En vanlig dag

Igår begravdes min pappa. Det är svårt att förstå och det är märkligt hur ceremonierna hjälper en på traven i sorgen. Samtidigt blir inte allt som vanligt, det blir det aldrig mer. Går omkring här i huset med mamma och försöker få det att vara så ljust som möjligt. En dag i taget.

Runt omkring pågår livet och politiken och annat. Det går inte att bortse från. Igår såg jag på nyheterna med ungarna. Då dök inslaget om den amerikanska övervakningen av norrmän upp. Töllborg fick uttala sig och sa så klart att övervakar dom norrmän så övervakar dom svenskar. Jo, det tror jag också.

Yngsta dottern suckade och sa "men låt dom kolla - har man inget att dölja..." Alltså, jag vet att hon säger så för att provocera, hon älskar nämligen att argumentera (vet inte vem hon fått det från). Jag skulle just gå i svaromål när nästa inslag dök upp på rutan. Uppenbarligen får man inte ha en "sprängande huvudvärk" om man är Palestinier boende i Göteborg enligt FRA. Eller rättare, man får inte prata om det. Dom där gamla skrönorna om kurder som planerar bröllop får plötsligt en ny dimension.

Det är verkligen hemskt för dom enskilda individerna som blivit utsatta för polisens ingripande. Det är också tråkigt för handlarna som inte fick sälja det dom tänkt sig (även om vi borde konsumera mindre i största allmänhet). Men, mest oroade borde vi ju faktiskt vara över inkompetensen i några av dom dyraste myndigheterna vi har. Dom som ska skydda oss mot verkliga övergrepp. Helt seriöst, vad fan håller dom på med?

Min far och jag

Olle får säga det idag:

Liten och rädd

Åker söderut, igen. Åker mot barndomshemmet där mamma och pappa varit tryggheten i väggarna. Tryggheten som alltid funnits där. För första gången ska jag komma hem till barndomshemmet med vetskapen att pappa inte kommer ut och möter för en bilinspektion.

Jag är självklart oändligt glad för att möta mamma och att vi tillsammans ska kunna bära vår sorg. Jag är så klart oändligt glad att hon finns där liksom min syster. Samtidigt är jag oändligt ledsen och oändligt rädd och oändligt tacksam för allt jag fått.

Min pappa finns inte längre men han finns i varje steg jag tar. Min pappa som givit mig allt som jag är.