fredag 31 december 2010

Gott nytt år

Förra året summerades till ett riktigt skitår, det var ingenting mot detta året. Känner att det inte går att sammanfatta på något bra sätt utan att nästan gå under i självömkan. Det vill vi inte. Nej, nu tar vi nya tag och gör nästa år till ett bättre. Slänger in några nyårslöfte

Nästa år lovar jag att jag ska:
  • släppa taget lite oftare.
  • ha dåligt samvete lite mer sällan.
  • bry mig lite mer om mig själv.
Jepp, så får det bli. Det finns dessutom massor att se fram mot. Några exempel på vad jag menar? Ja, bandyslutspelet blir förhoppningsvis en höjdare när Bajen får ordning på anfallsspelet. Äldsta dottern slutar gymnasiet. Massor av trevliga fotbollsmatcher som slutar med att Bajen tar klivet upp i allsvenskan igen (även om det är ganska trevligt i super-ettan också). Regeringen avgår eller, det kanske räcker med en jätteskandal inom SD för att jag ska bli lite lycklig. Så slutligen träning, någon kliver fram och anmäler sig som frivillig för att bli min personliga tränare och ger mig träningskort och skor och mål och grejer.

Jodå, det kan bli ett bra år ändå.

torsdag 30 december 2010

Rötter pt 2

När jag var hemma under julen fanns det plötsligt tid att tänka. Självklart kretsar mycket av tankarna kring pappas frånvaro och det tomrum han lämnat. För mig var det första gången på besök när det skulle innebära något slags normalitet och jag kan säga att jag inte var särskilt förberedd. Det kan låta sjukt egoistiskt men allt har kretsat så mycket kring mammas sorg och ensamhet att jag själv känner mig lite utanför när det gäller processen.

Jag gick runt i huset och i byn och försökte hitta rytmen och samhörigheten och känslan. Det gick inte så bra. På julafton pratade vi inte om pappa, snarare tvärt om. Vid maten utbrast någon "nästa år sticker vi till Thailand allihop". Som om vi hade skakat av oss en börda som höll oss tillbaka. Jag vet att det inte var så det var menat men det var ändå ledsamt och okänsligt tycker jag.

Nå, nu var det ju det där med rötter. När jag gick runt i byn en iskall eftermiddag tänkte jag på min egen barndom och hur vi åkte på besök hos mormor varje sommar. Just så som jag släpat mina ungar fram och tillbaka till sin mormor och morfar. När morfar nu är borta och mormor kanske funderar på om hon ska ha huset kvar eller om hon ska flytta in till centralorten, vad blir det då kvar? När min mormor och morfar inte längre hade sitt lantställe kvar slutade vi åka dit varje sommar. Jag har snart inget som håller mig kvar i byn och ingen fast punkt att grabba tag i. Plötsligt faller jag fritt.

onsdag 29 december 2010

Höj polisens anslag

Jepp, så måste det vara. Polisen, och då framför allt SÄPO, behöver mer stålar. Eller är det bara mer tvångsmedel man vill åt. Nu kommer nyheterna slag i slag. Självmordsbombare, terrorplaner, massor av nya skyddsvakter för att skydda politiker och så vidare. Läser i tidningen "att Säpo kände till terrorplanerna" mot en dansk tidning. Stor dramatik.

Samtidigt har vi fortfarande inte fått klarhet i det där terrorhotet mot Göteborg som man blåste upp i början på december. Vi har heller inte fått någon förklaring till det där tillslaget mot två familjer vars barn antagligen fortfarande har mardrömmar om nätterna.

Polisen har aldrig haft så goda möjligheter till att övervaka medborgarna som nu. Polisen har aldrig varit så många som nu. Frågan är, hur effektiv är då polisen. "Vi kände till terrorplanerna" - jo, pyttsan. Skam vore det annars!

tisdag 28 december 2010

Rötter pt1

Har just landat efter en dag på vägarna. Har kommit hem från Blekinge och första julen utan pappa. Har funderat en del på rötter och kännt hur dom är på väg att ryckas upp. Det har varit påfrestande men nyttigt. Jag är väldigt glad att jag har lite tid på mig att tänka dom kommande dagarna. Det lär jag behöva.

Jag har en text eller två som behöver skrivas men ikväll är jag för trött. Kanske i morgon, eller nästa dag. Tänkte att det behövs en liten ljudillustration för att beskriva känslorna så länge.

måndag 27 december 2010

Ska vi prata om vädret?

Läser i tidningen att det är isstorm i Moskva. För två veckor sedan hade jag ingen aning om att isstorm var ett väderfenomen som man borde ha beredskap för. Det var då man började larma för att Stockholm inte har beredskap för en dylik. Ha, tänkte jag, det låter ju tramsigt. Jag tar tillbaka det idag.

Samtidigt är det snökaos i New York. Det är inte det där vanliga, tre snökorn som skapar panik. Nej, det handlar om att det idag förväntas en halvmeter snö. Det är ganska mycket. Samtidigt larmas det om att skördarna som man fick i medelhavsområdet inte kommer att räcka över vintern. Det var helt enkelt för varmt och torrt, eller så regnade sådden bort. Du kanske minns hur vädret var här hemma i somras?

Hörde på nyheterna igår om Portugal. Där bestämde sig regeringen för att man skulle storsatsa på ett hållbart samhälle. Nu är 26 % av den energi man använder inhemsk och förnyelsebar. Om ett par år är målet 31 %. Samtidigt har man byggt ut elbilsnätet över hela landet. Alltså, infrastrukturen fungerar för att man ska kunna göra miljövänliga val.

Hänger det ihop? You tell me?

lördag 25 december 2010

Julirritation

Så var själva aftonen över. Det är idag man ska krypa upp i soffan med dom nyfådda böckerna, käka praliner och knäcka nötter. Fast först en långpromenad så klart.

Det blir nog inget av med det. Har drabbats av en ytlig julirritation som jag inte riktigt vet hur jag ska bli av med. Är tillbaka på det där stadiet där jag skulle behöva tillbringa lite tid med mig själv. Vara ensam och tyst, det längtar jag efter. Men, mamma som numera nästan alltid är ensam och tyst längtar så klart efter motsatsen.

Nåja, det finns värre saker än att vara lite julirriterad. Det finns också värre saker än att ha förköpt sig lite på prylar och pryttlar inför jul. Det finns värre saker än att inte fått allt man önskade sig och det finns definitivt värre saker än att vara insnöad.

Det finns redan massor av fattiga människor i Sverige. Nu blir det värre. När högerns arbetslinje slår igenom med full kraft handlar det inte om att alla ska göra vad dom kan eller ha rätt att jobba. Nej, det handlar om att när du inte kan arbetar ska du heller inte äta. Så enkelt är det i högerns Sverige.

Välkommen du sköna nya värld.

fredag 24 december 2010

Nu är det jul igen

God jul på dig! Hoppas du har sovit gott. Själv har jag helgen till ära drabbats av sömnsjuka. Igår natt sov jag åtta timmar och inatt har jag sovit nio. Skulle med lätthet kunnat ligga kvar i sängen men någon måtta får det vara. Litet grepp har Luther kvar.

Om några timmar kommer syrran och hennes man. Min dotter som tog körkort förra veckan ska åka och hämta. Det blir hennes premiärtur som ensamförare. Sen är det vi - jag, mina ungar, mamma, syrran och svågern. Att pappa saknas oss behöver jag knappast tjata om. En ny jultradition blir att gå till kyrkogården och tända ett ljus.

Julen är för mig samvaro och vila. Det är inte särskilt hysteriskt. Mat och ett glas öl, några klappar och så en film på tv. Så har det varit sedan jag blev vuxen och så kommer det att vara i år. Jag hoppas verkligen att du får en fin jul, oavsett hur du firar. Med ostron och en flaska bubbel eller traditionellt med familj och vänner. På krogen eller hemma. Jag önskar dig en riktigt god jul och det där med gott nytt år återkommer vi till.

torsdag 23 december 2010

God Jul

Sov över 8 timmar i natt. Det var länge sedan sist. I samma säng som jag sov i när jag var barn. Idag har jag varit i stan och köpt dom sista småsakerna som jag hade planerat. Dessutom hade jag tänkt att några paket till är alltid trevligt, det där sista onödiga. Det blev inget av med det.

Istället kom jag på att jag har en familj i min närhet. En liten tjej på 19 år och hennes ettåriga son. Dom fick dom där slantarna som skulle gått till det ingen behöver. Satte in dom på hennes konto och det känns helt okej. Ingen kommer ändå att sakna det jag inte köpte.

Har du ingen i din närhet som behöver den typen av omtanke? Då hinner du fotfarande göra gott ändå. Gå till apoteket eller någon av dom andra butikerna som är anslutna och köp en kram eller en söndagsmiddag till ett barn som behöver det. Dom kostar 50 kronor styck och delas ut via SOS-barnbyar. Eller, så hittar du massa alternativ här. Men, gör det inte för att du har dåligt samvete utan gör det för att du faktiskt har råd. Gör det gör att du vill dela med dig och för att det är rätt.

Ett annat tips, ring någon som du inte har pratat med så länge. Det är ett bra tillfälle, nu när det är jul.

onsdag 22 december 2010

Saknad

Har tillbringat dagen i bilen. Halt och ganska jobbigt har det varit men jag måste säga att jag aldrig varit med om en långkörning med så många hänsynsfulla medtrafikanter. Alla verkar vilja komma fram. Det märks på hastigheter och tålamod. Det tog lång tid men det var det värt.

Nu är vi hemma hos mamma och det är skönt. Men, för varje mil vi avverkat har jag känt att även saknaden kommit närmre. Pappa borde varit den som kom och mötte oss vid garaget. Pappa borde varit den som förväntansfullt som ett barn hade förberett för att klä granen med mina ungar. Den där sista lilla figuren som har hängt i granen sedan han var barn själv. Vem ska hänga upp den i år?

