torsdag 31 juli 2008

Facebook - svaret på alla frågor

Jo då, jag har ett facebook-konto. Jag gillar det för jag ha fått kontakt med människor som jag inte sett på länge. Det är ett kul sätt att hålla koll och kontakt. Igår, till exempel träffade jag några vänner som var i Stockholm på besök. De bor annars i NewYork och var bara här i tre dagar. För att förenkla livet bjöd de in alla kompisar som hade lust att träffa deras nya små barn till fika på Rosendal. All försnack sköttes via fejan. Enkelt.

Nu har jag blivit inbjuden till en ny grupp. "Håll SD utanför riksdagen 2010-gruppen" eller något sådant. Jag ska inte bli medlem! Inte för att jag inte sympatiserar med syftet men jag tror inte alls på metoden. En grupp på fejan gör ingen skillnad. Jag är med i All hail to David Bowie, Singel malt, Liverpool-fans, Bajen-fans och en del annat men det beror på att dessa grupper säger mig något och säger något om mig, det är en annan sak. (Jag kastar heller inte kuddar och jag är inte med i något vampyrkrig).

Det finns en annan grupp som jag tror stenhårt på. Den gruppen kräver handling och det gillar jag. Gruppen heter "Jag lovar att aldrig mer hålla tyst när någon säger något rasistiskt". Det är inte alltid lätt att leva som man lär men ska vi slippa SD i riksdagen 2010 så tror jag att denna metod är mest verksam. Välkommen i kampen!

onsdag 30 juli 2008

USB-helvetet

När jag läste EG-rätt på univeritetet fick vi till uppgift att söka reda på bananböjsdirektivet. Självklart trodde vi alla att det var en myt, något så knasigt kan väl inte vara möjligt. Men jo då, det är sant. Bananböjsdirektivet existerar och tror du mig inte kan du kolla här när du läst klart.

Okej, allt gott och väl. Jag lärde mig söka i EU:s databaser och nu vet jag att vi EU-medborgare slipper oroa oss över att vi får dåligt böjda bananer i affären.

Nu är min stilla undran, när är det dags att göra nåt år USB-eländet? Du vet vad jag menar, varenda apparat har en egen standard. Seriöst, i hallen har jag en jättebytta med sladdar och många av dem borde nog åkt ut i soporna för länge sedan. Vi är tre personer i vårt husåll. Alla har datorer, kameror, mp3:er, mobiler etc. Du kan ju föreställa dig!

En ljuspunkt var när jag köpte kamera och den faktiskt hade samma anslutning som min mobil/mp3. Hurra för Nokia och Nikon! Om nu EU inte lyckas med att standarlisera USB-helvetet kanske det är dags att använda konsumentmakt och bara köpa elektriska apparater med "rätt" USB-anslutning - vilken det nu är?

tisdag 29 juli 2008

Inkognito i Blåsut

Igår var jag på mitt lokala hak och kollade på fotboll. Jag bor som du vet bakom fiendens linje varför första halvlek av Bajen-matchen fick avnjutas via radio på uteserveringen. På tv var det där gul-svarta laget i fokus. (Tyvärr vek Jungs Chile ner sig i slutminutern...). Där ute i friska luften att satt också ett gäng damer och friskade upp sig med en öl eller två eller tre. Min krog är som de flesta andra förortshak, ganska trevligt folk men de flesta som hänger där tittar lite för djupt i bägaren lite för ofta.

Nå, när andra halvlek stod på tapeten gick de flesta in - i alla fall vi som kommit för fotbollen. De damer som friskat upp sig på uteserveringen var inte där av sportsliga skäl så de flesta skingrades ganska snart. Inte alla dock.

I går kväll bevittnade jag en av de brutalaste raggningar jag någonsin sett. "Alltså, jag är här-du är där, ska vi gå hem och ha sex?" är ett försök till sammanfattning. Ja, varför inte. Varför ska man krångla till det så himla mycket. Kudos till dig som försöker. Nu var det dock så att objektet i fråga var väldigt intresserad av fotbollsmatchen och mindre intresserad av damen i fråga. Det blev lite pinsamt när hon mitt i lokalen inför öppen ridå försökte hångla upp sitt utsedda objekt mot hans vilja. I dag blir det ännu mer pinsamt eftersom de bägge och alla vi som satt runt om kring bor i samma kvarter och ser varandra varje dag. Kanske gick dom tillslut hem tillsammans - vad vet jag. Kanske bevittnade jag bara ett mönster men det var fler än jag som vred på sig i sekundärskam.

Ok, då kan man fundera på; var det lite extra pinsamt för att det var hon som var lite rå och raggade på honom? Hade vi reagerat på samma sätt om det var han som var lite full och slemmig?

Hur som helst har jag ett tips. Ska du ut och ragga på det lite mer "ärliga" sättet? Välj inte din egen kvarterskrog utan kanske ett hak lite längre bort. Det är mindre risk för pinsameter. Prova med att att vara inkognito i - ska vi säga - Blåsut eller något annat ställe på lagom avstånd.

PS, matchen (fotbollsmatchen alltså, den andra vet jag inget om) slutade 1-1, Petters mål var jäävligt snyggt och Bajen var värda tre poäng!

måndag 28 juli 2008

Fotboll och hetta

Semestern rullar på och värmen ligger som en het filt över landet. Jag är glad att jag bor i en lägenhet med tvärdragsmöjligheter, det räddar i alla fall nätterna. Idag har jag varit inne i stan och gjort några ärenden, det var inte kul. Dock köpte jag en bajenflagga för att sätta på balkongen. Idag är det ju matchdag så det kändes bra att sätta den i balkonglådan och låta den vaja över fiendeland.

På tal om bajen så är det ju match i kväll. Bajenfans bojkottar ju bortamatcher men i kväll blir det en specialare. Bajen fans åker till Örebro och kampar UTANFÖR arenan. Kul initiativ tycker jag, sjung så det hörs över till planen. Själv går jag ner på kvarterskrogen och ser matchen, det är också kul.

Just idag är jag glad att Petter Andersson finns med i truppen. Efter att ha förlorat både den ene och den andre, senast Paulinho, och hört rykten om ännu fler var jag lite orolig när Petter inte var med i truppen i senaste matchen. Både Petter och Lolo är ju i riskzonen för transfer. Bara fyra dagar kvar tills transfern stänger för sommaren. Ska vi hänga med i toppen så tål vi nog inte så många fler skador och försäljningar i år. Däremot är jag riktigt glad och stolt över alla HTFFare som nu tar klivet upp i a-truppen, det ser bra ut för framtiden.

