Nyhetsbegär

Har varit utan morgontidning ett tag. Har istället försökt läsa det jag behöver på nätet och för den delen på jobbet där köket är fyllt av tidningar. Nu har jag semester och det blir uppenbart att jag saknar morgontidningen mer än jag trodde. Så, jag gjorde ett försök att få prenumerera.

Det är så klart så att den ena morgontidningen ringde för fullt när provprenumerationen gick ut. Jag sa ihärdigt nej och säljaren blev otrevlig. Då sa jag ännu mera nej så klart. Den andra morgontidningen (som jag för övrigt prenumererat på i si så där 20 år) ringde också. Dom gav mig ett fint erbjudande. Jag var intresserad men också stressad.

- Ring tillbaka, sa jag.
- Visst, sa dom.

Men tro det eller ej. Det blev aldrig något erbjudande. Istället gjorde jag i fredags slag i saken och ringde själv upp prenumerationsavdelningen. Det blev inte ett varmt mottagande.

- Vad har du för prenumerantnummer?
- Eh, inget. jag vill ju bli prenumerant.
- Ja, men du har ju varit prenumerant förut. Vad har du för prenumerantnummer?
.....
- Jag kan inte ge dig någon särskilt erbjudande, det är bara säljavdelningen som kan det.
- Okej, vad har dom för nummer?
- Dom har inget, dom ringer upp dig.
- Kan du ge dom mitt nummer då?
- Nej, dom ringer på sina listor och jag kan inte kontakta dom...
........
Okej - säljavdelningen på den stora morgontidningen. Om ni ser det här: jag är sugen på ett riktigt bra erbjudande. Ni kan ringa mig - om ni har tid.

Hur tänkte ni nu, Centerpartiet?

Centerpartiet har "upptäckt" att människor med små inkomster inte har en massa pengar på banken. Okej, att det inte är en nyhet värdig DN-debatt förstår var och en av oss. Nej, självklart förväntar vi oss en lösning på frågan när nu Annie Johanssson breder ut sig. Lösningen skulle kunna vara att öka grundtryggheten i sjukförsäkringen, se till att löneutvecklingen hänger med eller kanske att tryggheten i anställningar blir bättre.

Men nej, inget av ovanstående är det som Annie och Centerpartiet spetsar in sig på. Trygghetssystemen, inkomstskillnaderna och liknande frågor viftar Annie förbi i de första styckena. Konsumismens utbredning och SMS-lånens verkar vara orsaken till att folk inte gjort som redan Anne Wible en gång påbjöd. "Alla ska ha en årsinkomst på banken". Jo pyttsan. En inkomst - flera barn ger liksom inte utrymme för det.

Men, vad är då Centerns lösning? Jo, ett grundavdrag på kapitalinkomster. Va? Jo, alltså, om du får ränta på alla dina insatta pengar behöver du inte skatta för dom. Men, för sjutton gubbar Annie. Det funkar inte så. Har man knappast pengar till slutet av månaden när mat och ungarnas skolkostnader är betalda så spelar det där grundavdraget ingen roll. Det är lika korkat som tandvårdsreformen. Det är först när du fått råd att betala många tusenlappar som subventionerna spelar någon roll. Det är upp och ner vända världen.

Är du till salu lille vän

Vaknar till nyheten att var fjärde person mellan 18 och 29 inte tycker att demokrati är så himla viktigt. En stark ledare/diktator är helt okej enligt undersökningen. Tänker att det är ju sorgligt men ganska lätt att säga. Läser vidare och blir lätt chockad men samtidigt inte överraskad.

Enligt undersökningen är var femte person i samma ålder beredd att sälja sin röst, dvs byta parti, för en mindre summa pengar eller om en företrädare för partiet i fråga hjäper till att fixa ett jobb. Det är makalöst hur marknaden nu på riktigt tränger ut demokratin. Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp det nyliberala budskapet. Marknaden gör dig lycklig och fri.

För övrigt så spelar det ju ingen roll vad de unga röstar på. När de stora tränger ihop sig i mitten och allt bara är en tävlan om att vinna nästa val så finns det ju få saker som kan locka dom unga/gamla. När varje vision ska trängas in under budgettacken för att vara trovärdig så har ekonomismen vunnit över demokratin och framtidstron.

