söndag 31 mars 2013

Lång natts färd mot lång dag

Så blev det ännu en vaknatt. Vad är det som gör att en inte kan sova när ens unge är ute på stan. Jag menar hon är ju faktiskt vuxen i något slags numerisk tanke. 18, snart 19. Och. Jag har tjatat om det förut, jag vet att jag själv var långt ifrån hemma när jag var i hennes ålder. Sedan länge dessutom. Det går dock inte att stänga av oron. Jag ligger där och jag bestämmer mig verkligen för att inte vara arg/orolig/irriterad/sömnlös men det går inte.

Men, det blev en dag idag också även om nattsömnen var så där. Först åka med mamma till stationen för hennes transport söderut. Lång bussresa, hennes val. Hon hade som vanligt en sjuk hemlängtan och jag tycker att det är trevligt att ha henne här men också att det är fint med en egen ledig dag. Det bästa av två världar.

Så vidare till Söderstadion. Genrep med goda intentioner men dålig utdelning. Trots allt hoppas jag det blir plats för bolltrollaren Sebastian Castro Tello i årets matchtrupp. Bara att ha Castro och Kennedy på plan samtidigt är ju en fantastisk grej - om du fattar vad jag menar :) Det var många fina återseenden, kanonväder, glada miner och lite huvudbry också för den delen. Det är sex matcher kvar på söderstadion som ska innehålla både det ena och det andra. Det kan fortfarande skapas många minnen där.

Efter Söderstadion så vidare till en fotbollsmatch till. Gänget som samlas för en öl och engelsk fotboll. Det är bra människor som tål att hängas med och pratas med. Folk som inte alltid tycker som jag. Folk som ofta tycker som jag. Seger i matchen och hemfärd med glädje. I morgon ska jag skriva en mer innehållsrik blogg för då ska jag faktiskt läsa alla de där texterna som jag inte orkade/hann med idag. Nu är klockan kvart över sju och solen skiner fortfarande. Slappa i soffan - jepp, det låter som ett bra avslutningsnummer på dagen.

lördag 30 mars 2013

Sommarjobbstider hej hej sommarjobbstider hej

Igår kollade dottern mailen och fick besked om att hon landat det efterlängtade sommarjobbet. För tredje året i rad ska hon jobba i kommunens parkförvaltning. Upp tidigt och jobba hårt ute under fyra veckor. Hur kan det komma sig att en 18:åring söker sig till ett sådant jobb med glädje? Jo, det är ett säkert jobb där hon vet att hon får kollektivavtalsenlig lön, att hon inte behöver provjobba gratis eller tjafsa om semesterersättning.

Pratade med dotterns kompis som blivit erbjuden extrajobb på en restaurang och blivit ombedd att komma och just provjobba. Hon hade gått in på fackets hemsida (hotell och restaurang) som avrådde från provjobb eftersom det vanligtvis innebär just gratisjobb. Tjejen var orolig eftersom hon gärna ville ha jobbet men inte ville jobba just gratis. "Hur frågar man och hur säger man ifrån?"

Till saken hör att hon blev erbjuden extrajobbet då hon serverade på annat ställe. Det är verkligen sjukt att ungar som vill jobba och tjäna lite extrapengar ens ska behöva tänka på risken att de blir utnyttjade av skrupellösa arbetsgivare som inte kommer betala. Skatt och försäkringar ska vi bara inte tala om.

Nåja, nu har dottern fått sommarjobb och hon är glad. Förra sommaren jobbade hon sju av nio lediga veckor. Det blir mycket shopping det. Väldigt mycket.

fredag 29 mars 2013

Jag önskar dig glad påsk

Plågans dag, en dag av pina och lidande. Ja, vi i vårt sekulära land brukar ju snacka om det här varje år och jag fattar inte varför. Alltså, jag har ingen som helst relation till Jesu lidande. Jag är inte troende och så är det med det. De som är troende får gärna hålla det för sig själva, det är deras sak.

Fast, jag gillar påskhelgen i och för sig. Det är alltid trevligt med en långhelg så klart och den är trots allt ganska opretantiös om man nu väljer bort lidandet.

Fast, jo. Egentligen är jag ju troende.

torsdag 28 mars 2013

Ledig dag

Tar ut en ledig dag, det behöver jag. Har allt för många timmar på kompkontot och gör av med några få i påskhelgen. Är trött och behöver sova. Har svårt för det när det är stressigt och när det dessutom är fullmåne. Det värsta är dock tonåringen som är i studentskiviesvängen vilket innebär sena nätter och oro för en hönsmamma. 

