tisdag 31 juli 2012

Nedvarvning

Idag har jag haft ont i magen hela dagen. Det är ett typiskt tecken på semester. Stressen som alltid ligger där under ytan ger sig till känna och poppar upp. Det är ganska jobbigt men smällar man får ta. Är ju inte helt ledig heller utan förhandlar, planerar och skriver lite som nedtrappning. Känner att det inte blir riktigt som jag tänkt mig med årets semester men det är för sent att göra något åt.

Är ändå hoppfull att sommaren ska hinna bära med sig en överraskning eller två. Är öppen för initiativ gällande både det ena och det andra. Behöver bli bättre på att vara öppen, det är ju trots allt årets nyårslöfte. Det är dock ett svårt löfte så jag kan behöva en push. Har du några förslag så bring them on.

Ska börja med att ge mig ut på stan. Sluta med "ytterligare en hemmakväll". Det är väl ett bra första steg. Kanske.

måndag 30 juli 2012

Semester

Hade tänkt städa idag. Verkar inte hinna med det. Fick tid hos sjukgymnasten som ska behandla mina hälsenor med stötvågor så att jag kan springa, springa och springa. Funkar det kanske jag kan hela mina "golfarmbågar" också. (Och, nej - jag spelar inte golf!!!!).

I fredags var för övrigt min dotter och min bil med om en bilolycka. Dottern blev påkörd när hon stod stilla och väntade på vänstersvängande bil. En stor Cheva backade på vår lilla, lilla bil och demolerade hela passagerarsidan. Sällan har jag varit så glad att jag lade en extra slant på en krocksäker bil. Krockbalkarna i sidan skyddar ju även mot stötar som kan innebära whiplash och långa plågor. Alltså, allt gick bra med dottern och det är ju det viktigaste ändå.

Idag är första dagen på min semester. Första dagen av 20. Nu ska det bara varvas ner. Är så klart inte av med jetlagen ännu. Det tar tid för mig. Jag som blir prillig av omställningen från sommar till vintertid och vice versa. Tja, du fattar.

Nåja, idag är första dagen på min semester. Nu kör vi.


söndag 29 juli 2012

Äntligen hemma, och nu semester

Är tillbaka efter en fantastisk vecka i Washington. Har lyssnat på tråkiga, underbara, rörande, ärliga, fattiga och rika talare i ett gigantiskt plenum. Från Hillary Clinton, utrikesminister i USA till Linda Scruggs, baptistpastor från någonstans i södra USA och en indisk mr-aktivist vars namn jag inte minns. Varje morgon, fyra nya talare på en gigantisk scen med storbildshjälp inför 17 000 personer i en gigantisk sal. Otroligt när man tänker på det.

Sedan iväg till workshops, samtal, paneler och massor av möten. För mig har det varit mest juridik även om de flesta arrangemangen handlat om bistånd, kondomer, prevention, medicin, vaccin, framsteg, bakslag och ibland - men bara ibland - kvinnor. Många seminarier har också handlat om sexarbetares villkor, något hyfsat ovant för oss svenskar, men världen är ju väldigt mycket större än vårt lilla land.

En av dagarna ordnades en gigantisk demo till vita huset. Det var ca 40 grader varmt och väääldigt hög luftfuktighet.


Att sammanfatta innehållet i konferensen jag deltagit i låter sig inte göras i en handvändning. Det kommer krävas både tid och eftertanke innan allt fallit på plats i hjärnan. Jag har också mött människor som jag hoppas kunna hålla kontakten med och samarbeta med fram över och fått inspiration i massor. Det känns både bra och spännande.

Nåja, Washington är mer än en gigantisk konferens. I Washington bor cirka 600 000 personer. Inte mycket med amerikanska mått mätt. Samtidigt präglas staden av den makt som finns samlad i staden. Vita Huset, hela den amerikanska statsapparaten så klart och dessutom all världens ekonomiska institutioner. Det är pampigt och stort och faktiskt lite intagande. Tog mig tid att se en liten del av allt detta under några timmar.


Samtidigt är stan otroligt delad. I det ganska kalla (inte vädermässigt så klart) och välordnade city är rikedomen och makten påtaglig. Samtidigt är Washington en galet segregerad stad med stor brottslighet, massor av fattigdom, missbruk och hemlöshet. Inget nytt under solen alltså.

