Hur sjutton gick det här till?

Idag fyller en av mina absolut bästa vänners son 17 år. Det är helt galet inte minst för att det betyder att min yngsta dotter gör det samma inom kort. Dom är liksom extrasyskon dom där bägge, har hängt ihop sedan dom föddes typ. 17 år är mycket, ett år kvar tills dom är myndiga och kan/ska klara sig själva.

Jag minns när min kompis berättade att hon skulle ha barn. Hon sa, "jag och H ska bidra till befolkningstillväxten". Lite skojigt faktiskt. Jag fick skjutsa henne till BB när det väl var dags och eftersom hon blev kvar där några dagar passade jag på att baka en massa bullar och lägga i deras frys. Det blev väldigt uppskattat. Så hängde jag tvätten också, som låg i maskinen när vi åkte iväg. Jag minns det som det var igår.

Nu är grabben alltså 17 och en stilig och snäll ung man som brukar hjälpa mig med datorprobroblem och så. Det finns egentligen bara ett bekymmer med födelsedagsbarnet. Mamma med sambo har misslyckats brutalt i ett sammanhang och jag tror det är försent att göra något åt. När man är 17 har man liksom redan satt en del vanor.

Djurgården? Hur kunde det gå så snett???

Hur som helst, grattis på födelsedagen!

Svensk fotboll behöver Bajen

Kollade på fotbollsgalan med ena ögat igår. Det går liksom inte att slita sig från den typen av tillställningar när man väl börjat kolla. Årets arrangör var Malmö, passande på många sätt. Skåne har verkligen dominerat fotbollen i år. Det går inte att bortse från. Det enda man väl inte lyckats med är att få upp ett ytterligare lag i allsvenskan, som väl är.

Nåja, när det gäller prisutdelningen så gick dom flesta priserna till representanter för Skånelagen. På damsidan fanns Linköping representerade också men annars var det i stort sett storslam. Dessutom landade ju såväl SM-tecken som Cupguld söderut.

Men, det fanns ett lag till som ständigt dök upp i rutan och det var så klart mitt kära Hammarby. Det var Magnus Carlson och det var Skarsgård/Kinnaman. Det var i bakgrundsbilder (där man också gjorde reklam för pyroteknik konstigt nog) och det var SM-bucklans eventuella "bajen-forever" inskription. Jag såg inte mycket av dom övriga allsvenska lagen och självklart inget från något annat superettan-lag. En glimt av Djyrgårn och en glimt av Glenn, i övrigt ingenting.

Men å andra sidan har inget av dom lagen en spelare som nominerats av FIFA för att ha gjort ett av årets tio vackraste mål i hela vida världen. Å andra sidan behöver svensk fotboll Bajen, det är tydligt det:

Huliganer

Igår var det fotbollsderby i Mordor. AIK och Djurgården möttes i en ädel kamp om tre poäng. Eftersom jag är Bajare var jag inte där men vad jag förstått så var det en ganska trist tillställning. Jag tänker då inte på de gulsvarta som fick gå hem med huvudet sänkt utan på fotbollskvalitet.

Nåja, då är det väl så att det går upp och ner med fotbollen. Derbyt var förlagt till lunchtid för att undvika bråk och fylleri. Smart kan man tänka men det innebar för oss som bor i närheten att hela eftermiddagen och hela kvällen gav utrymme för att dränka sorgerna eller fira segern. Polisen hade nog en längre dag än när derbyt, som normalt, ligger på kvällen. Att det luktade hästbajs hela vägen till stan idag är en annan sak.

Idag ska jag på konferens och lyssna på hur man gör i dom länder som faktiskt lyckats stävja våldet. Det ska bli spännande. Seminariet är dock förlagt till just Mordor, det blir lite läskigt! Kan vi nå någonstans i fråga om att gynna läktarkulturen och stävja våldet så är jag ändå glad.

Forza Assyriska

Idag fortsätter det allsvenska dramat med kval mellan Djurgården och Assyriska. För att fullända den allsvenska katastrofen hoppas jag verkligen att Djurgården åker ut. Det skulle i sak innebära att dom hetaste derbymatcherna i fortsättningen skulle spelas i superettan. Publiksnittet kommer hur som helst att sjunka dramatiskt redan utan Bajen. Lite tråkigt och jag hoppas att detta inte drabbar barn- och ungdomsidrotten vilket alltid är en risk.

Annars är det 318 dagar kvar till valet idag och ytterligare en katastrofmätning för mitt parti har publicerats. Jag förstår verkligen inte. Jag tycker vi har bäst politik och jag tycker att vi har sjukt duktiga företrädare. Människor jag möter på gatan verkar gilla solidaritet och i största allmänhet är folk beredda att bidra till välfärd.

Eller, är det läpparnas bekännelser? När det väl kommer till kritan kanske man hellre satsar på kortsiktiga plånboksvinster och skiter i dom som halkar emellan. Att blunda för att det kan vara en själv eller någon nära nästa gång känns kanske enklare. Nej, det kan inte vara så. Snarare är det väl så att man frågar fel människor. När vi kommer till valet så blir det nog annorlunda. Hoppas jag.