Det där med att polisen vill ha betalt två gånger

Läser i tidningen och hör i andra media att man nu sent om sidor vaknat när det gäller att idrottspubliken ska straffskattas för polisens insatser. Det är lika galet som att tänka sig att krogägare ska betala dubbelt för att polisen tar hand om dom överförfriskade personer som lämnar krogen sent på natten.

Vi betalar vår skatt i laga ordning och om vi inte gör det blir vi straffade på andra sätt.

Jag bidrar dessutom, genom att jag går på fotboll, till att göra saker och ting lugnare och roligare. Det gör jag dels genom att jag bidrar till stämningen på läktaren men inte minst för att jag är en mellanålders kvinna. Jag har dessutom en hyfsad lön som gör att jag med glädje betalar ganska mycket till polisen redan.

Nåja, det som kanske retar mig mest är att även om Stockholmspolisen nu tar extra skatt av klubbarna och därmed av mig så kommer inte det att innebära att man kan göra ett bättre jobb. Alltså, det blir inte fler poliser. Polisen får inte högre lön. Det blir inte fler hundar eller hästar eller vad man nu tror ska göra susen. Stålarna går nämligen direkt till herr Anders Borg. Rakt in i statskassan och vem vet - kanske till ett nytt jobbskatteavdrag.

One law for them....

För en vecka sedan tog riksdagen beslut om att införa anmälningsplikt för "huliganer" vid idrottsevenemang. Det kanske kan tyckas helt okej för vi vill ju att det ska vara säkert att gå på fotboll eller hockey eller vad  det nu kan vara. Samtidigt sitter jag med hjärtat i halsgropen inte för att jag är orolig för att jag på söndag åter ska stå i klacken på Söderstadion utan med vetskapen om att min dotter ska åka på festival om några veckor. För, det är ju nämligen där det är farligt att vara.

Det är tragiskt att höra att det inatt anmäldes tre våldtäkter, ett antal personer togs för narkotikabrott och ännu fler för misshandel på Peace and Love. Kolla dom tindrande ungdomar som samlas på Stockholms central idag och imorgon med tält, sovsäck och en vagn full med ölflak. Självklart åker dom inte till Borlänge för att begå eller bli utsatta för brott men för många är öl och fylla vad festivaler går ut på.

Anmälningsplikt skulle kanske inte vara så farligt egentligen om det inte var så att det inte finns några som helst rättsäkerhetsprinciper när det gäller dessa frågor. Att bli avstängd från en arena innebär inte att man får en rättslig prövning som kan överklagas i laga ordning. "Straffets" längd är godtyckligt liksom kriterierna i övrigt.

Det stora problemet är inte att en massa folk kommer att beläggas med anmälningsplikt eftersom det de facto är väldigt få som har tillträdesförbud. Man kan alltså starkt ifrågasätta lagstiftningen redan på den grunden att det är väldigt få personer det handlar om. Problemet handlar istället om att man väljer ut en grupp som redan är mer eller mindre laglösa och så "tar man i med hårdhandskarna". Systematiken, rättssäkerheten och för den delen trovärdigheten sätts ur spel.

När det gäller dom misstänkta våldtäkterna på Peace and Love så kommer dom så klart att utredas och processas i laga ordning. Detsamma gäller misstänkta misshandlar och narkotikabrott. Inget konstigt med det. Det som är konstigt är att vi i nådens år 2011 tycker att det är helt okej att skapa speciallagar för idrottspubliken. Mycket märkligt!

(PS, min dotter har varit på Peace and Love flera år och det har gått utmärkt!)

Äntligen fotbollssäsong - jag har betalat!

Igår var jag i Hammarbyshoppen. Jag hämtade ut mina biljetter som hänger ihop med säsongskortet så nu vet jag vad jag ska göra ett antal kvällar det kommande halvåret. Härligt, jag har längtat länge och imorgon är det genrep, det blir fint. När jag ändå var i shoppen så köpte jag en ny Bajentröja. En fin vit t-tröja som jag ska ha på mig när jag blivit lite solbränd i sommar.

När jag gjorde detta så gick en del av mina pengar till skatt. Det är helt okej för som du kanske har fattat vid det här laget så tycker jag att det är helt okej att betala skatt.

