söndag 31 oktober 2010

Makt och korruption

Tänkte skriva lite smutsiga detaljer om det politiska spelet kring morgondagens val av KSO i hemkommunen. För dig som inte vet så betyder KSO kommunstyrelsens ordförande vilket betyder typ statsministern i kommunen. Började på en sådan text men efter ett par stycken av krånglig text tänkte jag att "vem bryr sig"? Så, jag raderade och började om.

Kanske kommer denna sista söndagen i oktober innebära överraskande kontakter som ställer allt på ända. Man kan konstatera att inget är klart förrän allt är klart. Med alla dom turer som varit hittills så förvånar ingenting längre. Imorgon ska jag i alla fall göra debut som ledamot av kommunfullmäktige. Det ska bli väldigt spännande och jag ser verkligen fram mot att debattera, verkligen.

Politik håller man som sagt vanligtvis (förhoppningsvis) på med för att man vill förändra. Ibland handlar det om att bevara. Andra vill bara berika sig själva och det är då makten verkligen korrumperar. Det är inte ofta jag och Peter Wolodarski är överens men här är han "spot on".

lördag 30 oktober 2010

Återhämtning

Ska ha en dag av återhämtning idag. Är galet förkyld, hostar och nyser för fulla muggar. Får väl skylla mig själv. Far runt som en tok mellan möten och fotboll och möten och jobb och ungar och bandy och möten. Träningen har fått sitta emellan men det är nog lika bra eftersom träning och förkylning inte är en bra kombo.

Till råga på allt har jag fått tillbaka ming gamla magkatarr. Det är lite jobbigt för det var flera år sedan sist. Som sagt, det har varit mycket stress, dålig sömn och dessutom för lite tid för sorg. Någonstans måste det ju komma ut. Jag behöver verkligen lära mig.

Pyssel är en bra sysselsättning när man behöver ta hand om sig själv. Det är sticksäsong och egentligen får jag inte sticka för att jag har ont men små saker är väl okej? Jag har letat länge och nu har jag äntligen fått tag på barnangarn. Alltså, ett garn gjort av bananbarksfibrer. Eftersom det var omöjligt att hitta i butik ringde jag grossisten som skickade några härvor till mig. Färgerna är valda med omsorg. Några mer än dom andra.


fredag 29 oktober 2010

Den nya moralen

Inför valet 2006 var jag med i en debatt på en gymnasieskola på Södermalm i Stockholm. Det var jag, en präst, en person från KRIS och så var det Hillevi Engström (M). Debatten var inte en vanlig politisk debatt för den handlade ganska mycket om moral- och värderingsfrågor. Eleverna fick ställa frågor och vi svarade efter förmåga.

Vid ett tillfälle frågade en elev vad hon skulle göra eftersom hon var orolig över en vän som hon misstänkte hade problem med droger. Hillevi svarade direkt - POLISANMÄL. Jag tyckte istället att hon skulle prata med en vuxen som hon kände förtroende för eftersom hennes kompis antagligen behövde hjälp och det är inte ett uppdrag för en 16-åring.

En stund senare fick vi en fråga hur vi skulle agera om vi upptäckte att en granne/bekant anlitade svart arbetskraft. "Polisanmäl" sa jag, "det är olagligt och oetiskt och dessutom utsätter det arbetstagaren för risker och ekonomiska förluster". Jag fick snabbt en skarp blick från Engström. "Det kan man väl inte göra" sa hon. "Alla känner väl någon som....".

Att låta sig smörjas av företag på bjudresor, att få ett hyreskontrakt på fina gatan som strax ska säljas ut som bostadsrätt, att trixa med skatten, att skita i tv-licensen. Att ständigt balansera på gränsen mellan lagligt - olagligt, lämpligt - olämpligt, etiskt - oetiskt. När allt handlar om att skaffa sig själv förmåner och att fylla den egna plånboken är det lätt att bli fartblind. Det är den nya moralen, det är dom nya moderaterna.

torsdag 28 oktober 2010

Något slags extas

Det var match igår. Hemmamatch. Det var kärlek och känslor och ja - du vet, pirrigt trots att det var långt ifrån första gången. Det var vånda och det var frustration, precis som det var sist vi fick till det. Samtidigt var det oerhört annorlunda. Stämningen, ångesten - det som vanligtvis bara är passion var fumligt och nästan lite tonårsaktigt.

