På mitt jobb

Alltså, om någon missat har jag ju bytt jobb. Mitt nya jobb är svårare och roligare men det kanske hänger ihop med att jag hade jobbat 12 år på mitt gamla. Mina nya arbetskamrater är glada och snälla, det var dom gamla också. Dom saknar jag men inte jobbet i sig.

På mitt nya jobb har jag massor att göra. Mycket, mycket mer än på mitt gamla. Jag gör viktiga saker och dagarna går sjukt fort. Jag pratar om sex och samlevnad och funderar kring frågor som för det mesta gör människor glada. Det är roligt och bra.

En reflektion när man kommer från politiken till världen utanför. Politiken måste sluta ha sådan stor tilltro till juridiken som den kraft som ska lösa allt. Politiken måste sluta med sin beröringsskräck. Politiken måste sluta vara så moralistisk. Kom igen nu, släpp loss - det är ganska kul härute.

Det var väl det för idag.

Vardag

Så var det måndag igen och nedräkningen mot nytt jobb fortsätter. Tre och en halv vecka kvar. Hur ska jag hinna. Det är möten som ska fixas, texter - massor av texter - som ska skrivas och processas och inte minst skrivbord och dator som ska städas.

Jag har en del böcker kvar sedan jag läste juristutbildningen. Dom är ganska inaktuella men det har varit svårt att skiljas från dom. Funderar dock på om det är dags nu. Kanske ska det bli en storröjning av hyllorna ändå. Varför inte göra sig av med barlasten en gång för alla?

Nåja, innan dess som sagt möten och grejer. Ett uppdrag som jag haft ett antal år är att jag sitter i rättshjälpsnämnden. Det innebär att jag beslutar om överklaganden gällande rättshjälp i ärenden där folk verkligen råkat illa ut. Det kan vara vårdnadstvister, sjukersättningar och inte sällan tvister på jobbet. Det handlar ofta om väldigt lite pengar för det allmänna men väldigt mycket för den enskilda. 98 gånger av 100 avslås ärendet. Det är ganska tråkigt men lagen ger inget utrymme för något annat.

Det är en hyllmeter ärenden som ska avgöras. Det är mitt sista möte i nämnden. När det är klart så är det jobb några timmar till och sedan fotboll. Det blir en produktiv dag med en fin kulturavslutning. Hoppas jag.

Jobba eller träna?

Semestern glider in i slutet av tredje veckan. Vad tiden tagit vägen och vad jag gjort med den är dolt i dunkel. Jag har verkligen ingen aning. En dag har jag jag jobbat, det är bra för jag behöver korta semestern med en vecka eller en knapp vecka från vad som var tänkt från början. Många dagar har jag tränat. Det är väldigt bra.

Anledningen till att jag behöver korta semestern är att jag byta jobb i mitten av september. Det kom lite hastigt på. Samtidigt har jag planerat in semester i början på november och det funkar inte riktigt när man är ny på jobbet. Har liksom ingen semester att ta ut. Det innebär att jag kommer vara tvungen att ta ledigt utan lön och då blir det inte mycket till semester. I synnerhet inte i New York där vi kommer att befinna oss. Dessutom behöver jag jobba så jag hinner klart med mina uppgifter innan jag ska sluta.

Så, ska jag jobba några timmar idag kanske? Vädret är så där vilket innebär att det är en perfekt dag för att träna. Kanske hinner jag med det också. Ja, det borde jag göra. Skriva några timmar och tänka ett tag på vad jag ska skriva vidare, så får det blir.

Sömn

Jag har ju svårt att sova som du vet. Men nu plötsligt sover jag som aldrig förr. Kan bli 8 timmar per natt, utan problem. Undrar vad som hänt? Det är förvisso semester och så men det här är nästan onaturligt.

Har en teori om att man på semestern hittar sin mer naturliga sovrytm. Det är alltså inte naturligt för mig att sova mellan 23 och 7 utan snarare 01 och 9. Kan det vara så enkelt att min "biologiska klocka" är kalibrerad på det sättet? Det låter och känns logiskt.

Sen är det väl så klart det enkla faktum att jag äter och tränar bättre än annars, det är ju det självklara. Och inte stressar till tusen aktiviteter på kvällarna. Ska nu jobba på att hålla i detta tre veckor till. Det blir ju "bara" fyra veckors semester i år. Kortar semestern en vecka eftersom jag ska börja på nytt jobb i höst och dessutom planerat in en veckas semester i oktober/november. Det blir en spännande höst.

