Det är så himla mycket konsensus i debatterna nu för tiden. Ingen stuns liksom. Allt syftar jämt till att alla ska komma överens. Förr sa man "nja, vi får vara överens om att inte vara överens". När slutade vi med det? Varför vinnlägger sig inte TV, radio och debattarrangörer om att verkligen se till att folk har starka, genomtänkta åsikter som dom står för.
Jag var till exempel på ett seminarium om kriminalisering av personer som bär HIV. Jag hade väntat mig en mustig diskussion om för och emot. Istället fick organisatören av debatten spela djävulens advokat eftersom panelen var överens om det mesta. Jag lärde mig inte så mycket och kunde vare sig bli upprörd eller berörd på det sätt som jag vill bli när jag går på en debatt.
Nej, jag vill höra argument som sjuder och som är genomtänkta. Jag som lyssnare/åskådare vill lära mig något. Jag vill hålla med och ogilla och bli engagerad. Det kräver ju en del av debattörerna så klart men det går om man vill. Kom igen nu alla redaktioner och seminarieorganisatörer. Jag vill uppröras. Sluta vara så himla ljumma!
Visar inlägg med etikett radio. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett radio. Visa alla inlägg
fredag 5 augusti 2011
fredag 25 februari 2011
Tankens kraft
Jag pratar mycket när jag får chansen. Har massor av idéer och funderingar som liksom måste ut. Jag tröttnar lite på det ibland, att snacka, och jobbar hårt på att inte låta för mycket, faktiskt. Det beror på att jag faktiskt också försöker lyssna. Det är oerhört bra. I bästa fall kan det leda till en omprövad tanke. Det är oerhört befriande. Det kräver dock att man testar sina egna tankar. Flyger dom eller faller dom platt? Testa gärna någon gång ska du få se.
Jag tillbringar faktiskt också väldigt mycket tid i tystnad. Det är skönt. Det ger tid till eftertanke. Ibland är det inte tyst (som du vet) utan radion går. Då snurrar tankarna ändå. För några dagar sedan råkade jag till exempel lyssna på ett program om förbränningsmotorer, nu väntar jag bara på ett tillfälle att använda dessa kunskaper. Men, ibland är det bara tystnad!
Nu har jag tillbringat två dagar på konferens. En "inspirationsdag" och en kunskapsdag. Det är roligt att låta tankarna flöda och inspirationen rinna till. Igår lyssnade vi först till Gunnar Wetterberg som jag inte håller med i alla slutsatser men han är en lysande pedagog vilket fick tankarna att virvla in på skolan och skolans problem.
Sedan fick vi lyssna till Troed Troedsson som pratade och pratade och pratade. Ju mer han pratade ju mer konfunderade blev både en och annan i publiken. Så vågade någon ställa en fråga men svaret var mera prat. Ganska fascinerande att mannen lyckas hålla låda i tre timmar och få massor av frågor och samtidigt lyckas undvika varje antydan till svar. Det är en konst.
Hur som helst, teser och tankar. Alltså, inte att blanda samman med fakta. Det är befriande att låta tanken virvla vidare och det är befriande med en tystnad där tanken faktiskt kan få lite djup också. I hemmets härd är denna tystnad guld värd.
Jag tillbringar faktiskt också väldigt mycket tid i tystnad. Det är skönt. Det ger tid till eftertanke. Ibland är det inte tyst (som du vet) utan radion går. Då snurrar tankarna ändå. För några dagar sedan råkade jag till exempel lyssna på ett program om förbränningsmotorer, nu väntar jag bara på ett tillfälle att använda dessa kunskaper. Men, ibland är det bara tystnad!
Nu har jag tillbringat två dagar på konferens. En "inspirationsdag" och en kunskapsdag. Det är roligt att låta tankarna flöda och inspirationen rinna till. Igår lyssnade vi först till Gunnar Wetterberg som jag inte håller med i alla slutsatser men han är en lysande pedagog vilket fick tankarna att virvla in på skolan och skolans problem.
