Just när jag trodde det var över

Jag hade slutat blogga. Tröttnat och känt att det mest gick på tomgång. Hade ingen lust att prata om mitt privatliv och var trött på att tjata om samma politik. Så hände det något. Något som jag trodde skulle bli underbart men som solkades ner och jag känner mig nödd och tvungen att skriva om mina känslor på fler än 140 twitter-tecken.

Alla som känner mig någolunda, privat eller via denna blogg vet att jag älskar fotboll, idrott i allmänhet och även supporterkultur. Att jag dessutom älskar Hammarby i vått och torrt är ingen nyhet. Därför vet många av er också att gårdagen var en viktig dag. Premiärmatch, march, fest, nervositet, oro, kärlek, glädje.

På Medborgarplatsen samlades vi. Grönvita, glada och rosiga om kinderna. Ramsorna och smällarna ljöd över nejden.

"Hammarby är dom bästa"
"Heja, heja, heja Bajen"

"Vi ska våldta era horor....."

Tja, två ramsor av samma kaliber. Många sjöng med, ingen verkade ha några problem med det. Hundratals män som höjer sina glas och skålar över denna bejublade våldtäkt som dom ska företa.

Sedan kommer nyheten. Ser den redan på väg hem från arenan. Polisen utreder en misstänkt våldtäkt som ska ha begåtts på toaletten under matchens gång. Alltså, i utrymmena under läktaren där jag stod och hejade på mitt lag och där andra fortsatte sjunga om våldtäkter och om "att hala fram kuken" och åtminstånne be om lov.

Självklart gick diskussionen varm hela kvällen. Jag hade svårt att sova för jag var arg, både på händelsen och på hur diskussionen gick.

På någon av alla Bajensidor som finns på fejan, och som jag gillar i parti och minut, uppmanas till att vi ska köpa biljetter till matchen mot Brommaflickorna. Alltså, flicka är ett nedsättande ord i sammanhanget. I en kommentar på nätet tycker någon att fittan ska dödas.

Det är många läpparnas bekännelser nu. Det är många som ska ta till krafttag och faktiskt säga emot. Inte bara vara tysta. Andra ropar på att vi ska ha en banderoll till stöd för den unga kvinnan som drabbats och vad vet jag.

Kom igen nu. Så länge ni inte förstår sambandet mellan alla nedsättande ord och uttryck är ni faktiskt svaret skyldiga. Om ni tror att fotbollen är något annat, en frizon, så har ni inte mitt stöd.

Våldtäkter begås varje dag. Dom flesta i hemmet. Överfallsvåldtäkter är ganska ovanliga men bland er står flickor och kvinnor som faktiskt riskerar att drabbas så vet ni: NU FÅR DET FAN VARA NOG!

En bro, en bro...

Så är det äntligen dags. Solen skiner och himlen är så där härligt vårblå. Håller tummarna för att det håller i sig och att vi blir minst 10 000 i marchen mot Söderstadion. Hoppas också att Bajen gör en match värdig den inramning ett fullsatt Söderstadion innebär men hur som helst blir det en finfin kväll.

Höst

För många innebär hösten deppighet och tristess. För mig är det inte så. Förutom det uppenbara att man inte behöver se skiten i hörnorna lika bra när solen inte lyser in så innebär hösten andra smaker, krav och aktiviteter

Plötsligt blev jag sugen på att baka bröd igen. Knäcke och mjukt som jag inte gjort på hela sommaren. Långkok, musslor och mörkt öl. Det är dags att planera inför jul, klappar och praliner. Eftersom jag en kronisk inflammation i armarna får jag inte sticka stora saker men det gör inget för det är mycket roligare att sticka små saker. Det är dags för mössor och handledsvärmare igen. En eller annan halsduk också kanske.

Ska man nu ta fram något negativt med hösten så är det väl att fotbollssäsongen är över. Det var lite sprallig stämning på Söderstadion igår. Folk var nästan lite fnissiga på läktaren. Eller, det kanske bara var jag. Lite småbakis och omgiven av trevligt folk. Som Bajare är man ju luttrad men förlusten i 92:a minuten sved faktiskt Nåja, nu laddar vi för bandy och handboll men hockey - där går min gräns.

