tisdag 31 maj 2011

Men hur gör man?

Har bästa bloggrejen. Måste bara lära mig hur man lägger upp en ljudfil på antingen blogger eller i värsta fall Youtube. Alltså en vma filer. Tar gärna emot tips. Får lämna det som en cliffhanger. Men när jag lärt mig så ska du få en överaskning som heter duga.

I avvaktan på det kommer en pausfågel:

måndag 30 maj 2011

EU:s värdegrund

Det sägs att alla människors lika värde och andra fundamentala principer är den grund som EU vilar på. Att det är tveksamt fattar man när man ser hur en del minoritesgrupper, som till exempel Romer, lever inte minst i södra Europa. Vi är heller inte så dåliga kålsupare i vårt avlånga land.

Nåja, detta till trots blev jag väldigt förvånad igår när jag insåg att det faktiskt finns ett land i Europa där skilsmässa är förbjudet. Det var när Birgitta Olsson (EU-minister) på Twitter glatt utropade att hon var glad att man nu i en icke bindande folkomröstning röstat för att man i framtiden ska kunna skiljas även på Malta som jag blev varse detta.

Jag frågade Olsson direkt om hon inte tyckte det var lite märkligt med tanke på att vi ska ha en gemensam värdegrund i Europa att ett land som varit medlemmar sedan 2004 fortfarande inte tillåter skilsmässa. Det känns väldigt medeltida. Det ger ju stora problem för exempelvis kvinnor som lever i misshandelsförhållanden och som förlorar sin möjlighet till självständighet inte minst ekonomiskt om man inte kan skiljas.

Birgitta Olsson svarade i en mycket pedagogisk ton att vi inte har gemensam familjerättslagstiftning i Europa. Det är så klart sant men vi ska ju ha en gemensam värdegrund? Om människor inte har rätt att bestämma vem dom ska leva med har man väl ändå förlorat en väsentlig del av denna värdegrund?

Olsson fortsatte med att prata om att vi har gått före med äktenskap för homosexuella och att liberala kvinnor var dom som lagt grunden till sociala reformer. Hm, jag hävdade att det var arbetarrörelsens kvinnor som gjort det. Så blev det lite snack om SRHR och HBT vad det nu har med saken att göra?

Jag vidhåller att det är konstigt att man kan påstå att vi har en gemensam värdegrund som bygger på mänskliga rättigheter om alla länder i Europa inte ens tillåter skilsmässa. Och nästa gång Birgitta Olsson påstår att det är så, påminn gärna om Malta!

söndag 29 maj 2011

Lite mer om min mamma (och andra mammor)

Jag är uppvuxen i en by på landet. Ja, inte i typ urskogen men en knapp mil utanför "huvudorten". Vi hade skola, kyrka, telefonkiosk och en affär så vi var ju inte helt förvildade. Tre gånger per dag gick också bussen till stan. Det var tryggt och senare lite tråkigt och väldigt traditionellt. På morgonen lämnade papporna byn för att åka till jobbet och mammorna skickade ungarna till skolan för att sedan ta sig en morgonfika.

Det fanns två politiska partier som lockade till intresse i byn. Centern och sossarna. Men så en dag gick de bägge partierna i centralorten i klinch på ett sätt som inte gynnade byn. För att kunna ta byns parti grundades då Samhällsföreningen. Där kunde man samlas mot politikerna oavsett vilken partibok som doldes i innerfickan. Med tiden löste sig den politiska knuten men föreningen blev kvar. Den blev en festfixarorganisation och ordnade danser och fest istället för att ta politisk ställning.

Med tiden ville också mammorna i byn hitta på något så man bildade Samhällsföreningens damklubb. Damklubben träffades en kväll varannan vecka under frevändningen att man skulle handarbeta. På varje julfest satte man också upp en liten barnteater till alla andras stora glädje. Men det egentliga motivet till föreningen var dolt.

Jag minns det så väl. Den där lördagen när byn tömdes på kvinnor över 18. Det var nämligen åldersgränsen för att få åka med på Damklubbens årliga dagstur. Redan klockan åtta samlades mammorna på busshållsplatsen för avresa till något exotiskt resemål. Ibland gick resan till Helsingborg och någon gång till Jönköping. Det var nog inte målet som var viktigt utan resan.

Hemma i byn fick papporna se till att barnen togs om hand och det blev många kanelbullar och saft istället för lagad lunch. Det var spännande och roligt att ha en heldag utan kvinnor i byn som styrde och ställde.