Jag trodde faktiskt att vi hade kommit längre i vår relation än så. Vi har ju ändå umgåtts ett tag. Eller faktiskt ganska länge.

Men det var värt det. Det var värt varje ton i dissonans. Det var värt dom där slängarna och det var värt klumpigheten. Det var värt alla gånger vi hamnade i otakt. För oavsett hur man tar sig dit så är det något slags extas man är ute efter och extas var vad vi fick.

När det var över och vi rufsiga och rödkindade föll varandra i armarna och kunde slappna av var vi ju ändå överens om att:

DET ÄR VI SOM ÄR HAMMARBY!

onsdag 27 oktober 2010

Hoppahulle

Så här är det. Eders Alla är ju som du vet en oerhört trendmedveten och modern mellanålders kvinna. Vad betyder då det? Jo, antagligen att man går på varenda fluga som dyker upp i kvällstidningarnas bilagor vad gäller träning och kost. Dessutom torde det innebära att man har ett skåp fullt av knappast använda träningsredskap där hemma. Igår lade jag ytterligare ett sådant till samlingarna.

Redskapet i fråga ska stärka bålmuskulaturen och även bäckenbottenmusklerna. Det senare kan jag intyga stämmer. Såväl jag som mina ungar skrattade nämligen så vi fick knipa när jag skulle testa. Jag kunde aldrig bemästra redskapet som barn men nu har jag gett mig den på att lära mig. Idag har jag ont i kärlekshandtagen, det kan jag lova.

Men, trendmedveten och modern - det vill man ju vara.

Annars är det cupmatch idag. Bajen spelar semifinal. Tänker mig tillbaka till kvarten och känner hur härligt det var. Dessutom lär vi få se Linus Hallenius på plan. Det är jag ganska säker på. Då lär han bli hyllad på många sätt. Han är ju en av tio nominerade till FIFAs pris för årets snyggaste mål. Alltså, ett mål i superettan - under VM-året 2010! Go Linus! Go Bajen!

tisdag 26 oktober 2010

Men va fan!

Alltså, jag hänger inte med riktigt i svängarna. I min kommun har det kommunala fastighetsbolaget sålt fastigheter till en summa av 1,4 miljarder. Det ger en reavinst på massor av pengar även om man trixar och fixar med skatten. När man säljer fast egendom som tillhör alla så vill man ju gärna att det ska komma tillbaka till dom som ägde det från början. Eller?

Nåja, det kommunala bolaget äges så klart av kommunens innevånare som alltså har skiftat fast egendom mot stålar. Nu ska några fastigheter i det kvarvarande beståndet rustas upp. Bra, då kan man ju stoppa in lite av dom där pengarna som man fått in. Trodde jag men icke.

Eller, så här. Man kan använda pengarna men då måste dom ge samma avkastning som dom gjorde när dom var bundna i dom fastigheter som vi sålt, det vill säga 4 %. Detta innebär att om vi använder vårt eget kapital till att renovera så måste dom som bor i husen räkna med att inte bara betala investeringen utan också avkastningen. Detta för att det nu är färre hyresgäster som ska dela på dom framtida underhållskostnaderna.

Men var fan. Snacka om att det är en förlustaffär att sälja. Åtminstone för oss som bor kvar i bolaget. Att folk riskerar en hyreshöjning på 25 % är något man liksom bara får ta. Skulle inte tro det, då tar i alla fall denna politikern sitt pick och pack och låter någon annan stå med det ansvaret! Inte tänker jag bidra till att folk får gå från hus och hem i ett allmännyttigt bolag.

måndag 25 oktober 2010

Politik

Jag håller ju på med politik men ibland måste jag erkänna att jag funderar på vad det innebär. Jag vet ju vad min drivkraft är nämligen att faktiskt kunna lämna över ett något bättre samhälle till framtida generationer än vad jag själv fick serverat.

Andra är mer intresserade av makt.

Ja, förstå mig rätt. För att förändra måste man så klart eftersträva makt men inte till vilket pris som helst. Det måste ändå vara politiken, innehållet och sakfrågorna som avgör. Om man bara är ute efter taburetterna är man väl ändå inte politiker utan... ja vad då?