Och föresten, vi ses ju igen - på onsdag!

Bortamatch

Så dåligt som Bajen spelade igår har jag nog faktiskt aldrig sett dom spela. Och, då ska du veta att jag sett Bajen spela många (skit)matcher. Man skulle kunna tro att det var bortamatch och att dom inte hittat fram till arenan förrän tre minuter före matchstart och att fansen stannat hemma. Riktigt dåligt.

Då får man kompensera på egen hand. Man kan fira och man kan sörja.

Jag vet inte om jag ska skylla på värmen eller på en riktig skitmatch på Söderstadion. Kanske kan jag skylla på att det var första dagen på semestern. Jag vet inte om jag behöver skylla på något. Jag vet bara att det blev allt för sent och att jag bröt min vana att vara inkognito i Blåsut.

Det hade varit förutbestämt ett tag, att det skulle hända och då är det bäst att agera när tillfället ges.

Tänk vad skönt det är att vara vuxen ändå. Helt ångestbefriat.

Idag ska jag åka och bada.

En tisdag till

Idag skulle jag kunna skriva om Maud Olofsson och hennes nej till stöd till flyget - hon brukar säga nej och efter en kvart säger hon ja. Eller så skulle jag kunna skriva om roligare saker som Bajens hemmapremiär och det faktum att Söderstadion är utsåld! Man skulle kunna tänka sig att konstatera att DN idag skrek ut att "Nu lättar det" i fråga om askmolnet samtidigt som ekot berättade om nya utbrott.

Men jag har ingen lust. Även om jag bryr mig och självklart ska gå i marschen så är det inte det som fångar mina tankar idag. Jag tänker istället på min pappa. Han är sjuk, jättesjuk. På tisdagar tar han prover för att se om han är tillräckligt stark för att få behandling på onsdagen. Förra veckan missade sjukhuset att kolla proverna så han fick, trots att han var svag, åka fyra mil för att sedan få beskedet att han inte kunde få behandling. Då blir man förbannad. Det måste vara en enkel rutin att kolla provsvaret!

Nåja, idag ska pappa ta nya prover och så hoppas han på behandling i morgon. Han vill så gärna även om han mår dåligt av cellgifterna men han är inte redo att ge upp. Jag får inte ringa och ställa frågor till vården för inget pappa är rädd att det kan påverka hans chanser till att verkligen få behandling. Det är tokigt, jag vet, men sjävklart är det pappas önskan som gäller.

Pappa planerar ombyggnationer i huset. Pappa gör planer för sommaren. Jag önskar verkligen att han får sin behandling i morgon, för han vill så gärna. OCH JAG OCKSÅ!

Längtar och väntar

Förra året såg jag alla försäsongsmatcher som spelades. Jag satt och frös på genrepet och såg verkligen fram mot en höjdarsäsong. Det såg ju så bra ut. Lollo satte alla frisparkar, vi hade Sebbe och inte minst supervärvningen Rami. Oj, jag kommer ihåg hur vi väntade vid datorn på besked om den värvningen som kanske, kanske skulle gå i lås.

I år har vi väl inte riktigt värvat loss. Det är väl årets understatement. Jag har inte sett en enda försäsongsmatch och jag kommer att missa genrepet på tisdag. Klart det sved lite när allsvenskan drog igång men med tanke på såväl publiksnitt som intresse i övrigt runt fotbollen kanske man ska vara tacksam.

Nåja, nu är det snart tid. Fotbollen hägrar och jag kan nästan inte vänta på att få ställa mig på min vanliga plats på Söderstadion. Det ska bli så härligt att träffa alla människor som man inte sett på så länge trots både bandy och handboll. Och, vilka matcher det kommer att bli. Jag har en känsla av att super-ettan kommer att bli riktigt het och att allsvenskan kommer att sakna oss mer än vad vi kommer att sakna allsvenskan.

Tonårsmorsan - eller mer gitarrer åt folket!

Tänk att det är så jädra svårt att säga nej. Som igår till exempel när äldsta dottern ringer och säger "sneeeellllla mamma, är det okej om jag åker till Göteborg imorgon"? Way out west lockar och jag kan ju inte säga att jag inte förstår henne. Arctic monkeys, Lilly Allen och sen så klart Olle Ljungström. Hade jag varit där hade jag inte missat Echo and the Bunnymen men för att se dom måste man vara lite äldre än dottern som inte kommer in på klubbarna. Ja, ja - detaljerna fixar hon själv och boendet är ordnat hemma hos vänner till mig.

