torsdag 28 februari 2013

Är sexualbrott alltid det värsta?

Igår skrev jag ett debattinlägg om sexualbrott på en debattsida på nätet. Framför allt om ärendet som upprört så många där en man utfört det de kallar "otrohetskontroll" på sin sambo. Många tycker att domstolen dömt fel när de inte dömt för sexualbrott. Det tycker inte jag.

Debattartikeln har lästs av ganska många. Idag är det fortfarande den mest lästa artikeln på sidan. För att upprätthålla detta tycker jag du också ska läsa den. Det kan du göra här.

onsdag 27 februari 2013

På kurs

Är på kurs idag, på FN-förbundets B-kurs i mänskliga rättigheter. Det är spännande kul framför allt för att en träffar en massa människor som på olika sätt brinner för mänskliga rättigheter. Det är mannen som blev upprörd över att tre personer med somaliskt ursprung fick sina tillgångar frysta när alla var terrorister för ett antal år sedan. Det är kvinnan som engagerat sig mot könsstympning. En annan kvinna jobbar på Hennes och Mauritz och ytterligare någon på en bank. En man är upprörd över att internet övervakas och en ung tjej ska rädda världen.

Två frågor är i fokus idag. Flickors rättigheter och romers rättigheter. Det är viktiga frågor och lyfter många stora saker. Det handlar om både inomlands och utomlands. Det handlar om hur man talar om saker och ting och det handlar om vad som sätts i första rummet.

Det handlar om engagemang, kunskap, modet att se problem och viljan att göra något åt dem. Klart man blir lite glad när man stöter på så många olika människor som faktiskt är beredd att göra det.

tisdag 26 februari 2013

Engagemang

Idag har jag blivit intervjuad om engagemang. Mitt egna engagemang. Att jag gör en massa saker på min fritid för att försöka göra världen lite bättre - utifrån mina egna förutsättningar. Det handlar inte om politik utan om andra saker. Tillbringade alltså en hel timma med att prata om mig själv. Känns ganska knasigt.

En annan sak som hände idag var det här:


måndag 25 februari 2013

Mötet i Maramö, eller en korv till

Följer under dagen de politiska journalisternas desperata kamp för att hitta någon form av nyhet i Maramö. Hittills har det rapporterats om antalet korvar byalaget köpt in för att serva journalisterna. Att partiledarna åt korv till lunch och att mellanmålet bestod av - just det korv. De senare korvarna grillades på en grill som tändes av partisekreterarna om jag är rätt underrättad, eller var det pressekreterarna. Hur som helst är det hela jippobetonat så det står härliga till.

Under mellanmålet har partiledarna också berättat att det ska bli ett allianskonvent under nästa år. Då antar jag att de kommer att hänga i någon av de nya arenorna i Stockholm. Där serveras det nämligen enligt uppgift hipsterkorv med surdegsbröd och surkål. Det kanske kan vara något?

I övrigt har det rapporterats om att alliansen inför mötet olagligt täckt över Traffikverkets skyltar som normalt är blå-vita och ersatt dem med orangea skyltar. Detta har raskt åtgärdats sedan olagligheten upptäckts.

Samtidigt som detta pågått närmar sig skolavslutningen där fler ungar än någonsin går ut utan fullständiga betyg. Fler än på väldigt många år är arbetslösa eller har tillfälliga arbeten i otrygga anställningar. Vården larmar om osäkra förlossningar och otillräckliga vårdplatser. Bostadslösheten når nya höjder. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män ökar. Ojämställheten därmed också. Polisen jagar papperslösa istället för bovar....

Igår sa Löfven att han inte vill stöta sig med potentiella väljargrupper.....

Korv och ett konvent till - jag kan inte vänta.

söndag 24 februari 2013

The typical svenskt utseende

Hamnade i en diskussion på twitter. Polisen twittrade ut "gärningsmannen hade svenskt utseende" och många reagerade så klart. Vad är ett typiskt "svenskt utseende"? Jo, enligt följdtweeten handlar det tydligen om att personens föräldrar inte hade invandrarbakgrund. Hur i hela fridens namn kan polisen/allmänheten/åklagaren och i sista hand domstolen ha nytta av ett sådant signalement? Svensk och inte föräldrar som invandrat.