Taburettjägare?
Maktkåt?
Psykopat?

Välj själv och under tiden som du funderar fortsätter jag förhandla. Vi får se vem som ger mig mest makt och inflytande att förändra - till det bättre. Om någon gör det?

söndag 24 oktober 2010

Höst

För många innebär hösten deppighet och tristess. För mig är det inte så. Förutom det uppenbara att man inte behöver se skiten i hörnorna lika bra när solen inte lyser in så innebär hösten andra smaker, krav och aktiviteter

Plötsligt blev jag sugen på att baka bröd igen. Knäcke och mjukt som jag inte gjort på hela sommaren. Långkok, musslor och mörkt öl. Det är dags att planera inför jul, klappar och praliner. Eftersom jag en kronisk inflammation i armarna får jag inte sticka stora saker men det gör inget för det är mycket roligare att sticka små saker. Det är dags för mössor och handledsvärmare igen. En eller annan halsduk också kanske.

Ska man nu ta fram något negativt med hösten så är det väl att fotbollssäsongen är över. Det var lite sprallig stämning på Söderstadion igår. Folk var nästan lite fnissiga på läktaren. Eller, det kanske bara var jag. Lite småbakis och omgiven av trevligt folk. Som Bajare är man ju luttrad men förlusten i 92:a minuten sved faktiskt Nåja, nu laddar vi för bandy och handboll men hockey - där går min gräns.

Och föresten, vi ses ju igen - på onsdag!

lördag 23 oktober 2010

Skärpning

Måste börja leva lite bättre igen. Bli sockerfri och träna mera. Äta mat med riktig näring och på regelbundna tider.

Eller så behöver jag bara gå hem lite tidigare efter after work-fredagen. Och en sak är säker - Götgatsbacken är inget alternativ i framtiden.

Kära nån, jag är ju mellanålders - det här går inte!

Ska skärpa mig,

imorgon.

För idag ska jag på fotboll. Forza Bajen!

fredag 22 oktober 2010

Brevvänner

När jag var liten hade jag en massa brevvänner. Dom fanns både här i Sverige och lite senare runt om i världen. Jag längtade verkligen efter breven som damp ner i brevlådan med ojämna mellanrum.

Tänkte på det igår när jag slängde iväg ett mail till en vän. Det är ont om brev nu för tiden. Man chattar och mailar och sms:ar. Men brev! Jag längtar efter brev. Alltså, det måste inte vara brev på papper men jag vill ha texter som man får längta efter.

Jag vill ha texter som är underfundiga och spännande. Jag skicka texter som kräver eftertanke. Jag vill få texter som ger ett pirr och som sitter kvar. Jag vill sända texter som ger reaktioner. Men jag vill göra det i interaktion. Jag vill byta ord i intimitet. Jag vill längta efter nästa brev och tänka ut ett riktigt bra svar.

Får väl skaffa mig en brevkompis.

torsdag 21 oktober 2010

Statlig rasism?

Det finns rapporter som visar att kvinnor med invandrarbakgrund som anmäler övergrepp mer sällan blir trodda och ibland inte ens får göra anmälan hos polisen. Det finns undersökningar som visar att män med invandrarbakgrund oftare blir stoppade och misstänkta för brott av polisen. Statistik visar att män med invandrarbakgrund får längre straff än etniska svenskar för likvärdiga brott.

Jo, det är sant.

Att polisen inte lägger ihop ett och ett och får det till två på en gång när det gäller skjutningarna i Malmö bygger på samma ryggmärgsreaktion. Först ska man utesluta gängbrottslighet - vad det nu är - sedan letar man andra motiv.

Samma vapen har använts mot män med invandrarbagrund som inte har någon koppling till varandra eller till någon så kallad gängbrottslighet. Är det polisens förutfattade meningar som lägger hinder i vägen för att utredningen ska gå åt rätt håll? Hindrar fördomar polisen att hitta gärningsmannen och skydda människorna?

Kan det dessutom finnas ett samband mellan det där jävla locket vi påstås inte få lyfta på och det här? Det ser ju just nu ut som en spegelbild av 1991, det går inte att komma ifrån. Gör som jag och många med mig. Lova att aldrig hålla tyst när du hör någon säga något rasistiskt, oavsett var du hör det och från vem.