Visst, det finns en historielöshet och visst det är en kränkning mot alla dom som kämpar för demokrati och frihet runt om i världen men lärdomen för mig är att marknadsekonomi inte är det ultimata svaret. Det är för enkelt.

Skatteverket avslöjar?

Lördag innebär vanligtvis långfrukost med ordentlig genomläsning av tidning och diverse på datorn. Som du kanske minns har jag efter typ 25 års troget bläddrande i DN bytt morgontidning och idag blev jag igen påmind om varför. DN-debatt? Förr innebar det en verklig nyhet och något att prata om över frukostbordet. Inte längre.

"Skatteverket avslöjar, inga mer pappersblanketter".

Alltså, jag fattar att det för en del människor är en nyhet och lite läskigt. Jag fattar också att vi har en digital klyfta i landet som innebär att en del människor måste få extra hjälp och att man måste se till att till exempel min mamma som är helt okunnig/ointresserad av datorer kan göra rät för sig. Men inte är det dagens debattämne? Skatteverket kunde skickat ut ett pressmeddelande som blivit till ett TT-telegram....

I SvD presenteras på Brännpunkt-nätet en artikel från två socialarbetare där man beskriver hur klyftorna ökar och hur man inte längre har vare sig resurser eller tid att hjälpa som förr. Trångbodhet och barn vars föräldrar är arbetslösa som växer upp under ganska knaggliga förhållanden. Strax där under en artikel av SD som stödjer den där kommunen som beslutat förbjuda tiggeri. Samband någon? Det kan diskuteras. Det är en debatt som är värd att ta, något att snacka om över frukostbordet.

"Skatteverket avslöjar...." Bah, vilket trams!

Idag blir Alla SvD-prenumerant för på Solsidans motsatta sida växer molntäcket

Jag har i många år prenumererat på DN. Inte för att jag tycker det är en väldigt bra tidning utan av vanans makt. Den har liksom hängt med och jag har mer och mer retat upp mig på funktionen som regeringsmegafon. Egentligen behöver man ju ingen morgontidning eftersom man lika gärna kan sätta igång datorn men det är något med det där att bläddra och prassla - särskilt på helgen.

Som sagt, DN har varit min följeslagare länge. Faktiskt sedan jag flyttade till Stockholm. Nu är det slut med det. Idag säger jag upp min prenumeration och inleder istället ett förhållande med Svenska Dagbladet. Det som fick mig att bestämma mig för att byta tidning var denna krönika. Läs den för ibland säger 1000 tecken mer än 1000 ord!

Tyvärr känns den här ännu mer relevant nu än då:

Singel i Sumpan

I helgen var jag på julfest. En trevlig tillställning med både gamla och nya bekanta. Satt ner och pratade med en av dom nya och hon ville berätta lite om sig själv och så klart att jag skulle göra det samma. Eftersom mina ungar hade glidit förbi en liten stund så undrade hon om deras pappa och vårt familjeliv.

- Vi är skilda sedan 12 år, berättade jag.
- Jaha, men då finns det väl någon annan?
- Eh, ja det gör det säkert men jag väljer att ha det så här!
- Men, det behöver du väl inte göra? Det finns säkert någon....

Men, alltså - på riktigt. Vad är det med folk? Jag väljer väl själv om jag vill vara singel eller på jakt. Det är inte så att tvåsamhet är det ultimata för alla. "En singel måste alltid förklara sig" ropar en rubrik ut i dagens DN. Det är så sant. Artikeln börjar också väldigt bra men till slut så slinker intervjuvobjektet in på samma spår. Typ att det är synd om en singel.

Det är inte synd om mig. Jag vet vad jag vill och jag har det jag behöver. Saknar jag något så löser det sig vanligtvis också. Frågan är väl snarare; är du lycklig i din tvåsamhet min vän?