Ännu roligare blev det när mammorna kom hem framåt kvällen. Då hade dom så klart köpt presenter för att döva sitt samvete över att ha lämnat oss barn "vind för våg". Dessutom hade det blivit ett och ett annat glas vin i plastmugg på bussen och vid lunchen så mammorna var både fnissiga och busiga.

Det var härliga tider och en trygg och lycklig tid. Det var en uppväxt på landet.

lördag 28 maj 2011

Knark

För några dagar sedan när jag var på väg hem kom tre unga killar ut från tunnelbanan samtidigt som jag passerade. Killarna tände varsin cigg och doften var tydlig. Det var inte Camel lights det var fråga om. Hm, vad gör man då? Klockan var tidigt på eftermiddagen och det var fullt av folk runt om kring som inte reagerade.

Att ringa polisen och säga, "hallå, det är några ungar här som röker jazztobak" hade knappast gjort någon skillnad. Om polisen inte dyker upp mitt i ett pågående nazistanfall lär det knappast bli någon utryckning för dessa ungar.

Som en blixt från klar himmel presenteras idag siffror som visar att ungar föredrar knark framför sprit. Eh, ja - på riktigt. Sverige har den mest restriktiva narkotikapolitiken i Europa, det verkar ju funka? Jag pratar med mina ungar och kan konstatera att siffrorna i Aftonbladet inte verkar ljuga.

Vad är då lösningen? Jag har sett för mycket skit i spåren av knarket för att tycka det är okej. Finns det någon som har en plan? Ska man - behöver man - göra något? Eller, ska vi låta ungarna knarka loss?

fredag 27 maj 2011

Min mamma och jag

Varje morgon pratar jag med min mamma. Det har jag gjort i flera år men samtalet har blivit viktigare för oss båda sedan pappa gick bort i hösts. Vi har inte så mycket att prata om varje dag men då nöjer vi oss med att kolla av läget.

Idag frågade jag min mamma om vädret. Det var så där i byn liksom det är här.

- Men ikväll ska jag ju på fotboll, sa mamma.
- Jasså, då är det ju roligt om det är fint väder, svarade jag.
- Nja, det spelar inte så stor roll. Vi har våra platser på läktaren under tak....

Ni som inte känner mig skulle kunna tänka att mamma skulle se en match på någon stor stadion någonstans. Att hon skulle se ett lag i någon division som räknas. Så är det dock inte. Mamma ska titta på byns lag som ligger i div tre. Hon åker in till huvudorten i avvaktan på att byns idrottsplats ska rustas upp.

Min mamma som är 71 år bryr sig inte om huruvida solen skiner på hennes lag. Hon vill se dom spela fotboll och vinna. Förlorar dom så blir det uppläxning och gnäll i byn den kommande veckan men eftersom mamma har säsongskort kommer hon att vara där nästa match ändå.

Det är något att fundera över när du snackar fotboll nästa gång.

torsdag 26 maj 2011

Fotboll och världskrig

När man läser tidningarna dagerna efter "det fruktansvärda attentatet" på Swedbank arena i förrgår tror man bestämt att stadion bombats och att folk skadats i drivor. Det är hemskt att en idiot kastat in ett knallskott på plan. Det är också självklart att människor inte ska springa in och fysiskt attackera spelare. Men, det är inte ett världskrig som utbrutit.

Nu kommer kraven på mer kontroll, reducerad ståplats och vad vet jag. Jag tror att det mest extremistiska jag läst var att man skulle ha fingeravtryck vid insläppet. Hallå!!! Har ni tappat alla proportioner. Vi snackar om fotboll. Sveriges största folkrörelse.

Jag vägrar falla till föga för idioterna som kommer i casual-klädsel och ger sig på motståndarsupportrar eller springer in på plan. Jag vägrar också acceptera att det är minskad personlig integritet och känslokontroll som ska lösa allt. Alltihop är angrepp på min klubb, mitt lag och min kärlek till fotbollen. Jag vägrar också att gå med på att det är ett krig som pågår. Fotbollen är en del av samhället och det är i samhället vi har problem, inte i fotbollen.

onsdag 25 maj 2011

Liten blir stor?

När jag slutade gymnasiet i hemstaden tog jag nattåget till Stockholm samma kväll. Jag var ivrig att få börja mitt vuxenliv och njöt av varje dag. Redan under påsklovet hade jag fixat jobb som vårdbiträde på en långvårdsavdelning och en bostad i andra hand. Det var härliga tider.

Om drygt två veckor slutar min äldsta dotter gymnasiet. Nu är tiderna annorlunda. Klart att hon också längtar efter att flytta hemifrån men utsikterna är väldigt mycket sämre än när jag flög ut. Idag saknar en kvarts miljon unga vuxna bostad. Det är inte klokt.