Iför en fotbollsmatch eller annat idrottsevenenmang spenderas det massor av pengar. Det är så kallad merchendise (souvenirer mm) som drar in pengar till staten och det är krogar som fyller på samma kassa. Men förutom alla pengar som kommer in till staten så är det tiotusentals människor varje vecka som förnöjs med att gå på match och skrika ut sin kärlek till sitt lag eller bara njuta av gemenskapen/idrotten/glädjen eller vad man nu har för motiv.

Nu ska polisen skicka hela notan för sin bevakning av fotbollsderbyt på måndag till en av klubbarna. Jag kan inte annat än bli förbannad. Nu ska jag förvisso inte gå på matchen men jag har redan bidragit till bevakningen genom min inbetalade skatt. När det gäller min egen klubb dessutom genom allt jag spenderar runt omkring.

Polisen får typ 20 miljarder varje år, dom står inte och faller med några skärv från idrottsklubbarna men för klubbarna kan det vara ungdomsverksamheten som ryker. Illa genomtänkt och faktiskt ganska korkat.

Sportbladet, Expressen, DN, ASD har skrivit om det förrut

Tankenötter

Här kommer några saker att fundera över:

Varför pratar man alltid om att föräldrar kräver ditten och datten å barnens vägnar och i synnerhet när det gäller skolan? En bra skola som är jämställd och ger en bra utbildning är väl till för barnens skull, inte föräldrarnas?

Hur kan det komma sig att idrottsföreningar förväntas bekosta polisinsatser när vi inte kräver samma sak av krögare? Det är oftare krogen och spriten som leder till bråk än idrott vad jag vet.

Var kommer allt damm ifrån?

Emotser svar inom kort,
mvh
Alla Smutsiga Detaljer

Min mamma - och jag

Jag tror jag berättat om det förut, att jag är ganska idrottsintresserad. Jag gillar att kolla på idrott men jag är verkligen ingen kalenderbitare. Jo, när det gäller silly säsongen för Hammarby så klart men det är en isolerad sak. Jag uppskattar nästan all sport, förutom motorsport och hästsport.

Nåja, i morse pratade jag med min mamma i telefon. Det gör jag varje morgon och det har jag gjort dom senaste åren. Vi pratar inte länge men det är skönt att kolla av läget eftersom vi bor ganska långt ifrån varandra. Det är vardagssaker som "hur är det med ungarna" och "vad ska du hitta på idag då"?

Idag berättade mamma att hon skulle åka till stan med en granne. Lämna lotto och handla lite. Innan dess så hade hon varit ute och skottat, det hade kommit några cm i natt, blötsnö. "Det blir inte så lång stund i stan", sa mamma. "Det är ju så mycket sport på TV idag, nästan för mycket". "Fast jag missade utförsåkningen i morse".

Det är min mamma det. Heller ingen kalenderbitare men hon gillar verkligen att kolla på sport. Hon planerar sitt lilla besök i stan efter sportsändningarna på TV. Och, liksom jag längtar hon efter fotbollsäsongen, men hon håller på ett annat lag än jag.

Vad ska man göra?

Körde ett litet träningspass i morse. Har äntligen lärt mig att någorlunda bemästra det senast inköpta träningsredskapet - rockringen. Ja, jag förstår att det låter fånigt men ringen väger en del och den kräver både kondis, lite muskler och tålamod. Nåja, jag fördrev lite tid i alla fall.

Igår hade jag tänkt blogga om det faktum att handikappidrott för första gången vad jag vet var förstanyhet på radiosporten. Okej tänker du, det måste ha varit minst ett världsrekord. Men nej. Världsrekord är Sverige bra på när det gäller handikappidrott. Vi är också världsmästare i både det ena och det andra men det ger sällan en förstasida. Nej, när nu handikappidrotten var på första plats handlade det om en skandal i idrottsgalans jury. Suck.

Nåja, igår glömde jag och skriva om den där juryn för jag hamnade i längtanväntan-träsket. Idag är dagen. Idag är det final. Hur det än går är vi vinnare för vi har allt att vinna. Just nu är himlen blå och spelare nummer 12 förbereder sig runt om i stan. Vi ses där snart. Jag längtar, om du bara visste hur mycket jag längtar.

Idrott och politk

Idag är den enda dagen som jag är ledig denna veckan. Därför orkar jag inte blogga. Läs vad jag tycker här istället.

Eget skryt luktar illa

Men jag måste bara ändå. I min kommun finns det en gammal och traditionstyngd idrottsförening. Det är en riktig ideell breddförening med massor av idrotter under sitt paraply. Samtidigt som det är en bredförening så har man många meriter i såväl närtid som dåtid i sitt bagage.

