Pudlar och sånt

Dagens nyhetsflöde har varit fullt av pudlar. Först ut var SJ som nu beslutat sig för att ersätta sina kunder som blivit försenade. Men ser man på - det var väl finfint. Strax därefter rusade SL till skranket och beslöt sig för gruppkompensation för alla som köper 30-dagars kort. Passar mig fint eftersom jag nog inte kommer att kunna inleda cykelsäsongen nästa vecka som jag hade tänkt.

Störst av alla pudlar var väl ändå den kungspudel som en dansk tidning gör idag när man ber om ursäkt för att man publicerat så kallade Mohammed-bilder. Jag är väldigt kluven till denna ursäkt. Förvisso behöver man ju inte kränka folk med vett och vilje genom att uppmana folk att rita tokbilder om man vet att människor blir ledsna. Men å andra sidan måste tryckfriheten och yttrandefriheten upprätthållas. Vad sjutton blir det av oss annars.

I morse möttes jag föresten av en person som mötte min framsträckta hand med ett tydligt - JAG TAR INTE I HAND. Nej, så klart svarade jag. Förlåt, det borde jag tänkt på.

Att en läkare inte vill ta i hand i dessa förkylningstyder ska man kanske vara glad för. Men jag fick penicilin och hostmedicin.

Titta gärna här för mer information om dagens händelser.

Återföreningen

År 1993 tror jag det var som jag blev ordförande för riksorganisationen Återföreningen. Föreningen arbetade, om man ska förenkla det lite, för att avskaffa så kallade skenbarn. Skenbarn var vår ironiska benämning på barn vars ena förälder nekades uppehållstillstånd eftersom man måste söka från sitt hemland. Självklart med en glimt åt begreppet skenäktenskap.

Genom åren har man försökt underlätta för familjer och man har försökt hitta lösningar för att förhindra att familjer splittras. Själv har jag alltid sagt att det är väl bara att ta bort kravet på att man måste åka till hemlandet för att söka uppehållstillstånd. Men så enkelt ska vi inte ha det.

Nu har regeringen dock tagit ett steg på vägen genom att föreslå att skenbarnen faktiskt i större utsträckning ska räknas. Det är väl alltid något.

Inga pigor åt överklassen

Idag kommer åter ett gäng högersossar ut med sin vurm för RUT-avdraget. Jag är skeptisk. Alltså, jag fattar att det är en massa människor som fått en bättre arbetsmiljö och som annars jobbat svart och det är jättebra men frågan är om det måste krävas skattesubventioner för att folk ska följa lagen.

Det sägs att 10 000 personer jobbar inom den "hushållsnära" sektorn. Visst, inte minst ett gäng som utövar "hemtjänst" till äldre som inte får vad dom borde kunna kräva av det allmänna. Argumentet att det mest är rika som använder ROT också stämmer förvisso men det avdraget går att rikta mot miljöåtgärder och borde därför omfatta även hyresrätter och de bolag som tillhandahåller hyresrätter.

Alltså, jag är skeptisk till upplägget med skattesubventioner som så tydligt ger mer åt dom som redan har. Om vi ska subventionera hushållsnära tjänster så borde det väl riktas till dom som inte kan betala själva. Ensamstående, dubbelarbetande, fattiga. Inte välavlönade resursstarka! Vi kan ju inte dra ner på på stödet till folk som behöver (LSS, hemtjänst etc) samtidigt som vi ger till dom rika. Nej, det är något som inte stämmer här.

Låt dom städa dom egna dassen.

Lönsamma apotek

Hörde idag om apoteksutförsäljningen och kampen för att göra apoteken lönsamma. 13 miljoner har det kostat i snitt att köpa ett apotek. Jag antar att dom prissatts efter omsättning och läge, men säker kan man ju inte vara.

Hur som helst så talade man om hur man tänkt kring att öka lönsamheten. Eftersom det inte går att göra något på prissättningen på receptbelagda läkemedel så måste man fundera på andra vägar. Vi har redan blivit varse dramatiska prisökningar på receptfria läkemedel men den största vinsten gör man om man kan klara sig med mindre personal.

Hm, det känns igen det här. Tänk alla äldreboenden som privatiserats och där personalen går på knäna. Där man går på turer som innebär att man jobbar några timmar på förmiddagen och några på eftermiddagen. Avdelningar som bevakas med kameror istället för personal på natten. Allt i vinstens tecken.

