onsdag 30 september 2009

Alla dessa val

Följer väderleksrapporterna med intresse. Ska det bli kallt, blir det sol, hur mycket ska det blåsa och hur blir det med regnet. Snart börjar löven falla på riktigt och det betyder lövhalka, jobbigt.

Det är nu valen kommer in. Jag funderar nu på vantar. Vantar är ett otyg och egentligen tycker jag det är hemskt obekvämt men låter man bli kan det sluta med att reumatismen bryter ut. Sen får man fundera på material. Det är inte så bra att halka runt med garnvantar.

Så är det frågan om man ska byta däck. Jag vet inte riktigt om det är värt priset med dubbdäck. Bäst skulle det vara med något slags "snökedjor" men det har jag faktiskt inte sett någonstans. Har du något tips om sådana får du gärna låta mig ta del av det.

Kanske blir det istället ett SL-kort och vinterförvaring av cykeln inom kort.

tisdag 29 september 2009

Vallöften

Hörde på radion igår att unga går för sällan till tandläkaren. Det är inte konstigt eftersom prestigereformen och vallöftet som Hägglund satte i sjön för något år sedan från början var helt feltänkt. Hur snabbt kan man slösa bort 5 miljarder? Fråga Hägglund. Reformen innebär att man får en tandvårdscheck för undersökning men felen man sedan hittar får man fixa med egna medel. Upp till tre tusen får man stå för själv och jag vill bestämt hävda att det är just dom tre tusen som folk inte har. Fel Hägglund, fel.

Hörde på radion igår att Björklund ska ändra på gymnasieintagningen och förändra det så kallade IV-programmet. Den förändrade gymnasieintagningen innebär att man stoppar 14 000 ungdomar från att komma in på gymnasiet, 14 000 16-åringar stängs ute! IV programmet görs om så att det blir likadant som idag... Va? Ja, jag sa vad du hörde. Alltså, det blir ingen ändring trots att Björklund gnällt på IV sedan programmet drogs igång. Fel Björklund, Fel!

Hörde att Ask nu uppnått vallöftet om 20 000 poliser. Detta till trots känner sig inte folk tryggare. Det begås minst lika många brott och uppklarningsprocenten är ungefär den samma. Detta beror troligtvis på att utbildningen fortfarande är den samma, att ingen forskning bedrivs, att utvärderingen är kass och att ledningen är Ask. Fel!

Visst går det an att uppfylla vallöften men när vallöftena från början var dåliga spelar det liksom ingen roll att dom kryssas av från listan.

måndag 28 september 2009

Mona for president

I Sverige är det idag 355 dagar till valet. Reinfeldt vill gärna få det kommande valet att bli ett "förtroende-val". Det vill säga ett val om personer. Varför är media just nu fulla av undersökningar om partiledarförtroende? Hm, återigen är jag inte konspiratoriskt lagd men visst tar det fokus från politiken. Sossarna späder på. Man ifrågasätter Sahlin internt. Man duckar och krumbuktar och låter det hela handla om person.

Såhär, jag tror att Mona blir en utmärkt statsminister. Hon är klok, erfaren, medveten, samarbetsvillig och inte minst kvinna. Hon har duktiga medarbetare och hon har två samarbetspartier som balanserar fram en bra politik. Mona har internationella kontakter, hon har varit minister i många år. Hon kan tala, hon kan peka med hela handen och hon kan kompromissa.

Det är ingen tvekan om att Mona kommer att klara jobbet så kan vi sluta snacka om det och börja fokusera på politiken. När du spelar med i "förtala-Mona-spelet" så spelar du borgarna rakt i händerna. Ingen kvinna är en ö, vi kommer att fixa det tillsammans!

söndag 27 september 2009

Vänstervåg

Idag är det val i Tyskland. Kanske får Merkel sitta kvar men i så fall är det med fortsatt stöd av sossarna. Ett annat senario är faktiskt att Merkel åker ut. I opinionsundersökningarna är det nu jämt mellan de röd-gröna (inkl sossarna) och Merkel+sossarna. Det märkliga är ju att sossarna har en fot i varje läger även om de ännu så länge vägrar samarbeta med Die Linke. Hm, det känns inte klockrent får jag säga.

Nåja, det kan konstateras att Merkel har bedrivit ungefär samma politik som Reinfeldt och kompani. Alltså, skattesänkningar för lånade pengar, urholkning av såväl välfärd som de statliga finanserna och ett slags systemskifte när det gäller ujämningspolitik. En skarp gir från solidarisk finansierng är en annan gemensam faktor.

På Island och i Norge har vi röd-gröna regeringar. I Portugal går vänstersidan starkt framåt. I Sverige inser fler och fler att lösningarna inte finns hos dom konservativa. Jag känner vind i ryggen och jag känner att fler och fler inser att när Reinfelt på G20 mötet säger att det är IMF som ska lösa det hela så har dom liksom hört det förut. Det vanliga receptet från IMF brukar ju vara mer avregleringar och det känns inte som det är vad man längtar efter nu.

