fredag 30 november 2012

Soppkökssamhället

Snökaos!

Varning - klass ett!

40 cm snö på ett dygn!

Rysskyla!

Kaos!

Varning, varning, varning

Varje morgon går jag över Medborgarplatsen i Stockholm. Kommer till jobbet strax efter att de få härbärgen som finns har stängt. Och innan eventuella köpcentrum med värme eller dagverksamheter har öppnat. Det är tydligt att några av de trasiga individer som jag möter inte fick plats på det där härbärget för natten. Eller inte var nyktra nog att komma in. Eller inte hade pengar nog att bli sittande på en nattöppen kiosk eller hamburgerrestaurang hela natten. Eller bara inte hittade dit eller kunde språket eller inte orkade.

Har du tur kommer en vänlig person förbi och ger dig en blick. Ett vänligt ord. En slant. En rikskupong. Ett par strumpor och ett par skor.

För en dörr som går att låsa har de inte.

En varm och ren egen säng har de inte.

En spis för att värma en kopp te har de inte.

Ett täcke, en tv - det enklaste, inte lyxen.

Drinkarna, rabattrensningen - vad det nu är du vill ha hjälp med när du ringer RUT, det har du inte så mycket nytta av när du inte har en egen nyckel.

RUT är för dig som inte lever i soppkökssamhället. RUT är för dig som har ett hem. RUT är istället för något annat. RUT är egoism istället för solidaritet. Det är så det är. Sedan kan ni säga vad ni vill. RUT är det du kräver och priset är soppkökssamhället.

Välgörenhet istället för solidaritet.

Välgörenhet istället för välfärd.

Soppkökssamhället.

torsdag 29 november 2012

Låt tornet falla

De senaste veckorna har avslöjande på avslöjande skakat SD. Det har som vi alla sett handlat om företrädare på hög nivå som uttalat sig rasistiskt och sexistiskt och betett sig allmänt illa. Det tog ett bra tag och krävde påpekanden innan media faktiskt tog upp det som var riktigt viktigt i skandalen. Det riktigt viktiga var nämligen att Sverigedemokraterna inte bara var lite allmänt fyllerasistiska utan faktiskt tog sig rätten att bestämma vem som var svensk nog i deras ögon.

När media väl hakade på denna fråga hade anhängarna till SD sedan länge slutat lyssna. "Äh va fan, alla har väl slängt ur sig ett jävla fitta/hora/blatte/svartskalle på fyllan". "Typiskt PK-media att hålla på med sånt där, vi är inte rasister - vi pratar om integration och....".

Nej stopp där!

SD pratar inte om integration. SD är inte ett tolerant parti. SD är inte ett parti som vill alla väl och bara säger som det är. SD är ett parti som för en rasistisk politik. Att deras företrädare är lite sexistiska eller rasistiska på fyllan är självklart inget som skrämmer bort folk som är just lite sexistiska och rasistiska (på fyllan). Men, om granskningen istället handlar om vad de verkligen säger så kanske.

Och för den delen, om du som läser det här och hängt med ett tag ska vara riktigt ärlig så vet du. Herregud, i våras fick jag försvara mig med hull och hår för att jag tyckte man skulle sluta skrika hora och sjunga sexistiska ramsor på fotbollsläktaren. Försvara mig från folk som är antirasister. Vad är skillnaden mot att en sverigedemokrat säger "lilla horan" på fyllan? Vad får er att tro att människor ska sluta rösta på SD för att deras företrädare är "som folk är mest"?

Ja, de flesta kanske inte går runt med järnrör på stan eller för den delen sitter de flesta inte i riksdagen. Och ja, jag tycker man kan ställa högre krav på vissa men jag blir inte FÖRVÅNAD.

Vi är inte bättre än så här.