Nåja, som sagt nu ska jag smälta intrycken från resan ett tag. Jag ska ha semester och bara jobba lite, lite nästa vecka - i smyg. Lite efterarbete från Washingtonresan måste ändå till. Och så några seminarier på Pride House kanske. Det lär väl vara nödvändigt. Vi kan väl kalla det nedtrappning.

Men, framför allt ska jag vila. Cykla, dricka vin och springa. Jag ska bada och träna och sola och läsa och hänga med vänner och åka till Blekinge och förhoppningsvis odla lite nya intressen och bekantskaper. Ska göra lite sådant som bara är bra för mig själv. Ta hand om mig helt enkelt. Sådant som jag inte hinner annars. Och så ska jag titta på OS och skriva ett och annat blogginlägg. Det ska bli så skönt och bra.

fredag 20 juli 2012

Bättre sent, dagens blogg

Idag har jag försökt koncentrera mig på i morgon. Stryka, packa och fixa till mig själv. Handla och förbereda för ensam-hemmavecka för dottern. I morgon ska jag ta mig över Atlanten för tredje gången på tio månader. San Francisco i september - det var en galen resa. Nio timmars tidsskillnad, massor av flygtimmar och tre dagar på USAs västkust. Galet. Så var det ju New York i oktober. Det var trevligt om än mest shopping. Nu bär det av till Wasington och åtta dagars konferens.

Denna gången ska jag hinna se något mer än hotellet och konferensanläggningen. Ska nog klara det eftersom hotellet ligger bara några hundra meter från Vita Huset. Det visar sig också att Washington är en relativt liten stad. Det bor bara 600 000 personer i staden och då ingår förorter. Citykärnan lär inte vara gigantisk, det känns bra.

Ja, hur som helst. Åtta dagar over there och jag kommer att blogga lite då och då. Kanske om jag hinner. Annars blir det som vanligt på resor, en sammanfattning på slutet eller rättare vid hemkomst. .

Föresten, måste berätta. Idag har jag varit ute och sprungit. Med tejpade fötter. De höll. Alltså, lite smärta under löpningen men ingen galen smärta efteråt. Fantastiskt. Ser framför mig att jag kommer igen och blir stark på semestern. Ska fortsätta med tejpning och sedan stötvågor som jag fått rekommenderat. Så ska jag köpa ett träningskort. Sedan blir det hårdträning hela hösten.

Men som sagt, först en liten resa.

torsdag 19 juli 2012

Vanans vanmakt

Jag jobbar på ett kontor som ligger vid Medborgarplatsen i centrala Stockholm. Det har jag gjort i snart ett år. När jag först började jobba här slogs jag av hur många trasiga människor som mötte mig vid tunnelbanan när jag kom till jobbet.

Jag möttes av tiggare, narkomaner, hemlösa, tandlösa, fattiga och utslagna, halta, lytta och olyckligt lottade. l regn och rusk, snö och sol finns dom där.

Idag slog det mig, när jag var på väg till jobbet, att jag inte ser dem lika tydligt längre. Först trodde jag att de blivit färre. Så är det tyvärr inte. Det skrämmer mig. Jag har alltså vant mig vid att jobba på en plats där dom trasiga och fattiga blir genomskinliga efter ett tag. Så vill jag inte ha det. Jag måste hålla ögonen öppna och fortsätta se.

onsdag 18 juli 2012

Nationalism är det farliga

Läser reportage på reportage, rubrik på rubrik om att det nu snart är ett år sedan Utöja-dådet. Det är fruktansvärd läsning och samtidigt hoppfullt med alla människor som är så himla mycket större än det hemska de varit med om. Jag läser om Bosnien, Mangs, Lasermannen, Sydafrika, Palestina och hemska våldsdåd som vi borde påminna oss om då och då.

I sommar har jag också blivit påmind om hur det var under tiden när Ny Demokrati härjade i svensk politik. Jag har blivit påmind om de hot och det hat vi utsattes för av människor som tyckte att vi som inte ville inskränka oss till nationalism var en sämre art. Jag lyssnar på den gamla retoriken och hör genklangen i nutiden. Jag läser igen de brev och de meddelanden som jag fick då och som ledde till att polisen såg sig nödda att ta en extra sväng runt mina barns dagis då och då. Brev från människor som ville hota och hata oss som stack ut hakan då ser exakt samma ord som sprider sig som en löpeld över nätets kommentarsfält. Och Ny Demokratis retorik går igen i riksdagen...