356 dagar till valet. Det känns som ljuset i tunneln blir klarare för varje dag som går.

lördag 26 september 2009

Melrose place

Sitter i fotöljen och slappar. Det är lördag förmiddag och jag funderar på huruvida jag ska ta fram dammsugaren, ge mig ut och springa eller möjligtvis kanske shoppa lite. Alltihop skulle behövas men så fastnade jag framför Melrose place. Kära nån, kommer du ihåg Melrose place. Jag minns verkligen inte när det gick på TV första gången men det lär väl ha varit på 80-talet att döma av kläder och inte minst frisyrer. Vilket drama!

Nu för tiden tittar jag väldigt sällan på TV. Den kan stå på någon gång ibland men jag tittar inte. Min äldsta dotter är likadan, hon tittar väldigt lite på TV. Den yngsta tittar mer. När vi ändå ser något så inser jag att alla (åtminstone amerikanska) serier idag egentligen är fortsättningar på 80-talets serier. En del är till och med nyispelningar som till exempel 90xxx Berverly hills - vilka siffror dom nu har i sitt postnummer. Dom är bara lite mer tillskruvade än då.

Jag minns hur jag levde mig in i dessa serier och identifierade mig med olika människor som skymtade förbi. Det var oftast inte dom lyckade utan dom lite missförstådda. Du vet, hon eller han som vägrade gå på balen eller den försmådda som alltid hamnade i trubbel. Undrar vilka av karaktärerna i dagens serier som mina ungar identifierar sig med. Måste ta ett snack om det.

fredag 25 september 2009

Fredagstävling

I morse cyklade jag som vanligt till jobbet och idag hade jag sällskap med Beatrice Ask. Nu är det ju så att jag är ganska van vid politiskt mumbojumbo och jag vet hur dom drillas inför intervjuver. På sista tiden har jag dock blivit allt mer förbryllad över mediastrategierna i regeringskansliet men idag tror jag det hela nådde sin höjdpunkt.

Kan någon tala om för mig vad Beatrice Ask säger i detta inslaget? Det vore helt underbart för jag förstår verkligen inte. Det är en massa ord som staplas på varandra utan innehåll. Tydligen hade hon gjort något liknande i TV 4 men det ligger inte ute ännu.

Under rubriken "Goes around comes around" skickar jag här med lite bonusläsning1 och bonusläsning2.

torsdag 24 september 2009

Skaraborgsgatan

Läser en skrift som givits ut av säkerhetspolisen och brottsförebyggande rådet i god förening. Skriften heter Våldsam politisk extremism och handlar om antidemokratiska grupperingar på yttersta höger- och vänsterkanten. (Innan jag fortsätter skriva vill jag göra klart att våld som metod för att uppnå politiska förändringar i ett demokratiskt land självklart alltid är förkastligt så slipper vi den diskussionen).

Nåväl, i skriften beskrivs hur unga människor dras in i olika grupper och vad som håller dem samman. Det kan vara "drömmar om ett klasslöst samhälle" eller att man "drivs av en längtan efter ordning, struktur och totala lösningar" beroende på om man lutar åt höger eller vänster. Kan inte påstå att jag tycker analyserna är så djupa men det är roligt att båda grupperna ogillar Vänsterpartiet.

Hur som helst, det jag egentligen skulle komma till var stycket om Skaraborgsgatan. I mitten på 80-talet ockuperade en grupp människor en fastighet på Skaraborgsgatan i Stockholm. Syftet med ockupationen var att hindra lyxrenoveringar av hyresrätterna och att stoppa utförsäljning av dessa. Jag var inte så gammal då och säkert minns jag mycket genom ett "rosa" skimmer men jag minns engagemanget och kampen. Det gjordes fint i lägenheterna och när elen och vattnet efterhand stängdes av så löste man det på olika sätt. Det var storkök på gården och det var ganska trevligt.

Jag minns också upplösningen av ockupationen. Den var ganska brutal. Det var kravallpoliser som med tårgas gjorde inbrytning och det var containers som sattes upp för att hindra utbrytningar. Det var helikoptrar (ja - på den tiden kunde polishelikoptrarna flyga) och det var dragna batonger. Jag minns förvirringen och jag är säker på att det fanns en eller annan militant bz-aktivist som var van men dom flesta hade nog inte tänkt sig detta.

I skriften från SÄPO och BRÅ beskriv denna händelse som en vattendelare för den utomparlamentariska vänstern. Det var första gången, skriver man, som aktivisterna tog till våldsamheter mot polisen och som aktivisterna använde rökgranater och brinnande bildäck. Hm, jag skulle i så fall vilja påstå att det var vid detta tillfälle polisen ändrade sin taktik och tog till riktigt militanta metoder, för övrigt importerade från Danmark. Om detta sägs ingenting i boken. Lustigt det där, att polisens metoder aldrig utvärderas Det kanske är på tiden.

onsdag 23 september 2009

Min cykel och jag

Jag har en billig cykel. Den är inte ful och den är inte gammal men den är billig. Jag har köpt den på en sån där billighetsaffär när det var utförsäljning. Halva priset på redan ganska låga priser. Det ska man inte göra. När den cykeln går sönder eller behöver servas kan man inte förvänta sig någon hjälp.

Växeln pajade ihop och jag var i närheten av en cykelaffär. När jag tog in min cykel genom dörren såg jag hur föraktet riktigt lyste i ögonen på handlaren. "Nja, du vet - man får vad man betalar för". Jo, oj - förlåt, ja jag vet...förlåt. "Kanske kan jag titta på den senare i veckan...."

