Oinspiration

Känner mig trött och oinspirerad efter ännu en slitig tonårsmammahelg. Kör lite pausmusik.

Schlingman har rätt

På radion och i tidningar pågår diskussionen om vilka som är mest sossiga - sossarna eller moderaterna? Reinfeldt vill leda ett statsbärande parti. Alla har glömt att statsbärande var ett skälsord för bara några år sedan. Ska vi bli för evigt moderater nu, när dom tvättat bort sosseriet från våra förgiftade hjärnor? Moderaterna pytsar ut nyheter om att "Branting och Erlander är förebilder" och att vi "ska hålla ihop Sverige". I dagstidningarna har man nu två dagar i rad haft helsidesannonser på samma tema - vi håller ihop och alla ska med.

Gå inte på det där. Dom ljuger! Samtidigt som man lyckas prångla ut små återställare när det gäller utbildning och statsbidrag till kommunerna som jättenyheter så pågår systemskiftet. Utförsäljningarna av gemensam egendom som har bekostat en del av skattesänkningarna vilka främst har gynnat redan rika räcker inte för evigt, det är därför det lånas nu. Vården går från att vara en del av välfärden till att ses som en vara som ska köpas och säljas. När det gäller skolan så ska det sorteras från start. Bakdörrarna stängs och en andra chans är inte längre på agendan. På arbetsplatserna minskar de anställdas möjligheter att påverka sin arbetssituation. Arbetsrätten urholkas och fackföreningarna är snart avlövade. Varför pratar vi så lite om detta? Varför låter vi diskussionen handla om huruvida moderaterna eller sossarna är bäst sossar?

Schlingman sade i en intervjuv i helgen att det kommande valet är mycket viktigare för högeralliansen än det förra. Han har så rätt. Om dom biter sig fast vid makten är antagligen systemskiftet permanent. Å andra sidan innebär det att det fortfarande finns chans till förändring. Den chansen tänker i alla fall inte jag försitta. Jag är ju som du vet politisk och jag är ju som du vill vänster. Moderaterna vill att deras anhängare ska prata politik med sina grannar för att sprida budskapet. Det tänker jag också göra, men mitt budskap är lite annorlunda. Jag vet att en annan värld är möjlig.

Minimalism à la Alla

Jag har skaffat mig en ny hobby. Jag slänger saker. Istället för att som förut flytta runt saker och trycka dom längre in i skåpet så slänger jag dom. Det är en härligt känsla. Samtidigt måste man veta vad man gör. Alltså inte så att man slänger grejer som man sedan tror att man ska sakna, det händer aldrig, men så att man inte bara gör rum för att släpa hem nya saker.

Det har inte varit lätt att lära sig kasta dock. Jag är uppvuxen med tillräckligt mycket utrymme, i en villa på landet, för att lätt kunna lägga mig till med vanan att "det kan vara bra att ha". Dessutom en sentimental mamma som sparat allt från kläder till tidningsurklipp om vad vi nu hittat på, jag och syrran. Nu bor jag i en lägenhet i stan, då kan man inte leva så.

Nej, gör dig av med allt som du inte använt det senaste året. Hittills har det inte gått fel en enda gång. Det är så befriande med dom där tomma ytorna, bättre än någon annan känsla. Fast, det är klart. Dom där teckningarna jag hittade från ungarnas dagistid, dom blir kvar!

Totto och de djupa tankarnas förbund

På väg till jobbet i morse lyssnade jag som vanligt på P1 morgon i ett öra. En lång del av vägen hade jag sällskap med Sven-Otto "Slutspelsskägget" Litorin. Totto fick frågor kring ungdomsarbetslösheten och de åtgärder man nu presenterat från regeringen för att motverka densamma. Han pratade också om moderaternas "sic" motstånd mot att avskaffa LAS.

För att börja med det senare. Det upprepas som ett mantra av moderaterna; "det blir inte fler jobb för att man avskaffar anställningstrygghetslagar". Och så det som så uppenbart slängts ihop av en PR-snubbe; "vi gick till val på att det ska bli lättare att anställa, inte lättare att avskeda". Det är ju helt sant, både och. Jag önskar bara att dom skulle leva upp till detta, och gärna på andra områden också. Att man infört nya möjligheter till tillfälliga och osäkra anställningar talar man till exempel tyst om.

Totto fick också frågan hur deras så kallade "lyft" skiljer sig åt från de åtgärder som sossarna hade förra året i form av plus-jobb. Jo, i moderaternas variant jobbar man bara 75% och har ersättning istället för avtalsenlig lön, annars är det samma. Känns inovativt och fint! Men, nota bene - man respekterar ju reglerna, för man värnar LAS. Känner någon sig lurad?