Om personens föräldrar invandrat från Norge? Om personen i fråga är mörkhårig men norrländska förfäder sedan urminnes tider? Om personen i fråga är lång, kort, cendre, skallig? Det finns en miljard sätt att beskriva en människa, svenskt utseende måste vara ett av de sämre. Att polisen dessutom inte fattar kontexten med REVA och allt vad som följer i dess spår är lite pinsamt.

Jag försöker föra ett samtal med polisen på twitter om detta. De svarar med att om man inte gillar vad de säger går det bra att avfölja. Moget sätt att möta kritik kan en tycka. Längre ner i flödet ser jag att de också beskrivit personen som de söker som en ung man med blå täckjacka. Ett klart mycket mer fylligt signalement än "svenskt utseende".

Jag förstår verkligen att både signalementsbeskrivningar och kommunikation på twitter är svårt men lite bättre kan ni. Lite bättre.

lördag 23 februari 2013

To girly-girly

Har just kommit hem från manikyrbehandling. Allt ska testas minst en gång. Detta var den först, vet inte om det blir någon mer. Dock har jag låtit mig övertalas till lösnaglar... Hur gick det här till? Hur blev jag så här?

Nåja, jag minns för något år sedan. Jag och ett gäng vänner skrev en artikel om språkbruket på fotbollsläktarna. Jag trodde den skulle väcka uppmärksamhet men inte så mycket som den väl fick. När tidningen väl kom ut blev det en gigantisk storm i ett vattenglas. Jag minns den där fredagsförmiddagen som igår. Jag låg nämligen på en bänk och feministtwittrade samtidigt som jag torterades under vaxet. Det gör jävligt ont, jävligt.

To girly-girly.

Det är väl sådant en kan erkänna när en närmar sig den övre delen av mellanåldern. Inget att skämmas för? To girly-girly. Ansiktsbehandlingar, epilering, vax, naglar. Allt är inte njutbart. Det kan jag lova. Men vad gör en inte för normaliteten. Vad gör en inte för att vara lite girly-girly?

fredag 22 februari 2013

Ni behöver oss...

Har ni märkt att ljuset har förändrats? På morgonen liksom på kvällen. Det är liksom lite mer energi i ljuset. Det känns som om det närmar sig vår. Det känns som om det närmar sig värme, sol och så klart...

Även om vi så klart ska tillbaka till allsvenskan ska ni veta att 

ni behöver oss - mer än vi behöver er!!



torsdag 21 februari 2013

Rikedom

Idag har det varit fullt drag på jobbet. Det har varit juridik i parti och minut och läsning av förarbeten, remissvar, lagar, domar och så spännande diskussioner om gränsdragningar, rätt och filosofi. Det är fantastiskt uppfriskande. Högt i tak, spännande tankar och bra snack.

Konstaterade att om ganska exakt ett år äger jag min egen utbildning. Då har jag betalat klart studielånet både för yrkesutbilningen (juristutbildningen) och nöjesläsande (språk och lite annat). Det är en fantastisk lyx att kunna göra det. Att jag dessutom kunde utbilda mig i flera omgångar och som ensamstående med barn, lyx!!!

Värre blir det för våra ungar. Läser i tidningen att studiemedlen urholkats rejält de senaste åren. En normal student går cirka 800 back varje månad och dessutom upptar lånedelen en större andel än tidigare. Med tanke på hur bostadssituationen ser ut i landet med vansinnigt dyra bostäder är det nog värre än så för många. Har du inte ekonomisk back up så kan det bli näst intill omöjligt för andra att göra som jag. Kunskapssamhället - klassamhället och skomakare bli vid din läst.

onsdag 20 februari 2013

Idag är det dag 50


Mina går inte lika fort och jag är inte riktigt lika stark men idag ska jag göra 50.




tisdag 19 februari 2013

Så kommer alla känslorna på en och samma gång

Vaknade kl 04.47 i natt av att en ruta krossades. Det låter väldigt mycket i en sovande stad. Jag visste på en gång vad det var fråga om för det är inte första gången jag vaknade av detta ljud. Av att någon krossar rutan för att göra inbrott på restaurangen på bottenvåningen av vårt hus. Jag tittade ut genom fönstret och efter en stund kom en man lufsande ut genom den krossade rutan med ett gäng spritflaskor i famnen. Fyra, fem - så många han kunde bära. Ett fattigt byte kan man tycka och sorgligt både för restaurangägaren och snubben som tydligen behövde spriten.