Det är nationalismen som är problemet. Det är nationalismen som går som en löpeld genom hatet. Det är nationalismen som får unga män (och lite äldre män) att ta upp pennan, höja rösten, lyfta vapnet och på ett eller annat sätt påtvinga andra människor sina sanningar. Det är nationalismen som göder hatet och ger näring till det samma.

....ty internationalen åt alla lycka bär!

tisdag 17 juli 2012

Resfeber

Idag har jag lite resfeber. Det brukar jag inte ha. På lördag åker jag till Washington för att delta i ett gigantiskt evenemang. En konferens om HIV och AIDS. Till mötet kommer flera tusen delegater från hela världen. Jag vågar knappast tänka på hur stort konferenscentret måste vara för att inte tala om trängseln vid öppningsceremonin.

Det sägs att Obama ska tala, det sägs också att besvikelsen är stor eftersom Obama inte ska tala. Vem vet - inte jag. Hur som helst har jag ett fullt program och mer därtill.

Varför har jag då resfeber? Jag fattar inte det. Detta blir tredje USA-resan på ett år. Det är inte så att jag är ovan. Jag undrar vad det beror på. Känner mig kanske lite oförberedd. Känner mig kanske lite överväldigad. Känner mig kanske lite trött och sliten.

När jag kommer hem från Washington ska jag ha semester.

söndag 15 juli 2012

Karriärplanering

Läste en artikel om karriärplanering i någon av alla de där branchtidningarna jag får hem i brevlådan. Det var en kvinna som beskrev hur hon varje sommar, under sin semester, gjorde upp en ny karriärplan för sig själv. Det var viktigt för henne att det skedde just under semestern eftersom hon då hade distans och kunde se saker lite klarare.

Jag tror att hon har rätt. Det är när man inte traskar i de gamla banorna som man kan tänka och tycka och fundera. Under arbetsåret så lunkar, eller rusar, det på. Själv är jag ju i den lyckliga benägenheten att jag för bara ett år sedan bytte jobb. Och för första gången känner jag just att det finns möjlighet att göra en karriärplan. Det har jag inte känt under de 12 år jag jobbade på mitt gamla jobb. Att hålla sin personal attraktiv för arbetsmarknaden var inget som min arbetsgivare prioriterade.

Karriär betyder nämligen inte nödvändigtvis nytt jobb. Jag har inga sådana planer för sekunden. Nej, istället funderar jag över vad jag kan utveckla och vad jag kan lära. Jag funderar över hösten och våren och hur jag kan bli bättre i min profession. Kanske ska jag söka några kurser, utbildningar och fokusera på övning, skivande, lärande och annat som jobbet erbjuder.

På mitt jobb ändras förutsättningarna efter sommaren. Högsta chefen slutar och någon annan av mina nära arbetskamrater likaså. Någon går på föräldraledighet och kanske finns det saker jag inte känner till. Det är en del av yrkeslivet att sådant händer. Det är tråkigt men också roligt för dem. För mig innebär det förändring. Jag ska ta hin i hågen och bli bättre på mitt jobb - på juridiken, som en del av min karriärplan.

lördag 14 juli 2012

Träning?

Har du hängt med ett tag så vet du att jag har tränat hårt under våren och försommaren. Jag har njutit av att springa till och med när det var som kallast i sommar. Hårda pass med coopertest och tabatatest lite senare på våren. Cooper var bäst men trapptesten var hårdast. Ja, det var en härlig tid.

Så blev jag sjuk för några veckor sedan. Riktigt kass. Hostan från helvetet och småfeber och ont i kroppen. Influensasymptomen försvann så klart men hostan satt i flera veckor. Hostmedicin och slem, inge läge för träning. Sedan kom det värsta. Smärtan i foten från helvetet.

Har ju haft ont i hälsenan under våren men min vana trogen ignorerat det. Så slog det till. Först när jag sprang till tunnelbanan i helt platta skor, pang sa det. Sedan efter sex timmars bilkörning med foten i en olycklig position. Tja, nu sitter jag här och har inte tränat på typ fem veckor. Det är smärtsamt, trist och plufsigt.