Varför kan de inte ha skivorna på helgen när det finns kollektivtrafik? Ja, ja - jag fattar. Då skulle haken som hyr ut inte tjäna pengar. På helgerna har de ju ändå fullt. Men har ni tänkt på att ungarna ska klara av skolan också? Att de ska hinna umgås med mormor som är på besök och sånt? 

Ja, ja - jag vet att jag skrivit om det förut. När jag var 18, 19 orkade jag också gå direkt från krogen till jobbet. Jag vet! Men, på den tiden hade jag ju lämnat mammas ömma famn för eget och för den delen fanns inga mobiler så man kunde ha kontakt hela tiden. Jag förbannar den moderna tekniken som gör att man behöver ha kontroll. Den gör mig sömnlös. 

Och, återinför nattrafik på tunnelbanan. Snarast!

tisdag 26 mars 2013

Rasseskit

Känner mig tom idag. Ledsen och urkramad och nedslagen. Orolig och arg och förbannad. Det som river i mitt inre är all jävla rasism som flyter upp till ytan. Jag läser om apartihed-bussarna till Ålandsbåtarna och tänker att det är väl inget nytt?

Minns tillbaka 25 år i tiden när våra gäster från en afrikansk ambassad nekades inträde på syltan där vi skulle ta en öl. Pinsamheten och hur vi försökte förklara för dessa diplomater varför de inte kunde komma in alla fem, trots att baren i fråga var i princip tom. Alla berättelserna som folk plötsligt minns.

Dessa berättelser berättar vi, blonda blåögda. Hur djupt sitter de inte fast hos andra.

Tittar mig runt i tunnelbanan. Gröna linjen mellan centralen och Medis. Ingen läser uppbragt och med tårar i ögonen artikeln i tidningen om hur rasismen flödar över. Det river i mig, det sliter sönder mig. Jag får svårt att koncentrera mig. Det svämmar över och det förgiftar.

Jag kvävs.

måndag 25 mars 2013

Vårsång

Idag är det vår, jag lovar. Det spritter i kroppen och i knoppen och man borde sitta vid en husvägg med näsan vänd mot solen. Jag längtar hem till byn dit jag brukar ta mig till påsk men i år blir det inte så. Eftersom det bara är två veckor tills dottern ger sig av på sin stora resa ville vi stanna hemma och hänga med henne.

Nåja, det kommer fler dagar att njuta. Såväl i hembyn som i stan. Att man blir lite sugen på att fixa balkongen, kolla grillen, fylla roséförådet - det är väl naturens gång. Men inte nog med det:

det finns mer som är inom räckhåll!



söndag 24 mars 2013

Mångkultur?

Går ifrån min vana att skriva ett inlägg om dagen och slår till på ett till. Det förra var helt opolitiskt, lugnt och sansat men så läste jag lite morgonkolumner och artiklar så som man hinner en söndagsförmiddag. Har du hängt med ett tag vet du att frågan om den svenska rasismen engagerar mig. Ja, man kanske skulle kunna säga att jag brinner för att motverka den faktiskt. Det skrivs mycket klokt och tänkvärt i frågan just nu men så tränger sig en tanke på. Det där målet vi så ofta missar....

Det pågår en klappa-Billström kampanj. "Aldrig har vi haft så generösa regler...", "arbetskraftsinvandring"... blabla, "100 000 flyktingar, anhöriga..." blabla. Läser i Aftonbladet om en undersökning som visar att svenskar är positiva till något man kallar mångkultur.

Hm, mångkultur.

Vad betyder det och är det detta som är frågan? Kanske, men det är större än så. Jag tittar mig omkring i min omgivning. Ser massor av brunögda, svarthåriga människor som är födda och uppvuxna i Sverige. Som själva anser sig omfattas av svensk kultur. Som tycker att sommaren är kort och som fryser på vintern. Som vuxit upp i svensk barnomsorg och ätit nyponsoppa till mellis tills socker blev förbjudet på dagis. Som hoppat i samma vattenpölar som grannens blonda ungar. Som sett bollibompa och melodifestivalen och Robinson och Idol.

Det är dessa människor jag tänker på. Svenskar som faktiskt inte omfattas av begreppet mångkultur. Varför skulle de det? Deras föräldrar, en av dem eller flera har bott här i evärderliga tider, eller en generation, kanske två. Eller så kom de hit som små. De har ändå sett mellot och bollibompa.