Semester...

Idag är första dagen på semestern. Det känns verkligen som det behövs. Jag är trött ända in längst inne i kroppen och vill liksom inte vakna. Lite kaffe till och om molnen skingrar sig så kanske jag piggnar till. Eller så är jag slö hela dagen och då får det väl vara så.

Årets semester ska jag tillbringa med att läsa. Böcker, reportage och dokument. Jag lägtar efter ord och bokstäver och att få rulla in mig i historier som vecklas ut eftersom. Jag behöver också läsa och tänka på lite mer komplicerade sammanhang. Det enda man hinner med är ju annars förenklade sammanfattningar och så ska man bilda sig en snabbuppfattning. Nej, nu blir det eftertanke.

Inser dock att jag måste korta semestern en vecka. Hade tänkt ta fem veckor men nu får det bli fyra. Anledningen är så klart god. I september ska jag byta jobb. Plötsligt fann jag äntligen jobbet som jag letat efter, eller det var kanske jobbet som hittade mig. Dessutom ska ju jag och ungarna åka till New York i oktobler så det blir att spara lite på både utgifter och semester.

I september blir allas eder Alla jurist på RFSU. Jepp, du läste rätt. I fortsättningen ska jag bara jobba med glada frågor. Sådant som dom flesta vill ha mer av. Vem vet, kanske bloggen då äntligen lever upp till sitt namn. Det blir bra det.

Något att fundera på

Från tre av vandra (nästan) oberoende personer har jag fått tips om ett jobb jag enligt dom borde söka. Hm, antingen vill dom bli av med mig på den plats jag för tillfället arbetar eller så tycker dom på riktigt att jag borde passa för jobbet i fråga. Ja, kanske det.

Hade ju bestämt mig för att bli kvar fram till nästa val. Men okej, söka kan man ju alltid göra. Vore ju inte tokigt att få lite utmaningar och för den delen att kanske höja lönen lite. Och, planer kan ju ändras. Eller hur?

För övrigt blev min cykel stulen igår. Min fina gröna cykel. Det finns inga gröna cyklar i sortimentet i år. Det är urtråkigt. Men, Salus Ansvar är ett finfint försäkringsbolag. Dom skickar en rekvisition på en ny cykel redan idag. Dessutom har jag en extraförsäkring som innebär att jag inte behöver betala självrisken. Så, allt som allt blir det nog bra. Hoppas min gamla cykel får ett nytt hem där man tar hand om henne som jag gjort.

Preludium

Den senaste veckan har varit full av förberedelser och planering inför dotterns skolavslutning. Många års arbete ska ju krönas med en ordentlig fest. Det var mat och vin och champange och tårta i långa banor. När vi var som flest i vår (lilla) lägenhet var vi nog trettio personer. Varmt var det men finns det hjärterum....

Så är då en era över för den ena av mina två ungar. Nu är det dags att ge sig ut i vuxenlivet på riktigt. Att hon har jobb underlättar ju och ger en möjlighet att planera och kanske rent av hitta en lägenhet framöver. Spara till att resa och leva är ju inte heller dåligt. Inser hur många som har det annorlunda. Fast jobb är för dom flesta ungdomar en dröm som man knappast vågar drömma om. Och därmed är möjligheten till egen bostad är långt borta.

Nu har jag en dotter kvar att lotsa genom slutet av barndomen. Det ska nog gå bra. Hon är nämligen både listig och stark. Och eftersom jag blev oprivat genom att lägga ut en bild på studentskan igår kan jag inte låta bli att lägga ut en till idag. En blick in i den ljusnande framtid kanske.

Full sysselsättning, eller?

Jag är ju som du vet ingen ekonom. Men, jag vet att full sysselsättning är bra för människor och jag trodde verkligen att jobb för alla var bra för ekonomin. Det är vad jag blivit itutad och vad jag lärt mig av min barndoms socialdemokratiska finansminstrar.

Döm då om min besvikelse när jag hör sossarnas nye ekonomiske talesman Tommy Waidelich snurra in sig i begrepp om inflationsbekämpning kontra full sysselsättning Alltså, Tommy W säger i sr-intervjun att full sysselsättning är en oerhört viktig fråga men att inflationsmålet ska upprätthållas med hjälp av "jämnviktsarbetslöhet".

Är det någon mer än jag som blir förvirrad?