Slutligen måste Tottos optimism kommenteras. "Vi har haft, jag tror det är sju, finanskriser tidigare och vi har ju överlevt dom", sade Totto. Jo du, men en och annan har drunknat på vägen.

Oj, oj - vilken idiot

Har det lite stressigt idag, det är vääääldigt mycket på jobbet så jag hinner inte vara så smart. Måste vara effektiv också eftersom jag ikväll ska (en av) Sveriges största kräft- och surströmmingsskiva. Cirka 10 000 personer beräknas delta. Det blir kul.

Vem som är idioten? Jo, det är Lippi - förbudskapten i Italien.

För övrigt är jag ledsen över att jag först idag blivit uppmärksammad (uppmärksammat) på Matchen. 1000 italienska fascister beräknas besöka Borås för att heja på sitt Lazio, det brunaste laget i Europa. Det skulle jag skrivit mer om

Att backa sig ur en uppförsbacke

Igår beslöt regeringen att bidra med en miljard till influensabekämpning. Detta trots att man sagt absolut nej länge, det får kommunerna/landstingen klara själva.

För en vecka sedan konstaterade moderaterna, dvs dom som bestämmer, att i den kommande budgeten ska kommunerna/landstingen få mer pengar. Det behövs för arbetslöshetsbekämpning. Detta trots att man sagt absolut nej länge, dom har ju redan fått pengar.

Man har också aviserat fler utbildningsplatser, trots att man för mindre än två år sedan kraftigt minskade just dessa platser.

På fråga efter fråga backar man, meter efter meter. Budgeten är underfinansierad på grund av alla skattesänkningar men ändå framstår man som ansvarstagande eftersom man från början sagt nej. Skattesänkningarna är samtidigt en chimär för samtidigt som borgarna sänker på statlig nivå tvingas kommunerna höja. Skillnaden är att i kommunerna råder platt skatt varför de med mindre inkomster drabbas dubbelt.

Föresten, till att rädda SAAB genom ett lån på tre miljarder finns inga pengar. Jag undrar när man slänger i backen i denna fråga. Kom ihåg var du läste det först.

Uppdatering, sedan detta skrevs i morse har regeringen presenterat en satsning på utbildningsplatser bland annat komvux. Därmed har man backat från förra årets beslut om att ta bort samma platser. Man har också presenterat en satsning på arbetsmarknadsåtgärder. Där med har man backat från det man då kallade att "gömma den öppna arbetslösheten". Så kan det gå.

Politik för dom som har

Lite i elfte timman känner jag att jag ändå måste kommentera debattartikeln från fyra stockholmssossar som publicerades i DN igår. Varför jag känner detta behov? Jo, dels för att jag som du vet planerar att byta ut regeringen och då tillsammans med bland annat sossarna. Men också för att en av undertecknarna av artikeln är kommunalråd i min hemkommun där vi redan bedriver ett samarbete i röd-grön anda.

Jag läste artikeln igår och förundrades i första hand över bostadspolitiken. Fler ska ha möjlighet att bo i villa och bostadsrätt. Det måste vara en självklarhet att två personer med heltidsjobb kan bo i en villa, säger man bland annat. Man ska ha möjlighet att göra boendekarriär! Sossarna måste bli ett parti för dom lyckade, fortsätter man. Men kära nån. När vi har bostadsbrist, folk lider av trångbodhet och det finns en stor hemlöshet - är då den viktigaste frågan om folk kan bo i villa eller inte?

Det finns ingen brist på villor och bostadsrätter. Om fler vill köpa kommer det att byggas fler. Problemet är att vi inte har nog med hyresrätter. Hur svårt kan det vara att förstå. Problemet är inte bristen på boendekarriär utan att folk inte kommer in på bostadsmarknaden. Om alla ska bo i "marknära boende" i Stockholm lär staden behöva växa på bredden, det är ingen tvekan om det.

Idag hyllas de fyra på ledarplats i DN. Man hyllas för att man vill avskaffar LAS och arbetsförmedlingen. Men, det är väl inget nytt. Om man vill förnya sig får man väl tänka ut något nytt. Inte bara upprepa vad borgarna sagt under lång tid. Jag, som antagligen liksom du tillhör något slags medelklass, vet att jag får det bättre om alla får det bättre. Det är dags för något nytt, det är dags för visioner. En annan värld är möjlig.

Bekännelse

Det har tagit mig lång tid att komma så här långt men nu känner jag att jag har bearbetat det så pass väl att jag kan berätta om det. Det är tungt men jag vet att sanningen måste fram. Jag vet att jag kommer att komma igen och att jag kommer att få min revansch!