Om media nu riktar sökljuset mot att granska SDs politik så kanske. Om media faktiskt sätter ljuset på varför segregationen ökar, inte bara att den ökar så kanske. Om vi ser mönstren och sopar framför egen dörr så kanske. Om vi säger ifrån, om vi verkligen orkar ta fighten mot sexismen, rasismen, homofobin så kanske. Men, det går inte att välja sina strider. Vi måste ta alla. Då kan vi vinna.

Kanske!

tisdag 27 november 2012

Vad har du gjort idag?

Jag vaknade kl 5.37 och kunde omöjligtvis somna om. Låg och vred mig ett tag och försökte sedan satte jag på lyssnarboken och tänkte att jag ska i alla fall vila. Låg kvar i sängen en dryg timma och lyssnade på en bok om Hells Angels och motorcykelgängs utveckling i Sverige. Konstigt, ja - men så blev det.

Klev upp strax före sju.

Satte på kaffe. Duschade, klädde mig, käkade ostknäcke, läste tidningen och drack kaffe.

Varför ändra ett vinnande koncept.

Tunnelbana.

Morgontid hos sjukgymnasten. Har inte varit där på två månader. Ett planerat uppehåll. Fick en omgång stötvågsbehandling på hälsenor och vader. Inget på fötterna. Dessutom manuell massage på samma områden. Fan, fan, fan vilken smärta. Men det hjälper.

Tunnelbana.

På jobbet. Skriva utkast till pressmeddelande som ska ut på lördag från Bryssel. Fundera på litteratur rörande surrogatmödraskap, läsa, läsa. Snacka med verkstaden om att dom missade en grej när bilden var inne sist. Tänka kring remisser. Flödesscheman, information, vem gör vad? Hur får alla veta vad vem gör när?

Lunch, vegetariskt, jobbsnack, gott.

Fortsätta, översätta, förankra. Vem skriver under? Ta fram mer material. Prata om BDSM-mötet. Fundera kring vad vi ska tycka om en massa saker. Juridisk engelska. Faktagranska text till lärarhandledning till undervisningsmaterial. Diskutera artikel med nordiska kollegor.

Skvallra lite med kollega.

Betala räkningar, göra reseräkning och skicka underlag till ekonomi. Fika, prata jul och diskutera pyssel. Skicka recept på knäckebröd till kollegorna. Ringa UR om morgondagen och läxorna. Läsa på om den där domen. Göra sista finputsen på pressmeddelande. Briefa pressis om några frågor. Uppdatera kunskap kring samvetsklausuler.

Tunnelbana....

Laga mat, typ äta....

Soffa...

Fundera på mötet på torsdag....

TV...

Borsta tänderna och så...

Lyssnarbok...

Sova...


måndag 26 november 2012

Härskartekniker

Håller ju på lite med fritidspolitik. Idag är det budgetdebatt. I fullmäktige ska vi debattera så att alla medborgare får veta vad vi tycker. Det är lite avslagen stämning. I skrivande stund har vi i och för sig hållit på i nio timmar så det kan man kanske förstå.

Samtidigt som vi håller på med detta timma ut och timma in utövar ordföranden härskartekniker så att till och med åhörare reagerar. Mindre kul för oss fritidspolitiker och inte bra för demokratin.

Nåja, detta ska göras och så är det. Ett par timmar till ska det väl gå. Vi håller ut och försvarar demokratin så gott det går.

lördag 24 november 2012

Du sköna nya värld!

Lyssnade på lördagsintervjun idag. Det var Urban Bäckström som blev utfrågad. Som vanligt var Thomas Ramberg fantastisk men jag blev otroligt förvånad över hur dålig Bäckström var.

Självklart ställde Ramberg frågor om privatiseringen av välfärden. Bäckström har ju sagt att sossarnas tanke om att kvalitetssäkra och att öka insyn i privata välfärdsföretag skulle vara ett gigantiskt angrepp på den fria företagsamheten. Jag måste säga att det var ett ihåligt svar han fick.