Jag tänker tillbaka på förra året när mamma och pappa firade sina födelsedagar, 70 och 80 år. Jag tänker på hur roligt vi hade med alla gäster. Jag tänker på pappa som sittande framför granen delade julklappar. Jag tänker på pappa som bara några månader senare fick sin diagnos. Jag tänker på pappa som saknas mig, hela tiden.

tisdag 21 december 2010

Segrar och förluster

Igår var jag som sagt parlamentariker. Det blev en lång dag. Vi samlades 8.30 på morgonen och jag var hemma igen 00.30. Det var debatt på debatt på debatt. En och annan seger och ett antal förluster. Ibland är det svårt att hänga med i den politiska svängen. Jag försökte lägga ut en del på nätet, det är roligt att visa folk vad som händer.

Jag ska ta ett exempel. I vår kommun styr sossarna, mp, kd och c. Igår lade folkpartiet ett förslag i fullmäktige om att man ska se till att alla flyktingbarn i kommunen har tillgång till skola. Vi ville gärna stödja det förslaget liksom moderaterna. Det ville så klart inte SD. Jag tror nog att den styrande minoriteten egentligen ville säga ja, särskillt mp. Men, om dom skulle göra det skulle dom vara tvugna att ge kd möjlighet att stödja ett kommande förslag om vårdnadsbidrag vilket kd förhandlat bort i budgetprocessen. Bättre då att släppa all ideologisk hållning och säga nej till allt. Senare lade kd ner sina röster i fråga om vårdnadsbidraget. Om Mp hade gjort det samma i fråga om flyktingbarnen så hade förslaget gått igenom. Det finns fler exempel.

Det blir annars en spännande period framöver. Ibland undrar man om det inte är mer matematik än politik. Jag har räknat fel i förhandlingarna om poster och positioner. Känner mig lite "lurad" och förbisprungen. Det är viktigare än man tror. Jag får dock skylla mig själv som inte riktigt hann med.

Nåja, en jobbdag kvar - sedan är det jul.

måndag 20 december 2010

Debattdag

Idag är det budgetfullmäktige i min kommun. Har varit uppe i talarstolen ett antal gånger och det är ju väldans kul. Nu är det dags för första beslutet i fråga om själva budgeten och det ska ju bli spännande. Jag har yrkat bifall till ett moderat yrkande och därutöver våra egna så klart. Moderaterna och folkpartiet har yrkat bifall till vårt förslag om att kommunen ska använda öppen källkod.

Det sistnämnda kommer inte att gå igenom även om det finns en majoritet i verkligheten. Inget av dom styrande partierna vill stödja oss trots att dom egentligen håller med för då blir det för svårt med alla andra säryrkanden som sånt där som vårdnadsbidrag och så. Så kan det vara i politiken. Vägen till framgång är inte alltid rak.
Kan konstatera att vi har problem med jämställdheten i Sundbyberg. Det kan man se på bilden av gruppledarna nedan. Det märks i talarstolen.

söndag 19 december 2010

Vit jul

På onsdag ska jag köra till Blekinge. Börjar känna mig lite orolig, kanske borde jag investerat i snökedjor istället för dom sista julklapparna. Eller, nej föresten - jag gillar verkligen att köpa julklappar även om jag skulle behövt lite mer pengar för att uppfylla mina önskningar.

Nåja, två arbetsdagar kvar och dom är mer än fulltecknade. Imorgon ska jag vara lokalpolitiker hela dagen. Ska debattera stadens budget. Det känns lite udda eftersom jag var med och skrev budgetförutsättningarna som sedan efter valet blev en budget som vi var med och tog fram men nu är vi inte med och lägger fram densamma. Rörigt? Jepp.

Har ju glömt att berätta föresten, i fredags tog min dotter körkort. Kära nån, jag har ett barn som har körkort. Hon körde upp på min pappas, hennes morfars, födelsedag. Det känns lite speciellt. Pappa som sparade pengar för att se till att hans barnbarn skulle ha möjlighet att få den där lappen. Jag tror inte på sånt där magiskt tänkande men jag tycker det känns lite bra att det blev så. Jag saknar pappa, jag gör verkligen det. Han borde varit med nu.

lördag 18 december 2010

Skandaler, skandaler

Läser i tidningen om s-skandalen. Att företrädare för partiet låtit en PR-byrå skriva texter till tal och artiklar. Eller, hämtat texterna direkt från svenskt näringsliv. Känner mig inte särskilt förvånad utan mer uppgiven. Å andra sidan är Moderaterna ett 36% parti. Sossarna förlorar men inte till vänster utan till höger. Vad är det med folk? Sjukförsäkringen kraschar, arbetslösheten är superhög, vården går på knäna, skolan är kass, svenskarna är belånade över huvudet. Hur tänker folk?

Vad gör vi för fel? Är det så att högerpolitik är den enda framkomliga vägen så skulle ju sossarna gått fram. Det måste ju vara något annat som avgör, men vad? Är det företrädarna? Är det pakteringen? Är det innehållet? Är det organisationen? Kanske är det den där berättelsen alla pratar om som saknas. Jag vet inte.

Nåja, det finns allvarliga saker och så finns det allvarliga saker. Det är bara att beklagah. Dom inre skadorna är tydligen omfattande.....

fredag 17 december 2010

TGF och SNL

Jag tillhör ju den så kallade ironiska generationen. En del av min uppfostran har jag fått av Saturday night live. Kanske är det därför jag och min yngsta så ofta hamnar i klinch. Hon tillhör nämligen den ironiska generationen 2.0. Skillnaden är att hon genom nätet har ständig tillgång till sina kickar, snart har hon sprungit ifrån mig.

torsdag 16 december 2010

Bokblogg

Har just läst ut boken Svensk, svenskare - en reportagebok om sverigedemokraterna. Den är bra och jag tycker du ska läsa den. Min slutsats när jag läst boken är att SD fortfarande är ett mycket obehagligt nationalistparti men strategin för att bemöta dom måste bli annorlunda. Partitoppen och gräsrötterna är nämligen två helt olika kategorier av människor.

En bok som jag inte rekommenderar är den bok som alla riksdagsledamöter igår fick i present med tomten som avsändare. Boken heter Världsmästarna och består av 450 sidor rasism. Jimmie Åkesson twittrade glatt "Tack snälla tomten" när han fått sitt paket. Boken sägs handla om hur Sverige blev mångkulturellt men är mest en statistikförvanskning. Eftersom boken är tryckt "on demand" gissar jag att det kostar runt 50 000 att dela ut den till riksdagsledamöterna. Obehagligt.

Kom för övrigt på mig själv med att verkligen längta efter ledigt idag. Jag längtar efter jul och att sitta uppkrupen med en riktigt bra bok. Jag har slarvat med läsandet på sista tiden bortsett från ovannämnda bok, inte riktigt haft tid och ro. Jag behöver input och det ska bli julens gåva till mig själv. Det känns som om det var väldigt länge sedan det var semester. Riktig semester.

onsdag 15 december 2010

Dagens tips

Om du ska göra julklappar i form av olika ätbara saker, utgå inte från att du är Leila eller Nigella eller någon liknande kocka som jag ibland i min hybris gör. Igår skulle jag göra svartpepparhavrekex som ska ingå i en liten jullåda och det var sjukt svårt att få dom snygga. Nåja, nu har jag mixtrat lite med degen och lagt den i kylen för att göra ett nytt försök på torsdag. Tänker att om man behandlar den som pepparkaksdeg kan det nog bli bra. Därutöver blir det ett fruktbröd, fikonmarmelad och hemgjord färskost i korgen. Låter det bra?

Annars kan jag alltid rekommendera lite "cream on top"

tisdag 14 december 2010

Högt och lågt

Vaknade upp med ont i halsen. Åt frukost, som vanligt kaffe och ostmacka. Fastnade i boken på tunnelbanan och åkte en station för långt. Väl på jobbet fick jag briefa lite om FRA och Säpo innan diskussionen gick över till subsidarietesprincipens tillämpning. Blev ombedd att utreda budgetlagens ställning i förhållande till RF och RO, ganska enkelt.

Läste kommunikationsplanen igen. Den var inte korrläst.

Gick på lunch, torsk med potatismos. Ganska gott. Min lunchkompis valde köttfärslimpan. Snackade ägardirektiv till ett lokalt bolag, regler kring utdelning och inflytande från dom som berörs av bolagets verksamhet. Det ser bra ut, tror vi kommer att landa rätt i den frågan.

Hälsade på min kompis justitierådet.

Skrattade lite åt Italien och Berlusconi. Ska tillbringa eftermiddagen med facklig verksamhet. Försöka vara konstuktivt kritisk. Tänker nog inte gå på det där mötet. Sedan ska jag gå hem och lägga torkad frukt i blöt för att göra julmarmelad. Fikon och kanel. Så ska jag baka svartpepparhavrekex. Det är ett nytt recept.

Är det idag det är Desperate housewifes på TV? Hoppas det.

måndag 13 december 2010

Singel i Sumpan

I helgen var jag på julfest. En trevlig tillställning med både gamla och nya bekanta. Satt ner och pratade med en av dom nya och hon ville berätta lite om sig själv och så klart att jag skulle göra det samma. Eftersom mina ungar hade glidit förbi en liten stund så undrade hon om deras pappa och vårt familjeliv.

- Vi är skilda sedan 12 år, berättade jag.
- Jaha, men då finns det väl någon annan?
- Eh, ja det gör det säkert men jag väljer att ha det så här!
- Men, det behöver du väl inte göra? Det finns säkert någon....

Men, alltså - på riktigt. Vad är det med folk? Jag väljer väl själv om jag vill vara singel eller på jakt. Det är inte så att tvåsamhet är det ultimata för alla. "En singel måste alltid förklara sig" ropar en rubrik ut i dagens DN. Det är så sant. Artikeln börjar också väldigt bra men till slut så slinker intervjuvobjektet in på samma spår. Typ att det är synd om en singel.

Det är inte synd om mig. Jag vet vad jag vill och jag har det jag behöver. Saknar jag något så löser det sig vanligtvis också. Frågan är väl snarare; är du lycklig i din tvåsamhet min vän?

söndag 12 december 2010

Välkommen till världen?