Det är väl finfint att svenskar i gemen tycker det är okej med mångkultur. Allt väl så långt men det räcker inte för mig. Det är dags att fråga om blondhet är ett krav för att få omfattas av små-grodornakulturen eller är personer som har lite mer pigment av naturen hänvisade till mångkulturens varma famn?

Söndag, söndag

Jag gillar verkligen söndagar. Söndagar är dagar man kan fylla med vad som helst. Idag ska jag röja, jobba, promenera, slappa, fixa och kanske rent av brodera. Jag ska ringa också, en massa samtal som aldrig hinns med, men det kan jag ju kombinera med städet eller promenaden eller rent av fixet.

Blev sugen på att röja på riktigt igår. Slänga massor av saker. Då vet man att det börjar närma sig vår. Det ska bli en verklig utrensning om ett tag. Jag har en källare full av böcker till exempel. Vad ska jag med detta till? Gamla videoband! Vem äger en VHS-spelare idag? Nåja, nu ska vi inte ta oss vatten över huvudet. En sak i taget. Diska tror jag det blir.

För i morgon är en annan dag.


lördag 23 mars 2013

Ett år till

Jag minns när min mamma firade sin 50 års dag. Vi var på Gran Canaria och pappa gav mamma 50 rosor och hon drack bubbelvin i polen och fick gå och lägga sig för hon blev lite snurrig. Det var 1000 år sedan och mamma testade vindsurfing och pappa var kycklingpappa och förmanade oss alla att hålla hårt i pass och plånböcker.

Det är i verkligheten 24 år sedan vilket betyder att jag var 23 år då. Jag är 47 nu. 47 och en dag om sanningen ska fram. Undrar hur jag ska fira när jag fyller 50? Ska jag ta med mina ungar på resa och dricka bubbel och bli snurrig? Min äldsta kommer faktiskt att vara 23 när jag fyller 50, så går livet runt.

På vägen hem från Gran Canaria blev pappa bestulen på sin plånbok. Han var den ende av oss fem på resa som blev av med något. Det är lite typiskt, att man har så fullt upp med att se till att andra har det fint och bra och inte råkar illa ut att man gör det själv. På flyget hem firade vi pappa, då fyllde han 60. Det blev bubbel för honom också, högt över Atlanten.

fredag 22 mars 2013

Glittrande glad

För två dagar sedan skrev jag om att dottern kom hem från skolan arg och med tårar i ögonen på grund av den rasism som florerar oemotsagd i klassrum och korridorer. Allt enligt den heliga obejektiviteten och var och en får väl tycka som de vill! Och självklart får man det, alltså tycka vad man vill men inte uttrycka det högt och förvänta sig att vara oemotsagd. Dottern tog så klart fighten men var ändå arg och kränkt.

Det är nämligen inte okej att uttrycka sig rasistiskt i skolan även om man nu råkar vara rasist. Det gäller både mängdrasism (det du kallar vardagsrasism) och mer grundmurade rasistiska åsikter. I skolan ska nämligen något så fint som alla människors lika värde vara grundläggande och förhärskande. Skolan ska lära ut dessa värderingar och det betyder bland annat att lärare inte ska acceptera rasistiska uttryck helt enkelt.

Igår kom dottern hem glittrande glad. Läraren som hade varit ansvarig på lektionen för två dagar sedan hade hållit en liten appell för klassen och förklarat just detta. Att skolan inte accepterar rasism och att deras jobb är att lära ut demokrati och värderingar som bygger just på allas lika värde. Dottern fick upprättelse och bekräftelse på att det inte är okej att uttrycka sig hur som helst. Hennes utbrott hade givit resultat. Någon hade förstått och bekräftat. Det gjorde dottern glittrande glad och till och med matteprovet gick som en dans.

För, det är faktiskt så att rasismen och kränkningarna upptar så mycket plats och så mycket tid att det påverkar resultat och lust att lära. Så viktigt är det att stoppa rasismen i skolan. Så stort ansvar har ni lärare att ta värdegrundsarbetet på allvar. Jag hoppas ni förstår det.

torsdag 21 mars 2013

Ont i ögonen

Ibland brukar man säga att en kan få ont i ögonen av att titta på fula, ond, snuskiga etc saker. Jag vet inte vad jag tittat på men jag har de facto ont i ögonen. Alltså på riktigt. Det gör ont när jag tittar på datorskärmen och därför blir det inte mer än så här idag.


onsdag 20 mars 2013

Bitter

Slarvar med maten, slarvar med träningen. Superslarvar med sömnen. Det värsta kanske ändå är att jag slarvar med att umgås med mina vänner. Känner mig arg, mest hela tiden. Arg, sur, trött och frustrerad. Nivån på samhällssamtalet gör mig till en bitter person. Att Billström kommer undan och att Ask gör det samma. Att de hänger kvar med sina unkna värderingar.