Nu har jag dock gjort slag i saken. Har beställt tid hos en fot-klinik. Jag måste få träna och må bra igen. Alla föresatser får inte gå åt skogen denna gången också. Alltså, jag har en plan. När jag väl får semester ska jag cykla och så ska jag styrketräna. Jag ska köpa ett träningskort på relevant ställe och så ska jag bli stark igen. Men jag vill ju springa också. Det måste gå att fixa. Om jag så ska byta dessa jävla fötter mot nya!

fredag 13 juli 2012

Blixtrar och dunder

Alltså, jag kan inte koncentrera mig på att blogga. Vädret är för häftigt. Det blixtrar och dundrar utanför mitt fönster samtidigt som himlen är oskyldigt blå på sina ställen. Det blåser och det regnar, fåglarna flyger åt alla håll och kanter och verkar faktiskt gilla vindbyarna.

Det är något med riktigt väder som gör mig upplyftad. Det är klart att jag kan skriva detta med tanke på att jag inte levt i områden i världen där vädret är livsfarligt. Det är en annan sak.

Nåja, väder i all ära. Idag finns det viktigare saker att tänka på. Mina goda vänner, familjen Slow, har fest igen. Sist var det mamma Slow som fyllde 50. Idag fyller unge herr Slow, dvs sonen, 18. Unge herr Slow är nästan kusin med mina barn. Alltså inte biologiskt utan mer på det afrikanska/kurdiska sättet, det vill säga för att dom vuxit upp tillsammans som just släkt.

Ikväll ska vi fira. Och, herregud - det betyder att det är EXAKT 3 månader till min yngsta fyller lika många år som unge herr Slow gör idag.

Grattis Rebin!

torsdag 12 juli 2012

Orka vara openminded

Igår var jag på krogen med vänner. Vi började som sig bör på stammis-aw-haket Stampen i Gamla Stan. Det är ett trevligt ställe där lantisar och folk från riksdagen och andra arbetsplatser i området blandas i en salig röra. Trevlig personal och glada människor. (Obs dock, ingen mat!!!).

Satt och hängde där ett tag, pratade politik och Island med några damer vid samma bord. Spännande och lärorikt. Nå, sedan tog vi oss vidare till Södra Bar. På terassen hade vi fantastisk utsikt över konserten med Kalle Bah och Syster Sol. Inträdet till själva konserten var 280 kronor, lite väl blodigt tycker jag så vi valde gratisterassen. Hur som, mycket trevligt folk att snacka med. Kom i samspråk med en ung snubbe som presenterade sig som graffitimålare. Vi hade ett bra snack om lagliga väggar, längtan efter att få göra snygga grejer på fula miljöer och var helt överens om behoven av en annan politik i dessa sammanhang. När han berättade att han suttit i finkan två månader på grund av sitt konstnärsskap blev jag lite beklämd. Han berättade hur unga killar (framför allt) tar till sig den kriminella identiteten som samhället trycker in dem i. Trist!

Nåja, så skvätte någon öl på mig. Det var så klart ingen fara och jag betalade tillbaka genom att trampa på ölskvätterskans fot. Vi började snacka och det visade sig att skvätterskan kom från USA och var på barnledig semester med sin man. Vi gjorde sällskap ner till Medis och drack en öl till. Vi snackade och skrattade och pratade politik en timma eller två. De bägge var övertygade Demokrater och skulle delta i återvalskampanjen för Obama. Det var fantastiskt att höra dem berätta om var Obama faktiskt åstadkommit under sina första år som president. Vi var visserligen överens om besvikelsen när det gäller demilitärisering men på hemmaplan har han nog betytt mer än vi förstår här.

Nå, summan av denna kardemumman är; var öppen när du går ut. Ta chansen att prata med folk du aldrig mött. Stäng dig inte inne och tro att du vet och kan. Jag lärde mig massor igår, om unga i Sverige och om politik i USA. Och, det kostade mig inte ens en bakfylla.

onsdag 11 juli 2012

Listor, admin och ekonomi

Hänger på jobbet och jobbar på. Fixar med administration och drömmer mig bort till en sandstrand och lite värme. Tänker att i december ska jag ta mig sjutton åka någonstans där det är riktigt varmt och härligt. Skriver listor över saker som måste fixas och inser att dom tänkta fyra veckornas semester i augusti inte kommer bli av eftersom allt kommer igång och alla förväntar sig att man är tillbaka.