Jaha, så var då Stockhom en stad som andra. Terrorn har slagit till. Visserligen dödades "bara" själva terroristen som det ser ut men ändå. Anledningen sägs vara att vi har trupper i andra länder och att vi låtit Vilks tala fritt om rondellhundar och annat. Presskonferensen hos polisen är fullsatt men knappast festlig och folklig.

Om det nu är så att terroristerna slagit till i stan funderar jag på varför polisen inte snappat upp hotet förren det per mail skickades direkt till dom? Var är alla underättelseverksamhet när man behöver den? På presskonferensen sade polisen med emfast att dom "använder alla LAGLIGA medel dom kan" i utredningen. Betyder det att dom helst skulle vilja klampa in som dom gjorde i Göteborg (vad hände med det förresten?) eller att dom skulle vilja avlyssna lite som dom tycker?

Jag tror inte världen blir tryggare och säkrare för att man släpper loss polisen eller för att man kan spana hur som helst. Jag tror att världen blir tryggare och säkrare av rättsäkerhet. Jag tror inte världen blir säkrare av fler soldater till Afghanistan. Jag tror världen blir tryggare och säkrare om vi börjar snacka fred och nedrustning.

lördag 11 december 2010

En bro, en bro

Äntligen är det här. Vi kan börja räkna ner dagarna och vi kan börja planera. Så många saker ska skrivas in i almanackan och då är det bra att ha grunden och det viktigaste klart för sig. Jag menar, det finns datum som är viktigare än andra. Det är bara att börja räkna ner och längta och vänta och längta.

Nu är det dags att lägga sig i hårdträning. Man vill liksom vara på g redan till försäsongen och den startar ju snart. Vi vet ju också att det finns både bandy och handboll i vänta på själva huvudrätten men det är inte samma sak, det går inte att komma ifrån.

Den 10 april är det bortamatch i Södertälje. Den 17 april är det dags att tåga över bron. Försökte titta igenom programmet efter viktiga höjdpunkter särutöver men det lade jag snabbt ner. Jag vill bara att vi ska vara där nu. Alltså, jag kan inte vänta efter att säsongen ska sätta igång. Jag kan inte vänta på att få tåga över bron.

fredag 10 december 2010

Varjedagshjältar, bjudmiddagar och utförsäljningar

Igår kväll avslutade jag mitt uppdrag som vice ordförande i kultur- och fritidsnämnden. Eftersom ordföranden var sjuk fick jag hoppa in och begå ett av dom roligaste uppdragen man kan ha som politiker. Jag fick nämligen dela ut pris. Tre duktiga ungdomsledare fick utmärkelsen "Årets ungdomsledare". I mitt uppdrag har jag tidigare fått vara med och inviga ett bibliotek, detta var faktiskt lika roligt. Dessa människor som lägger ner hur mycket ideell tid som helst och så sällan blir uppmärksammade. Väldigt roligt.

Efter nämnden blev vi bjudna på middag. Det är första och enda gången det hänt under de tre år vi kamperat ihop. Lustigt, för dagen innan blev jag också bjuden på middag fast då för att jag är nybliven fullmäktigeledamot. Först en för att välkomnas och sedan en för att säga förväl. Tur att det bara är såhär vart fjärde år.

Nåja, jag lämnar alltså kultur- och fritidsnämnden och går vidare. Det är både tråkigt och roligt. Det skulle dock kunna vara värre. Om jag hade bott i Nacka hade jag gråtit blod. I Nacka ska man privatisera alla bibliotek. PRIVATISERA ALLA BIBLIOTEK. Alltså, vad är det frågan om? Sälja ut bibliotek, när kommer revolutionen?

torsdag 9 december 2010

Känner mig lite ilsk idag

Dagen började bra, fortsatte sämre och nu vet jag inte vart den är på väg.

Det får bli en musikblogg idag.

onsdag 8 december 2010

Det går (inte så) bra nu

Idag kom SCBs stora partisympatiundersökning. Den visar att moderaterna är landets klart största parti. SD och MP går också framåt. Det är illavarslande på flera plan. Framför allt undrar jag vad folk bygger sina val på.

Igår kom den så kallade PISA-undersökningen som visar att resultaten i skolan är sämre än på länge. Skolverket och den forskning som finns tillgänglig pekar ut segregationen och det fria skolvalet som dom två viktigaste faktorerna. Dessutom konstateras att den undervisning som handlar om att allt mer arbete lämnas åt den enskilde eleven (och föräldrarna) gör det sämre. Alltså, det behövs fler lärare. Björklunds kommentar att det kommer att bli värre innan det blir bättre är oerhört cynisk. Han är beredd att offra många av våra barn och ungdomar på sitt altare och hans väg leder ännu djupare ner i klyftan.

För någon dag sedan kom en undersökning som visar att de så kallade jobbcoacherna inte fungerar. Miljardbelopp betalas ut och ingen vet om det ger någon som helst effekt för dom arbetslösa. Det samma gäller nystarst- instegs- och ungdomsjobb. Samtidigt konstateras att vi har en av Europas sämsta a-kassor.

Moderaterna är största parti i SCBs stora undersökning och alliansen leder stort över, ja - vad vi nu ska kalla andra sidan. Utförsäljningarna fortsätter. Ask ljuger. Bildt utreds för krigsbrott. Tolgfors älskar USA. SJ är på väg att spåra ut på riktigt. Luftfartsverket klarar inte att hålla flyget igång. Rättsväsendet är i förfall. Hemlöheten ökar. Apoteksutförsäljningen ger en halv miljard rakt ner i fickan på riskkapitalister. Listan kan göras väldigt mycket längre.

Vad är det ni röstar på? Vad är det ni röstar på?

Hallå, det är dags att vakna!

tisdag 7 december 2010

Vem är Julian Assange pt 2

Jag tycker du ska läsa Assanges debattartikel i Aftonbladet som publicerades strax efter att han överlämnat sig till domstolen idag. Det känns som om vi är med om något mycket märkligt.

Jag jobbade på justitiedepartementet när frågan om fildelning, datalagring, och en massa hot från USA var på tapeten första gången. Nog var USA en av aktörerna när man tog fram en ny upphovsrättslag? Att fler ministrar än Ask bör fundera bakåt i tiden är nog ett faktum. "Den som inte har något att dölja"....

Alla andas ut

I skrivande stund andas Alla ut.

Assange är bakom lås och bom. Det måste ju betyda att det är slut på otrevligheter nu. Det måste väl betyda att den där filmen som Wikileaks släppte med ett antal amerikanska soldater i en helikopter som skjuter ner civila på gatan faktiskt var en bluff.

Assange är bakom lås och bom. Det måste väl betyda att påståendena om att svenska företag hjälpt amerikanska företag att kartlägga skyddsrum inför Irakinvasionen bara var ett illvilligt påstående. Inte skulle väl humanitära Sverige....

Assange är bakom lås och bom. Nu behöver vi svenskar inte längre misstänka att regeringen för riksdagen bakom ljuset och därigenom kringår gundlagar och annat smått och gott. Tack goda rättsväsendet och det intenationella samfundet för att ni gav oss frid.

Det man inte vet har man ju inte ont av.

måndag 6 december 2010

Utförsäljning - nu även på svenska medborgare

Att regeringen för en utförsäljningspolitik är ju inget nytt. Att den utan att blinka och utan att ens få betalt (vad vi vet hittills) säljer ut svenska medborgare och den svenska självständigheten är mer än magstarkt. Det är dags att tillsätta en sanningskommission som går till botten med det här.

På jobbet är det sjukt stressigt av samma skäl. Det rings och ställs frågor och alla är lite smånervösa. Det är många som vill säga sitt. Samtidigt undrar jag var alla är som stod utanför riksdagshuset och protesterade mot FRA-lagen (som med hull och hår drevs igenom). I nästa andetag ska vi införa datalagring och vad vet jag.

Nej, jag uppmanar verkligen dig att att hänga med i svängarna nu. Läs alla nyheter som poppar upp i gammelmedia för nu går det undan. Jag tror inte det här är över på långa vägar. Lyssna på en juste låt så länge:

söndag 5 december 2010

Sömnsjuka

Alltså, det är något allvarligt fel på mig. Helt klart. Igår gjorde jag ingenting förutom att jag drack en jädra massa julmust. Satt i fotöljen och slöglodde på TV. Ett tag var jag på väg att hämta en bok men det verkade för jobbigt. Alltså, inte att gå dom tio stegen till bordet där boken låg men att faktiskt förstå vad bokstäverna betydde.

Jag missade således boksnacket, det får bli idag, och jag missade hockeyn men det lär bli fler chanser. Efter en lång och allt annat än ansträngande dag orkade jag inte hålla mig vaken särskilt sent och idag efter närmare tio timmars sömn är jag lika trött. Ska erkänna att det är lite oroande. Jag har inte tid att vara så här trött. Jag har allt för mycket att göra. Och, då tänker jag på det nödvändiga. Därutöver finns allt man vill och borde.

Nåja, idag ska det bli en liten promenad och så glögg i Sjöstan. Det är mellanålder det. Bokpratet ska jag hinna med däremellan. Jag önskar att jag hade kraft att inleda julshoppingen men det kräver ju en massa beslut och beslutskraft är det sista jag har. Hm, jag får nog ordna upp det här med tröttheten innan det går år skogen.

lördag 4 december 2010

Lat lördag

Mår inte så piggt idag. Det går bara inte att komma igång. Hade ju stora planer men här sitter jag i morgonrock kl två på dagen. Fantastiskt väder ute och långpromenad hade behövts men icke. Istället har jag legat under täcket och följt sossarnas mäkliga förtroenderåd. Och så har jag lyssnat på kriskommissionens ordförande på radion.

Det är upplagt för krig. Klassiska sossar som Morgan Johansson lär dock få kliva fram ordentligt om dom ska ta upp kampen med hökarna. Det är konstigt att det är vänsters fel att dom rödgröna förlorade samtidigt som man identifierar frågor som bensinskatt och fastighetsskatt som avgörande.