Min favoritcykelhandlare finns i Gamla stan. Det spelar liksom ingen roll vilken cykel man har, dom gillar att man cyklar. Jag ringde och killen som svarade sa; "ring mig när du kommer hem, det spelar ingen roll om det är sent - du kan ta mitt mobilnummer - så försöker jag guida dig så kanske du kan fixa det själv".

Det är cykelkärlek!

Nu lyckades vi inte via telefonakuten laga min cykel så i morse rullade jag sakta till stan på lägsta växel. Det gick inte fort men framåt. En mil på 45 minuter. Det du! Men det var det värt för på lunchen ska jag gå till cykelhandlaren i Gamla stan i trygg förvissning om att min billiga cykel blir väl omhändertagen.

tisdag 22 september 2009

Skämmes ta mig fan

Så var det dags igen. Dags att prata en liten stund om apatiska flyktingbarn. Det är väl så, vi orkar bara en liten stund i taget för det gör så ont. Denna gången är det Gellert Tamas som skrivit en bok om spelet kring de apatiska flyktingbarnen. Tack Gellert, tack. Varje gång någon väcker frågan och debatten kan ta vid där den slutade kommer vi ett steg närmre ett humant samhälle.

Jag hörde en diskussion på radion på morgonen. Den handlade dels om spelet när det sist begav sig. Tänk att man kan skriva en bok om SPELET kring apatiska flyktingbarn. Det handlat om halvsanningar, hellögner, pengar och maktspel. Ingen från den tidens ansvariga vill ställa upp och diskutera frågan. Och vet ni, det talar emot er. Min dotter undrade om barnen inte får liggsår? Jo, men det är det minsta problemet - dom dör också.

Det finns plats i vårt land. Vårt land har råd. Sverige behöver er som behöver oss. Jag läser på TT att fransk polis just nu håller på att tömma ett flyktingläger utanför Calais. Jag såg på tv för några dagar sedan om de som söker sig till Italien och nu inte längre får söka asyl. Jag hörde att det går framåt för Sverigedemokraterna. Skämmes ta mig fan!

måndag 21 september 2009

Bajen var namnet


Ja - det ska väl erkännas. Det är inte så kul nu. Jag vill bara påminna om att det är sju matcher kvar. Det är nästan en fjärdedel av serien. Bara så ni vet!


lördag 19 september 2009

Årstiderna

Sverige och andra länder på vår bredgrad har fyra årstider. Du vet, man längtar alltid till sommaren och de långa ljusa nätterna. Man tycker om att kura med massa tända ljus på vintern. Hösten med sina vackra färger och våren med sitt speciella ljus och hopp.

När jag var liten fanns det bara två årstider, i alla fall när det gäller kläder. Så är det inte idag. När jag var liten hade man vinterskor och vår/höstskor. Annars hade man gränsöverträdande träskor (eller tofflor som det heter på Blekingska). Man hade en höst/vinter-jacka och en vår/sommar-jacka.

Nu har mina ungar två par skor per minst fyra årstider. Sommarjacka, vinterjacka, höstjacka och så klart en vårjacka.

Till råga på allt håller sig inte årstiderna på plats. Idag är det 100 grader, blå himmel och strålande sol. Mer sommar än det var i somras. Man funderar ju på vart vi är på väg.

fredag 18 september 2009

Öppet brev till socialministern

Idag blir det två inlägg i bloggen, nedanstående har jag skickat till socialministern. Jag lovar att publicera ett eventuellt svar också:

Öppet brev till socialminister Göran Hägglund.

Hela dagen har jag gått runt och varit arg på dig. Jag är så otroligt besviken över att vi i vårt så kallade upplysta land har en socialminister som så brutalt vänder ryggen till mig och de problem och frågor som är min och mina döttrars vardag.

Jag är en vanlig människa och hemma vid mitt köksbord talas det, som du mycket riktigt gissat, om skolan, hushållskassan och de gamla föräldrarna. Vi talar om hur killar och tjejer förhåller sig till varandra. Vi talar om de olika förväntningar man har på olika kön. Vi talar om olika lön för kvinnor och män och vi talar om det obetalda arbete som kvinnor gör när omsorgen om de äldre inte räcker till.

När vi pratar om detta pratar vi om de strukturer du inte vill se. Vi pratar om rätten för alla att bli behandlade lika oavsett kön, etnicitet eller sexuell läggning. Dom normer som du vägrar se som begränsar min vardag. Du är socialminister och du dömer ut de bekymmer som begränsar mitt liv som intellektuellt trams eller något som du skrattar åt?

Vet du – du ska få ett tips - man kan faktiskt uppröras över det faktum att kvinnor inte får plats i bolagsstyrelser och gilla att åka på loppis samtidigt. Och vet du, man kan vara en ”vanlig människa” och uppröras över att döttrarna kommer att ha sämre löneutveckling än sönerna på grund av att män inte förväntas ta ansvar för sina barn på en gång. Det kräver inga intellektuella kullerbyttor, det kräver bara öppna ögon och lite förstånd.