Yngsta dottern får nöja sig med Ung08, Midnattsloppet och kulturfestivalen. Det finns en hel del att kolla på där också. Det blir Promoe och Pachanga för hela slanten. Men, det är bara att konstatera - om si så där två år är det över, min sista chans att säga nej.

Fast, musik - musik, man måste ha musik.



Själv väljer jag att ta cykeln över några broar i helgen. Först en tur till Söderstadion i morgon, för att komma dit måste jag över minst två. Sedan tillbaka över en till Södermalm för att kolla in midnattsloppet. Min gode vän Stentorp ska ju ut och göra debut i ett motionslopp och självklart måste jag heja.

Fotbollsliv

När jag gick sista året på gymnasiet hade min bästa vän lämnat mig för ett nytt liv i Stockholm. Själv var jag ju tvungen att härda ut ett år till i lååång väntan på att livet skulle börja igen. Det gick över förväntan. Jag gick i en ganska trevlig klass och hade många vänner i skolan i övrigt och så åkte jag ju upp till Stockholm så ofta jag kunde. En viss tristess infann sig dock så det gälde att hitta på något nytt.

Jag tror att jag var den enda av oss som egentligen var fotbollsintresserad men vi tänkte väl oss det hela som ett socialt experiment Vi bestämde oss nämligen för att bli hejarklack och valde helt enkelt det lag som låg sämst till i div. 6. Lagom till en hemmamatch hade vi bestämt ramsor, gjort plakat och så gav vi oss av.

Dröm om den förvåning som uppstod när Hallabro-Backaryd IFs gubbar släntrade in på planen och vi satte igång bergsprängaren med den låt som vi utsett till vårt tema. Självklart hade vi valt något från Rocky-filmen, det var hett då. Matchen gick och vi hejade och skrek och sjöng våra ramsor. Vi var kanske fem-sex stycken men det fanns ju inte så många att överrösta.

Så fortsatte det under säsongen och självklart blev vi fler och lärde känna laget. Vi blev till och med inbjudna till avslutningsfesten och faktum är att det blev BHIFs bästa säsong på länge. Det är tydligt att stödet betydde något både för "våra" killar men också för motståndet som förundrades över hejarklacken. Våra banderoller var konstfärdiga och som sagt, ramsorna välsnickrade.

När klacken buade ut mitt Bajen igår kom jag att tänka på BHIF, inte bara för att jag vet vad klackstöd betyder utan också för att fotbollskvalitén på Söderstadion igår påminde om den jag upplevde under hösten med BHIF.

Var tar det slut

För tredje dagen i rad skriver jag på samma tema. Det är väl ändå inte likt mig. Hm, men ibland blir det så att kommentarer och nyheter gör att man tänker vidare. Ibland leder det faktiskt till att jag ändrar åsikt men för tillfället känner jag mig mer övertygad om min grundinställning.

Okej, det handlar alltså om Piratpartiet och integritet igen. I de två senaste dagarnas blogposter har jag ifrågasatt om man kan rösta på ett parti som inte tar ställning till frågor som exempelvis jordbruksbudget, arbetsrätt och vad det nu kan vara. Okej, ponera att jag accepterar att integritetsfrågor går utöver allt man kan tänka sig, vart leder det mig? Jo, självklart till frågan om var integriteten tar slut. För mig handlar det inte bara om integritet i form av att man ska slippa övervakning utan också om kroppslig integritet. Jag undrar därför hur Piratpartiet kommer att ställa sig i frågor som rör exempelvis sexköpslagen eller för den delen människosmuggling. Någon som vet? Lägger man ner sin röst? Tycker man att slaveri i form av prostitution är som vilket jobb som helst? Har Piratpartiet någon åsikt om tvångsgifte? Hur funderar man kring kroppslig integritet överhuvudtaget? Någon som kan svara? Piratpartiet säger på sin hemsida att man antagligen tänker välja den gröna eller den liberala gruppen, det är ju som att säga att salt och sött är samma sak.