Det skulle bli bättre service och tätare mellan apoteken, fan trot.

Är knarkare också människor?

Vaknade lite sent idag. Det innebar tyvärr att jag missade första delen av ett av mina favoritradioprogram nämligen Konflikt. Dagens ämne var ett riktigt viktigt ämne och allt för sällan debatterat. Frågan för dagen var narkotikapolitik. Tyvärr hörde jag inte hela programmet men det ska jag strax göra för det går att lyssna på här.

Hur som helst handlade programmet om konflikten mellan sjukvård och straff. Konflikten mellan harm reduction och hårdare tag. Det är en slak lina man balanserar på när man för denna debatt för risken att man glider in på en liberal linje är uppenbar. Att göra det tycker jag är att ge upp.

Hur som helst, Berne som är ordförande i brukarföreningen uttryckte det tydligt. Tullar och poliser ska syssla med smuggling och langare. Resten är sjukvårdsfrågor. Väldigt klokt sagt tycker jag. Jag funderar på hur sjutton vi ska kunna ta om hand missbrukare om vi ständigt ser dom som kriminella? Jag funderar också på hur mycket pengar vi är beredda att satsa på straff innan vi inser att vård måste vara mer humant och mer ekonomiskt lönsamt.

Förra året fick mina goda vänner Alice Åström och Lena Olsson brukarföreningens hederspris, bland annat för den här rapporten. Nu hör jag på radion att man i Malmö faktiskt öppnat härbärgen som inte stänger ute människor med ett aktivt missbruk. Kanske, kanske är vi på väg att faktiskt få en debatt om dom här frågorna som inte bara handlar om fingerpekande. Det vore väl en välgärning för alla dom som sitter i träsket.

Olust

Min pappa är sjuk och ligger på sjukhus. Det är tråkigt och jobbigt. Vid tillfällen som dessa hatar jag att bo långt ifrån.

Jag har ingen lust, inte ens att blogga om fuskande moderater.

Ansiktsburk

För några år sedan skrattade jag ihjäl mig till denna låt. Du minns den säkert. Det var först igår jag insåg att det var en låt som var före sin tid - en förvarning till alla oss som numera lagt ner IRL och lever på facebook!

Kappan efter vinden

Mats Odell 2007.

Mats Odell 2010.

Ett bättre alternativ!

Grattis till din farfar Kalla

Självklart är jag liksom alla glad för Charlotte Kallas guld men gladast av alla är Kallas farfar. Hörde en intervju med honom på radion i morse och han var så glad och stolt. Tydligen var det just han som lurat ut Charlotte i skidspåren när hon var sju.

Journalisten frågade farfar Kalla, som tränat dotterdottern i många år, om han hade några knep att bjuda på.

- Njae, sa farfar, det handlar om att åka och leka. Jag tror aldrig att vi använt någon klocka. Inte en enda gång.

Ett tips till alla idrottsföräldrar att ta till sig kanske. Det handlar om att leka. När man ser Kallas glädje och lugn i spåren så förstår man att det säkert är just lekglädjen det handlar om.

Sedan skadar det ju inte med en gnutta talang också.

(För övrigt tycker jag att dom två fjärdeplatserna är värda att fira också!)

Error, hårdisken är full

Snart en dag till ända på mitt nya jobb. Fullproppad hårddisk med allt som ska tas in. Inser att jag ska göra skäl för min lön. Kanske borde jag känna mig lite nervös men faktum är att det känns riktigt bra.

Det är nya uttryck, nya rutiner, nya människor, nya ärenden och det är riktigt roligt. Det är uppenbart att det blir lite samelsurium men det kommer nog att blir riktgit bra vad det lider. Som sagt känns det lite märkligt att inte tänka i nyhetstermer.

Jag har tvekat ibland när det varit tungt på jobbet. Jag har funderat på om min kompetens räcker till för något annat. När jag väl bestämt mig så har jag bestämt mig och det har jag gjort. Därför ger jag ett råd: Till alla er som söker nya utmaningar men kanske inte riktigt kommer loss. Vägra inse några begränsningar. Det har jag gjort och det innebär att jag kommit vidare.

Gryning

Har du märkt att det är lite ljusare på dagarna nu? Jag tycker det är kanon. Min lägenhet är full av tulpaner och jag mår ganska bra. Tror det är vårkänslor.