Det är inte ofta jag typ önskar att jag vore rik. Det är inget jag traktar efter. Men, just nu skulle jag faktiskt vilja ha en mille eller två. Då skulle jag köpa en bostad till min dotter i studentpresent. Det vore fina fisken. För nu vill hon bli vuxen, och jag önskar henne det samma.

tisdag 24 maj 2011

Fear of the mail

Jag har ganska många mailkonton. Det är dumt för ibland hinner jag inte öppna och kolla dom. Då blir jag stressad och undviker att göra någonting åt det. Nu är det dag igen. Jag måste kolla tre konton som jag inte har öppnat på nästan två veckor. Suck.

Skulle behöva mer tid för att hinna med. Tid för fri tid och sånt. Det skulle vara så skönt att slippa detta ständiga dåliga samvete som gnager och gör att sömnen blir dålig. Jag är glad att jag är ensamstående så att jag inte dessutom blir tvungen att lägga tid på att hålla ihop. Eller?

Nåja, idag ska det som sagt ske. Förlåten ska falla. Jag vet ju av erfarenhet att när jag väl öppnat brevlådorna så känns det bättre. Stressklumpen gör mindre ont och steget blir lite lättare. Det ser jag fram emot.

söndag 22 maj 2011

Ut i verkligheten

Måste få lite studentrelaterat gjort idag. Bestämma leverantör av studentplakat, planera buffé, dukning och vad man nu måste göra. Trots att vi kör en "lågbudget-variant" är det mycket pengar som ska ut dom kommande veckorna. Nåja, det kan det väl vara värt. Dottern har kämpat hårt dom gångna åren och klarat sig igenom med den äran. Det är riktigt fint. Det är också oändligt spännande att skicka ut sin unge i verkligheten.

Jag har försökt förmå dottern att inte söka något universitetsprogram på en gång. Det känns fint att hon lyssnat. Istället har hon sökt en liten enstaka kurs inom det område som hon har i kikaren. För att känna på liksom. För att inte sätta sig med en kvarts mille i studielån och en utbildning som sedan känns fel. Hon är också lyckligt lottad som har både sommarjobb (lite för mycket) och antagligen jobb i höst.

Nåja, tillbaka till planeringen. Inser nämligen att jag kommer att behöva hyra en kyl. Det känns helt galet men jag bor helt enkelt för trångt. En kyl som får plats under ett av bufféborden. Kära nån, hur ska jag få ihop det här? Men, å andra sidan. Dottern har sytt sin egen klänning, trots att hon inte sytt en söm förut. Då borde väl jag kunna få ihop en buffé och en studentskylt.

lördag 21 maj 2011

Fega as, SMR går till attack.

Idag var det manifestation mot utförsäljningar på Golfängarna i Sundbyberg. Jag var där för att hälsa på och kanske säga några ord. Totalt var vi kanske 12 personer vid det bord Ung vänster ställt ut. Två unga tjejer höll en banderoll med budskapet "Ge fan i våra hyresrätter". Förbipasserande gav glada tillrop och skrev glatt under namninsamlingen.

Då plötsligt, från ingenstans, kliver sex (vuxna) män resolut fram. Dom går rakt fram till tjejerna som håller banderollen och säger, den här ska bort. Jag trodde först att dom skojade men insåg snabbt att det här var allvar. Ungdomarna som alla var i 18-20:års åldern blev så klart väldigt skakade. Killarna tar banderollen och går mot sjön för att slänga iväg den.

Så jag och några andra av dom lite äldre som var där går efter och jag skriker åt folk att ta bilder. (Det finns ett helt album). Killarna vänder då och är mycket hotfulla. Dom försöker ta min mobil och ger sig på en annan kvinna och slänger henne brutalt i marken.

Vid det här laget inser jag att det är läge att ringa 112. Sagt och gjort. Jag berättar vad som händer och killarna inser att det är läge att anse operationen utförd. Dom börjar gå med raskare steg och jag ger polisen koordinater. När dom springer iväg går jag tillbaka till ungdomarna och kvinnan som åkt i backen (inte allvarligt skadad).

Alla är skärrade och vi väntar på att polisen ska komma. Det gör dom också. En timma och tio minuter senare. Vi är tacksamma att det inte blev mer handgemäng. Poliserna var treviga och bra men dom borde så klart varit där en timma tidigare. Suck.

Kontentan, sex män i 25-30:års åldern gav sig alltså på ett gäng tonåringar. Dom var ute efter att sätta sig i respekt och skrämmas. Fega as säger jag, fega as!

