Varjedagshjältar, bjudmiddagar och utförsäljningar

Igår kväll avslutade jag mitt uppdrag som vice ordförande i kultur- och fritidsnämnden. Eftersom ordföranden var sjuk fick jag hoppa in och begå ett av dom roligaste uppdragen man kan ha som politiker. Jag fick nämligen dela ut pris. Tre duktiga ungdomsledare fick utmärkelsen "Årets ungdomsledare". I mitt uppdrag har jag tidigare fått vara med och inviga ett bibliotek, detta var faktiskt lika roligt. Dessa människor som lägger ner hur mycket ideell tid som helst och så sällan blir uppmärksammade. Väldigt roligt.

Efter nämnden blev vi bjudna på middag. Det är första och enda gången det hänt under de tre år vi kamperat ihop. Lustigt, för dagen innan blev jag också bjuden på middag fast då för att jag är nybliven fullmäktigeledamot. Först en för att välkomnas och sedan en för att säga förväl. Tur att det bara är såhär vart fjärde år.

Nåja, jag lämnar alltså kultur- och fritidsnämnden och går vidare. Det är både tråkigt och roligt. Det skulle dock kunna vara värre. Om jag hade bott i Nacka hade jag gråtit blod. I Nacka ska man privatisera alla bibliotek. PRIVATISERA ALLA BIBLIOTEK. Alltså, vad är det frågan om? Sälja ut bibliotek, när kommer revolutionen?

Kristna värderingar?

Har slarvat lite med bloggeriet. Det beror på att jag varit på resande fot, inte brist på inspiration. Det som kanske retat upp mig mest den senaste helgen är frågan kring legitimerad barnmisshandel. Om du inte såg dokument inifrån i söndags tycker jag att du ska titta i efterhand, det skulle vara väldigt intressant att höra vad du tycker.

I programmet uttalar sig en domare och försöker förklara varför hon dömt till ringa misshandel i ett ärende där barnet blivit ganska rejält åtgånget. Jo, säger hon, man kan ju inte bara läsa innantill i lagen. Man måste ju tolka och förstå principerna. VÅR LAGSTIFTNING BYGGER JU PÅ KRISTNA VÄRDERINGAR MED 1000-ÅRIGA RÖTTER.

Va? Ursäkta, vad är det för hederskultur? Varför hör man inte kyrkan protestera? "Vi är inte för barnmisshandel" borde prästerna skrika. Helt seriöst, det måste få ett slut nu! Vill vi verkligen återgå till en kultur där barn är auktoritetsbundna? Jag tror att det är farligt, med barn som växer upp i ett samhälle som kräver blind lydnad!

Och som sagt, det vore intressant att höra vad du tycker om programmet.

Alla gillar bibliotek

Idag har jag invigt ett konstverk. Den fina tavlan som jag fick avtäcka är en del av vårt nya stadsdelsbibliotek i Hallonbergen. Redan när jag kom på förmiddagen var det kö utanför biblioteket. Helt galet. Under de första timmarna som biblioteket hade öppet mötte jag människor med tårar i ögonen, glädje och skratt. Jag mötte äldre herrar och små barn. Finns det något som slår känslan av att kliva in i ett riktigt härligt bibliotek?

Jag har haft en diskussion med mina politiska motståndare den senaste veckan. Det är nämnligen så att dom borgerliga politikerna i min kommun tycker att en satsning på ett finfint stadsdelsbibliotek står i motsättning mot en satsning på skolan. I min värld är det precis tvärt om. En satsning på skolan förutsätter en satsning på bibliotek.

Nåja, jag fick alltså äran att inviga konstverket men framför allt fick jag äran att möta över 1000 personer. Så många människor kom till invigningen, vilket ju är helt otroligt. Så, kära politiska motståndare - ska vi ta en offentlig debatt någon dag? Jag möter gärna vem som helst av er, gärna i Hallonbergens centrum. Vi kan väl prata om att ni varit motståndare till Kulturcentum, fritidsgården och nu senast biblioteket. Har ni tid någon dag?

(Som vanligt glömde jag kameran men jag hittade lite bilder på en annan blogg, väl bekomme).

Kulturrevolution

Idag firar folkrepubliken Kina 60 år. Kulturrevolutionen firade 40 år i våras. Som vanligt blir det parad och bomber på flak och vad vet jag. En sak är säker, folket är inte med. Och någon kultur är det knappast fråga om.