Hur som helst så ska jag följa kampen med intresse. Det är så klart med stor sorg jag följer sammanbrotten och vridningen mot höger. Det är bara att hoppas att idédebatten fortsätter eller rättare sagt kommer igång och att det är så högt i tak som dom påstår.

fredag 3 december 2010

Helg, helg - signade helg

Äntligen är det fredag. Det betyder två långa dagar av ledighet. Helgen är full av möjliga roligheter och det är nog bra. Ikväll blir det after work och imorgon SKA jag ut och promenera, förhoppningsvis med fru Slow. Därefter blir det en liten träff med herr Slow och boksnack. På kvällen ska jag på hockey. Det var väldigt länge sedan sist men det ska bli kul. På söndag är det glöggpartaj i Sjöstan.

I övrigt ska jag göra ingenting. Jag ska ladda upp inför ledighet genom att göra mitt bästa för att varva ner. Det är en av dom svåraste uppgifterna som finns.

För att inviga helgen ger jag en försmak av hur hockeymatchen kan komma att gestalta sig imorgon. För hockey kan vara mer än puck, is och klubba.

torsdag 2 december 2010

Vem är Julian Assange?

I svallvågorna efter Wikileaks avslöjanden följer rykten om mannen bakom alla dessa hemliga dokument. Jag tänker då inte i första hand på den sparkade statstjänstemannen som sägs ha smugglat ut dokumenten nedladdade på en Lady Gaga-skiva (är det möjligt?). Nej, jag tänker så klart på den mystiske mannen Julian Assange.

Han är en jagad man. Kanske är han skyldig till det avskyvärda brottet våldtäkt. Först var han häktad, sedan skulle han egentligen bara höras upplysningsvis. Nu är han efterlyst av interpol och en av världens mest eftersökta personer. På någon ungdomsradiokanal kallas han den nye "Bourne identity".

Jag läser i tidningen idag att Assange uppfostrades i en antiaukoritär stil. Hans mamma ville inte att han skulle gå i skolan för då skulle han riskera att få en osund respekt för auktoriteter. Istället skulle han uppfostras till fritt tänkande. Han kallas för en modern anarkist och han vill bara göra människor fria genom upplysning.

Vem är Julian Assange? Jag har ingen aning men det sägs att han nu är jagad och hotas till livet. Det förvånar inte. Någon sa idag att man liksom bara vill säga hans namn. Han har potential att få en Batman-gloria med Zoro-glans om han får leva. Han har potential att bli en mystisk hjälte med många efterföljare om hans förföljare hinner i kapp honom.

onsdag 1 december 2010

Integration?

Läser i dagens DN att "alla partier är överens om att integrationspolitiken har misslyckats". Reportaget i fråga handlar om personer som invandrat från andra länder som inte blir kallade till intervjuer trots att man är väl kvalificerad för jobb man sökt. Har man inte ett svenskt namn åker man direkt i papperskorgen, säger någon.

Då måste jag fråga, vad har detta med misslyckad integrationspolitik att göra? Det finns inte en stavelse i artikeln om att det talas dålig svenska. Det handlar om kvalificerade jobb och okvalificerade. Det handlar om högutbildade och lågutbildade.

Med detta i åtanke, vem och vad är det som har misslyckats? Vem är det som ska integreras bättre? Handlar det inte om diskriminering, dumhet och rasism egentligen. Ett av inslagen i reportaget handlar om en socionom som jobbat flera år redan fast i en annan stad. Hon borde vara extremt eftertraktad kan man tycka. Kvinna med språk- och kulturkompetens. Det borde väl ses som en tillgång, inte en brist? Vi slösar verkligen med resurser i det här landet. Vi behöver avrassifieras, inget annat.

tisdag 30 november 2010

Oj vad stressigt det blev

Tänk vad mycket lättare det är att jobba när man har mycket att göra. Eller, det måste ju så klart vara i den omfattningen att man inte springer in i väggen men jag tror att det är ganska stor risk att man gör det även av negativ stress. Att ha för lite att göra leder nämligen också ofta till att man mår dåligt.

Det finns ju till exempel få saker som gör människor mer deppiga än arbetslöshet. Folk med litet socialt liv riskerar så klart samma sak. Inte sällan sammanfaller också dessa bägge saker. Själv är jag alltid mer stressad över att inte få något gjort alls än att det ligger saker på hög.

Att faktiskt, som min kollega uttryckte det idag, längta efter att färdigställa något man håller på med - inte för att få luta sig tillbaka utan för att kunna påbörja nästa projekt. Det är arbetsglädje och kvalitet.

Själv längtar jag efter att koka kola - det ska jag göra ikväll.

söndag 28 november 2010

Jobba gratis eller jobba ideellt?

Läste i tidningen om västvärldens nya barnarbete. Företag som använder barn som tjänar en extraslant, till sin idrottsklubb eller privat, och sedan drar hem storkovan själva. Ja, det är väl inget nytt egentligen, jultidningar och aftonbladet på söndagar har ju alltid varit sådana jobb. Men det har tydligen ökat dramatiskt. Det är modernt. Företag slipper anställa folk och ha förpliktelser Försökringar, sjuklöner och pensioner - det är ett minne blott.

Varför betala skälig lön när men kan få folk att jobba gratis? Dessutom slipper man folk som organiserar sig för bättre arbetsvillkor och som ställer krav. Det påminner om att som jag jobba för en ideell organisation Jag är anställd för mina sakkunskaper men det finns så klart människor som tycker att man ska jobba lite till på sin egen tid för den goda sakens skull. Att ha en större lojalitet med sin arbetsgivare än med sina arbetskamrater helt enkelt.

Nej, att jobba ideellt på sitt eget jobb är att svika det fackliga löftet och bidrar till att pressa ner lönerna. Att inte synliggöra jobbet som faktiskt utförs gör ingen glad. Jag jobbar ideellt i min lokalorganisation men jag skulle aldrig jobba gratis på mitt arbete. Det är en väldig skillnad.

lördag 27 november 2010

Nu är det jul igen

har städdag idag. Dissar planeringsdag med idrottsklubben liksom socialistiskt forum för att istället damma och flytta runt grejer. Det behövs. Gardiner ska strykas och hängas och tvätt sorteras. Jodå, det är en del att stå i.

I morgon ska det tomtas. Stjärnor ska hängas och slingan på balkongen ska upp. Imorgon alltså, inte idag. Jag vill min vana trogen sätta ner foten här och uppmana dig att hålla traditionen. Alltså, du skulle ju inte resa midsommarstången en vecka i förväg eller dela ut påskägg bara så där! Hur kan det då komma sig att folk tycker att dom kan tända julstjärnor hur som helst?

Julen blir hur som helst inte det samma i år. Pappa kommer inte att sätta på sig tomteluvan och humma förnöjt när det är dags för julklappsutdelning. Det blir märkligt och lite kallare men vi får ordna det ändå. Att fylla den där tomheten blir den svåraste uppgiften men det måste gå det också. Det måste det.

fredag 26 november 2010

Musik, musik - måste alltid ha musik

På jobbets dator kan jag inte lyssna på Spotify. Det är lite tråkigt eftersom jag har många spellistor där som passar varje tänkbart stämningsläge. Det är inte jag själv som gjort dom men jag har vänner som är riktiga mästare på det där. (Ni vet vilka ni är, tack för alla fina musikstunder).

Det finns ju radio så klart men numera är man ju bortskämd med att själv kunna bestämma vad man vill höra på. Därför är jag väldigt glad att herr och fru Slow har introducerat mig till Grooveshark.

Grooveshark slipper man reklam. Man behöver ingen inlogg eller för den delen nedladdat program. Förvisso finns det inte riktigt lika mycket musik som på Spotify men det räcker för husbehov, eller rättare sagt jobbehov.

Så, dagens tips: http://www.grooveshark.com/.

torsdag 25 november 2010

Tendens

Jag har ofta lite svårt att somna. Egentligen så är det ju bara att logga ut, stänga ner, släcka och sova men det är dom här momenten som är svåra. Det finns alltid något litet till att göra. Något att missa om man stänger av. Kanske är det något slags sovfobi, vad vet jag. För, samtidigt vet jag ju att jag vaknar strax efter tre eller så varför varje ögonblick av sömn innan dess är viktigt.

Nåja, det finns fördelar med sovfobi. Jag brukar nämligen "lura" mig själv att jag fortfarande är med och aktiv genom att lyssna på - just det - radio. Förr var det lyssnarböcker men av tekniska skäl har jag slutat med det. Så, nu är det radio. Det retar mig lite att P1 slutar sända så tidigt och att man då tvingas lyssna på P3/P4 på natten. Jag vill ha pratradio, inte skvalradio.

Hur som helst, jag har nu upptäckt ett nytt program. Jag har aldrig lyssnat på tendens förut men det är ett riktigt kalasprogram. Dom kör teman under en vecka och det är på riktigt vanliga människor som får komma till tals. Eller, dom är inte alltid vanliga men det är inte dom man vanligtvis hör och ser. Förra veckan var temat betraktare. Har du funderat över det - hur många som dagligen finns runt omkring dig, och ser och betraktar dig?

onsdag 24 november 2010

Gästblogg

Idag upplåter jag min blogg som gästblogg. Tycker att nedanstående text säger det mesta om dom 150 timmar som jag lagt ner på förhandlingar om styret i Sundbyberg dom senaste två månaderna.

Idag presenterades en ny mitten-högerkoalition i Sundbyberg. Och även om inte Vänsterpartiet finns med i styret finns det fortfarande spår av partiet i den nya mitten-högerkoalitionen i Sundbyberg. Kanske inte så mycket politiskt, men om man tittar på det som är portalparagrafen i det nya styrets politiska plattform och jämför det med Vänsterpartiets kommunpolitiska program finns det uppenbara likheter.

Mitten-högerkoalitionens politiska plattform 2010-11-24:
"Sundbyberg är en stad med mycket goda förutsättningar. Den som bor här har tillgång till de bästa kollektivtrafikförbindelserna i landet, ett stort utbud av bostäder och dessutom en unik kombination av småstad och storstad med tillgång till fin natur. Staden är skuldfri och vi har en låg skatt."

