onsdag 30 november 2011

Twitterrevolution?

Sedan ett halvår så där twittrar jag. Först var det lite trevande, sedan var det en explotion och nu är det mer avvaktande. Jag fattar verkligen att twitter, facebook och andra sociala nätverk varit nödvändiga i exempelvis den så kallade arabiska våren men jag funderar på vad det gör med oss i vårt land? Vi som redan har fria val, yttrandefrihet och mötesfrihet.

Jag följer nyhetsrapporteringen. Mer och mer låter jag den sållas genom twitterfiltret. De nyheter som dyker upp i den sekund som jag tittar in och som kommenterats av just dom personer som jag följer. Det är nyheten som jag gör till viktig. Det är ett mycket slutet nyhetsflöde. Starkt begränsat i sin öppenhet. Jag vet inte om jag känner mig tillfreds med det på riktigt. Klart jag har ett eget ansvar att följa fler källor men när tiden är begränsad är det lätt att man låter en sanning bli sanningen.

Nåja, det är en sak som jag som sagt kan åtgärda. Det som egentligen föranledde rubriken är att jag på sista tiden blivit mer och mer provocerad av alla radikaler som diskuterar med varandra på nätet. Vi skriver kommentarer och bloggar och twittrar och talar om för varandra vad vi tycker. Vi som är med i den nya tekniken. Men allt mer sällan sipprar samtalet ut på gator och torg. Vad har dom gamla i min kommun för nytta av att jag twittrar om utförsäljningen av vår omsorg, dom lär inte vara bland mina 250 följare.

Nej alla ni vänner som fått nog. Det som är lätt att säga på twitter gör knappast någon nytta på gator och torg. Det är lätta att frälsa dom redan frälsta men nog har vi ett större ansvar än så. The revolution will not be twitterised, i alla fall inte i Sverige.

söndag 27 november 2011

Faller till föga

Hade tänkt trappa ner i år. Ta det lite lugnare och inte överarbeta så mycket. Ja, det senare får jag väl försöka hålla men sanningen är att suget är tillbaka.

Igår julstädade jag. Köpte faktiskt nya gardiner till vardagsrummet och hängde upp slingan på balkongen. Det är ont om fåglar i år dock. Mina fina små sparvar som brukar äta frukost hos mig är ganska osynliga men dom kommer väl när det blir kallt.

Nåja, faller alltså till föga. Ger mig ner i källaren och hämtar upp tomtar och annat. Det var väl i och för sig väntat. Men sen ska jag åka och handla ingredienser till julbaket. Kola, Gudhem, tryffel - jo, jag faller till föga.

fredag 25 november 2011

Pyssel och fix

På mitt nya jobb är vi knappt 50 personer som jobbar. Vi sitter i ett ganska öppet kontorslandskap vilket är trevligt. Trodde först det skulle vara jobbigt och stökigt att inte ha en vrå men det är ändå avskärmat så det funkar. Man får träna sig lite på att stänga av och inte ta in allt som händer runt omkring vilket kan vara svårt för en person som har ett kontrollbehov som heter duga.

Nåja, egentligen var det inte alls det jag skulle skriva om utan om julpyssel på kontoret. På mitt jobb är det mest kvinnor som jobbar. Det är si så där 70 procent kvinnor tror jag. Då skulle man kunna tänka sig att det skulle pysslas och grejas av rutin men icke.

- Julgran?

- Du kan gå in i förrådet och rota fram en ljusstake, jag tror det ligger en där....

Men dom viste inte vem dom anställde! Idag inleds revolutionen. Jag har lyckats övertyga om vilket julemys det skulle innebära att hälsas välkommen av en gran i entrén så idag ska jag och en kollega begå julinköp. Mina gamla kollegor vet vad det handlar om när det gäller mig.

Idag har jag piffat med två julblommor och två ljusstakar. Det är bara början!

torsdag 24 november 2011

Reklam

Jobbar lite för mycket. Faktiskt så mycket att jag inte hinner ta tio minuter och tänka igenom ett klokt blogginlägg. Har annars mycket jag vill säga. Som det galna i att man numera handlar med "skolrättigheter". När ett företag har sugit ut vad som behöver av välfärdspengarna säljer man rätten att fortsätta vidare till någon annan. Suck.