En socialdemokratisk ekonomisk talesperson som "hyllar" jämnviktsarbetslöhet. Aldrig trodde jag att jag skulle få höra.... Men, detta är den nya sköna världen. En sosse som vill stå på på bägge planhalvorna har vi förvisso sett förut. I teorin låter det ju fint att investera oss ur arbetslöshetskrisen samtidigt som vi håller inflationen nere. Men oj, jag kan inte vänta på att få veta hur du ska lösa det här, Tommy.

Tar en paus

Idag har jag skrivit en artikel, pratat med diverse redaktioner om datalagring, provat ut terminalglasögon, varit på "skönhetsbehandling" (haha), gått igenom handlingar och förberett ledamöter i riksdagen inför utskott, handlat en bajentröja, kollat en SvT play-grej, letat artiklar om när borgerliga svängt om datalagring och ätit en snabb lunch.

Nu tar jag en liten paus och lutar mig tillbaka på min fantastiska ergonomiska stol.

Snart sätter jag igång igen för i eftermiddag ska jag ringa lite fler redaktioner, skriva ett protokoll, gå på två möten, läsa en utredning, förbereda en ledamot för en debatt, åka hem, laga matlådor som inte blev fixade i söndags, skicka ut förslag till yrkanden till torsdagens möte och sen - sen ska jag sova.

Bara jobb, bara jobb bara massor utav jobb

Jobbar och sliter och får det att flyta. Styr och ställer och hoppas att saker står kvar när jag är klar. Det är ganska roligt med stress när det är på rätt sätt. Ge mig ett projekt så ska jag spinna på det, så länge tempot hålls uppe så är jag med.

Jag har dessutom fått ett nytt jobb. Jag har numera 120% anställning. Därutöver en massa uppdrag. Ska hålla fyra år till. Håll tummarna. Skynda, skynda. Lönen kommer väl någon gång, kanske inte i pengar. Men vem vet.

Längtanväntan

Försöker koncentrera mig på jobbet och att läsa och läsa men det är svårt. Försöker lyssna på en intervjuv med Lars Ohly men det är svårt. Försöker tänka ut smarta drag och ha goda idéer men det är svårt. Det är för nära lördag och cupfinal.

Snackar med människor om hur det ska bli. Tänk om vi vinner och tänk om vi förlorar. Spelar det någon roll? Knappast. Jag är ute efter samhörigheten och känslan och euforin som man får när man står där tillsammans och lever och lider och älskar och lider och älskar. Har du inte varit där så har du inte upplevt äkta extas.

Jag har tänkt på det hela veckan. Jag längtar och drömmer och tänker på hur vi ska ha det. Vad jag förstår ska man av någon anledning sjung nationalsången på Söderstadion i morgon. Jag undrar varför?

Nya tider

Snart är det packat och klart. Jag vill lova att ett val innebär en flyttruljans av stora mått. Det ska bli vansinnigt spännande på torsdag för då ska det gå en mängd flyttlass runt om på min arbetsplats som består av många olika hus. Jag kan lova att bagagehanteringen på Charles de Gaulle kommer att verka som en västanfläkt.

Det blir nog bra när det blir klart.

Annars ska jag fylla almanackan idag. Jag ska fylla på med massor av roligheter. Det ska bli bandy, träning, handboll, fotboll, träning och en och annan partykväll som redan är inplanerad. Det behöver man när det börjar dra ihop sig till höst. Har du fler idéer? Jag är öppen för förslag.

Jag tror det blir en spännande höst.

Ett vardagsliv

Det är en något absurd känsla på jobbet just nu. Som ett resultat av valet ska vårt kansli flytta och man diskuterar fram och tillbaka var vi ska placeras. Det är inget märkligt i sig utan det är något som sker efter varje val. Det som är märkligt är att vi nu diskuterar säkerhetsaspekter när det gäller oss som är inne i huset. Jag menar hot utifrån är en sak, nu handlar det om hot inifrån. Galet.

Det är så klart fortfarande mycket kvar att göra. Vi ska förhandla i kommunen och det är utvärderingar. Några ska sluta och organisationen ska samtidigt fungera. Trots allt detta ska jag ta ledigt i helgen. Helledigt. Ungarna ska vara hos sin pappa och jag ska bara vara hemma. Eller inte hemma men jag har inget planerat. Förhoppningsvis hinner jag med att handla och städa och sånt innan för i helgen vill jag slippa. En helg att njuta av helt enkelt.