Bäckström påstod till exempel att om obligatorisk LOV avskaffas så är det ett exempel på sådant angrepp. Men, LOV är ju inte obligatoriskt så då går det ju inte att avskaffa. Han lät också påskina att kommuner har veto mot skoletableringar. Det är också fel. Minimibemanning däremot är ett faktiskt förslag, det är han emot. Gissa varför? Jo, det är så företagen tjänar pengar. Så har han mage att jämföra med hur det jobbar färre i produktionsindustri idag än för 50 år sedan typ.

Bäckström gör sedan en stark avslutning genom att i samma mening förorda platt skatt och sedan säga, pengarna kommer inte räcka till framtidens välfärd utan vi kommer behöva avgiftsfinansiera. Skolavgifter, högre vårdavgifter - du sköna nya värld.

fredag 23 november 2012

Funderingar

Ibland har man mer att tänka på än vanligt. Idag är en sådan dag. Planering, fundering, värdering - ja, det är mycket helt enkelt. Men, det är nyttigt det också. Man ska helt enkelt tänka igenom vad man håller på med då och då. Det känns som om man tar sig tid för det för sällan.

I helgen ska jag annars städa, städa och städa. Det är snart jul och då ska det vara mysigt och mysigt är det när det är (hyfsat) rent. Har för övrigt givit mig själv en julklapp i förskott. Efter mycket vånda och beslutsmöda har jag bestämt mig för att köpa säsongskort även nästa år. Mina dubier fanns efter vad som hände i våras och vad som (inte) hänt därefter men det är mitt andningshål så så får det bli.

Eftersom det är fredag tänker jag att vi kör en låt:


torsdag 22 november 2012

Upprättelse

Jag kan inte riktigt skaka av mig känslan av upprättelse. Tidning efter tidning, redaktion efter redaktion inser nu sitt svek och misstag när man spelat SD i händerna genom att inte skärskåda deras rasism. Debattör efter debattör granskar nu sina gamla argument och söker sanningen. Det är bra.

Det är nämligen väldigt enkelt. När man gör skillnad på folk och folk och söker olika lösningar beroende på ursprung är man rasist. När man vill banka in denna sanning i folk är man antidemokratisk. Det är faktiskt inte svårare än så.

När Rickard Jomshof idag säger att antiislam inte kan vara rasistiskt eftersom muslimer inte är av samma ras, då har han gått i sin egen fälla. Detta dels beroende på att han då pekar på att han delar in människor i olika raser. Dels på grund av att han inte förstår vad rasism egentligen är.

Tänker att ett lästips är på sin plats. Kolla här.

onsdag 21 november 2012

Blockering

SD har kris. Partiet håller i den bästa av världar på att krascha. Det betyder visserligen inte att rasismen upphör men den kanske får lite mindre luft. Den kanske får krypa ner under stenen där den hör hemma om den nu nödvändigtvis ska finnas. Det är bra. Det finns få saker som är så osmakliga som rasism.

Regeringen håller på att fullständigt krascha den svenska modellen med partssammansatta förhandlingar  och uppgörelser. I SAS-förhandlingarna visar man tydligt vad man egentligen har för agenda. Man visar också sin brist på förståelse för vad fackliga förhandlingar betyder och har betytt för den svenska ekonomin och välfärdens utveckling genom åren.

Samtidigt visar det sig via ekot att regeringen "gallrat" handlingar i arkiven som skulle kunna vara komprometterande för dem själva när det gäller vapenförsäljning och samarbete med diktaturen Saudiarabien.

Ikväll ska Kalla Fakta visa vilken inblandning Stefan Löfven hade i JAS-affärerna med Sydafrika.

I Gaza fortsätter bombningarna. Någon säger att mer än 70 % av offren är civila. I media klumpar man ihop "kvinnor och barn" som oskyldiga offer. Kan inte män vara oskyldiga offer? Är kvinnor och barn särskilt utsatta på samma sätt? Samtidigt säger ansvariga i Israel att man fortsätter precisionsbomba. Enligt uppgift har 100 bomber fällts bara i natt. Över 1000 skadade, över 100 döda sedan anfallen startade. Precision?

