fredag 30 september 2011

Att betala vad det kostar

Försterputsning kräver sin man (eller kvinna). Det är ett ganska tråkigt jobb men också svårt. Det tycker i alla fall jag som provat på många gånger. Två timmars arbete som leder fram till missnöje är liksom inte det man vill lägga tid på.

Så, vissa saker är väl bra att lämna till proffsen. Vad är problemet?

Jag tycker på riktigt att RUT-avdraget är ett bekymmer för svensk ekonomi (och för moralen). Det är pengar som skulle kunna användas bättre än att ge mig en dussör. Hemtjänst, äldreomsorg - ja, det finns massor av hål som behöver fyllas. Men jag har inte längre något val.

Om jag vill köpa tjänsten fönsterputsning får jag göra det med avdraget redan gjort. Jag kan alltså inte välja att betala vad det kostar. Eller, vad det kostar? Priset har nästan fördubblats sedan RUT-avdraget infördes. Förvisso kan det betyda att fler avgifter betalas in till staten och att därmed försäkringar, pensioner och annat garanteras men jag har aldrig betalat svart tidigare heller. Eller så kan det som andra skattesänkningar på företagarområdet helt enkelt användas till att öka vinsten.

Nåja, min poäng är att jag nu helt enkelt inte längre kan välja huruvida jag vill bli skattesubventionerad eller inte. Det känns inte så valfritt.

torsdag 29 september 2011

En sån där dag

Igår kväll gick jag hem från ett styrelsemöte. Under promenaden passerade jag kyrkogården i min lilla stad. På kyrkogården lyste av någon anledning massor av ljus. Jag har aldrig tänkt på det förut att det är så många som tänder ljus på gravarna hela tiden. Jag tänkte en stund på dom tre personer som jag känner som ligger begravda på den aktuella kyrkogården.

En av dom tog sitt liv. Jag var arg på honom först tills jag förstod att han faktiskt inte hade orkat en dag till. Då förlät jag honom. Hans barn var så små men det hjälpte inte. En annan vän klev upp från sin säng inför sin då tonåriga son och fick en hjärtinfarkt. Han dog på sjukhuset någon dag senare. Han var inte 40 år. Den tredje var min väninna som dog i Thailand. Du vet, i tsunamikatastrofen. Hon lämnade också två barn i sorg.

Jag tänkte på dom och så kom jag att tänka på min pappa. Min pappa som idag för ett år sedan var hemma i huset med mamma. Jag var på jobbet och skulle bara göra klart några saker till innan jag skulle åka ner. Inte visste jag då hur lite tid vi hade kvar. Det kan man aldrig veta. Man borde tänka på det oftare, att man aldrig vet hur lång tid man har.

onsdag 28 september 2011

It´s a new day

Läser i tidningen om nomineringar till partiledarposten för Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt leder stort och jag är inte förvånad. Samtidigt görs en massa tester på Facebook som visar vem av kandidaterna vissa partimänniskor står närmst. Av dom jag sett hittills har alla Jonas på sista plats. Värt att notera att dom som jag sett lägga ut sitt resultat ofta står den nuvarande partiledningen nära (eller är en del av den). Min slutsats av detta är att fundera över vem som går i takt med partiet, dom som lägger ut sitt testresultat eller dom föreningar och distrikt som nominerat hittills?

tisdag 27 september 2011

Hat gör ont

Funderar på William Petzäll. Igår när nyheten om hans avhopp dök upp tänkte jag att han nu kommer att gå runt, må bra och lyfta minst 54 000 kronor i månaden i några år utan att egentligen behöva göra någonting. Känslan av frustration och ilska var stark.

Fram på dagen läste jag om att Petzäll försökt ta kontakt med andra partier för att erbjuda samarbete. Han vill uppenbarligen inte vara en fri satellit som flyter runt i riksdagen. Eller, han vill nog inte vara ensam över huvud taget. Han har nog en hel del smärta att gräva ner sig i som bland annat hänger ihop med hans missbruk.

Jag har träffat på Petzell i korridorerna några gånger. Han ser hård och arg ut. Det hänger så klart ihop med att Sverigedemokraterna är hårda och arga. Deras mandat bygger på just det. Arga och hårda människor som kräver att dom som företräder dom agerar därefter. Om man inte är så hård och arg under skalet tror jag att det gör ont att ta på sig den rustningen. Sprit och tabletter dövar smärtan.