Nu längtar jag till kvällens match, två timmar av nervosiet men guud vad jag älskar fotboll!

söndag 27 juli 2008

Utsikt från balkongen


Utsikten från min balkong har i helgen väckt gamla minnen till liv. Jag får väl tillstå att utsidan på vår turnébuss inte var lika välputsad men insidan var å andra sidan väldigt trevlig. Bussen på bilden kanske tillhör ett dansband eller ett cover-band, vad vet jag? En sak vet jag dock, turnélivet - det var tider det!

Betraktelser från ryggläge

Ja, den titeln låter väl som om det skulle bli en eller annan smutsig detalj men tyvärr är det inte ämnet för idag. Nej, det handlar om solning. Igår låg jag på rygg på stranden och utsatte mig för solens strålar (och eftersom jag har hyfsat pigment tror jag att det är nyttigt). Bakom mina solglasögon hade jag möjlighet att betrakta omgivningen lite grann.

Till vänster om mig hade en pappa parkerat med sin typ sexåriga son. Pappan klemade i största allmänhet med sin unge. Packade in honom i handduk efter badet och torkade hans hår. Ok, det kanske går an men när han lade upp mat på en tallrik och började mata ungen... Va fan, hur ska han klara sig på skolgympan och i skolmatsalen?

Framför mig låg en familj med mamma, pappa och fyra ungar varav tre söner. Mamma i mitten och jag tror att de åt HELA TIDEN. Mamman hade ena handen i kylboxen och den andra under hakan på en av sina telningar Pappan läste tidningen och mamman passade upp fast när det var glassdax gick pojkarna till pappa och bad om pengar.

Nedför berget kom en liten pojke rusande, efter honom kom storasyster för att se till att han inte ramlar och skrubbar sina ömtåliga ben. Till höger torkar mamma sin tioårige son och hjälper honom byta badbyxor under handduken som hon samtidigt håller upp. Bredvid försöker dottern krångla sig in i en torr bikini utan att ramla och utan att visa upp sina russin.

Jag ser en väldigt tydlig trend. Pojkar oavsett ålder behandlas som små barn och passas upp som vore de ömtåliga som tunnaste glas.

Seriöst, vad gör vi mot våra söner, bröder, fäder. Seriöst, alla ni pojk-mammor och pappor. Sluta klema bort era söner. Jag vägrar uppfostra mina döttrar att ta hand om dem när ni försöker släppa taget!

lördag 26 juli 2008

Rastlös - sömnlös

Vet inte vad det är men jag kan verkligen inte sova. Jag har nu haft semester i tre veckor och fortfarande inte lyckats gå ner i varv. Jag har verkligen ingen tid att passa men känner mig ändå stressad på något vis.

Jag tränar, äter bra har inga problem i största allmänhet.

Det kanske är spriten. Jag dricker antagligen helt enkelt för lite!

fredag 25 juli 2008

In the name of love

Så är det äntligen dags. Europride inleds med allsång på Skansen. Folkligt, festligt och vanligt. Jag antar att syftet är att lyfta fram "radhusbögen" och det är väl bra. Annars har försnacket som vanligt handlat om den "rosa ekonomin", det vill säga alla rika homosar som spenderar pengar i Stockholm under prideveckan. Som om kärleken måste rättfärdigas med ekonomi eller vad då?

Idag handlar det lite om mångfald och "komma ut"-processer också. I allmänhet är det positiva nyheter men idag är det två riktigt tråkiga som fastnar. Den ena är en rapport om att antalet hatbrott ökar och att Kd:s representant i SL:s styrelse protesterar mot regnbågsflaggor på bussarna.

Herre gud kunde vara ett relevant utrop i det senare sammanhanget! Jag är sååå trött på intolerans. Själv blir jag både glad och stolt när jag ser regnbågsflaggor över hela stan. Jag blir också glad när jag talar med mina tonårsdöttrar om dessa frågor. De tittar på mig som om jag inte var riktigt klok. För dem är tolerensen självklar, det ser ljust ut för framtiden.

Samtidigt, kampen mot hatbrott är viktig just nu. Rätten att älska den man vill och manifestera det är självklar för mig men inte för alla. Kampen för politiska fri- och rättigheter måste gå vidare till exempel kampen för könsneutralt äktenskap. Prideveckan kommer säkert att bjuda på ett eller annat utspel i den riktningen.

Själv tänker jag fira kärleken i största allmänhet. Så till alla er som har längtat och kanske just nu funderar på att komma ut: ha en underbar Pridevecka! IN THE NAME OF LOVE!

onsdag 23 juli 2008

Folkdomstolar och monster

Sverige har ett rättsystem som fungerar någorlunda. Vi har öppna rättegångar, för det mesta, och vi har rätt till bästa möjliga försvar om vi blir misstänkta för brott. Vi har domare som är så neutrala att de inte kan gå en utbildning om sexualbrott på grund av att de då kan misstänkas svaja i sin neutralitet. Nu verkar vi ha fått nya domstolar. Eller nja, de har väl funnits tidigare också men de har blivit mer aktiva på sista tiden.

Jag hade verkligen bestämt mig. Faktum är att jag i princip inte läst en rad om eller på annat sätt engagerat mig i vare sig Engla-fallet eller Arbogamorden. Jag brukar i största möjliga mån undvika kriminaljournalistik när den ser ut som kvällstidningsjournalistik. Detta betyder självklart inte att jag inte bryr mig om de fruktansvärda dåden eller att jag inte förstår sorgen och ilskan hos de anhöriga. Jag känner helt enkelt inte något behov av att veta detaljerna. Och när nu dåden åter spelas upp i media måste jag säga att det känns ännu mer som om det snurrats ett varv för mycket.

När sedan aftonbladet publicerar offrets mammas "tal" till den misstänkte förövaren tycker jag att det börjar närma sig en farlig gräns. Nej föresten, inte bara närmat sig utan snarare gått över gränsen. Jag tycker hela den här "anhöriga talar till den misstänkte"-grejen är fel. Jag tycker att domstolar ska vara till för att anhöriga ska slippa "prata ut" och för att att anhöriga ska slippa bära ansvaret för "hämnden". Samhället tar över och de anhöriga kan få chansen att sörja. Det ska innebära rättvisa och rättsäkerhet.