Det är så mycket som händer att jag blir helt blockerad. Hittar inget att skriva om. Hittar inget att kommentera.

Vi hörs.

måndag 19 november 2012

Callgirl

Igår var jag på bio. Jag bor som jag berättat förut nästan vägg i vägg med en biograf men kommer ändå allt för sällan iväg. Igår blev det äntligen av. Filmen på dagordningen var den omtalade Callgirl. Det var en fantastisk film. Det kvinnliga skådespeleriet. Scenografin. Musiken. Den var väldigt bra.

När jag säger det får jag direkt mothugg. "Den hänger ju ut Palme som pedofil". Eh, nej - det gör den inte. Eller, om den gör det så är det i alla fall inte vad filmen handlar om.

Jag gick dit med ett öppet sinne. Jag gick dit för att se filmen om en del av den svenska nutidshistorien. Jag fick se en skakande film som handlar om män med makt och utsatta flickor. Den handlar om den sociala vårdens misslyckande. Om flickor som ingen ser. Om flickor som får skulden för det onda som sker. Om män med makt som håller varandra om ryggen.

Kvinnorna och framför allt flickorna är filmens mittpunkt. I periferin skymtar dessa män det talas om. Det skulle kunna vara Palme, Fälldin, en SÄPO-chef och en justitieminister eller vilka män i position som helst. Det handlar om män med makt. Vilka män som helst men framför allt handlar det om utsatta flickor. Varför kan inte fokus få ligga där?

När du ser filmen, det tycker jag du ska göra, se den då med öppet sinne. Se den då som just ett dokument över svek och ett dokument om hur sårbara människor kan vara. Se den.

söndag 18 november 2012

Host, snörvel, snark

Det senaste året har jag varit sjuk väldigt många gånger. Det känns lite trist. Jag brukar aldrig vara sjuk så varför nu. Jag behöver kraft för att träna så jag håller mig pigg och orkar jobba. Jag behöver vara pigg för att hålla igång på jobbet så jag får tid över att träna. Kraften och orken går nu åt för att hosta och känna efter och boka pass som jag sedan tvingas avboka. Det är TRÅKIGT!!

Funderar på varför det är så här? Vad har hänt som gör att jag är sjuk jämt? Det känns som om halva detta året har varit hosta, snor och öroninflammation. Ska det vara så här? När går det över? Det blir en ond cirkel med dålig sömn på grund av sjuk och dålig motståndskraft på grund av trött på grund av dålig sömn.

Jag skulle behöva åka på riktig semester. Sol, solstol, bad, böcker. Det var evigheter sedan. Jag inbillar mig att det skulle hjälpa. Men, plikttroheten och dåliga samvetet sätter effektivt stopp för sådana planer. Visst har jag rest det senaste året, ganska mycket också men det känns inte som det varit semester. San Fransico, New York, Oslo, Bryssel, London, Washington, Köpenhamn, Bryssel. Ingen solsemester direkt.

Nej, sluta gnälla nu. Gör något. Gör något.

Idag ska jag städa, om jag orkar.

lördag 17 november 2012

Och så har det alltid varit

På åttiotalet började det dyka upp en massa skinnskallar med ont uppsåt i Stockholm. Jag hängde mycket på Söder, skinnskallarna i Gamla stan. Det var mycket våld, det var väldigt våldsamma personer det där. En dag började det gå ett rykte om att man hittat ett fotoregister och mycket riktigt. De skinnskallar som vi stötte på om vi vågade oss mot GS hanterade knappast detta register men att fota sina meningsmotståndare var vanligt och detta ledde till att folk blev hotade och ibland misshandlade.

Sådär har det fortsatt. När videokamerorna blev mindre registrerades allt. Jag vet inte hur många kameror man fått upptryckta i ansiktet samtidigt som rasisten på andra sidan linsen väst "vi vet vem du är och var du bor". Det har varit ett sätt att hota och skrämma meningsmotståndare men så klart också ett sätt att frisera sanningen. Dokumentation är ett kraftfullt vapen om du vet hur du ska använda det.

