Varjedagshjältar, bjudmiddagar och utförsäljningar

Igår kväll avslutade jag mitt uppdrag som vice ordförande i kultur- och fritidsnämnden. Eftersom ordföranden var sjuk fick jag hoppa in och begå ett av dom roligaste uppdragen man kan ha som politiker. Jag fick nämligen dela ut pris. Tre duktiga ungdomsledare fick utmärkelsen "Årets ungdomsledare". I mitt uppdrag har jag tidigare fått vara med och inviga ett bibliotek, detta var faktiskt lika roligt. Dessa människor som lägger ner hur mycket ideell tid som helst och så sällan blir uppmärksammade. Väldigt roligt.

Efter nämnden blev vi bjudna på middag. Det är första och enda gången det hänt under de tre år vi kamperat ihop. Lustigt, för dagen innan blev jag också bjuden på middag fast då för att jag är nybliven fullmäktigeledamot. Först en för att välkomnas och sedan en för att säga förväl. Tur att det bara är såhär vart fjärde år.

Nåja, jag lämnar alltså kultur- och fritidsnämnden och går vidare. Det är både tråkigt och roligt. Det skulle dock kunna vara värre. Om jag hade bott i Nacka hade jag gråtit blod. I Nacka ska man privatisera alla bibliotek. PRIVATISERA ALLA BIBLIOTEK. Alltså, vad är det frågan om? Sälja ut bibliotek, när kommer revolutionen?

Alla gillar bibliotek

Idag har jag invigt ett konstverk. Den fina tavlan som jag fick avtäcka är en del av vårt nya stadsdelsbibliotek i Hallonbergen. Redan när jag kom på förmiddagen var det kö utanför biblioteket. Helt galet. Under de första timmarna som biblioteket hade öppet mötte jag människor med tårar i ögonen, glädje och skratt. Jag mötte äldre herrar och små barn. Finns det något som slår känslan av att kliva in i ett riktigt härligt bibliotek?

Jag har haft en diskussion med mina politiska motståndare den senaste veckan. Det är nämnligen så att dom borgerliga politikerna i min kommun tycker att en satsning på ett finfint stadsdelsbibliotek står i motsättning mot en satsning på skolan. I min värld är det precis tvärt om. En satsning på skolan förutsätter en satsning på bibliotek.

Nåja, jag fick alltså äran att inviga konstverket men framför allt fick jag äran att möta över 1000 personer. Så många människor kom till invigningen, vilket ju är helt otroligt. Så, kära politiska motståndare - ska vi ta en offentlig debatt någon dag? Jag möter gärna vem som helst av er, gärna i Hallonbergens centrum. Vi kan väl prata om att ni varit motståndare till Kulturcentum, fritidsgården och nu senast biblioteket. Har ni tid någon dag?

(Som vanligt glömde jag kameran men jag hittade lite bilder på en annan blogg, väl bekomme).

Minareter och lärare

Jag gnäller ju lite på lärare ibland. Jag gnäller en hel del på skolan också. Jag tycker jag har fog för det eftersom det finns få människor som har ett så stort ansvar som lärare och för den delen så stora möjligheter. Jag ser lärare som gör riktigt dåliga jobb och ställer till riktigt stor skada (som till exempel läraren som under två månader inte ens såg min dotter i klassrummet) men jag ser så klart också motsatsen. Det finns massor av fantastiska lärare i vårt avlånga land. En iaktagelse är att skolan verkar generellt sett vara dåligt rustad för inividuella kriser.

Nå, vad ska man då göra. Ja - en fråga är ju så klart resurser. Alltså, det går inte ihop om kravet är att vi ska sänka skatter och samtidigt kunna ha en ordentlig välfärd kvar. Visst kan man skala bort en massa annat som kultur och fritid och gatuunderhåll och vad det nu kan vara men av någon anledning gnälls det så fort något sådant händer. Att biblioteket har böcker, att fritidsgården håller öppet och att någon sandar gångvägen på vintern tas liksom för givet.

Resurser är dock inte allt, det krävs organisation, kompetens och vilja från skolan också. När jag pratar med rektor eller någon lärare om vad jag uppmärksammat som en utifrån betraktare sluter man sig samman precis som det där gänget som ställer till problem och alltid blir syndabockar. Nu är inte det något unikt drag för skolan utan det finns verkligen fler (yrkes)grupper som skulle gynnas av mer öppenhet.

I min äldsta dotters skola läste man om andra världskriget nyligen. Det var i samband med senaste folkomröstningen i Schweiz. Dottern kom hem och berättade om att läraren brutit den vanliga undervisningen för att tala om folkomröstningen och för att visa eleverna på de paralleller man kan dra när det gäller normalisering av hat mot det okända. I min yngsta dotters skola viskade en lärare på föräldramötet när förberedelseklasserna kom på tal att om man fått välja skulle dom inte fått komma till just denna skola.

Funderar på om jag ska bli skolpolitiker eller kanske gå tillbaka till förskolan och bli lärare - det bästa jobb jag någonsin haft.

Hur fan ska det gå?

Om ett år och en månad slutar min yngsta dotter grundskolan. Hon går i en kommunal grundskola några minuters promenad hemifrån. Jag har ju lite koll på ekonomin i min kommun eftersom jag har ett eller annat uppdrag som fritidspolitiker och därför vet jag att min yngsta dotter kommer att kunna ta sig igenom grundskolan utan att drabbas av det som snart komma skall.

I 3 av 4 kommuner börjar man nu skära ner på skolan(inte i min kommun ännu). Antalet skolbibliotek har drastiskt minskat, i privatskolor finns dom nästan inte alls. Skolhälsovård och kringresurser är nästa resurs att ryka. Till råga på allt har skolförvaltningarna ingen koll över huvud taget på hur man fördelar resurser mellan svaga och mer resursstarka barn. Detta oroar mig. Lärde vi oss ingenting under 90-talet?

Min yngsta dotter kommer alltså att klara sig. Hur är det med dina ungar eller ungar i din närhet? Ska dom bli en ny generation av barn i riskzonen. Jag tycker det är dags att vi kräver mera. Undersökningar visar att folk är beredda att betala mer i skatt om pengarna går till välfärden. Det är dags nu, kräv höjd skatt - inte minst för dom rika!