Kroppsliga begär

Med en sådan rubrik skulle ju denna bloggpost kunna handla om vad som helst. Kanske tror du att jag tänker skriva om den senaste sexskandalen med ännu en högt uppsatt man som misstänks för våldtäkt. Men det ska jag inte. Jag nöjer mig med att konstatera att jag aldrig upphör att förvånas. Om du vill fundera vidare på frågan tycker jag du ska lyssna på inslaget med polischefen Anne-Marie Orler i P1 från i morse. Länk här.

Nej, det jag skulle prata om var mina egna kroppsliga begär och då tänker jag inte på pirret och vårkärlek och sånt utan annat. Jag tänker på träning och mat. Den senaste veckan har jag ätit dåligt vilket lett till att jag sovit dåligt vilket så klart minskar lusten till träning. Samtidigt så längtar min kropp efter att bli använd. Att få jobba med muskler till bristningsgränsen och känna den där härliga tröttheten efteråt.

I går regnade det sjukt mycket när jag skulle hem så jag lämnade cykeln på jobbet eftersom jag skulle direkt till möte. Så, slag i saken och jag tog stavarna till jobbet. En timma och 10 minuter tog det att gå i ganska rask takt med ordentlig packning (kläder och dator och vad det nu var). Kroppen blir glad och jag blir glad och det är härligt. Nu är jag hungrig och i helgen ska jag träna massor av styrka när friskis har öppet hus.

Hm, men så funderar jag ändå. När man tränar så äter man bra och så sover man bättre. När man tränar blir man starkare och god mat och sömn gör att man blir pigg. Kanske ska man fundera på vad man ska använda all energi till. Det är ju ändå vår.

Vår i luften

Idag har jag haft en fullspäckad dag. Började som prisutdelare på en ungdomstävling i friidrott redan på morgonkvisten. Trevligt och regnigt. Sedan hoppade jag in i telefonkiosken och dressade snabbt om till lokalpolitiker. En liten stund på det lokala torget för att rädda allmännyttan, det kan det vara värt.

Så, upp på cykeln och en tur till Söderstadion. Från Norrort till Söderort på 45 minuter, en fin fin cykeltur. Det känns som en evighet sedan jag var på SöS och en evighet sedan jag såg bra fotboll. Idag blev det riktigt kul. Trevlig fotboll, trevliga läktarvänner och nya bekantskaper.

Ibland är det dock svårt att koncentrera sig. Såväl på prisutdelningar som fotboll. Det är något som händer på våren nämligen. Alla människor blir så tillgängliga och spännande. Möjligheterna och omöjligheterna blir plötsligt inom räckhåll och pirret vaknar. Det finns bara en bättre tid... och snart är den här. Sommaren!

Snart på väg och lite Zaremba igen

Idag har jag pratat yrkesroll och karriärvägar för förskolelärare. Det är lite roligt i kontrast till Zarembas senast utspel. Tydligen är förskolepedagogiken mindre värd än annan pedagogik. Det är intressant hur många proffessioner Zaremba lyckats tillskansa sig, Jag kan lova att även förskolan behöver superpedagoger, inte minst om man tittar på dom matematik-, teknik- och språk-projekt som bedrivs inom vår kommun. Och därutöver inte minst med tanke på barnens olika behov. Oj, det händer grejer.

Annars var det ju fotboll igår om du till äventyrs missat det. Magi genom Sema och Runa som frälste oss 13 000 trogna inom loppet av 5 minuter (från slutsignal). Publiken var fantastisk och inramningen lika så. Annars var det i sanning inte mycket att skriva hem om i fotbollsväg. Men, det är så härligt att stå där på läktaren och att på vägen hem se sina bajenvänner lyckligt skrika ut sin kärlek till laget. Det är oförfalskad glädje, det vill jag lova.

Annars är det om ett par dagar dags. Träningsresan till Portugal och förhoppningsvis mindre skoskav än förra gången. Idag kom grundprogrammet som sedan kompletteras av "bootcamp" prorammet. För min del tror jag att grundprogrammet räcker. Har bestämt att jag ska testa kettlebells och funktional moves som mina "nyheter". Åh vad det ska bli trevligt - hoppas jag.