Under valrörelsen 2010 filmade SD allt. Ibland hade de så många egna kameror att TV och andra mediakanaler inte kom fram. Jag har mött dem i många otrevliga situationer, många hårda ord har flugit genom luften, allt finns eller har funnits dokumenterat.

Så, när människor förvånas över att Kent Ekeroth filmade och dokumenterade det som hände på Kungsgatan sommaren 2010 vill jag att alla ska komma ihåg att det var regel, inte undantag. Kära journalister runt om i vårt avlånga land. Om ni visste vilken gruva ni har att gräva ur om ni träffar på rätt åder. De är inte vattenkammade snälla pojkar, det vet vi och så har det alltid varit.

fredag 16 november 2012

Mord i maten

Ikväll ska jag lösa mord. Jag ska äta god mat och dricka gott vin och lösa mord. Så ska jag babbla med vänner, dricka lite mer vin och vem vet - kanske avsluta med en calva.

Jepp, det ska jag göra i kväll.

torsdag 15 november 2012

Tidens tempo

Dagen rusar förbi i förskräckande hastighet. Ibland känns det som att sitta på ett TGV tåg som far fram genom den franska landsbygden i hundratals kilometer i timmen. Tid för reflektion och eftertanke. Tid för att förstå resans början och slut. Tid för att fundera om man verkligen fick med sig allt i väskan.

Nej, det går för fort.

I Gaza dör barn av bomber som sägs vara menade för någon annan. Det bryr sig barnen inte om, de dör ändå. Kriget fortsätter, bomber på alla håll och kanter. Världens största utomhusarrest med tusentals sysslolösa unga människor. Det måste bli en lösning nu.

Nej, det går för sakta.

Kan någon ställa in tiden, den verkar helt ha hamnat ur led.

onsdag 14 november 2012

Det blir inte alltid....

Idag hade jag tänkt blogga om medias brist på följdfrågor. Läste nyheten om partibidragen igår. Den där Kent Persson påstår att moderaterna sedan länge arbetat för detta. Det blev twitterstorm typ. Nänä, det har ju moderaterna alls inte gjort. Mitt flöde raljerade på och så var det bra med det. Men, 99 av 100 följer inte twitter, eller föresten - det är mycket färre än så. Alltså är de flesta av oss vanliga dödliga utlämnade till att journalisterna ställer följdfrågor och har koll på grejerna de rapporterar om. Varför låter SR Kent Perssons säg stå oemotsagt? Varför överhuvudtaget ta med det citatet? Moderaterna har under väldigt många år aktivt motarbetat öppen redovisning. Nu får man ge sig.

I förrgår läste jag på SVTs hemsida om att åklagaren hade lagt ner en massa JO-anmälningar som tillkommit efter en fotbollsmatch. Eh, vad har åklagaren med JOs ärenden att göra? Och, vadå lägga ner?  Jag har försökt hitta ett källdokument till denna nyhet som spridit sig och refererats i andra media. Man undrar ju en massa saker. Vilken åklagarmyndighet? Vad har åklagaren med JO:s beslut att göra. Hur kan det komma sig att tidning efter tidning citerar nyheten och inte funderar över vad som faktiskt sägs.

Sedan kom "avslöjandena" om SD. De är rasister. Bra, nu vet vi det. Det gör mig glad men jag hann inte utveckla det där om journalisters brist på följdfrågor. Det kan det vara värt...

måndag 12 november 2012

En äkta supporter

Striden om vem som är en äkta supporter pågår ständigt. Det ska tävlas i vem som är född in i klanen och vem som stått på läktaren längst. Värst är det kanske i Stockholm där "bönderna" ska hånas. Själv är jag just en bonde. Inte i bemärkelsen att jag har odlat mat eller fött upp djur utan för att jag vuxit upp på landet. Jag har vuxit upp med tipsextra och stryktipset. Jag har vuxit upp med den lokala idrottsklubben och kärleken till fotbollen.