Skulle också vilja klaga lite på all reklam på tunnelbanan. Överallt! Först klädde man in väggar och stolpar med reklamtavlor och i morse såg jag plötsligt alla skärmar med rörliga bilder. Dom har säkert funnits där innan också men jag uppmärksammade dem idag.

Det är tröttsamt, inte minst när man jobbar mycket, att ständigt matas med reklam och bilder. Det finns ingen vila någonstans och det är inte bra.

Trots mitt gnäll om för mycket reklam hittade jag denna reklamfilm som jag tycker är värd att dela:

tisdag 22 november 2011

Vart går sossarna?

För några år sedan, innan förra valet, presenterade SSUs tidskrift Tvärdrag en skrift med brev till socialdemokratin. Skriften hade det geniala namnet "Snart går vi utan er". Det var ett upprop med texter som funderade kring socialdemokratiska vägval och hur man kunnat hamna i den sits man då satt i. Texterna i skriften behandlade frågor som unga socialdemokrater och sympatisörer såg som avgörande dels för sitt eget engagemang och dels för socialdemokratins framtid.

Hur har det då gått sedan skriften kom ut? Nja, så där va? Dag efter dag kommer nya svajiga besked och det skär i hjärtat att se ett parti falla i bitar på detta sätt. Höger, vänster? Nej, inte ens rakt fram är riktningen som stakas ut. Tror faktiskt att man skulle kunna ta ett exempel varje dag på saker som känns som avsteg från den traditionella socialdemokratin.

När beskedet om att man backar från kravet på lagstiftning om partibidrag igår satt jag i en sal med ett gäng hyfsat centralt placerade sossar. Vi hade budgetfullmäktige i kommunen. Jag visade dom nyheten som dök upp i mobilen och frågade vad det var frågan om? De skakade på huvudet, slog ifrån sig och sa; "jag har ingen aning". Okej, ingen aning. Samtidigt fanns det ett gäng "gräsrötter" som skadade ännu mer på huvudet.

En stund senare klubbades den kommunala budgeten igenom. Bakom den stod sossarna tillsammans med kd, c och mp. Och nog kan man säga att sällan har ett beslut varit så feltimat som beslutet att genomföra LOV i vår kommun.

Vart går sossarna? Det kan man verkligen fråga sig? När ska ni räta på ryggen?

måndag 21 november 2011

Politik

Idag är jag politiker. Det tycker vanligtvis är kul. Inte idag. Det är budgetfullmäktige. Väldigt viktigt och väldigt stort.

Samtidigt är det en massa tjäbbel och rävspel. Det är en massa spring i korridorerna och så kallade förhandlingar. Egentligen är det maktspråk och härskartekniker som gör sig gällande.

Det blir lite gnäll här men visst måste man få pysa i sin egen blogg. Sanningen är samtidigt att både den styrande mittenminoriteten och högeroppositionen bifaller en massa av Vänsterpartiets förslag.

Till syvende och sist vinner alltså Sundbybergarna för dom får lite mer vänsterpolitik.

söndag 20 november 2011

Söndagsblues

Är lite låg idag. Vet inte riktigt varför. I morgon ska vi ha budgetfullmäktige hela dagen och sanningen att säga så är jag lite mätt på politik.

I helgen har jag haft möten med folk som söker stöd för det ena och det andra och jag vill helst säga som Tim Gunn. Make it work!

Samtidigt är jag sorgsen över att vara så neggo. Politik är det viktigaste som finns. Politik är möjligheter och drömmar så jag får väl ta ett djupt andetag.....

Och få det att funka.

lördag 19 november 2011

Jul, jul - strålande jul!

Har du varit med ett tag så vet du. Den här tiden på året är en högtid i sig. Det är dags för julpyssel men det är något som inte stämmer i år. Stämningen vill inte inställa sig.

Julklappsjakten är i princip över. Det gick lite för lätt. Det betyder att det finns risk att jag handlar för mycket eftersom jag kommer att drabbas av hysterin förr eller senare.

Imorgon ska jag städa förrådet, då kommer jag förhoppningsvis fram till tomtekartongerna. Det måste jag förresten eftersom vinterdäcken är målet och dom ligger längst in.

Jag vill ha vinter och julstämning. Hoppas på i morgon.

fredag 18 november 2011

Privata skolor och meningen med dom

Hörde på radion i morse ett reportage om den hyllade finska skolan. Det finns så klart problem även i Finland men kunskapsmässigt sägs dom ligga långt före oss. Man funderar ju så klart på varför? Kanske kom några av orsakerna fram i morgonens radioinslag. 