En bro, en bro...

Så är det äntligen dags. Solen skiner och himlen är så där härligt vårblå. Håller tummarna för att det håller i sig och att vi blir minst 10 000 i marchen mot Söderstadion. Hoppas också att Bajen gör en match värdig den inramning ett fullsatt Söderstadion innebär men hur som helst blir det en finfin kväll.

En ledig dag

Har en ledig dag. Eller nästan i alla fall. Ska vikariera som gruppledare i en liten träff på förmiddagen men det gills nästan inte. Vår ordinarie är på landet och då får en flicka i stan hoppa in. Därutöver ska jag träna, på gymet eller "springa" vi får se.

Jag undrar hur många ursäkter det finns för att slippa ta tag i fönsterputsningen. Alltså, förutom RUT. Jag tänker inte köpa fönsterputsning eftersom den enda anledningen till att jag inte gör det själv är att jag är lat. Nä, någon gång under helgen ska det bli gjort. Ska inte köpa fönsterputsninig eftersom jag av erfarenhet vet hur skönt det är att gjort det själv.

Sedan är det en ledig kväll. Vad ska man göra av den när man har en helt ledig kväll? Hm, tål att tänkas på - och det där med fönsterputsinngen kan man ju ta imorgon. När jag tänker efter och kaffet börjat verka finns det ju andra dagar att putsa fönster.

Kvinnor som älskar fotboll - artikel på Svtdebatt.se idag

Här är en artikel som jag och ett gäng andra tjejer skrivit på Svt Debatt idag.

De senaste dagarna har tidningarna varit fulla av artiklar inför starten av årets fotbollssäsong. Det målas upp skräckbilder av att kvinnor och barn inte längre vågar gå på fotboll, eftersom publiken på läktarna utgörs av huliganer som slåss och vrålar svordomar. Nu presenteras därför en rad förslag om hårdare tag, avstängningar och betalningsansvar för polisinsatser. Oavsett vad man tycker om dessa olika åtgärder finns det en del att säga om de motiv som framförs.

Vi som skriver detta är kvinnor mellan 25 och 82 år och vi är alla hängivna Hammarbyfans. Vi är kanske inte vad du ser framför dig när du tänker supporter och fotbollsfans, men vi står där, troget match efter match. När vi inte är på match känner vi sällan varandra men på läktarna är vi en stor familj. Vi är som sagt Bajare och det räcker för oss.

Vi tillhör faktiskt den vanligaste typen av supportrar om du bortser från kön. Vi som slits mellan hopp och förtvivlan men ändå är trogna vårt lag vecka ut och vecka in. Vi tycker det är oerhört tråkigt att läsa om vårt eller andras lag i krigrubrikstil. Dels för att det skadar fotbollen men dels också för att det faktiskt skrämmer bort folk som därmed går miste om den passion som vi önskar att fler fick uppleva. Dessutom känner vi sällan igen det som beskrivs i rubrikerna. Det är en trist bild av fotbollen som media skapar.

Ett av de vanligaste motiven som framförs på tidningarnas debattsidor är att man ska göra matcherna till ”familjefester”. ”Vanliga barnfamiljer" ska ”våga” gå på fotboll. Vi som faktiskt är där undrar då varför det inte står något om de aktiviteter som pågår runt matcherna för alla de barnfamiljer som redan nu går på matcherna. Inget om hur det ser ut på familjeläktarna, eller de tiotusentals människor som förnöjs med fotboll varje vecka. Istället handlar det uteslutande om män som bråkar, slåss och skriker ut könsord och hat på läktarna.

Vi är som sagt hängivna fotbollsfans och vi känner inte riktigt igen oss i beskrivningarna. Vi älskar fotboll och att stå på läktaren och leva ut den kärleken. Några av oss är mer hängivna än andra och följer laget i våra hjärtan borta och hemma, hundratals mil på vägarna i vått och torrt varje år. Andra lägger ner timmar på att analysera kommande laguppställningar men de flesta av oss längtar bara till nästa match. Nervositeten, uppladdningen, stämningen och den fantastiska känslan av samhörighet är inget som kan bytas bort.