Uppdatering
Jag skriver att det handlar om SMR i rubriken. Jag kan så klart inte vara säker på det men dom känns igen från tidigare attacker och dessutom har SMR en liten grupp anhängare som viftar med sina flaggor och klistrar klistermärken runt Sundbyberg.

fredag 20 maj 2011

Imorgon går världen under

Enligt domedagsprofeterna går världen under imorgon. En del tror att den senaste veckans galenskap med en chef för IMF som misstänks för att ha våldtagit en städerska och en kung som finns på komprometterande bilder som hans kompis försöker köpa för miljoner beror på detta. Jag tror att det bara är maktmän som inte fattar.

Hur som helst, vi snackade på lunchen om vad vi skulle göra om det var på riktigt. Hur skulle vi tillbringa dom sista timmarna. Tvättstugan är väl utesluten men någon tänkte i alla fall poppa en kastrull med popcorn. Själv har jag ett råd till dig om du funderar över samma fråga. Det får framföras av artisten som en gång i världen var känd som Prince.

torsdag 19 maj 2011

Ansvar och retorik

Har arrangerat ett frukostmöte på jobbet idag. Under kristallkronorna som vi glömde tända diskuterade ett trettiotal fotbollsupportrar med (några) politiker bland annat om möjligheten att få använda pyroteknik på arrangemang. Det kan lätt konstateras att man ofta pratar förbi varandra.

Som av en händelse så publicerar expressen idag också en artikel undertecknad av Bajen, DIF och AIK. Jag tycker den är riktigt bra och viktig. Den visar också hur långt det har gått med kraven på våra klubbar. Jag tycker att polisen har en hemläxa och även samhället i övrigt. Det betyder inte att jag gillar folk som sabbar och förstör. Men för att visa hur snett det gått med retoriken, ett litet belysande exempel.

Jag läste upp en passage ur artikeln i fikarummet: "Vi har heller inte möjlighet att agera extraföräldrar åt 15-åringar som tar sin första fylla på ett pendeltåg eller en buss på väg till en match långt utanför Stockholm". Klockrent tycker jag, det är just så det är. Min kollegas reaktion blev "jasså, men är det inte ett problem att man serverar öl och sprit på arenorna"?


Detta är ett typiskt exempel på hur fel tankarna leder så fort vi pratar om fotboll. Jag undrar så klart vilken klubb som ska ta ansvar för den fjortis som tar sin första fylla på Rissne ängar vid skolavslutningen för det lär också hända. Hade klubbarna sagt i artikeln att dom inte kan ta ansvar för femtonåringar som dricker sig fulla på folköl på läktarna hade jag reagerat på samma sätt som min kollega men det här blir bara tramsigt.

onsdag 18 maj 2011

Kroppsliga begär

Med en sådan rubrik skulle ju denna bloggpost kunna handla om vad som helst. Kanske tror du att jag tänker skriva om den senaste sexskandalen med ännu en högt uppsatt man som misstänks för våldtäkt. Men det ska jag inte. Jag nöjer mig med att konstatera att jag aldrig upphör att förvånas. Om du vill fundera vidare på frågan tycker jag du ska lyssna på inslaget med polischefen Anne-Marie Orler i P1 från i morse. Länk här.

Nej, det jag skulle prata om var mina egna kroppsliga begär och då tänker jag inte på pirret och vårkärlek och sånt utan annat. Jag tänker på träning och mat. Den senaste veckan har jag ätit dåligt vilket lett till att jag sovit dåligt vilket så klart minskar lusten till träning. Samtidigt så längtar min kropp efter att bli använd. Att få jobba med muskler till bristningsgränsen och känna den där härliga tröttheten efteråt.

I går regnade det sjukt mycket när jag skulle hem så jag lämnade cykeln på jobbet eftersom jag skulle direkt till möte. Så, slag i saken och jag tog stavarna till jobbet. En timma och 10 minuter tog det att gå i ganska rask takt med ordentlig packning (kläder och dator och vad det nu var). Kroppen blir glad och jag blir glad och det är härligt. Nu är jag hungrig och i helgen ska jag träna massor av styrka när friskis har öppet hus.

Hm, men så funderar jag ändå. När man tränar så äter man bra och så sover man bättre. När man tränar blir man starkare och god mat och sömn gör att man blir pigg. Kanske ska man fundera på vad man ska använda all energi till. Det är ju ändå vår.

tisdag 17 maj 2011

Lek eller lära

I Svenskan finns en artikelserie som handlar om lek och lekens betydelse i olika sammanhang. Igår var det en professor emerita som berättade att i så kallad fri lek befästs dom könsroller som barn fått inpräntade från vaggan. Dåliga egenskaper som mobbning och herre på täppan-beteende utvecklas och inte sällan finns det våld med i leken.