I somras sjöng jag Singstar. Ja, nu kanske du tror att det är själva bekännelsen. Så är det inte - inte ens att det var inför offentligheten. Själva bekännelsen ligger i att jag sjöng Life on Mars - och förlorade. Ja, första omgången vann jag. Det var den när jag sjöng mot min vän Stentorp. Sedan blev jag utmanad av en liten snorunge som hade mage att vinna över mig i en Bowie-sång. 70 poäng, vilken neslig förlust.

Kulturen - Idrotten 1-0

Snart är friidrotts-VM slut. Jag gillar verkligen friidrott. Som 14-15 åring var min äldsta dotter en av landets alla lovande friidrottsungdomar. Häcklöpning eller längd, bägge disciplinerna gick finfint och medaljskåpet är välfyllt. Hon fanns med på sverigebästalisan för seniorer och hon skulle faktiskt inte varit sist i VM-kvalet i längd i år med sitt bästaresultat som 15-åring. Till råga på allt hade hon goda tävlingsnerver och fantastisk träningsdiciplin. Jodå, karriären var utstakad. Tillsammans har vi besökt många friidrottsarenor runt om i landet, såväl inomhus som utomhus.Igår var jag på kulturfestival i min lilla stad. Det var sommarjobbarna på Aggregat, kulturcentrum för unga vuxna, som hade satt ihop såväl program som delar av själva föreställningen. Min dotter uppträdde tillsammans med två andra tjejer i en egenhändigt ihopsatt koreografi. Det är ett styvt jobb att både göra koreografi och träna in föreställningen.

När jag såg alla kulturarbetande ungdomar på festivalen insåg jag väl slutgiltigt att min dotter är förlorad. Min dotter är förlorad för idrotten - till kulturen.

VAB

Igår jobbade jag hemma. Jag har alltid någon liten utredning att läsa, en artikel att skriva eller fråga att klura kring med reserch som kan göras var som helst. Detta gör att jag är mobil och inte fast vid ett skrivbord. Så är det mest jämt. Att jag har möjlighet att ta en dag då och då utanför kontoret. Inte alltid så klart. En förutsättning för att ha det så är ju att man oftast är på plats. Sen finns det ju möten som man måste vara på men mitt jobb innebär ett ganska stort mått av frihet vad gäller stationeringsort. Ett sådant arrangemang kräver disciplin, det är självklart. Man måste veta vad man håller på med. En liten utredning om effektiviteten i buggninglagen är lagom att klämma i sig.

Tyvärr har jag också en hel del komptid att ta ut. Inte sällan blir dagarna något för långa eller så behöver man göra någon grej utanför arbetstid som bygger på kullen av komp till ett berg. Å andra sidan har jag ingen övertidsersättning. Det är tid mot tid som gäller.

I torsdags drabbades min dotter av Den Nya Influensan. Min dotter fyller 15 i höst. Hon är alltså väldigt mycket för gammal för att anses ha behov av sin mamma (eller pappa) när hon är sjuk. Att min dotter kvalar in i en så kallad riskgrupp är ingen ursäkt. För att få vara hemma med sjukt barn ska barnet inte ha fyllt 12. Om jag inte hade haft möjligheten att jobba hemma och ta ut komp skulle jag antagligen ha sjukskrivit mig. Så sjuk var dottern igår. Om jag hade jobbat på kontoret istället för i mitt kök hade jag varit allt för orolig för att vara effektiv ändå.

Att sjukskriva sig utan att vara sjuk är att fuska. Dessutom är det dyrt eftersom det kostar en karensdag Men, hur stor är din sjuka unge när flunsan slår till? Jag är sååå lyckligt lottad, det är inte de flesta. En riskfaktor för spridning av flunsan - säkert.

Skördetid och sjuklingar

Idag ska jag skörda chili. Lombardon och jalapenon är klar. Får se vad jag ska göra med den. En del får väl åka in i frysen men visst borde man ha en liten skördefest. Cajunkräftor kanske, dom behöver ju lite sting. Det är så klart ett bekymmer att jag är allergisk mot kräftskal men jag får väl göra som jag brukar - hitta någon som skalar kräftorna eller så får jag nöja mig med tillbehören. Dom brukar ju heller inte vara så tokiga.

Chili är annars bra för och mot mycket. Det ska tydligen till och med vara bra om man vill gå ner i vikt, och det vill man ju alltid. Dessutom tror jag att det är bra mot virus av olika slag och eftersom yngsta dottern nu är konstaterat drabbad av "den nya influensan" så får jag väl laga något hett till henne också.