Sov en orolig sömn fram tills klockan ringde. Drömde om min pappa. Det har jag inte gjort på länge men han satt där på sin plats i köket och väntade på maten. Satt där och skrattade lite och var glad. Jag var på besök med två riksdagsledamöter av någon konstig anledning. Märkligt. Men, det var fint att drömma om pappa. Vaknade med en varm känsla.

På väg till jobbet läste jag om den nioåriga pojken, född i Sverige men etiopisk medborgare, och hans småsyskon som nu ska utvisas. Barnen har bott hela sitt liv i Sverige. Nio år är ganska lång tid. Samtidigt fortsätter polisen jaga papperslösa människor i tunnelbanan och på gator och torg. Det är så sorgligt. Det är så kallt. Det är så omänskligt. I tunnelbaneuppgången vid jobbet sitter spillror av människor på golvet. Det är kallt, det har nog sovit ute i natt. Polisen fortsätter jaga papperslösa. Och den nioåriga pojken som är född i Sverige och har bott här i hela sitt liv ska nu avvisas till Etiopien.

måndag 18 februari 2013

Fotboll, fotboll, fotboll

Det är något med sporten fotboll. Den förbrödrar och övervinner gränser och den kräver inget talat språk. I helgen var jag barnvakt till en treårig liten grabb. Han älskar fotboll över allt annat. Han sparkar på allt som kommer i hans väg och när andra ungar gillar Bollibompa kan han se youtubeklipp av mål och måljubel om och om igen. Han filmar, ropar på straff och sätter bollen i klisterpassningar på min fot. Han är en liten fotbollsnörd helt enkelt.

Men, fotboll väcker andra känslor också. Mitt jobb har just inlett ett samarbetsprojekt med "det andra laget". Det är så klart så där. En vill ju alltid sitt eget lag det bästa men nu är det som det är.

Och på tal om jobbet och fotboll. Idag har vi vinkat av en kollega som slutar efter 8 år. Hon ska flytta till Brasilien där hennes man ska jobba med fotbolls-VM och det är väl inte otroligt att jobbarkompisen också kommer att göra det på ett eller annat sätt.

Om jag är avundsjuk?

Tja, men att flytta nu vore ju att missa sista säsongen....


söndag 17 februari 2013

47

Du som varit med ett tag känner till min utmaning #100burpees. Idag är det dag 47. Jag kan konstatera att det börjar ta emot ordentligt nu, att varje dag faktiskt köra ett ordentligt träningspass bestående av just burpees. För faktum är att 47 burpees är just ett ordentligt träningspass. Det känns i axlar och armar och det känns i bålen och benen. Fast, i fredags när jag tog igen torsdagens missade övningar så gjorde jag faktiskt 99 stycken (torsdagens 44 och fredagens 45). Det tog ca 20 minuter och svetten lackade ordentligt.

Löpningen ligger dock på is (höhö). Vågar inte riktigt utmana hälarna så länge det är is och slask ute men snart blir det väl lite torrare på marken hoppas jag. Det var ju ingen hit när jag testade att springa i vintras förutom att jag blir lite gladare när jag springer (så länge fötterna inte pajar helt). Det blir därför inget springlopp den 17 mars, det är glasklart. Lite tråkigt att bryta traditionen innan den ens hunnit sätta sig men det är väl så när man försöker starta just en tradition i "mogen" ålder.

Nåja, detta om detta. Lite politik behöver vi också. Idag kom en ny opinionsundersökning över det svenska politiska landskapet. Det ser ut som om SDs framgångar har stannat av. Kommentatorer verkar överens om att avslöjanden av näthatet ger resultat. Det kan väl vara ett tips. Tala öppet om hatet de sprider, hatet de lever i. De flesta av oss vill inte vara delaktiga i en rörelse som drivs av hat så fortsätt för all del, men tro inte att det räcker. Det krävs fortsatt aktivt motstånd. Tänk på det, aktivt motstånd. Mot hatet.

fredag 15 februari 2013

Gubbar och härskartekniker

Igår var jag på ett så kallat samtal på en myndighet av dem alla. Samtalet hade hade tre inbjudna talare på schemat. En ambassadör (man), en läkare (man) och en sjuksköterska (kvinna). Alla tre med ungefär lika lång erfarenhet av ämnet som skulle avhandlas. Tre powerpoints med siffror och statistik. Vi är väl ca 25 övriga runt bordet.