Fy fan.

Jag ser min dotter komma hem från skolan med arga tårar i ögonen efter hårda samtal om rasism och kvinnors rätt att klä sig och bete sig hur de vill. Herregud, den där hederskulturen ni vet - den är djupt rotad i den svenska folksjälen. Jag tänker på den där utredningen av Westerberg om vardagsrasismen i skolan. Var tog den vägen?

Vardagsrasism föresten, vad fan är det? Förut talade vi om vardagsbrottslighet, det handlade om cykelstölder, snatterier och inbrott. Det lät inge bra att tala om vardagsbrott - för offrens skull - tyckte någon så vi lade manken till och döpte om det till mängdbrott. Låt oss tala om mängdrasism då. En jävla massa rasism!

Jag vet inte om jag orkar tro på de goda intentionerna längre. Jag tror inte det räcker. Vi sitter på svarta plastsäckar på den isade backen och vi åker väldigt snabbt utför. Väldigt snabbt.

tisdag 19 mars 2013

Ett ociviliserat samhälle

Idag tycker jag att du ska prova att hålla två saker i huvudet och vara arg på båda samtidigt. Fast, det räcker så klart inte att vara arg, di måste agera också. Det finns många sätt att agera. Man kan skriva en text. Man kan peppa andra att också bli arga och man kan stötta varandra i sin ilska. Alltså för det första, fortsätt elda din mot den rasistiska politiken som förs i detta landet. Fortsätt elda din ilska mot Billström och Ask. Rikta den också mot andra som dagligen uttrycker vardagsrasistiska ord. Öppna gärna också din dörr, ditt umgänge och ditt sinne för människor som inte är som du. Det vinner både du och dom på.

Men, det finns mer att vara arg på. Till exempel hur vi behandlar barn på i vårt avlånga land. Idag lämnar BO en rapport till regeringen om barn i häkte. Alltså 15-17åringar som isoleras från omvärden på grund av att de misstänks för brott. Observera, för att de MISSTÄNKS. De är alltså inte dömda för brott. Om de döms råder fängelseförbud men häkte det går bra.

Känner du någon 15åring? Tänk dig att han (det är nästan alltid en han) blir misstänkt och ska isoleras utan kontakt med föräldrar eller andra anhöriga i flera månader. Tänk dig vad det skulle göra med detta barn. Att vi under många år fått kritik av europarådets kommitté som tortyr visar väl att vi har en del att göra. Det är ingen ny fråga. Både riksdag och regering har blivit uppmärksammade på detta i många år. Det vet jag för jag har själv varit med och gjort vad jag kan för att just uppmärksamma frågan.

Men det är inte nog med detta. Regeringen, eller i alla fall moderaterna, föreslår nu att vi luckrar upp fängelseförbudet mot barn. Detta genom att moderaterna som en av tio punkter på sin lista över nya kriminalpolitiska reformer föreslår så kallad avskiljning för barn, det vill säga att de ska bära fotboja i hemmet. Fotboja som för vuxna anses vara ett alternativ till fängelse. Jag ska inte orda mer om det för det finns väl beskrivet här.

Det finns mer civiliserade sätt att bygga ett samhälle. På så många sätt.


måndag 18 mars 2013

Jag förlåter inte!

I förra veckan läste vi alla Jonas Hassen Khemiris fantastiska text till Beatrice Ask. Dagen efter skulle hon "försvara" sig i tv. Det gick så där. Ilskan när en justitieminister inte "förstår" frågan om hur en svensk som inte är blond och blåögd ska bete sig för att inte vara misstänkt är skarp. Är det samhället vi vill leva i?Ett samhälle där det är lika med att vara misstänkt att ha en eller två föräldrar som inte är födda i Sverige eller gud förbjude själv vara född utomlands. Eller, ja inte om man är norrman eller finne då utan du vet UTLÄNDSK... Det är faktiskt mina barn hon talar om.

Idag tog migrationsminister Billström rasismen inom moderaterna till nya höjder när han i en intervju med DN berättar att det inte är etniska svenskar mitt i livet som är flyktinggömmarna som möjliggör för papperslösa att bli kvar i Sverige. Inte små snälla svenska tanter. Alltså, ilskan jag känner när jag skriver detta är svår att hantera. Det är en av anledningarna till att jag inte skrivit om det förut, det är så svårt att hålla sig tillräckligt kall.

