Politik

Jag håller ju på med politik men ibland måste jag erkänna att jag funderar på vad det innebär. Jag vet ju vad min drivkraft är nämligen att faktiskt kunna lämna över ett något bättre samhälle till framtida generationer än vad jag själv fick serverat.

Andra är mer intresserade av makt.

Ja, förstå mig rätt. För att förändra måste man så klart eftersträva makt men inte till vilket pris som helst. Det måste ändå vara politiken, innehållet och sakfrågorna som avgör. Om man bara är ute efter taburetterna är man väl ändå inte politiker utan... ja vad då?

Taburettjägare?
Maktkåt?
Psykopat?

Välj själv och under tiden som du funderar fortsätter jag förhandla. Vi får se vem som ger mig mest makt och inflytande att förändra - till det bättre. Om någon gör det?

Inte ger man fan i politiken

Just nu är jag otroligt mätt på politik. Jag förhandlar och funderar dagarna i ända och till slut är jag ändå bara en jävla politiker som inte fattar någonting. Det är ganska slitsamt för jag springer från jobbet för att hinna vara med och förhandla och sedan tillbaka hem för att träffa ungarna en minut innan jag sätter mig vid datorn för att skriva alla dokument som ska fram till nästa dags förhandlingar.

"Jo jo" tänker du "men hon blir säkert rik på kuppen".

Nepp så är det inte. Jag får inte en spänn för alla förhandlingar och allt spring. Det enda jag får är dåligt samvete och förhoppningsvis en eller annan seger utifrån det som jag lovade väljarna inför valet. Slutligen blir det ändå så att man är en svikare som inte fick igenom det ena eller det andra.

När min pappa låg sjuk på sjukhuset satt jag och min syster vid hans sida. Min syster håller på med liknande saker som jag men i ett landsting och för ett annat parti. Vid en annan säng i samma rum satt några andra anhöriga och pratade om situationen inom vården. "Tänk om dom som bestämmer visste hur det är", sa dom. Jag och min syster tittade på varandra men sa inget.

Det är väl lite poängen. Vi är vanligt folk också, vi som springer från möte till möte. Samtidigt som solen skiner ute och himlen är blå rusar jag vidare till ett möte till. Det blir ingen after work idag för jag måste förhandla om partistöd. Jag ska hinna äta med dottern idag, det är ett krav från min sida och jag hoppas inte att det är för mycket begärt.

Ett vardagsliv

Det är en något absurd känsla på jobbet just nu. Som ett resultat av valet ska vårt kansli flytta och man diskuterar fram och tillbaka var vi ska placeras. Det är inget märkligt i sig utan det är något som sker efter varje val. Det som är märkligt är att vi nu diskuterar säkerhetsaspekter när det gäller oss som är inne i huset. Jag menar hot utifrån är en sak, nu handlar det om hot inifrån. Galet.

Det är så klart fortfarande mycket kvar att göra. Vi ska förhandla i kommunen och det är utvärderingar. Några ska sluta och organisationen ska samtidigt fungera. Trots allt detta ska jag ta ledigt i helgen. Helledigt. Ungarna ska vara hos sin pappa och jag ska bara vara hemma. Eller inte hemma men jag har inget planerat. Förhoppningsvis hinner jag med att handla och städa och sånt innan för i helgen vill jag slippa. En helg att njuta av helt enkelt.

Snart är det också dags att dra söderut. Min lilla pappa som bara blir mindre och ynkligare har dragit på sig diabetes och legat på sjukhus. Det är en vanlig komplikation av cancern men ändå. Jag behöver träffa honom och måste helt enkelt planera in det i schemat. Nu måste vardagen bli en del av livet igen.

Jag flytt int´

Jag vet inte om det är ett tecken, någon som försöker säga något eller en dator som hakat upp sig. Du vet ju att jag söker nytt jobb, ständigt. Jag vill ha ett jobb som är mer utmanande och utvecklande än jobbet jag just nu sitter på. Därmed inte sagt att jag tar vad som helst, var som helst.

Vet inte om du minns men jag berättade för några dagar sedan om mina förhandlingskunskaper. Jag tycker själv att jag är ganska bra på att förhandla. Jag gillar nerven, spelet, spänningen. Dock inte tillräckligt mycket för det här. Kära Offentliga Jobb - du kan sluta tjata nu! Jag vill inte, jag vill verkligen inte bo i Västernorrland - det är mitt sista ord! Det hjälper inte hur många mail om det där spännande förhandlingschefsjobbet du skickar varje dag, jag flytt int´! (Eller, om du på datasupport ser det här, något har hakat upp sig).

Återgår nu till att tömma egna mailen på spännande mailfrågor från allmänheten.

Otacksamt jobb

Idag har jag suttit i diskussioner och förhandlingar om allmännytta och samarbeten. Kanske vann jag, kanske förlorade jag. Jag vet i alla fall att jag gjort vad jag kan.

Ibland känns det som man slåss mot väderkvarnar.