Jag hoppas någon tar Petzälls försök till avhopp på allvar. Det kan vara just detta som räddar honom från missbruket, om han får göra upp med sitt hat och sin ilska.

måndag 26 september 2011

Folkpartiet ungdomshatarna

I helgen åt jag middag med några vänner och vi pratade om den ekonomiska krisen. Oroligt och tråkigt tyckte några, oundvikligt tyckte andra. Alla ekonomiska system har kraschat, förr eller senare. Vi var dock överens om att våra barn kommer att drabbas. Den första generationen som får det sämre än sina föräldrar. Det är tråkigt.

Men då rycker folkpartiet ut och ansluter sig till Centerpartiets "hata dom unga"-förslag. Sänk lönerna för unga, gör anställningarna ännu mer osäkra och se till att det blir svårare att komma in på högre utbildningar.  Alltså, jag vill inte tro att folk är onda men ibland undrar man ju.

Nåja, idag är det fotboll och det är dagens klo. Ekonomin må krascha och vad det nu kan vara men nu handlar det om överlevnad.

Å så tar vi tre poäng!

söndag 25 september 2011

Söndag morgon

För första gången på länge känner jag mig helt utsövd. Det är en fin känsla. Funderar rent av på att nytja dagen till att göra lite nytta i hemmet. Men å andra sidan, kanske vore det bättre att inte göra något alls.

Igår skaffade jag äntligen ett nytt abonnemang för lyssnarböcker. Det innebär att städning och annat tråkigt går så mycket lättare.

Så, därmed blir dagen en combo av vila och nytta. Så får det bli. Ha en fin dag du också.

lördag 24 september 2011

Ledig lördag

Det är ledig lördag, ja - faktum är att det är ledig helg. Den första på länge och den sista på ett tag. Ska njuta av att bara vara och försöka se förbi skiten i hörnorna och dammet under soffan. Fast, en sak ska jag göra. Jag ska skörda det sista på balkongen. Tomater, basilika och chili.

Det är inte bara ledig lördag, det är lönehelg också. Trevligt, i alla fall en liten stund. Ska ut och shoppa lite grann. Titta efter en höstjacka och hörlurar till mobilen. Tänkte testa runkeeper eftersom jag nu har en iPhone och se om det är bra för mig och mina "resultat". Skulle ju egentligen springa ett litet lopp nästa helg men det blir jobb istället.

Nåja, det är då och nu är nu. Huset är fullt av ungdomar som snart ska ge sig av till Gröna Lund. Det är så härligt att ha dom här. Dom börjar vakna till liv och gruffa om vem som ska in i badrummet först men det är okej för det är tonåringar (dom flesta av dom) så det hör liksom till. Snart mycket snart flyger den äldsta ut och då kommer jag ändå att sakna det.

Någon som vill hyra ut en lägenhet föresten?

fredag 23 september 2011

En galen tid

Läser i tidningen att naturens lagar inte längre gäller. Jag fattar egentligen inte vad det handlar om och vad det kan komma att betyda. Det beror så klart på att jag är hyfsat ointresserad av naturvetenskap. Jag hejar hårt på forskarna som tar fram kunskaper som betyder något för vår framtid om det innebär att den blir säkrare och miljövänligare eller vad det nu kan handla om.

Jag gillar samtidigt att det händer grejer på naturvetenskapens område eftersom det för mig blir ett "bevis" på att religionen blir mer och mer obsolet. Alltså, för tusentals år sedan var religion naturvetenskap. Sättet man förklarade sin tillvaro. Vart efter har vi förstått att jorden är rund och att saker och ting inte styrs av en guds vilja. Det är bra.

Å andra sidan finns mammon kvar. Samtidigt som vi gör framsteg när det gäller naturvetenskap så låter vi pengar styra vårt välbefinnande. När vetenskapen tagit fram ett vaccin mot cancer så överklagas och överklagas upphandlingen gång på gång vilket innebär att unga flickor inte skyddas. Hundratals kommer att drabbas för profitens skull.

Om jag blir förbannad? Det kan du lita på!

torsdag 22 september 2011

Jultidningsdags, typ

Kommer du ihåg hur härligt det var att få bläddra i den där härliga jultidningskatalogen? Att få välja EN men veta att den där som du så hett längtade efter utöver den som du tillslut bestämde dig för skulle antagligen mamma beställa ytterligare en. Inte sällan var det just den som låg i morgonpaketet på julafton, så man skulle ha något att göra under dagen i väntan på "tomten".