Det kräver att vuxna faktiskt hjälper barnen att hantera den så kallade fria leken.

I denna kunskap som faktiskt bygger på såväl forskning som erfarenhet läser liberala förståsigpåare in att det handlar om att trycka in genustänkande och tvinga barnen till roller som dom inte naturligt eftersträvar. Jag fattar inte riktigt. Ena stunden kräver ni att förskolan ska vara förSKOLA och nästa stund ska man inte använda kunskap och forskning för att skapa just en miljö för lärande.

Eller, det kanske hänger ihop med Folkpartiets skolpolitik i stort. Dom gillar ju inte heller att politiken och åtgärderna bygger på dessa faktorer. Det är därför man dissar expertisen tillexempel när det gäller skolk i betygen. Det är liberal skolpolitik det. Tyckande och trams, ingen beprövad erfarenhet eller verderlagd forskning där inte.

måndag 16 maj 2011

En nyhet som drunknade i val och hockey

Hörde ett långt reportage om ouppklarade bostadsinbrott på radion igår. Det var det utmärkta programmet Kaliber som följt upp lagändringen om DNA-register från 2005. Låter kanske torrt och tråkigt men jag tycker det är spännande. Kan bero på att jag själv jobbade med lagändringen, gick igenom för och nackdelar och till slut landade jag i att vi borde stödja lagen.

Det var en stor sak för det är inte ofta mitt parti hoppar på utvidgningar av registerlagar men i det här fallet fanns det tydlig forskning från andra länder som visade att just bostadsinbrott hade klarats upp i stor omfatting med hjälp av DNA-kontroller.

Nu visar det sig dock att det inte blivit fler uppklarade inbrott i Sverige. Det har faktiskt blivit färre. Det måste vara något som är fel här. Jerzy Sarnecki från BRÅ ställde Bengt Svensson, rikspolischef, ordentligt mot väggen i P1 i morse."Hur mycket resurser har ni lagt på forskning och metodutveckling" frågade Sarnecki. Svensson svarade att det är internationella ligor och organiserad brottslighet som ligger bakom. Eh, jasså - men frågan var om polisen jobbat med metodutveckling? .

I ljuset av detta hoppas jag att någon faktiskt börjar fundera över vad alla andra kontrollåtgärder, tvångmedel och integritetskränkande metoder gör för nytta. Hur är det egentligen med nyttan av IPRED, FRA och vad det nu kan vara. Bör vi verkligen införa datalagringsdirektivet nästa år. Jag tycker det är upp till bevis nu. Polisen kräver fler och fler redskap men uppklarningen blir inte bättre. Nej, nu tycker jag det får vara nog.

söndag 15 maj 2011

Vår i luften

Idag har jag haft en fullspäckad dag. Började som prisutdelare på en ungdomstävling i friidrott redan på morgonkvisten. Trevligt och regnigt. Sedan hoppade jag in i telefonkiosken och dressade snabbt om till lokalpolitiker. En liten stund på det lokala torget för att rädda allmännyttan, det kan det vara värt.

Så, upp på cykeln och en tur till Söderstadion. Från Norrort till Söderort på 45 minuter, en fin fin cykeltur. Det känns som en evighet sedan jag var på SöS och en evighet sedan jag såg bra fotboll. Idag blev det riktigt kul. Trevlig fotboll, trevliga läktarvänner och nya bekantskaper.

Ibland är det dock svårt att koncentrera sig. Såväl på prisutdelningar som fotboll. Det är något som händer på våren nämligen. Alla människor blir så tillgängliga och spännande. Möjligheterna och omöjligheterna blir plötsligt inom räckhåll och pirret vaknar. Det finns bara en bättre tid... och snart är den här. Sommaren!

lördag 14 maj 2011

En tankefri dag

Igår var jag hos min naprapat. Han är en helyllekille, ung och lite småklumpig men duktig på det han gör. Och så har han väldigt varma händer. Det visar sig att jag har lite svårt att koppla ur musklerna, det vill säga slappna av. "Nu måste du låta mig göra det här", säger han med jämna mellanrum. Nackmusklerna som gör att jag får ont i armbågen vill gärna hålla huvudet högt. "Du har ett väldigt lätt huvud" sa han och menade just att det var dags att koppla ner. Stänga av tankarna.