I Finland finns det 22 privata skolor, eller som högern gillar att kalla det - friskolor. Vinst är förbjudet. Inom ramen för den statliga skolan bedrivs skolor/klasser med alternativa pedagogiker. Det finns språkskolor och vad det nu kan vara men fortfarande inom den gemensamma ramen. Uppföljningen går inte ut på att kontrollera genom centrala prov eller genom inspektioner utan istället gör man stickprov. Man går i den skola som ligger geografiskt närmast. 

När reporten talade med föräldrar och lärare som verkade nöjda med sakernas tillstånd sa man att "i Finland är vi noga med att alla ska ha samma chans och livkvärdig utbildning är grunden.

Hm, det krävs alltså inte vinst för att få en mångfald? Hm, det krävs alltså inte militärisk uppföljning för att få resultat? Hm, hur kunde det bli så här och när blev vår sak inte längre vår utan Finlands?

torsdag 17 november 2011

Att jobba med sina fördomar

Igår morse när jag var på väg till jobbet såg jag två personer som intimt pussade varandra hejdå på tunnelbaneperrongen. Det är inte ovanligt alls. Snarare tvärt om. Oftast är det yngre par nyförälskade och lite rufsiga/blyga/självsäkra människor som stryker en hårtest ur pannan på sin älskade och ser hen in i ögonen. Intimt, visst, men inte obehagligt.

Paret på perrongen var inte unga och dom var absolut inte nyförälskade. Dom såg väldigt bekväma och invanda ut. Den ena av dem hade ryggsäck och den andra var ovanligt lång. Dom såg inget omkring sig men dom såg varandra. Dom var snarare medelålders än mellanålders.

Det är inte okej. Alltså, inte så att jag tyckte illa vara. Verkligen inte. Men, jag är obekväm med och det är inte okej att jag hajade till. Varför skulle dessa två inte kunna uttrycka sin passion och kärlek till varandra utan att jag reagerar. Jag menar, jag har ju inga fördomar. Jag är ju vidsynt och öppen i sinnet.

Vad spelar det för roll att det är två kvinnor som uttrycker sin kärlek till varandra.

onsdag 16 november 2011

Korta dagar - och långa

Igår upptäckte jag att det var två månader sedan jag bytte jobb. Det känns som ett år. Eller så känns det som tre veckor. Tiden gå oerhört fort varje dag och när jag tittar på klockan är det plötsligt dags att gå hem. Veckorna rusar iväg och innan jag vet ordet av är provanställningen över.

Nå, jag ska alltså inte klaga. Jag har verkligen roligt på jobbet. Inser hela tiden hur mycket det finns att göra - och lära. Det är en ynnest att ha det så. I morgon ska jag ta en sväng till Bryssel, över dagen. "Det är väl som att åka till Göteborg" sa dottern och hon har ju rätt. Med marktransport både här och där tar det lika lång tid att åka till Bryssel med flyg som det tar att åka till Göteborg.

Nåja, dagarna rusar alltså iväg. Jag har typ fem lediga kvällar fram till jul. Som väl är så är helgerna oräknade. Hur skulle jag annars hinna med att göra godis och baka knäcke och gå på glöggkalas (bara en inbjudan hittills, skärpning!)

Jepp, så avslutar jag veckans blabbigaste blogginlägg. Får se om jag hinner skriva i morgon när jag ska flyga med morgonexpressen. Annars hörs vi på fredag.

måndag 14 november 2011

#Mat140

Tänk så det kan bli ibland. Igår kväll skickade jag ett litet pepparkaksrecept till EU-minister Birgitta Olsson på Twitter. Det var ett tips i all välmening från en stressad kvinna till en annan. Lite vardagslyx helt enkelt.

Twitter är en offentlig plats. Tanken med en tweet är att många ska läsa och att ens tankar och idéer ska flyga vidare så det var så klart kul att Åsa Petersen, fd ledarskribent på Aftonbladet, svarade och tyckte det var ett piffigt recept. Skickade ytterligare ett till henne på samma tema.

Då slog det mig. Alla vi stressade kvinnor (och ibland män) som drivs till vansinne av vardagsmat och nyttighet. Om man kan skriva ett recept på twittervis, det vill säga med max 140 tecken, så kommer det att vara tillräckligt enkelt och gå tillräckligt fort för att alla kan klara det.

