måndag 30 april 2012

Oberoende journalistik

Kollade på Agenda igår. Med braskande rubriker hade man förvarnat om att programmet skulle handla om att journalister inom public service minsann inte alls är oberoende journalister. Nänä, dom är miljöpartister halva bunten. I en enkätundersökning bland anställda svarade nämligen 42 procent att de såg miljöpartiet som bästa parti. Att 40 procent inte svarade på enkäten eller vilka områden journalisterna som väl svarade är verksamma inom framgick inte. Jag vet heller inte hur stort underlaget är, finns det 100 anställda eller 1000?

Nåja, det som kan konstateras är att dom flesta människorna i vårt land har mer eller mindre starka sympatier för något parti eller block. Många av oss jobbar också inom verksamheter där det krävs av oss att vi detta till trots kan hålla oss neutrala i förhållande till våra uppgifter. Det tror jag faktiskt gäller även journalister inom public service.

Vad som är ett större problem är den mediakoncentration som finns i vårt land. Där borgerliga koncerner äger allt fler tidningar och därmed bestämmer innehållet i rapporteringen. Det är självklart inte journalisterna själva som väljer ut nyheterna, det är redaktörerna/nyhetscheferna. I och för sig, om det de facto dessutom skulle visa sig att miljöpartistiska journalister färgas av sina personliga åsikter i sin rapportering blir ju problemet än större. Då är ju högerdominansen nu total i media.

söndag 29 april 2012

En så där härlig söndag

Veckan som gick var slitig. Resor och sena kvällar. Jag känner verkligen i hela kroppen att slarvet med träning och mat som sådana dagar innebär kostar. Det blir tydligt på en gång. Leder och muskler gör ont. Den mellanålders kroppen ger genast igen genom att sträva neråt. Nu känns det dock bättre. Jag har sovit ut och drömt fantastiska drömmar efter att igår kört något som kan liknas vid ett träningspass genom att röja/mål/fixa den lilla men ändock goda balkongen. I kväll blir det ett rejält utepass med True också.

Förra veckan var som sagt slitig, det var en vecka inte bara full av jobb utan också av debatt kring sexismen på idrottsläktare. Ofta är det så när man är inne i debatter att man märker först i efterhand hur jobbigt det är. Så även i detta fallet. Kan konstatera att jag är väldigt glad och nöjd med att jag var med och satte igång debatten som jag tror trotts allt lett oss en liten bit framåt. Det kostar på, både i det stora och privat, men det får det vara värt.

Nåja, snart är det en ny vecka. En ny vecka med nya utmaningar. Födelsedag (mer om det i veckan), tillhörande besök av mamma, Valborgsmess, 1:a maj så klart, möte på DO, träning, nya bajensegrar, jobb, brandövning, stoppa lagningen-projekt och kanske tillslut den där tv-debatten med tillhörande Göteborgsresa. Ja, det blir nog inte tråkigt den kommande veckan heller. Bäst jag åker och storhandlar nu, så ungarna får nån mat nästa vecka.

lördag 28 april 2012

Det är en strålande dag!

Som ska nyttjas till naturliga göromål så som balkongfix och omplantering! Någon som vill ha chili eller basilikaplantor? Jag har massor!


fredag 27 april 2012

Men så var det det där med ungarna

Är i Göteborg så till frukost idag blev det Göteborgsposten och lokala TV-kanalen. Det gäller ju att ta seden dit man kommer. Jag kan berätta att det är samma nyheter här som där.

Toppnyheten handlar om en lokal privatskola med namnet Vetenskapsskolan. Vid en inspektion som nyligen genomförts konstaterades att att bristerna i organisation och kompetens var stora. Rektor saknar utbildning, bara en av tre lärare har lärarexamen och eleverna får inte den undervisning dom har rätt till.

Bra tänker du, nu när skolinspektionen konstaterat dessa brister lär ju skolan bommas igen och ungarna flyttas till skolor som funkar.

Tänk igen!

Nu får skolan tre månader på sig att rätta till bristerna säger inspektionen. Tre månader! Det är nästan en termin förutom den tid ungarna redan förlorat. Det är inte okej! Det är inte okej att vi inte tar barnens rätt till utbildning på större allvar än så! Dags att göra något åt det här nu!

torsdag 26 april 2012

Veckans soundtrack - livets soundtrack by Billy Bragg

Sitter på tåget på väg till Göteborg. Ska föreläsa om sexualpolitik och sexualjuridik i kväll. Det gjorde jag igår och i förrgår också fast då på en kursgård i Norrtälje. Det är verkligen galet roligt och ett privilegium. Att få prata om dessa frågor ur ett lustperspektiv i stället för moral och pekpinnar. Sexualitet som en mänsklig rättighet och en fråga om hälsa. Det är lärorikt och spännande och som sagt, väldigt roligt.