Skärpning

I början av sommaren inledde jag "mitt nya liv", igen. Jag tränade bra och med bra träning följer inte sällan bra mat. Jag kände mig stark, frisk och bra på alla sätt och vis. Nu har jag slarvat i över en vecka och genast faller jag tillbaka i träsket. Det är uppenbart att perioderna av bra liv måste bli längre för att det ska funka att slarva. Så, slut på experimentet, tillbaka i fållan och upp i sadeln och allt sånt där.

Nu vet ju både du och jag att anledningen till att jag "slarvat" är att jag haft fullt upp med tonårstjafs och sånt. Jag tror att saker och ting kan bli bättre nu när skolan äntligen börjar igen. Det kan klart konstateras att sommarlovet är för långt. Visst, jag förstår att det kan vara skönt och att det är bra för de lite äldre som vill jobba på sommaren och så men det hinner hända för mycket under sommaren. Dom barnen som inte har någon vuxen som ser dom, det är för deras skull sommarlovet borde vara kortare.

Så, grattis alla ni som börjar skolan den här veckan. Ni ska veta att det är inte alla som gör det. Framför allt om du är tjej. Du vet väl att i många länder så går flickor knappast i skolan alls. Den snabbaste vägen ur fattigdom och det säkraste sättet att skapa demokrati är att ge alla utbildning. Människor som har förmåga att ifrågasätta är det bästa vaccinet mot krig och diktatur.

Föresten, angående det där med talibaner och våldtäkter - läs detta, mycket väl formulerat och bli sedan glad över detta, bättre sent än aldrig.

Fejan

Idag befinner jag mig här. Därför uppmanar jag dig att läsa detta inlägget, jag tycker det är ett viktigt inlägg.

Kom ihåg, ingenting är gratis.

Jävla talibaner!

Jag är feminist, men det visste du ju redan. Jag utgår från att du är det också. Jag förstår inte riktigt vad som håller på att hända i vårt avlånga land. Du har ju hört talas om den där åklagaren som tycker att män som vådtar kvinnor i en relation begår ett "övertramp" eller en bruten "gentlemannaöverenskommelse" och att det är att jämställa med en ordningsföreseelse. Vad fan är det?

Nu har även advokatsamfundets generalsekreterare anslutit sig till uppfattningen att våldtäkt inom relationen ska bedömas mindre hårt. Men vad är det fråga om? Vad har hänt med alla människors lika värde? Är ni inte kloka?

Jag uppfostrar mina döttrar till frihet. Ska någon jävla åklagare komma och sabba det? Ska vi ta på oss slöja också? Sen gnäller man om att det finns personer med rötter i andra länder som har taskig moraluppfattning. Var ska vi skicka Hillegren och Ramberg med sina moraluppfattningar? Ska vi utvisa dom till något laglöst talibanland???

Skithelg

Jag har haft en riktig skithelg, verkligen. Jävlar vad det är svårt att vara förälder. Jävlar vad svårt det är att vara ensamstående förälder. Jävlar vad svårt det är att vara ensamstående tonårsförälder.

Det blir sällan som man tänkt sig

Planen för gårdagen var upplagd för glädje och rekreation. Lugn dag, cykeltur till Söderstadion, en öl med en kompis som jag inte sett på hela sommaren och sedan skulle jag aggera hejarklack på Midnattsloppet (bra jobbat Stentorp, nästa år är jag med) innan cykelturen hem. Bra planering tänkte jag eftersom jag då skulle vara i stan och tillhands för dottern som planerade för att delta i Ung 08.

Istället fick jag ett telefonsamtal på förmiddagen från en förtvivlad dotter. Över telefonlinjen hörde jag två unga män (bröderna) hota en ung flicka (14 år och kompis till min dotter). Anledningen till hoten var att flickan förmodades ha gjort saker som bröderna (som är dryga 20 år) inte gillade. Dom gjorde det så klart med pappas goda minne. Jaha tänker ni - hedersrelaterat och mellanöstern. Men, jag vill gärna här och nu säga att nej - så är det inte. Manlig förtryck, ja - men det finns överallt. Grannar ringde polisen, kloka grannar! Hur som helst slutade det med en extra tonåring hemma hos mig och självklart en missad fotbollsmatch (vilket kändes som ett mycket litet bekymmer i sammanhanget även om Bajen förlorade på en orättfärdig frispark och en orättfärdig straff).