Nåja, i denna förening är jag alltså lite aktiv. Som webmaster och styrelseledamot i en av sektionerna och dessutom så pysslar jag med en massa sponsorer och kollo och andra grejer. Ja, så fixar jag med tävlingskläder och lite sånt också. Ja, just det - så är jag valberedare i huvudstyrelsen.

Ja, nu var det faktiskt inte det jag skulle skryta om. Nej, det jag vill skryta om är att jag faktiskt fick pris som årets ungdomsledare på föreningens årsmöte i veckan. Det tycker jag var fantastiskt roligt, nästan lika roligt som att faktiskt vara aktiv i föreningen.

Demokrati och handel

Jag vet inte om du minns OS i Peking. Kraven för att Kina skulle få arrangera OS var att dom mänskliga rättigheterna skulle respekteras. Debatten var skarp. Både en och annan och några till ansåg att idrottsmän och idrottskvinnor och andra borde ta sitt ansvar och stanna hemma eller åtminstånne bojkotta delar av tävlingen. Kina lovade att journalister skulle få verka fritt inför och under OS men hur det blev med det vet både du och jag. Efter OS har debatten tystnat.

Så sålde man då till slut Volvo till ett kinesiskt företag. Det största privata bilföretaget i Kina faktiskt men affären kräver så klart godkännande från den verkliga makten. Det sägs att man ska respektera dom fackliga kollektivavtal som finns och att Volvo ska leva vidare som idag. Det låter väl bra för dom som jobbar på Volvo i Göteborg men hur påverkar det arbetare i Kina?

Hörde på nyheterna i helgen att den kinesiske demokratikämpen Liu Xiaobo blivit dömd till 11 års fängelse. Hans brott sägs vara att han krävt yttrandefrihet, föreningsfrihet och mötesfrihet. Dom kinesiska makthavarna tycker inte om sådant. Jag undrar var alla ni är nu, som krävde att idrottspersonerna skulle ta sitt ansvar? Gäller inte samma krav på stora multinationella företag? Demokrati är ett hot som heter duga. Pengar är en makt som talar!

Let´s dance

Det är populärt att dansa. Folk går på danskurs överallt och hela tiden och man skyller på att det är bra motion men jag tror att det handlar om annat. Ett av skälen till att dans är så poppis är så klart alla dansprogram som går på TV. Det är Americas top dancer (eller vad det heter) och det är Let´s dance om vart annat.

Min dotter dansar. Jag har berättat om det förut. Hon gick från mer konventionell idrott till dans och trivs utmärkt med det. Hon tränar och tränar och man kan verkligen inte ifrågasätta om man kan hålla sig i form med dans när man ser på henne. Men, det är otroligt dyrt. I snitt handlar det om en hundring per tillfälle. Dottern vill helst dansa minst tre gånger i veckan, gärna mer. Hm, ja - du kan ju räkna själv. Som väl är har vi några ställen i vår närhet som är mer ideella eller subventionerade och det är vår räddning.

Hur som helst kanske det finns en ljusning framöver. Uppställningen till den kommande säsongen av "Let´s dance" börjar nämligen utkristalisera sig. Tidigare har vi hört att Gudrun Schyman och Anna Anka är två av deltagarna men när nu också Marcus Birro verkar vara kontrakterad så är väl ändå klockan slagen för det programmet.

Helt ärligt, är inte Let´s dance lite fel koncept för detta gäng?

Regler och regler

Sportens värld är en värld för sig. Enligt juridiken kan man inte samtycka till misshandel utom när det gäller just inom idrotten. Detta gäller så klart inte hur allvarlig misshandel som helst men inom "rimliga gränser". Dessa gränser verkar förflyttas dag från dag. Inom hockeyn till exempel där regelrätta slagsmål och medföljande utslagna tänder, spräckta ögonbryn mm aldrig skulle leda till åtal.

Nåja, man kan ju tycka att det är okej. Den som ger sig i leken får väl tåla den antar jag. Sporten har ju dessutom egna regler som man ska följa. Dessa regler gäller material och spelare/deltagare och mycket annat. I fotboll till exempel ska båda lagen starta med 11 spelare. Planen ska ha vissa mått och när en frispark eller straff ska slås gäller vissa avstånd. Några andra regler är målburens storlek och att spelare som deltar följa dom regler som gäller för spelarlicenser.