Jag fick sån lust att spela Linton.

onsdag 20 oktober 2010

Passion

När jag iigår kom hem från jobbet (och en timmas övningskörning med äldsta dottern i rusningstrafik) möttes jag som vanligt av ett berg av disk. Jag undrar verkligen hur det kan bli så? Jag hade ju tänkt slänga in lite mat i ugnen och sedan sticka ut och springa. Tappade lite styrfart och kände mig trött.

Nåja, skam den som ger sig. Ner med händerna i diskbaljan. Jag hatar att laga mat i ett stökigt kök och gör hellre saker i "fel" ordning och dubbelt så många gånger. Som vanligt diskar jag med öronproppar - eller ja - hörlurar och just igår hamnade jag i programmet biblioteket som jag normalt inte lyssnar på. Alltså inte av princip utan för att jag normalt inte diskar eller så vid den aktuella tiden.

Först hade jag tänkt byta kanal eftersom jag inte har haft något särskilt intresse av huvudpersonen i programmet men det tog inte många minuter innan jag var fast. Programmet handlade om Käbi Laretei, pianist och författare, och hennes passionerade förhållande till musik och för den delen livet. Käbi fyller snart 90 men hon beskrev sina upplevelser så det ångade om det. Hon är ingen blyg kvinna och hon kan beskriva pirret.

Det var inte bara musik och det var inte bara passion, det var helt enkelt sex.

När jag hade lyssnat klart var jag tvungen att sticka ut och springa en sväng.

tisdag 19 oktober 2010

Hål

Bet sönder en tand. Det var ett hål i tanden som blev ett hål i plånboken. Satte på mig kappan. Tappade en knapp som betydde ett knapphål för mycket. Har ett hål i själen och ett hål i hjärtat.

Nu diskuteras Afghanistan. Ska vi vara där eller inte? Jag har sagt det förut; är det inte dags att börja snacka fred nu? Vi pratar vapen och vi pratar om hur många liv som vi kan spilla. Då handlar det så klart om SVENSKA liv. Dom andra??? Ja, du fattar.

När jag var liten ville man undvika krig. Nu finns inga alternativ. Jag vill ha fred!

Har vi inte grävt för många hål?

måndag 18 oktober 2010

Copy and paste

Om man är normalt funtad bör man efter en busig helg sova väldigt gott när söndagen väl kommer.

Inte jag.

Vet inte om det är Luther som snurrar runt i huvudet eller vad det är men någon vidare vila blev det inte.

Har massor av deadlines i veckan. Inspirationen vill inte riktigt infinna sig. Det betyder att copy and paste blir väl använt å andra sidan. Klipp och klistra är kanske fusk men effektivt när orden tryter.

För att jag är så trött fuskar jag även i bloggen och klipper in en himla rolig liten film som snurrat runt ett tag på fejan och som kom mig till livs idag. Håll till godo.

söndag 17 oktober 2010

Dåliga nötter

Gick ut igår. Kände att jag behövde det. Min gode vän från förr spelade med sitt band så jag och Herr Slow stack iväg. Fru Slow stannade hemma - klokt vid eftertanke.

Hur som helst, vi lyssnade på bandet och drack öl. Det var trevligt och lite känsla från den gamla goda tiden. Efter spelningen tänkte jag visa herr Slow lite av "mina" hoods där jag helst leker så vi gick vidare till Halvan men där var det fullsatt av ungdomar. Inge läge för oss helt enkelt. Tog en sväng förbi Black and brown och det var där det hände.

Herr Slow föreslog tilltugg till drycken.

Nötterna, jag borde aldrig ätit dom där nötterna.

Tog en öl på B&B också. Satt en stund och snackade så kom jag på att en annan kompis spelade på ett hak i Gamla Stan. Vi promenerade iväg och hittade stället. Det serverades öl till musiken som höll på till långt in på natten.

Var inte så pigg i morse.

Tänk att dåliga nötter kan ge en sådan huvudvärk.

lördag 16 oktober 2010

Tröst

Du vet ju att min pappa gick bort i början av veckan. Det känns fortfarande helt overkligt. Hittade bilder från i somras i datorn och blev varse. I morse var det själaringning i byn. Det vet folk knappast vad det är. Jag vet inte när sanningen ska komma ikapp mig.