Men det är klart, vad vet väl jag. Jag heter inte Svensson och lever inte i en kärnfamilj enligt socialministerns standard. Jag är ensamstående mamma med två tonårsdöttrar och vi har namn som man måste bokstavera i telefon. Har du överhuvudtaget tänkt på det Hägglund. Att du är minister med ett ansvar för allas lika värde? Men, vi kanske inte räknas i socialministerns fögderi? Vi, verklighetens folk med verklighetens problem!

Kan inte påstå att det är en perfekt dag

Solen skiner vackert utanför fönstret. Det är ganska varmt och faktiskt en fantastisk höstdag. Kalle Anka-partiets kvinnoklubbsordförande Anna har välkomnats till KD och så långt allt väl. Resan till jobbet idag var inte så himla rolig. Som vanligt hoppade jag på cykeln och drog iväg. Redan efter några hundra meter kändes det lite märkligt. Väl i Solna kraschade allt, kedjan hoppade av och något vaj var det på växlarna. Kände mig stressad, parkerade och rusade till t-banan, cykeln får jag fixa på vägen hem.

Byte till buss eftersom t-banan är avstängd dom sista stationerna pga renoveringar. Åker buss 200 meter, sedan är vägen avstängd av polisen på grund av något j***la EU-tjossan. En rask promenad känns fint men pulsen är redan uppe i 150. Väl på jobbet har jag så klart glömt passerkortet. Gå förbi "nycklar och kort" utan att passera gå. Suck, har förlorat en timmas jobb redan. Så, nu blir det att jobba denna helgen också.

Nåja, det finns också ljus i mörkret. När jag pluggde på juristlinjen lät vi ibland latheten övermanna oss. När vi tyckte att det saknades logik eller något var allt för besvärligt hemföll vi till vårt mantra "konstatera, acceptera och gå vidare". Alla gör inte det, och det är bra. Nu ska lagen bli tillgänglig för alla, inte bara oss som lagt ner en kvarts mille på studier. Det tycker jag är bra. Heja!

torsdag 17 september 2009

Till Göran Hägglund

Idag hade jag min blogg helt klar för mig. Men nu är allt förstört. Jag hade tänkt skriva om bristen på logik när det gäller skulden för krisen. Jag hörde nämligen en diskussion på radion igår som handlade om SAS kris. VD:n för Skavsta flygplats var tydlig. Hennes förklaring var: "det beror på kollektivavtalen". Ryan air går med vinst eftersom man inte har kollektivavtal, SAS går med förlust för att man har kollektivavtal. Det är alltså arbetarna på Ryan air som betalar bolagets vinst med sämre villkor. Det faktum att SAS uppfyller behovet av trafik även på mindre lönsamma rutter var ingen del av analysen, inte heller säkerhet eller arbetsmiljö.

Det var då det slog mig - allt är fackets fel. Ju mer jag tänker på det så blir det mer och mer glasklart. Trots att vi har Europas mest flexibla arbetsmarknad (enligt arbetsmarknadsministern) så är det LAS och kollektivavtalen som är roten till allt ont. Det är så klart arbetarna och deras företrädare som skapat krisen. Ellervänta, Reinfeldt hänvisade ju också till några obestämda giriga typer i USA och London också men i alla fall. Hm, att det skulle vara något systemfel i den nyliberala rovdriftskapitalismen verkar inte ha slagit någon.

Nå, när jag läste DN i morse fick jag dock något annat att tänka på. Jag har alltid hävdat att kristdemokraterna är onda och nu har jag fått verkliga belägg. Du Göran, hemma vid mitt köksbord pratar vi om normer och stukturer. Mina döttrar berättar dagligen om hur dom utsätts för det du föraktfullt kallar "politisk korrekthet" genom att de patriarkala och förlegade normsystem som påhejat av dig multipliceras vid olika köksbord.

Vi heter visserligen inte Svensson. Nej, vårt familjenamn är ett sånt där konstigt namn som man måste bokstavera åt folk. Men vet du Hägglund, vi är verklighetens folk ändå. Vi lider under förlegade normer av patriarkalt förtryck, homofobi, rasism och alla slags gammeldags tänkande. Vi gillar alternativ konst och läser både veckotidningar och "finlitteratur". Nej du Hägglund. Hoppas du och dina unkna normer åker ur riksdagen, och jag menar det verkligen!

onsdag 16 september 2009

Otillräcklighet

Det gör otroligt ont när folk drar i en till den gräns att man nästan går sönder. Det gör ont att inte räcka till. Kraven är oändliga och jobbet utan ände. Ungarna som revolterar, jobbet som är för lätt och för svårt på samma gång. Det är helt enkelt inte roligt.

Statsbudget, bråk, kulturproposition, äcklig mat, "jag tänker inte komma hem", lakan som behöver vikas för att få plats i skåpet, "jävla kärring", sopa golvet, bär ut till återvinningen, motionera, handla, lokalpolitiken, styrelseuppdraget, måla om, leta efter försvunnen pappa, städa, planera, föräldramöte, var bestämd - men inte kväva.....

Alltså, det finns ju dom som går genom livet utan alla måsten. Hur gör ni?

tisdag 15 september 2009

Middagstips

Ett litet blomkålshuvud.
En bukett broccoli.
3 morötter.

Skär i mindre bitar och koka några minuter i 1 liter buljong (2 tärningar).