Sedan fick vi lyssna till Troed Troedsson som pratade och pratade och pratade. Ju mer han pratade ju mer konfunderade blev både en och annan i publiken. Så vågade någon ställa en fråga men svaret var mera prat. Ganska fascinerande att mannen lyckas hålla låda i tre timmar och få massor av frågor och samtidigt lyckas undvika varje antydan till svar. Det är en konst.
Hur som helst, teser och tankar. Alltså, inte att blanda samman med fakta. Det är befriande att låta tanken virvla vidare och det är befriande med en tystnad där tanken faktiskt kan få lite djup också. I hemmets härd är denna tystnad guld värd.
fredag 7 januari 2011
Vad tjänar en trendspanare?
Lyssnade på det hyfsat tråkiga men viktiga programmet Plånboken inatt. Programmet handlar om konsumentfrågor men allt som oftast tar man upp saker som inte rör mig, det vill säga kapitalplaceringar, investeringar och liknande. Det är liksom inte sånt jag håller på med till vardags.
Nåja, liksom alla program av rang kring nyåret hade man så klart bjudit in en trendspanare. Det är en intressant titel och jag har ofta funderat på hur man blir en sådan. Hur som helst så bad man spanaren blicka in i det kommande årets konsumtionstrender. Han konstaterade att vi kommer att se två sorters konsumtion breda ut sig. Lågpriskonsumtion och lyxkonsumtion. "Segmentet däremellan blir inte särskilt efterfrågat".
Nähä, du menar att klassklyftorna blir än tydligare? Aha, du menar att det står mellan NK-hallen och Lidl? Du menar att dom rikare bli rikare och dom fattigare blir fattigare och aldrig mötas dom två.
Jag undrar vad en trendspanare tjänar?
Nåja, liksom alla program av rang kring nyåret hade man så klart bjudit in en trendspanare. Det är en intressant titel och jag har ofta funderat på hur man blir en sådan. Hur som helst så bad man spanaren blicka in i det kommande årets konsumtionstrender. Han konstaterade att vi kommer att se två sorters konsumtion breda ut sig. Lågpriskonsumtion och lyxkonsumtion. "Segmentet däremellan blir inte särskilt efterfrågat".
Nähä, du menar att klassklyftorna blir än tydligare? Aha, du menar att det står mellan NK-hallen och Lidl? Du menar att dom rikare bli rikare och dom fattigare blir fattigare och aldrig mötas dom två.
Jag undrar vad en trendspanare tjänar?
torsdag 25 november 2010
Tendens
Jag har ofta lite svårt att somna. Egentligen så är det ju bara att logga ut, stänga ner, släcka och sova men det är dom här momenten som är svåra. Det finns alltid något litet till att göra. Något att missa om man stänger av. Kanske är det något slags sovfobi, vad vet jag. För, samtidigt vet jag ju att jag vaknar strax efter tre eller så varför varje ögonblick av sömn innan dess är viktigt.
Nåja, det finns fördelar med sovfobi. Jag brukar nämligen "lura" mig själv att jag fortfarande är med och aktiv genom att lyssna på - just det - radio. Förr var det lyssnarböcker men av tekniska skäl har jag slutat med det. Så, nu är det radio. Det retar mig lite att P1 slutar sända så tidigt och att man då tvingas lyssna på P3/P4 på natten. Jag vill ha pratradio, inte skvalradio.
Hur som helst, jag har nu upptäckt ett nytt program. Jag har aldrig lyssnat på tendens förut men det är ett riktigt kalasprogram. Dom kör teman under en vecka och det är på riktigt vanliga människor som får komma till tals. Eller, dom är inte alltid vanliga men det är inte dom man vanligtvis hör och ser. Förra veckan var temat betraktare. Har du funderat över det - hur många som dagligen finns runt omkring dig, och ser och betraktar dig?
Nåja, det finns fördelar med sovfobi. Jag brukar nämligen "lura" mig själv att jag fortfarande är med och aktiv genom att lyssna på - just det - radio. Förr var det lyssnarböcker men av tekniska skäl har jag slutat med det. Så, nu är det radio. Det retar mig lite att P1 slutar sända så tidigt och att man då tvingas lyssna på P3/P4 på natten. Jag vill ha pratradio, inte skvalradio.