Nåja, medan jag och andra är fly förbannade på Billström har kompisarna i MP uttryckt sin oro. De har inte krävt en förklaring, de har inte rasat och de har framför allt inte avbrutit samarbetet om migrationspolitiken. De har uttryckt sin oro. Skrämmande! Nu har ändå Billström tvingats till korset för att be om ursäkt. Han har uttryckt sig slarvigt säger han. Vet ni, jag tror MP kommer förlåta honom men det kommer inte jag. Inte en chans att jag förlåter!

söndag 17 mars 2013

Vad ska jag bli?

Så sitter jag här igen och känner mig rastlös. Kommer att tänka på en gamma låt från förr. Var det Noice?

"Rastlösheten brinner i min kropp. Ingenstans finns det en gnutta hopp. Men i natt när ...hmhmhm...brinner upp. Hmhmhm.... måste ut i natten.. "

Kommer du ihåg?

Vill göra mer, vill framåt, vill uppåt. Hela mitt liv har jag karriärplanerat genom att halka på närmaste bananskal. Rastlös, uttråkad och lite blasé. Vad ska man bli när man blir stor egentligen. Kan man vara nöjd med det man gör?

Kanske ska göra något åt privatlivet istället. Om man inte själv bestämmer sig för att något ska hända så lär ju inget hända. Men vad? Svårt att säga men det tål att tänkas på. Vad vill jag, vad bör jag, vad ska jag?

Eller, kanske borde jag renovera. Det verkar ju populärt.

Så kan man ju välja att traggla på. Hoppas på det bästa, göra så gott en kan och vänta på nästa bananskal som kastas i ens väg. Plötsligt händer det. Eller hur? Visst gör det? Det måste hända, det bara måste det!

Snart måste det hända något.

fredag 15 mars 2013

Mer ideellt

Jag har jobbat ideellt i hela mitt liv. Från att sälja lotter åt den lokala idrottsklubben till att sitta i diverse styrelser av olika slag. Det ger mig energi och utlopp för kreativitet. Ibland tar det en jädra massa kraft men för det mesta får jag mer än jag ger. Förra veckan lämnade jag mitt ordförandeuppdrag i den lokala partiföreningen. Efter sju år tyckte jag att det var dags för vaktombyte. Det var rätt och riktigt och det känns bra och tryggt att ha lämnat över till nästa generation.

Veckan före årsmötet blev jag dock kontaktad av en ny valberedning. Jag visste redan när jag var på väg till mötet för att träffa dem att detta skulle bli en kamp. Att säga nej till det uppdrag jag blev tillfrågad om hade krävt en viljestyrka utan dess like. När moderskeppet kallar låter man sig beemas upp liksom. Det finns inte så mycket att välja på.

Så, idag blev det offentligt att jag kandiderar till och är nominerad som ordförande i Hammarby Damfotboll. Det känns läskigt, roligt och hedrande. Ett år när mitt Bajen möter både AIK, DIF och Älta i derbyn. Ett år när det är EM i Sverige. Ett år när damfotbollen kommer ta ett stort kliv ut på banan i hela vårt land.

Här är ett av mina lag, fast vi har så klart hundratals tjejer till i våra färger. Nu kör vi!


torsdag 14 mars 2013

Semester

Har ingen semester i sikte alls men jag skulle vilja ha. Cykel, inte bråttom hem, ett glas till. Värme, promenad genom stan, vill inte alls att natten ska ta slut. Nattbad, galenskap - utan ånger. Hur länge får man känna sig som tonåring?

Nu skulle jag kunna spela Håkan Hellström men det tänker jag inte göra:




onsdag 13 mars 2013

Jonas Hassen Khemiri for president

Sitter hemma vid köksbordet och läser DN. Brukar gå upp i tid för att både hinna dricka kaffe och läsa tidningen på morgonen. Eller, kanske inte läsa men i alla fall bläddra igenom. Längre, viktiga eller/och intressanta artiklar lägger jag ofta på hög för att ta itu med senare. På kvällen eller nästa dag.

Idag dras jag dock till Jonas Hassen Khemiris text som en fluga till eld. Och jag menar det för jag vet att det kommer att vända sig i magen när jag läser den. Jag vet att jag kommer att se den råa rasismen i vitögat genom hans ord. Jag vet att jag kommer tänka på mina barn och vad de ständigt måste uppleva. Jag vet att jag kommer minnas deras pappas ord innan första dottern föddes.

