Vår

Okej, jag ska säga som det är. Jag är full av vårkänslor. Det liksom spritter i kroppen och jag längtar till helgen så det är inte klokt. Då ska jag köpa nya skor och sedan ska jag springa och springa. En vecka kvar tills det är cykelsäsong (enligt ASDs egen kalender) och då kan man rulla fritt igen. Känner liksom på mig att det blir en fin sommar. Som förra året - då var det mycket bus.

Mer bus, mer vår, mer luft under vingarna - det är vad vi behöver.

Föresten, idag är det St Patrics day. Hinner inte fira det idag så vem vet - det kanske blir imorgon. Om det blir så blir det med mina favorit-kjolpojkar.

Ska vi prata om vädret?

Läser i tidningen att det är isstorm i Moskva. För två veckor sedan hade jag ingen aning om att isstorm var ett väderfenomen som man borde ha beredskap för. Det var då man började larma för att Stockholm inte har beredskap för en dylik. Ha, tänkte jag, det låter ju tramsigt. Jag tar tillbaka det idag.

Samtidigt är det snökaos i New York. Det är inte det där vanliga, tre snökorn som skapar panik. Nej, det handlar om att det idag förväntas en halvmeter snö. Det är ganska mycket. Samtidigt larmas det om att skördarna som man fick i medelhavsområdet inte kommer att räcka över vintern. Det var helt enkelt för varmt och torrt, eller så regnade sådden bort. Du kanske minns hur vädret var här hemma i somras?

Hörde på nyheterna igår om Portugal. Där bestämde sig regeringen för att man skulle storsatsa på ett hållbart samhälle. Nu är 26 % av den energi man använder inhemsk och förnyelsebar. Om ett par år är målet 31 %. Samtidigt har man byggt ut elbilsnätet över hela landet. Alltså, infrastrukturen fungerar för att man ska kunna göra miljövänliga val.

Hänger det ihop? You tell me?

Nu blev jag lite kär igen

Jag gillar människor som säger sanningen och är tydliga. Blir det lite provokativt och därmed en diskussion så går jag igång ordentligt. Att knäcka argument fram och tillbaka är livsluft. En intellektuell utmaning och kampen om sista ordet - det är sånt jag gillar. Det är dock inte så ofta man får chansen för det blir gärna yta och lite tyst om man vill gå vidare. Vad är det som gör att folk tror att en (gärna högljudd) diskussion är det samma som bråk?

Idag ska jag lyssna på sommar i P1. Jag har inte lyssnat på jättemånga program iår och dom jag hört har inte varit mycket att skriva hem om. jag gillade i och för sig Christin Meltzer igår. Hon var härligt ärlig och det är ju hoppfullt för en flicka att man kan träffa sitt livs kärlek kl kvart i fem på krogen - om det nu är det man är ute efter. Eller för den delen om man lyckas hålla sig vaken. Hon pratade också om mer allvarliga saker som sin pappas död i cancer. Det är jobbigt men nyttigt att lyssna på.

Nåväl, detta för mig till dagens rubrik. Jag är nämligen lite kär i Andres Lokko idag. Jag ska med stort intresse lyssna på hans sommar och med tanke på hur det har plussats för detta program så blir det nog i min smak. Hur beter sig utlandssvenskar och är Bert Karlsson skydlig till att vi har rassepartier i Sverige idag? Lyssna du också så kan vi snacka om det sen.

Det handlar om klass

Inatt brann det igen i Rinkeby. En skola, några bilar och en bank.

Det brinner när skolan är på väg att ta slut.
Det brinner när sysslolösheten tar vid.
Det brinner när det kostar att leva.
Det brinner när det verkliga utanförskapet visar sig.
Det brinner när fattigdomen blir tydlig.
Det brinner när polisen jagar fel personer.
Det brinner när det står klart att skolan misslyckats leverera det som krävs för att ungdomarnas drömmar ska kunna leva vidare.

Jag hörde en kvinna prata om förorten på radion för ett tag sedan. Hon sa: " när man inte får synas någon annanstans vill man åtminstone synas på sin egen gata". Klokt sagt.

Det handlar om fattigdom, det handlar om krossade drömmar.

Det sägs att det inte finns någon arbetarklass i Sverige längre, jag tror det är en sanning med modifikation En sak är säker, det finns en underklass och den växer. Ju större klyftor, ju ohälsosammare samhälle.