Jag älskade det. Jag har alltid älskat tidningar, tidskrifter och böcker.s Dessutom sålde jag så klart jultidningar. Jag var bra på det. Först ute, sist inne och sinne för affärer. Det var jag. Minns när det stora paketet med leveransen kom. Att paketera alla varorna och sedan ge sig ut och leverera. Hysch, hysch - det var ju en och annan julklapp som levererades till mina klasskamrater.

Idag ska jag nästan göra något i stil med att plöja jultidningskatalog. Jag ska läsa katalogen med kontorsvaror och beställa det jag känner att jag vill ha och behöver. Det känns oerhört lyxigt att sitta och bläddra bland dom glansiga sidorna och bestämma. Fjantigt, kanske det, men också lyxigt.

onsdag 21 september 2011

Back in old Sweden

Jaha, så var det dags för vardag. En ny vardag. Sedan en vecka på nytt jobb och det har gått undan. Först en helg i San Francisco. Det var galet och helt nytt. Människor från de "rika länderna" och deras inställning till "Hiv and the law" var ämnet för dagen. Moderatorn var ett nyhetsankare från BBC och min bordsgranne hade tills dagen innan jobbat för Obama i vita huset.

Vi diskuterade straffrätt och olika länders inställning till bärare av HIV. Sverige har en väldigt hård inställning när det gäller detta men det är inget mot vad man har i USA. Jag kan verkligen inte förstå att man kan få 25 års fängelse för att spotta mot en polis om man bär på HIV (hur olämligt spottandet än är). Vetenskap och forskning är ingen intresserad av.

Även om det var sjukt spännande och utmanande att delta i konferensen vill jag verkligen inte rekommendera en weekendresa till San Francisco. Det tar på krafterna, det kan jag lova. Jag brukar tycka det är svårt med omställningen mellan sommar- och vintertid så nio timmar är ingen lek. Eftersom jag är lite snurrig och vimsig lämnar jag bloggandet för idag.

Over and out.

onsdag 14 september 2011

Viktigt meddelande

Bloggpaus fram till tisdag på grund av resa till San Francisco. Stackars, stackars mig.

Sista dagen med gänget pt 2

Jag har gjort det här en gång förut. Det var inte på riktigt. Denna gången är det det. Det är jag säker på. Efter 12 år på riksdagen slutar jag nu. Går vidare till nya äventyr. Det känns fint och sorgligt på en gång. Sorgligt är det så klart att lämna alla goda vänner. Som väl är finns vi kvar.

Vi kan väl höras och ta en öl eller en fika?

tisdag 13 september 2011

Modernisera skoldebatten

Jag skulle vilja rekommendera alla som har ett intresse i skoldebatten att ge sig ut på en gata i sin närhet. En gata där det finns arbetsplatser. Titta dig sedan runt omkring och fundera på vad behöver framtidens arbetare för kunskaper egentligen. Är det den skolan vi är på väg mot som erbjuder framgång.

Ta nationella proven i svenska, de är oerhört viktiga för betygsättningen och därmed framtidschanserna. Endast 10-15 % av resultatet handlar om kommunikation. Jag tror att det är helt galet. jag menar att det självklart är oerhört viktigt för alla att kunna läsa och skriva. Det är en mänsklig rättighet rent av. Men, att inte uppgradera förmågan att kommunicera är omodernt.

Nu kommer också kritik mot Björklunds mattevurmande. Det är väl samma sak som gäller här. Självklart ska man kunna räkna och lite till men de krav som ställs idag på elever är på tok. Jag kan lova att det inte är många av er som läser detta som skulle klara gymnasiematte på samhällsvetarnivå idag och ett stort antal av oss skulle knappast klara högstadiematten.

Men, det märkliga är att jag är övertygad om att många av oss ändå känner oss ganska bekväma i vardagen med den matte vi kan. Själv är jag jurist och har inga behov av potenser, parallellogram och grafer - har du? Läs gärna denna artikel från Svenska dagbladet och tyck sedan till. Skolan måste moderniseras, inte konserveras.

måndag 12 september 2011

Blodsdiamanter

Hörde på radion i morse att diamantpriserna är på uppgång. Det beror enligt analysen på en växande medelklass i Indien och Kina som har råd att fira förlovningar och andra lyckliga tilldragelser med stenen som aldrig blir omodern. Detta underströks med ett reportage från diamantens huvudstad Antwerpen.