Så, på kvällen tänkte jag att tjejerna trots allt skulle få åka till Ung 08-konserten men för säkerhetens skull ville jag följa med. Det är jag glad för att jag gjorde. Alltså, jag har varit där flera dagar i veckan men då på dagtid. Det har sett trevligt och fint ut. Igår var det dock en helt annan miljö. Tusentals tonåringar i en MÖRK park. Tårgasattacker, gråtande småtjejer, fulla ungar och förtvivlade poliser. Det går inte att beskriva kaoset. Jag tror att dom 10 000 som stod i ljuset framför scenen hade det bra men i resten av parken fanns det inte en enda lampa. Trafiken runt parken var hysterisk. Inte långt från Kungsan pågick kulturfestivalen och dessutom cruising på Sveavägen. De vuxna verkade fullständigt ha tagit time out från ansvar. Det var några fältare och poliser och ett gäng FULLA vuxna, i övrigt kunde man räkna oss föräldrar på en hand tror jag.

Men vad fan var det där? Jag har varit positivt inställd till festivalen förut men nu har jag ångrat mig. Det var obehagligt, läskigt och farligt - och jag är inte lättskrämd. Om jag får bestämma säger jag skärpning Stockholms stad, SKÄRPNING!

Det där med privatskolor och skattepengar

Många enskilda privatskolor i vårt avlånga land har säkert startat för att det funnits enskilda personer eller grupper av personer som varit missnöjda med hur verksamheten fungerat. Det är förståligt eftersom det ofta är långa beslutsvägar och krångliga strukturer i den kommunala verksamheten. Det finns orsaker till det. Det är en stora organisationer och därmed kan det bli lite krångligt. Likabehandling och lagen om offentlig upphandling är två andra skäl, det första självklart och det andra irririterande. Ibland är det bara onödigt hierarkiska strukturer det handlar om. Det borde självklart gå att ordna enklare.

Det finns dock många privatskolor som har startat av helt andra skäl än arbetsmiljömässiga eller pedagogiska. Det handlar om ren och skär lust att tjäna pengar. Stora skolkoncerner har inget annat skäl. Det handlar om att få ut så mycket vinst som möjligt. Visst måste man bedriva hyfsad verksamhet för att nå dit men huvudsyftet är ändå pengar. Värst är det egentligen på gymnasiet. När en ungdom väl börjat på ett program i en privatskola har han eller hon mycket att förlora.

Sedan finns det förstås de värsta avarterna. Det handlar om religiösa privatskolor. Att dom över huvud taget får finnas är illa i sig. Det finns dessutom dom som döljer sin huvudman. Tänk om du plötsligt fått veta att ditt barn varit inskrivet hos scientologerna. Att det finns skolor/fritidshem som får ut miljonbidrag utan att ens bedriva verksamhet går liksom inte att förstå.

Vad är detta? Jag förstår inte hur vi kan tillåta denna utveckling. Att människor vill betala skatt om man vet att pengarna går till rätt saker vet vi men... Jag ska betala restskatt på 14 000, går dom pengarna till sientologernas reklamutskick eller till en bank på Cayman island?

När ska folk börja protestera egentligen?

Tonårsmorsan - eller mer gitarrer åt folket!

Tänk att det är så jädra svårt att säga nej. Som igår till exempel när äldsta dottern ringer och säger "sneeeellllla mamma, är det okej om jag åker till Göteborg imorgon"? Way out west lockar och jag kan ju inte säga att jag inte förstår henne. Arctic monkeys, Lilly Allen och sen så klart Olle Ljungström. Hade jag varit där hade jag inte missat Echo and the Bunnymen men för att se dom måste man vara lite äldre än dottern som inte kommer in på klubbarna. Ja, ja - detaljerna fixar hon själv och boendet är ordnat hemma hos vänner till mig.

Yngsta dottern får nöja sig med Ung08, Midnattsloppet och kulturfestivalen. Det finns en hel del att kolla på där också. Det blir Promoe och Pachanga för hela slanten. Men, det är bara att konstatera - om si så där två år är det över, min sista chans att säga nej.

Fast, musik - musik, man måste ha musik.



Själv väljer jag att ta cykeln över några broar i helgen. Först en tur till Söderstadion i morgon, för att komma dit måste jag över minst två. Sedan tillbaka över en till Södermalm för att kolla in midnattsloppet. Min gode vän Stentorp ska ju ut och göra debut i ett motionslopp och självklart måste jag heja.

Otrogna män

Det är tydligt att män inte är att lita på, i synnerhet inte när det gäller politik. Svängningarna mellan de ytterst manligt dominerade partierna SD, KD och PP är tydliga i dagens opinionsundersökning. När Sverigedemokraterna får högre siffror än någonsin samtidigt som Kristdemokraterna ligger riktigt risigt till i förhållande till riksdagsspärren förstärker det bilden av Kristdemokraterna som ett extremistiskt parti. Det är framför allt mellan intoleranta partier som strömmarna verkar gå.