Så, idag ska jag låta tankarna fara. jag uttrycker det så. Inte tänka på något särskilt utan låta en tanke koppla i en annan utan sammanhang. Min naprapat påstår att han ibland inte tänker på någonting. Alltså, att det blir tomt. Det tror jag inte på. Möjligtvis att han inte registrerar att tankarna virvlar runt utan ordning men det blir inte tomt.

Träna, fixa på balkongen, kanske dricka ett glas vin, laga mat - ja det är fina aktiviteter när man vill ha tankefrihet. Avslutningsvis en stund framför den ultimata aktiviteten när man inte vill ha någon intellektuell utmaning. Melodifestivalen, det blir fint.

torsdag 12 maj 2011

En skitsak? pt2

Skickade ett brev till BP, SvFF och SEF med anledning av derbyarrangemanget på Grimsta i måndags. Brevet till SEF kom tillbaka trots att jag hade klippt mailadressen från hemsidan. SvFF har jag inte hört något från (lägger ut om jag till äventyrs skulle få ett mail) men BP har svarat.

Så här skrev jag:
Hej, igår besökte jag för första gången i mitt liv Grimsta IP. Tyvärr blev matchen för mig som Hammarbyare tråkig rent resultatmässigt men det är ju en del av spelet och det är så klart inte därför jag mailar till er. Istället har jag som fotbollsälskande kvinna en helt annan fundering.


Ni bjuder in till en elitmatch där din vet att det antagligen ska sättas publikrekord. På den läktare (J) där jag befann mig var det många hundra supportrar varav kanske en tredjedel kvinnor. Till alla dessa gäster erbjuder ni en "Bajamaja" och en pissoar. Alltså, en toalett som ska delas av alla dessa hundratals personer.

Det pågår en debatt i samhället om kvinnor som väljer bort fotboll. Det påstås att det är av rädsla för bråk och hårt språk på läktaren. Trots matchens dåliga kvaliet igår upplevde jag inget av detta på läktaren. Däremot kommer jag inte att besöka en arena där jag inte ens kan gå på toaletten en gång till. Det är undermånligt och en skymf mot oss som älskar fotboll. När jag betalar entré till ett nöjesevenemang förväntar jag mig åtminstånne ett minumum av service.
mvh/ASD

BPs svarHej. Tråkigt att du ej var nöjd med vårt arrangemang. Vi kan bara beklaga det inträffade och ta kritiken till oss för att bättra på till nästa gång. Det blev en förändring under matchdagen med Hammarbys supporter-placeringar, men det är inte någon ursäkt.

Arenan har ordentligt med toaletter då vi inte har de olika sektionerna , sektionerade som vi hade vi denna match. Men vi lovar att se över detta då vi gärna ser all publik som nöjda kunder och visst är det viktigt för svensk fotboll att kvinnor kommer på våra matcher.

Med vänliga hälsningar/Christer Hellqvist

onsdag 11 maj 2011

Skolk i betyget?

Jag skolkade aldrig när jag gick i skolan. Visserligen hade jag en massa frånvaro men eftersom jag vet att snacka för mig så fixade jag till att den inte blev ogiltig. Det fanns alltid en ursäkt som godtogs från högre ort. Jag fick ganska hyfsade betyg också och har klarat mig genom livet - det gör dom flesta.

Det finns några som har det annorlunda. Barn som mår dåligt eller har närstående som gör det. Dom kommer inte att gynnas av att få frånvaro inskrivet i betyget. Det är ett problem när barn är frånvarande från skolan men det har alltid en orsak. Det är viktigare att fundera över.

Till dom som inte vet det så kan jag dessutom berätta att dom flesta skolor redan har rapportering av frånvaro till vårdnadshavaren. Så har det varit i många år. Det är inget nytt och inget som skänkt till oss av major Björklund. Det är oerhört trist att ha en skolminister som är så bakåtsträvande som Björklund men vad värre är är att han skiter i barnen, det är riktigt illa.

tisdag 10 maj 2011

En skitsak?

Igår var jag på fotboll. Eller, jag vet inte riktigt vad man ska kalla det men det var sparka-spring och en boll där emellan. Matchen utvecklades till något liknande en knattematch, alla på bollen. Illa gick det också med förlust för Bajen efter ett klockrent självmål. En otagbar nick i eget mål.

Nåja, annars var det väl typ fobollsfestläge. Sol, tunnelbaneavstånd till bortamatch och hopp om livet innan match.

Det funderas mycket och skrivs mycket om varför inte kvinnor går på fotboll. Det är ju en sanning med modifikation. Som vanligt var männen i majoritet men vi var faktiskt hundratals grön-vita systrar också.