Skriver listor och bockar av småsaker som man kan hinna med när det är tomt och tyst på kontoret. Funderar över karriärplaner och utvecklingsmöjligheter. Gillar läget och tänker att allt kunde varit värre. Planerar resor och utbildningar, planerar utspel och möjligheter till att flytta fram positionerna. I höst blir det i alla fall Berlin och Bryssel. Kanske något mer. Kan man drömma om en liten tur till London? 

Fast, egentligen om sanningen ska fram skulle jag helst just ju satsa på all inclusive på en strand eller vid en pool i ett riktigt varmt land. Ska nog surfa runt och kolla lite på charterresor i höst. Det kan ju inte skada att titta.

tisdag 10 juli 2012

Är så glad att jag är nöjd

Det är skitväder. Eller, det är varmt men mulet och grått. Jag jobbar. Jag har massor att göra. Rapporterna ramlar ner i mailen och förfrågningar hit och dit. Alltså, jag har inte semester, snarast tvärt om. Trots detta är jag både glad och nöjd. Eller, snarare på grund av detta är jag både glad och nöjd. Jag gillar verkligen att jobba på mitt jobb, det ger inspiration och lust.

Jag har det helt enkelt väldigt, väldigt bra och i kväll ska jag dessutom gå på konsert. Det var några år sedan nu. Jag tror att jag spelat sönder plattan för den är så genialt bra. Grönan, Tant Strul och goda vänner. Jag har det helt enkelt väldigt, väldigt bra.


måndag 9 juli 2012

På förekommen anledning

Det finns få saker som är så viktiga och effektiva som att komma samman i facklig kamp. Facklig kamp har lett till bättre lön, semester, olika förmåner och inte minst krav på en arbetsmiljö värd namnet. Det vet motståndarna varför dom tar till alla metoder för att skrämmas, hota och splittra. Det kan handla om att försvåra facklig verksamhet. Det kan handla om att som regeringen se till att det är så dyrt att vara med att man effektivt hindrar nyrekrytering. Eller, i värsta fall kan det handla om fysisk misshandel. Eller nej, inte i värsta fall för det finns faktiskt människor som dör i kampen för fackliga rättigheter.

Alla ni som kämpar, kom ihåg:

söndag 8 juli 2012

Hemma igen

En vecka på Gotland går fort. Dagarna rusar iväg i ett oändligt högt tempo och fylls av aktivitet och verksamhet och tal och möten. I år tror jag jag haft fler och bättre möten än på många år. Möjliga samarbetspartners, journalister, intressenter och spännande människor i största allmänhet. Besvikelsen i år har nog varit talen. Mellanvalsår visst men lite mer substans och glöd kräver jag. Jag har roséminglat, det brukar jag inte men det har också varit roligt. Har raljerat över dessa mingel förut men visst har dom bidragit till att höja mötesfaktorn för mig.

Nu är jag hemma igen. Möttes i hallen av staplar med flyttkartonger och högar av kläder/prylar/skräp. Dottern ska flytta i morgon. Jepp, mitt barn lämnar moderns ömma famn och kommer antagligen aldrig mer tillbaka. Eller, det gör hon kanske men då för att hälsa på - knappast för att bo. Det är en stor förändring som så klart är helt naturlig men ändå.

Idag ska vi åka till Ikea och handla inför flytten i morgon. Andrahandslägenheten de ska hyra är halvmöblerad och det innebär att vi kan lägga pengarna på lull-lull. (DE betyder att hon ska flytta ihop med pojkvännen). Textilier och gjejer som är snygga ska vi köpa. Jag har stoppat undan lite av dotterns betala hemma-pengar som en bosättningsfond. Det känns väldigt bra nu att kunna ta fram dom pengarna och bjussa på kalaset. Det gäller att vi är praktiska för lägenheten innebär compact living på riktigt. Det blir säkert bra, och en test för de unga tu.