Men, vi gör annat också. När vi står där i klacken så reagerar vi vid behov. Om våra grannar stämmer upp i en sexistisk ramsa, för sådana finns, så brukar vi göra vad vi kan för att överrösta den. Det hjälper ibland, ibland inte – som i samhället i övrigt. Vi vill inte på något sätt förminska de problem som finns i samband med fotboll och andra evenemang där mycket folk samlas men vi vädjar till dig att inte tro på allt du läser. Det är inte farligt att gå på fotboll! Vi är aldrig rädda eller nervösa när vi går på match annat än för resultatet som ska stå på tavlan efter 90 minuter + tillägg.

Så, nu vill vi vända oss direkt till er alla där ute som faktiskt gillar fotboll. Tveka inte! Gör som vi. Ta med en kompis, väninna, man eller dina ungar. Det finns plats för fler kvinnor på ståplats men det finns också andra läktare att välja på. Sittplats, familjeläktare och ungdomsplatser – ja kort sagt, något för alla. Ju fler vi är ju roligare har vi. Kontrollåtgärder i all ära men riktigt hängivna fans i alla åldrar, av olika kön, storlekar och ursprung är den bästa åtgärden för att skapa stämning! Vi älskar som sagt fotboll men vi älskar också läktarkultur. Vi älskar humorn i ramsorna, vi älskar uppsnacket och vi älskar spelet. Kom med du också, vi lovar att det är både säkert och underbart.

Anna Wester, Fil mag ekonomisk historia
Cecilia Åkerblom, Resesäljare
Clara Lindblom, student och vårdare
Elisabeth Brinkler, pensionär
Gisela Jansson, pensionär
Ingela Strömberg, förskolelärare
Malin Wester, Chef inom IT-branchen
Marielle Andréasson Nakunzi, jurist
Matilda Johansson, pol sek och fotbollspelare
Pernilla Olsson, lärare
Sandra Lindqvist, student
Therese Nilsson, arbetsrättslig och facklig rådgivare
Viktoria Hessle, doktor i molekylärbiologi
Åsa Hagelstedt, Generalsekreterare

Energi

Cyklade till jobbet idag. Det gick inte att hejda sig längre. Det är en frihetskänsla att cykla, inte minst i stan. Får väl dock erkänna att det så här i början är lite läskigt också. Det är inte alla som vant sig vid att hålla sig undan från cykelbanorna och så är det så klart inte sopat ännu. Grus kan vara lika halt som is och våta löv.

Nåja, känslan när energin sprider sig i kroppen, alla kraftverken fungerar och det liksom spritter i kroppen är härlig. Köpte ju äntligen nya springskor i helgen, så imorgon ska jag förhoppningsvis inleda vårträningen. Ser fram mot det. Eller, imorgon är det Zumba och kanske cykling på det. Man ska ju inte överdriva.

Annars är det det där med energi. När jag cyklade till jobbet i morse lyssnade jag på P1 morgon. Man talade om förnyelsebar energi (sol, vind och vatten). Slutsatserna var uppenbara. Det är inte omöjligt att inom en överskådlig framtid ersätta alla fossila bränslen med förnyelsebart. Nu när radioaktiviteten från Japan sprider sig över världen är det dags att dra igång ordentligt. Lösningen är kanske närmre än vi tror.

Viktoria Milan - moralpanik?

Moralpaniken är nära. Aldrig har så många anmälningar kommit in till reklamombudsmannen som när datingsidan Viktoria Milan började marknadsföra sina tjänster. Viktoria Milan hjälper människor att vara otrogna. Alltså, på sidan kan hugade personer under strikt anonyma former hitta en affär, en flirt eller ett ligg helt enkelt.

Jag fattar inte riktigt vad anmälningarna går ut på. Det kan så klart vara något i reklamen som är sexistiskt eller så. Om det är så är anmälningarna okej. Men, det finns ingen lag mot otrohet. Att tro att alla andra datingsidor fungerar annorlunda, eller för den delen ragg på krogen är befriade från vigselringar i plånbokens myntfack, är sjukt naivt.