Makt och korruption

Tänkte skriva lite smutsiga detaljer om det politiska spelet kring morgondagens val av KSO i hemkommunen. För dig som inte vet så betyder KSO kommunstyrelsens ordförande vilket betyder typ statsministern i kommunen. Började på en sådan text men efter ett par stycken av krånglig text tänkte jag att "vem bryr sig"? Så, jag raderade och började om.

Kanske kommer denna sista söndagen i oktober innebära överraskande kontakter som ställer allt på ända. Man kan konstatera att inget är klart förrän allt är klart. Med alla dom turer som varit hittills så förvånar ingenting längre. Imorgon ska jag i alla fall göra debut som ledamot av kommunfullmäktige. Det ska bli väldigt spännande och jag ser verkligen fram mot att debattera, verkligen.

Politik håller man som sagt vanligtvis (förhoppningsvis) på med för att man vill förändra. Ibland handlar det om att bevara. Andra vill bara berika sig själva och det är då makten verkligen korrumperar. Det är inte ofta jag och Peter Wolodarski är överens men här är han "spot on".

Solidaritet för fan

Igår kom det en kvinna till valstugan med tårar i ögonen. Hon berättade att hon är 63 år, grafiker och arbetslös sedan två år. Sliten och ledsen vädjade hon att vi måste byta regering. Hon beskrev sin vardag i "åtgärder" som innebar att hon och några andra tvingas plocka skräp på gator och torg för att få en a-kassa som är så liten att hon måste söka socialbidrag. Hon jobbar alltså heltid men får ingen lön. "Jag orkar inte fyra år till", sa hon. Och jag är rädd att hon menade det.

Det måste bli ändring på det här.

Idag gör den högborgerliga tidningen DN den klassiska genomgången av vad olika familjetyper tjänar på en Rödgrön- eller Alliansseger i valet. Självklart handlar det bara om kronor och ören och inte svårberäknade saker som trygghet, jämställdhet, bättre miljö och välfärd med mera. Detta till trots kan man konstatera att ALLA VINNER OM DOM RÖDGRÖNA VINNER.

Jag säger som Verklighetens folk: Solidaritet för fan!

Kreditvärdighet

Idag finns det mycket att blogga om. Man kan snacka personligt om hur jävla jobbigt det är att vara ensamstående tonårsförälder. Man kan snacka sport, både friidrott och fotboll och dom tappade poängen i Sundsvall. Man kan snacka kriminalpolitik och diskutera Lindbergs straff för alla sexövergrepp. Jag tänker välja att snacka ekonomi, det är det nog få andra som väljer idag.

Läste i DN (pappersupplagan, artikeln finns ännu inte på nätet) att Stockholms stad tänkte stämma ett kerditvärderingsföretag för att man gett Stockholm för låg poäng. Märkligt. Det måste väl ändå vara upp till företaget att mäta som man tycker är rimligt?

Företaget i fråga hade givit Stockholm riktigt låga poäng eftersom man säljer ut värdefull egendom och lever upp pengarna. Det är alltså samma sak som regeringen gör med Sverige. Anledningen till att statsskulden minskar är ju att vi sålt av en massa egendom och därmed äger mindre gemensamt. Det borde i rimlighetens namn betyda att vi de facto är fattigare. Det har det aktuella kreditvärderingsföretaget fattat.

I det långa loppet är den gemensamma egendomen mer värdefull än alla sänkta skatter och förmögenhetsöverföringar till privata intressen. Insikten om detta är en av skillnaderna mellan höger och vänster. Att tömma sina fickor för kortsiktiga intressen har aldrig riktigt fungerat. Jag hoppas svenska folket förstår att vi är mindre rika nu än vi var.

Bröllopsyra?

Igår presenterades en avhandling som slår fast att låg ersättning i a-kassa inte är något incitament för att söka jobb. I avhandlingen konstateras också att rejäla arbetsmarknadsutbildningar och likande insatser ger ett bättre resultat för framtiden. Trygghet och möjlighet till utbildning i lågkonjunktur är det bästa sättet för ett land att ta sig igenom en sådan.

Aftonbladet toppar med "Kärlekskrisen i kungahuset".

Askmolnet fortsätter att ställa till besvär för flyget vilket leder till ekonomisk kris för både företag och människor. Folk som varit på resa av olika skäl är strandade på fel kontinent och exportberoende länder får slänga färskvaror och riskerar arbetslöshetskriser.