Frågan är om vi är på väg att skapa något slags folkdomstolar där det är öga för öga som avgör? Jag hoppas verkligen inte det och som ett första steg borde man åtminstone begränsa dessa anhörigtal till ett minimum. Att rättegångar hålls bakom lykta dörrar är också ett oskick som bör undvikas. Går det att komma ihåg att inte ens den man som nu har åtalats för de hemska dåden mot Engla är att anse som skyldig förrän domstolens dom har fallit?

Bakslag

För ett knappt halvår sedan var jag anmäld till ett löplopp. Jag har aldrig sprungit ett lopp och självklart var det inte jag själv som anmält mig. Faktum är ju att jag nästan aldrig sprungit över huvud taget. Jag älskar som du vet idrott men det har varit mer i teorin än i praktiken. Det går dock inte att komma ifrån att det var lite nice att se sitt namn där i startlistan.

Sedan ett knappt halvår har jag börjat springa. Eller, jag har börjat lufsa runt sjön här intill. Det går inte fort och mitt "löpsteg" är väl inte optimalt men jag gillar det. Målet är såklart att klara det där loppet nästa år. Nu har jag dock fått ont i hälsenan igen, och lite i ett knä också. Det är väl straffet för att ge sig ut på sådana tokigheter som att planera för ett löplopp när man uppnått mellanåldern.

Igår var det DN-gala. En kanontävling var utlovad och jag är ledsen att jag inte var där som jag brukar. Besvikelserna var tyvärr många. Vårt guldkantade friidrottslag är på väg att krackelera på riktigt. Christian Ohlsson drar sig ur OS. Carolina Klüft är nybörjare i sina grenar. Magnus Arvidsson är antagligen skadad, Sanna Kallur likaså. Min gamla favorit Robert Kronberg missade sista möjligheten att bli uttagen. Emma Gren lyfter inte (ha, ha). Två kvar, Stefan Holm och Mustafa Mohammad. Vi får hoppas på dom.

Jag ska självklart också genast ska börja rehabträna - inte inför OS men inför mitt kommande storlopp - Två sjöar runt 2009. (Och vet du, Musse har sprungit det loppet flera gånger :-))

tisdag 22 juli 2008

Utfärd i österled

Första gången jag besökte Tallin var för sex år sedan. Därefter har jag varit där ytterligare ett par gånger. Jag har gjort endagarsstopp och flerdagarsstopp. Nu tror jag dock att det får vara nog. Hela Tallin är nämligen numera en enda stor turistguidningsgruppsorgie. Överallt, och då menar jag verkligen överallt, får du passa dig så du inte hamnar mitt i en guidning. En dam med en skylt på en pinne leder en grupp i sakta mak fram på en smal gata och ingen kan passera. HM verkar inte ha hittat till Tallin men däremot Lindex, Nordea och SEB. Shoppingcentren är överallt men visst, det finns en och en annan vy kvar att titta på i Tallin. Och visst, det går att handla billigt så jag har fyllt förråden för kommande kräftkalas.


Jag och tjejerna hade hur som helst det trevligt för det mesta (tonårstjejer...) och kareaoken är ju alltid en hit att titta på framåt natten. Det är också roligt med alla turistgrupper från landet. En buss kommer från Borlänge en annan från Hudiksvall och en tredje från Tranås. I en hytt nära vår klämde 20 stycken ihop sig och hade förfest, huvudfest och efterfest. När hyttinehavarna tröttnat fortsatte de att sitta i korridoren utanför. Roligt hade de, glada var de men visst är det tokigt att de aldrig kom iväg från den där korridoren. Varför de lämnade Leksand, Motala eller Huskvarna överhuvud taget kan man ju fundera på?

måndag 21 juli 2008

Pausmusik

Idag befinner jag och mina ungar oss i Tallin, här kommer lite pausmusik som kanske passar.



Vi hörs.

söndag 20 juli 2008

Min farmor

Min farmor var ingen lantis. Hon ville gärna bo i stan där det var liv och rörelse och hon älskade att dansa. När jag var liten, si så där fyra fem år, var jag ofta hos farmor och farfar i stan. Där kände jag mig hemma.

Min farfar var en stilig man. Han hade silvergrått hår som kammades med pomada varje morgon till en stilig frisyr. Min farfar rökte John Silver utan filter men med ett fint brunt munstycke. Min farfar var en tystlåten man.

Min farmor var en liten men bestämd kvinna. När jag var på besök tog hon med mig till PRO där hon skulle "liva upp kärringarna lite". Farmor och jag sjöng sånger på PRO, alltid skillingatryck, ofta med en feministisk touch.

"Sorgerliga saker hända än i våra dar minsann, sorgerligast är dock denna om Elvira Madigan".

Min farmor rökte inte, men hon gick gärna ut i köket och tog ett os. Min farmor började jobba när hon var mycket ung och hennes liv var inte alltid bekvämt. Min farmor hade klassperspektiven klara för sig, och hon berättade gärna. Min farmor hatade Boman och älskade Palme. Min farmor och min farfar var sambos i nästan 15 år innan de fick gifta sig. På 20- och 30-talet var det tuffa tider.

Min farmor lärde mig dricka kaffe när hon tog med mig på riktigt storstadsbesök. Vi åkte till farmors syster. Hon bodde vid Möllevångstorget i Malmö och serverade Zoegas på fat, Mollbergs eller Skånerost med en sockerbit att suga på. Oj, det var ett äventyr. Farmors syster hade en potta under sängen, jag minns inte riktigt varför. Varje dag gick vi till Folkets Park där det hände så mycket spännande saker. Vi gick nog till Pildamsparken också.

Min farmor älskade att dansa. När farfar gick bort flyttade hon ut på landet, till en lägenhet nära vårt hus. Då tog hon färdtjänsten till onsdagsdansen. När min farmor blev riktigt gammal tog hon en matsked whisky efter frukosten varje dag, "för blodet". När whiskyn inte hjälpte längre och hon fick kärlkramp var det liksom ingen mening. Min farmor dog när hon inte längre kunde dansa. Det var många år sedan nu men jag saknar henne fortfarande.

lördag 19 juli 2008

Because the night

Nä, inte f-n kom jag iväg till Stockhom jazz så om du till äventyrs var där och väntade på mig ber jag om ursäkt. Istället för att tillbringa natten med Patti Smith har jag spenderat den med Peter Andersson. Det är första gången jag har med mig Peter i bingen och han är väl helt ok. Andra sängkamrater jag uppskattar är Thorsten Wahlund och Katarina Ewerlöf.