Det handlar om klass och det är dags att organisera sig!

Hem i förfall

Sitter i min vanliga fåtölj i vardagsrummet och skriver på min otroligt sega dator. Bredbandet hackar och i fönstret står tre vissna blommor. Jag skymtar lite sol genom dom smutsiga fönstren. Det är bra att fönstren är lite solkiga för då ser man inte dammet i huset lika bra. Fast att överdragen till både fåtöljerna och soffan skulle behöva tvättas kan man inte missa.

Jag måste verkligen rycka upp mig och göra något åt mitt hem i förfall. Det känns som jag bara springer ut och in och som att det liksom gror igen. Små akututryckningar räcker inte längre.

Men, idag är det mors dag och ungarna är hos sin pappa. Inte ska jag behöva städa då?

Igår var jag på fotboll föresten.

Bahia

Det är varmt och jag skulle gärna chilla på en uteservering vid havet istället! Här får du lite känsla...

Sommartid

Jag vet att han är en borgarbracka och jag vet att orginalet är bättre men jag hittade bara en remix. Låten snurrar i mitt huvud just nu så här har du.

Grönt i parti och minut

Nyss hemkommen från partikongress borde jag så klart skriva om politik idag. Sälla mig till dom duktiga valarbetarna. Men, jag är lite mätt på argumentationen just nu så jag struntar i det. Tycker det är kul att konstatera att vi röda också är gröna, det får räcka så.

Funderar lite på sommaren istället. Jag åkte tunnelbana i morse, istället för att ta min gröna cykel till jobbet. Läste i Metro en annon för Gröna lund. Jag funderar faktiskt på att köpa Gröna kortet. Det är en hel del sevärda band som dyker upp, inte minst min favvo som jag alltid tänker gå och se men aldrig kommer iväg på. I sommar kan det bli två gånger, dels på Grönan och dels på "For ever young-turnén".

Grönt föresten, nu måste Bajens representationslag börja vinna. Vårt talanglag leder division 1 norra ganska klart och vinner och vinner och vinner. Hur ska det gå? Vi måste upp i Allsvenskan och HTFF ska få plats i super1an. Kom igen nu Bajen. På torsdag gäller det!

Vi kör en låt:

Vårkänslor

Nu ska det vårbrukas. Ja, det är ju inte så stort jobb eftersom min "trädgård" består av en några kvadrat stor balkong men ändå. Idag ska jag köpa nytt golv till balkongen, det är en bra början. Just det, jag måste ju byta däck på bilen också, det är hög tid!

Dessutom har jag ju efter ett halvår i träda äntligen börjat träna. Till att börja med är det cyklingen fram och tillbaka till jobbet, det blir några mil i veckan. Det är en härlig känsla att rulla fram även om det är lite kyligt. Önskar bara att även Solna kommun skulle kunna sopa sina cykelbanor efter jag måste ta mig igenom Mordor-kommunen varje dag.

Snart är det dags att börja springa också. För att riktigt känna pressen har jag bestämt mig för att springa Iform-loppet i augusti. Jag är redan nervös. Nåja, nu är det vårbruk!

Årstiderna

Sverige och andra länder på vår bredgrad har fyra årstider. Du vet, man längtar alltid till sommaren och de långa ljusa nätterna. Man tycker om att kura med massa tända ljus på vintern. Hösten med sina vackra färger och våren med sitt speciella ljus och hopp.

När jag var liten fanns det bara två årstider, i alla fall när det gäller kläder. Så är det inte idag. När jag var liten hade man vinterskor och vår/höstskor. Annars hade man gränsöverträdande träskor (eller tofflor som det heter på Blekingska). Man hade en höst/vinter-jacka och en vår/sommar-jacka.

Nu har mina ungar två par skor per minst fyra årstider. Sommarjacka, vinterjacka, höstjacka och så klart en vårjacka.

Till råga på allt håller sig inte årstiderna på plats. Idag är det 100 grader, blå himmel och strålande sol. Mer sommar än det var i somras. Man funderar ju på vart vi är på väg.