Kvällsblogg

För ovanlighetens skull gör jag en kvällsblogg. Jag brukar börja dagen med en liten text, mest för att värma upp men idag hann jag inte. Har tillbringat dagen på valkonferens för att försöka få ihop en riksdagslista. Det gick ganska bra. Omröstning om en eller annan plats är bara bra. För andra har det varit svårare.

Det kommer att bli samma imorgon, en kvällsblogg om det blir någon. Sedan är det dags att börja på ny kula. Nytt jobb och nya rutiner. Det kommer att bli skillnad och det kommer att kräva träning. Att läsa nyheterna med andra ögon och att inte ständigt tänka vinklar och repliker. Oj, det ska bli så skönt.

Fast, å andra sidan kommer jag inte veta vad som kommer på nyheterna på kvällen. Det blir också en omställning.

Sista dagen med gänget

Idag är sista dagen på jobbet. 11 år senare slutar jag. När jag kom till jobbet stod det en jättebukett blommor på mitt bord. Det var från våningsassistenten och städpersonalen. Helt galet, nu vill jag inte sluta!

Nåja, the show must go on. Jag bjuder mina arbetskamrater på bubbel och varm korv ikväll, det blir trevligt och sorgligt.

Att köpa eller inte köpa

När jag var i dryga tjugoårsåldern sprang jag på ett erbjudande jag inte kunde motstå. Det var ABF och den kommunala musikskolan som i härlig förening erbjöd sina tjänster till vuxna människor som ville prova på ett instrument. Jag hakade snabbt på för att försöka förverkliga drömmen om att lära mig spela saxofon.

Genom åren har jag fuskat mig fram med både det ena och det andra instrumentet. Jag har spelat piano, gitarr, tvärflöjt, bas, kontrabas och kanske till och med lite triangel. Jag har dock aldrig lärt mig något till fulländning.

Nåvä, vi var tre kvinnor som skred till verket för att lära oss spela saxofon. Efter en månad eller två var det bara jag kvar. För fyrahundra kronor typ hade jag privatlärare en gång i månaden. Jag ska inte påstå att jag fulländade saxofonspelandet men jag lärde mig tillräckligt mycket för att göra ett inhopp i Sundbybergs stadsmusikanter och för att kunna tuta en eller annan bossa.

När jag fick barn sålde jag saxen och köpte barnvagn....

På mitt nuvarande jobb finns det ett gäng tjejer som spelar sax. En av dom har just köpt en ny fin sax och nu säljer hon sin gamla. Den är så fin, den liksom ropar till mig. Att köpa eller inte köpa....

Tonårsbubblor

Lyssnade på Martina Haags bok " En annan del av Bromma" i helgen. Den var inge vidare men några små pärlor fanns det. Ett passage löd ungefär så här:

- Ungdomar är så pretantiösa, dom tror dom kan googla sig till upplevelser.

Det ligger mycket i det tycker jag. Det är ju verkligen så att många tonåringar tror sig veta hur saker och ting ligger till och ofta gäller det att bita sig i tungan och låta dom uppleva och upptäcka sanningen på egen hand.

Ibland så får dom dock till det ordentligt. Min yngsta och jag såg Fredrik Reinfeldt på TV i veckan och hon frågade om jag tyckte han var bättre eller sämre än Göran Persson. Då menade hon inte politiskt utan som statsminister. Jag mumlade något och försökte att vara neutral så gott det går när man har att välja på två gubbar. Då tog dottern till orda och redde ut det. Och lyssna nu alla alliansens medietränare. Dotterns analys var:

- Reinfeldts problem är att han ser så uttråkad och överlägsen ut, det ser ut som att han hela tiden har något viktigare att göra än det han håller på med men vad kan vara viktigare än folk som han är statsminister för?

Min yngsta är förstagångsväljare i både EU-valet och riksdagsvalet superåret 2014!

Rasism i Sverige?

I höstas var jag på ett seminarium där en före detta anställd från Södertälje sjukhus berättade om den strukturella rasismen inom sjukvården och vad den leder till. Alltså att personer med utländsk bakgrund riskerar att få sämre vård, inte på grund av språksvårigheter utan på grund av just fördomar och rasism.

Igår läste jag den fruktansvärda nyheten att en nioårig flicka dött av blodförgiftning då hon nekats vård. Flickan var nyanländ i Sverige och var rädd för tandläkaren som skulle hjälpa henne. Tandläkaren tyckte att det blev så besvärligt eftersom hon kunde så dålig svenska att han sköt upp det (uppenbarligen) livsviktiga ingreppet.