Lägg i en kopp (frusna) ärtor.
och en kopp kokta kikärtor.

Koka upp och låt koka 2 minuter.

Red med 2 dl mjölk (eller matlagningsgrädde) och 2 msk maisenamjöl.

Salta och peppra efter behag.

Servera med ett gott bröd och ost eller en toast.

måndag 14 september 2009

Björklunds bidragsfusk

Fler och fler av regeringens godispåsar visar sig inte bara vara lånade till utan dessutom tomma. Idag beskriver Björklund hur regeringen ska höja studiemedlen men i verkligheten är det tvärtom. Jag fick en kommentar från en vän som jobbar med dessa frågor, jag lägger ut den i sin helhet här:

Regeringen skriver på DN-debatt att studiemedlen ska höjas med 430 kronor i månaden (fyra veckor) från 1 januari varav 390 kronor är höjning av lånedelen och 40 kronor bidragsdelen. Prisbasbeloppet kommer att sänkas med 400 kronor 2010 vilket motsvarar en sänkning av studiemedlet med 72 kr per fyraveckorsperiod och av det utgör bidragsdelen 24 kronor. Det innebär att regeringens reella höjning blir ungefär 350 kronor för en fyraveckorsperiod. Bidragsdelen ökar då i realiteten endast med 16 kr (40-24) per fyraveckorsperiod eller med 4 kronor i veckan.

Samtidigt innebär höjningen av lånedelen att skulden räknas upp med 2.50 kronor i veckan (nuvarande ränta 2,5 %).

Dessutom innebär det att regeringen fattar ett beslut om att sänka andelen bidrag - vilket är första gången det händer sedan det moderna studiemedlet infördes 1965. Förhållanden mellan lån och bidrag enligt regeringens förslag blir 67 % lån och 33 % bidrag jämfört med 65,5 och 34,5 % som det är nu.

Sedan är finansieringen väldigt konstig också. De höjer expeditions- och påminnelseavgiften för dem som betalar tillbaka på lånen eller är försenade med betalningen. Det innebär i princip att det är de studerande själva som betalar de ökade kostnaderna (förutom att de också lånar mer).

Min tolkning till förslaget är att det är ett sätt att undvika kritik för det sänkta prisbasbeloppet, som annars skulle ha inneburit att studiemedlen sänktes.


Hälsningar

/Anders

Jag har bestämt mig!

Jag har bestämt mig, imorgon ska jag vara frisk - kosta vad det kosta vill!

söndag 13 september 2009

Ensamma mamman

Jaha, så var det söndag. Sista dagen på min barnlediga helg. Ja - nu är ju ungarna ganska stora så man kanske skulle säga ungdomslediga helg men ändå. Det är skönt att vara ensam ibland men jag skulle önska att jag hade kunnat göra mer av helgen. Det är inte så ofta ungarna är borta ens över helgen men istället för att gå ut och träffa vänner och skaffa nya har jag tillbringat helgen i fåtöljen framför TV:n. Till saken hör att att solen har lyst med sin närvaro och det kan ha varit sista "sommarhelgen".

Jag vet verkligen inte vad det är, varför jag lyckas med konststycket att krascha just när jag ska vara ledig. Istället för att ge mig ut på äventyr har jag varit dunderförkyld och helt sänkt. Det är märkligt men sant, jag har inte EN enda sjukdag på kontot dom sista 10 åren. Det betyder så klart inte att jag inte varit sjuk, bara aldrig på en arbetsdag. Suck.

Nå, istället har jag tagit igen några missade filmupplevelser. I fredags såg jag Milk. Den filmen är en nyttig påminnelse om att ingenting är gratis. Dom rättigheter som vi idag tar för givna har människor slagits och till och med dött för. Det gäller allt från rösträtt till barnbidrag och medbestämmande på jobbet liksom rätten att inte bli diskriminerad för sin sexuella läggning eller hudfärg. Det betyder också att dessa rättigheter kan tas ifrån oss om vi inte hela tiden är vaksamma. Det är kamp som ligger bakom de framsteg som vi gjort när det gäller människovärde.

På lördagen blev det Slumdog millionaire. Jag mitt dumma spån var övertygad om att det var fråga om en "feel-good" historia men ack vad jag bedrog mig. Jag hade uppenbarligen inte läst på. Filmen är en läskig påminnelse om hur vi behandlar våra barn på denna jord, för det är väl inte så att du tror att gatubarn och misshandlade barn är historia? Därutöver är filmen ett fyrverkeri av fantastiskt skådespeleri, färger, musik och ja - nästan dofter. Har du turen att ha filmen framför dig. Grattis!

lördag 12 september 2009

Höstkänsla

Även om solen lyser utanför fönstret och det är ganska varmt har jag höstkänsla. Kanske beror det på förkylningen som verkligen lagt sig som en blöt filt över tillvaron. Jag är extremt trött på att antingen vara förkyld eller för stressad för att hinna träna. Går och sneglar på katalogen från Springtime travels och drömmer mig bort.

Nej, det blir ingen hösttur i Ursviksskogen och det blir ingen höstmarknad och det blir ingen shopping som jag verkligen skulle behövt. Det blir en lördag under en filt framför TV:n. Måste verkligen jobba imorgon så en dags rekreation är nödvändigt. Kanske, men bara kanske kan jag hinna krya på mig tillräckligt för att vara med om återstarten av allsvenskan. Nio ynka matcher kvar.