Vänsterpartiets kommunpolitiska program maj 2010:
"Sundbyberg är idag en bra stad att bo i. Den som bor här har tillgång till de bästa kollektivtrafikförbindelserna i landet, bra skolor, ett stort utbud av kommunala hyresrätter, en äldreomsorg i utveckling och dessutom den unika kombinationen av storstad och småstad i ett. För de allra flesta innebär detta att Sundbyberg är en stad man kan vara stolt över."

Likheten är slående. Men det är ändå ganska talande vad man valt att ändra.
Man har exempelvis ändrat "stort utbud av kommunala hyresrätter" till "stort utbud av bostäder". Man har också valt at ta bort skrivningarna om skolan och äldreomsorgen och istället lagt till en slutknorr om att staden är skulfri och "har en låg skatt".

Mitten-högerkoalitionen får gärna hämta mer inspiration från Vänsterpartiet. Vad sägs om att kopiera in följande text:
"Det stora utbudet av kommunala hyresrätter har under många år gjort det lättare för Sundbybergs unga att skaffa bostad, än för ungdomar i många andra kommuner i stockholmsområdet. De senaste årens iver att bilda bostadsrättsföreningar kommer garanterat att leda till att det blir svårare att kunna skaffa sin första bostad. Därför måste det byggas fler hyresrätter i Sundbyberg. Vänsterpartiet har många argument emot att ombilda hyresrätter till bostadsrätter. En av de allra viktigaste är att ombildningarna leder till en mer segregerad stad och gör det svårare för sundbybergare med lägre inkomster att få tag på lägenhet."

tisdag 23 november 2010

Där jag bor

Idag när jag gick till jobbet tänkte jag på när jag för ganska många år sedan fick en lägenhetsanvisning till min första lägenhet med eget kontrakt. Lägenheten låg längst bort på en återvändsgränd. Det var en kväll i oktober och mörkt och väldigt tyst. Jag minns att jag kände det som om jag var förvisad till bakgården men efter att ha bott i andrahandslägenheter och på renoveringskontrakt ett bra tag var jag glad ändå.

I dagsljus såg sedan allt annorlunda ut. Visserligen kändes det fortfarande som om det låg långt bort men det var grönt och fint. Ica-butiken hade öppet mellan 9 och 18 på vardagar och 9 och 13 på helger. Tunnelbanenedgången stängde kl 22 men det var okej för det var väldigt få som var ute så sent. En hög mur skilde oss från dom rivningsfärdiga baracker som en gång varit den stolta filmstaden där bland andra Ingmar Bergman huserat genom åren.

Nu ser området helt annorlunda ut. Husen som byggdes på 50-talet är upprustade. I filmstaden, har man nu rivit det mesta av dom gamla filmatejéerna och istället byggt ett nytt flashigt bostadsområde. Det finns ett antal restauranger och en biograf, Ica håller öppet till 21 varje kväll. Mycket har förändrats men jag är kvar (inte i samma lägenhet men i samma område).

Från att ha varit "utkanterna" på vår lilla stad är mitt bostadsområde plötsligt ett poppigt och modernt område. Medelåldern har sjunkit på grund av naturlig avgång. Området har förtätats på ett bra sätt och det är fortfarande grönt och fint. Nu mera har vi till och med en bankomat. Och, det är då det händer. Plötsligt är det dags för utförsäljningar. Mycket vill ha mer så nu börjar den verkliga kampen för att rädda våra hyresrätter. Jag ska gå i fronten, det lovar jag!

måndag 22 november 2010

Gör om mig

Idag är en ännu sämre dag än igår. Ont i magen, trött och småirriterad. Ingen bra dag för förhandlingar således. Skriver det eftersom det är just vad jag ska syssla med i eftermiddag så om mina motparter läser så är dom förvarnade.

Har nog inte så mycket val längre förutom att faktiskt göra slag i saken och börja ta hand om mig själv. Ingen annan lär ju göra det åt mig. Det här kommer annars att ta en ände med förskräckelse. Jag måste helt enkelt rehabilitera mig tillbaka till lust och hälsa.

söndag 21 november 2010

Skitåret 2010

Jag vet att det är för tidigt för en sammanfattning av året men som det känns just nu så måste jag ändå gnälla loss en del. Jag tror nämligen att året som gått varit det värsta hittills. Skulle behöva lite tid att umgås med mig själv, i lugn och ro - men hur skulle det gå till.

Valrörelse, kaos på jobbet, krisande unge, jobbyte i parti och minut, taktik, slut på pengar, oändliga behov, förhandlingar, ansvar, skitsnack och självklart svårast av allt - pappa som inte finns länge. Ibland funderar jag på var alla känslor har tagit vägen sedan inser jag att det där ständiga illamåendet och den molande känslan i magen kan ha något med detta att göra.

Skulle behöva resa bort. Med mig själv. Göra något trevligt på ett ställe där det finns lite ljus och lugn. Promenera, träna, leva. Skulle behöva pysa ut en del av tröttheten. Skulle behöva ett bättre år.

lördag 20 november 2010

Desintegration

Lyssnade på Konflikt i morse. Det handlade om integration. När reportern frågade folk om integration så återkom hela tiden frasen; dom måste integrera sig. Det är märkligt hur det fungerar eller rättare sagt inte fungerar. "Dom bara sitter och hänger på biblioteket". " Dom bara driver omkring". "Dom borde ta kontakt och försöka lite grann". Reportern frågade om någon av dom infödda hade tagit kontakt med en inflyttad och det hade man så klart inte.

Integration är en tvåvägsprocess och Kaliber är ett bra program. Jag undrar om svenskarna är rasister eller bara lite rädda och tröga. Tapio Salonen beskrev hur diskussionen om integration skymmer diskussionen om fattigdom och ökande klyftor. Jag tror det är sant.

Tänker att desintegration är ett bra uttryck och att vi kanske borde syssla mer med det.

fredag 19 november 2010

Nu är kungen säker igen

Kungahuset har aldrig intresserat mig särskilt mycket men det irriterar mig att vi har ett så otidsenligt statsskick och att det kostar en massa pengar. Det är klart att irritationen steg till nya höjder i samband med det hysteriska prinsessbrölloppet och att man faktiskt skulle spärra av en stor del av nationalstatsparken för lillmonarkerskans nya bostad. Och visst, kungens kompis i Brunei och dom stekta sparvarna mm gör det ju inte lättare att gilla kungahuset.

Sen kom boken. Du vet "Den ovillige monarken". I den framgår det tydligen att kungen kan vara en av alla dom mäktiga män som hatar kvinnor. Media har mest hakat upp sig på den grejen. Att kungen och hans kompisar eventuellt har varit otrogna. Det som inte har diskuterats så mycket är det faktum att boken också beskriver hur kungen rört sig i så kallade kriminella kretsar. Inte heller dom ibland mycket unga flickor som hämtats in för att förnöja grabbarna.

Det handlar då inte längre om otrohetsaffärer. Otrohet skiter nog dom flesta av oss i (om det inte är i vår egen familj). Det handlar om frataniserande med kriminella bland vapen och prostitution och dessutom i skydd av den svenska säkerhetspolisen.

Men då slår locket igen. Igår talade Silvia ut. "Jag mår bra" sa hon. Men vad fint då! Alltså, det är väl inte intressant i sammanhanget hur Silvia mår? Det är fråga om helt andra saker än kungahusets välmående. Vad är det media inte förstår?

Idag inser jag att nu är diskussionen helt förbi. Nu har man nämligen släpat fram Madde, poppisprinsessan. Hon får berätta hur hon kom över sveket från Jonas (hm, är han också en av männen som hatar kvinnor?). Hon får också berätta om sin välgörande verksamhet i New York där hon nu bor. Vickan är i hamn i slottet, Madde mår bra och Calle Ph har inte skandaliserat sig på sistone. Då kan han ju inte vara så ond, den där ovillige monarken?

torsdag 18 november 2010

onsdag 17 november 2010

Mardrömmar

Har sovit dåligt inatt. Vet inte riktigt varför men jag har drömt en massa vilket kan vara orsaken. Jag har drömt om politik. Eller rättare sagt om politiker. Helt galet faktiskt och ett tecken om något på att det är något som är på tok.

I min kommun finns ännu ingen politisk majoritet efter valet. Jag tycker det är riktigt dåligt och jag tror att vi är den enda kommunen som inte löst uppgiften ännu. Ibland känns det som att folk tror att vi håller på med ett sällskapsspel. En politisk med/motspelare som jag träffade idag sa att vi snarare borde se det som en kontaktsport. Han har inte helt fel. Vi kallar det MMA snarare än Monopol.

Nåja, i nattens mardrömmar grät politikerna ut. Det var utmattning och det var sorg. Det var upp till mig att lösa allt. Kanske inte så konstigt att jag sov dåligt. Tröttsamt är det i alla fall, att inte ens får vara ledig när man sover.

tisdag 16 november 2010

Svensk fotboll behöver Bajen

Kollade på fotbollsgalan med ena ögat igår. Det går liksom inte att slita sig från den typen av tillställningar när man väl börjat kolla. Årets arrangör var Malmö, passande på många sätt. Skåne har verkligen dominerat fotbollen i år. Det går inte att bortse från. Det enda man väl inte lyckats med är att få upp ett ytterligare lag i allsvenskan, som väl är.

Nåja, när det gäller prisutdelningen så gick dom flesta priserna till representanter för Skånelagen. På damsidan fanns Linköping representerade också men annars var det i stort sett storslam. Dessutom landade ju såväl SM-tecken som Cupguld söderut.

Men, det fanns ett lag till som ständigt dök upp i rutan och det var så klart mitt kära Hammarby. Det var Magnus Carlson och det var Skarsgård/Kinnaman. Det var i bakgrundsbilder (där man också gjorde reklam för pyroteknik konstigt nog) och det var SM-bucklans eventuella "bajen-forever" inskription. Jag såg inte mycket av dom övriga allsvenska lagen och självklart inget från något annat superettan-lag. En glimt av Djyrgårn och en glimt av Glenn, i övrigt ingenting.