Hur som helst, jag har nu upptäckt ett nytt program. Jag har aldrig lyssnat på tendens förut men det är ett riktigt kalasprogram. Dom kör teman under en vecka och det är på riktigt vanliga människor som får komma till tals. Eller, dom är inte alltid vanliga men det är inte dom man vanligtvis hör och ser. Förra veckan var temat betraktare. Har du funderat över det - hur många som dagligen finns runt omkring dig, och ser och betraktar dig?
onsdag 20 oktober 2010
Passion
När jag iigår kom hem från jobbet (och en timmas övningskörning med äldsta dottern i rusningstrafik) möttes jag som vanligt av ett berg av disk. Jag undrar verkligen hur det kan bli så? Jag hade ju tänkt slänga in lite mat i ugnen och sedan sticka ut och springa. Tappade lite styrfart och kände mig trött.
Nåja, skam den som ger sig. Ner med händerna i diskbaljan. Jag hatar att laga mat i ett stökigt kök och gör hellre saker i "fel" ordning och dubbelt så många gånger. Som vanligt diskar jag med öronproppar - eller ja - hörlurar och just igår hamnade jag i programmet biblioteket som jag normalt inte lyssnar på. Alltså inte av princip utan för att jag normalt inte diskar eller så vid den aktuella tiden.
Först hade jag tänkt byta kanal eftersom jag inte har haft något särskilt intresse av huvudpersonen i programmet men det tog inte många minuter innan jag var fast. Programmet handlade om Käbi Laretei, pianist och författare, och hennes passionerade förhållande till musik och för den delen livet. Käbi fyller snart 90 men hon beskrev sina upplevelser så det ångade om det. Hon är ingen blyg kvinna och hon kan beskriva pirret.
Det var inte bara musik och det var inte bara passion, det var helt enkelt sex.
När jag hade lyssnat klart var jag tvungen att sticka ut och springa en sväng.
Nåja, skam den som ger sig. Ner med händerna i diskbaljan. Jag hatar att laga mat i ett stökigt kök och gör hellre saker i "fel" ordning och dubbelt så många gånger. Som vanligt diskar jag med öronproppar - eller ja - hörlurar och just igår hamnade jag i programmet biblioteket som jag normalt inte lyssnar på. Alltså inte av princip utan för att jag normalt inte diskar eller så vid den aktuella tiden.
Först hade jag tänkt byta kanal eftersom jag inte har haft något särskilt intresse av huvudpersonen i programmet men det tog inte många minuter innan jag var fast. Programmet handlade om Käbi Laretei, pianist och författare, och hennes passionerade förhållande till musik och för den delen livet. Käbi fyller snart 90 men hon beskrev sina upplevelser så det ångade om det. Hon är ingen blyg kvinna och hon kan beskriva pirret.
Det var inte bara musik och det var inte bara passion, det var helt enkelt sex.
När jag hade lyssnat klart var jag tvungen att sticka ut och springa en sväng.
onsdag 29 september 2010
Idag är det Radiodagen
Snart 900 inlägg senare är det lätt att bli tjatig och upprepa sig. Men å andra sidan känns det som vi börjar känna varandra lite bättre du och jag och då kanske du kan acceptera det. Ibland får man ändå tänka sig för och försöka hitta på något nytt, idag är inte en sådan dag.
Idag är det nämligen Radiodagen och jag har ju berättat några gånger om min kärlek till detta media. Jag gillar talad radio framför allt, både i dokumentär form och så kallad babbelradio. Det ska så klart vara någon som har något att säga för att det ska bli intressant men å andra sidan, lyssnar man tillräckligt länge och ofta blir det intressant förr eller senare.
I helgen träffade jag på en människa med en fantastisk röst. Tänk vad sådant kan göra. En ton, en klang - sånt är viktigt. Han borde läsa in böcker eller jobba just på radio.
Radiobranchen firar alltså sin stora firmafest med seminarier på dagen och med utdelning av Stora Radiopriset på kvällen. En vän till mig är nominerad. Jag har berättat om det också förut. Det är en väldigt bra dokumentär han är nominerad för och den är faktiskt, enligt mig som connaiseur, värd ett pris.