"Kom ihåg att våra barn alltid kommer ses som svarta av min familj"
Okej?
"Och din familj kommer att se på dem på samma sätt....".
Trams!

Även om mina ungar aldrig utsatts för rasism av min familj, så hade han så himla rätt. Jag har pratat om det förut. De välmenande plumpa frågorna om varifrån de "egentligen kommer". Tipsen och råden från människor som inte fattar någonting. Glåporden, blickarna, vakterna, funderingarna, oron, tankarna, diskrimineringen som väntar bakom hörnet vart en än vänder blicken.

Jag läser artikeln. Det är som att få ett knytnävsslag i magen. Det är den brutala sanningen, inte om REVA utan om livet. Om den svenska jävla rasismen. Den råa rasismen som bygger på något slags övertygelse om den vita rasens överhöghet. Ja, jag menar vad jag skriver. Rasismen, vit överhöghet!

På tunnelbanan på väg till jobbet ser jag mig om. En salig blandning av folk. Det känns tryggt och hemtamt och bra. Några läser DN andra läser Metro, de flesta läser inte alls§. Jag ser på feeden i twitter och på facebook att Hassen Khemiris artikel delas som aldrig förr. Faktum är att jag aldrig sett något liknade. Fler har känt den där knytnäven, det där illamåendet välla upp. Kanske skammen, kanske ilska - vad vet jag?

När jag ser det känner jag ändå en strimma hopp. En liten ljusglimt. Kanske finns det ännu hopp. Jag vet inte om jag vågar men jag kan inte låta bli. Att hoppas.

tisdag 12 mars 2013

Jo, vi är i krig!

I december fick EU fredspris. Sverige är ett neutralt land som inte krigar. Det är inte vår grej. Sverige är med i EU. Vi borde inte vara i krig eftersom EU är ett fredsprojekt. Jag känner mig förvirrad över sakernas tillstånd men det är ett faktum att vi krigar i Afghanistan. Det är samtidigt ett faktum att vi inte befriat något folk. Det är skamligt att vi inte talar öppet om det krig vi deltar i, både i förhållande till de svenska soldater som är på plats och de människor som lider under krigets plåga i det invaderade landet.

Läs denna artikel, det behöver många göra. Det går inte att smita undan ansvar.

måndag 11 mars 2013

REVA och MP

Det där med REVA och Miljöpartiet är en intressant fråga. Jag minns i valrörelsen 2010 alla unga som kom till valstugan och frågade, vad är den största skillnaden mellan v och mp? Jag minns alla unga som frågade om man verkligen kunde lita på mp i invandringspolitiken. 

På fråga ett svarade jag att den största skillnaden är att mp i grund och botten är ett borgerligt parti som är för vinst i välfärden och utförsäljningar. På fråga två var jag tvungen att säga nej. Det är trist men det är sant. Det var min bild av mp. Det är uppenbart att jag hade rätt. 

Nu frågar mp vad alternativet till att göra upp med regeringen om invandringspolitiken är? Den överenskommelse man har gjort och som ännu inte genomförts annat än i sina repressiva delar, är det värt det? Den överenskommelse som kritiserats av ALLA tunga organisationer på området som otillräcklig, är det värt det? Tja, alternativet skulle ju kunna vara att upprätthålla en kraftfull opposition över blockgränserna. Den opposition som fick igenom påskupproret. Den opposition som byggde sin politik på humanitetens grund. 

Om inte mp hade legitimerat REVA genom överenskommelsen hade inte REVA kunnat leva vidare. Om inte mp hade svikit den humana oppositionen hade det sett annorlunda ut för de papperslösa som idag inte vågar ta tunnelbanan för att få den vård och den omsorg som de behöver.

söndag 10 mars 2013

Tur i kärlek eller i spel

Det ser så frestande ut. Solen skiner och himlen är blå. Längtan efter att sitta på min pyttelilla pilsnerbalkong och njuta av eftermiddagssolen. Dock är det svinkallt, vackert, men kallt. Det dröjer inte länge dock innan det är dags, och i år ska jag göra allt annorlunda. Jag ska inte förodla en enda chiliplanta, ingen basilika och inga tomater. Har jag tur får jag frukt på förra årets chiliplantor, och resten kan jag köpa.

Klart man blir lite sugen på att bli hemnetknarkare igen. En stuga på landet, en trädgård, kanske rent av en sjöglimt. Fast, inte ensam. Det blir för trist. Drömmer ju fortfarande om mitt sommarkollektiv för vuxna människor. Varför ska det vara så svårt. Ett ställe för samtal och umgänge. När man verkligen har tid att snacka och vara.