Men å andra sidan har inget av dom lagen en spelare som nominerats av FIFA för att ha gjort ett av årets tio vackraste mål i hela vida världen. Å andra sidan behöver svensk fotboll Bajen, det är tydligt det:

måndag 15 november 2010

Gubbar, gubbar, gubbar

I morse när jag gick till jobbet lyssnade jag som vanligt på P1-morgon. Det var resonemang om vem som ska ta över efter Mona Sahlin så klart. Dom flesta, typ 90 % av dom som är med i olika medier och spekulerar är gubbar. Det rabblas namn och pannorna läggs i djupa veck.

Jag är som du vet inte sosse men vid förra valet var Mona min statsministerkandidat som röd-grön valarbetare. Jag var stolt över att vi äntligen hade en kvinna som kandidat. Jag är själv förvånad över hur viktigt det blev för mig och jag är säker på att det kändes likadant för många andra. Personerna på bilden här nedan är till exempel inte sossar, det vet jag, men Mona var deras kandidat ändå.
Namnen som nu nämns är nästan uteslutande andra gubbar. Klart alla drömmer om Margot som ska komma hem och rädda rörelsen men det lär inte ske. Nå, då får vi prata om Thomas eller Thomas, Morgan eller Ibrahim eller i värsta fall Per eller Sven-Erik.

Hur kan det komma sig att det är så svårt att hitta kvinnorna som kan ta över? Sossarnas riksdagsgrupp består väl av typ 50 % kvinnor liksom deras partistyrelse? Det är märkligt hur det kan bli så här. Att en kvinna skulle kliva fram och säga "jag vill" är knappast troligt för då trampas hon snabbt ner av hjorden, det har vi sett förut.

söndag 14 november 2010

Tack för iår

Det var cupfinal igår. Det var fullsatt, festligt och typ folkligt. Spänningentopp och förväntningarna under kontroll. Det är klart att vi alla förväntade oss ett mirakel till eller drömde om det i alla fall. Även om motståndarna dominerade spelet så gjorde våra pojkar en finfin insats, inte minst i försvaret. Johannes Hopf var fantastisk. Jag hoppas han stannar i Bajen ett år till eller två - för hans egen skull.

Nu tar Silly season-snacket vid. Det är vårt torrsim eller kanske rättare vår livboj, det som håller oss flytande under vintern. Igår drömde vi om att få åka på resa och se Bajen spela i något fjärran land. Det hade varit så fint att få åka till Skottland eller Irland eller Moldavien eller vad det nu skulle ha blivit. Det är tråkigt för oss att vi inte får åka men det är tråkigare för dom som inte får besök av oss.

Det var som sagt en fin tillställning igår. Jag gillar inte bengaler och rök för det kostar för mycket och dessutom är det farligt. Men, det går inte att komma ifrån att det är jädrigt snyggt. Igår stod alla upp på Söderstadion, hela matchen. Igår gjorde tifo-gruppen en jädra fint jobb. Igår sjöng över 11 000 personer i 90 minuter. Det var en härlig kör. Det är tur att det finns bandy, handboll och allt vad det nu är men gud vad jag längtar till våren. Tack Bajen-fotboll för alla härliga stunder, vi ses snart igen.

lördag 13 november 2010

Vad ska man göra?

Körde ett litet träningspass i morse. Har äntligen lärt mig att någorlunda bemästra det senast inköpta träningsredskapet - rockringen. Ja, jag förstår att det låter fånigt men ringen väger en del och den kräver både kondis, lite muskler och tålamod. Nåja, jag fördrev lite tid i alla fall.

Igår hade jag tänkt blogga om det faktum att handikappidrott för första gången vad jag vet var förstanyhet på radiosporten. Okej tänker du, det måste ha varit minst ett världsrekord. Men nej. Världsrekord är Sverige bra på när det gäller handikappidrott. Vi är också världsmästare i både det ena och det andra men det ger sällan en förstasida. Nej, när nu handikappidrotten var på första plats handlade det om en skandal i idrottsgalans jury. Suck.

Nåja, igår glömde jag och skriva om den där juryn för jag hamnade i längtanväntan-träsket. Idag är dagen. Idag är det final. Hur det än går är vi vinnare för vi har allt att vinna. Just nu är himlen blå och spelare nummer 12 förbereder sig runt om i stan. Vi ses där snart. Jag längtar, om du bara visste hur mycket jag längtar.

fredag 12 november 2010

Längtanväntan

Försöker koncentrera mig på jobbet och att läsa och läsa men det är svårt. Försöker lyssna på en intervjuv med Lars Ohly men det är svårt. Försöker tänka ut smarta drag och ha goda idéer men det är svårt. Det är för nära lördag och cupfinal.

Snackar med människor om hur det ska bli. Tänk om vi vinner och tänk om vi förlorar. Spelar det någon roll? Knappast. Jag är ute efter samhörigheten och känslan och euforin som man får när man står där tillsammans och lever och lider och älskar och lider och älskar. Har du inte varit där så har du inte upplevt äkta extas.

Jag har tänkt på det hela veckan. Jag längtar och drömmer och tänker på hur vi ska ha det. Vad jag förstår ska man av någon anledning sjung nationalsången på Söderstadion i morgon. Jag undrar varför?

torsdag 11 november 2010

Avgå alla

Som du vet håller jag på Bajen. När det var som mest turbulent för ett drygt halvår sedan tog man fram en t-shirt som verkligen talade till förståsigpå-folket. Den var en blinkning åt dom som anser att allt löser sig bara man sparkar vilt omkring sig och skriker på någons avgång. Jag tror att den bästa metoden är att man som ledare alltid måste ha inställningen att ens plats inte är given. Samtidigt måste man känna att man leder och har förtroende att leda.


Det är dock skillnad mellan att avgå och att ställa sin plats till förfogande. Om man avgår avser man inte att komma tillbaka. Ställer man sin plats till förfogande är man beredd att faktiskt hugga i igen om man får frågan. Sossarna behöver ompröva sin politik i ännu större utsträckning än andra partier och måste ha en ledning som är beredd att ta strider. Jag är orolig över utvecklingen eftersom jag inte vill se en situation där högern vinner ännu mer makt. Det betyder att jag skulle bli väldigt besviken om sossarna fortsatte sin vandring mot att bli ännu ett mitten/höger parti. Det är väldigt ont om idéer där i mitten.

Nåja, jag hoppas att politiken hamnar i fokus och att förnyelsen sker där. Mona Sahlin gjorde sin verkliga uppryckning i slutet av valrörelsen när hon började prata med värdeord som människor kände igen. När socialdemokratins botten stack opp. "Jag vill ha ett samhälle som bygger på av var och en efter förmåga och åt var och en efter behov" sa Mona och rev ner fler applåder än någonsin.

Efter att Bajentröjan "Avgå alla" snabbt hade sålt slut kom det ytterligare en som jag tyvärr inte har någon bild på men texten på den löd: "Angår alla". Jag önskar sossarna lycka till i kampen för att igen bli ett parti som gör just det.

onsdag 10 november 2010

Fotbollsfeminister

Igår kväll var jag på O´Learys och lyssnade på ett feministiskt samtal med två VD:ar. Galet eller hur? Inte lika galet om du vet att det var Åsa Sånemyr, VD i Hammarby fotboll och Annela Yderberg VD i AIK fotboll som berättade om sina erfarenheter av att leda i manliga organisationer Väldigt spännande och roligt med kontrasterna mellan sportbar och feminism. Personalen på O´Learys var eld och lågor.

Vi var nog ett trettiotal som kommit för att lyssna. Dom flesta kvinnor men även några män hade vågat sig dit. Ingen av dom två hade särskilt många erfarenheter av att bli bemötta på något särskilt sätt för att dom var kvinnor. Ja, Åsa berättade i och för sig om en man som kommit i hennes väg och betett sig illa och hur hon hanterat det och dessutom hur hon i början av sitt ledarskap hade ödslat för mycket tid åt lyssnande istället för dialog. Men annars var dom ledare, inte kvinnor.

Samtidigt är det intressant att bägge två framhöll i sina ledarskapsstrategier att dom gillade mest "att få folk i organisationen att växa". Bägge såg det som ett lyckat ledarskap om man bidrar till att andra lyckas. Jag undrar om män generellt sett tänker så? Att man lyckas genom andras lycka. Jag tror att det är ett väldigt kvinnligt drag, men jag kan ju ha fel. Vad tror du?

(PS, det var skojigt för en av dom som var där för att lyssna var den förra VD:n för DIF Fotboll. Och, vem är det? Jo, hon heter Jenny Furtenbach)!

tisdag 9 november 2010

Äta ni laga vi

Eller var det tvärt om och började man från norr eller söder?

Sanningen är att jag faktiskt inte haft någon enda vettig användning för denna kunskap förutom när jag spelat frågespel. Detta behöver dagens ungdom antagligen inte oroa sig för eftersom major Björklund nu lagt sig i igen.

Nästa höst får vi en ny läroplan. Det är säkert bra. Pratade med min dotter som går första året på gymnasiet om hur gammeldags lärandet är. Alla fakta finns ju ett knapptryck bort. Framtidens lärande borde väl gå ut på att värdera och söka och förstå information och sammanhang, inte att rabbla floder. Detta till trots framhärdar major Björklund i att dra oss längre och längre bak i pedagogikens historia.

Lärarna slår bakut. Vetenskapen protesterar. Dom som tagit fram den nya mer moderna läroplanen får smäll på fingrarna för att utbildningsministern "tycker något". I ett ekoinslag undrar Björklund varför man ska ändra något som fungerar?

Jo, därför att framtiden ligger framför oss - inte bakom oss.

måndag 8 november 2010

Långa veckan

Det är måndag förmiddag och jag har redan klarat av ett kommunstyrelsemöte och ett utkast till en KU-anmälan. Resten av dagen ska ägnas åt mailsvar och den där mailstädningen som aldrig blev av. Hem och laga mat och så vidare på möte med idrottsföreningen och sen börjar väl allt om imorgon. Allt leder fram mot lördag och cupfinal.