Idag är det nämligen Radiodagen och jag har ju berättat några gånger om min kärlek till detta media. Jag gillar talad radio framför allt, både i dokumentär form och så kallad babbelradio. Det ska så klart vara någon som har något att säga för att det ska bli intressant men å andra sidan, lyssnar man tillräckligt länge och ofta blir det intressant förr eller senare.
I helgen träffade jag på en människa med en fantastisk röst. Tänk vad sådant kan göra. En ton, en klang - sånt är viktigt. Han borde läsa in böcker eller jobba just på radio.
Radiobranchen firar alltså sin stora firmafest med seminarier på dagen och med utdelning av Stora Radiopriset på kvällen. En vän till mig är nominerad. Jag har berättat om det också förut. Det är en väldigt bra dokumentär han är nominerad för och den är faktiskt, enligt mig som connaiseur, värd ett pris.
tisdag 7 september 2010
Det måste vara radion
Jag har berättat flera gånger om min kärlek till radio. Jag gillar både pratradio och i viss mån skvalradio men mest av allt gillar jag radiodokumentärer. På riktigt. För några veckor sedan hörde jag av en händelse en helt fantastisk dokumentär om tjej-gäng i Los Angeles när jag cyklade hem en sen kväll. En reporter hade följt en ung tjejs kamp för att lämna gänget och det destruktiva liv hon levde. Den och många andra dokumentärer är värda att lyssna på, du hittar en uppsjö här.
Nåja, igår fick jag höra att en vän är nominerad till stora radiopriset för sin dokumentär om Sturebymordet. Jag hörde den när den först sändes och minns att jag tyckte den var lite jobbig. Tror att jag skyddade mig själv från obehaget genom att lyssna lite slarvigt. Igår fick jag så en anledning att lyssna igen och gjorde mer ordentligt.
Det blir många känslor när man verkligen lyssnar. Det är obehagligt och jag tappar lite andan. Det är grejen med radio, det kommer så nära. Förtvivlan, oförståelsen över vad som faktiskt hänt, funderingarna över hur det överhuvudtaget kunde hända. Jag tänker på mina egna ungar i samma ålder. Jag tycker du ska lyssna. I listan som du hittar här kan du finna den nominerade dokumentären Sturebymordet. Men kom ihåg att det känns.
Nåja, igår fick jag höra att en vän är nominerad till stora radiopriset för sin dokumentär om Sturebymordet. Jag hörde den när den först sändes och minns att jag tyckte den var lite jobbig. Tror att jag skyddade mig själv från obehaget genom att lyssna lite slarvigt. Igår fick jag så en anledning att lyssna igen och gjorde mer ordentligt.
Det blir många känslor när man verkligen lyssnar. Det är obehagligt och jag tappar lite andan. Det är grejen med radio, det kommer så nära. Förtvivlan, oförståelsen över vad som faktiskt hänt, funderingarna över hur det överhuvudtaget kunde hända. Jag tänker på mina egna ungar i samma ålder. Jag tycker du ska lyssna. I listan som du hittar här kan du finna den nominerade dokumentären Sturebymordet. Men kom ihåg att det känns.
måndag 20 juli 2009
Lev idag
Sommar innebär ofta tid och då inte minst tid att lyssna på radio. Jag gillar ju verkligen pratradio och lyssnar gärna på det mesta förutom gudstjänster och dylikt som jag tycker borde hållas i någon annan kanal än public service. Nå, just på sommaren brukar programmet "Sommar" ofta leda till eftertanke. Någon för mig okänd eller för den delen känd person pratar ostört i en och en halv timma och det blir ofta ganska bra.
I år har dock programmet Sommar varit ovanligt platt. Det har tidigare kommenterats av bloggkamrat Jah Hollis. Jag är enig med honom. Men, så igår fick jag omvärdera denna tanke. Eftersom vädret var lite halvtaskigt (underdrift) så bestämde jag mig för att städa. Min vana trogen pluggade jag in hörlurarna och satte på radion. Som sällskap fick jag P-O Enkvist som sommarvärd. Det var ett väldigt spännande program.