Vi fick tillfälle att pratas vid, många av oss, för det blev en del toa-köande. Det var ju inte riktigt vad vi tänkt oss när vi betalade inträde till fotbollsmatchen. Till alla oss hundratals tjejer, och dom av killarna som valde bort pissoaren hade BP på denna publikrekordsmatch ställt upp en (1) bajamaja! På en elitmatch i solskenet.

Så undrar dom varför det inte går fler kvinnor på fotboll....

måndag 9 maj 2011

Det där med träning

Jag skulle vilja bli stark. Men jag vet inte hur man gör. Jag har insett att det inte räcker med att ha tillgång till ett gym på jobbet. Man måste använda det också. Någon borde lära mig hur man bäst jobbar för att uppnå målet.

Tror jag ska köpa ett friskiskort igen.

Men, innan dess - ikväll är det match. BP - Bajen, jag minns hur det var sist.

söndag 8 maj 2011

Häng gud Pt 2000000

Köpte en ny soffa igår. Har letat jättelänge och hittade den äntligen på en liten affär i Barkarby (nej inte den stora affären utan en liten en). Jag har så klart en soffa redan och den måste nu få ett nytt hem. Den är så sliten att jag inte tänker sälja den men gärna skänka bort den till välgörenhet för den skulle trivas jättebra i någons första hem eller så.

Myrorna tänkte jag. Dom hämtar nog grejer och det är ju en fin verksamhet. Så såg jag trailern till Uppdrag granskning som ska visas ikväll...

Myrorna drivs av Frälsningsarmén. Överskottet går till arméns verksamhet för utsatta. Dom samlar in miljoner och hjälper så klart en massa folk. Men, är du homo får du inte vara med. Homosexualitet är en synd och om du syndar kan du inte få hjälp????

Alltså, vad säger man? Religionen är ett jävla skit. Om du blir kär i eller får lust till en person av samma kön som ditt eget är du utom räddning? Det är ju galenskap. Men, det etiska dilemmat för mig blir ju frågan om alla som verkligen får hjälp genom Frälsningsarméns verksamhet. Vad ska jag göra med min soffa.

Ja, självklart kommer jag ringa Stadsmissionen istället men frågan är om dom är bättre kålsupare med sin historia av skyhöga löner etc. Det är svårt att vara god. Det är svårt att kryssa mellan olika knasiga regler i välgörenhetsorganisationer. Jag önskar att det fanns en verklig välgörenhetsorganisation som inte var knuten till någon religion eller så. Vet du någon?

lördag 7 maj 2011

Missbruk och missbrukare

Sitter och tittar på nyhetsmorgon där Emma Igelström berättar om sitt missbruk. Hon är tydligen alkoholist. Tidigare har hon skrivit en bok om sin bullemi. Däremellan har hon tagit ett gäng medaljer och satt ett antal världsrekord och inte minst varit med i mästarnas mästare. I sitt missbruk har hon förskingrat på jobbet, erkänt och dömts.

Samtidigt skriker tidningarna ut att Ola Lindholm ertappats med kokain i kroppen. Det är förskräckligt. Ola är barnens hjälte både från TV och som chefredaktör för Kamratposten. Men, nu "är han körd". Jag funderar på varför? Alltså, vad lär man barn om man kastar Ola på sophögen? One strike and your out?

Och vad är det som skiljer Emma Igelström från Ola Lindholm? Båda har begått brott. Den ena genom att hon förskingrat pengar den andre genom att missbruka. År det ett problem? Jag tycker det. Att göra missbruk kriminellt är ingen framgångsväg. Kanske tål det att fundera på. Domen i domen. Emma ska ha all credd för att hon tar itu med sitt problem och för att hon nu genomgått behandling. Jag hoppas Ola får samma chans.

fredag 6 maj 2011

Det är synd om mig idag

Först blev jag nästan överkörd av en lastbil på väg till jobbet.

Sedan skrek en kostymman "JÄVLA KÄRRING!!" åt mig.

Dessutom har jag huvudvärk.

Tänkte lägga in en låt istället för att blogga men Youtube krånglar.

..........

Sa jag att kaffeautomaten på jobbet är trasig?

torsdag 5 maj 2011

Död åt fotbollen!

Det finns många sätt att döda folkrörelsen fotboll. Dom flesta av dom verkar vara i omlopp just nu. Att hota en ledare eller spelare är ett av dom mer effektiva och mer förkastliga sätten men inte det enda. Polisens strategi är glasklar. Hårdare straff och fotboja är den enda vägens politik som det verkar.