I Antwerpen blir världens hårdast sten slipad till briljanter. Kvalitet granskas och priser stiger. Handeln är stor och vinsterna så klart massiva. Min stilla undran är om alla har glömt debatten som pågick för några år sedan om priset för att utvinna diamanter. Inte ett ord i reportaget om detta. Tror vi verkligen att allt är bra nu i gruvorna i Kongo Kinshasa, Sierra Leone, Botswana, Nigeria, Angola och liknande länder?

Kära P1-morgon. Borde det inte varit på sin plats med en liiiten hänvisning till att barn fortfarande är åtråvärd arbetskraft i gruvorna och att det fortfarande är handlare i väst som tar dom stora vinsterna? Detta är en liten men ack så viktig del av hur vi sakta men säkert suger ut Afrika och upprätthåller såväl krig som förtryck.

söndag 11 september 2011

Anna Lindh

Idag handlar allt om terrorattacken mot New York för tio år sedan. Faktum är att jag hade glömt att det var just detta datum som Anna Lindh dog. Eller inte glömt men tankarna spärras liksom av med allt detta New York-flöde. Jag minns att jag kom till jobbet på morgonen med en tom känsla i kroppen dagen efter attacken mot Anna Lindh. Jag jobbade på justitiedepartementet då. Jag mötte en blek statssekreterare som berättade vad som faktiskt hänt.

Eftersom jag var på departementet som en gökunge, sakkunnig från ett annat parti än det Anna Lindh tillhörde, kände jag att jag inte skulle vara kvar där just då. Det var dom närmastes sorg och jag ville hem till "de mina". Tomheten som fyllde mig när jag gick över bron mot riksdagen var oändlig. Alla jag mötte var fortfarande ovetande. Nyheten att Anna Lindhs liv inte gått att rädda hade ännu inte släppts och där gick jag och visste.

Jag var tvungen att prata med någon. Jag ringde min mamma, eller om det var pappa som svarade. Dom hade liksom ingen att skvallra för där ute på landet. Det kändes skönt att dela med någon. När jag kom in på riksdagskansliet var det bara minuter tills alla skulle få veta.

Man kan alltid fundera på om saker och ting hade varit annorlunda om vissa saker inte hänt. Jag tror att mordet på Anna Lindh förändrade mycket. Konsekvenserna är större än det gigantiska faktum att en mamma och maka ryckts bort från sin familj. Det tror jag vi alla vet.

lördag 10 september 2011

För tio år sedan

Imorgon är det tio år sedan de två planen flög in i tvillingtornen i New York. Liksom vid andra omvälvande händelser minns man ofta exakt vad man gjorde vid den aktuella tidpunkten. Själv satt jag vid datorn på jobbet. Jag lyssnade på radion och även om jag hade TT uppe på bildskärmen så var det faktiskt Radio Stockholm som var först ut med nyheten.

Jag minns vad jag gjorde när Olof Palme dog och jag minns mycket väl vadr jag befann mig när jag fick veta om attacken på Anna Lindh. Man kan fundera på vad man gjorde just i sekunden men viktigare är vad man gjort efteråt. Vi kanske skulle ta och hjälpas åt att förändra?

fredag 9 september 2011

Utrota fattigdomen

Gick till jobbet i morse och mådde ganska bra. Gör det allt som oftast nu för tiden. Har fått ordning på träningen även om jag fortfarande slarvar en del med maten. Har fått ordning på bankbiten efter att ha träffat Kenneth, min bankman, några gånger. Ska börja på nytt jobb och ser ljuset i tunneln vad gäller allt som måste göras på det nuvarande jobbet.

Jo´rå, det går bra nu.

Hade en tid på diatermisalongen för att ta lite hand om mig själv på morgonen. Det är en bra början på en fredag. Tjugo minuters behandling kostar 325 kronor. Beställde en ny tid nästa vecka för att fixa till en liten grej till. Tokigt men jag är ändå en ensamstående mellanålders kvinna som jobbar väldigt hårt så det tycker jag att jag är värd.

Gick med lätta steg från salongen som ligger på en tvärgata till Drottninggatan mitt i Stockholm. Tidigt på morgonen innan alla butiker öppnat så är det rent och ljust mitt i stan. Kostymer med take away-kaffe hastar förbi och jag inser att jag är en av dom.