Första laget jag började heja på, förutom hemmaklubben i byn var Liverpool. Konstigt kan tyckas men det var två saker som avgjorde. Min syrra höll på Manchester U och så var det så klart Kevin Keegan. Han blev min första fotbollsidol. Inte långt därefter upptäckte jag Hammarby. Jag inbillar mig att det var läktarkulturen som visades på TV som avgjorde men det kan också vara det faktum att Djurgården var stora i byn eftersom bygdens son Lilldamma gått just dit. Det kändes på en gång hemtamt och bra att vara bajare. Redan som typ 12 åring eller så, som sagt- fast jag bodde på landet.

Nja, varför då tjafsa om det här igen. Jo, jag läste en "krönika" i DN om just detta. Om du är född utanför Stockholm före dig icke besvär. Då är du bara en töntig bonde som försöker smälta in. Håller du på något annat lag än ditt hembygdslag är du oäkta?

Undrar om det bara är dialekter som ska rensas ut eller kanske gäller det hårfärg, brytning och liknande också?

Det finns två meningar i krönikan som jag dock ställer mig bakom till hundra procent. Och det är följande: En äkta supporter stöttar sitt lag, oavsett hur det går. För Alltid.

Här kan du läsa själv: http://www.dn.se/sport/fotboll/bajen-bars-och-bondlurkar

Och ja, jag håller på Bajen - Fortfarande och alltid (och nej, jag bor inte på Söder eller ens söder om söder utan mitt i Gnagarland, bakom fiendens linje).

söndag 11 november 2012

Ensam hemma

Söndag kväll. Egentligen skulle jag vara på väg mot Göteborg. Istället ligger jag på soffan och känner mig ömklig. Har haft en fin helg med besök av syster, svåger och mamma men idag är det ändå inte mycket med mig. Somnade och vaknade med ont i halsen och ont i kroppen. Känns lite bättre nu men som sagt, Göteborg och MR-dagarna fick jag ställa in. Du som känner mig lite grann vet att det är dags att berömma mig nu för att jag klarade av att ställa in.

Nu har besökarna åkt hem. Yngsta dottern är på jobbet. Hon jobbar varje söndagskväll vilket gör söndagar till mina ensam hemma-kvällar. Vad gör man med sådan? Bio? Träning? Tvätt? Ligga på soffan? Jag vet verkligen inte vad man gör med tid.

Nåja, jag får helt enkelt vänja mig. Snart flyger sista ungen ut. Jag trappar ner på politiken och tiden kommer då finnas i överflöd. Eller så hittar jag ett annat projekt att roa mig med. Det kan nog hända. Ja, det kan det. Men i kväll väljer jag soffan, så är jag frisk och kry i morgon.

lördag 10 november 2012

Jesus Christ

För en herrans massa år sedan, när jag var 13 år, åkte jag för första gången utomlands utan föräldrar. Ja, faktiskt utan vänner också. Faktum är att jag inte hade varit utomlands så många gånger överhuvud taget. På den tiden, alltså på 70-talet var jag inte så unik som inte hade varit i hela världen. Samtidigt var det inte så många 13-åringar som åkte på språkresa ensamma heller.

Det var i alla fall en fantastisk resa. Jag lärde mig engelska så klart. Jag lärde känna människor, musik och engelsk familjekultur. Jag lärde mig röka och dricka öl. Jag lärde mig smita in på disco fast jag var för ung. Vi gick på bio, mest jämt. Vi bodde i en familj, jag och en svensk tjej till. De tyckte jag var konstig för jag inte åt kött, annars var det helt ok.

Tre veckor tillbringade jag i England. Vi bodde i Plymouth, längst nere i sydväst. Två dagar var vi i London. Jag tänker ibland på ansvaret när de släppte ut 20 trettonåringar på stan. Två av oss kom också bort men blev återfunna hos polisen några timmar senare.