Vad Enkvist pratade om egentligen är svårt att redogöra för. Musiken var kanske heller inte direkt mitt förstaval men han fångade mitt intresse. Dessutom har han en förträfflig radioröst. Inte minst gillade jag hans slutsats om meningen med livet; vi ska alla dö en dag men alla andra dagar ska vi leva. Det är värt att tänka på.
I år har dock programmet Sommar varit ovanligt platt. Det har tidigare kommenterats av bloggkamrat Jah Hollis. Jag är enig med honom. Men, så igår fick jag omvärdera denna tanke. Eftersom vädret var lite halvtaskigt (underdrift) så bestämde jag mig för att städa. Min vana trogen pluggade jag in hörlurarna och satte på radion. Som sällskap fick jag P-O Enkvist som sommarvärd. Det var ett väldigt spännande program.
Vad Enkvist pratade om egentligen är svårt att redogöra för. Musiken var kanske heller inte direkt mitt förstaval men han fångade mitt intresse. Dessutom har han en förträfflig radioröst. Inte minst gillade jag hans slutsats om meningen med livet; vi ska alla dö en dag men alla andra dagar ska vi leva. Det är värt att tänka på.
söndag 14 juni 2009
Vänstern är död -
Söndagsmornar innebär radiolyssnande och oftast gott om tid till både morgonkaffe och eftertanke. Dagens Godmorgon världen innehåller en lång diskussion om vänsterns förmodade död. På Europa-nivå finns inga stjärnor att spana efter. Labour i England dör sakta sotdöden och i Frankrike har Högern fångat upp dom mest lyskraftiga namnen och givit dem antingen en plats i regeringen eller ett flott internationellt jobb. Smart!
Sossarnas tillbakagång i svenska storstadsområden hamnar i fokus och plötsligt hör jag ett av kommunalråden i min lilla kommun i radion. Helene Hellmark Knutsson analyserar sossarnas katastroftillbakagång de senaste valen med att man inte "når in i villaområdena och radhusen". Det är nog sant. Sundbyberg, som fortfarande har röd-grönt styre, har satsat på valfrihet säger Knutsson. I Sundbyberg bejakar socialdemokraterna omvandlingar från hyresrätter till bostadsrätter för att ge folk möjlighet till bostadskarriär, fortsätter hon.
Med detta resonemang och med denna politik borde ju sossarna sitta ganska säkert i Sumpan. Sossarna borde skörda framgångar på löpande band. Så är det så klart inte. Visserligen gick både s och v tillbaka mindre i Sumpan än i kringliggande kommuner men det var ändå ett rejält tapp i senaste valet. Och även om det vore så att s inte tappat, när första generationens ombildare sålt sina bostadrätter så finns det inget mer att suga ut, vad gör vi då?
Nej jag tror problemet är ett helt annat än det Knutsson och andra högersossar gör gällande. Jag förstår verkligen inte varför man som medelklass i storstäder ska rösta på en kopia när originalet finns. Är det något människor inte letar efter så är det fler mitten/högerpartier. Det människor vill ha är något nytt. Visst måste vänstern inklusive sossarna förnya sig men det gör man inte genom att kopiera de partier som nu håller på att köra välfärden i botten.
Vad vi måste göra är att hitta tillbaka till gatorna. Vi måste förvisso föra in folkets röst i parlamentet men för att kunna göra det måste vi först lyssna. Vi ska försvara de minsta men det räcker inte. För att klara detta måste vi också ha ett förtroende från flera. Politikens möjlighet att förändra vardagen för människor måste vara tydlig och det är först efter vi orkat lyssna till människor som vi kan företräda dem. Det är otroligt lätt att förväxla valfrihet med egenmakt men det är bara lurendrejeri. Att du får välja elbolag, telefonbolag och vad det nu kan vara betyder INTE att du får större makt över din vardag - vägra valfrihet, KRÄV MAKT! Jag är övertygad om att det går och därför vågar jag drista mig till att utbrista:
- länge leve vänstern!