Det finns regler för publiken också. Dessa regleras ibland i lag och ibland i interna regler. Om någon i publiken bryter mot dessa regler kan dom åtalas eller stängas av. Om fotbollsspelare/klubbar bryter mot reglerna som förbundet själv fastslagit så straffas så klart dessa.

Eller vänta nu? Hur var det nu med det?

Kulturen - Idrotten 1-0

Snart är friidrotts-VM slut. Jag gillar verkligen friidrott. Som 14-15 åring var min äldsta dotter en av landets alla lovande friidrottsungdomar. Häcklöpning eller längd, bägge disciplinerna gick finfint och medaljskåpet är välfyllt. Hon fanns med på sverigebästalisan för seniorer och hon skulle faktiskt inte varit sist i VM-kvalet i längd i år med sitt bästaresultat som 15-åring. Till råga på allt hade hon goda tävlingsnerver och fantastisk träningsdiciplin. Jodå, karriären var utstakad. Tillsammans har vi besökt många friidrottsarenor runt om i landet, såväl inomhus som utomhus.Igår var jag på kulturfestival i min lilla stad. Det var sommarjobbarna på Aggregat, kulturcentrum för unga vuxna, som hade satt ihop såväl program som delar av själva föreställningen. Min dotter uppträdde tillsammans med två andra tjejer i en egenhändigt ihopsatt koreografi. Det är ett styvt jobb att både göra koreografi och träna in föreställningen.

När jag såg alla kulturarbetande ungdomar på festivalen insåg jag väl slutgiltigt att min dotter är förlorad. Min dotter är förlorad för idrotten - till kulturen.

Ytterligare en vinst för Götet...

Det är lördag och jag tittar ut genom fönstret och ser en liten molntuss på en annars helt blå himmel. Funderar på om jag ska cykla till badet eller rent av ta bilen ut till havet. Jag längtar lite efter vatten med lite salt i. Andra tar sig till det riktigt salta havet på västkusten. Inte för att bada men för att uppleva vad som blir ännu en mega-konsert i Göteborg.

Det är märkligt hur duktiga dom är på västkusten med alla sina arrangemang. Det är U2, Gothia cup, Madonna, Metaltown och inom kort Way out west och Finnkampen. Sveriges huvudstad snor åt sig en helg med gubbrockaren Bruce och möjligtvis en landskamp på fula Mordor. Nä, lite avundsjuk får man nog vara på Göteborgs koncept när det gäller att locka arrangörer, där har Stockholm något att lära.

Fast det är klart, vi har ju allsång på Skansen....

Nåja, ha det så kul i Götet alla ni som tillbringar helgen där.

Sömnlös i Visby

Det är svårt att sova i Visby. Jag vet inte vad det beror på för jag är väldigt trött när jag går och lägger mig. Kanske är det alla intryck, både intellektuella och andra. Igår besökte jag tre seminarier förutom allt mingel. Det var som vanligt. I panelerna var det sammanlagt 14 män och 4 kvinnor. Bara polisförbundet får godkänt med 2-2. Annars var det en sexist (Computor sweden) och en rasist (LO-seminariet).

Jaja, dagen som ligger framför mig är knappast ett oskrivet blad. Om en timma börjar det med ett frukostmöte med VM-staden Sundbyberg. Jag som sitter i kommunledningen blev mäkta förvånad igår när jag upptäckte att vi bjöd in till ett sådant så det är väl att pallra sig iväg. Annars är det idrottsseminarium, etik i småföretag, kanske något om upphovsrätt men jag vet inte - jag har lovat mig själv att ta det lite lugnt idag.

Kanske blir det där doppet av istället. Regnet hänger visserligen i luften men det brukar vara skönt med regnbad också. Jag har hittat en badkompis som jag har utmanat och det är väl det som krävs. Vi ska inte bara bada, vi ska också bygga ett hus som vi ska ha sommarkollektiv i. Vi behöver nog fler deltagare så är du sugen på kollektivliv så hör av dig. Det var en väldigt trevlig kväll igår när jag tänker efter en gång till.

Livet i Storskogen

Tro det eller ej men jag bor i Storskogen. Ja, alltså det är så min del av den lilla kommunen som jag bor i heter. Numera känns Storskogen nästan som en storstad. Tunnelbanan är livligt trafikerad och på torget finns en bankomat. Det bor ganska många seniorer i min stadsdel och dom är i och för sig ganska skeptiska till den där bankomaten. Den är nämligen orange och sitter på väggen till tobakskiosken. Jag har hört rykten om att det kostar 40kronor att ta ut pengar i automaten. Det är givetvis inte sant.