Expressen toppar med att Madeleine fortfarande bär sin förlovningsring.

Valfusket inom moderaterna blir solkigare och solkigare. Litorin var extremt patetisk i sitt försvar igår. Riktigt roligt blev det när han bitskt frågade reportern om "hur hon visste att dom inte gjort det det" på frågan varför dom inte ringt runt till medlemmarna. "Jo, för att du själv skrivit det i det här brevet".

DN-debatt avhandlar frågan huruvida det är svensk tradition och lämpligt att Victoria ska bli bortlämnad till Daniel av sin pappa.

Därför lovar jag härmed att aldrig mer nämna det där bröllopet i denna blogg!

Fredagstävling

I morse cyklade jag som vanligt till jobbet och idag hade jag sällskap med Beatrice Ask. Nu är det ju så att jag är ganska van vid politiskt mumbojumbo och jag vet hur dom drillas inför intervjuver. På sista tiden har jag dock blivit allt mer förbryllad över mediastrategierna i regeringskansliet men idag tror jag det hela nådde sin höjdpunkt.

Kan någon tala om för mig vad Beatrice Ask säger i detta inslaget? Det vore helt underbart för jag förstår verkligen inte. Det är en massa ord som staplas på varandra utan innehåll. Tydligen hade hon gjort något liknande i TV 4 men det ligger inte ute ännu.

Under rubriken "Goes around comes around" skickar jag här med lite bonusläsning1 och bonusläsning2.

Till Göran Hägglund

Idag hade jag min blogg helt klar för mig. Men nu är allt förstört. Jag hade tänkt skriva om bristen på logik när det gäller skulden för krisen. Jag hörde nämligen en diskussion på radion igår som handlade om SAS kris. VD:n för Skavsta flygplats var tydlig. Hennes förklaring var: "det beror på kollektivavtalen". Ryan air går med vinst eftersom man inte har kollektivavtal, SAS går med förlust för att man har kollektivavtal. Det är alltså arbetarna på Ryan air som betalar bolagets vinst med sämre villkor. Det faktum att SAS uppfyller behovet av trafik även på mindre lönsamma rutter var ingen del av analysen, inte heller säkerhet eller arbetsmiljö.

Det var då det slog mig - allt är fackets fel. Ju mer jag tänker på det så blir det mer och mer glasklart. Trots att vi har Europas mest flexibla arbetsmarknad (enligt arbetsmarknadsministern) så är det LAS och kollektivavtalen som är roten till allt ont. Det är så klart arbetarna och deras företrädare som skapat krisen. Ellervänta, Reinfeldt hänvisade ju också till några obestämda giriga typer i USA och London också men i alla fall. Hm, att det skulle vara något systemfel i den nyliberala rovdriftskapitalismen verkar inte ha slagit någon.

Nå, när jag läste DN i morse fick jag dock något annat att tänka på. Jag har alltid hävdat att kristdemokraterna är onda och nu har jag fått verkliga belägg. Du Göran, hemma vid mitt köksbord pratar vi om normer och stukturer. Mina döttrar berättar dagligen om hur dom utsätts för det du föraktfullt kallar "politisk korrekthet" genom att de patriarkala och förlegade normsystem som påhejat av dig multipliceras vid olika köksbord.

Vi heter visserligen inte Svensson. Nej, vårt familjenamn är ett sånt där konstigt namn som man måste bokstavera åt folk. Men vet du Hägglund, vi är verklighetens folk ändå. Vi lider under förlegade normer av patriarkalt förtryck, homofobi, rasism och alla slags gammeldags tänkande. Vi gillar alternativ konst och läser både veckotidningar och "finlitteratur". Nej du Hägglund. Hoppas du och dina unkna normer åker ur riksdagen, och jag menar det verkligen!

Politik för dom som har

Lite i elfte timman känner jag att jag ändå måste kommentera debattartikeln från fyra stockholmssossar som publicerades i DN igår. Varför jag känner detta behov? Jo, dels för att jag som du vet planerar att byta ut regeringen och då tillsammans med bland annat sossarna. Men också för att en av undertecknarna av artikeln är kommunalråd i min hemkommun där vi redan bedriver ett samarbete i röd-grön anda.