Varför är det så tyst om dom riktigt stora frågorna? Varför pratas det inte om hur Fotbollförbundet kört över medlemsdemokratin när det gäller 51 % regeln? Om den avskaffas handlar det ju de facto om expropriering av dom idag medlemägda klubbarna.

Och du, den där nationella samordnaren som regeringen tillsatte. Var tog han vägen? Han som skulle samordna insatser MOT ORDNINGSSTÖRNINGAR. Igår skrev två blå ministrar att man förvisso inte tänker lagstifta nu men kanske senare. Dock ser man ändå det som en lösning att ta bort ståplats. Samtidigt så kanske det inte är något problem eftersom det faktum att mina skattepengar tydligen inte räcker till att bekosta polisinsatser på gator och torg längre utan dessa kostnader ska också lämpas över på klubbarna. Det kan sluta med att vi får fotboll inför tomma läktare och då är spiken i kistan verkligen inslagen.

Nej! Ge mig en samordnare som samordnar GOD LÄKTARKULTUR. Våga ta steget och tillåta pyroteknik i ordnade former. Bejaka den glädje och kreativitet som Ultras innebär. Känn kärleken och glädjen som sprids på läktaren. Och du, framför allt, påstå inte att det är farligt att gå på fotboll om du för det första inte själv varit på plats, för det andra ibland går på krogen utan att klaga över riskerna och för det tredje inte har för avsikt att själv bidra till bättre stämning.

onsdag 4 maj 2011

We´re only in it for....

Censur är ett av diktaturens mest verksamma medel. Bokbål, förbud för tankar och uttryck är alltid av ondo, eller? Det kanske bara gäller i Nord Korea, Cuba och Libyen? Hur är det i Växjö? Hur illa är det att kommunen granskar ett bands texter innan man godkänner att dom spelar för ungdomar? Jag tycker det är galet illa.

I morse diskuterades frågan i P1 och om man förfasas över att Labyrint inte får spela blir det värre när kommunens företrädare glider på svaret när det gäller huruvida han kan tänka sig att granska böcker på biblioteket. Att inte ta direkt avstånd från en sådan sak är upprörande så det räcker.

I Sverige har vi både yttrandefrihet och tryckfrihet, i alla fall i teorin.

tisdag 3 maj 2011

Gissa nyheten

En av fördelarna med att vara hemma igen är att jag kan odla mitt nyhetsmissbruk. Efter en hel veckas torka är det fritt fram att vara uppkopplad och invirad igen. Fast, det har ju inte hänt särskilt mycket. Eller, jo - igår så avrättade USA Bin Ladin, utan föregående rättegång, men det kunde man tyvärr förvänta sig.

I Örebro och Västra Götaland är det dags för omval. I dag har SR låtit göra en opinionsundersökning. Enligt den kommer valdeltagandet att sjunka. Big surprice? Knappast va? Det var lite skojigt ändå för i radiorepet frågade man också runt om partisympatier. Det var sossar, vänsterpartister och folkpartister och alla sorter. Roligast var dock tjejen som skulle rösta på Moderaterna. När hon fick frågan "varför" så svarade hon "tja, jag vet ju inte så mycket om politik.....".

Så var det gissa nyheten. Ja, själva grejen är ju faktiskt rubriksättningen. Läser nämligen i Aftonbladet att en svensk person blev vittne till flyktingtragedi! Eller, dom skriver "Svensk vittne till båtflyktingdrama".Alltså, ombord på ett lyxfartyg tvingas dom stackarna bevittna hur en gummibåt med nio flyktingar ombord nästan går under. Stackars lyxsvenskarna, behöva utsättas för sådant! Eller, hur menar rubriksättaren egentligen?

måndag 2 maj 2011

På svensk mark igen

Efter en vecka med träning och fullt fokus på sig själv är Alla nu tillbaka på jobbet. Det har varit spännande att utmana sig själv på alla sätt och vis. Trodde verkligen inte att jag skulle klara så mycket hård träning

Vad sägs om det här?

Kettlebells - tre pass
Cirkelfys - två pass
Salsa - tre pass
Jogging - tre pass
Stavgång - ett pass
Studio 54 - ett pass
Zumba - två pass
Brodway - ett pass
MTV moves - ett pass
Styrketräning - ett pass
Best of Swetshop - ett pass
och därutöver:
Ett bergspass, en (dryg) mil och ett "gångpass" om ytterligare en (knapp) mil.

Med tiden kanske det blir en bild eller två, det får vi se. Nu är fokus på att fullfölja och inte bli en slacker igen så idag har jag anmält mig till Iform-loppet. Det en början på fortsättningen!