Som väl är ligger lägenheten mindre än en kilometer från mödrarnas ömma famnar så ursäkter för söndagsmiddagar godtages inte! Nu är det dags att shoppa loss.

torsdag 5 juli 2012

Förlåt

Glömde blogga igår. Det händer så mycket och intrycken är så många att man inte hinner med? Mötte mängder av folk. Var på några seminarier. Mnglade på diverse mingel och ja, drack några gratisglas. Festade på DJ battle på Kallis. Lyssnade så klart på tal. År middag med RFSU-kamraterna. Hängde på popvänstern. Bytte lägenhet. Tja, du fattar va? Idag är det inte lika intensivt. Önskar jag sov lite bättre så jag var lite piggare. Men, det är som det är. Fullmåne, ny säng varje natt och en miljard intryck. Idag blir det i alla fall vare sig vin eller nattsudd för i morgon står RFSU värd för sex arrangemang. Det lär bli intensivt så det räcker. Så, jag säger redan nu. Förlåt igen. I morgon får bloggen vila. Det känns helt okej. På lördag åker jag hem och sover i min egen säng - och tar lite ledigt. Over and out.

tisdag 3 juli 2012

Första dagen på Almedalen

Det blev sen blogg för mig idag. Den blir kort också. Kan börja med att konstatera att jag är i Visby och att det är politikervecka. Första dagen är alltid förvirrande men samtidigt är allt som vanligt. Här ett axplock. På förmiddagen var det seminarium om manlighetskultur på fotbollsläktaren. Jag var inte där men följde det via twitter. Efter att också ha pratat med lite folk som var där kan jag konstatera att även om några kommit en bit, andra långt så finns det en del som inte kommit någonstans. Folk pratar på allvar fortfarande om att en artikel var publicerad i Aftonbladet, inte om innehållet i artikeln. Seriöst, släpp hörnflaggan nu. När dessutom den så kallade SLOn (typ supporter-kontaktperson i den egna klubben) tar detta i försvar.... Jag har lämnat Bajen Fans eftersom de försökte strypa min yttrandefrihet men jag är fortfarande medlem i Bajen Fotboll och jag har fortfarande säsongskort. Jag ser mig som en supporter, värt att tänka på. Nåväl, tillbaka till Almedalen. Två torgmöten om samvetsklausuler och islamhat. Obehagligt men sant. Kampen mot kvinnors rätt till abort är högst aktiv. Att Sverigedemokraternas kvinnoförbund är islamofober är knappast nytt. Slutligen talet. Reinfeldt tog oss på en resa runt Sverige. Alla platser som han besökt och alla människor han mött. Ganska trist och ungefär samma som förra året. Två kängor till folkpartiet, språkkrav och ungdomslöner. Så lansering av uttrycket jobbat (tror inte det fastnar). Sedan drog han talet en gång till fast lite snabbare. Tja, det var den korta versionen. Det får räcka för idag.

måndag 2 juli 2012

Almedalen, Schmalmedalen

Det snackas mycket Almedalen i media nu. Det är för och det är mot. Jag är för. Vill göra det klart på en gång men tycker nog att det skulle kunna göras förbättringar. Jag projektleder jobbets deltagande. Vi är en ideell organisation som finansieras genom medlemsavgifter och utdelning från vårt bolag. Det innebär att vi inte kan lägga lika mycket pengar som helst på våra arr. Boende är ett problem. Vi har tur och hyr privat av en bra person en bit utanför ringmuren men för många är det ännu svårare.

Lokaler för arrangemang är också dyrt för det mesta. Vi ville först hålla till i en utebar mitt i centrala Visby. Det skulle kosta oss 110 000 kronor för en dag. Och då ingick ingenting. Inte ljud, inte ljus - inte ens vatten! Nu har vi hittat andra bra och billigare lokaler så det går an.

Hur som, jag är alltså för. Det begås 1800 seminarier på åtta dagar. Det är politik, politik, politik. Det är en chans för oss som ideell organisation att faktiskt göra oss hörda i bruset, knyta kontakter och få nya infallsvinklar på våra frågor. Jag önskar att jag hade tid att gå på fler seminarier men det är så mycket. Det är politikens rock´n´roll - festival. Är du det minsta intresserad av samhällsutveckling borde du ta dig dit någon gång.

Min enda plump i protokollet är att jag inte heller i år kommer att hinna med ett enda bjudglas med rosé. Ta mig sjutton, inte i år heller!