Shanti Rooney har jag testat men jag rekommenderar honom inte. Jag tycker han har lite svårt med rytmen.

Du kanske undrar varför jag berättar om mina sängkamrater? Det är inte bara för att jag lovat smutsiga detaljer. Nej, jag har ju som du vet lite svårt att sova ibland men nu har jag hittat ett knep. Det involverar inte sprit, knark eller piller och dessutom är det väldigt billigt. 169 kronor i månaden och för det mesta vaknar jag hysfat pigg på morgonen. När jag vaknar mitt i natten sträcker jag mig bra efter Peter, Katarina eller vem jag just nu har i sängen och så somnar jag ganska snabbt om.

Ok, jag pratar alltså inte om människohandel. Det handlar inte om "rent-a-skådis" för eget "nöje". Mitt knep heter Storytel och är en nättjänst med högläsning - det vill säga lyssnarböcker. Kanon! Att det finns en insomningstjänst gör ju det hela ännu bättre. Man lyssnar alltså via mobilen, superbekvämt.

Och du, ska du bara lyssna på en enda lyssnarbok i år ska du välja "Kalla det vad fan du vill" av Marjahne Bakhtiari - uppläst av Sanna Persson. Fantastisk!

fredag 18 juli 2008

Skärpning!

Ok, detta är en varning. Nu måste det faktiskt bli skärpning på flera fronter. Redan den 2:a juli aviserade jag att jag läst horoskopet för sommaren och av detta framgick det tydligt att juli skulle bli en het kärleksmånad. Hm, jag vääntar. Det kan ju inte räknas att man får till det någon gång. Nej, det var ju kärlek och romanik som utlovades och två tredjedelar av månaden har redan passerat!

Vadå? Menar du att jag har en egen skuld i detta? Det faktum att jag legat på den tomma playa del Barndomhem halva tiden, skulle det spela in? Att det sällan kommer förbi intressanta personer på min balkong, skulle det spela roll menar du?

Ja, ja. Typiskt att du ska skylla på mig.

Jag får hoppas på den andra delen av sommarhoroskopet istället. Augusti skulle ju handla om jobb. Håller du tummarna för att något av mina drömjobb ramlar in kanske det hjälper. Det har det uppenbarligen gjort för Samuel Eto. Seriöst, 360 miljoner för ett års fotbollsspelande i UZBEKISTAN! Va?

Nej, nog med babbel. Idag spelar den fantastiska Patti Smith på Stockholms Jazzfestival. Kanske borde jag gå. Kanske är det troligare att vi ses där än på min balkong.

torsdag 17 juli 2008

Vi vann?

Ibland går det undan men nog njuter jag lite av att se regeringsföreträdarna vrida sig på kroken. Minst fyra borgare har nu ångrat sig vilket gör att FRA-lagen kan hävas innan den blir verklighet. Fast dom kan ju så klart komma till insikt igen.

Hur som helst presenterades det hela i SvTs nyheter ikväll. Mats Knutsson hävdade i analyspratet att när borgarna var i opposition gjorde dom sig kända som kritiker till det så kallade Bodström- eller storebrorssamhället. Hallå, vad fick han det ifrån? De borgerliga partierna har väl rötsat för varenda storebrorslag som Tompa hittade på. Jag vet, jag jobbade ju på justitiedepartementet nästan hela förra mandatperioden. Sossarna var tvungna att förlita sig på högern varje gång.

Nåväl, blir det regeringskris nu? Börsen har ju varit glad idag, vad händer i morgon? Har Freddan förlorat ansiktet för evigt. Hur som helst tar vi ut segern i förskott och firar med en låt som i alla fall har en relevant titel.

Ut med det gamla, in med det nya

ledarplats i den stora liberala morgontidningen oroas man över att regeringen är på väg att förlora en tre fjärdedels ungdomsgeneration. Ledaren bygger på en SCB-undersökning som diskuteras på den andra morgontidningens debattsida. Självklart beror det hela på FRA-lagen. Intressant tycker jag hur så många unga människor bytt åsikt sedan någon månad tillbaka. Man konstaterar att regeringen vann valet eftersom unga människor ville rösta på "Fredde" för att han kunde hantera en dator. Göran däremot dikterade sina memoarer för spökskrivare och det avgjorde.

Jo, föresten. Lite påverkas dessa unga människor också av att regeringen inte gjort tillräckligt för att lyfta den högre utbildningen.

Den stora morgontidningen som hela tiden har försökt göra sitt för att hjälpa regeringen förstå varför FRA-lagen är kass tar nu till sitt sista verktyg. "Om du inte avskaffar lagen innan den sätts i sjön, Fredde, kommer vänsterpartiet att vinna den omröstningen - gud förbjude". Det kommer att göra att fallet blir än hårdare.

Ett litet tips till den stora morgontidningen: vi talar här om universtetsstudenter, inte småskoleelever. De flesta av dessa människor är alltså helt oförmögna att tänka själva. Det kanske kan vara så att dessa människor liksom många andra är trötta på att se klyftorna växa och på att se hur vi skyfflar resurser över de som redan har.

Själv ser jag hoppet växa. Ska förändringens vindar blåsa lär det vara de unga som börjar frusta och pusta och jag tror att det är lite sent att vända skutan nu; Fredde.

onsdag 16 juli 2008

Asfaltsbarn

Idag börjar Östersjöfestivalen i Karlshamn med Magnus Uggla. När jag var tonåring hade vi Rockslagsfestivaler med Siouxsie and the Banshees, Unter den Linden och Exploited. Det går utför. Idag lämnar vi dock Sveriges trädgård och drar norrut. Vi gör det till tonerna av en verklig asfaltslåt. Njut av Lupe Fiasco, var så god:

tisdag 15 juli 2008

Idrottsinvalider

När min äldsta dotter var något yngre tillhörde hon den så kallade ungdomseliten i friidrott. Hon var så klart duktig i de flesta grenar hon testade och satte rekord på rekord men det var framför allt i kort häck och längd som hon excellerade Nu har hon tröttnat. Kanske gick det för lätt, kanske är det bara så att hon inte har det som krävs i tävligsjävlaranamma eller så är det något helt annat. Som idrottsförälder är det lätt att driva på eftersom man inte kan förstå hur man kan kasta chansen överbord när man uppenbart besitter talangen.