Nä, nu till något mycket roligare. Jag tittar ut genomfönstret och ser att det ljusnar i kanterna. Efter en natts regn som gör att man antagligen inte behöver vattna gräset på Söderstadion idag tror jag att solen snart bryter fram. Jag håller hoppets fana högt och dessutom gör jag mig redo att sjunga fram spillrorna av mitt lag idag. Jepp, det ska jag - vi ses kanske där!

Måndagsilska och lite kärlek

Okej, det ska erkännas. Redan innan jag lyssnade på radion idag var jag en stark motståndare till både Björklund och Billström. Efter morgonens nyheter har dessa känslor förstärkts, å det grövsta.

Först Billström. I går sändes ett program på radion om en avvisning till Irak. Det handlade om ett chartrat plan som fylldes med människor som med tvång skulle lämna landet. Myndigheterna har beskrivit avvisningen som mycket lyckad och lugn. I gårdagens radioprogram framkom att personer fick bäras ombord och att många var handfängslade. Billström tycker nu förvisso att det ska utredas men han har svårt att tänka sig att svenska myndigheter skulle gjort något fel. Men hallå, varför ska det utredas om ministern redan bestämt att inget fel begåtts. Billström säger dessutom i P1 morgon att om någon uttrycker att myndigheterna begått fel så är det bara deras subjektiva uppfattning eftersom de inte vill avvisas. Ja, det var ju också en inställning.

Så till Björklund. Nu ska han införa intagningsprov för "studiebegåvade" barn i grundskolan. Vad förväntar han sig att uppnå med det? Det enda vi vet nu är att barn i så kallade elitklasser faktiskt får sämre betyg på individnivå än vad de skulle fått i blandade klasser. Dessutom är dessa barn sämre rustade för samhällets krav och behov på det sociala planet. Björklund säger att man måste ha dessa inträdesprov för att skolan på bästa sätt ska kunna möta dessa barn. Tok säger jag. Hämta inspiration från idrottsvärden. Alla vet att en unge mår bättre av ett sammanhang och att finnas kvar i sin grupp än att plockas ut för elitsatsning. Skolans uppgift är att ge ALLA barn möjlighet att utvecklas, inte bara några.

Så till slut gläds jag så klart av segern på Söderstadion igår, äntligen ett lag som kan stå emot skåningarna. Heja Bajen!

Galningar

På ett sjukhus i Södertälje har en person gått till media för att han tröttnat på den rasism som han ansåg arbetskamraterna gav uttryck för. Tydligen inte bara i ord utan också i handling genom att ge personer med annan etnisk bakgrund än svensk sämre vård. Sjukhuset har då valt att kalla in en konsultfirma som ska "medla" i "konflikten". Ledningen svär sig fri och har inte uppfattat att kritiken är riktad mot dem. Alltså, är folk helt knäppa? Vem ska ta ansvar om inte ledningen och hur sjutton kan man utsätta en anställd för denna terror?

Samtidigt i riksdagen; igår anmälde Fredrik Federly regeringen till konstitutionsutskottet för hanteringen av pensionsuppgörelsen. Vansinnigt roligt tycker jag.

Samtidigt i huvudet på en folkpartist; Johan Persson kräver åter igen att polisen ska ta i med hårdhanskarna mot barn och ungdomar. Ge ungarna i Rosengård utegångsförbud och låt polisen ta hand om dom som inte sköter sig. Antar att den gode Johan också vill att polisen ska ordna fram jobb till dom 80% av befolkningen som inte har något, sen kan dom renovera husen, lösa trångboddheten och för all del starta en insamling så att skolan har resurser att ge barnen den undervisning dom har rätt till. På dom bara!

Får väl ge en liten kommentar till eländet på Söderstadion igår också;

Skandal, skandal - en domarskandal

Vissa personer kanske inte är klippta och skurna för att vara domare. Då ska dom låta bli. När det är uppenbart att man dömt fel är det dags att ta ett steg tillbaka. Det finns flera sådana exempel på sista tiden. Här är ett. Här är ett annat.

Nu blir det inget mer av med det, förhoppningsvis. Stömbergsson som är en av de fem proffsdomarna kommer nog inte till Söderstadion på ett tag. Bra.