Var föresten på mingel igår. En av mina favvo-organisationer bytte namn från Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter till Human Rights Defenders. Det var snittar och champagne och Mona Sahlin och Stig Fredriksson men det var också "vanliga" aktivister som verkligen brinner för mänskliga rättigheter i vardagen. Spännande diskussioner och trevliga människor. Passar på att säga grattis igen och uppmanar dig att skänka en slant.

fredag 11 september 2009

Man blir lite fundersam

Läser i Aftonbladet om länspolismästaren i Stockholm, Karin Götblad, som förgäves larmat SÄPO när hon brutit benet. Enligt tidningen gick Götblad upp mitt i natten för att stänga ett fönster och föll då omkull av någon anledning. I fallet bröt hon benet så illa att hon inte kunde påkalla hjälp per telefon. Turligt nog kunde hon däremot trycka på larmet till SÄPO för att få hjälp.

Så långt allt gott och väl. Historien fortsätter dock med själva skandalen. Götblad fick inget svar på sitt SÄPO-larm. Nu ska det utredas varför. Var det så att SÄPO-jouren sov eller var larmet trasigt. Om det varit statsministern eller för den delen Karin själv som verkligen varit i nöd, vad hade hänt då?

Det är några av frågorna som ställs. Jag har dock en annan fråga. I artikeln framgår nämligen att Götblad i sin nöd kröp eller släpade sig ut på gatan och fick hjälp av förbipasserande. Men då undrar man, varför släpade inte Karin sig till telefonen för att ringa på ambulans? Jag tror till och med att Götblad har tillgång till direktnummer inom polisen som hon kunde ringt om det knep. Vad var det som fick Götblad att släpa sig ut på gatan?

torsdag 10 september 2009

Sänkta löner och smilysar, lite allmänt gnäll och så lite VM

Jag undrar verkligen vad dom håller på med på regeringskansliet. När jag jobbade där slet vi ganska hårt för att göra saker och ting bättre. Nu så verkar det mest vara lekstuga för hela slanten. Hörde på radion i morse att Totto nu importerat ett system med "glada gubbar" som ska klistras på företag som har en god arbetsmiljö. Detta kanske är en kompensation för att man dragit ner på arbetsmiljöarbetet. Totto verkade i alla fall lite besvärad när han väl satt i radiostudion och fick frågor, det får väl hedra honom.

Så läser jag i Expressen om dom "hemliga dokumenten" som visar att Borg är ute efter att sänka löner. Tyvärr är det inte hans egen lön utan våra. Hm, ja ja - vad ska man tro, det mest uppseendeväckande med den nyheten är väl att Expressen fattat det först nu.

När Aftonbladet sedan som grädde på moset basunerar ut att hälften av svenska folket vill höja skatten så blir man ju lite glad för att folk fattar. Sedan blir jag lite fundersam när samma undersökning kommit fram till att 92% tycker att deras egen skatt ska vara oförändrad. En ännu sämre variant på NIMBYs. Tokskallar.

Jag hann med mycket i morse. Lyssnade på kulturnytt. Det var en recension av boken "värdens lyckligaste folk". Den handlar om handlar om när Danmark gick från att vara gemytligt till rasistiskt. Det går fort. Släpper du garden en sekund är du knockad Så kom igen, det gäller att vara vaksam hela tiden. Du vet, mitt löfte lever fortfarande - jag håller aldrig käften när någon säger något rasistiskt. Kom med du också.

Nej, tacka vet jag min lilla hemstad. Där lever vi i endräkt och trotsar Timbro varje dag. Igår var jag på invigning av Sveriges nya nationalarena för baseboll och softboll. Trots att jag bor mitt i huvudstadsregionen - omgivet av Stockholm som Sundbyberg är - så är det lite mysigt att cykla genom parken till vårt eget lilla VM. Det är tufft tycker jag.

onsdag 9 september 2009

I mitt hus där jag bor

Vaknade i morse av att min äldsta dotter förde lite oväsen i badrummet. Det var helt okej för det var ju dags att gå upp. Klev upp och drog ifrån gardinerna och tittade ut över mitt lilla torg. Mina grannar från huset mitt emot - hundtanterna - var redan uppe och några andra hastade uppför backen mot tunnelbanan. Skönt att jag inte har så bråttom till jobbet. Viker lite tvätt.

Frukost med öppen balkongdörr. Morgontrött dotter framför MTV i vardagsrummet. Radion på P1. Kaffebryggaren puttrar, oj den behöver verkligen kalkas av. Andra dottern och jag prasslar med varsin del av morgontidningen.

- AAArgh jag hittar inga strumpor!!!
- Har du strumpbyxor jag kan få låna.
- ...ta åtminstone en frukt....

Pang, igen med dörren. Ah, en liten lugn stund med en kopp kaffe till innan det är dags att gå.

Ut genom dörren. Låsa. Ner för trappan. Jag bor på tre trappor (utan hiss), på vägen ner möter jag yngsta på våningen under. Hon har tydligen glömt något och måste rusa hem. En dörr står öppen. Förskolebarn, pyssel, allt ska med i ryggan.