Får väl vinna på lotto och sedan skaffa typ ett änglagårdshus där alla får plats och ordna stora fester och intima kalas. Det vore en dröm att drömma. Ska bara börja spela först, det är en bra början. Eller i alla fall köpa mig en lott. För den som inte har tur i kärlek borde ha rätt till lite tur i spel!

lördag 9 mars 2013

Avgår

Jag är en föreningsmänniska. En ideell typ som gillar att styra och ställa och att göra skillnad. Jag har varit ordförande i den lokala partiföreningen i många herrans år. Två val har jag suttit i förhandlingar och försökt förändra. Idag, typ sex eller sju år senare avgår jag. Det känns vemodigt, det känns skönt, det känns läskigt och det känns bra. I sista sekund har det blivit klart vem som tar över om föreningen väljer att välja henne. Det kan nog bli bra det också.

Under årets första månader har jag blivit erbjuden diverse poster här och där. Jag har blivit intervjuad för en post i en statlig styrelse som jag antagligen kommer att sitta i och fått chansen att styra och ställa lokalt i en annan förening. Det finns så mycket som behöver göras. Kan inte du se till att engagera dig så vi blir fler som delar på de ideella timmarna.

Jag har nyss också fått ett "erbjudande" som jag inte vet hur jag ska kunna tacka nej till. Ett hedersuppdrag som heter duga. Det kommer krävas massor av tid och energi. Ersättningen är så klart noll, i alla fall i pengar räknat men det har väl ingen betydelse egentligen. Om, jag säger om, jag bestämmer mig för att jag vill och jag får vara med på resan uppåt kan det vara jag som lyckas med det andra har satt igång. Som vi brukar säga, skördar de lågt hängande frukterna. Det vore väl fantastiskt.

Hur som helst, idag avgår jag. Det var dagens budskap.

fredag 8 mars 2013

Mer debatt

Funderade ett tag på att söka jobb som debattredaktör på en kvällstidning. Alltså, jag har ju redan ett sjukt roligt och viktigt jobb men för att se om tidningen skulle vara modiga nog att lyssna på just mina idéer. Tog ett snack med familjen Slow över några glas vin för att gå igenom min förträfflighet och kom väl fram till att om tidningen inte ville ha mina tjänster fick de fan skylla sig själva.

Om jag var debattredaktör skulle jag så klart skapa den där arenan som saknas (sic). Där stan möter landet. Där människors väl och ve blir relevant igen. En debattarena där "vanligt folk" kommer till tals men också känner igen sig när "etablerade debattörer" ger uttryck för sitt eftersom det betyder något. En plats där åsikter bryts mot varandra på riktigt. En plats där unga och gamla och vi där emellan varje dag vill veta vad som ska hända och där ursprung saknar betydelse.

Ge mig en arena som ger utrymme till de unga. Till dem som behöver berätta om sin samtid för oss som behöver höra. De som levt hela sitt (politiskt) medvetna liv med en borgerlig regeringen och som behöver hopp om att ett annat liv är möjligt. En debattarena som ser till att regeringsskifte blir möjligt.....

En del människor vill ha debatt i pappersformat. Andra kräver snabba inlägg på nätet - i värsta fall på 140 tecken. Alla har en åsikt. Hur får vi ihop det här? Går det att få debatt, inte "bara" cementerade åsikter. En arena som är öppen för nya, fria tankar. Där det blåser lite och där luften verkligen är fri. Alltså - där det är viktigare att tänka fritt än att tänka rätt varje gång. Där man får ångra sig när man hört motståndarens argument och där samtalet bara fortsätter och fortsätter!

Fixa det!


onsdag 6 mars 2013

Hit med stålarna

Pratade med en ung person som berättade att de inte hade haft vikarie för en lärare som varit sjuk under en längre tid. Funderade vidare på det där ett tag. Det handlar om en gymnasieelev och som de facto varit utan lärare i över två månader. Det är lång tid av en gymnasieelevs dyrbara tid. Om hen själv hade varit frånvarande under samma tid hade eleven fått sitt studiemedel indraget, det är ingen tvekan om det.

Dessutom, skolan har ju fått betalt för att tillhandahålla undervisning. Dessa pengar skramlar runt där på botten av skattkistan. När terminen är slut så ligger de kvar och väntar på att ägaren ska plocka ut dem. Ju färre vikarier ju mer vinst. Bäst är så klart att se till att lärarna är friska men saker händer som man inte kan påverka.