Snart är det också dags att dra söderut. Min lilla pappa som bara blir mindre och ynkligare har dragit på sig diabetes och legat på sjukhus. Det är en vanlig komplikation av cancern men ändå. Jag behöver träffa honom och måste helt enkelt planera in det i schemat. Nu måste vardagen bli en del av livet igen.

Dagens ungdom

Det är mycket valarbete för mig nu. Jag hänger i valstugan och försöker övertyga medborgarna både att gå och rösta och att rösta rätt. Det är oftast roligt och just nu känns det som om vinden blåser åt vårt håll. Mest hoppfull är jag när det gäller dom unga.

Igår kom det en strid ström oroliga unga. När dom känner sig osäkra så brukar jag undra vilken fråga som är viktigast för dom. Arbete, arbete och bostad säger dom. Dom vill ha fasta jobb till schysta villkor. Dom vill ha ett tryggt boende och dom vill få lov att bli vuxna helt enkelt. Allt alliansen säger motverkar detta. Sälj ut hyresrätter och skapa mer osäkra anställningar till lägre löner.

Igår kom det fram tre 17-åriga killar. Dom var olyckliga för att dom inte får rösta eftersom dom insåg att det här är ett ödesval. Dom var olyckliga för dom vet att det är deras framtid som står på spel. Efter en stunds samtal bestämde dom sig för att gå med i Ung vänster, för får man inte rösta får man göra något annat!

Jag tycker Kartellen säger det ganska bra:

Sällskap på tunnelbanan

Tog tunnelbanan till jobbet idag. Det händer inte så ofta eftersom jag vanligtvis cyklar. I morse kände jag mig dock lite seg så det fick bli transport. Som vanligt var jag så klart inte ensam. Det är liksom själva grejen med kollektivtrafik. Av alla var det dock en kvinna som utmärkte sig extra.

Det var en kvinna i min egen obestämbara ålder, du vet - mellanåldern - som bestämt skulle delge alla oss andra hela sitt liv. Det är ju inte jätteovanligt att man tvingas överhöra telefonsamtal så för all del. Jag fick på tio minuter veta att kvinnan ifråga nyss bytt jobb, att hon trivs bra på det nya departementet och dessutom väldigt mycket om hennes semesterplaner.

Hon har barnen hela sommaren, antar att barnens pappa har för mycket att stå i. Det är okej sa hon men vecka 26 skulle jag gärna träffas och ta ett glas vin. Jasså, ni är utomlands då. Vi tänkte åka till High Chaparall, men det gillar nog inte dottern *fniss*, men däremot grabben. Det vet man ju hur det är med killar och pickadoller.

En person som pratar högljutt om saker och ting och faktiskt tvingar mig att ta del av både privatliv och unkna värderingar och vad det nu kan vara, vad betyder det egentligen? Om jag skulle ha avbrutit och ifrågasatt hennes syn på könsmönster och hur hon reproducerar dem, skulle hon blivit sur då? Eller, eftersom jag är en ensamstående, mellanålders kvinna skulle jag kanske istället sagt att även om dina lyckliga kompisar är utomlands vecka 26 kan vi gå ut och ta ett glas vin, vi kan kan snacka om feministiska saker....

Snörvel, sniff

Kunde inte låta bli. Förberedde mig för att ta tunnelbanan men när jag kom ut genom dörren tyckte jag att cykeln såg så sorgsen och övergiven ut. Upp, upp och iväg! Det får jag betala för nu. Ögonen rinner, näsan rinner, ögonen kliar, näsan svider. Pollenhalterna känns extrema och får mig nästan att längta efter regn.

Imorgon ska jag åka till Gävle. Där är det kanske mindre pollen. Jag ska kongressa och ladda inför valet. I avvaktan på det ger jag dig en liten quiz. Klarar du denna fråga?

Regeringen vill satsa på nya jobb, hur?

1. Man satsar på välfärden med nya pengar till kommunerna som kan anställa lärare, vårdbiträden och andra samhällsbärare.
2. Man investerar i infrastruktur och nya bostäder så att hjulen kommer igång.
3. Man sänker skatten för dom som redan har jobb?

Ja, rätt svar får du klura på men jag kan säga att två av ovanstående tre är rödgröna förslag - ett tillhör alliansens nya utspel om jobbpolitiken. Lycka till.