Först ut var herr ambassadören. Han kan frågan men är också så klart politiker. Han babblar på på sin svengelska. Sedan talar läkaren som är engelsman vilket i alla fall innebär honung för örat. Tillslut är det dags för tredje talaren, dvs sjuksköterskan. Hon var den i panelen som kanske var mest kontroversiell och därmed mest intressant. Det är då det händer. Herr ambassadören vänder sig till sin kollega, herr doktorn och börjar prata. Högt och tydligt. De skrattar och pratar och folk slänger arga blickar som rinner av.

Hur kan man vara så full av sig själv att man inte märker vad men gör? Hur kommer det sig att en person 2013, en person som dessutom är välutbildad och världsvan, inte förstår någonting av härskartekniker? Det är för mig en gåta. Det är helt omöjligt att förstå!

torsdag 14 februari 2013

Körkort för föräldrar?

På grund av twitter läste jag en ledare från Norran idag. Norran är en tidnings som ges ut typ i Skellefteå eller så. Ledaren behandlar det gamla vanliga tramset "bör en ha körkort för att få bli förälder"? Ett populistiskt sätt att att uttrycka sig och där vi som inte längre har småbarn kan humma och skaka på huvudet åt alla slarviga föräldrar.

Ledaren bygger på en insändare om att vi bör införa körkort för hundar. Att det krävs kunskap och kompetens för en hundförare är väl alla ense om. Självklart krävs kunskap även för att ta hand om barn, men barn är människor och inte djur. I ledaren beskrivs behovet av körkort eftersom det finns föräldrar som inte lägger tillräckligt mycket tid på sina barn. Det finns vuxna som dricker upp barnbidraget och det finns vuxna som inte engagerar sig tillräckligt i sina barns skolgång. Det gör mig så arg.

Skolan har ett uppdrag att kompensera för föräldrars tillkortakommanden, vad skulle ett "körkort" göra för skillnad (och jag menar det även i bildlig bemärkelse)? Det finns sociala myndigheter som ska se till att barn inte far illa i hem med missbruk. Och vad är tillräckligt mycket tid? Ska ensamstående inte få lov att ha barn för de inte har lika mycket tid som ett par att spendera?

Alltså, jag förstår att ledarskribenten inte menar att indraget körkort = indragna barn men skribenten presenterar heller inga lösningar. Det är ett lite allmänt gnäll på föräldrar i stort och så var det bra med det. Egentligen inget att bli upprörd över heller - om det inte hade gjort mig så himla arg.

tisdag 12 februari 2013

Det är verkligen fred vi vill ha

Inför valet 2010 tog de rödgröna fram en massa överenskommelser av olika slag. Överenskommelser som skulle ligga till grund för en kommande regeringsplattform. Detta kan en ha en massa synpunkter på. För mycket, för lite, fel frågor, demokrati etc etc. Det finns dock en överenskommelse bland dessa som jag verkligen mer än andra hade velat se satt i verket.

Det fanns en överenskommelse om nedrusting.

Vi pratar ofta om krigshot. Vi pratar om NATO, om försvar, om stridsflygplan, om upprustning, om krigsmakten och så vidare. Men, vi pratar aldrig om fred. Varför gör vi inte det. Varför kommer frågan om nedrustning, avväpning och färre bomber ständigt i skymundan. Varför är det viktigare med Patriotmissiler på Gotland än att fortsätta prata om en kärnvapenfri värld.

Inatt provsprängde enligt uppgift Nordkorea en atombomb. Säkerhetsrådet inkallas till krismöte och konstaterar att världsfreden hotas. Det är säkert rätt och riktigt. Människors liv, hälsa, utveckling, glädje och så vidare hotas så klart alltid av krig och vapen och i synnerhet av atomvapen.

Så, låt oss prata om den där överenskommelsen om fred. Förslagen om att Sverige återigen skulle stå längst fram i ledet när det gäller krav på fredliga lösningar på konflikter. Längst fram i samtalen om nedrustning. Låt oss igen prata om möjligheten att starta en svensk rörelse för just fred och nedrustning istället för att ens nämna NATO. Låt Sverige bli ett fredsland innan vi dras in i krigshetsen. Det är nämligen verkligen fred vi vill ha!!!!

måndag 11 februari 2013

Minnen

Pratade med min mamma om dotterns förestående långresa. I april åker hon till Indien, Bali, Kina, Kenya och Zanzibar. Eller, hon hinner så klart inte med alla ställena i april utan resan håller på några månader. Det är häftigt och läskigt men mest av allt är det härligt.