Jag läste artikeln igår och förundrades i första hand över bostadspolitiken. Fler ska ha möjlighet att bo i villa och bostadsrätt. Det måste vara en självklarhet att två personer med heltidsjobb kan bo i en villa, säger man bland annat. Man ska ha möjlighet att göra boendekarriär! Sossarna måste bli ett parti för dom lyckade, fortsätter man. Men kära nån. När vi har bostadsbrist, folk lider av trångbodhet och det finns en stor hemlöshet - är då den viktigaste frågan om folk kan bo i villa eller inte?

Det finns ingen brist på villor och bostadsrätter. Om fler vill köpa kommer det att byggas fler. Problemet är att vi inte har nog med hyresrätter. Hur svårt kan det vara att förstå. Problemet är inte bristen på boendekarriär utan att folk inte kommer in på bostadsmarknaden. Om alla ska bo i "marknära boende" i Stockholm lär staden behöva växa på bredden, det är ingen tvekan om det.

Idag hyllas de fyra på ledarplats i DN. Man hyllas för att man vill avskaffar LAS och arbetsförmedlingen. Men, det är väl inget nytt. Om man vill förnya sig får man väl tänka ut något nytt. Inte bara upprepa vad borgarna sagt under lång tid. Jag, som antagligen liksom du tillhör något slags medelklass, vet att jag får det bättre om alla får det bättre. Det är dags för något nytt, det är dags för visioner. En annan värld är möjlig.

Nu börjar det!

Idag skriver Karin Jämtin på DN-debatt om vinster i friskolor och så kallade välfärdföretag. Karin menar att det inte borde vara tillåtet att plocka ut vinster ur dessa. För mig är det en självklarthet men jag kan tänka mig att det blir ett ramaskri i sossepartiet, för att inte tala om i miljöpartiet. Det är som om alla dessa människor helt missat att Sverige i princip är det enda europeiska landet som tillåter att vinster plockas ut från privatskolor.

Karin Jämtins artikel är något mer än bara en artikel om friskolor och vinster. Den är också en positionering i sosseleden och en direkt uppmaning till sossekongressen. I höst står nämligen det stora avgörandet. Ska sossarna i Stockholm svänga ännu mer höger för att man tror att det är så man räddar hem mittenväljarna eller är det kärnväljarna som är räddningen.

Själv tror jag att lösningen för sossarna, inte minst i Stockholm, är att hitta tillbaka just till sina rötter. Tyvärr är jag inte säker på att det är dit man svänger. Jag vet att det finns starka krafter inom sosserörelsen som tror att räddningen ligger i att haka av "förorten" och satsa allt mot bostadsrättsomvandlande friskoleföräldrar. Dessa grupper måste så klart också känna sig hemma och välkomna men inte till priset av kärnväljarna. Dessutom tror jag att väldigt många medelklassväljare faktiskt vill se ett sammanhållet samhälle så de kommer liksom med på köpet.
Jag är glad att Karin tagit första steget, nu väntar jag spänt på motreaktionerna.

Annars ska jag gå på parkteater idag, det finns fortfarande en och annan som behöver släpas med. Under Eken på Djurgården 18.30.

Poliser, poliser, poliser och lite bistånd

För en gångs skull är jag och DN:s Peter Wolodarski överens om åtminstone en sak. Moderaternas mål idé om att vi absolut ska ha 20 000 poliser är galet. Ett mål om 19 000 eller 28 000 likaså. I dagens DN (finns inte på nätet ännu) kommer Peter ut och håller med om vänsterns kritik mot tramset. Det är ju roligt. Målet måste väl vara att ha så många poliser som behövs och att poliserna ska göra polisarbete, inte annat.

Samtidigt jämför Wolodarski målet om 20 000 poliser med en-procents målet när det gäller bistånd. Han kallar det planekonomi och hävdar att biståndsmålet hindrar ett verkligt arbete för att minska fattigdomen. Det är helt oförståligt. En-procents målet handlar om att vi i den rika värden ska avstå en del av vår rikedom till förmån för fattiga länder. Det handlar om symboler och ett sätt att komma vidare. Det handlar om praktisk solidaritet och att betala tillbaka lite. Det är självklart inget tak men ett mål.