Piratpartiets ledare säger i radio att man kan tänka sig diskutera framtida makt med Sverigedemokraterna. Visserligen lägger han till att han håller det för osannolikt att SD ställer upp på PPs krav men det brukar dom som öppnar den dörren säga.

Nej, jag tror att det bara är att kavla upp ärmarna och visa på ett alternativ. Det måste göras både genom ord och handling. Våga vägra intolerans - det lönar sig att säga ifrån!

Hemodlat

Du vet ju att jag odlar hemma. Flera sorter dessutom. Från frö till färdig frukt i fönstret.

Jalapeno

Lombardo

Ett helt gäng olika

Grattis då Madde

Äntligen fick lillsyrran till det också. Nu undrar man ju bara när Calle-Fille ska klämmas in? 20-30 miljoner kostar storasyrrans bröllop, lillsyrrans något mindre. Det är intressant att man är så noga nu, från hovet, att påpeka att även kungen ska vara med och betala.

Ja, skam vore det annars!

Ska Madde bo kvar i stallet där hon bor nu eller ska hon också ha ett slott i en park där folket kastas ut? Calle nöjer sig väl med en bondgård?

Det är inte så att jag missunnar folk att vara lyckliga, det gör jag verkligen inte. Jag vill vara inte vara med och betala för det.

Jag vet inte varför men jag vill bara spela Ståålfågel idag.

Don´t worry, be happy!

Dagens blogginlägg borde vara givet. Första dagen på jobbet efter semestern. Nästan 3000 mail i mailboxen. Gårdagens fotbollsmatch - en härlig seger. Ett år kvar till valet. Stockholms kulturfestival. Spindlarna som hänger i klasar utanför mitt fönster. Ja - det saknas inte uppslag. Så slår jag upp DN-debatt och får raptus. Anders Bolling får för andra gången inom ett år en helsida (förra gången var det kultursidan) för att tala om att allt är bra. Finanskrisen är inte så farlig säger han, landet kommer att vara rikare efter än innan.

Alltså, om du pratar makronivå och företag så kanske man inte förlorar så mycket över en cykel men individperspektivet och internationalismen är helt bortglömda. I en överslätande mening säger Bolling att visst, det är väl tufft att bli arbetslös och för den delen är det ju trist att dom fattiga i utvecklingsländer kanske blir ännu fattigare men det är ingen fara. Det är nog inte så farligt.

Men, du Anders. Åk ut till Rinkeby och snacka med folk som är arbetslösa och där skolan skärs ner och där bostäderna håller på att falla sönder. Du Anders, kom förbi socialkontoret i Sumpan där köerna växer sig längre och längre. Ta en sväng till Gävle där 80 lärare just sagts upp och där speciallärare ändå är en bristvara. Jag måste säga att jag blir chockad över torftigheten i argumentationen. Lite statistik kan man ju alltid stapla för att att bevisa en tes.

Det är självklart så att den glada medel/överklassen som kammar hem vinsterna i form av sänkta skatter samtidigt som socialförsäkringssystemen utarmas och töms inte behöver oroa sig särskilt mycket ännu. Men du, när två tredjedelssamhället är här på riktigt kanske det inte är så trevligt längre. När vi ska betala det pris som vi också fick betala under 90-tals krisen när det gäller utslagning och elände, då får du vara med också. Visst Anders, det kanske finns för många pessimistkonsulter men du vet - det finns inga gratisluncher, räkningen hamnar alltid i någons hand!

(Länkfunktionen verkar vara ur spel så du får leta upp artiklarna själv, sorry).

Just idag

Idag håller Lars Ohly sitt sommartal i Gnesta. Det har blivit tradition sedan några år och om man är inne på sommartal är väl det okej. En möjlighet att prata politik och ett avstamp inför hösten. För mig markerar det också att det är ett år kvar till valrörelsens verkliga epicentrum. Hur som helst ska jag inte dit, till Gnesta alltså. Jag tillbringar istället några timmar på stranden. Jag borde kanske städa och fixa och planera inför jobbåret men äsch, det ordnar sig nästa helg - då ska vädret bli sämre.

Annars var jag ute och åkte bil i natt, jag åkte Hallunda tur och retur kl 1.30 och för dig som inte känner Stockholm så är det ett antal mil dit om man bor på norra sidan. På vägen hem svängde jag förbi Sätra som ligger på halva vägen. Varför då detta mitt i natten. Jo, det är sånt tonårsmammor gör - tydligen. Som väl var valde ungarna att befinna sig på samma håll om än inte på samma plats. Suck, ska det vara så här nu?

Som du säkert redan anat finns det stora uppgifter att fylla i eftermiddag, jag hoppas bengalidioterna håller sig hemma:

Ytterligare en vinst för Götet...