Slowfood i all ära, det är trevligt på söndagen, men om jag vill slippa halv eller helfabrikat på måndag och tisdag behöver jag hjälp.

Så, nu kör vi, ett expriment på 140 tecken. #mat140 ska innehålla recept på mat och snacks som ryms på max denna yta. Spännande att se om någon vill läsa, spännande att se om någon vill bidra. I skrivande stund finns det tre recept, två mat och ett för snask. Nedan publiceras ett exempel:

Strimla lövbiff, lök, svamp. Stek. Salt, svpeppar, 1 msk fransk senap. 2 dl creme fraiche, värm. Servera m ris eller pasta. 

söndag 13 november 2011

Mina hjältar - inte dina

Jag växte upp under punken. Såg banden, färgade håret och levde livet som det skulle levas. Hög provokationsnivå och låg tolleransnivå mot vad som helst utanför "rörelsen". Det var hårda krav i rörelsen. Inte gilla något "mainstream".

Jag älskade redan då Bowie. Han var rebell men ständigt i otakt. Han var lite för snabb för branschen och steget före hela tiden.

Jag höll ändå fast vid honom som min husgud. Det gör jag fortfarande.

Konstigt det där. Min kamp för Bowie då gör att jag nästan blir lite provocerad när någon idag säger "han har alltid varit min hjälte".

Nej, inte din - min!

lördag 12 november 2011

Lördag i väntan på november.

Sov länge idag. Tror att jag äntligen rätat ut jetlagen och känner mig utvilad. Nu ska det städas och storhandlas och fixas. En promenad i ljuset skulle vara bra också.

Jag tycker dock att november beter sig lite konstigt. Det ska vara mörkt och blaskigt, inte ljust och soligt. Det stör mig i mina julförberedelser. Inte bra.

Hann i alla fall läsa tidningen ordentligt i morse. Det är mycket Carema-skandal. Fler och fler röster höjs nu för att man ska förbjuda riskkapitalbolag att driva äldreomsorg. Då undrar jag, varför ska dessa bolag få äga annan vård och skola som drivs med skattemedel. Och för den delen, varför vinst överhuvudtaget?

Jag bara undrar?

fredag 11 november 2011

Att leva som man lär.

Var uppe med tuppen idag. Vaknade vid kvart över fem men fick ligga kvar tre kvart i mörkret och värmen. Det var skönt. Så upp, varm dusch, kaffe, macka och iväg. Första anhalt mammografi. Det var dags att fota tuttarna igen. Det kändes lite jobbigt faktiskt. Inte själva fotandet, även om det gör sjukt ont, men att vara på canceravdelningen. När jag gick in genom huvudentrén hade jag sällskap med en man som påminde om pappa i ålder och kroppshållning, det var nog snarare det.

Nåja, nu är det gjort och i väntan på provsvaret finns det massor av andra saker att fundera på. Den stora "skandalen" med vårdföretagen som är mer intresserade av vinst än av vård till exempel. Jag har sett det på nära håll om än inte personligen.

I min kommun har moderaterna styrt i ett år. Det var efter valet 2006. En av dom saker som hann med att göra var att upphandla äldreomsorgen på ett av våra boenden. Detta är en av orsakerna till att min kommun får sämst betyg av alla kommuner i landet när det gäller äldreomsorg. Caremas vårdavdelningar har inte något vidare rykte, det ska gudarna veta.

Nåja, det fina med upphandlingar är ju att dom faktiskt tar slut. Kontraktet upphör efter några år och då har kommunen ett nytt val. Att driva verksamheten i egen regi eller att fortsätta skyffla pengar till riskkapitalbolag. Nu är det sossarna som har makten tillsammans med mp, c och kd i kommunen så vad gör dom i detta läget? Jo, dom utgjuter sig i sociala medier om den "stora skandalen" och samtidigt upphandlar dom samma avdelningar på nytt.

Jodå, det gäller att leva som man lär!

torsdag 10 november 2011

Skärpning

Har ju varit på semester. Den började egentligen långt innan New York, i alla fall i vissa perspektiv. Städperspektivet! Mitt hem förfaller och jag med det. Snart är det jul och om du hängt med i denna blogg vet du att det är en högtid som heter duga och som kräver många och långa förberedelser. Det börjar nu!