Ja, ja - det där blev ju inte så spännande. Själv tycker jag att gårdagens inlägg var bättre och värt lite fler kommentarer. Annars kan jag också rekommendera denna bloggtext, jag tyckte den var väldigt rolig med ganska mycket mellanåldersigenkänning.

Äntligen, äntligen

Igår utsågs Just idag är jag stark till Allsvenskans bästa in-marsch. Jag kan ju inte annat än hålla med eftersom jag kommer att sjunga den högt och klart på Söderstadion i eftermiddag. Innan dess är det dags för promenaden från Medis. Promenaden börjar kl 14 och innan dess ska en massa saker hinnas med.

Jag utgår från att du är ledsen om du inte ska vara där men ändå glad för att det är vår. Här kommer en vårsång:

En himla röra

Regnet öser ner utanför fönstret och lusten till den där joggingturen rinner liksom ner i rännstenen med den överblivna vintersanden. Ska ta tag i lite andra saker dock inte påskpyssel för sådant håller jag inte på med. Du som varit med en stund vet att jag gillar att julpyssla men det där med påskgrejer har aldrig varit min grej. Jag har så klart en låda med fådda saker som skulle passa men den får stå kvar i källaren. Normalt åker vi ju hem till Blekinge över påsk men i år blir vi kvar i stan, det känns lite konstigt.

En stor fördel med att vi blir kvar i stan är att jag kan gå på hemmapremiären på Söderstadion på söndag. Det ser jag verkligen fram mot. När man väl är där känns det som man har en väldigt stor familj att fira med. Igår såg jag mitt Liverpool förlora stort mot dom blå (den ouppfostrade 14:åringen var glad) så jag behöver upprättelse. Som en liten försmak slänger jag in en bild av bajenklacken - den fruktade.


Jag borde så klart skriva om något allvarligt också så jag vill tillägga att jag inte fattar hypen kring Annika Östberg. Jag menar, det är väl självklart kul att hon blir överflyttad till Sverige och hela ärendet visar hur sjukt det amerikanska rättsystemet är. Annika Östbrg har inte varit i Sverige sedan hon var 11 år så det är väl på tiden. Det sitter massor av svenskar i fängelse i andra länder på sjukt långa straff, inte sjutton kräver vi "tyst diplomati" för dom. Vill du göra något för dom kan du kolla in Bryggans verksamhet för fängslade svenskar utomlands; Utlandsbryggan.

Bara sport, bara sport, bara massor utav sport

Hostar och fräser och snorar och måste avstå från att ut och springa. Tråkigt, det känns som om jag så fort jag kommer upp i något tempo eller distans så går jag på pumpen. Nå, lite styrka har jag klarat av. Jag har "uppfunnit" en ny träningsform som jag tillämpar framför TV:n. I varje reklampaus under ett program gör jag någon styrkeövning. I fredags till exempel så gjorde jag styrkeövningar på boll under let´s dance. Det gick ganska bra men jag fick träningsvärk. Idag ska jag se till att få upp hantlarna från källaren också.

I övrigt har jag försökt bryta min egen tristess genom att titta på andra som idrottar. Igår begav jag mig till Eriksdalshallen för att se Bajen spöa Ystad i handbollskvarten. Väldigt spännande. På kvällen gick jag tre trappor ner till krogen i mitt hus där jag genomlevde VM-kval matchen. Jag gillar fotboll på krogen. I eftermiddag ska jag kröna sporthelgen med att ta mig till Bajens genrep inför allsvenskan. Som du vet har jag redan bevisat att jag är hard-core genom försäsong på Stadshagen så idag blir det bara att njuta av Söderstadion.

Att sitta i Eriksdalshallen med 1500 andra bajensupportrar är att höra till. Att tillsammans med stammisarna på krogen heja på landslaget är att höra till. Att komma till SÖS i eftermiddag ger en härlig känsla i magen av att det är vi mot dom. Det är härligt men det är också farligt. Det är så lätt att det istället för kärlek till det egna laget eller vad det nu kan vara blir förakt och hat mot dom andra. Glöm då för all del inte bort att ta ställning, mot allt hat och mot allt främligsförakt. Det blir så mycket bättre om vi är många som gör det.