Någonstans känns det som vi genomgår en "kulturrevolution" i Sverige just nu. Regeringen föreslår att staten bara ska stödja kulturtidskrifter som "beskriver de sköna konsterna", vilket i sak innebär att tidningar som Bang, Pockettidningen R, EXPO och liknande kommer att mista sitt stöd. Det känns som det blåser väldigt kallt. Om man dödar debatten kanske folk återvänder till sina köksbord och snackar om hur dom ska få ihop ekonomin och vilken loppis dom ska besöka näst.

Regeringen föreslår samtidigt att vi ska avskaffa garantilöner för konstnärer. Alltså, det finns 157 personer i Sverige som har garantilön om drygt 200 000 kronor. Om dessa konstnärer tjänar pengar vid sidan av så dras det av på garantin. Arbetslinjen ska gälla säger regeringen. Alltså, vad är det för fattigt land som inte har råd att se till att konsten kan utvecklas?

Nä, får vi bara en litteraturkanon nu så vi vet vad vi ska läsa så blir det nog bra. Och du, tänk inte själv och ifrågasätt inte så blir ordförande Reinfeldt så glad.

Otillräcklighet

Det gör otroligt ont när folk drar i en till den gräns att man nästan går sönder. Det gör ont att inte räcka till. Kraven är oändliga och jobbet utan ände. Ungarna som revolterar, jobbet som är för lätt och för svårt på samma gång. Det är helt enkelt inte roligt.

Statsbudget, bråk, kulturproposition, äcklig mat, "jag tänker inte komma hem", lakan som behöver vikas för att få plats i skåpet, "jävla kärring", sopa golvet, bär ut till återvinningen, motionera, handla, lokalpolitiken, styrelseuppdraget, måla om, leta efter försvunnen pappa, städa, planera, föräldramöte, var bestämd - men inte kväva.....

Alltså, det finns ju dom som går genom livet utan alla måsten. Hur gör ni?

Sänkta löner och smilysar, lite allmänt gnäll och så lite VM

Jag undrar verkligen vad dom håller på med på regeringskansliet. När jag jobbade där slet vi ganska hårt för att göra saker och ting bättre. Nu så verkar det mest vara lekstuga för hela slanten. Hörde på radion i morse att Totto nu importerat ett system med "glada gubbar" som ska klistras på företag som har en god arbetsmiljö. Detta kanske är en kompensation för att man dragit ner på arbetsmiljöarbetet. Totto verkade i alla fall lite besvärad när han väl satt i radiostudion och fick frågor, det får väl hedra honom.

Så läser jag i Expressen om dom "hemliga dokumenten" som visar att Borg är ute efter att sänka löner. Tyvärr är det inte hans egen lön utan våra. Hm, ja ja - vad ska man tro, det mest uppseendeväckande med den nyheten är väl att Expressen fattat det först nu.

När Aftonbladet sedan som grädde på moset basunerar ut att hälften av svenska folket vill höja skatten så blir man ju lite glad för att folk fattar. Sedan blir jag lite fundersam när samma undersökning kommit fram till att 92% tycker att deras egen skatt ska vara oförändrad. En ännu sämre variant på NIMBYs. Tokskallar.

Jag hann med mycket i morse. Lyssnade på kulturnytt. Det var en recension av boken "värdens lyckligaste folk". Den handlar om handlar om när Danmark gick från att vara gemytligt till rasistiskt. Det går fort. Släpper du garden en sekund är du knockad Så kom igen, det gäller att vara vaksam hela tiden. Du vet, mitt löfte lever fortfarande - jag håller aldrig käften när någon säger något rasistiskt. Kom med du också.

Nej, tacka vet jag min lilla hemstad. Där lever vi i endräkt och trotsar Timbro varje dag. Igår var jag på invigning av Sveriges nya nationalarena för baseboll och softboll. Trots att jag bor mitt i huvudstadsregionen - omgivet av Stockholm som Sundbyberg är - så är det lite mysigt att cykla genom parken till vårt eget lilla VM. Det är tufft tycker jag.