Sossarnas tillbakagång i svenska storstadsområden hamnar i fokus och plötsligt hör jag ett av kommunalråden i min lilla kommun i radion. Helene Hellmark Knutsson analyserar sossarnas katastroftillbakagång de senaste valen med att man inte "når in i villaområdena och radhusen". Det är nog sant. Sundbyberg, som fortfarande har röd-grönt styre, har satsat på valfrihet säger Knutsson. I Sundbyberg bejakar socialdemokraterna omvandlingar från hyresrätter till bostadsrätter för att ge folk möjlighet till bostadskarriär, fortsätter hon.
Med detta resonemang och med denna politik borde ju sossarna sitta ganska säkert i Sumpan. Sossarna borde skörda framgångar på löpande band. Så är det så klart inte. Visserligen gick både s och v tillbaka mindre i Sumpan än i kringliggande kommuner men det var ändå ett rejält tapp i senaste valet. Och även om det vore så att s inte tappat, när första generationens ombildare sålt sina bostadrätter så finns det inget mer att suga ut, vad gör vi då?
Nej jag tror problemet är ett helt annat än det Knutsson och andra högersossar gör gällande. Jag förstår verkligen inte varför man som medelklass i storstäder ska rösta på en kopia när originalet finns. Är det något människor inte letar efter så är det fler mitten/högerpartier. Det människor vill ha är något nytt. Visst måste vänstern inklusive sossarna förnya sig men det gör man inte genom att kopiera de partier som nu håller på att köra välfärden i botten.
Vad vi måste göra är att hitta tillbaka till gatorna. Vi måste förvisso föra in folkets röst i parlamentet men för att kunna göra det måste vi först lyssna. Vi ska försvara de minsta men det räcker inte. För att klara detta måste vi också ha ett förtroende från flera. Politikens möjlighet att förändra vardagen för människor måste vara tydlig och det är först efter vi orkat lyssna till människor som vi kan företräda dem. Det är otroligt lätt att förväxla valfrihet med egenmakt men det är bara lurendrejeri. Att du får välja elbolag, telefonbolag och vad det nu kan vara betyder INTE att du får större makt över din vardag - vägra valfrihet, KRÄV MAKT! Jag är övertygad om att det går och därför vågar jag drista mig till att utbrista:
- länge leve vänstern!
lördag 13 juni 2009
Ledig helg
Äntligen, en ledig helg. Dom senaste veckorna har gått åt till valrörelse och gud vet vad. Denna helgen har jag inte en enda sak att göra och det känns sååå skönt. Som mellanålders ensamstående (singel) kvinna borde jag kanske utnyttja helgen till att hänga på stan, umgås med gamla vänner eller leta efter nya. Men nej, jag har verkligen bestämt mig. Som väl är hänger molnen tunga över staden och det är grått, grått, grått. Hela helgen ska jag stanna hemma. Jag ska inte passa en enda tid och jag ska inte göra något ansträngande alls. Nej jag ska bara njuta av lugnet.
Istället ska jag tillbringa hela dagen i köket. Igår var jag och storhandlade och idag ska jag laga sommarlovsmat. Det blir pizzabullar, paj, piroger, laxcanneloni, fetaost-spenatcanneloni, kycklingköttbullar, fiskburgare, falaffel och sen får vi se. Det blir sådant som man kan lägga i frysen och ta fram vid behov helt enkelt. Jag köpte mig lite vin också - med bubblor i, så blir matlagningen ännu roligare!
föresten, på tal om ingenting alls. Jag vet inte om du kommer ihåg att jag skrev om min odlingsiver för ett tag sedan. Nu har ju vädret inte varit särskilt balkongvänligt på sista tiden men det växer så det knakar ändå. Allt fick inte plats på bilden men här är några sorters chili och lite andra kryddor.
söndag 24 maj 2009
Goa gubbar
För inte så länge sedan hörde jag av diverse fotbollsfans att man var lite orolig för att åka till Göteborg för att se på fotboll. Oron kom sig inte av att man sysslade med fotbollsförstörande verksamhet, det vill säga bråk och stök inför matcher. Nej, det man oroade sig för var Göteborgspolisen som sades vara väldigt ivriga att "diskutera" med tillresta påhejare. Med tanke på att polisen fått nya redskap med den nya huliganlagen var oron ännu större då man förväntade sig att polisen var sugen på att testa gränser.