Det är lördag och jag tittar ut genom fönstret och ser en liten molntuss på en annars helt blå himmel. Funderar på om jag ska cykla till badet eller rent av ta bilen ut till havet. Jag längtar lite efter vatten med lite salt i. Andra tar sig till det riktigt salta havet på västkusten. Inte för att bada men för att uppleva vad som blir ännu en mega-konsert i Göteborg.

Det är märkligt hur duktiga dom är på västkusten med alla sina arrangemang. Det är U2, Gothia cup, Madonna, Metaltown och inom kort Way out west och Finnkampen. Sveriges huvudstad snor åt sig en helg med gubbrockaren Bruce och möjligtvis en landskamp på fula Mordor. Nä, lite avundsjuk får man nog vara på Göteborgs koncept när det gäller att locka arrangörer, där har Stockholm något att lära.

Fast det är klart, vi har ju allsång på Skansen....

Nåja, ha det så kul i Götet alla ni som tillbringar helgen där.

Välfärdens kärna

Idag är det sista dagen på semester. Som väl är vidtar en helg innan det är dags för jobb. I köket bakar yngsta dottern scones och äldsta dottern är på jobbet. Hon sommarjobbar som artist. Det är lite tufft tycker jag. Det står faktiskt artist på hennes anställningsbevis. Sommarjobbet handlar om att hon och ett gäng andra ungdomar sätter ihop en kulturfestival åt kommunen. Dottern och två andra ska dansa. Dom gör koreografi och tränar. Fast i uppgifterna ingår också marknadsföring av festivalen och annan planering som hör till.

I år har min kommun erbjudit cirka 200 ungdomar sommarjobb av olika slag. Det har handlat om att vara ledare på dagkollo, städa parker och som i min dotters fall artisteri. Jag vet inte om det tillhör det moderaterna kallar välfärdens kärna att sommarjobba inom ramen för kommunen men för ungdomarna som får chansen att jobba är det verkligen en välfärdstjänst.

Funderar på det nu när det återigen diskuteras att kommunerna inte ska syssla med kultur och fritidsverksamhet eftersom det då inte ska handla om just välfärdens kärna. Att skyffla ner pengar i privata vårdbolags redan välfyllda fickor eller för den delen i skolkoncerners dito verkar däremot vara det. Själv kan jag inte för mitt liv förstå hur man resonerar när man kommer fram till denna slutsats. Kultur är väl välfärdens innersta kärna - som vi inte kan leva utan!

Roadtrip

Idag har jag varit på roadtrip med fru Slow. Vi startade redan på förmiddagen och tog oss i hyfsad takt söderut. Strax efter Södertälje tog det stopp och bilarna tornade upp sig i en lång kö. Men vi svängde smidigt av E4 och gav oss ut på en mindre led. Denna tog oss i makligare takt fram mot första målet - Saltå kvarn.

Du vet ju att jag gillar att baka och det ska jag säga dig att det är skillnad på mjöl och mjöl. Med mig hem från kvarnen fick jag 10 kg vetemjöl special och dessutom grovt rågmjöl, rågflingor och lite annat. Det blev en liten minifika på kvarnen också. Hemgjord glass med väldigt mycket för mycket socker!

Efter en liten tur i Antroposofland (där tomaterna kostade 70 kr kilot) tog vi oss till Slagsta och över till Ekerö. Det är egentligen skandal att jag varit så lite på Ekerö som är en finfin oas i Stockholm. Väl där så vidtog ett letande efter gårdsbutiker. Det första stoppet blev Rosenhill. Rosenhill skulle kunna vara ett underbart ställe om man bara städade upp lite. Det ligger skräp överallt och det tar ner intrycket. Dessutom hade de ingenting i självplocksväg vilket ju var vårt egentliga mål. Så kan det gå. Vad som däremot tog upp intrycket var den goda soppan med varmt bröd till som blev vår lunch.

Från Rosenhill snurrade vi vidare på ön. Vi gjorde ett tappert försök att ringa herr Slow för lite internet-guidning till en gårdsbutik eller så men det lyckades inte. Skam den som ger sig. Tillslut stannade vi och frågade på en handelsträdgård, "kör till Anita" sa hon, "Anita har alltid öppet"!

Sagt och gjort, tillslut hittade vi Anitas lilla bod efter ett antal kringelkrokar på baksidan av en liten lada. Anita själv pekade oss dit men det var självbetjäning som gällde. Jag fick med mig 1 kg potatis, 1 kg rödbetor (minst), 1 knippe gul lök, 1 knippe röd lök, sockerärtor, 1 kg tomater och slutligen en halv liter hallon - allt för 125 kronor. Som hittat - jag lade 200 i en plastburk och fick plocka åt mig en massa enkronor i växel. Det var en riktigt bra affär. Var Anitas butik ligger lite mer specifikt tänker jag behålla för mig själv!