Nej, att blanda äpplen och päron må vara bra i mos och saft men när det kommer till politik och politiska mål blir det tokigt. Fast, det är lite roligt att moderaterna utsett Alice Åström (v) till skuggjustitieminister - kanske för att skrämmas. Ett av argumenten är att hon motsätter sig målet om 20 000 poliser. Det är inte ofta vänstern har DN på sin sida.

Kvinnor - en särskild sort

Ofta orkar jag inte ta mig igenom DN:s ledare på morgonen. Ofta tappar jag intresset redan efter ingress och inledningen. Hoppar till sista stycket och konstaterar att deras slutsats inte är min slutsats. Idag är vi dock överens, DN och jag. Kvinnors asylskäl måste tas på allvar, eller rättare måste tas upp överhuvud taget.

I ledaren åberopas en tjänsteman från migrationsverket. Han säger att "könsskäl" är ovanliga som asylskäl, om dom existerar är det fråga om könsstympning. Alltså, det är nu sju år sedan jag hoppade av utlänningsnämnden och detta var ett av skälen. Tänk att man inte kommit längre. Jag vet inte hur många utbildningar om kvinnors asylskäl man påstår sig ha genomfört. Vad är det som gör det så svårt?

I ledaren tar man upp asylskäl som kringskär kvinnors frihet. Det handlar om könsstympning och förtryck av olika slag. Det är så klart viktiga frågor. Jag skulle vilja lägga till att kvinnor som kommer till Sverige faktiskt inte sällan har egen politisk verksamhet som skäl. Det kan vara så att vare sig kvinnan eller myndigheten upptäcker detta. Kvinnor är så vana att behandlas som bihang till sina män att det fortsätter in i den svenska myndighetssfären. Att kvinnan är den som ser till att partisanerna har mat eller är den som smugglar dokumenten till tryckeriet är liksom bara något som sker, det är enligt miggan inga skäl. Hade inte varit för mannens "riktiga" politiska verksamhet hade ju inte kvinnan heller varit utsatt för fara.

Nej, så ser det ut i världens mest jämställda land. Visst erkänner man kvinnor som folkgrupp, men som en mindre värd sådan och att kvinnor är egna politiska varelser, nä fy - någon måtta får det vara.

Inkonskevenser

Kom i säng allt för sent i går så det gick segt att komma upp i morse. Väl uppe blev det dock ett uppvaknande. Frukostkaffet inmundigades nämligen tillsammans med Centerpartiets Lena Ek. Ja, hon var på radion alltså. Jag satt hemma i mitt kök.

Hon kan ju inte vara riktigt riktig. Hon tycker att man ska ha mer överstatliga beslut om försvarspolitik ("fredsframtvingande") i EU. Fast, om man inte vill vara med så ska man slippa. Fast, det kommer antagligen inte att gälla Sverige eftersom vi antagligen kommer att vara överens.

Hm, om man inte behöver rätta sig efter ett beslut så kan det väl inte kallas överstatligt. Då blir det ju ett mellanstatligt samarbete för dom som vill och vad var då poängen med att vilja ha mer överstatlighet? Hm, lyssna själv och se om du fattar.

Nästa omskakande nyhet var att en undersökning kommit fram till att det är mest medelålders män med borgerliga värderingar som får komma till tals i debatten och då inte minst på DNs debattsida. Nähä??? Är det verkligen så?

Ja, det går ju att raljera men när man lyssnar på den efterföljande debatten och hör debattredaktören rättfärdiga sina urval med att det ju är fler män än kvinnor som har makt så blir man mörkrädd. Lyssna själv (länken till inslaget var inte ute när detta inlägg skrevs så du får bläddra ner en bit själv) och säg vad du tycker.

Jepp, nu sågade jag först en kvinnlig toppolitiker och sedan plussade jag för att släppa fram fler kvinnor i debatten. Vad sägs om det?