Idag läser jag i stora morgontidningen om Susanna Kallur och hennes syn på tiden fram till OS. Rubriken i papperstidningen lyder "Jag springer på sprutor om det behövs". Jag har alltid gillat Sanna Kallur. Det svenska friidrottsundret har känts sunt och bra, i alla fall om man jämför med det amerikanska där alla ser dopade ut. Samtidigt undrar man ju. Fotbollsspelare käkar voltaren som godis, friidrottare satsar sin framtida hälsa för 12 sekunder på banan, många blir de facto invalider för all framtid.

Visst, jag är superidrottsintresserad. Jag vill att Kallur ska springa OS och att Chippen ska spela fotboll (kanske borde han inte varit med i EM men ändå). När jag såg Torkildsen och Pitkemäki kasta spjut i helgen så njöt jag visserligen av att se det där fina kastet Tero fick till, men smärtan! Nej, ju mer jag tänker på det ju mer inser jag att dottern kanske ändå gjort rätt val. Att riskera sin hälsa, vilket alla elitidrottare gör, för att förnöja mig och för chansen att stå där högst upp på prispallen i EM, VM, OS, är det egentligen ett val?

måndag 14 juli 2008

It´s on

Idag möter Bajen MFF på bortaplan och med tanke på att jag har några ljusblå "kamrater" vill jag varna. Kamratskap och goda vibbar i all ära men nu är det fotboll!

söndag 13 juli 2008

Politik, näringsliv och lite hedersvåld

Efter några dagars feelgoodbloggande får det bli lite hardcore-politik igen.

Igår slutade Almedalsveckan. Det kan konstateras att det som vanligt blev väldigt lite sagt. Lustigt egentligen för när man är där tror man att allt snurrar kring de otroligt genomtänkta budskap man tänkt ut. Spindoktorer jobbar för "ALMEDALSUTSPELET" som ska vända allt. Politikerna medietränas i hemlighet och när det "läcker" ut blir alla förvånade. Vad som tar hem årets pris för sämsta utspel måste ändå bli den så kallade alliansens återkomst. Kan någon förklara vad som hände där egentligen? Det var alltså det där med sänkning av bolagsskatten som vi väntade på???

Vad som sedan händer i s-mp-v diskussionen tål väl att funderas över. Jag är i alla fall glad att det fortfarande kommer att finnas fler än två "partier" att välja på nästa val.

Så har ytterligare en festival avslutats. Båstadsveckan är till ända. Tur det för småtjejer och näringslivstoppar som antagligen behöver en vecka eller två på rehab efter att ha jobbat hårt i en vecka. Snubbarna har förhandlat på dagarna och snortat kokain och sprutat champange på nätterna. Vad småtjejerna gjort på dagarna framgår inte men att det deltagit i champangegaloppen på nätterna verkar klart.

När jag tänker på dessa näringslivsgubbar och småtjejer glider tanken av någon anledning över på respekt och heder. Därifrån är inte steget långt till så kallat hedersvåld. Idag finns en viktig artikel om hedersvåld i expressen. Det är som du vet inte så ofta jag plussar för expressen men om du ska läsa en artikel i den tidningen i år ska det kanske vara denna. Som du vet utövar svenska män inte hedersvåld men nog fan slår de ihjäl kvinnor som de lever tillsammans med ändå.

lördag 12 juli 2008

Andra helgen i juli

När jag var liten var sommarloven utan ände och min pappa hade industrisemester Han var visserligen tjänsteman men tog ändå julisemester. Mamma var hemma, jobbade bara lite extra ibland när andan föll på. Under pappas semester fanns det ett ständigt inslag. På torsdagskvällen före andra helgen i juli tog pappa bilen till OK för att tanka, kolla olja och pumpa däcken.

Det var dags för den stora utflykten!

Fredag morgon, tjuriga ungar, packning och kaffekorg. Mackor med smörgåspapper, ost och prickig korv. Så skulle det plockas biggaråer. Vi hade två träd med riktigt fina bär, ett med röda och ett med såna där gul-röda. Två 10-liters hinkar skulle vi ha med oss i bagaget

"Gå nu och kissa innan vi åker för vi stannar inte på ett bra tag"

"Määään jag är inte kissnödig, varför måste vi åka just nuuuu???? Alltid andra helgen i juli, aaaalllllaaaa andra är hemma men vi måste aaaalltid åka!!!!"

Vardan då detta?

Jo, i min hemstad fanns det i princip ett enda evenemang att se fram mot under året. Evenemanget man såg fram mot och som alla snackade om var den stora marknaden som alltid gick av stapeln den andra helgen i juli. Självklart var det den helgen pappa packade sin bil med familjen och drog på äventyr till...

...Bråviken och Bråvalla. Vi åkte från landet i Blekinge till landet i Östergötland. Hm, lika sura som vi ungar var när vi gav oss av, lika härligt hade vi det på plats. I ett stort hus på landet som tidigare härbärgerat marmorbrytare bodde nu åtta familjer i tio lägenheter med massor av barn över sommaren. Min mormor och morfar hade två lägenheter, den ena till låns för sina barn. Det var en sorglös tillvaro där de vuxna skrubbade potatis och stekte strömming. Morfar la ut nät som vittjades på morgonen. På kvällen dracks grogg på verandan. Det spelades kort och det sjöngs massor av visor. Min morfar kunde verkligen sjunga. Vi hade en lång länga med utedass, varje lägenhet hade sitt. En av sjöbodarna var "ungdomsgård" och i en annan lekte vi affär.

Det var då och nu gör jag samma sak som min pappa gjorde fast tvärt om.

Veckan före den andra helgen i juli packar jag in ungarna i bilen. Visserligen plockar vi inga biggaråer och vi har inga smörgåspaket men ändå. Vi kör i motsatt riktning för att ta igen varje förlorad sekund. Mina ungar har inte missat marknaden i min barndomsstad en enda gång.

