Skolan får inte fler lärare för att vi skippar julbordet

I min kommun bråkas det om skolan just nu. Vi har en av landets dyrast skolor men vi får inte ut resultat som motsvarar kostnaderna. Dom senaste veckorna har det dessutom visat sig att två av våra stora skolor gått med rejäla förluster. Alltså, inte några hundra tusen utan miljonbelopp.

Jepp, det inbjuder så klart direkt till politiskt tjäbbel. Vems fel och hur och varför?. Själv tycker jag alltid man ska skylla på förvaltning och politik eftersom kontrollansvaret måste ligga där. Och då menar jag inte bara dom som har makten utan alla har ett ansvar.

Detta är dock ett önsketänkande för även om ansvaret borde ligga där är det barnen som drabbas av nedskärningar på grund av dålig budgetkontroll. Så även i detta fall.

Förra veckan bjöds alla politiker till julfest. En liten sak som jag inte tycker är så mycket att tjafsa om. Detta blir dock en finfin möjlighet till politiska utspel. BOJKOTTA JULFESTEN, SKOLAN SKÄR NER OCH POLITIKERNA FESTAR.

Alltså, jag håller med i sak. Det är inte läge för en julfest när det samtidigt står klart att 25 lärare ska sparkas bland annat på grund av det underskott som uppstått. Men jag undrar, alla ni som skriker - vad tänker ni göra åt saken. När vi varit duktiga och bojkottat julbordet, blir det då fler lärare? Nej knappast. Inget parti har lagt förslag om att täcka underskotten för 2011 och då spelar det liksom ingen roll hur moraliskt duktig man är.

Sluta tjafsa med symboler och gör skillnad i praktiken!

PS, för att undvika missförstånd - jag tycker inte heller politikerna ska bjuda sig själva på julbord. Det är också inställt. Min poäng är att det räcker inte att ställa in utan nu gäller det att göra något åt saken också.

Att leva som man lär.

Var uppe med tuppen idag. Vaknade vid kvart över fem men fick ligga kvar tre kvart i mörkret och värmen. Det var skönt. Så upp, varm dusch, kaffe, macka och iväg. Första anhalt mammografi. Det var dags att fota tuttarna igen. Det kändes lite jobbigt faktiskt. Inte själva fotandet, även om det gör sjukt ont, men att vara på canceravdelningen. När jag gick in genom huvudentrén hade jag sällskap med en man som påminde om pappa i ålder och kroppshållning, det var nog snarare det.

Nåja, nu är det gjort och i väntan på provsvaret finns det massor av andra saker att fundera på. Den stora "skandalen" med vårdföretagen som är mer intresserade av vinst än av vård till exempel. Jag har sett det på nära håll om än inte personligen.

I min kommun har moderaterna styrt i ett år. Det var efter valet 2006. En av dom saker som hann med att göra var att upphandla äldreomsorgen på ett av våra boenden. Detta är en av orsakerna till att min kommun får sämst betyg av alla kommuner i landet när det gäller äldreomsorg. Caremas vårdavdelningar har inte något vidare rykte, det ska gudarna veta.

Nåja, det fina med upphandlingar är ju att dom faktiskt tar slut. Kontraktet upphör efter några år och då har kommunen ett nytt val. Att driva verksamheten i egen regi eller att fortsätta skyffla pengar till riskkapitalbolag. Nu är det sossarna som har makten tillsammans med mp, c och kd i kommunen så vad gör dom i detta läget? Jo, dom utgjuter sig i sociala medier om den "stora skandalen" och samtidigt upphandlar dom samma avdelningar på nytt.

Jodå, det gäller att leva som man lär!

Politiska provokationer

Hade tänkt skriva om hur oändligt provocerad jag blir av blogginlägg som detta. Provocerad av det faktum att dom vackra orden sällan följs upp i praktiken. Det blev ett dåligt blogginlägg som jag raderade. Samtidigt är jag fortfarande provocerad så jag gör ett nytt försök.

Jag håller oftast med bloggavsändaren om slutsatserna i hennes texter, det är tveklöst så. Men sanningen är ju att bloggskribenten sitter vid makten och när det väl kommer till beslut gör tvärt om mot det hon själv predikar. Det är oerhört provocerande.

Ett exempel är bostadsutförsäljningar som varit ett ämne på samma blogg vid flera tillfällen. I den kommun där vi båda är fritidspolitiskt aktiva är nämligen just utförsäljningar av allmännyttiga bostäder inte längre en fråga för sossarna. Det ska säljas och så är det bara. Jag svarar på brev från oroliga människor som ska få sina hem sålda och "majoriteten" bloggar på om varför deras egen politik förstärker segregationen.