Klart att det finns allvarliga sidor av "mina frågor". Allt är inte frid och fröjd. Smittskydd, övergrepp och rätten att välja som inte alltid efterlevs är exempel på tråkiga delar. Jag är dock övertygad om att ju mer kunskap du har om din egen lust och dina egna önskemål och vad du vill säga ja till - ju säkrare kan du vara på att säga nej. Kunskap är makt även i detta sammanhang.

Warm and wild and free, här får du ett soundtrack:







onsdag 25 april 2012

Hårda grejer

För att coola ner oss lite tycker jag vi kör en svängig bit från förr. Jag vill gärna påminna om att detta var hårda grejer en gång i tiden.



Håll tillgodo.

tisdag 24 april 2012

Fotbollsläktaren är min arena, den ger jag inte upp!

Igår var det match. Det var en underbar match. Vi gjorde inte bara mål och vann, vi gjorde det vackert och med spelglädje precis som det ska vara när det är Bajen. Det var en härlig kväll trots att jag för första gången i mitt liv lite rädd när jag gick dit. Insåg det först efter ett tag när jag kände hur jag frös fast det inte alls var kallt. Jag vill upprepa detta JAG HAR ALDRIG VARIT RÄDD FÖR ATT GÅ PÅ FOTBOLL, vare sig på "riktiga" derbyn eller annars. Men igår var jag det. Det beror på det hat som jag blivit utsatt för under helgen av den lilla enkla anledningen att jag ifrågasatt om det är okej att skrika ut kvinnohat i fotbollspubliken.

I fredags skrev jag och fem andra supportrar en artikel i Aftonbladet. Den handlade om hur mycket vi älskar fotboll och supporterkultur men hur mycket vi samtidigt ogillar sexismen på läktarna. Det är inte så att knullafittaramsor är på något sätt dominerande. Men dom finns där och dom är trista. Väldtäktsramsor är ännu värre och det behöver vi prata om! Det var budskapet i artikeln.

Själklart ledde denna artikel till en massa hat. Det gör det alltid när man sticker fram en åsikt som kan tänkas vara lite feministisk i kanten. Vi har blivit kallade både det ena och det andra. Trots att vi var tre kvinnor och tre män som skrev under artikeln har hatet främst riktat sig mot oss kvinnor även om männen så klart inte skonats helt. 

När jag kom hem igår läste jag en artikel om manliga privilegier i universitetsvärlden. Det är så tydligt att det skulle kunnat vara samma rädda män som skrivit kommentarerna under den artikeln som dom som skrivit om oss. Var denna farliga fråga än lyfts är det samma visa.

Oviljan att agera och rädslan för att förlora privilegier har visat sig från sin sämsta sida. Folk som säger sig hålla med egentligen har tittat bort när vi blivit kallade horfittor som ska straffknullas (om vi har turen att få leva). Istället har man förvanskat vår text och brett på hatet. Jag skulle verkligen vilja att du, om du orkar och har tid, läser dessa båda nedanstående texter och funderar över hur feministhatet fungerar. För mig som fotbollsälskare är det nämligen viktigt att det blir rätt. Jag hatar också att få åsikter klistrade på mig, jag har egna så det räcker. 

Detta är dock bara ett exempel på hur det kan fungera, och kanske ett av dom "snällare". Att länka till alla hatforum känner jag blir för mycket så jag låter bli.


Bloggen är ett typiskt exempel på medvetet eller omedvtet misstolkande av ett försök att komma till tals i en viktig könsmaktsfråga. Den skiljer sig inte från andra försök att skydda maktstrukturerna. Det blir än tydligare när man läser igenom kommentarerna i sin helhet. (Själv har jag bett författarna till bloggen ovan nyansera eftersom dom hänvisar till den artikel jag skrev under men hittills har det inte hänt).