Samtidigt längtar jag efter att sitta på en veranda med mina vänner och dricka grogg och sjunga sånger.

Det får bli nästa fas.

fredag 11 juli 2008

Livet på landet - semesterblogg

Det regnar, ja faktum är att det skvalar ner. Typiskt eftersom det inte regnat en dag på hela sommaren här men när vi kommer så ska det ösa ner. Kanske lite bra för mig eftersom min hudton idag går i lätt ljusrosa.


Här får du hur som helst lite bilder från min barndomsmiljö. Så här i backspegeln tycker också jag att det är fantastiskt fint. Jag skulle lida om jag inte fick komma hem några veckor om året.

Men, när det begav sig var det inte roligt. Tristessen var överhängande och vilken tonåring kan njuta av skönheten i havsglimt när staden och musiken lockar


Men å andra sidan, en publik men näst intill privat strand med horisont när solen skiner. En inglasad veranda när regnet skvalar ner utanför. En hel hög med böcker som väntar, det är helt ok faktiskt.

torsdag 10 juli 2008

Diesel och varm asfalt

På väg söderut vaknar minnena, lustarna, till liv. När vi passerar Södertälje tittar jag ut mot vägrenen och tänker tillbaka.

Jag tog pendeln hyfsat tidigt på morgonen till Södertälje eller Järna, så till fots mot E-4:an. Ryggan från militärens överskott på ryggen och "säkerhets-moran" lätt till hands (vad jag nu skulle gjort med den). En bit kartong och en tuschpenna tillhörde också uniformen. Det gällde att kunna tiderna. Målet att ta sig till Malmö i god tid innan båten över gick så att man kunde få en av medföljarplatserna vilket innebar både en bädd och mat.

"Europa" skrev jag på kartongen och så upp med tummen och iväg.

Transportsträcka genom Sverige och så äntligen rulla av med lämplig lastbil på tysk mark. Oj, känslan av att vända på kartongbiten, texta Paris, slänga upp ryggan på ryggen och vända blicken mot trafiken. (Mitt rekord mellan Stockholm och Paris är en bra bit under ett dygn, till Lissabon tar det längre tid men attans vad det är vackert i Salamanca).

Det finns många historier att berätta, både dråpliga och läskiga som till exempel den gången när ett toabesök i, jag tror det var Holland, ledde till flykt genom fönstret. Alla turer har dock slutat väl. Det som till slut etsar sig fast är; doften av varm asfalt och disel och en pirrande känsla av äventyr i kroppen.

Ibland önskar man att då var nu.

onsdag 9 juli 2008

Sport på radio, FRA och dags att dra söderut

Sport i verkligheten är nästan alltid kul. Sport på radio brukar också vara bra eftersom kommentatorerna oftast är både pålästa och spirituella. Igår hade jag några annorlunda sportupplevelser på radio. Den första var sommar med Kajsa Bergkvist som jag tyckte var ganska ok. Inte så överaskande men nog fick hon en dimension till. Särskilt närvarande blev Kajsa när hon pratade om sitt arbete som UNICEF-ambassadör. Fint.

En liten stund efter sommar var det dags för ytterligare sport på radion. Tredje och sista avsnittet i serien om supportrar. Dagens rep handlade om så kallade "Ultras och casuals". Tidigare har avsnitten handlat om "konsten att lida" och "läktaruppropet". Har du inte hört serien kan du hitta den här. Den är väl värd att lyssna på.

Ja, nog är det också värt att kommentera sossarnas och mp:s utspel om FRA också. Sossarnas inställning är inget nytt under solen men att mp är så hungriga att man vänder på en femöring är mycket förvånande. Att vänstern pressmeddelar tillsammans med piratpariet måste också betraktas med höjda ögonbryn. Jag hoppas dock liksom v och pp att lagen aldrig träder i kraft, det är det viktigaste steget framåt.

Detta om detta, nu är det dags att packa bilen och ge sig ut på vägen. Dags att rulla söderut. Blekinge och horisonten, here we come. Ovan utsikten från playa del barndomshem!

tisdag 8 juli 2008

Jag har slutat röka

Ja, nu är det ju si så där sex-sju år sedan jag slutade röka. Då hade jag vid flera tillfällen hållit uppe långa tider, du vet graviditeter och småbarn och så, men ständigt åkt dit igen. En period tillät jag mig bara röka när jag festade och då höll jag på att bli alkis på kuppen. "Vi kan väl ta en öl så jag får röka...". Hela tiden smygrökte jag för ungarna och var tvungen att gå ut och köpa mjölk när suget blev för starkt.

Jädrar vad mjölk vi drack.

Vid denna tiden hängde jag med en vän som körde den holländska varianten när det gäller rökförbud. Jag stod där en morgon med huvudet utanför fönstret och frös med en cigg och kände att nu får det vara nog. Misstaget jag gjorde var att jag började snusa istället. Oj, oj - då kan vi snacka beroende. Jag kunde vakna mitt i natten och hela min kropp krävde nikotin.

Det är två år sedan jag slutade snusa.

I flera dagar har jag kännt det, suget har slagit till igen. Självklart kommer jag inte att falla dit, vare sig för festfrestelsen eller annars. För det är jag för stolt (och snål). Men, beroendet finns uppenbarligen där. Under ytan vilar faran och nu måste jag gå balansgång ett tag. Eller så kan jag ta och falla för en annan frestelse.

Jag väljer det senare.

måndag 7 juli 2008

Almedalen, party-party, semesterläsning och lite fotboll

Så drog då Almedalsveckan igång. Folkpartiet var som du vet först ut. Inte många plus där. Alla de vanliga stödtrupperna är som bortbåsta. Lärarna skäller på Björklund, Företagarnas rapport som visar att småföretagarna fått det sämre under den borgerliga regeringen läckte ut lagom till talet och slutligen så lär väl alla integritetsintreserade människor ha packat och dragit för ett tag sedan. Tidningsrecentionerna är inte nådiga; mest gammal skåpmat och partifunktionärer i lyssnarskaran skriver till exempel DN. Till råga på allt regnade det hela dagen, jag väljer att se det som ett tecken i tiden.