Under Londonvistelsen var vi också på musikal. Tror faktiskt det var sista året av orginaluppsättningen av Jesus Christ Superstar. Ikväll ska jag se samma musikal fast i Stockholm. Jag ska se den med systern, hennes man, mamma och mina döttrar. Det ska bli kul. Varvet runt liksom. 33 år senare.

torsdag 8 november 2012

Fullt upp

Idag är jag i Bryssel för att lära mer om European social charter och hur det civila samhället kan använda kommittén för att klaga när man inte får rättigheter tillgodosedda. Konstaterar att EUs ekonomiska politik inte gynnar mänskliga rättigheter i allmänhet och kvinnors rättigheter i synnerhet.

Lärorikt, oroande och skrämmande. Svårt! Det finns så mycket att lära och så mycket att göra.

onsdag 7 november 2012

På tur

Är på väg till Bryssel. Hade bokat ett tidigare flyg för att hinna med ett möte. Mötet blev inställt. Hade bokat träff med en vän för kvällsaktiviteter. Då blev vännen tvungen att åka till Stockholm. Vad gör man då? En hel eftermiddag och kväll till eget förfogande! Ja, det är en nöt att knäcka.

Nåja, har ett gäng rättsfall i väskan som väntar på läsning. Varav ett stort och tungt som ska gås igenom i morgon. Har en utredning som ska svaras på före nästa vecka, även den i väskan. Tur att mitt hotell enligt beskrivningen på nätet har "an oversised desk".

Så, tar eftermiddagen ledigt. Tar en promenad på stan. Kollar runt lite, sådant man aldrig hinner. Vem vet, kanske hittar några julklappar rent av. Så blir det jobb i kväll. Utsikten från hotellet ska vara väldigt trevlig sägs det. Vid ett överdimensionerat skrivbord, bara jag och mina rättsfall - och med utsikt.

Kan bli bra det här ändå.

tisdag 6 november 2012

Yes we plan

Jag jobbar för en av IPPFs medlemsorganisationer. Va, IPPF? Ja, för oss är det självklart med rätt till abort, sexualundervisning och preventivmedel. Så självklart att vi inte ens vet vad IPPF är trots att vårt eget RFSU var med och grundade organisationen. Så självklart är det inte för alla. Däremot är det för många en livsviktig organisation. Därför är jag både stolt, glad och nöjd att vara med i denna rörelse.

Idag är det val i USA. Vinner republikanerna så har vi jobb att göra för att förhindra bakslag, vinner Obama kan vi fortsätta framåt när det gäller sexuella och reproduktiva rättigheter. Så enkelt är det.




måndag 5 november 2012

Träning och mörker

I helgen har jag tränat, äntligen tagit i ordentligt. Var på ett pass med en instruktör som verkligen gav en utmaning och jag antog den. Det är så himla bra och det krävs så lite för att känna sig duktig. Och, man är starkare än man tror. Visserligen kan jag fortfarande inte springa men kanske, kanske är det bara en tidsfråga. Det känns faktiskt så. Det är konstigt att man längtar ut och springa i mörkret och regnet men även då är det härligt, tro mig.

Men, när du ger dig ut i mörkret, tänk då på att ta hand om dig och var försiktig. Oavsett om du ska springa, gå, cykla eller vad man nu kan tänka sig. Du är mer osynlig än du tror. Det är mörkare än du anar. Allra mörkast är det i november.

Så, på vägen hem idag. Skaffa livförsäkringar till både dig och dina nära och kära. I stan och på landet, du är lika mycket värd en reflex.

Ta hand om dig.

söndag 4 november 2012

Att våga lära nytt

En vän till mig var på besök på mitt jobb. Min kollega hade bett henne komma för att hon genom att vara sig själv hade speciella kunskaper om något vi behövde lära mer om. När hon gick därifrån sa hon att hon var så glad att hon träffat på en organisation som faktiskt utgick från att den inte visste allt.