Hur som helst. Igår ville så klart några av de som hatar markera. En kvart in i matchen började ett gäng på min läktare skandera att man ska våldta några horor. När visselkören bakom mig överröstade ramsam och buropen från andra sidan ljöd ut i tv-sofforna runt om i landet (enligt dom sms som ramlade in) kände jag mig oerhört tacksam. Visserligen har jag fått massor av hejarop vid sidan av också men att känna det på plats bland de sina är något annat. 

Det kan vara värt att fundera över när man tar ställning, vem man representerar när man uttalar sig för flera! Hatarna på nätet, den lilla innersta klicken, eller dom som kanske inte höjer sin röst så ofta. Dom som behöver någon som sticker ut hakan för att våga och orka.

För er som vill fundera vidare på sexismen i sportvärlden rekommenderar jag denna krönika i DN . Och till dig som tror att det här är ett problem för idrotten: glöm det. Hatet och hoten finns överallt, tro mig! Men, idrotten är min värld och jag älskar den. Fotbollsläktaren är min arena, och den ger jag inte upp!

måndag 23 april 2012

Franska rasister och våra egna

Igår var det första valomgången i franska presidentvalet. Ett val som skulle kunna ge hopp om en ny politisk miljö i Europa. Att socialisten Holland skulle vinna var förväntat och så blev det. Samtidigt vann rasisterna större framgångar än någonsin.

Det innebär att tjugo procent eller var femte person som gick till valurnorna röstade på nationella fronten. Sex miljoner fransmän röstade högerextremt! Nu är förvisso extremisterna borta från banan inför andra gången men vi kan nog förvänta oss att Sarkozy kommer att spetsa sin retorik med ganska mycket främlingsfientlighet för att vinna dom röster som igår gick till Le Pen.

Det är obehagligt och farligt. När partier faller till föga och övertar de främlingsfientligas retorik är vi på ett sluttande plan. Först ser det ut som rasisterna pressas tillbaka men snart kommer vi känna att vinden bara blåser kallare. I Danmark ser vi det, Dansk folkparti har fått sätta agendan. Dom tappar tillfälligt i opinionen men snart är dom där igen. Samma sak i Norge. Att Sarkozy gått rasisterna till mötes men att dom ändå kommer tillbaka på bred front visar hur vansklig metoden är. Något att tänka på för den svenska regeringen och partier som hjälper vår regering att upprätthålla en hårdnande flyktingpolitik, bland annat.

söndag 22 april 2012

På tal av något helt annat

Hittade två gamla affischer från förr. Då när vi gjorde festivalerna själva. Mångfald i utbud och ett otroligt drag. Det var sjukt kreativt att växa upp i punkrörelsen. Det var tider det.


lördag 21 april 2012

Ta ställning, ta ansvar

Igår skrev jag och fem bekanta/vänner en artikel på Aftonbladets debattsida. Jag visste av lång erfarenhet och träget arbete att det skulle bli diskussioner om innehållet i artikeln. Vi vågade oss nämligen på att snacka om det trista i när män i grupp vrålar ut ramsor och ord som vi uppfattar som sexistiska. Tja, inget nytt under solen alltså förutom att vi denna gången ifrågasatte läktarkulturen runt om i landet.

Jag har skrivit mycket om fotboll genom årens lopp. Eller, inte om fotboll egentligen utan om just supporterkultur och hur mycket jag älskar den. Tifon, gemenskap, kärlek - ja, näst intill orgastiska känslor. Ofta har jag fått massor av credd. Jag har beskrivit, kritiserat och försökt förmedla den känsla man bara kan uppleva på läktaren. 

Genom åren har jag stått på Bajenläktaren i vått och torrt. Under ungarnas småbarnsår hade jag inget säsongskort. Det var lite tufft att få ihop det då men jag var på bandy, fotboll och på senare år även handboll så ofta jag kunde. Sedan blev det några sittplatsår på grund av min kompis trasiga knä men de senaste åren har jag varit tillbaka på ståplats, läktare K. Klart att en av de värsta dagarna var när vi åkte ur allsvenskan 2009 men å andra sidan, cupmatcherna året efter - ojojoj.

Jag är självklart aldrig rädd när jag går på fotboll. Jag har hamnat i polisens "bakhåll" utanför Råsunda någon gång efter derbyn och känt mig lite skakis då jag bara velat gå hem och för den delen, vissa bortaarenor har lämnat mer att önska vad gäller säkerhet men det är ju en annan sak. Jag har också skrivit om varför jag tycker att fler kvinnor borde upptäcka fotbollsläktaren som nöje. 