Mamma berättade att när min syster var på besök i helgen hade de tittat på gamla vykort som syrran och jag hade skickat från olika platser när vi varit på resa. På den tiden fanns så klart inga sms utan det var brev och vykort som gällde. Det är lite fint och större chans att de sparas så klart. Och sparats har det gjort. Men, det är inte min mamma som sparat utan min pappa. Allt, varenda papperslapp. När mamma berättar om att det till och med finns vykort som vi skickat till min farmor och som pappa då "ärvt" så fattar ni vad ordet spara egentligen betyder!

Fast, faktum är att det är ganska skoj. När jag kommer hem nästa gång ska jag kolla på de där korten och se om jag kan rota fram några gamla goda minnen. De är enligt uppgift sorterade enligt principen "utrikes", "inrikes" och så förstås efter respektive avsändare. Mamma berättade att på något av de kort jag skickat stod det "pengarna är slut, kommer hem". Det låter väldigt troligt. Får hoppas att det går bättre för dottern att hushålla med pengarna - och det har jag goda förhoppningar att det gör.

söndag 10 februari 2013

Familjepolitik eller arbetsmarknadspolitik?

Följer twitterlänkar kring familjepolitik och förvånas över reaktioner. Den första handlar om att dagens "familjepolitik" gör barn psykiskt sjuka. Vi jobbar mer och tillbringar därmed mindre tid med våra barn säger två psykologer i GP. Jag är övertygad om att nära mänskliga relationer är viktiga för såväl barn och vuxna. Ja, faktiskt livsavgörande men handlar detta verkligen om familjepolitik?

Den senaste arbetstidsreformen i Sverige var 1919. Sedan dess har arbetstidsuttaget ökat dramatiskt. Anledningen till att kurvan stigit brant är så klart att även kvinnor numera deltar i arbetskraften i stor omfattning. Så, är det inte dags nu, 100 år senare - att korta arbetstiden? Det vore ett rimligt steg på vägen. Mer tid till det privata, fler jobb att dela på.

Det finns andra förslag till lösningar. Tex förslår en kristdemokrat i twitterflödet mer sambeskattning (frivillig), alternativ till dagis (vårdnadsbidrag?) och andra alternativ till förskola (familjedaghem). Det som är gemensamt för dessa förslag är så klart att kvinnor ska inte jobba. Kristdemokraten i fråga skulle säga att "nej då, även män kan vara hemma med barnen" skulle jag gissa. Fast, å andra sidan tror han inte på "statistisk jämställdhet". Det vill säga till exempel den statistiska ojämställdhet som uppstår när kvinnor redan idag tjänar 3,6 miljoner mindre över en livstid än män och därmed får mindre i pensionskuvertet mm.

Fast det är klart, med tanke på att kvinnor som skiljer sig mår sämre än de som förblir gifta så gör det kanske inget......

lördag 9 februari 2013

Kvinnovård och försäsong

I morse vaknade jag i lugn och ro och var utvilad. Skönt. Kaffe och morgontidning i lugn och ro som en helgmorgon ska vara. Skönt att hinna läsa en och annan artikel från början till slut. Hoppade dock över recepttipsen, typ 100 sätt att tillaga olika djurs hjärtan inför alla hjärtans dag. Tyckte det var lite over the top faktiskt.

Nåja, vad jag dock hakade upp mig på var två olika artiklar om vård. Den ena var en debattartikel om att på det nya supermoderna sjukhuset som byggs runt hörnet kommer det inte finnas plats för vård av bröstcancerpatienter. Alltså, på det stora prestigebygget, universitetssjukuset, kommer det inte finnas plats för en av de största patientgrupperna inom cancerfältet - kvinnor med bröstcancer. Det är oerhört tragiskt. 

Läser vidare i tidningen och hamnar i en annan artikel om vård av kvinnor, nämligen förlossningsvård. Jag vet inte hur många år förlossningsvården i Stockholm varit underdimensionerad men det är länge. Dock verkar det ha blivit etter värre men det är klart, gruppen födande kvinnor är ju ingen grupp som direkt har möjlighet att ställa krav. Det enda en vill är att få ut den där ungen. Föjden av de bristande resurserna är dock förödande. Antalet allvarliga förlossningsskador som kan leda till livslånga besvär har ökat men också möjligheten till bra eftervård. I Sverige ska kvinnor kunna förvänta sig säkra förlossningar, allt annat är skandal. Att barnmorskorna inte velat höja sin röst då de inte velat oroa blivande mammor är också något att fundera över.