Jag kommer på mig själv att trösta folk. Det handlar framför allt om människor i perferin. Dom ringer och säger "jag hörde" och sedan blir det tyst. Vad säger man då? Jo, det man förväntar sig att dom förväntar sig. Tröst.

"Pappa var ändå 80 år".
"Han var ju väldigt sjuk så vi visste ju vad som skulle komma".
"Man får vara tacksam att det gick så fort, han slapp ligga och lida".

NEJ!

Det finns ingen rättvisa eller förmildrande omständighet och jag vill inte trösta. Jag vill sörja och inser att det är svårare än jag någonsin trott.

fredag 15 oktober 2010

Inte ger man fan i politiken

Just nu är jag otroligt mätt på politik. Jag förhandlar och funderar dagarna i ända och till slut är jag ändå bara en jävla politiker som inte fattar någonting. Det är ganska slitsamt för jag springer från jobbet för att hinna vara med och förhandla och sedan tillbaka hem för att träffa ungarna en minut innan jag sätter mig vid datorn för att skriva alla dokument som ska fram till nästa dags förhandlingar.

"Jo jo" tänker du "men hon blir säkert rik på kuppen".

Nepp så är det inte. Jag får inte en spänn för alla förhandlingar och allt spring. Det enda jag får är dåligt samvete och förhoppningsvis en eller annan seger utifrån det som jag lovade väljarna inför valet. Slutligen blir det ändå så att man är en svikare som inte fick igenom det ena eller det andra.

När min pappa låg sjuk på sjukhuset satt jag och min syster vid hans sida. Min syster håller på med liknande saker som jag men i ett landsting och för ett annat parti. Vid en annan säng i samma rum satt några andra anhöriga och pratade om situationen inom vården. "Tänk om dom som bestämmer visste hur det är", sa dom. Jag och min syster tittade på varandra men sa inget.

Det är väl lite poängen. Vi är vanligt folk också, vi som springer från möte till möte. Samtidigt som solen skiner ute och himlen är blå rusar jag vidare till ett möte till. Det blir ingen after work idag för jag måste förhandla om partistöd. Jag ska hinna äta med dottern idag, det är ett krav från min sida och jag hoppas inte att det är för mycket begärt.

torsdag 14 oktober 2010

Rea på välfärd

Läser i tidningen om dom olika utförsäljningsprojekten som alliansen genomfört. Senast är det Stockholms stad som ska stå i skamvrån för att man sålt ett miljonföretag för några futtiga tusenlappar. Expressens ledare tycker att man bör "be om ursäkt". Jag tycker inte det räcker.

Dessutom behöver vi väl alla lära oss något av dom skandaler som nu rullas upp. Det finns ett värde i vår välfärd och det värdet förvaltas bäst om vi äger välfärden gemensamt. Det handlar alltså inte bara om en principiell inställning utan om reda pengar! Vi måste förstå och förklara för folk vad som faktiskt står på spel.

Att kunna styra och planera välfärden utifrån medborgarnas behov, inte utifrån företags vinstintressen måste vara viktigare än något annat. Att påstå att det går att göras även om välfärden ägs privat stämmer inte. Sluta ge bort våra gemensamma tillgångar helt enkelt, vi behöver dom för framtiden.

onsdag 13 oktober 2010

Sweet 16

Idag fyller min dotter 16. Det är konstigt och man kastas från känsla till känsla. Sorg och glädje blandas och det är svårt att hålla styrfarten ibland. Kanske är det därför som jag vaknade med en gigantisk huvudvärk idag.

Samtidigt måste en födelsedag firas. Det måste vara presenter och tårta. Jag gillar ju verkligen födelsedagar (inklusive min egen) och lider inte av någon särskild åldersnoja. Det gör däremot min 16:åring. Hon vill inte bli gammal säger hon. Bli gärna vuxen säger jag.

Min dotter tillhör den nya MTV-generationen som kollar på Jersey shore och Sweet 16-programmen. Ibland undrar jag om dom tror på det dom ser, att ungar i största allmänhet har fester för 100 000 dollar och sedan får en lyxbil i present för att toppa det hela. Det är svårt att leva upp till dom idealen.