Det är intressant att kommunstyra för tillfället. Samtidigt som högerpartierna förhandlar om att ta makten i kommunen ska jag administrera ansvaret för deras beslut - fast dom verkar inte vara överens ens om vart dom är på väg. Det är en konstig situation. Samtidigt är det roligt att få vara lite obstinat. Att inte behöva vara den som förhandlar bort sin själ. Nåja, så länge jag vet att det snart är lördag och cupfinal kan jag stå ut med en del.

KU-anmälan ja. Helt seriöst, det här med den amerikanska övervakningen av svenskar i Sverige. Registrering av allt och inget som knappast skulle vara tillåtet om det var svenska myndigheter som stod för det. En del pratar om statskupp, jag menar att det åtminstone är spioneri. SÄPO:s hemsida kan man läsa att man minsann inget visste. Fan trot. Hur som helst, snart är det lördag - och då är det cupfinal.

söndag 7 november 2010

Jag har biljett!

Har haft en otroligt produktiv dag. Jag har städat kylen, frostat av frysen (vilket verkligen behövdes...), städat och storhandlat. Jag har rensat garderoben och jag har lagat mat. Därutöver har jag varit och kollat på en ny soffa, den gamla är verkligen på upphällningen efter många års slitage. Den största bedriften är dock så klart att jag bärgat en biljett till nästa veckas cup-final.

Min tanke är så här; Bajen slog Kalmar och Kalmar spelade oavgjort mot Heif (0-0). Alltså borde oddsen vara på vår sida. Vi vinner cupen helt enkelt. Och att vinna cupen, det skulle nästan kunna rädda skitåret 2010.

Mer sånt här:

lördag 6 november 2010

Snart är det jul igen

Som du vet gillar jag jul. Jag är dock ganska traditionsbunden så till vida att jag tycker vissa saker ska göras i viss ordning. Första glöggen får visserligen inmundigas före första advent men då under två förutsättningar. Den ena är att det är bandypremiär på Zinken (check) och den andra är att det närmar sig dagen och att det är glöggkalas (jag är öppen för förslag). Alltså, det duger inte att värma sig en mugg framför tv:n i november.

Hur som helst börjar jag längta. Jag planerar och ser fram mot att städa skafferiet. Det är dags att planera för några nya praliner och i år blir det inte samma gamla knäckebröd som förra året. När jag kommer hem börjar provbaket av svartpepparkex. Det har jag aldrig testat att baka så det blir årets nyhet. Måste till hötorgshallen och fylla på förråden

Sen är det det bästa. Julklapparna. Ja, jag vet att jag inte borde bidra till att öka konsumtionen men en gång per år kan man väl få ösa på lite. Det måste ju inte vara dyrt och så men julklappar är trevliga om dom är omtänksamma. Trots att det blir konstigt utan pappa ser jag fram mot jul.

fredag 5 november 2010

En vanlig dag

Igår begravdes min pappa. Det är svårt att förstå och det är märkligt hur ceremonierna hjälper en på traven i sorgen. Samtidigt blir inte allt som vanligt, det blir det aldrig mer. Går omkring här i huset med mamma och försöker få det att vara så ljust som möjligt. En dag i taget.

Runt omkring pågår livet och politiken och annat. Det går inte att bortse från. Igår såg jag på nyheterna med ungarna. Då dök inslaget om den amerikanska övervakningen av norrmän upp. Töllborg fick uttala sig och sa så klart att övervakar dom norrmän så övervakar dom svenskar. Jo, det tror jag också.

Yngsta dottern suckade och sa "men låt dom kolla - har man inget att dölja..." Alltså, jag vet att hon säger så för att provocera, hon älskar nämligen att argumentera (vet inte vem hon fått det från). Jag skulle just gå i svaromål när nästa inslag dök upp på rutan. Uppenbarligen får man inte ha en "sprängande huvudvärk" om man är Palestinier boende i Göteborg enligt FRA. Eller rättare, man får inte prata om det. Dom där gamla skrönorna om kurder som planerar bröllop får plötsligt en ny dimension.

Det är verkligen hemskt för dom enskilda individerna som blivit utsatta för polisens ingripande. Det är också tråkigt för handlarna som inte fick sälja det dom tänkt sig (även om vi borde konsumera mindre i största allmänhet). Men, mest oroade borde vi ju faktiskt vara över inkompetensen i några av dom dyraste myndigheterna vi har. Dom som ska skydda oss mot verkliga övergrepp. Helt seriöst, vad fan håller dom på med?

onsdag 3 november 2010

Tänker på annat

Imorgon är det begravning. Jag tänker mest på annat. Det är svårt att tänka på svåra saker. Världsliga saker som biljetter till cupfinalen. Fika till gästerna som kommer långväga ifrån. Regn, lövkrattning, inköpslistor. Det är svårt att tänka på svåra saker. Mamma är väldigt ledsen.

Idag är det partiledardebatt och liksom jag berättat tidigare skulle jag och pappa gått igenom replikerna i efterhand. Det kommer vi inte att göra idag. Jag tror han hade tyckt att Lasse inte skulle diskuterat Afghanistan med Mona och att Maud som vanligt var dålig och Fredrik dryg. Jag är övertygad om att han hade oroat sig över Jimmie men ogillat hans tal. Jag tror att han skulle ha gillat Lasses huvudanförande (även om jag i skrivande stund inte hört det). Pappa gillade som sagt politik.

Jag har funderat mycket över vad pappa givit mig. Han har så klart sin del i min uppfostran. Att alltid ta ställning för den svaga och att respektera alla människors lika värde delar jag med både pappa och mamma. Det är sådan där allmänna saker. På det personliga planet har pappa alltid har tyckt och visat att jag är viktig. Det är en trygg insikt som format mig.

Även om pappa reste mycket när jag var barn och även om vi levt långt ifrån varandra hela mitt vuxna liv så har pappa alltid haft tid att lyssna och faktiskt tycka att det jag haft att säga varit värt att lyssna till. Inte så att vi alltid varit överens men det är lyssnandet som varit det viktiga. Jag har nog inte insett det förrän nyss. Men lärdomen jag tar med mig in i framtiden är att alltid försöka få mina nära och kära att känna att dom är viktiga. Att dom alltid är värda att lyssna till. Och kanske inte bara dom som är nära, utan alla andra också.

tisdag 2 november 2010

Liten och rädd

Åker söderut, igen. Åker mot barndomshemmet där mamma och pappa varit tryggheten i väggarna. Tryggheten som alltid funnits där. För första gången ska jag komma hem till barndomshemmet med vetskapen att pappa inte kommer ut och möter för en bilinspektion.

Jag är självklart oändligt glad för att möta mamma och att vi tillsammans ska kunna bära vår sorg. Jag är så klart oändligt glad att hon finns där liksom min syster. Samtidigt är jag oändligt ledsen och oändligt rädd och oändligt tacksam för allt jag fått.

Min pappa finns inte längre men han finns i varje steg jag tar. Min pappa som givit mig allt som jag är.

måndag 1 november 2010

Vilka är egentligen terroristerna?

I helgen har det varit terrorvarning på stan i Göteborg. Polisen säger sig har kvalificerad information om ett verkligt hot och efterhand har det visat sig att det är köpcentrat Nordstan som varit målet för terrorn. Polisen som har koll på grejorna har snappat upp hotet och också hittat möjliga gärningsmän Nämligen fyra personer med syrisk bakgrund som bott i Göteborg i hela sina vuxna liv.

När en av dom misstänkta idag berättar hur gripandet av dom fyra gått till går det kårar genom min kropp. Plötsligt är vi tillbaka i den iskalla tiden direkt efter WTC. Vad som helst passerar utan att någon blinkar. Mannen på radion beskriver hur 15-20 män i full stridsmundering tränger sig in i hans hem kl sex på morgonen när alla ligger och sover. Med våld tvingas han ner på marken och får sedan, inför sina barn, sitta naken i 45 minuter med händerna bakom nacken.

Abu Ghraib någon?

I radion intervjuvas Anne Ramberg från advokatsamfundet och Lars Nicander från Institutet för asymmetriska hot och terrorismstudier vid försvarshögskolan. Anne säger att det finns en möjlighet att det använts övervåld vid ingripandet eftersom man aldrig får använda mer våld än nöden kräver. Lars däremot säger att man aldrig kan vara nog säker och om man misstänker någon för förberedelser för terrorbrott så kan det bli så här. Han säger också att det är fullt normalt att polisen säger att det är ett allvarligt hot men att ingen behöver vara orolig för att gå ut på stan.

Seriöst, menar mannen allvar?

När inslaget ska avannonseras tackar programledaren dom medverkande. Anne Ramberg från Advokatsamfundet och Lars Nicander från Institutet för assyriska hot! Hon korrigerar sig strax men felsägningen säger en del den också.

Vi går mot mörkare tider.

söndag 31 oktober 2010

Makt och korruption

Tänkte skriva lite smutsiga detaljer om det politiska spelet kring morgondagens val av KSO i hemkommunen. För dig som inte vet så betyder KSO kommunstyrelsens ordförande vilket betyder typ statsministern i kommunen. Började på en sådan text men efter ett par stycken av krånglig text tänkte jag att "vem bryr sig"? Så, jag raderade och började om.

Kanske kommer denna sista söndagen i oktober innebära överraskande kontakter som ställer allt på ända. Man kan konstatera att inget är klart förrän allt är klart. Med alla dom turer som varit hittills så förvånar ingenting längre. Imorgon ska jag i alla fall göra debut som ledamot av kommunfullmäktige. Det ska bli väldigt spännande och jag ser verkligen fram mot att debattera, verkligen.

Politik håller man som sagt vanligtvis (förhoppningsvis) på med för att man vill förändra. Ibland handlar det om att bevara. Andra vill bara berika sig själva och det är då makten verkligen korrumperar. Det är inte ofta jag och Peter Wolodarski är överens men här är han "spot on".

lördag 30 oktober 2010

Återhämtning

Ska ha en dag av återhämtning idag. Är galet förkyld, hostar och nyser för fulla muggar. Får väl skylla mig själv. Far runt som en tok mellan möten och fotboll och möten och jobb och ungar och bandy och möten. Träningen har fått sitta emellan men det är nog lika bra eftersom träning och förkylning inte är en bra kombo.