Jag viftade så klart bort detta med att oron med all säkerhet var överdriven. Varför skulle just Göteborgspolisen ta i extra? Så hörde jag ett reportage på Studio 1 vilket gav mig lite kalla kårar. Om det polisbefäl som uttalade sig fått bestämma tror jag att man skulle använda stridsvagn mot fotbollsfansen.
Så läser jag först på text-tv och idag i DN om misstankarna mot att vänsterextremister infiltrerat migrationsverket. Det är SÄPO och Göteborgspolisen som fattat misstankar eftersom det skett flera avvikelser från ett förvar utanför Göteborg. Generaldirektören för MIV slår undan misstankarna och förklarar att det inte är så konstigt att folk utanför förvaret vet att dom är där eftersom dom inte är satta i isolering. Dom kan alltså själva ringa bekanta, media, hjälporganisationer och vad det nu kan vara för att söka hjälp. Detta borde polisen känna till tycker Dan Eliasson vilket jag är den första att hålla med om. SÄPOs och Göteborgspolisens konspirationsteorier blir i ljuset av detta uttalande nästan lika skrattretande som när SÄPO arkiverade konsertaffischer från Musikforum i Karlshamn i ett desperat försök att få ha sitt kontor kvar.
Nä vet du, av Sveriges dyraste myndighet kräver jag mer.
Jag viftade så klart bort detta med att oron med all säkerhet var överdriven. Varför skulle just Göteborgspolisen ta i extra? Så hörde jag ett reportage på Studio 1 vilket gav mig lite kalla kårar. Om det polisbefäl som uttalade sig fått bestämma tror jag att man skulle använda stridsvagn mot fotbollsfansen.
Så läser jag först på text-tv och idag i DN om misstankarna mot att vänsterextremister infiltrerat migrationsverket. Det är SÄPO och Göteborgspolisen som fattat misstankar eftersom det skett flera avvikelser från ett förvar utanför Göteborg. Generaldirektören för MIV slår undan misstankarna och förklarar att det inte är så konstigt att folk utanför förvaret vet att dom är där eftersom dom inte är satta i isolering. Dom kan alltså själva ringa bekanta, media, hjälporganisationer och vad det nu kan vara för att söka hjälp. Detta borde polisen känna till tycker Dan Eliasson vilket jag är den första att hålla med om. SÄPOs och Göteborgspolisens konspirationsteorier blir i ljuset av detta uttalande nästan lika skrattretande som när SÄPO arkiverade konsertaffischer från Musikforum i Karlshamn i ett desperat försök att få ha sitt kontor kvar.
Nä vet du, av Sveriges dyraste myndighet kräver jag mer.
onsdag 9 juli 2008
Sport på radio, FRA och dags att dra söderut
Sport i verkligheten är nästan alltid kul. Sport på radio brukar också vara bra eftersom kommentatorerna oftast är både pålästa och spirituella. Igår hade jag några annorlunda sportupplevelser på radio. Den första var sommar med Kajsa Bergkvist som jag tyckte var ganska ok. Inte så överaskande men nog fick hon en dimension till. Särskilt närvarande blev Kajsa när hon pratade om sitt arbete som UNICEF-ambassadör. Fint.
En liten stund efter sommar var det dags för ytterligare sport på radion. Tredje och sista avsnittet i serien om supportrar. Dagens rep handlade om så kallade "Ultras och casuals". Tidigare har avsnitten handlat om "konsten att lida" och "läktaruppropet". Har du inte hört serien kan du hitta den här. Den är väl värd att lyssna på.
Ja, nog är det också värt att kommentera sossarnas och mp:s utspel om FRA också. Sossarnas inställning är inget nytt under solen men att mp är så hungriga att man vänder på en femöring är mycket förvånande. Att vänstern pressmeddelar tillsammans med piratpariet måste också betraktas med höjda ögonbryn. Jag hoppas dock liksom v och pp att lagen aldrig träder i kraft, det är det viktigaste steget framåt.
En liten stund efter sommar var det dags för ytterligare sport på radion. Tredje och sista avsnittet i serien om supportrar. Dagens rep handlade om så kallade "Ultras och casuals". Tidigare har avsnitten handlat om "konsten att lida" och "läktaruppropet". Har du inte hört serien kan du hitta den här. Den är väl värd att lyssna på.