Skulle egentligen behöva gå något slags grundkurs i effektiv städning. Mitt badrum är till exempel exceptionellt dammigt. Det beror på ventilationen och på att badrummet också är tvättrum. Orsakerna är klara men hur gör man för att på bästa sätt få bort damm i ett våturymme. Alltså, frågan kan låta trivial men det är faktiskt svårt. Det blir lätt lite mer än "lite skit i hörnorna"....

Skärpning behövs också på andra plan. Ikväll ska jag ut och springa. Har inte tränat på över två veckor och det känns. Det är väl tillbaka på ruta ett skulle jag tro men det är bara att bita ihop. Ska inviga mina nya fina springskor som jag köpte i New York. Det blir bra. Jag har ju lovat mig själv en PT i julklapp men för att det ska bli effektivt krävs att jag förbereder mig.

Helt enkelt slut på sötebrödsdagarna. Skärpning!

onsdag 9 november 2011

Nog nu!

Idag kokar mitt blod och min ilska sjuder på gränsen till risk för överhettning! Dagens nyhet i Dagens Nyheter är att riskkapitalbolagens vinster när det gäller äldreomsorg ökat med 4-5 gånger samtidigt som den medicinska kompetensen minskat inom omsorgen.

No shit Sherlock??? 

Bolagens syfte är att tjäna pengar och det gör man genom att minska personalkostnaderna, vad annars ska man dra in på? Jo, så kan man ju så klart smita från skatten också....

Svenska Dagbladet toppar med en annan nyhet. Riskkapitalbolagen som köpt upp apoteken tycker inte att deras vinst är tillräckligt hög. Trots att staten redan ökat sin subvention med 500 miljoner - alltså en halv miljard - vill bolagen ha mer. Svenskan berättar att den största delen av denna halva miljard antagligen redan hamnat direkt i de skatteparadis där bolagen sköter sina affärer.

Ekonomirecensenten Anders Borg har enligt artikeln kritiserat bolagen?!? Kritiserat? JA MEN GÖR NÅGOT ÅT DET DÅ!!!! Det är du som har makten.

Servicen blir sämre, kompetensen minskar, kostnaderna ökar... Men vi har ju ändå fått lite jobbskatteavdrag. På twitter undrade någon om man kan skicka sina skattepengar direkt till Jersey, då kan vi ju spara in på administration. Det känns som en relevant fråga. 

Alltså, när ska folk börja reagera på riktigt? 

tisdag 8 november 2011

Tillbaka i verkligheten

Är tillbaka på jobbet efter nio dagar i New York. Semester med två tonårstjejer i New York innebär en väldig massa shopping. Okej, det är lika bra jag säger det på en gång. 17 par skor, 7 handväskor och en oräknelig mängd kläder av olika slag. Därutöver några kilo kosmetiska produkter (mest hårprodukter). Jo, det blev 35 kilo ytterligare bagage på vägen hem. Själv köpte jag träningsskor, vinterskor och två väskor, resten är döttrarnas verk.

Om New York förutom shopping då? Jo, det är en sjukt sliten och bedagad stad som verkligen försöker piffa och puffa för att bättra på sitt yttre men liksom andra gamla damer så spricker fasaden lätt. I butikerna jobbar massor av folk. Dom är oerhört hjälpsamma och trevliga. Liksom på krogar och restauranger. Problemet är bara att allt tar sådan evinnerlig tid. Att hämta ett par skor i rätt storlek tar en halvtimma. Att få ett ytterligare glas av något till maten lika lång tid.

Nåja, det har varit en fantastisk resa på många sätt. Klart det är lite häftigt att promenera i Central Park eller på 5:th avenu. Det känns otroligt spännande att kliva in i en av alla tusentals gula taxibilar och ge direktiv om vart man ska. Det är lätt och logiskt att hitta. Att åka upp i Empire state building och att ta båtturen till Frihetsgudinnan är turistigt men också härligt. Tyvärr orkade vi inte med allt vi skulle ha velat som att se en del av staden utanför Manhattan men så är det.

Det bestående intrycket av New York, förutom att det är slitet, är hur som helst att det är en mycket tolerant stad. Man får vara lite som man är och göra lite som man tycker. Det är härligt. Skojigt att ha varit där och jag rekommenderar verkligen ett besök. Men för mig blev det ingen favoritstad, ingen kärlek vid första ögonkastet. Men vem vet, kanske en annan gång.