Det är en viktig sak. Att vara nyfiken och inte stänga ute sådant som faktiskt kan bidra till lärandet. Det fick mig att fundera lite extra igår.

Jag kom att prata med några poliser på nätet. Vi pratade om handledning och traumabearbetning. Ni som känner mig vet att jag jobbat med polisfrågor i många år så när jag pratar om detta är det inte bara hittepå. Detta till trots möter man i denna diskussion, liksom i det mesta som gäller polisens arbete, av en mur. Vi vet bäst och ingenting kan rubba oss. Andras erfarenheter och kunskaper är fullständigt ointressanta och möts bara av ett rungande "du förstår inte" eller "tala inte om för oss hur vi ska sköta vårt jobb".

Det är trist och konservativt. Kanske är också den allmänt avvisande inställningen till lärande en av orsakerna till polisens sjunkande resultat. Många poliser är negativa till att göra om polisskolan till en högskoleutbildning och därmed öppna organisationen för metodforskning. Det håller inte. En av samhällets viktigaste och dyraste organisationer måste våga öppna sig och våga lära nytt. "Vi vet bäst" är en attityd som inte håller i längden.

lördag 3 november 2012

Svenskfientlighet

Dom kallar det svenskfientlighet
om man visar lite mänsklighet.
Men jag säger att dom inte vet
någonting om svensk identitet
någonting om solidaritet.
Ingenting om dom som aldrig ses,
Hånas, fryses ut och tystas ner...

/Promoe

Lyssna på låten, lyssna på texten. Ta ställning - agera, mot rasismen som krossar oss! Mot egoismen som äter oss. Lyssna sedan en gång till. Vi är fler!


fredag 2 november 2012

50? Det skulle man aldrig kunna tro.

Idag tillägnas denna blogg till Håkan som fyller 50. Bilden nedan säger mycket om Håkan. Förutom att han är glad och stilig är Håkan en person som gillar att ta hand om människor på alla sätt han kan. Om du vill träffa Håkan så kan jag rekommendera ett besök på Café Bönan i Eskilstuna. Där pysslar Håkan om folk dagarna i ända.

Idag hoppas jag dock att du inte jobbar Håkan. Jag hoppas inte heller du serverar bubbeldrycker. Istället hoppas jag att du blir serverad själv. Både champagne och mat och tårta och allt vad du vill ha. 

Grattis önskar jag till dig och ha en underbar dag!


torsdag 1 november 2012

På tal om flyktingboende och SDU

Idag har jag sett en oändligt osmaklig film från sverigedemokratisk ungdom. De beskriver ett flyktingboende med champange, frukt på fina fat och guldkranar. Jag tänker inte länka till filmen men den är som sagt sjukt obehaglig.

Filmen fick mig att tänka på stan som jag kommer ifrån. När jag växte upp på sjuttiotalet var det kris. Arbetslösheten var hög i hela landet, inte minst i min hemstad. Eftersom jag kommer från en bruksort, granne med en varvsort var det hårda tider. I stan fanns ett konferenshotell med fantastiska "villor" i en gigantisk park som hotades av förfall och nedläggning. Det var misär helt enkelt.

På andra sidan jorden var det misär på ett annat sätt vilket gjorde att det kom massor av flyktingar från Chile och andra länder i närområdet till min hemstad. Konferenshotellet blev till flyktingförläggning. I matsalen serverades så klart mat och i konferenslokalerna bedrevs dåtidens SFI. Tack vare att hotellet blev en tillfällig flyktinganläggning skapades jobb på orten och med tiden kunde hotellet också rustas upp. De så kallade brunnsvillorna är idag tiptop och väldigt vackra. Badanläggningen är av yppersta klass. Det finns ett spa och en golfanläggning. Parken utsågs för några år sedan till en av Europas vackraste.

Jag är övertygad om att solidaritet lönar sig på många sätt. Detta är ett praktiskt exempel.

Så här ser anläggningen ut idag