- Kom nu mamma, kom nu!

Ytterligare en trappa ner rusar den nyblivne gymnasistpojken ut genom sin dörr. Vår "vaktkatt" sitter utanför dörren och konstigt nog hinner grannpojken sätta sig på huk och klappa den innan han rusar vidare. Solen skiner och folk ler mot varandra eller stirrar stint ner i backen. Själv har jag glömt mobilen och rusar upp för trapporna igen. Väl ute på nytt har förskolefamiljen hunnit ut. Vi byter några ord, dom har varit på Mallis och varit lite sjuka men haft trevligt ändå.

Jag går genom dörrarna till T-banan för idag ska jag inte cykla, trots det fina vädret. Då snubblar lillflickan och gråter förtvivlat och jag tänker på den stress det innebär att vara heltidsarbetande småbarnsförälder och planera för snubbeltid också när man är på väg till dagis.

Alla ljud och människor i mitt hus, alla ljud och människor på vårt torg. Jag älskar att bo i stan och jag älskar allmännyttan.

tisdag 8 september 2009

Vänta lite nu!

Det är något lurt i systemet. Igår släppte regeringen en ny liten "budgetbomb" nämligen att man tänker ge kommunerna 10 miljarder till i statsbidrag. Men, rätta mig om jag har fel, drog man inte in just 10 miljarder för två veckor sedan? Alltså, jobbskatteavdraget innebär ju att kommunerna får in mindre pengar eftersom man börjar beskatta "högre upp" i inkomsten. Det betyder ju att dom 10 miljarder man inte drar in i skatt också är pengar som inte rullar in. Detta gäller även om staten kompenserar jobbskatteavdraget eftersom det till syvende og sist är pengar som inte kommer in till det offentliga.

Det är en gigantisk förflyttning av pengar från offentlig till privat konsumtion eller till personligt sparande så klart. Istället för att vi gemensamt köper tjänster som kommer alla till del så köper var och en lite smågodis. Samtidigt så måste det väl vara så att om man först låter bli att ta in 10 miljarder och sedan ger ut 10 miljarder så kostar det hela 20 miljarder? Dessa pengar måste staten låna för att betala. Observera också att vi nu talar om fjärde jobbskatteavdraget så det är mycket pengar som gått förlorade.

Alltså, jag har varit med och skrivit statsbudgetar och skuggbudgetar och jag är den första att erkänna att kreativ bokföring förekommer. Men detta är lite övermaga. Hur länge ska folk gå på bluffen. Blir det när kommuner återigen står på konkursens brant som på 90-talet? Eller, när folk upptäcker att vi faktiskt har ett budgetunderskott på 200 miljarder i staten för att vi lånat till skattesänkningar. Det hela känns ungefär lika logiskt som dom som tror att det blir fler bostäder för att vi omvandlar allmännyttan till bostadsrätter. Vänta lite nu!?!

måndag 7 september 2009

Sossarnas storstadskris

Dom senaste dagarnas opinionsundersökningar har pekat åt ett enda håll. Åt skogen för sossarna och Mona Sahlin. Mona är bara tredje bäst enligt de egna. Sossarna har sämre siffror än någonsin i Stockholm. 20 % av stockholmarna väljer sossarna i fråga om bästa parti. Borgarna vinner opinionsundersökningen med 57 %.

Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att klura ut varför dessa underökningar dyker upp just nu. Nu lyfter samarbetet. Alternativet taggar ihop sig. Dimmorna skingras helt enkelt. Då anläggs moteld, genast. Dom förlöjligande recensionerna över både politik och arrangemang från röd-gröna dagen är tydliga. Läste bland annat i SvD att man ondgjorde sig över att man till och med kommit överens om en alternativ organisation för landets veterinärer. Trams tycker man. Jag undrar dels om SvD orkade läsa hela rapporten om samarbetet och dels varför djur inte också ska ha ett värdigt omhändertagande?

Hur som helst, sossarna tappar i storstaden. Jag hoppas att man förstår att receptet inte är att dra sig ännu längre högerut. Det har man ju liksom redan provat. Jag hoppas att man förstår att det är ett alternativ som behövs. Ett radikalt alternativ, och så gärna lite rock´n´roll.

söndag 6 september 2009

En riktigt härlig dag

Idag har det varit "röd-grön" dag i Kungsträdgården. Massor av musik och sol och tal och människor. När jag åkte dit var jag lite nervös för att det skulle bli så där men ack så fel jag hade. Det har helt enkelt varit en härlig dag. Det känns som det lyfter nu. Det var härligt att se alla glada människor som verkligen tänker vara med och kämpa för att vi ska få en ny regering nästa år.

Så träffade jag en massa folk från förr, det var också skoj.

Dagen var dessutom härlig av ett annat skäl. Om du varit med ett tag så minns du kanske det där inlägget som jag skrev när jag träffat på en flyktigt bekant, en papperslös man, som blivit hemlös? Efter att han kommit iväg till ett tillfälligt härbärge har jag tänkt på honom men inte vågat ringa. Det kanske låter fegt men så är det. Idag träffade jag honom i Kungsträdgården. Han var hel och ren och sken ikapp med solen. Han är förvisso fortfarande papperslös men har hittat bostad hos en vän och också jobb. Han mår bra och jag känner mig glad.

lördag 5 september 2009

Att köra ända in i kaklet

Jag älskar Zlatan, men det har jag berättat förut. Just idag beror det på det här: mååååål!