Kulturen - Idrotten 1-0

Snart är friidrotts-VM slut. Jag gillar verkligen friidrott. Som 14-15 åring var min äldsta dotter en av landets alla lovande friidrottsungdomar. Häcklöpning eller längd, bägge disciplinerna gick finfint och medaljskåpet är välfyllt. Hon fanns med på sverigebästalisan för seniorer och hon skulle faktiskt inte varit sist i VM-kvalet i längd i år med sitt bästaresultat som 15-åring. Till råga på allt hade hon goda tävlingsnerver och fantastisk träningsdiciplin. Jodå, karriären var utstakad. Tillsammans har vi besökt många friidrottsarenor runt om i landet, såväl inomhus som utomhus.Igår var jag på kulturfestival i min lilla stad. Det var sommarjobbarna på Aggregat, kulturcentrum för unga vuxna, som hade satt ihop såväl program som delar av själva föreställningen. Min dotter uppträdde tillsammans med två andra tjejer i en egenhändigt ihopsatt koreografi. Det är ett styvt jobb att både göra koreografi och träna in föreställningen.

När jag såg alla kulturarbetande ungdomar på festivalen insåg jag väl slutgiltigt att min dotter är förlorad. Min dotter är förlorad för idrotten - till kulturen.

Välfärdens kärna

Idag är det sista dagen på semester. Som väl är vidtar en helg innan det är dags för jobb. I köket bakar yngsta dottern scones och äldsta dottern är på jobbet. Hon sommarjobbar som artist. Det är lite tufft tycker jag. Det står faktiskt artist på hennes anställningsbevis. Sommarjobbet handlar om att hon och ett gäng andra ungdomar sätter ihop en kulturfestival åt kommunen. Dottern och två andra ska dansa. Dom gör koreografi och tränar. Fast i uppgifterna ingår också marknadsföring av festivalen och annan planering som hör till.

I år har min kommun erbjudit cirka 200 ungdomar sommarjobb av olika slag. Det har handlat om att vara ledare på dagkollo, städa parker och som i min dotters fall artisteri. Jag vet inte om det tillhör det moderaterna kallar välfärdens kärna att sommarjobba inom ramen för kommunen men för ungdomarna som får chansen att jobba är det verkligen en välfärdstjänst.

Funderar på det nu när det återigen diskuteras att kommunerna inte ska syssla med kultur och fritidsverksamhet eftersom det då inte ska handla om just välfärdens kärna. Att skyffla ner pengar i privata vårdbolags redan välfyllda fickor eller för den delen i skolkoncerners dito verkar däremot vara det. Själv kan jag inte för mitt liv förstå hur man resonerar när man kommer fram till denna slutsats. Kultur är väl välfärdens innersta kärna - som vi inte kan leva utan!

På låtsas eller på riktigt

Jag vill vara gift med Paul Auster. Eller inte gift nödvändigtvis men typ något i den stilen. Eller för den delen inte just Paul Auster men ....

Du vet ju att jag brukar lyssna på lyssnarböcker. Det känns lite som att torrsimma eller du vet, man skulle ju gärna att nån annan gjorde det för en.

På kulturnytt idag så berättade Paul Auster och hans fru Siri Hustvedt att Paul brukar läsa sina manus högt för Siri för att få veta om det är något att ha. Jag älskar högläsning.

För övrigt anser jag att allmännyttan är ett av de viktigaste socialpolitiska instrumenten som finns.

Semesterfunderingar

I år ska jag vara ledig för semester i fem veckor. Det är länge. Veckan före ska jag dessutom vara på Gotland och Almedalen. Det är förvisso inte direkt semester men det är miljöombyte. Där blir det seminarier på löpande band från kultur med region Skåne till signalspaning med Polisförbundet.

Men, vad ska jag göra sen? Jag har inte tillräckligt mycket mellanålderskris för att åka och klafsa runt på något lerigt festivalområde och jag är heller inte tillräckligt desperat för Sunny Beach. En tur till Blekinge blir det, det är självklart men därutöver?

Det är klart, om nu dottern får ett efterlängtat sommarjobb så påverkar ju det planerna. Hon är 17 år, det är kanske sista gången på länge man har chans att få med henne på en gemensam plan. Hm, tål att funderas på. Är det för sent att planera in en liten tågluff?

Fega Fredrik

Såg debatten mellan Mona och Fredrik igår. Jag är glad för sanningen att säga så vann Mona. Det är bättre för mitt lag. Jag tycker annars att hon varit svag i debatter på sistone men igår var hon faktiskt ganska bra. Dessutom var Fredrik ganska dålig. Han fortsätter spela kortet som den försiktige och ansvarstagande men vet du, jag tror de flesta har genomskådat det spelet.

Det pågår en kris. Folk blir arbetslösa i parti och minut. A-kassan har kraschat och kostnaderna dumpas på kommunerna. Lärare sägs upp, ungarna får ta smällen och regeringens råd är att satsa på kärnverksamheten. Det innebär i klartext att allt "lull-lull" som idrott och kultur får stryka på foten. Samtidigt sänker Fredrik skatten för sina rika kompisar. "Vi får inte riskera statens finanser" - pyttsan.