Igår var det fest på torget. Ja alltså inte sån där organiserad fest med karruseller och sådant. Nej, när jag kom hem efter en dag som funktionär på en idrottstävling så var den lilla lokala uteserveringen däremot full av folk. Vid kvarterslokalen stod bilarna huller om buller och utanför såg det ut som en reklamfilm för norrlands guld.

Det hade varit derby. Storebror Stora klubben i Byn mot Skogen, för en gångs skull i samma division. Idrottsplatsen mitt i byn. Eftersom jag bor i Sveriges minsta kommun kan man nog kalla detta derby på riktigt. Skogen, som faktiskt ligger riktigt bra till i tabellen, spöade Stora laget med 3-1 och jo då, det var nästan bad i fontänen på torget. Fest och glam som det ska vara efter prestigematcher. Livet på landet fast "mitt i stan".



Idag spelar Hammarby mot Malmö, jag har inte bestämt om jag ska gå.

För övrigt förstår jag inte varför folk upprörs så mycket att det blir nästan bloggbävning över sjukvårdsupplysningens bonussystem när ingen verkar bry sig om regeringens dito.

Andras ungar

Igår kväll borde jag varit på kriminalistföreningens årsmöte i Guldmatsalen på Rosenbad. Jag borde froterat mig med lagmän och statsråd. Med av detta blev det dock intet. Nej, för i söndags ringde före detta grannens son som är sex år och bjöd mig mycket hövligt att komma och titta på hans sexårskonsert. Kära nån, inte ett öga torrt. Vad är väl en kväll på Rosenbad mot en sexårskonsert i mina ungars gamla skola. Den unge mannen strålade som solen när han stod där i kören och tillsammans med 50 andra barn sjöng ut sångskatten av hjärtats lust.

"Det finns nån av varje sort, en är lång och en är kort. En är stark och en är svag - men ingen ingen är som jag"

Strax före hade jag slängt mig hem från jobbet för hemma väntade en gammal kompis från förr. Ja, inte till mig men till min äldsta dotter. Jag har inte sett henne på mycket länge eftersom hon flyttade från min lilla stad för flera år sedan. Flickan har inte haft det lätt genom åren med en familj som behandlat henne som askungen. Nu har hon fyllt 18 och därmed också blivit utkastad hemifrån. Hon är en liten flicka som "satt sig i olycka" och nu är hon helt ensam. Jag pratade med henne och förundrades över hur klok man kan vara trots att livet på så kort tid farit så illa fram med en.

Samtalet blev dock avbrutet. Eftersom ungarnas före detta idrottsklubb blivit av med sitt förråd på grund av renoveringar har vi tillfälligtvis flyttat sakerna till min källare. På lördag är det tävling och det innebär blixtutryckningar bland klädpåsar när det plötsligt upptäcks att ungarna vuxit under vintern. Ja, ja - det tog bara några minuter.

När jag och ungarna senare satte oss för att titta på den förskräckliga melodifestivalen var jag ganska trött. Jag insåg att jag spenderat mer tid med andras ungar än mina egna barn under dagen. Jag tror dock att dom mår bra av det - att se att man kan göra något för andra utan att det kostar så mycket.

Bara sport, bara sport, bara massor utav sport

Hostar och fräser och snorar och måste avstå från att ut och springa. Tråkigt, det känns som om jag så fort jag kommer upp i något tempo eller distans så går jag på pumpen. Nå, lite styrka har jag klarat av. Jag har "uppfunnit" en ny träningsform som jag tillämpar framför TV:n. I varje reklampaus under ett program gör jag någon styrkeövning. I fredags till exempel så gjorde jag styrkeövningar på boll under let´s dance. Det gick ganska bra men jag fick träningsvärk. Idag ska jag se till att få upp hantlarna från källaren också.

I övrigt har jag försökt bryta min egen tristess genom att titta på andra som idrottar. Igår begav jag mig till Eriksdalshallen för att se Bajen spöa Ystad i handbollskvarten. Väldigt spännande. På kvällen gick jag tre trappor ner till krogen i mitt hus där jag genomlevde VM-kval matchen. Jag gillar fotboll på krogen. I eftermiddag ska jag kröna sporthelgen med att ta mig till Bajens genrep inför allsvenskan. Som du vet har jag redan bevisat att jag är hard-core genom försäsong på Stadshagen så idag blir det bara att njuta av Söderstadion.