Nåja, har hunnit med annat än att läsa tidningen. Jag har också varit på årets första försäsongsmatch. Det var en skitmatch så klart men vad kan en förvänta sig. Min enkla analys lyder så här. Första halvlek, hoppfullt och riktigt kul att se en inspirerad Billy Schuler. I övrigt några skott mot/på mål men nja - inte särskilt skarpt. Andra halvlek, knattefotboll. Ingen verkar vilja ha bollen samtidigt som alla håller sig inom några meters radie. Ingen rörlighet, ingen spelidé. Plus för Timisela dock, ett ljus i mörkret.

Nåja, en försäsongsmatch gör ingen sommar. Nu är vi igång.

fredag 8 februari 2013

Kulturens pris

Har funderat över vad kultur får kosta. Självklart på förekommen anledning men också i största allmänhet. Det finns många aspekter på denna fråga. Vad är samhället berett att investera, i infrastruktur, enskilda konstnärer och din och min faktiska tillgång? Vad är du och jag beredda att betala för att konsumera kultur och konst? Vem sjutton ska se till att konstnärer som ännu inte hunnit etablera sig eller har en mindre produktiv period kan överleva?

Konst, litteratur, film, musik sprids utan att någon egentligen behöver betala ett öre. Nätet ger oanade möjligheter för just detta. Det som kostar är inträde till våra gemensamma kulturskatter i form av museer, liveframträdanden etc. Och så klart, är kulturen inte ständigt kommersiellt gångbar - då får konstnären själv betala ett högt pris.

Detta är inte minst ett resultat av att vi idag måste vara ständigt produktiva och lönsamma för att få finnas. Regeringen vill ha fler låglönejobb men en lågavlönad konstnär som berikar alla våras liv är till last. "Det är ingen rättighet att vara kulturarbetare" skrev någon i den stora dagstidningen. Så är det självklart. Men, är det kanske en rättighet att leva i ett samhälle där konsten och kulturen är en levande och välkommen del av oss? Jag tycker det och just nu är det trångt och tomt.

torsdag 7 februari 2013

Äntligen

På lördag börjar försäsongen. Bajen möter Vasalund. Nu är det alltså nedförsbacke på riktigt. Samtidigt, att tänka på sista matchen på Söderstadion. Det är smärtsamt.

Nåja, detta mail kom idag:

onsdag 6 februari 2013

Män som hatar kvinnor (och män)

Det laddas ute i stugorna, det laddas vid skärmar och tangentbord för ikväll är det näthatsfest. Man kan tro att det framför allt skulle laddas bland kvinnor och särskilt uttalade feminister för att det äntligen är dags att släpa ut trollet i ljuset men så är det inte. Idag gäller det för alla att stålsätta sig för idag kommer hatet att slå alla rekord.

Redan igår kväll var det tydligt. "vaddå, hatet mot män då"? Alla dessa stackars män som blivit hatade och i värsta fall hotade. "Nu jävlar har SVT gått för långt, springer FIs ärenden". Ja och i den andan fortsätter det. Som om det skulle göra skillnad att både män och kvinnor hotas? Gör det hoten mot kvinnor mindre allvarliga?

Det kommer svämma över i kväll. Över alla breddar.

Själv funderar jag på att inte se programmet alls. Själv funderar jag på att stänga av datorn och dra något över huvudet. Men jag vet att det inte hjälper. Kanske är det bäst att se ändå. Kanske är det bäst att se skiten i vitögat och dra sitt strå till stacken genom att slåss mot de där väderkvarnarna.

tisdag 5 februari 2013

Off road

Man kan konstatera att det är en himla tur att jag inte försörjer mig på bloggande. Då skulle jag lätt kunna säga att mina inkomster skulle svaja. Nu har jag haft flera dagar på raken där oinspirationen varit total. Det gäller i livet i stort. Det är för mycket rutin, för lite rörelse. Det är för många gamla hjulspår, för lite off road.