Vi lever i Sverige, året är 2010. En liten flicka dör av blodförgiftning för att en läkare tycker att hon ska lära sig svenska innan ingreppet. Jag undrar om läkaren hört talas om tolk? Jag undrar varför man inte sövde flickan och gjorde ingreppet om hon nu var så rädd? Vad vet tandläkaren i fråga om vad flickan hade varit med om som gjorde henne så rädd?

Tandläkaren som inte behandlade jobbar kvar. Flickan är död. Sköterskan som larmade om rasism på Södertälje sjukhus är sparkad....

1500 - 5

Nu är det fem arbetsdagar kvar, sedan lämnar jag arbetsplatsen som varit min i snart 11 år. Ja, en liten tjänstledighet på några år har jag haft när jag var utlånad till regeringskansliet men annars har jag varit där jag är. Nu är det över och det är bara städningen kvar. Ja, och så ett antal möten och förväl. Konstigt.

Jag jobbar på en stor arbetsplats. Vad jag vet är vi cirka 1500 anställda. På olika enheter och i olika funktioner men det är liv och rörelse. Alla är lika viktiga. Städet, vaktpersonalen, infomänniskorna, biblioteket, friskvården, restaurangerna, posten, fiket. Ja, det är som ett eget litet mikrokosmos här inne.

Här kan man vara bullrig, glad, tyst, ledsen, ensam, i flock, kreativ eller slö. Allt beroende på dagsform. Det finns så klart en väldig massa personligheter bland dessa 1500 människor. Om inte annat finns det alltid någon att luncha med.

På min nya arbetsplats blir vi fem.

Hur blir världen jäställd utan feminism?

Vaknar tidigt och tänker mig njuta av en lång söndagsfrukost. Slår upp tidningen och möts igen av en desperat mörkerman vid namn Göran Hägglund. DN-debatt har vänligen upplåtit plats till ytterligare ett avsnitt av serien "verklighetens folk". Idag blev jag dock inte lika provocerad. Jag vet ju att det inte hjälper.

Hägglund skriver att förvisso vill KD att alla, män som kvinnor, ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Fint va? Men å andra sidan vill inte KD att samhället ska lägga sig i hur det går till.

På radio hör jag hur man diskuterar Moderaternas satsning på kvinnliga väljare. Det kommer inte att gå hem säger man. För folk är inte så intresserade. Det är jobben som är det viktiga och det är ju ingen kvinnofråga...

Men herregud, jämställdhet är väl inte heller en kvinnofråga? Visst, för att uppnå jämställdhet kommer makten att fördelas annorlunda så är det. Men det är ändå ingen kvinnofråga.

Jobben säger dom. Kan någon förklara för mig hur det ska gå till när omsorgerna försämras allt mer? När det blir svårare att hitta förskoleplats, när äldreomsorgen får mindre personal och när dagverksamheter av olika slag utarmas. Vilka blir arbetslösa och vilka kommer att göra det obetalda hemarbetet? Omsorgen privatiseras, inte så att det blir så kallade privata alternativ utan omsorgen flyttar hem igen.

Dom välfärdstjänster som idag ger människor möjligheter att vara ute och faktiskt förtjäna sitt levebröd är tjänster som kvinnor kämpat sig till. Jag har sagt det förut, dom kan tas ifrån oss utan att vi hinner blinka.

Och du Göran. Dagens unga föräldrar nöjer sig inte med din lösning, dom är modernare än så. Eller?

Hushållsnära tjänster

Läste att centern vill att vi ska kunna göra skatteavdrag för it-tjänster som hushållsnära tjänster. Vi ska alltså skattesubventionera ytterligare serviceyrken. Centern föreslår också sänkt moms på några andra tjänster som restaurangbesök och vad det nu var.

Jag måste säga att jag är tveksam. Alltså, att staten väljer att sänka momsen är väl en sak. Det innebär att man tar in mindre till staten. Att subventionera kostnaderna genom bidrag är en annan.

Så länge välfärden har stora revor och så länge lärare, sjukvårdspersonal, barnskötare, idrottsanläggningspersonal och vad det nu kan vara sägs upp, kan vi verkligen säga att vi då ska ta in mindre eller subventionera?

Nä, jag är skeptisk.