Imorgon börjar valrörelsen men redan idag har dom röd-gröna startat sin blogg. Jag hoppas man lär sig något av Zlatan. Det gäller att köra hela vägen in i kaklet.

fredag 4 september 2009

Skulle vilja ha

Jag skulle gärna vilja ha ett par nya skor så jag slipper bli blöt om fötterna i höst. En höstjacka skulle inte sitta fel och jag behöver verkligen ett par nya jeans. Regnställ har jag så det behöver du inte tänka på. I övrigt är det inte så mycket som saknas. Jo förresten, träningsskor, dom gamla är verkligen slitna nu. Ett kort till gymet när det börjar bli för ruggigt ute så klart och lite justa träningskläder kanske, sen är jag faktiskt nöjd.

Men det är klart, bjussar du på en tripp med Springtime så är jag din för evigt.

torsdag 3 september 2009

Mitt råd till Lars Lagerbäck

Sportjournalister måste vara världens mest negativistiska yrkesgrupp. Det verkar liksom gå ut på att hitta extra svårigheter att ta sig över. Som om det inte vore svårt nog att hoppa 2.30 rakt upp i luften med sju stegs ansats så måste journalisterna liksom hitta ytterligare svårigheter att ta sig över. Han är för kort, om man ser det rent statistiskt. Aldrig har någon lyckats med så snäv kurva. Han tränar fel, är för lång, tjock, smal och gud vet vad.

När det gäller lagidrotter kan man bli ännu mer tokig. Där finns så många fler parametrar att plocka fram. Det är breddgrader och historia kors och tvärs. Jag tycker ofta det är ganska underhållande som den sportnörd jag är men idag gick det nästan över gränsen i SvD. Där vrålar sporten ut den förlust vi har att vänta oss mot Ungern i VM-kvalmatchen. Det är nämligen så att Sverige inte har gjort ett enda mål på bortaplan mot ett lag som har holländsk förbundskapten under Lars Lagerbäcks tid.

Mitt enkla råd till förbundskaptenen är strunt i det. Eller för all del, ta till dig delen om att ingjuta glädje i laget och det är inte så svårt. Släpp nu fram dom där frejdiga ungdomarna som var så glada i U21 VM att dom nästan tog sig hela vägen. Du har ju flera stycken i truppen, det är bra men låt dom få speltid också så är halva slaget vunnet.

onsdag 2 september 2009

Höst

Det regnar och jag har för första gången cyklat till jobbet i mitt nya regnställ. Jag är väldigt nöjd. Jag är nöjd med två saker. Det första är att jag faktist köpte regnstället och det andra är att jag faktiskt cyklade trots strilande regn. Det är så mycket lättare att tänka när man cyklat en mil eller så. Det där med att jag är nöjd att jag köpte regnstället hänger ihop med att jag är fruktansvärt snål när det gäller att köpa saker till mig själv.

För övrigt, visst berättade jag att jag tappade mina nycklar? Det var för två veckor sedan. Jag låste upp cykeln på morgonen och stoppade nycklarna i fickan. När jag kom fram till jobbet och skulle låsa fast cykeln igen fanns dom inte där. Jag satte upp lappar längs vägen och jag letade och letade. Förra veckan ringde en kille som trodde han hittat dom. Jag slängde mig på cykeln för att åka dit och hämta dom men det var fel nycklar. När telefonen ringde igår i samma ärende var jag därför skeptisk men se - nu var det rätt.

Nu till ett litet solsken. Under två veckor har min cykel varit olåst. Dels utanför mitt hus och dels utanför jobbet mitt i stan. Jag har fortfarande min cykel kvar. Nu har jag också mina nycklar. Det finns massor av goda människor. Ha en härlig dag.

tisdag 1 september 2009

Vetenskap och sånt

Det är märkligt egentligen att polisen inte lyckas klara upp fler brott eller för den delen förhindra mer brottslighet än vad man gör. Jag menar, med den gedigna utbildning som ligger i botten på polisyrket och med den stora forskning som under lång tid pågått om polisens metoder. Vi det här laget är vi väl fullärda när det gäller olika sätt att skydda befolkningen.

Det känns också tryggt att de metoder som tillkommit under de senaste åren verkligen utvärderats innan dom satts i sjön i stor skala. Gamla metoder likaså. Jag tänker också på det fina internationella utbytet som består i att man lär av varandras misstag, inte multiplicerar dom.

Du vet alla dom där "ungdomsupploppen" i förorten. Det är ju samma sak. Med tanke på att polisen har erfarenhet av denna typ av upplopp sedan åtminstone 60 år så kan man ju vara trygg i att när dom försöker göra sin del så är det med en metodik som man vet fungerar. Det gäller också den importerade taktik som man framför allt hämtat från Danmark, den är ju också välkänt effektiv. Samma sak när det gäller Anna Odell. Det har ju visat sig så framgångsrikt att skrika och buffla med en person som lider av psykos. Det brukar ju gå fint.

Fast det är klart, av rättsväsendets 32 miljarder får ju polisen bara 18. Man kan ju inte vänta sig för mycket.