Så till party-party delen. Idag fick jag en inbjudan till en fest som ska gå av stapeln i oktober. Jag tänker att om man är så tidigt ute med inbjudan så lär det bli en hejdundrande fest. Sist jag var på kalas hos kompisen i fråga hade jag en av tecknarna av Kalles klätterträd till bordet. Det var häftigt, Kalle är ju ändå en av favoriterna från barndomen. På årets fest utlovas teater, musik och mycket mer. Partytemat är också fantastiskt, det handlar om att fira en kille som ska bli halvsvensk. Den 11 oktober har han bott i Sverige i exakt på dagen halva sitt liv vilket jag tycker är en riktigt bra festanledning. (Nu tycker jag i och för sig att de flesta orsaker till fest är bra men ändå). Jag tror det var 22 år, en månad och 1 dag vi skulle fira. Lite synd är det att festen går av stapeln samma dag som jag och äldsta dottern planerat att gå på landskamp (Sverige - Portugal) men jag kanske kan övertala hennes pappa att ta över. Visst är det märkligt att roliga saker ofta ska krocka så tänk gärna på att om du vill bjuda mig på en rolig/romantisk/spännande weekend eller så, välj inte just ovanstående helg.

Det regnar idag och det är mörkt och grått. Tråkigt för några men jag ser det som en möjlighet. Som du vet är i dag först riktiga semesterdagen för mig. Förvisso har jag smygstartat i helgen men det är ändå idag som är den riktiga starten. Så, jag tar med yngsta dottern till biblioteket. Vi ska låna upp ett riktigt lager. Det ska bli rejält med sommarläsning och vi ska verkligen botanisera. Har du något tips på vad jag absolut inte borde missa att läsa så tar jag tacksamt emot tips.

Slutligen, även om jag nämnt fotbollslandskampen ovan så finns det annan fotboll att se före det. Ikväll spelar Bajen mot Peking, lika spännande som vanligt är det att vänta på att backlinjen presenteras. Jag hoppas att regnet lägger sig till kvällen även om jag själv väljer lokalhaket för att kolla på matchen. Du vet, jag har ju en förening numera, det var det där med hak, fotboll, bärs och ändå vara emot FRA.

Over and out.

söndag 6 juli 2008

Soluppgång med Luther

Det blev lite sent i går. Eller lite tidigt i morse om du hellre vill. Det var inte alls planerat men när jag gick över Västerbron och såg solen gå upp visste jag redan att Luther skulle knacka på tidigt idag. Inte ska man ligga och sova när alla andra är uppe och ute! Stockholm var bedövande vackert. Samtidigt som solen gick upp kom det några regndroppar vilket gav upphov till en gigantisk regnbåge över Södermalm. Det var värt sömnförlusten.

Idag är det dags för ungarna att komma hem från sin far och det är dags för mig att samla ihop spillrorna av mig själv. Med tanke på hur otroligt smart och spirituell jag var i morse så klarar jag nog det också. Fantastiskt egentligen, hur glasklar man kan vara i tanken ibland (behöver jag påpeka att jag tillhör den ironiska generationen). Hur som helst var jag så klart Samantha Jones som jag lovat mig själv att jag ska vara.

Idag är det också dags för starten på Almedalsveckan. Någon beskrev det som politikens eget Hultsfred vilket jag köper. Jag har varit där några gånger och det är både spännande och intressant. Det är också en plats för uppgörelser som ska hålla hela vägen till fastlandet. Jag har en känsla av att FRA-frågan blir en av frågorna som ska ältas, det är bra. Själv slår jag dock idag ett slag för ett annat politikområde nämligen kulturpolitiken. Jag gör det genom att en av mina favoritpolitiker, den brasilianska kulturministern, får visa hur politiken blir verklighet och så får du tänka hur det skulle kunna vara att ha en kulturminister som vet något om kulturarbetarnas verklighet.

Dessutom vill jag att sommaren ska kännas just så här! Aquele Abraco!

lördag 5 juli 2008

Patti och jag

Ljummen sommarkväll i en av världens vackraste städer. Första semesterkvällen och ingen tid att passa. Härligt. Vad gör man då? Jo, självklart går man in i en mörk salong och kollar på film, förhandsvisning av "Dream of life". Hm, låga förväntningar eftersom filmer om musiker, om ikoner sällan lever upp till bilden man bär med sig.

Patti Smith och jag har visserligen aldrig haft någon djup relation. Visst, jag har också försökt gå ner mig på Rimbaud och Ginsburg. Visst, jag har också drömt om att vara kreativ och fantastisk som hon. Men som sagt, Patti och jag har aldrig fått ihop det. Kanske är det den där gamla sanningen att vi kvinnor har svårt för kvinnor som lyckas. Jag är lite arg på mig själv för det.

Men filmen då? Trots den förutsägbara inledningen och vissa pretentiösa partier är filmen fantastisk. Kanske var det min sinnesstämning, jag kände mig lite skum igår, men delar av filmen gjorde mig andlös. Jag var faktiskt tvungen att ta en lång promenad efteråt för att samla ihop mig. Annars hade vad som helst kunnat hända. Kanske var det tokigt. Du kan väl gå och se den. Jag vill gärna prata om den efteråt.

fredag 4 juli 2008

Regeringen är missförstådd x 2

Missförstånd säger Reinfeldt när han ska försvara FRA-lagen, ni har inte förstått vad den handlar om egentligen.

Missförstånd säger Husmark Persson när försäkringskassan dragit in sjukersättningen för cancersjuka Anna Ohlsson.

Men va´fan, nu får ni väl skärpa er! Är det så svårt att uttrycka sig klart. Vi är inte dumma - vi här ute, vi kan både läsa och analysera. Det kan också de enskilda människor som drabbas hårt!

Kanske är det dags att packa och dra, ni verkar inte klara det där något vidare!

Morgonmissar x 3

Bestämde mig för att ta sovmorgon idag. Eftersom jag lider av konstant sömnbrist och det är sista jobbdagen innan semestern så tänkte jag börja den hyfsat utvilad. Jo tack, som vanligt vaknar jag en dryg timma innan klockan ringer och så ligger jag där och vrider mig och VILL verkligen somna om. Vägrade dock kliva upp före 7.00 och klarade mitt mål.

