Det går (inte så) bra nu

Idag kom SCBs stora partisympatiundersökning. Den visar att moderaterna är landets klart största parti. SD och MP går också framåt. Det är illavarslande på flera plan. Framför allt undrar jag vad folk bygger sina val på.

Igår kom den så kallade PISA-undersökningen som visar att resultaten i skolan är sämre än på länge. Skolverket och den forskning som finns tillgänglig pekar ut segregationen och det fria skolvalet som dom två viktigaste faktorerna. Dessutom konstateras att den undervisning som handlar om att allt mer arbete lämnas åt den enskilde eleven (och föräldrarna) gör det sämre. Alltså, det behövs fler lärare. Björklunds kommentar att det kommer att bli värre innan det blir bättre är oerhört cynisk. Han är beredd att offra många av våra barn och ungdomar på sitt altare och hans väg leder ännu djupare ner i klyftan.

För någon dag sedan kom en undersökning som visar att de så kallade jobbcoacherna inte fungerar. Miljardbelopp betalas ut och ingen vet om det ger någon som helst effekt för dom arbetslösa. Det samma gäller nystarst- instegs- och ungdomsjobb. Samtidigt konstateras att vi har en av Europas sämsta a-kassor.

Moderaterna är största parti i SCBs stora undersökning och alliansen leder stort över, ja - vad vi nu ska kalla andra sidan. Utförsäljningarna fortsätter. Ask ljuger. Bildt utreds för krigsbrott. Tolgfors älskar USA. SJ är på väg att spåra ut på riktigt. Luftfartsverket klarar inte att hålla flyget igång. Rättsväsendet är i förfall. Hemlöheten ökar. Apoteksutförsäljningen ger en halv miljard rakt ner i fickan på riskkapitalister. Listan kan göras väldigt mycket längre.

Vad är det ni röstar på? Vad är det ni röstar på?

Hallå, det är dags att vakna!

Offentlighet och sekretess

Såg i helgen att Beatrice Ask reagerar på uppgifterna om att det finns bilder och andra delar av förundersökningen av det så kallade Arbogamålet på nätet. Jag hoppas att hon reagerar med ryggmärgen och sedan kommer till sans.

Sjävlklart är det förskräckligt att någon finner nöje i att lägga upp denna typ av info på nätet. Det är kanske ännu mer märkligt att någon vill titta på det. När makabra bilder och texter publiceras i Aftonbladet eller Expressen tittar i alla fall jag gärna åt andra håller, jag finner inget nöje i eller behov av den typen av "information".

Samtidigt vill jag starkt ifrågasätta om det är rätt väg att gå att så fort någon utnyttjar sina rättigheter extensivt så ska vi ändra lagen. Jag funderar på om frågan om Osmo Vallo någonsin hade kommit till allmänhetens kännedom om vi inte hade haft rätt att ta del av förunderökningen? Jag funderar också på om vi går mot ett samhälle av mindre insyn, riskerar vi då inte samtidigt kontrollmekanismer som är nödvändiga för demokrati? Jag vill kunna ha insyn i vad polisen håller på med, vad politiker håller på med och vad andra offentliga instanser gör.

Mer insyn, inte mindre och tänk efter vilka konsekvenser eventuella lagändringar får. Det är handlingskraft att kunna stå emot, inte bara flyta med.