Men, då ser jag det. Inom 20 meter sitter två personer på gatan. Först en mycket ung kille, i mina ungars ålder. Han tittar ner i backen där han sitter på knä med händerna knäppta över sin mugg vädjande om en slant. Några meter därifrån en äldre man med en skylt där det står "hemlös, hungrig" på.

Går till jobbet och funderar över stadsbudget, högkostnadsskydd, nytt jobb, Folkpartiets euroutspel, framtid, dåtid - men allt jag ser är den unga mannen som uppenbarligen borde varit i skolan, kommit hem till middagen och sedan gett sig ut och spela fotboll eller för att laja med sina vänner. Den unga mannen borde haft framtidsdrömmar utöver en slant i koppen. Det är sådant slöseri, det är så orättvist.

Vi måste ta tag i fattigdomen, här och överallt!

onsdag 7 september 2011

Hur mår du idag?

Tog tunnelbanan/bussen till jobbet idag för andra dagen i rad. Skyller på att jag har lite ont i halsen och att jag gärna vill bli frisk så jag kan ut och springa. Det känns viktigt att inte tappa för mycket. Ikväll ska jag försöka ta en tur. Hade funderingar på ett litet spontant lopp. Det går en lokal liten (tävlings)jogg ikväll hemma i byn men det blir nog bara en tur i det vanliga spåret.

Nåja, jag är ju ganska tidseffektiv. Det måste man vara när man har många järn i elden. Kollade mailen när jag satt på tunnelbanan och upptäckte till min glädje att man ändrat min hemresa från San Francisco nästa vecka. Det betyder ett jag har åtminståne ett halvt dygn till återhämtning och vem vet - kanske en promenad. Inget att klaga på. Fast, det blir en lång resa på kort tid.

Dessutom, på bussen som jag bytte till för att komma till jobbet träffade jag en bajenbekant. Med betoning på bekant. Lite oväntat sådär men himla trevligt. Det är känslan i Bajenland, vi är familj, vart vi än ses. På den korta turen hann vi gå igenom bajentruppen inför nästa år. Vem stannar och vem går? Väl framme på jobbet känner jag mig peppad för dagen trots läget i tabellen.

Bortsett från det där lilla svidet i halsen mår jag väldigt bra, hur mår du?

tisdag 6 september 2011

Att uppfostra barn

Läser i tidningen och hör på nyheterna att antalet anmälningar om misshandel av små barn ökar dramatiskt. Vad handlar det om? Det är över 30 år sedan vi jämställde barn med andra människor i det hänseendet att man inte får slå dom. För det är ju det vi pratar om. Man får inte misshandla andra människor.

Jag förstår verkligen att man som förälder kan bli både utmattad och urförbannad och faktiskt nära nog galen. Inte minst när det handlar om lite större barn (tonåringar). Men vad är det som händer när spärren släpper. Det finns instabila människor så klart men varför ökar det?

Tror att en delförklaring är ensamhet. Och krav på duktighet. Perfekta barn i ett välstädat hem och en tränad kropp för att inte tala om karriären som lyfter mot oanade höjder. Var finns beredskapen mot sömnlösa nätter? Var finns samtalet om att man faktiskt behöver avlastning. När mormor och farfar bor långt borta vem rycker in då?

I våra små moduler sitter vi och hör barnet gråta genom väggen. Vi ser den uttröttade mamman med sitt ständigt dåliga samvete. Vad gör vi?

måndag 5 september 2011

Nedräkning

Idag jobbar jag näst sista måndagen på mitt nuvarande jobb. Jag har inklusive idag åtta arbetsdagar kvar. Separationsångest och stress i en salig blandning. Och förväntan så klart. Något nytt som väntar runt hörnet och det är galet spännande.

Idag om två veckor har jag just kommit hem från Oakland och UNDP-konferensen som jag ska prata på. Det går fort nu.

Jag tror att det blir en fin höst och jag känner en massa glädje inför allt som ska hända. Och att få prata om andra saker än dom jag har pratat om i 12 år nu.

söndag 4 september 2011

Alla ska till Degerfors....

I somras skrev jag ett inlägg om att tusentals Bajare idag kommer att ta sig till Degerfors för att heja fram vårt kära Hammarby. Det blir verkligen tusentals och handlare i stan har verkligen lyssnat och slagit upp öltält och vad det nu kan vara. Tillsammans med Hammarbys folk har man planerat för att ta emot innovationen.