Jag har inte varit inne på själva sidan, det kostar säkert pengar och jag är partnerlös och således inte välkommen. Jag har alltså ingen att vara otrogen mot. Tanken är väl just den, alla sitter i samma båt och därmed är det liiite mer säkert. Klart man blir upprörd till att börja med. Eller kanske inte upprörd men lite provocerad. Sedan rannsakar jag mig själv. Ja, just det - sedan rannsakar jag mig själv.....

Kanske är det idag

Det är en månad kvar nu, tills vi ses igen. Det är en månad kvar tills förhoppningarna, förtvivlan och känslan av att bara vilja fortsätta - ha mer, mer - är här igen. Du minns väl hur det var? Minns du då när det var som varmast i somras. När svetten rann men vi ändå inte kunde få nog av att vara nära?

Jag känner i hela kroppen hur det närmar sig. Inte ens snön som faller utanför kan få pirret att lägga sig. Snart ska vi ses igen och det känns fantastiskt. Fjärilar i magen och längtan efter njutning. Bara du förstår vad jag menar.

Kanske är det idag brevet ligger på mattan innanför dörren när jag kommer hem. Kanske är det idag jag får hålla beviset på att det är nära i handen. Dom sa att det kunde bli idag. Kanske är det idag, och då är helgen till för att fira!

Vår

Okej, jag ska säga som det är. Jag är full av vårkänslor. Det liksom spritter i kroppen och jag längtar till helgen så det är inte klokt. Då ska jag köpa nya skor och sedan ska jag springa och springa. En vecka kvar tills det är cykelsäsong (enligt ASDs egen kalender) och då kan man rulla fritt igen. Känner liksom på mig att det blir en fin sommar. Som förra året - då var det mycket bus.

Mer bus, mer vår, mer luft under vingarna - det är vad vi behöver.

Föresten, idag är det St Patrics day. Hinner inte fira det idag så vem vet - det kanske blir imorgon. Om det blir så blir det med mina favorit-kjolpojkar.

Just idag!

Idag startar försäsongen, det betyder att det snart är vår. Jag är inte där. Det är första gången på väldigt många år som jag inte är på plats för första träningsmatchen. Jag hoppas att det ger lycka. Jag hoppas också att jag inte missar fler för jag längtar så till säsongens riktiga start.

Jag, jag, jag

Jag funderar ibland på det där med "anonymt" bloggeri. Alltså, dom flesta som läser min blogg vet ju vem jag är. Någon har jag faktiskt lärt känna genom bloggen och andra tittar ju bara in och då spelar det ingen roll. Från början tänkte jag att jag skulle vara mycket mer personlig när jag skrev och att det verkligen skulle bli "Smutsiga detaljer" men så blev det inte och det hänger så klart ihop med att det var för svårt att förbli anonoym.

För, jag är inte modig nog att vara så öppen med det mest privata. Inte så att jag döljer något särskilt men en del saker "passar sig inte". Så istället har det blivit politik, musik, idrott och ibland en och annan liten personlig berättelse men inte alls så utnämnande som det skulle kunna varit. Jag vet inte om jag kommer att ändra mig och försöka ta mig tillbaka till den ursprungliga idéen men tills jag vet så tänkte jag att jag lägger ut en bild, på mig själv och några av mina vänner.

Dags för en tronarvinge?

Det spekuleras i media om att det är dags för en liten tronarvinge. Fladdrar det till lite i Vickans festblåsa så är det glasklart. Lägger flickstackarn händerna på magen - samma sak. Fast får kungligheter verkligen ha sex? Det är väl lite väl världsligt? Nå, jag önskar verkligen Victoria och Daniel all lycka i sänghalmen. Jag hoppas verkligen att dom har jätteroligt och att dom njuter. Det borde fler göra. Men, jag tror däremot inte att deras rullande i bingen (eller var dom nu väljer att göra det) framför allt har en reproduktiv inriktning.

Jag tror nämligen att dom små prinskorvarna och prinsessbakelserna redan är klara. Jag är övertygad om att dom ligger nedfrusna i en väl bevakad och hemlig frys. Den minnesgode drar sig till minnes att prins Daniel för inte så jättelänge sedan genomgick en njurtansplantation. Det innebär med all sannolikhet rent medicinskt att hans potens kom tillbaka men också att risken för infertilitet ökade dramatiskt.