Det samma gäller skolan. Istället för att se till att vi har kommunala förskolor i dom nya områdena där barnfamiljer flyttar in i parti och minut låter man privata jättebolag driva verksamheten och ta med sig skattepengarna till en paradisö i Karibien. Det tycker denna bloggerska inte är bra men i den kommun där vi verkar är det så dom jobbar.

Alltså, det är dags att gå från ord till handling - eller är det försent?

Nationaldag - nåt att fira?

Jag har alltid varit skeptisk till nationalistisk yra. Skeptisk till landskamper i samma utsträckning som för kungatjafs och nationaldag. Alltså, när det gäller landskamper så gillar jag ju sport och hejar allt som oftast på Sverige. Det som stör mig är hejaklackarna som bara går ut på att utstöta ett landsnamn och klä sig i gula tröjor (jag klär dessutom verkligen inte i gult).

I min lilla stad slår man dock på stort på nationaldagen. En jättefest som brukar locka mellan 20 och 30 000 personer. Festen är egentligen i  första hand en gigantisk picknick även om det finns både öltält och ett litet tivoli (Axels så klart). På scenen uppträder musikskolan och en eller annan halvkändis. Dom politiska partierna finns på plats liksom det lokala näringslivet. Det självklara inslaget är firandet av dom nya svenska medborgarna men i övrigt är det som sagt mest picknick.

Nåja, igår pratade jag med en ung man som bott i Sverige sedan han var 15, det vill säga i åtta år. Jag frågade om han skulle komma förbi firandet. "Självklart" svarade han, "annars är det ju liksom inte nationaldag". Det fick mig att fundera. För den unge mannen är det omöjligt att tänka sig att man inte skulle fira nationaldag för i alla år som han levt i Sverige har man haft just picknick i parken på nationaldagen. Det är ett fint sätt att vara tillsammans och njuta av det bästa vi har, naturen och allemansrätten.

Så, ska du fira idag så rekommenderar jag - ge dig ut i en park, en skog eller till en strand. Det är gratis, jämlikt och tillgängligt för var och en. Vi ses där!

Jag vill välja mitt eget bredband!

Idag toppar tidningarna med utformningen på dom nya sedlarna och mynten som ska komma 2014. Vafan är det för nyheter. Dessutom fick jag ingen morgontidning, vad är det för service? Jag vill inte läsa dator vid frukostbordet, det prasslar för dåligt.

Dessutom har jag blirvit uppsagd från mitt bredbandsbolag. Eller, det är inte jag som blivit uppsagd men i vårt öppna stadsnät vill/får det aktuella bolaget inte längre vara med. Bolaget ifråga säger att det bland annat beror på att man ska sälja ut fastigheter från det kommunala fastighetsbolaget och därmed vill ha full kontroll över utrustningen.

Men va fan, om jag inte var på dåligt humör innan.... Hur mycket skit får man höra. Det blir inte fler bostäder av att sälja ut, det visste vi redan. Det kostar och det blir sämre valfrihet men nu också detta. Om det stämmer blir jag mer förbannad än innan och jag tror faktiskt att det stämmer!

Sluta sälja ut, det blir bara sämre!

Sociala medier

Fick ett mail idag från en rysk journaliststudent. Hon hade lite frågor om läget i mitt land och undrade om jag kunde vara snäll och hjälpa henne med lite reserch. Hm, läget i mitt land? Sedan insåg jag att jag i ett ögonblick av missmod hade bytt bostadsort på Fejan. För att visa något slags solidariet med det libyska folket skrev jag Benghazi som hemort istället för det något mindre exotiska och defentivit säkrare Sundbyberg. Så, jag fick göra studenten besviken. Så kom jag att tänka på att hon kanske faktiskt ville veta något om mitt land. Jag menar, ordet sprider sig. Den svenska modellen är på väg att krossas och som partiledare H Juholt så målande uttryckte det "Sverige är på väg att slitas isär". Men, nej - det var inte det som intresserade Alex D. Våra vägar korsades men vi fortsatte åt olika håll. Lycka till med dina studier Alex D. Jag hoppas du blir en riktigt bra journalist någon dag.

Finns det några kompetenta kvinnor där ute?

Läste i Aftonbladet om sossarnas ledarvånda. Jag tänker inte kommentera sakfrågan utan mer artikeln i sig. Karin Pettersson säger att dom manliga maktstrukturerna som "avsatte" Mona Sahlin nu belönas. Sedan lyfter Pettersson fram sina egna tre ledarkandidater, självklart tre män.