Nej du Fredrik, det håller inte längre. Det går inte att backa sig ur en uppförsbacke. Det är dags att göra något nu!

Kulturtant

Vet inte om jag har berättat att ett av mina "bevakningsområden" på jobbet är kultur. Ja, egentligen är det så klart kulturpolitik jag ska bevaka men ändå. Jag är inte så himla kulturell av mig, eller i alla fall inte i den bemärkelsen att jag har koll på alla företeelser och personer och utställningar och konstformer som finns. Självklart uppskattar jag upplevelser från film via fotboll till dans och rock´n´roll men så kallad finkultur är inte min kopp te.

I vår ska jag dock gå på teater. Det är givet. Det finns vissa saker som jag bara inte missar. Det bara måste bli av. Uppsättningen heter Rock´n´roll suicide och sedan kan du själv räkna ut resten. Låtillustrationen blir dock en annan som bara måste spelas idag. Det känns som om något är på gång och att ljuset hänger kvar lite längre i luften.

Kulturhelg

Utanför fönstret skiner solen och himlen är så blå så blå. Idag ska jag vara extremt effektiv på jobbet och skriva ned goda idéer och fylla dom med pengar. Jag ska räkna miljarder, miljoner kronor och tusentals nya jobb i lågkonjunktur. Sen ska jag göra helg tidigt och ge mig ut på kulturäventyr!

På mitt jobb har vi ofta vänskapliga men animerade diskussioner om vad kultur är. Vi diskuterar kulturens villkor i förhållande till idrottens villkor och jag hävdar att idrott är folklig kultur när det är som bäst vilket gör kulturtanterna lite upprörda.

Dagens förestående kulturupplevelse är främst av annan art än både idrott och "finkultur". Det handlar om dryckelskultur. Dock ska jag försöka få lite musik till livs också, tack till Stamp´n´go shanty som bjöd upp och in till mässan. Lyssna gärna här.

Kulturblogg

Idag blir det bara kultur - fin och ful. Till att börja med, lika bra att få det avklarat, igår såg jag en av de sämsta fotbollsmatcherna jag någonsin beskådat. Så var det sagt och i övrigt VILL JAG INTE PRATA OM DET. Om det varit illa förut så var det katastrof igår. Det är väl på gränsen till att man kan kalla det kultur.

Sen då? Jag har just sett Ida Therese Nerell spöa en ryska i kvarten. 55 kg envishet, helt fantastiskt att skåda. Såg också Klüft igår, mindre roligt. Musse däremot regerar! Idag avgörs tydligen också dramat om Ara Abrahamian. Expressen har startat en omröstning, man får välja på Ara eller domaren. 20 000 har röstat, 95% av dem på Ara. Jag håller med majoriteten!

Tennis, rodd och handboll. Jag var tvungen att stanna på min löparrunda igår för att kolla hur det gick för fotbollsdamerna i förlängningen. Det gick ju så där - både löpningen och fotbollen. Min yngsta dotter sätter klockan på ringning på nätterna för att titta på basket och löpning. Undrar vart hon fått det där ifrån? Har jag föresten berättat att min mamma inte missat en hemma-match med det lokala div 4 (eller 3 eller 5 eller vad det nu är i år) laget de senaste åren. Eller för den delen min mormor som aldrig missar radiosporten kl 18. Traditionen bärs vidare.

Idag fyller Madonna 50 år. Hatten av, du har roat mig mycket och en och annan slagdänga fastnar ännu. Lägg ner kroppsstrumpan och det där ålandet på bilar nu bara, inte för att du är 50 utan för att det är tjatigt.

På tal om tjatigt, igår avslutade jag en tråkig kväll med en högljudd konsert. När jag kom till stan vid 22.30 blev jag först väldigt glad. Kulturtanter, rastapojkar, modistas - ja publiken var klart blandad i både färg och form. I tid klev de också på scenen The last Poets. De var trötta och den första kvarten gick åt till att presentera bandet för en måttligt imponerad publik. Sedan drog de igång och mässade, 40 years 40 years, nä inge vidare. Visst, de är politiska och musikaliska men också förutsägbara. Bush is the terrorist, jaså!

Idag ska jag njuta av Ida- Thereses framfart, lida av badrumsstädning och slutligen blir det verklig kultur - Usain Bolt. Oj, oj, oj!