Till råga på allt har jag fått tillbaka ming gamla magkatarr. Det är lite jobbigt för det var flera år sedan sist. Som sagt, det har varit mycket stress, dålig sömn och dessutom för lite tid för sorg. Någonstans måste det ju komma ut. Jag behöver verkligen lära mig.

Pyssel är en bra sysselsättning när man behöver ta hand om sig själv. Det är sticksäsong och egentligen får jag inte sticka för att jag har ont men små saker är väl okej? Jag har letat länge och nu har jag äntligen fått tag på barnangarn. Alltså, ett garn gjort av bananbarksfibrer. Eftersom det var omöjligt att hitta i butik ringde jag grossisten som skickade några härvor till mig. Färgerna är valda med omsorg. Några mer än dom andra.


fredag 29 oktober 2010

Den nya moralen

Inför valet 2006 var jag med i en debatt på en gymnasieskola på Södermalm i Stockholm. Det var jag, en präst, en person från KRIS och så var det Hillevi Engström (M). Debatten var inte en vanlig politisk debatt för den handlade ganska mycket om moral- och värderingsfrågor. Eleverna fick ställa frågor och vi svarade efter förmåga.

Vid ett tillfälle frågade en elev vad hon skulle göra eftersom hon var orolig över en vän som hon misstänkte hade problem med droger. Hillevi svarade direkt - POLISANMÄL. Jag tyckte istället att hon skulle prata med en vuxen som hon kände förtroende för eftersom hennes kompis antagligen behövde hjälp och det är inte ett uppdrag för en 16-åring.

En stund senare fick vi en fråga hur vi skulle agera om vi upptäckte att en granne/bekant anlitade svart arbetskraft. "Polisanmäl" sa jag, "det är olagligt och oetiskt och dessutom utsätter det arbetstagaren för risker och ekonomiska förluster". Jag fick snabbt en skarp blick från Engström. "Det kan man väl inte göra" sa hon. "Alla känner väl någon som....".

Att låta sig smörjas av företag på bjudresor, att få ett hyreskontrakt på fina gatan som strax ska säljas ut som bostadsrätt, att trixa med skatten, att skita i tv-licensen. Att ständigt balansera på gränsen mellan lagligt - olagligt, lämpligt - olämpligt, etiskt - oetiskt. När allt handlar om att skaffa sig själv förmåner och att fylla den egna plånboken är det lätt att bli fartblind. Det är den nya moralen, det är dom nya moderaterna.

torsdag 28 oktober 2010

Något slags extas

Det var match igår. Hemmamatch. Det var kärlek och känslor och ja - du vet, pirrigt trots att det var långt ifrån första gången. Det var vånda och det var frustration, precis som det var sist vi fick till det. Samtidigt var det oerhört annorlunda. Stämningen, ångesten - det som vanligtvis bara är passion var fumligt och nästan lite tonårsaktigt.

Jag trodde faktiskt att vi hade kommit längre i vår relation än så. Vi har ju ändå umgåtts ett tag. Eller faktiskt ganska länge.

Men det var värt det. Det var värt varje ton i dissonans. Det var värt dom där slängarna och det var värt klumpigheten. Det var värt alla gånger vi hamnade i otakt. För oavsett hur man tar sig dit så är det något slags extas man är ute efter och extas var vad vi fick.

När det var över och vi rufsiga och rödkindade föll varandra i armarna och kunde slappna av var vi ju ändå överens om att:

DET ÄR VI SOM ÄR HAMMARBY!

onsdag 27 oktober 2010

Hoppahulle

Så här är det. Eders Alla är ju som du vet en oerhört trendmedveten och modern mellanålders kvinna. Vad betyder då det? Jo, antagligen att man går på varenda fluga som dyker upp i kvällstidningarnas bilagor vad gäller träning och kost. Dessutom torde det innebära att man har ett skåp fullt av knappast använda träningsredskap där hemma. Igår lade jag ytterligare ett sådant till samlingarna.

Redskapet i fråga ska stärka bålmuskulaturen och även bäckenbottenmusklerna. Det senare kan jag intyga stämmer. Såväl jag som mina ungar skrattade nämligen så vi fick knipa när jag skulle testa. Jag kunde aldrig bemästra redskapet som barn men nu har jag gett mig den på att lära mig. Idag har jag ont i kärlekshandtagen, det kan jag lova.

Men, trendmedveten och modern - det vill man ju vara.

Annars är det cupmatch idag. Bajen spelar semifinal. Tänker mig tillbaka till kvarten och känner hur härligt det var. Dessutom lär vi få se Linus Hallenius på plan. Det är jag ganska säker på. Då lär han bli hyllad på många sätt. Han är ju en av tio nominerade till FIFAs pris för årets snyggaste mål. Alltså, ett mål i superettan - under VM-året 2010! Go Linus! Go Bajen!

tisdag 26 oktober 2010

Men va fan!

Alltså, jag hänger inte med riktigt i svängarna. I min kommun har det kommunala fastighetsbolaget sålt fastigheter till en summa av 1,4 miljarder. Det ger en reavinst på massor av pengar även om man trixar och fixar med skatten. När man säljer fast egendom som tillhör alla så vill man ju gärna att det ska komma tillbaka till dom som ägde det från början. Eller?

Nåja, det kommunala bolaget äges så klart av kommunens innevånare som alltså har skiftat fast egendom mot stålar. Nu ska några fastigheter i det kvarvarande beståndet rustas upp. Bra, då kan man ju stoppa in lite av dom där pengarna som man fått in. Trodde jag men icke.

Eller, så här. Man kan använda pengarna men då måste dom ge samma avkastning som dom gjorde när dom var bundna i dom fastigheter som vi sålt, det vill säga 4 %. Detta innebär att om vi använder vårt eget kapital till att renovera så måste dom som bor i husen räkna med att inte bara betala investeringen utan också avkastningen. Detta för att det nu är färre hyresgäster som ska dela på dom framtida underhållskostnaderna.

Men var fan. Snacka om att det är en förlustaffär att sälja. Åtminstone för oss som bor kvar i bolaget. Att folk riskerar en hyreshöjning på 25 % är något man liksom bara får ta. Skulle inte tro det, då tar i alla fall denna politikern sitt pick och pack och låter någon annan stå med det ansvaret! Inte tänker jag bidra till att folk får gå från hus och hem i ett allmännyttigt bolag.

måndag 25 oktober 2010

Politik

Jag håller ju på med politik men ibland måste jag erkänna att jag funderar på vad det innebär. Jag vet ju vad min drivkraft är nämligen att faktiskt kunna lämna över ett något bättre samhälle till framtida generationer än vad jag själv fick serverat.

Andra är mer intresserade av makt.

Ja, förstå mig rätt. För att förändra måste man så klart eftersträva makt men inte till vilket pris som helst. Det måste ändå vara politiken, innehållet och sakfrågorna som avgör. Om man bara är ute efter taburetterna är man väl ändå inte politiker utan... ja vad då?

Taburettjägare?
Maktkåt?
Psykopat?

Välj själv och under tiden som du funderar fortsätter jag förhandla. Vi får se vem som ger mig mest makt och inflytande att förändra - till det bättre. Om någon gör det?

söndag 24 oktober 2010

Höst

För många innebär hösten deppighet och tristess. För mig är det inte så. Förutom det uppenbara att man inte behöver se skiten i hörnorna lika bra när solen inte lyser in så innebär hösten andra smaker, krav och aktiviteter

Plötsligt blev jag sugen på att baka bröd igen. Knäcke och mjukt som jag inte gjort på hela sommaren. Långkok, musslor och mörkt öl. Det är dags att planera inför jul, klappar och praliner. Eftersom jag en kronisk inflammation i armarna får jag inte sticka stora saker men det gör inget för det är mycket roligare att sticka små saker. Det är dags för mössor och handledsvärmare igen. En eller annan halsduk också kanske.

Ska man nu ta fram något negativt med hösten så är det väl att fotbollssäsongen är över. Det var lite sprallig stämning på Söderstadion igår. Folk var nästan lite fnissiga på läktaren. Eller, det kanske bara var jag. Lite småbakis och omgiven av trevligt folk. Som Bajare är man ju luttrad men förlusten i 92:a minuten sved faktiskt Nåja, nu laddar vi för bandy och handboll men hockey - där går min gräns.

Och föresten, vi ses ju igen - på onsdag!

lördag 23 oktober 2010

Skärpning

Måste börja leva lite bättre igen. Bli sockerfri och träna mera. Äta mat med riktig näring och på regelbundna tider.

Eller så behöver jag bara gå hem lite tidigare efter after work-fredagen. Och en sak är säker - Götgatsbacken är inget alternativ i framtiden.

Kära nån, jag är ju mellanålders - det här går inte!

Ska skärpa mig,

imorgon.

För idag ska jag på fotboll. Forza Bajen!

fredag 22 oktober 2010

Brevvänner

När jag var liten hade jag en massa brevvänner. Dom fanns både här i Sverige och lite senare runt om i världen. Jag längtade verkligen efter breven som damp ner i brevlådan med ojämna mellanrum.

Tänkte på det igår när jag slängde iväg ett mail till en vän. Det är ont om brev nu för tiden. Man chattar och mailar och sms:ar. Men brev! Jag längtar efter brev. Alltså, det måste inte vara brev på papper men jag vill ha texter som man får längta efter.

Jag vill ha texter som är underfundiga och spännande. Jag skicka texter som kräver eftertanke. Jag vill få texter som ger ett pirr och som sitter kvar. Jag vill sända texter som ger reaktioner. Men jag vill göra det i interaktion. Jag vill byta ord i intimitet. Jag vill längta efter nästa brev och tänka ut ett riktigt bra svar.

Får väl skaffa mig en brevkompis.