Vad som är värst är dock som sagt bristen på undervisning. De tre korta år som är gymnasiet är inte sällan avgörande för framtiden. De som inte fixar det på egen hand kommer att få ta igen det senare. På komux kanske. Med studielån troligtvis. Det sociala kontrakt som vi skrivit i Sverige blir mindre och mindre värt. Tanken på att vi inte skulle kunna falla igenom togs ifrån oss för länge sedan. Att vi inte heller ska ha rätt till fri utbildning, det är så sorgligt. Så många av våra barn kommer att göra just det, falla igenom. Och vi kommer få betala på så många sätt. Tyvärr.

tisdag 5 mars 2013

100 % solidaritet

Idag har jag fått veta att 100 % solidaritet är den mängd solidaritet som ryms i regeringens budget. Jag tycker det är knas. Jag vill inte att vårt bistånd ska innefatta personer som vill plugga i Sverige. Jag vill heller inte att det ska handla om att använda pengar till flyktingmottagning som egentligen skulle gått till bistånd. Det gör mig arg och frustrerad att vi sjunkit så djupt. Att den svenska solidariteten nu är så urholkad att det är möjligt att ens tänka tanken.

Kom igen, 100 % solidaritet betyder att solidariteten måste räcka till både och, inte antingen eller.

Kör en repris på en låt om det svenskaste av svenskt - solidaritet.


söndag 3 mars 2013

Åh, åka sj-tåg

Sitter på tåget mot Göteborg tillsammans med kollegor från två samarbetsorganisationer. Vi ska till Göteborg för att gå på utställning och vara med på boksläpp. Sedan ska vi äta "avslutningsmiddag" för vårt projekt kring hiv och lagstiftning som hållit på tre år. I morgon ska vi ha en heldag med projektet och då har jag lovat att presentera lösningen. Det ska bli intressant.

Igår käkade jag middag med mina goda vänner familjen Slow. Vi träffas för sällan nu för tiden. Det var trevligt men betydde som allt som oftast lite för mycket vin. Å andra sidan betydde det också väldigt mycket prat. Funderingar på karriär, möjligheter, kapacitet och utveckling. Frågan om en ska våga ta språnget. Om en har det som krävs. Vi går lite i otakt, det är bra. När en av oss behöver stöttas och peppas står den andra stadigt. Det är sådana vänner som är bäst att ha.

Missar dock träningsmatchen på Stadshagen. Det känns sådär. Men, hur som helst. Forza Bajen!

lördag 2 mars 2013

Ledig lördag och så lite jag jag

Så var det lördag igen, veckans lediga dag. Det blir nämligen ingen vilodag i morgon utan jobb. Nåja, jag ska försöka ta igen det framöver. Det värsta med att jobba på en söndag är trots allt att jag missar en försäsongsmatch (till). Det känns mindre bra. Men, det är smällar en får ta.

Veckan som gått har varit extremt intensiv. Möten, människor och lite sömn. Har skrivit debattartikel som blivit väldigt läst, rosad och risad. Druckit för mycket vin med vänner mitt i veckan, det kostar på. Har också blivit intervjuad av magasin som kommer ut om några veckor. Lite läskigt att vänta på en artikel om sig själv. Nästa vecka ska jag bli fotad också, för artikeln i fråga. Helt knasigt.

Men idag är det bara jag. Jag ska städa, träna, äta middag med vänner och dricka mera vin. Fira att det är dag 60 av min utmaning #100burpees. Det trodde jag aldrig om mig själv, att jag skulle klara. Eller jo, det trodde jag kanske för jag är ganska envis. Nu har jag inget mer att berätta. Detta var dagens snicketisnack-rapport. Vardag och ledighet.


fredag 1 mars 2013

En svensk tiger?

Såg äntligen den omtalade ironiska sången om det svenska försvaret som tydligen var en del av ett populärt underhållningsprogram i rysk tv i veckan. Bortsett från att den var hyfsat taffligt framförd och de sexistiska buskapen i sången så innehöll den också en del allvar.

Jo, tänker du - det är ju förskräckligt att vi talat om för ryssen att vårt försvar bara håller en vecka vid invasion. Klart det inte ens håller en vecka. Det kan jag aldrig tro. Men, nu är det inte detta jag tänker på. I låten sjungs det om hur en invasion går till, bombning om natten och sedan marktrupper för att "städa upp". Jo tack, jag vet en annan "försvarsallians" som beter sig just så....

Jag vill inte bli invaderad av Ryssland men jag vill absolut inte heller bli invaderad av NATO, eller vara en del av ett NATO som invaderar andra länder. Jag vill nedrusta.