Nästa tur går hit.

Mer drömmar att tolka

Nu behöver jag verkligen hjälp! Inatt har jag drömt en ännu märkligare dröm. Jag har nämligen flyttat hemifrån. Jepp, jag tog mitt pick och pack och stack till en egen liten lägenhet. Jag vet att jag fick med mig allt på flyttlasset utom mina stickor. Ja, jag har alltså en stor kruka full med stickor av olika slag och den blev kvar i det gamla hemmet. Tydligen var den också väldigt viktig för den hade en väldigt framträdande roll i drömmen, den där krukan.

Funderar på möjliga tolkningar. Kan det vara längtan efter att ungarna flyger ut som spökar? Ja, om någon tonåring till äventyrs läser detta så är det så ibland. Hur mycket vi än älskar er så längtar vi - efter ett eget liv utan tjafs. Eller, kan det vara den där jobbannonsen med det spännande jobbet som lurar i faggorna. Jag hade ju bestämt mig att inte söka jobb utan löpa linan ut nu fram till valet nästa år....

Har du något förslag? Flytt och stickor är väl nyckelorden tror jag.

Annars var det fotboll igår. Såhär spelade mitt lag:

Välkommen till verkligheten

Eller föresten, det är bara en liten del av ljuset han sett, folkpartiledaren Jan Björklund. När han i helgen krävde mer resurser till kommunerna och dessutom fler utbildningsplatser på komvux och högskolor ansluter han sig till den kör av röster från röd-gröna sidan som krävt just detta under lång tid nu. Jag vet inte om man ska vara glad eller ledsen för hans plötsliga uppvaknande?

Det är ju ganska uppenbart att när folk blir utförsäkrade från sjukförsäkringen och inte får a-kassa så blir det det yttersta skyddsnätet som får ta smällen. Detta innebär i sin tur besparingar i kommunerna och vilka är det som drabbas i första hand? Jo, givetvis är det de som har minst, både i resurser och motstånd att bjuda. Barnen och ungdomar som behöver samhällets stöd och inte minst dom med särskilda behov av olika slag.

Så, i det perspektivet är det ju bra - för barnens skull att han kommit till insikt. Men risken är ju att folk igen går på deras floskler. Vi fortsätter att tömma reserver och pytsar pengar över dom som redan har. Ska det fortsätta en mandatperiod till så har vi inget kvar - inget!

Nedräkning

Så är det då en vecka kvar av semestern. Som jag mår just nu skulle jag behöva minst tre veckor till. Jag vet inte om det är sviterna efter en hård vecka eller om det är en släng av influensan men jag har verkligen ont överallt och nyser och hostar och är så trött så trött. Detta trots att jag skippade paradpartyt igår och åkte hem redan kl 18. Visserligen har jag slarvat med maten men jag har tränat nästan varje dag så jag borde faktiskt inte må så här. Idag ska jag städa i parken, sedan är det klart, det känns bra!

Paraden var annars som vanligt fantastisk. Jag brukar variera mellan att gå med och att titta på och det är lika roligt vilket som. I år var jag lite ambivalent vilken sektion jag skulle välja i men det blev partisektionen. Som kompromiss dekorerade jag mig i grön-vitt. Före paraden träffade jag fotbollssektionen och de såg lite nervösa ut. Efteråt däremot så var dom lyckorusiga och glada. De applåder de möttes av visade att beslutet att gå med var riktigt.

På tal om grön-vitt föresten. Du har väl hört om det kommande samarbetet mellan Barca och Bajen? Inte? Då har du inte hört om arbetet som inletts för att få Zlatan att välja Bajen som hemvändarklubb om några år heller? Ok - vi skickade en agent till USA. Du kan läsa om det här!

Nu räcker det

Läste att Henke lägger av nu. Det tycker jag är bra. Någon gång är det dags att ta sin Mats ur skolan och gå vidare. Jag bloggade om det för ett tag sedan eftersom jag tyckte det var dags redan då. Tack Henke för alla fantastiska fotbollsminnen.

När dottern åkte på festival i somras såg jag i programmet att The Stranglers skulle spela. "Kan ingen dö med värdighet" kommenterade någon då. Lite så är det, man måste veta när det är dags att lägga av.

Utanför mitt fönster regnar det. Det känns inte bra eftersom det idag är Prideparad. Efter paraden ska jag åka hem. Jag ska alltså inte partaja i parken ikväll - jag orkar helt enkelt inte en kväll till. Det gäller att veta när det är dags att lägga av.