Jag har tagit aktiv ställning för organiserad bengalbränning och mot dubbla polisnotor. Jag har slagits mot anälningsplikt och andra märkliga rättsosäkra tvångsmedel. Jag har stått på barrikaderna och jag har försvarat supporterkulturen. Det är en ganska hård kamp och en lång uppförsbacke att göra dessa ställningstaganden. Ofta möts man av oförstående människor som tycker att det bara är skrän och våld. Alla supportrar håller heller inte med. Det finns dom som faktiskt är för en del av polisens metoder. Och bengaler råder det väldigt delad mening om. Det är helt enkelt sällan bekvämt att ta ställning.

Nåja, denna gången klev vi dock på fel ömma tår. Det var helt enkelt ett jävla tjafsande igår och lite har det fortsatt idag. Vi har valt fel forum att skriva i. Vi har använt pekpinnar. Vi har ropat på förbud. Vi är fel personer som undertecknat. Ja, listan kan göras lång. (Läs gärna själv och bedöm). På måndag ska vi också tydligen få se "vem som fick rätt", nämligen att folk nu kommer att sjunga våldtäktsramsan ännu högre, oftare och mer.

Jag betvivlar det inte en sekund. Exakt så barnsligt tror jag folk reagerar. Några kommer att missa matchen i sin iver att bevisa detta faktum. Fast, jag tror att fler kommer att "sjunga emot" också. Om inte på måndag så inom kort. Om jag hade trott att jag skulle "omvända" folk som hävdar sin rätt att sjunga denna typ av ramsor genom en artikel hade jag nog varit lätt sinnessvag. Genom åren har jag lärt mig vilken tid det tar men genom att folk tar ställning går det att få förändring.

Igår fick jag massor av bra feedback på artikeln, det har fortsatt idag. Män som tröttnat på att vara en del av den sexitiska kulturen. Män som hade lämnat Bajenmarschen för att dom inte ville förknippas med skiten. Kvinnor som känt sig ensamma när dom känt obehag och inte vågat/velat säga emot. Kvinnor som varit extra lyckliga över att det är just bajare som tar debatten. Nio av tio fattar ingenting när den så kallade "forumdebatten" hamnar i fokus. 

Tjejer har hört av sig och berättat hur utsatta dom kan känna sig på Mordor och Stadion. Några AIK-snubbar har också uttryckt gillande faktiskt. 

Så om jag och dom andra artikelförfattarna stärkt några av mina grönvita systrar och bröder bland supportrar är jag glad. Till er med andra färger på ränderna vill jag bestämt säga, det gäller även er!

Att ta ställning är att ta ansvar. Det går inte att påstå att man vill bekämpa strukturerna på vissa håll samtidigt som man försvarar dom eller blundar för dom på andra. Det funkar helt enkelt inte.

fredag 20 april 2012

Systrar och bröder

Eftersom jag varit med och skrivit en debattartikel i Aftonbladet idag nöjer jag mig med att hänvisa till den. Eller förresten, jag vill gärna påpeka att debatten är den samma - oavsett kulturyttring. Och det är kanske det allra värsta.

Släpp hörnflaggan nu alla bakåtsträvare. Jag fattar att ni är rädda att förlora makt och privilegiet att kränka kvinnor men vet ni - den tiden är över.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article14706813.ab

http://www.statensmusikverk.se/2012/04/19/sexismen-ar-ett-problem-for-hela-musiklivet/

onsdag 18 april 2012

Vad gör du ikväll

Själv ska jag pyssla med bland det roligaste jag vet just nu. Jag ska jobba. Det kanske låter helknasigt men jag gillar verkligen mitt jobb så det är inte så konstigt. Visserligen blir det faktiskt 13 timmars arbetsdag idag, knappast sex som är målet men ändå.

Ikväll ska jag prata sex, juridik och politik. Ja då fattar ni att jag inte lider. Lite fotboll på det så skulle dagen vara komplett.

Om jag inte hade varit där jag är, på Uppsala slott, hade jag varit på träning men eftersom morgondagens kvällsevenemang blev framskjutet till nästa vecka får jag göra det i morgon.

Vad gör du i kväll?

tisdag 17 april 2012

Det snurrar på

Idag har världen snurrat lite fortare än vanligt. Det har varit konstruktiva möten om vart annat och massor av energi. Har inte haft en minut över förrän nu så bloggandet har fått vänta. Så, idag blir det kort och gott.