17 minuter - 7 år!

Visste du att medellivslängden mellan Stockholms innerstad och Järvafältet (Tensta/Rinkeby) skiljer med sju år. Man skulle kunna tänka sig att det skulle vara till förortens fördel eftersom nedsmutsningen och stressen är så mycket större i stan men så är det så klart inte.

Det skiljer alltså sju år! Jag hörde någonstans att det skiljer sju år mellan Sverige och Jordanien. Jag vet inte om det är sant men oavsett det så tycker jag att det är väldigt märkligt att en resa som tar 17 minuter med tunnelbanan gör en sådan skillnad

Läste i Metro idag att arbetslöheten på latte-söder har gått ner med 10 % den senaste mandatperioden. I samma artikel läste jag att arbetelösheten på Järva är över 50 %. Alltså, skulle inte den här regeringen bekämpa utanförskapet? Skulle inte den här regeringen minska segregationen? Kan någon förklara för mig hur det går till att bekämpa utanförskap och segregation samtidigt som man ökar klyftorna?

Ack Sundbyberg

Igår kväll när jag gick och lade mig var det snöstorm. Det var inställda tåg och det var trafikkaos. Igår rasade tak in i parti och minut. Idag har jag vårkänslor. Idag var det ljust när jag gick hemifrån och snön börjar faktiskt ge med sig. Det spritter lite i kroppen och kanske kanske kan cykelsäsongen komma igång inom kort.

Och, samtidigt som jag skriver dessa ord börjar snön vräka ner igen. Nä, jag vägrar ge upp hoppet. Nästa vecka går tunnelbanekortet ut - det finns ingen lag på att man ska köpa nytt.

I avvaktan på våren vill jag att du ska lyssna på en låt om min hembyggd. Den kom förra veckan och jag har väntat på att kunna dela med mig. Vassego.

Det drar ihop sig

Alltså, det drar ihop sig på många sätt nu. Jag tittar ut genom fönstret och känner hur stormen rullar in där långt bortifrån. Pratade med föräldrarna i Blekinge som nu har 1,5 meter höga vallar. Min pappa är 80 och min mamma 70 år, och bägge säger att detta är den näst värsta vintern genom tiderna. Nåja, har man ingen vinter får man ingen vår.

Annat som drar ihop sig är sportsäsongerna. Bandyn drar igång efter VM-träda. Jag säger inte dom där orden du vet SM-g... men jag drömmer om det. Hockeyn kör utomhusmatch på fredag, funderar på att gå. I handbollen är det kanske mer kampen mot fogden än kampen på planen som engagerar just nu tyvärr. Den stora begivenheten är dock att det äntligen är dags för fotboll. På lördag drar försäsongen igång för mina grön-vita. Förra året gick jag på alla försäsongsmatcher och det hjälpte ju inte försöker jag trösta mig med eftersom jag kommer att missa lördagens matcher.

Så drar det ihop sig med jobbytet. Det är väl lika bra att jag slutar vara kryptisk och berättar vart jag ska ta vägen. Jag ska hit.

Övervaka övervakarna

Har jag sagt att jag ska byta jobb? 9 arbetsdagar kvar.

Grundlagstankar

Läser i Expressen att Henrik von Sydow (M) tycker att vi ska börja prata grundlag. Jag kunde inte hålla med mer. Det fanns nämligen en tid när politiker tyckte grundlagen var viktig och värnade den mer än partipolitiken. Det tycker jag var bra. Politiker med pondus satte ner foten och sa ifrån.

Ja, jag vet att det skedde en massa överträdelser även då. Som ett exempel kan nämnas åsiktsregistreringen av misstänkta kommunister och registreringen av journalister som idag är ett öppet faktum. Men, man pratade grundlag och det ledde fram till att olagligheterna uppdagades.

Henrik von Sydow tycker vi ska prata grundlag för att det nu ligger ett förslag om en reviderad grundlag på riksdagens bord. Det är ett vällovligt motiv. Själv tycker jag att vi borde prata grundlag på grund av dom förslag om inskränkningar i yttrandefriheten som den moderatledda regeringen lagt fram. Den första i lagen som förbjuder "uppmaning till terrorism" och den andra som är en moralistlag om barnpornografi (men egentligen inte har någonting med barn att göra) när det gäller förändringarna i grundlagarna. Hur ställer sig von Sydow till detta tros? När det handlar om praktiken - och inte teorin.