Jag är en frukostmänniska. Det behöver inte vara avancerat, knäcke och ost duger utmärkt. Får jag inte kaffe så vill du inte prata med mig. Idag blev det Mollbergs blandning, trevligt kaffe om du vill ta det lite lugnt och har tid. Nå, eftersom min sovmorgon gick i stöpet tänkte jag att jag skulle njuta lite extra av Mollberg. Sagt och gjort tog jag min kaffekopp och min morgontidning och klev ut på balkongen. Njuta, jo tack. Inte visste jag att svalorna hade kallat till attackflygövning just idag. Uppenbarligen har jag flera svalbon under nocken (jag bor högst upp) och jag lovar att de var centimeter från min näsa. Det var bara att gå in.

Tänkte vara kvar i stan efter jobbet och strosa runt lite grann så varför inte ta tunnelbanan i stället för att cykla idag? Letar och letar efter remsan med biljetter. Hittar den tillslut i bakfickan på mina nytvättade byxor. Självklart är det bara slamsor kvar. Sväljer det sista kaffet som nu är kallt, tar hjälmen under armen, låser dörren efter att ha stängt balkongen så att svalorna håller sig ute, låser upp cykeln och drar iväg.

torsdag 3 juli 2008

Försvarskris

Först vill jag säga att om jag någonsin sagt något illa om Charlie Davies (vilket jag i och för sig inte tror att jag gjort) så tar jag tillbaka det. En riktig lagspelare! Petter riktigt bra som vanligt, Chanko osynlig och Harris fladdrig. Därefter kan det konstateras att försvarskrisen nu går in på sitt sjuttielfte varv. Rami skadad! Ärligt talat, nu får det vara nog. Vi har alltså inte en enda back och nu börjar det bli tomt på målvaktsbänken också. Befarad korsbandsskada kan innebära 6 månader borta. Oavgjort borta mot Halmstad får väl hur som helst räknas som godkänt under förutsättningarna.

Protesterna mot FRA går vidare med sambafesttema utanför riksdagen kl 15-19. Igår inledde jag som sagt min kampanjgrupp "Vanligt folk som...". Idag blir det studiebesök i en annan "verklighet". Jag ska nämligen delta i den konkurerande/kompletterande gruppen Stekare mot FRA:s fest på Café opera. I utskicken står det att den intellektuella proffsvänstern ska välla ner från söder. Hm, vi får väl se hur det väller....

Hur som helst har stekargrabbarna humor. I dom utskick som gjorts får man lära sig hur man dödar (argumenten från) en FRA-förespråkare. Man berättar också hur en äkta stekare förbereder sig för en bra manifestation (tre enkla espresso hos favoritbaristan). Bra är också drinktipset: den nya hemliga drinken Mikael Odenberg har efter tre timmars bordläggning fått en alkoholfri motsvarighet - Sten Tolgfors. Läs mera här.

För övrigt, två dagar kvar till semester...äsch, jag slänger in en låt också - här ska inte snålas. Den är bra, kolla hela.

onsdag 2 juli 2008

Det är inte synd om mig inte

Efter att ha varit ute och sprungit en sväng (jo tack, det gick ganska bra) satt jag igår kväll på min balkong med ett glas vin och en juste bok (Lapidus, Aldrig fucka upp - helt ok). Jag har en så kallad pilsnerbalkong vilket innebär att varje litet uns av kvällssolen lyser in. Den är liten men ack så trivsam och värdefull.

Nå, när jag satt där passade jag på att begrunda min tillvaro lite. Aftonbladets kärlekshoroskop säger att juli ska bli en het månad så det ser bra ut på den fronten. Jag menar, det här är månadens andra dag så hoppet lever ju definitivt Observera dock, om du söker platsen, att jag har höga standards. Du ska gilla politik, fotboll, rock´n´roll och gärna hembakat bröd. Det svåraste provet blir dock att stå ut med att jag gör det också.

Augusti blir, enligt aftonbladet, svalare på kärleksfronten men med fokus på jobb i en positiv anda istället - kanske äntligen den där förändringen jag väntar på. Det är tre arbetsdagar kvar till semestern så jag får stå ut tills dess.

I avvaktan på semestern passar jag på att delta på "Bananrepubliksfesten" i morgon. På kvällen bjuder också "Stekare mot FRA" till fest på Café opera. Hysteriskt roligt tycker jag men som du vet är det inte riktigt min smak. Dessutom gillar jag att ligga steget före så jag har bildat "Vanligt folk som föredrar hak där man kan dricka en öl och kolla på fotboll men ändå är emot FRA". Vi har varken hemsida eller facebookgrupp men första mötet är ikväll då vi kollar på allsvenskans och därmed Bajens återkomst. Vi ses kanske där?

tisdag 1 juli 2008

Vad va´ det jag sa´och en konsert

Två nyheter klistrar sig fast idag också. Självklart till att börja med bussförarstrejken. Bussförarna strejkar för att få rätt till 11 timmars dygnsvila - alltså att slippa vara på jobbet mer än 13 timmar per dygn. För att slippa osäkra anställningar - rätt till heltid och fast anställning. Och slutligen FÖR ATT FÅ SAMMA LÖN SOM KOMMUNALT ANSTÄLLDA.

Vänta nu, var det inte någon som sa´ att om man har mer konkurrens blir det bättre för alla? Eller, det kanske bara gäller anställda inom vården för där är dom ju jätteglada för sämre arbetstider, sämre bemanning och timanställningar!

Det där med bättre arbetsvillkor av konkurrens gäller inte folket "på golvet", möjligtvis kan det gynna oss tjänstemän.

Den andra nyheten handlar just om vården och det så kallade vårdval Stockholm. Första utvärderingen har kommit fram till att friska personer i innerstaden gynnas på bekostnad av sjuka i förorten. Nä hä? Är det sant. Eller, vad va´ det jag sa´?

Så till något helt annat.

Igår var jag på Mosebacke för att kolla på bandet som äntligen ska breaka. Herregud, nu har de mycket musikaliska grabbarna hållit på i så många år och i så många konstellationer att det är dags. Lyssnade in bandet på myspace och tyckte att det lät så där. Live var det faktiskt mycket roligare.

Abbes fina röst och poserande som lätt kunde göra honom till både flick- och pojkidol. Tillsammans med Davves röj skulle det kunna gå. Men pojkar, känner ni flåset i nacken? Bakom mig på haket stod några grabbar i TIDIGA 20:års åldern och snackade. "Seriöst, vi är mycket tightare än dom". "Visst, vi spelar ut dom vilken dag som helst i veckan".

Välkomna till mellanåldern grabbar...