Hade jag haft tid skulle jag bloggat om terroristrättegången i Norge. Jag hade gjort det under rubriken "Föredömet Norge". Jag tror att Norge kommer vinna kampen mot ondskan just för att man bestämt sig för att behandla det onormala normalt. Genom att låta rättssamhället träda in kommer man att segra. Det är jag övertygad om.

Sedan hade jag bloggat om "Tårtan". Ni vet karikatyren över oss som kolonialister på moderna museet. När jag ser bilderna av skrattande välmående människor som karvar i tårtan och inte vet riktigt hur man ska handla tänker jag att det är dom som är installationen. Dom är skammen. Vi pratar på om rasismen och om att kulturministern ska avgå. Vi borde prata om just kolonialismen men kanske framför allt sakfrågan könsstympning och kvinnoförtryck. Men det blir lite obekvämt va?

Det skulle jag bloggat om idag om jag hade hunnit.

måndag 16 april 2012

"När ekonomin reparerat sig"

Lyssnar på morgonradions rapportering om dagens vårbudget. Fredrik Furtenbach låter bekymrad och säger att finansminister säkert hade gjort mer om han bara kunnat. Det låter sorgligt och har man inte hört inslaget innan så kan man nog vara böjd att tycka synd om den stackarn. Jag som lyssnat en stund gör inte det.

I inslaget innan har nämligen samstämmiga experter uttalat sitt missnöje med uteblivna satsningar. Det är nu i en tid med obefintlig risk för inflation vi behöver kräma på. Sverige har ett ekonomiskt regelverk för ordning i statsfinanserna som uppenbarligen funkat men om högern fortsätter dra i bromsen så lär det gå åt skogen med arbetslösheten, utbildning, byggande mm.

Borg hänvisar som vanligt till oroliga ekonomier i vår omvärld. Det stämmer säkert. Svenska storbanken är utsatta. Det vore en åtgärd som heter duga att se till att storbankerna delas så att det massiva risktagandet inte riskerar att drabba den svenska ekonomin.

På radion säger man att satsningar måste vänta tills "ekonomin reparerat sig". Som om ekonomin var en organism med eget liv. Nej, om inte regeringen orkar med att göra reformer kanske den bör fundera på sitt mandat eller i alla fall lyssna på vad jag uppfattar som en ganska samstämmig expertkår.

söndag 15 april 2012

Ungdomslöner ska dom ha, och lite ockerhyra

Läser i stora morgontidningen att 6 av 10 tycker det är okej med ungdomslöner. Intressant. Hör samtidigt på radion när tre högavlönade tidningsmänniskor diskuterar regeringens förslag för att lösa bostadsbristen. 2 av 3 tycker det är okej att slopa ockerhyrorna, det vill säga att regleringen av uthyrningsavgifter tas bort.

Samtidigt, i en verklighet nära mig, jobbar dottern i en livsmedelsbutik. Hon tar MINST lika stort ansvar som alla andra. Hon öppnar, stänger, hanterar pengar, packar upp, städar, bakar, tar hand om posten och en miljard andra saker. Hon ler mot sura kunder i kassan och hon hjälper dom som behöver det. Arbetstiden omfattar 75 %. Hon har enträget bett om heltid men tji, så går schemat inte att organisera.

På kvällarna letar hon lägenhet. Längtan efter att flytta hemifrån är så klart stor. Det är normalt för vilken ung människa som helst. Hon har varit på ett antal visningar men inte fått napp ännu så länge. Det gäller ju dessutom att hitta något med en hyra som är rimlig om man bara jobbar 75 %.

Så, om hon då istället skulle få lägre lön på grund av att hon är ung och de möjliga objekten som hon skulle kunna hyra visserligen blev fler men samtidigt väsentligt dyrare.

Tja, räkna själv!

lördag 14 april 2012

Tar igen förlorad tid

Idag ska jag ta igen saker som jag missat i veckan. Just nu tillexempel lyssnar jag igen på några radiodokumentärer som jag inte hunnit med. Det lättar samvetet för allt man borde men inte gjort. Det är fantastiskt med podradio och hörlurar. Effektivt!

Har du inte lyssnat på konflikt idag så tycker jag du ska göra det. Programmet handlar om angreppet på kvinnors rätt att kontrollera sin reproduktion eller eklare uttryckt; gubbar som vill förbjuda både preventivmedel och abort. Det är så läskigt med den backlash som vi ser just nu. Vad är det som gör att män tror sig kunna ta den rätten. Alla som tror att kampen är vunnen...lyssna.