Jag önskar er en fantastisk dag. Jag är så ledsen att jag inte är på plats. Dålig planering helt enkelt. Jag hoppas att devisen "We come in peace" gäller hela dagen och jag hoppas verkligen att alla ni stolta fina Bajare får en trevlig hemresa.
Tre poäng, inget annat räknas.

lördag 3 september 2011

Lämna EU-lämnandet

Sitter i Göteborgs Folkets Hus och lyssnar på föredrag om EU-medlemskapet. Olika vänsterpartier från runt om i Europa ger sin syn på medlemsskpet, vad man får och vad man ger. Två av fyra har hittills pratat min slutsats så långt är nog att det börjar bli dags att lämna det där utträdeskravet nu. Eller, det är ingen ny insikt, jag har insett det länge. För att travestera en känd papperslapp är det nog läge nu att skriva "EU är ett jävla skit men nu har vi baxat det ända hit...".

Frågan om EU-medlemsskapet är ett av dom exempel där jag anser att vänstern måste fundera över vad som egentligen händer i vår omvärld. Alltså, det är inte så att folk går runt och rasar över EU-medlemskapet längre. Det finns så klart skeptiker och människor som gillar eller ogillar EU, men - det är ingen stor sak. Släpp frågan eller lägg den i malpåse eller vad ni nu vill men det är de finns viktigare saker att prata om.

Vi ska välja en ny partiledare och en ny partiledning. Vi behöver ny politik. Vi behöver lägga örat mot gatan och lyssna på folk. Vi ska inte bli populister för politiken är inte alltid bekväm men något kan vi nog lära - någon gång.

fredag 2 september 2011

Yay, dags för politisk debatt

Igår var jag och lyssnade på fantastiska fyran. Dom fyra kandidater som anmält sitt intresse att bli partiledare för Vänsterpartiet. Jag var där i tid, en halvtimma innan debatten skulle starta så jag fick en plats men det var på håret. Det var länge sedan jag kände en sådan entusiasm över politisk debatt från människor. Flera hundra personer fick vända i dörren.

Inga jämförelser i övrigt men jag minns när jag blev politiskt aktiv som tonåring. Då var det Palme och Boman som drog fulla hus. Det var rallarsvingar och retorik som lockade människor till folketshus. Det var tuffa tag, ideologi och tydliga skiljelinjer. Jag såg en del sådana igår även om alla fyra tillhör samma parti, det är också positivt.

Nåja, hur som helst. Efter debatten gick några av oss vidare och tog ett glas. Det var nödvändigt att prata om och lufta alla intryck. Vi hamnade på ett sunkigt hak i närheten och rustade med varsin öl tog vi oss an att analysera kvällen. Å vad jag saknar den typen av samtal. Det är just vad vi behöver nu. Verkliga politiska samtal och jag önskar att jag hade orkat lite längre än vad jag gjorde.

Jag tror det blir en fin politisk höst. Många nya ansikten i politiken och många åsikter som ska brytas mot varandra. Jag vet vem jag anser leder loppet hittills och jag ser fram mot fortsättningen för att se om någon kommer i kapp.

torsdag 1 september 2011

Nytt jobb - att kasta sig ut

Tror nog att jag berättat att jag snart börjar på nytt jobb. Just idag om två veckor faktiskt. Nya arbetsuppgifter och nya förtroenden. Det ska bli väldigt roligt även om det också börjar kännas i maggropen att jag ska lämna alla mina fina arbetskamrater. På min arbetsplats jobbar 1500 personer, det är många. Självklart har man inte en direkt relation till alla men det är många jag kommer sakna. Dom på min "enhet" mest så klart.

Hur som helst, det nya jobbet då. Det kommer att innebära att jag får vara jurist och ha just den titeln på mitt visitkort. Det är kul. "Leagal advisor", fint som snus. Men framför allt handlar det om nya förtroenden. Första dagen på mitt nya jobb ska jag flyga till Oakland för att prata på en UNDP-konferens. Det är faktiskt lite galet, eller egentligen mycket galet.

Jag funderar lite på varför jag egentligen tackade jag till detta när jag fick frågan för två dagar sedan. (trots att jag missar näst sista hemmamatchen för Bajen). Så kommer jag på, det är ju det där svaret man brukar ta till lite retfullt; "För att jag kan". Ja, alltså - i detta fallet menar jag att jag tror att jag verkligen kan klara det även om det är första dagen på jobbet.

Det är väl bara att köra? det finns ju dom som hoppar bungyjump!