Jag är dessutom sjukt avundsjuk för tillfället. Jag är avundsjuk på folk som åker på semester. Ligger vid polen och lapar sol. Jag är avundsjuk på folk som inte har ont i fötterna och som kan springa. Jag är avundsjuk på folk som inte är ensamma med "det hela". Jag är avundsjuk på folk som har tid över att tänka. Mycket gnäll jag vet, men det är en sådan dag.

Nåja, jag ska göra något åt tristessen. Jag ska göra något åt känslorna av irritation som smyger sig på. Jag ska börja springa. Jag ska strunta i att jag har ont i fötterna. Jag ska ta tag i jobbgrejer som ligger och skaver. Jag ska se till att låta tankarna flöda lite mer än på sista tiden. Höja nivån och ställa större krav.

Jag ska bli bättre på att blogga.



måndag 4 februari 2013

Vad jag gör på jobbet idag?

En liten stämningsbild av vad jag gör på jobbet just idag.

Vaknade till diskussionen vi förberett under helgen kring ändringar i sexualbrottslagen. Frågan om alla värderingar kan ändras genom lagstiftning om jag ska förenkla det hela. Det tror ju inte jag som tillhör dem som tycker att regeringens nya förslag är ganska bra. Annat måste till, typ bättre utredningar, stöd till brottsoffer och samtal i samhället.

Så lite planering kring vår nya mottagning som vänder sig till äldre personer som vill prata sex, alltså en ungdomsmottagning fast för 50 +. Det är en bra grej. Det duger inte att vi snackar om det i tonåren, sedan kanske möjligtvis en vända när vi får barn. Det måste finnas utrymme att snacka även i andra delar av livet.

Svarar på frågor kring hetslagstiftningen. Varför fokuserar vi på hets mot homo-, bi- och transpersoner när även hetros hetsas mot? Svarar på frågor kring partnervåld, varför lyfter vi fram mäns våld mot kvinnor när det även finns kvinnor som slår män? Svaret är, all hets och allt våld ska stävjas - så klart.

Skriver inbjudan till workshop om kriminalisering av personer som lever med hiv. Hur kunde det gå så illa att Sverige är ett av de länder som dömer flest till straff pga en sjukdom?

Tja, det är sånt jag gör på jobbet idag. 

Vad gör du?




lördag 2 februari 2013

Tråkblogg

Idag har jag shoppat. Små saker och stora. Disktrasor, skurhink, rullgardin och andra saker man behöver för att fylla en lägenhet. Dottern själv har köpt glas, tallrikar, och bestick och mycket annat. Timmarna rusade förbi och bilen fylldes till taket. Möbler och blommor och till slut blir det nog jättebra.

I morgon ska vi åka och storhandla. Alltså fylla skåpen med sånt som behövs i ett nytt hem. Mjöl, socker, salt och så bygger vi därifrån. Lampor och ljus. Skruvmejslar och skiftnyckel. Man tänker inte på det så ofta, alla saker man samlar på sig. Sånt som behövs i ett hem. Jag har lovat dottern att hon ska få en dammsugare också. Det är bra att ha.

Det är fint men lite sorgligt att fixa med allt det här. Lägenheten dottern flyttar till är jättefin. Väl planerad med en jättestor balkong. Hon kommer ha det fint där. Men, jag kommer sakna henne.

fredag 1 februari 2013

En dag till i protokollet

Fredag eftermiddag och jag har återigen inte hunnit blogga. Det finns ett och annat att säga om sakernas tillstånd. Till exempel kan man förundras över att Telias EGEN utredare inte hittat tecken på mutbrott. Regeringen reagerar ändå lite försiktigt så där. Man kan irriteras över massor av saker som Carl Bildt hittar på i parti och minut och bli arg över en massa andra saker som sker.

Eller så kan man glädjas åt att Johannes Hopf skrivit nytt kontrakt med Bajen. Man kan också vara lite extra glad åt att dottern flyttar in i sin första egna lägenhet idag. Med eget förstahandskontrakt en kvart från stan. 

Jag är mest peppad av att jag ska gå på fest i kväll. Har ont både här och där i leder och så pga något slags influensa men skam den som ger sig. Har ju sett fram mot detta partaj länge nu. Det är vännen M som fyller 40. Rena rama barnumpan men det ska ändå bli skoj att partaja. Tror vi blir si så där 100 personer, ett stort gäng helt enkelt. Så mina vänner och bekanta. På med klackarna, nu är det fredag eftermiddag - vi kör!