Nä, du får en låt istället min älskade, besvärliga unge.

tisdag 12 oktober 2010

Idag stannade tiden

Idag är det budgetdebatt i riksdagen. En normal sådan dag skulle jag ha lyssnat på den och sedan skulle jag ringt min pappa för att höra hur han hade uppfattat debatten. Han skulle komma med kloka synpunkter och tankar och ju äldre han blev ju mer radikala. Lite som min farmor som skällde på Boman från sin gungstol framför TV:n.

Idag kan jag inte ringa min pappa och få kloka synpunkter. Det kommer jag inte att kunna göra någon mera gång. Pappa somnade in i morse efter att ha varit sjuk ett tag. Han slapp att ligga och tyna bort på sjukhuset. Det är bra men han saknas redan så oändligt. Min starka och kloka pappa.

Pappa gillade Caroline af Ugglas så det får bli ett litet rekviem med henne.

måndag 11 oktober 2010

Tillbaka i stan

Är tillbaka i stan. Det är inte roligt. Avståndet till att kunna finnas till hands och hjälpa till är gigantiskt. Jag fick någon dag med pappa sedan blev det ambulanstransport till sjukhuset. Nu är han där men ändå inte här. Jag vill vara på plats hela tiden och ta hand om mamma och sitta hos pappa men det går inte, det går bara inte.

Tänker på alla dom samtal jag haft med pappa dom senaste åren. Min tjuriga, kloka och modiga pappa. När jag var yngre gillade pappa inte att diskutera men ju äldre han blivit ju mer har det förändrats. Men, ska man snacka ska det handla om viktiga saker som politik och sånt. Inget trams.

När jag körde tillbaka till Stockholm igår tog vi en annan väg än den vi vanligtvis väljer. En väg som påminnde om den väg som vi åkte när jag var liten och skulle på semester. Jag minns första året som vi åkte i den röda kadetten. Pappas ögonsten. En sportbil på den tiden, utan bälten och i strömlinjeform. Det var pappas enda exess, hans bilar. Tror att han ägt fem eller sex bilar sedan han tog körkort när han var 18 men oj vad han har vårdat dom.

Det finns så många saker jag lärt. Det finns så många saker jag fått. Det finns så mycket mera jag vill men inte kan önska. Det finns så mycket sorg och glädje och tacksamhet. Varje timma, varje minut, varje sekund.

lördag 2 oktober 2010

Söderkurs

Tar ut kursen söderut. På väg hem till Blekinge igen. Pappa säger att han lägtar vilket betyder något för han är inte känslornas man. Det är läskigt och nödvändigt att vända kosan dit. Tänker det otänkbara och försöker skaka av mig känslan.

Ska vara hos mamma och pappa några dagar. Det är som vanligt helt fel tid. Det ska förhandlas och det ska fixas med den lokala politiken. Det ska tänkas och funderas på vad som blir bäst och hur man kan vinna störst gehör. Självklart vill jag vara med på varje hörn men ibland måste man prioritera.

Jag vet att tillfällena som jag ska tillbringa med min pappa kan räknas på ena handens fingrar. Jag vet att varje dag är oändligt viktig. Jag vet att jag behöver honom oändligt mycket mer än han behöver mig och ändå är det han som uttrycker längtan.

Det blir en bloggpaus på några dagar nu.

En härlig dag



Jag hoppas det blir en bra dag!

fredag 1 oktober 2010

Nytt kontor - nya tider

Så går då flyttlasset och här sitter jag i mitt nya rum. Jag har inget skrivbord, ingen dockningsstation till datorn, loggar in via trådlöst gästkonto som går segt som bara den och tjurar över sakernas tillstånd. Vi håller modet uppe med att konstatera att vi har ju ändå en soffa på rummet, det är bra.

Nu sitter vi och skriver önskelista. Lampor, mattor och spegel. Bajenfanan har jag hängt upp, det var det första jag gjorde. Ska packa upp mina kartonger sedan börjar det arta sig. Funderar på invigningspartaj. Nästa vecka kanske.

Imorgon är det andra partaj. Bajen Aid eller HTFF? Match på söderstadion och fina festen. Det blir en härlig lördag, jag känner det på mig. En eller annan kommer nog att dyka upp av annat skäl än bara auktionen.