Gubbar, gubbar, gubbar

I morse när jag gick till jobbet lyssnade jag som vanligt på P1-morgon. Det var resonemang om vem som ska ta över efter Mona Sahlin så klart. Dom flesta, typ 90 % av dom som är med i olika medier och spekulerar är gubbar. Det rabblas namn och pannorna läggs i djupa veck.

Jag är som du vet inte sosse men vid förra valet var Mona min statsministerkandidat som röd-grön valarbetare. Jag var stolt över att vi äntligen hade en kvinna som kandidat. Jag är själv förvånad över hur viktigt det blev för mig och jag är säker på att det kändes likadant för många andra. Personerna på bilden här nedan är till exempel inte sossar, det vet jag, men Mona var deras kandidat ändå.

Namnen som nu nämns är nästan uteslutande andra gubbar. Klart alla drömmer om Margot som ska komma hem och rädda rörelsen men det lär inte ske. Nå, då får vi prata om Thomas eller Thomas, Morgan eller Ibrahim eller i värsta fall Per eller Sven-Erik.

Hur kan det komma sig att det är så svårt att hitta kvinnorna som kan ta över? Sossarnas riksdagsgrupp består väl av typ 50 % kvinnor liksom deras partistyrelse? Det är märkligt hur det kan bli så här. Att en kvinna skulle kliva fram och säga "jag vill" är knappast troligt för då trampas hon snabbt ner av hjorden, det har vi sett förut.

Smutsiga kampanjer

Igår var det debatt mellan de två statsministerkandidaterna i höstens val. Man kan ha en massa åsikter om både Mona och Fredrik och för den delen andra politiker men det är trots allt så att den ena av de två kombattanterna från igår ska väljas till Sveriges statsminister i september.

När jag följde inledningen på debatten kollade jag samtidigt facebook. Många av mina vänner på fejan är politiskt intresserade, och ofta dessutom aktiva och engagerade. Igår var det väldigt tydligt. Det var många kommentarer om både Mona och Fredrik vilket ju är naturligt och roligt. Inte heller är det förvånande att dom som redan är övertygade rödgröna tyckte att Mona var bäst liksom dom blå gillade Fredrik. På bägge sidor var man dock benägna att tycka att sin egen kandidat var lite otydlig och gnällig.

Samtidigt är det väldigt oroande hur dom blå väljer sina ord. "Hon den där skitkärringen" eller "idioten, lögnerskan" och vad det nu kan vara. Om Reinfeldt är omdömet från oppositionen "arrogant, kall och pompös". Inte heller det senare är så sakligt men en väldig skillnad mot att kalla en statsministerkandidat för "skitkärring". Och för all del, det gör det inte bättre att personen som använde uttrycket jobbar för dom blå i riksdagen.

Det kan bli en smutsig valkampanj och det lär inte bidra till att öka valdeltagandet. Tänk på det!

Uppdatering, sedan detta inlägg skrevs har kvinnan som kallade Mona Sahlin för "skitkärring" raderat statusen med alla kommentarer från sin facebook-sida. Hoppsan!

Stängt för ombyggnad

Inte riktigt men idag flyttar jag. Kånkar böcker och pärmar från ett rum till ett annat. Det blir tillfälle att slänga och slänga lite till. Det där med det papperslösa samhället är helt klart inte bara väsentligen överdrivet utan faktiskt en modern myt! Jag har inte suttit på mitt nuvarande rum särskilt länge, bara så där två år men jag har både onödigt och dessutom dubbletter Samlarmani.

Nåja, mitt nya rum är som jag tidigare berättat ett större rum och dessutom ett rum med utsikt. Från mitt fönster ser jag både Stockholms stadshus och Rosenbad. Därutöver har jag så klart sjöglimt och ett ständigt trafikflöde i ögonvrån. Trevligt tycker jag.

Det sägs att mitt rum varit statsministerrum, det är lite spännande. Dock är det inte så flott att man skulle kunna tro det. Jag ska luska lite i historien. Kraven var väl i och för sig annorlunda när huset jag sitter i var kanslihus. Hur som helst är det 299 dagar kvar till valet.