Just nu lyssnar jag på andra delen av tendens serie om HIV 30 år. Också oerhört viktigt. Lyssna på dessa tre välgjorda program och bli mer upplyst helt enkelt.

Kanske, kanske ska jag försöka hitta någon av dom tre radioinslag som jag själv var med i förra veckan men det är väldigt läskigt att lyssna på sig själv.

När det där är klart ska jag fixa lite inför kvällen när jag ska förfesta för min kompis som fyller 50 i morgon. Ja, det kan ju firas hela helgen men vi nöjer oss inte med det. Vi ska fira i en månad fram till kalaset i mitten av maj. Det tycker jag man ska göra, fira mycket.

Dagens viktigaste uppgift är ändå att jag ska ta igen ett förlorat träningspass. Tabata-testet som jag missade i måndags eftersom jag valde att skrika mig hes på en fotbollsläktare istället. Det känns ju inte som om en joggingrunda är på tapeten idag med tänke på vädret varför jag är extra glad för hopprepet jag köpte igår. Så, om ni kära grannar under funderar över om vi håller på att flyttar eller om vi har tagit hem en häst. Inte alls, det är bara jag som tränar!

fredag 13 april 2012

Multipolitik

Så är det dags för en ny dag i politikens tjänst. En vanlig dag pysslar jag med ett specifikt politikområde nämligen SRHR (googla, det är en bra förkortning att kunna). Idag har jag dock tagit morgonen ledig för andra frågor.

Jag började istället morgonen med att prata lokala skolfrågor med lokala fackliga företrädare. Skolan går på knäna i min kommun, den styrande minoriteten verkar totalt ha tappat greppet. Har man inte tappat greppet så har man i alla fall tappat intresset. Pengarna rullar, barnen flyr och lärarna går på knäna. Nog nu.

Nu är jag på väg till riksdagen för att träffa en partiledare för att prata om mitt egentliga jobb. Jag antar att du redan googlat så du vet att SRHR innebär sexualpolitik. Ja, alltså sexuell- och reproduktiv hälsa och rättigheter som det egentligen heter. Viktigt, viktigt.

Så en arbetslunch om Almedalen. Planer för material som ska tas framför att göra våra seminarier så intressanta som möjligt.

Sedan ska det svaras på mail från alla håll. Bryssel, London men inte Moskva. En liten budgetgenomgång och planering av de föreläsningar jag ska hålla dom kommande veckorna.

Avslutar dagen med ett nytt besök i riksdagen. Då blir det en genomgång av Björn Ericssons delbetänkande om så kallade huliganfrågor. Men det blir inte förrän den egentliga arbetsdagen är slut.

Sen mina vänner, sen är det helg!

torsdag 12 april 2012

Visst gör det ont när knoppar brister

Tror jag sagt ett och annat ord om det här förut. Tjatet, gnället, oron och maktlösheten när dom slår sig fria ungarna. De spända käkarna när man håller emot och frustrationen över otacksamheten när dom säger emot. Att dom inte bara kan fatta att man vill väl!!!

Nej, dom gör ju inte det. Dom slår sig fria och biter och river och gör allt för att stå på egna ben. Ju mer du försöker ju mer kämpar dom emot. Det är deras jobb liksom ditt är att vara orolig för varje steg dom tar så navelsträngen nästan brister.

Men plötsligt händer det. Dom tittar en in i ögonen och säger, "mamma - jag fattar att du var orolig och att jag kunde gjort det annorlunda". Eller, ännu hellre - "mamma, min kompis behöver råd och jag vet att du är bra på sånt här...". Då försvinner alla dom där sömnlösa nätterna, all den där oron. Då smälter hjärtat och väller över av stolthet och kärlek.

Snart är jag klar med att vara mamma till tonåringar. Snart är det över och inte för att jag saknar det men det var en lärorik tid. Till dig som har det framför dig, kom ihåg det här:

onsdag 11 april 2012

Fotbollshuliganer och andra

Idag presenteras första delbetänkandet av nye "huligansamordnaren" Björn Ericsson. Jag har inte läst förslagen mer än så som dom presenteras på DN-debatt idag men det ska jag så klart göra så snart tillfälle ges.