Tror du att vårt kungahus vill riskera att dö sotdöden genom en infertil snubbe från landet? Inte nog med att det blåa blodet ska blandas ut med en vanlig dödligs - risken att det inte skulle bli något alls var så klart överhängande. Så, jodå - dom ligger nog där i sin frys och väntar på att få ta över den svenska tronen. Om vi inte lyckas införa demokrati innan dess.

Integritet och DSK pt 2

Många av mina vänner på facebook har börjat använda något som kallas "places". Det innebär att man lägger ut var man befinner sig ofta och precist. Funderar på debatten om integritet när folk samtidigt kan låta fejan få all denna information och det pussel som ständigt läggs om vad och vem och var.

Är det så att man tycker det är okej när man själv delar informationen eller är det så att man inte fattar att man bidrar till övervakningssamhället och Den Totala Kontrollen? Jag tycker det är läskigt. Snart behöver vi inga hemliga tvångsmedel eller så kan vi i alla fall inte med trovärdighet ha synpunkter på att sådan införs, det behövs liksom inte.

Nåja, fejan är bra på många vis. Vet inte om du minns att jag berättade om DSK - Den Stora Kärleken för ett tag sedan. Det gjorde jag för att få spela Billie Holliday men nu har jag dessutom tack vare fejan efter 20 år återknutit kontakten. Jag vet att det redan då fanns vänner som tyckte att DSK inte var så bra för mig. Det är inte utan att det är lite spännande.

Tack för iår

Det var cupfinal igår. Det var fullsatt, festligt och typ folkligt. Spänningen på topp och förväntningarna under kontroll. Det är klart att vi alla förväntade oss ett mirakel till eller drömde om det i alla fall. Även om motståndarna dominerade spelet så gjorde våra pojkar en finfin insats, inte minst i försvaret. Johannes Hopf var fantastisk. Jag hoppas han stannar i Bajen ett år till eller två - för hans egen skull.

Nu tar Silly season-snacket vid. Det är vårt torrsim eller kanske rättare vår livboj, det som håller oss flytande under vintern. Igår drömde vi om att få åka på resa och se Bajen spela i något fjärran land. Det hade varit så fint att få åka till Skottland eller Irland eller Moldavien eller vad det nu skulle ha blivit. Det är tråkigt för oss att vi inte får åka men det är tråkigare för dom som inte får besök av oss.

Det var som sagt en fin tillställning igår. Jag gillar inte bengaler och rök för det kostar för mycket och dessutom är det farligt. Men, det går inte att komma ifrån att det är jädrigt snyggt. Igår stod alla upp på Söderstadion, hela matchen. Igår gjorde tifo-gruppen en jädra fint jobb. Igår sjöng över 11 000 personer i 90 minuter. Det var en härlig kör. Det är tur att det finns bandy, handboll och allt vad det nu är men gud vad jag längtar till våren. Tack Bajen-fotboll för alla härliga stunder, vi ses snart igen.

Vad ska man göra?

Körde ett litet träningspass i morse. Har äntligen lärt mig att någorlunda bemästra det senast inköpta träningsredskapet - rockringen. Ja, jag förstår att det låter fånigt men ringen väger en del och den kräver både kondis, lite muskler och tålamod. Nåja, jag fördrev lite tid i alla fall.

Igår hade jag tänkt blogga om det faktum att handikappidrott för första gången vad jag vet var förstanyhet på radiosporten. Okej tänker du, det måste ha varit minst ett världsrekord. Men nej. Världsrekord är Sverige bra på när det gäller handikappidrott. Vi är också världsmästare i både det ena och det andra men det ger sällan en förstasida. Nej, när nu handikappidrotten var på första plats handlade det om en skandal i idrottsgalans jury. Suck.

Nåja, igår glömde jag och skriva om den där juryn för jag hamnade i längtanväntan-träsket. Idag är dagen. Idag är det final. Hur det än går är vi vinnare för vi har allt att vinna. Just nu är himlen blå och spelare nummer 12 förbereder sig runt om i stan. Vi ses där snart. Jag längtar, om du bara visste hur mycket jag längtar.