Need for speed

Sa upp mig på jobbet idag. Det nya jobbet alltså. Det var inga sura miner, vi var nog båda ganska införstådda med att det där inte var för mig. Jag behöver fart och fläkt och händelser och action, inte byråkrati och vakta tungan. Nej, det där var inte för mig.

Känner mig fri och glad och stark och ideologisk och hemma igen. Dessutom är det premiär idag, det är en bra dag!

Vare sig eller

Hade tänkt skriva en liten text om slaget om plånboken. Läste nämligen i tidningen att politikerna i Stockholms läns landsting bråkar om skatten igen. Högern lockar med skattesänkningar på 10 öre om året. Det betyder ett par tjugor i plånboken per månad hos normalinkomsttagaren. Samtidigt betyder det 400 000 000 kronor minus i landstingets budget. (OBS, det är inte jag som räknat...). Dom rödgröna vill höja skatten, det är ett löfte. Sossarnas bud är 17 öre vilket innebär 700 000 000 extra att satsa på välfärden.

Samtidigt har SKL (Sveriges kommuner och landsting) lagt fram en rapport från en parlamentarisk grupp där alla är eniga om att vi kommer att vara tvugna att höja skatten med 13 kronor om vi ska kunna behålla välfärden. Jag hoppas verkligen folk fattar att det hänger ihop, skatten och vad vi får ut i välfärd.

Nåja, det var vad jag tänkte skriva om men sen kände jag att jag ville vara lite personlig. Jag känner att jag hamnat lite i ett vägskäl. Jag har ju som du vet bytt jobb. Det är inte så kul. Känner inte alls att jag träffat rätt och nu funderar jag på vad jag ska göra med den vetskapen? Hm, får fundera vidare på det.

200 000 nya jobb

Det kan inte vara lätt att vara borgare och bli granskad. Idag har jag lyssnat på "Totte" på lördagsintervjun och jag kan inte låta bli att förundras över hur jävla dåligt alliansens så kallade jobbreformer har gått. Thomas Ramberg ställde fråga på fråga om utvärdering men det var ju för kort tid eller så var det finanskrisen som gjorde att utvärderingar inte var möjliga. Det kan dock konstateras att borgerlig jobbpolitik är väldigt dyr.

Om man ska lita på borgarnas siffror har man lyckats med att rädda/skapa 100 000 jobb så där. Detta genom jobbskatteavdrag eller genom subventioner till företag. Varje jobb kostar, oavsett om det handlar om ungdomsjobb eller om det handlar om andra bidragsberoende jobb, cirka 1000 000 kronor.

En mille per jobb!

Vad är det för ekonomisk politik?

25 000 personer har fått gå från vården, skolan och omsorgen. Dessa personer kostade kanske en halv miljon per jobb. Riktiga jobb, sådana som behövs. Jobb för en värdig äldreomsorg och en likvärdig skola.

Snart ska vi, om Maud Olofsson får bestämma ett tag till, subventionera hundpromenader med bidrag. Ska vi lägga en miljon per hundpromenerare också? En miljon som skulle kunna bli två heltidsanställda undersköterskor som skulle kunna ta din farmor på en promenad i parken istället.

Seriöst, det är dags att rösta bort dom där lallarna nu!

Bloggfritt

Har haft en bloggfri helg. Eller, egentligen inte för jag har surfat runt på en massa bloggar för att leta efter datalagringstrender. Jag har försökt hitta debatter och snack kring integritet och övervakning. Det är inte så lätt. Det finns en klick människor, företrädelsevis redan invigda (ofta men inte alltid män) och piratpartister som snackar om dessa frågor. Det är synd att det inte är fler.

Jag har berättat tidigare om att jag i väldigt många år har hållit på med frågan kring hemliga tvångsmedel, öppna tvångsmedel och integritet. Under alla dessa år har jag efterlyst en diskussion och jag trodde faktiskt att vi var på väg mot en sådan. Men icke sa nicke.

Samtidigt som vi fläker ut oss själva på nätet påstås det vara såååå viktigt för alla att saker inte lagras. Vet du, allvarligt talat, vad som händer med alla de uppgifter som du själv lägger ut? Vet du hur dom lagras och vilka tredjeparts-avtal som finns?

Jag frågade min snart 18-åriga dotter om detta är frågor som man snackar om i hennes (annars ganska politiskt medvetna miljö). Inte alls sa hon, vi vill mest ha jobb!