Desintegration

Lyssnade på Konflikt i morse. Det handlade om integration. När reportern frågade folk om integration så återkom hela tiden frasen; dom måste integrera sig. Det är märkligt hur det fungerar eller rättare sagt inte fungerar. "Dom bara sitter och hänger på biblioteket". " Dom bara driver omkring". "Dom borde ta kontakt och försöka lite grann". Reportern frågade om någon av dom infödda hade tagit kontakt med en inflyttad och det hade man så klart inte.

Integration är en tvåvägsprocess och Kaliber är ett bra program. Jag undrar om svenskarna är rasister eller bara lite rädda och tröga. Tapio Salonen beskrev hur diskussionen om integration skymmer diskussionen om fattigdom och ökande klyftor. Jag tror det är sant.

Tänker att desintegration är ett bra uttryck och att vi kanske borde syssla mer med det.

Stoppa rasismen

När valrörelsen går in i start/slutspurten (beroende på hur man ser det) är det så klart dags för Folkpartiets vanliga rasseutspel. Burkadebatten har knappast klingat av innan "integrationsminister" Nyamko Sabuni går ut och föreslår att invandrare ska ha kortare föräldraledighet än infödda och gärna lite lägre lön också - för integrationens skull. Samtidigt accepterar man vårdnadsbidrag... Inte nog med att Sabunis förslag är ren apartheid, det är till råga på allt olagligt.

Nyamko och folkpartiet - här får ni en låt av mig:

Valfrihet - på många sätt

Att jag tycker att vårdvalet är korkat är väl ingen nyhet? I Stockholm har vårdvalet hittills lett till fler friska hos läkare, färre besök hos distriktssköterska och mindre förebyggande vård. Vården fördelas sämre mellan dom som verkligen behöver det och dom som egentligen borde lägga sig med en alvedon under täcket. Dessutom har antibiotikaförskrivningen ökat väsentligt vilket vi får betala för i framtiden.

Idag läser jag i tidningen att förskoleavdelningar i utsatta områden stängs på grund av vårdnadsbidraget. Nähä, det var väl en överraskning för alla att det var just i dom utsatta områdena som detta skulle ske. Språkkunskaperna hos barnen kommer att försämras. Skolsituationen i segregerade områden blir än värre. Kristdemokraterna låtsas som ingenting. "Det man missar i språket tar man igen i trygghet." Snälla ni, hur trygg känner sig en sexåring som kommer till första skoldagen och inte förstår vad folk säger? Snacka om missriktad satsning.

Finns det någon "reform" som regeringen infört som lyckats egentligen?

Själv funderar jag på jobb. Är det dags eller är det helt tokigt att börja om. Det är 9 månader till valet. Ska man hålla ut eller hoppa. Valrörelse är roligt men det är å andra sidan nytt jobb också. Oj vad svårt det är, oj.

Radikala extremister

Läser i tidningen att delar av Rosengård i Malmö har "radikaliserats". Det ska innebära att fler kvinnor (tvingas) bär(a) slöja och att skäggen blir fler. Integrations och jämställdhetsminister Nyamko Sabouni är bekymrad.

Samtidigt växer antalet religiösa privatskolor i vår avlånga land. Kanske dags att ta sig en funderare!

Sverigedemokraterna light?

I dag skriver bland annat migrationsminister Tobias Billström på DN-debatt om hur vi ska ställa "tydligare krav på våra invandrare". Redan där går det ju snett. Vadå våra? Även om det är ett korkat sätt att uttrycka sig är detta dock inte min viktigaste kritik mot Billström. Fakta är att vi redan har stramat åt så mycket att vi knappast kan anses leva upp till flyktingkonventionen.

När ska vi börja fatta att de flesta människorna i vårt land, infödda svenskar (av olika bakgrund) och invandrade människor, faktiskt vill delta i samhället och jobba för sitt uppehälle? När ska vi börja förstå att integration är en fråga för majoritetssamhället?

Det enda Billström gör är att späda på fördomar En liten mening om att svenska arbetsgivare har fördomar räcker inte för att tvätta bort de bruna ränderna. Jag undrar också vad de tidigare humana kristdemokraterna och folkpartisterna säger om det här? Moderaternas partistyrelse har beställt en "tuffare" invandringspolitik, Tobias utför.

Jag lydde bara order, hur låter den?

Första generationens svensk

Har haft anledning att diskutera begreppet svensk på sista tiden. Det kan tyckas märkligt för egentligen är jag inte särskilt intresserad av nationaliteter eller nationalitetsbestämningar. Kanske hänger det ihop med min egen brist på exotiskhet i kraft av att mina förfäder i långeliga tider tycks ha varit sydsvenska bondläppar helt enkelt. Jo, visst finns det en eller annan fader okänd och ett antal soldat Bom i längorna men det är nog inte mer spännande än grann-drängen.

Igår kom jag åter att diskutera nationalitet med min frisör. Han är, enligt honom själv, libanes. Samtidigt är han väldigt svensk. Kulturellt och språkligt är han minst lika svensk som jag, och det vet han om. Han "erkänner" också att han bemöts som vem som helst när han talar med människor men han känner att det ändå finns något där som gör att människor på gatan ser honom som något annat. Själv hävdar jag bestämt att det är väldigt få som går runt och försöker nationalitetsbestämma folk på gatan.

Mina ungar och jag pratar ibland om dessa saker. De har ju själva en pappa från ett annat land. De har ett så kallat hemspråk (det exotiska språket franska) och de har dessutom dubbla medborgarskap. De är ändå så svenska man kan bli. Frågar du dom kommer du att få just det svaret. Köttbullar och falukorv, fil och gröt - det är deras modersmål. Mormor har stått för resten. Min äldsta blir väldigt irriterad när hennes klasskamrater hävdar att de är greker eller juggar eller vad det nu kan vara när de är födda och uppvuxna här och de knappt kan kommunicera på sina förfäders språk.

Hur som helst. Min frisör har just varit i Kanada och USA på en liten semester. Han hävdar att Kanada är ett land där alla är kanadensare tills motsatsen är bevisad. Kanada är det mest integrerade landet i världen påstår han. Det är intressant eftersom Kanada samtidigt är mycket generösa i sin invandringspolitik. USA däremot har en kö för mörkhåriga och en för ljushåriga. Min frisör som lämnade Libanon som 6 månaders bebis blev mycket ifrågasatt när han inte kunde minnas exakt på dagen när han besökt Libanon senast. Att han bara var några år gammal då och att han nu passerat de 30 och för den delen att han enligt sitt pass faktiskt är just svensk spelade liksom ingen roll.

Jag önskar att det var så enkelt som jag hörde på TV härrom dagen. En kvinna presenterade sig som första generationens amerikan - då bägge hennes föräldrar kom från Jamaica. Sympatisk inställning tycker jag.