Jag har biljett!

Har haft en otroligt produktiv dag. Jag har städat kylen, frostat av frysen (vilket verkligen behövdes...), städat och storhandlat. Jag har rensat garderoben och jag har lagat mat. Därutöver har jag varit och kollat på en ny soffa, den gamla är verkligen på upphällningen efter många års slitage. Den största bedriften är dock så klart att jag bärgat en biljett till nästa veckas cup-final.

Min tanke är så här; Bajen slog Kalmar och Kalmar spelade oavgjort mot Heif (0-0). Alltså borde oddsen vara på vår sida. Vi vinner cupen helt enkelt. Och att vinna cupen, det skulle nästan kunna rädda skitåret 2010.

Mer sånt här:

Något slags extas

Det var match igår. Hemmamatch. Det var kärlek och känslor och ja - du vet, pirrigt trots att det var långt ifrån första gången. Det var vånda och det var frustration, precis som det var sist vi fick till det. Samtidigt var det oerhört annorlunda. Stämningen, ångesten - det som vanligtvis bara är passion var fumligt och nästan lite tonårsaktigt.

Jag trodde faktiskt att vi hade kommit längre i vår relation än så. Vi har ju ändå umgåtts ett tag. Eller faktiskt ganska länge.

Men det var värt det. Det var värt varje ton i dissonans. Det var värt dom där slängarna och det var värt klumpigheten. Det var värt alla gånger vi hamnade i otakt. För oavsett hur man tar sig dit så är det något slags extas man är ute efter och extas var vad vi fick.

När det var över och vi rufsiga och rödkindade föll varandra i armarna och kunde slappna av var vi ju ändå överens om att:

DET ÄR VI SOM ÄR HAMMARBY!

Hoppahulle

Så här är det. Eders Alla är ju som du vet en oerhört trendmedveten och modern mellanålders kvinna. Vad betyder då det? Jo, antagligen att man går på varenda fluga som dyker upp i kvällstidningarnas bilagor vad gäller träning och kost. Dessutom torde det innebära att man har ett skåp fullt av knappast använda träningsredskap där hemma. Igår lade jag ytterligare ett sådant till samlingarna.

Redskapet i fråga ska stärka bålmuskulaturen och även bäckenbottenmusklerna. Det senare kan jag intyga stämmer. Såväl jag som mina ungar skrattade nämligen så vi fick knipa när jag skulle testa. Jag kunde aldrig bemästra redskapet som barn men nu har jag gett mig den på att lära mig. Idag har jag ont i kärlekshandtagen, det kan jag lova.

Men, trendmedveten och modern - det vill man ju vara.

Annars är det cupmatch idag. Bajen spelar semifinal. Tänker mig tillbaka till kvarten och känner hur härligt det var. Dessutom lär vi få se Linus Hallenius på plan. Det är jag ganska säker på. Då lär han bli hyllad på många sätt. Han är ju en av tio nominerade till FIFAs pris för årets snyggaste mål. Alltså, ett mål i superettan - under VM-året 2010! Go Linus! Go Bajen!

Brevvänner

När jag var liten hade jag en massa brevvänner. Dom fanns både här i Sverige och lite senare runt om i världen. Jag längtade verkligen efter breven som damp ner i brevlådan med ojämna mellanrum.

Tänkte på det igår när jag slängde iväg ett mail till en vän. Det är ont om brev nu för tiden. Man chattar och mailar och sms:ar. Men brev! Jag längtar efter brev. Alltså, det måste inte vara brev på papper men jag vill ha texter som man får längta efter.

Jag vill ha texter som är underfundiga och spännande. Jag skicka texter som kräver eftertanke. Jag vill få texter som ger ett pirr och som sitter kvar. Jag vill sända texter som ger reaktioner. Men jag vill göra det i interaktion. Jag vill byta ord i intimitet. Jag vill längta efter nästa brev och tänka ut ett riktigt bra svar.

Får väl skaffa mig en brevkompis.