Ja, nog är det också värt att kommentera sossarnas och mp:s utspel om FRA också. Sossarnas inställning är inget nytt under solen men att mp är så hungriga att man vänder på en femöring är mycket förvånande. Att vänstern pressmeddelar tillsammans med piratpariet måste också betraktas med höjda ögonbryn. Jag hoppas dock liksom v och pp att lagen aldrig träder i kraft, det är det viktigaste steget framåt.
söndag 1 juni 2008
Gud och public service
Jag gillar söndagar. I alla fall när de inte föregåtts av en allt för vild lördagskväll, och vilda lördagskvällar inträffar (tyvärr) inte så ofta.
- Å andra sidan hade jag en himla trevlig lördagseftermiddag.
Nå, tillbaka till nuet, till söndagsmorgonen/förmiddagen.
Gott om tid för morgonkaffe, tidningsläsande, funderande och p1-lyssnande. Ganska ofta bakar jag, så att ungarna får nybakat när de vaknar. Brödet kräver några timmar så i det perspektivet är det bra att de sjusover så som tonåringar ska så hinner jag ta en löprunda också. Dock inte idag - det får vänta till kvällen.
Jag gillar pratradio. I mitt kök står radion ständigt på och kanalen är allt som oftast p1 (eller sportradio). Jag lyssnar på allt från Språket till trädgårdsprogram och Teologiska rummet. Alltid snappar jag upp något värt att veta.
Något som jag däremot inte gillar är söndagens direktsända gudstjänst. Jag förstår inte varför vi i vårt sekulariserade samhälle ska behöva ha dessa påprackande gudstjänster, vecka ut och vecka in.
Jag betalar licens och jag gör det gärna för jag gillar public service. Nä, inte bara gillar föresten - jag är övertygad om nödvändigheten av public service. Självklart finns det en uppsjö av program som jag undviker - Nordegren i p1 till exempel tycker jag är riktigt dåligt - men jag kan fördra att det sänds.
Det är annorlunda med gudstjänster!!! Inget av de andra programmen jag lyssnar på försöker pracka på mig en åsikt eller tro. Jag blir lika arg varje söndag. Nu sitter jag här och väntar på att bli upprörd igen. Visst jag skulle kunna stänga av radion men det räcker liksom inte.
Dags att starta en proteströrelse kanske!
Är du med?
- Å andra sidan hade jag en himla trevlig lördagseftermiddag.
Nå, tillbaka till nuet, till söndagsmorgonen/förmiddagen.
Gott om tid för morgonkaffe, tidningsläsande, funderande och p1-lyssnande. Ganska ofta bakar jag, så att ungarna får nybakat när de vaknar. Brödet kräver några timmar så i det perspektivet är det bra att de sjusover så som tonåringar ska så hinner jag ta en löprunda också. Dock inte idag - det får vänta till kvällen.
Jag gillar pratradio. I mitt kök står radion ständigt på och kanalen är allt som oftast p1 (eller sportradio). Jag lyssnar på allt från Språket till trädgårdsprogram och Teologiska rummet. Alltid snappar jag upp något värt att veta.
Något som jag däremot inte gillar är söndagens direktsända gudstjänst. Jag förstår inte varför vi i vårt sekulariserade samhälle ska behöva ha dessa påprackande gudstjänster, vecka ut och vecka in.
Jag betalar licens och jag gör det gärna för jag gillar public service. Nä, inte bara gillar föresten - jag är övertygad om nödvändigheten av public service. Självklart finns det en uppsjö av program som jag undviker - Nordegren i p1 till exempel tycker jag är riktigt dåligt - men jag kan fördra att det sänds.
Det är annorlunda med gudstjänster!!! Inget av de andra programmen jag lyssnar på försöker pracka på mig en åsikt eller tro. Jag blir lika arg varje söndag. Nu sitter jag här och väntar på att bli upprörd igen. Visst jag skulle kunna stänga av radion men det räcker liksom inte.
Dags att starta en proteströrelse kanske!
Är du med?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)