Rötter pt 2

När jag var hemma under julen fanns det plötsligt tid att tänka. Självklart kretsar mycket av tankarna kring pappas frånvaro och det tomrum han lämnat. För mig var det första gången på besök när det skulle innebära något slags normalitet och jag kan säga att jag inte var särskilt förberedd. Det kan låta sjukt egoistiskt men allt har kretsat så mycket kring mammas sorg och ensamhet att jag själv känner mig lite utanför när det gäller processen.

Jag gick runt i huset och i byn och försökte hitta rytmen och samhörigheten och känslan. Det gick inte så bra. På julafton pratade vi inte om pappa, snarare tvärt om. Vid maten utbrast någon "nästa år sticker vi till Thailand allihop". Som om vi hade skakat av oss en börda som höll oss tillbaka. Jag vet att det inte var så det var menat men det var ändå ledsamt och okänsligt tycker jag.

Nå, nu var det ju det där med rötter. När jag gick runt i byn en iskall eftermiddag tänkte jag på min egen barndom och hur vi åkte på besök hos mormor varje sommar. Just så som jag släpat mina ungar fram och tillbaka till sin mormor och morfar. När morfar nu är borta och mormor kanske funderar på om hon ska ha huset kvar eller om hon ska flytta in till centralorten, vad blir det då kvar? När min mormor och morfar inte längre hade sitt lantställe kvar slutade vi åka dit varje sommar. Jag har snart inget som håller mig kvar i byn och ingen fast punkt att grabba tag i. Plötsligt faller jag fritt.

Var nöjd med allt som livet ger...

Blickar ut genom fönstret. Det är grått, blött och på gränsen till lerigt. Det fnyker (dialekt för småregnar/småsnöar) och idag blir det nog inte ljust överhuvudtaget. Den fina snön som var en ynnest är nästan borta och på väderleksrapporten varnar man för oväder och dåligt väglag. Jag ska dock inte köra hem förrän imorgon. Då ska det bli lite bättre enligt det allsmäktiga SMHI.

Igår var det julafton. Det var fint men samtidigt lite tråkigt. Mormor, som jag skröt om för några dagar sedan, ramlade hemma i sin hall och bröt benet på flera ställen. Ingen rolig julafton för henne och min mamma var så klart extra ledsen. Dock blev hon väl omhändertagen men i skrivande stund har hon ännu inte blivit opererad beroende på alla akutfall på julafton. Vi håller tummarna för att hon ska pigga på sig även om konvalecensen så klart blir lång.

Pratade för övrigt med den där unga mamman som jag berättat om tidigare, du vet hon som blev utslängd av sin pappa när hon blev gravid. Hon var på väg till goda vänner för att fira jul när jag pratade med henne och till råga på allt var hon hembjuden till pappan och hans fru. Inte under själva julhelgen men i mellandagarna. Den unga mamman var glad för det för det innebär att hon får träffa sin lillebror. Glädje är olika saker för olika människor.