Skärpning

I början av sommaren inledde jag "mitt nya liv", igen. Jag tränade bra och med bra träning följer inte sällan bra mat. Jag kände mig stark, frisk och bra på alla sätt och vis. Nu har jag slarvat i över en vecka och genast faller jag tillbaka i träsket. Det är uppenbart att perioderna av bra liv måste bli längre för att det ska funka att slarva. Så, slut på experimentet, tillbaka i fållan och upp i sadeln och allt sånt där.

Nu vet ju både du och jag att anledningen till att jag "slarvat" är att jag haft fullt upp med tonårstjafs och sånt. Jag tror att saker och ting kan bli bättre nu när skolan äntligen börjar igen. Det kan klart konstateras att sommarlovet är för långt. Visst, jag förstår att det kan vara skönt och att det är bra för de lite äldre som vill jobba på sommaren och så men det hinner hända för mycket under sommaren. Dom barnen som inte har någon vuxen som ser dom, det är för deras skull sommarlovet borde vara kortare.

Så, grattis alla ni som börjar skolan den här veckan. Ni ska veta att det är inte alla som gör det. Framför allt om du är tjej. Du vet väl att i många länder så går flickor knappast i skolan alls. Den snabbaste vägen ur fattigdom och det säkraste sättet att skapa demokrati är att ge alla utbildning. Människor som har förmåga att ifrågasätta är det bästa vaccinet mot krig och diktatur.

Föresten, angående det där med talibaner och våldtäkter - läs detta, mycket väl formulerat och bli sedan glad över detta, bättre sent än aldrig.

Lev idag

Sommar innebär ofta tid och då inte minst tid att lyssna på radio. Jag gillar ju verkligen pratradio och lyssnar gärna på det mesta förutom gudstjänster och dylikt som jag tycker borde hållas i någon annan kanal än public service. Nå, just på sommaren brukar programmet "Sommar" ofta leda till eftertanke. Någon för mig okänd eller för den delen känd person pratar ostört i en och en halv timma och det blir ofta ganska bra.

I år har dock programmet Sommar varit ovanligt platt. Det har tidigare kommenterats av bloggkamrat Jah Hollis. Jag är enig med honom. Men, så igår fick jag omvärdera denna tanke. Eftersom vädret var lite halvtaskigt (underdrift) så bestämde jag mig för att städa. Min vana trogen pluggade jag in hörlurarna och satte på radion. Som sällskap fick jag P-O Enkvist som sommarvärd. Det var ett väldigt spännande program.

Vad Enkvist pratade om egentligen är svårt att redogöra för. Musiken var kanske heller inte direkt mitt förstaval men han fångade mitt intresse. Dessutom har han en förträfflig radioröst. Inte minst gillade jag hans slutsats om meningen med livet; vi ska alla dö en dag men alla andra dagar ska vi leva. Det är värt att tänka på.

Familjekväll

Ikväll är det dags för den obligatoriska grillkvällen med familjen. Den är given varje sommar. Mamma är hysterisk för att inte alla ska få den mat dom vill ha. Jag förbereder och försöker ta det piano för jag vet att maten alltid räcker. Vi marinernar och blandar och fixar så det står härliga till, jag och mamma.

Pappas uppgift är att fylla grillen med kol, men först efter det att mamma lagt folie i botten och tvättat galler och vad det nu man ska göra. Sedan sätter mamma och jag fram grillbestick, fat och allt som kan behövas till grillen. Slutligen tar jag bilen och hämtar syster och svåger i stan.

Sedan ska det grillas, det är svågerns uppgift. Han sitter på en stol och mamma springer som en galning för att han ska ha; något att dricka, en kudde under rumpan, lagom avstånd till grillen. Jag bär ut maten, ställer fram fixar och grejar och ser till att allt finns på plats. Sedan tillbringar mamma en timma med att beklaga stackars svågern som TVINGAS grilla åt oss alla. Oj, oj stackars dig - men det är ju ingen annan som kan sköta grillen.

Sedan ska det pratas politik. Pappa som är tystlåten normalt tycker att nu börjar det bli kul. Mamma snörper på munnen och tycker att vi kan väl ha det lite trevligt istället och tala om vädret eller nåt. Syrran som liksom jag jobbar med politik tycker att politik ska man inte prata om överhuvudtaget (vi tillhör inte samma parti). Och svågern har ett hemskt dåligt ölsinne så hur han kommer in i det här vet man aldrig.

Jodå, jag gillar min familj - men den är hemskt förutsägbar.