Det första glädjande intrycket är hur som helst att Ericsson faktiskt verkar ha fattat vilket enormt arbete som klubbarna lägger ner på säkerheten runt sina arrangemang. Det kan kanske låta som en motsägelse mot det jag skrev igår men icke desto mindre är det så. Det görs verkligen ett fantastiskt jobb även om en del kvarstår och efter diskussionen igår på diverse internetforum så är jag säker på att viljan finns. Kraften bland oss supportrar är stor.

Det andra glädjande beskedet är att Ericsson tycker att fotbollspubliken inte ska behöva betala för polisens tjänster två gånger. Det är ett gott besked. Han gör det finurligt också genom att ta ställning för 51 % regeln. Smäll på fingrarna för dom som velat sälja ut Svensk Fotboll och credd till alla ideella krafter i föreningslivet.

Lite smolk i bägaren med tillträdesförbudet och nationella registret, kanske. Om Ericsson kan presentera ett rättssäkert förslag är jag övertygad om att folk kommer kunna leva med det. Hur det ska se ut är jag inte jurist att säga men som sagt, jag får väl läsa förslagen.

Till sommaren ska Ericsson presentera nästa förslag, det om anmälningsplikt. Det känns fint att veta att det inte längre verkar finnas politisk majoritet för ett sådant huvudlöst förslag. Det känns fint att veta att jag var delaktig i det sista beslutet.

I morse när jag åkte till jobbet fick jag för övrigt sällskap på tåget av två irländska rättssäkert snubbar. Dom var på väg hem till Dublin efter att ha varit här för premiärmatchen och premiärmarchen. Skojigt samtal om Berhalter, utvecklingen i laget och både de gångna och den kommande säsongen. Sånt förgyller morgonen.

tisdag 10 april 2012

Just när jag trodde det var över

Jag hade slutat blogga. Tröttnat och känt att det mest gick på tomgång. Hade ingen lust att prata om mitt privatliv och var trött på att tjata om samma politik. Så hände det något. Något som jag trodde skulle bli underbart men som solkades ner och jag känner mig nödd och tvungen att skriva om mina känslor på fler än 140 twitter-tecken.

Alla som känner mig någolunda, privat eller via denna blogg vet att jag älskar fotboll, idrott i allmänhet och även supporterkultur. Att jag dessutom älskar Hammarby i vått och torrt är ingen nyhet. Därför vet många av er också att gårdagen var en viktig dag. Premiärmatch, march, fest, nervositet, oro, kärlek, glädje.

På Medborgarplatsen samlades vi. Grönvita, glada och rosiga om kinderna. Ramsorna och smällarna ljöd över nejden.

"Hammarby är dom bästa"
"Heja, heja, heja Bajen"

"Vi ska våldta era horor....."

Tja, två ramsor av samma kaliber. Många sjöng med, ingen verkade ha några problem med det. Hundratals män som höjer sina glas och skålar över denna bejublade våldtäkt som dom ska företa.

Sedan kommer nyheten. Ser den redan på väg hem från arenan. Polisen utreder en misstänkt våldtäkt som ska ha begåtts på toaletten under matchens gång. Alltså, i utrymmena under läktaren där jag stod och hejade på mitt lag och där andra fortsatte sjunga om våldtäkter och om "att hala fram kuken" och åtminstånne be om lov.

Självklart gick diskussionen varm hela kvällen. Jag hade svårt att sova för jag var arg, både på händelsen och på hur diskussionen gick.

På någon av alla Bajensidor som finns på fejan, och som jag gillar i parti och minut, uppmanas till att vi ska köpa biljetter till matchen mot Brommaflickorna. Alltså, flicka är ett nedsättande ord i sammanhanget. I en kommentar på nätet tycker någon att fittan ska dödas.

Det är många läpparnas bekännelser nu. Det är många som ska ta till krafttag och faktiskt säga emot. Inte bara vara tysta. Andra ropar på att vi ska ha en banderoll till stöd för den unga kvinnan som drabbats och vad vet jag.

Kom igen nu. Så länge ni inte förstår sambandet mellan alla nedsättande ord och uttryck är ni faktiskt svaret skyldiga. Om ni tror att fotbollen är något annat, en frizon, så har ni inte mitt stöd.

Våldtäkter begås varje dag. Dom flesta i hemmet. Överfallsvåldtäkter är ganska ovanliga men bland er står flickor och kvinnor som faktiskt riskerar att drabbas så vet ni: NU FÅR DET FAN VARA NOG!