Att sitta i Eriksdalshallen med 1500 andra bajensupportrar är att höra till. Att tillsammans med stammisarna på krogen heja på landslaget är att höra till. Att komma till SÖS i eftermiddag ger en härlig känsla i magen av att det är vi mot dom. Det är härligt men det är också farligt. Det är så lätt att det istället för kärlek till det egna laget eller vad det nu kan vara blir förakt och hat mot dom andra. Glöm då för all del inte bort att ta ställning, mot allt hat och mot allt främligsförakt. Det blir så mycket bättre om vi är många som gör det.

Fega Fredrik

Såg debatten mellan Mona och Fredrik igår. Jag är glad för sanningen att säga så vann Mona. Det är bättre för mitt lag. Jag tycker annars att hon varit svag i debatter på sistone men igår var hon faktiskt ganska bra. Dessutom var Fredrik ganska dålig. Han fortsätter spela kortet som den försiktige och ansvarstagande men vet du, jag tror de flesta har genomskådat det spelet.

Det pågår en kris. Folk blir arbetslösa i parti och minut. A-kassan har kraschat och kostnaderna dumpas på kommunerna. Lärare sägs upp, ungarna får ta smällen och regeringens råd är att satsa på kärnverksamheten. Det innebär i klartext att allt "lull-lull" som idrott och kultur får stryka på foten. Samtidigt sänker Fredrik skatten för sina rika kompisar. "Vi får inte riskera statens finanser" - pyttsan.

Nej du Fredrik, det håller inte längre. Det går inte att backa sig ur en uppförsbacke. Det är dags att göra något nu!

Idrottsinvalider

När min äldsta dotter var något yngre tillhörde hon den så kallade ungdomseliten i friidrott. Hon var så klart duktig i de flesta grenar hon testade och satte rekord på rekord men det var framför allt i kort häck och längd som hon excellerade Nu har hon tröttnat. Kanske gick det för lätt, kanske är det bara så att hon inte har det som krävs i tävligsjävlaranamma eller så är det något helt annat. Som idrottsförälder är det lätt att driva på eftersom man inte kan förstå hur man kan kasta chansen överbord när man uppenbart besitter talangen.

Idag läser jag i stora morgontidningen om Susanna Kallur och hennes syn på tiden fram till OS. Rubriken i papperstidningen lyder "Jag springer på sprutor om det behövs". Jag har alltid gillat Sanna Kallur. Det svenska friidrottsundret har känts sunt och bra, i alla fall om man jämför med det amerikanska där alla ser dopade ut. Samtidigt undrar man ju. Fotbollsspelare käkar voltaren som godis, friidrottare satsar sin framtida hälsa för 12 sekunder på banan, många blir de facto invalider för all framtid.

Visst, jag är superidrottsintresserad. Jag vill att Kallur ska springa OS och att Chippen ska spela fotboll (kanske borde han inte varit med i EM men ändå). När jag såg Torkildsen och Pitkemäki kasta spjut i helgen så njöt jag visserligen av att se det där fina kastet Tero fick till, men smärtan! Nej, ju mer jag tänker på det ju mer inser jag att dottern kanske ändå gjort rätt val. Att riskera sin hälsa, vilket alla elitidrottare gör, för att förnöja mig och för chansen att stå där högst upp på prispallen i EM, VM, OS, är det egentligen ett val?

Semesterplanering

De senaste somrarna har min och mina ungars semesterplanering kretsat kring diverse idrottstävlingar som vi kuskat runt till i vårt avlånga land. Gävle, Karlshamn, Uppsala, Örebro, Göteborg - jo då vi har sett några svenska städer. Så har det blivit en vecka med någon polare någonstans utan kidsen - en sån där galen vecka.

I år blir det inte en sådan sommar.

Ungarna har blivit tonåringar och lite till och känner inte längre för att "satsa" på idrottande. Barnens pappa är inte särskillt intresserad av planering, i synnerhet inte semesterplanering. Kidsen vill bara hänga med polarna.

Plötsligt är jag en "överbliven" tonårsmamma utan planer. Tjejerna är för små för att lämnas ensamma - enligt mig - och för stora för att hänga med morsan - enligt dom. Så då uppstår frågan; vad göra nu?

Är det dags att släppa taget?

Herre gud, när jag var i deras ålder var jag långt från mammas trygga famn. För all del, det blev ju folk av mig också - även om det tog lite tid.

Jag är nog inte riktigt redo ännu!