Förtjänster och nackdelar omnämns och kanske ett eller annat ord om vad dom kan tillföra. Längst ner i artikeln nämner Pettersson två kvinnor vid namn, dom avfärdas snabbt. Den ena för att hon inte kan hålla ihop partiet och den andra för att hon inte har kapacitet. Kapacitet till vad? Damberg, Pagrotsky och Sundström har alltså allt det som Sommerstad och Palm inte har?

I kommunen där jag bor har vi åtta partier i fullmäktige. Åtta partier med varsin gruppledare. Alla dessa gruppledare är män. Vi har också ett gäng politiska sekreterare, dom flesta kvinnor. Hoppsan, en tillfällighet kanske?

Nåja, nu ska kommunen inom kort rekrytera en ny kommundirektör. Mitt parti har då framfört vikten av att denna person faktiskt är en kvinna, det behövs i den struktur som råder. "Men", invänder några - "vi ska väl i första hand leta efter en kompetent person?" Men självklart! Jag utgår från att det finns flera kandidater och att alla kandidater är kompetenta. Bland dom ska vi förorda kvinnor. Hur svårt kan det egentligen vara att förstå.

Segrar och förluster

Igår var jag som sagt parlamentariker. Det blev en lång dag. Vi samlades 8.30 på morgonen och jag var hemma igen 00.30. Det var debatt på debatt på debatt. En och annan seger och ett antal förluster. Ibland är det svårt att hänga med i den politiska svängen. Jag försökte lägga ut en del på nätet, det är roligt att visa folk vad som händer.

Jag ska ta ett exempel. I vår kommun styr sossarna, mp, kd och c. Igår lade folkpartiet ett förslag i fullmäktige om att man ska se till att alla flyktingbarn i kommunen har tillgång till skola. Vi ville gärna stödja det förslaget liksom moderaterna. Det ville så klart inte SD. Jag tror nog att den styrande minoriteten egentligen ville säga ja, särskillt mp. Men, om dom skulle göra det skulle dom vara tvugna att ge kd möjlighet att stödja ett kommande förslag om vårdnadsbidrag vilket kd förhandlat bort i budgetprocessen. Bättre då att släppa all ideologisk hållning och säga nej till allt. Senare lade kd ner sina röster i fråga om vårdnadsbidraget. Om Mp hade gjort det samma i fråga om flyktingbarnen så hade förslaget gått igenom. Det finns fler exempel.

Det blir annars en spännande period framöver. Ibland undrar man om det inte är mer matematik än politik. Jag har räknat fel i förhandlingarna om poster och positioner. Känner mig lite "lurad" och förbisprungen. Det är viktigare än man tror. Jag får dock skylla mig själv som inte riktigt hann med.

Nåja, en jobbdag kvar - sedan är det jul.

Debattdag

Idag är det budgetfullmäktige i min kommun. Har varit uppe i talarstolen ett antal gånger och det är ju väldans kul. Nu är det dags för första beslutet i fråga om själva budgeten och det ska ju bli spännande. Jag har yrkat bifall till ett moderat yrkande och därutöver våra egna så klart. Moderaterna och folkpartiet har yrkat bifall till vårt förslag om att kommunen ska använda öppen källkod.

Det sistnämnda kommer inte att gå igenom även om det finns en majoritet i verkligheten. Inget av dom styrande partierna vill stödja oss trots att dom egentligen håller med för då blir det för svårt med alla andra säryrkanden som sånt där som vårdnadsbidrag och så. Så kan det vara i politiken. Vägen till framgång är inte alltid rak.

Kan konstatera att vi har problem med jämställdheten i Sundbyberg. Det kan man se på bilden av gruppledarna nedan. Det märks i talarstolen.

Gästblogg

Idag upplåter jag min blogg som gästblogg. Tycker att nedanstående text säger det mesta om dom 150 timmar som jag lagt ner på förhandlingar om styret i Sundbyberg dom senaste två månaderna.

Idag presenterades en ny mitten-högerkoalition i Sundbyberg. Och även om inte Vänsterpartiet finns med i styret finns det fortfarande spår av partiet i den nya mitten-högerkoalitionen i Sundbyberg. Kanske inte så mycket politiskt, men om man tittar på det som är portalparagrafen i det nya styrets politiska plattform och jämför det med Vänsterpartiets kommunpolitiska program finns det uppenbara likheter.

Mitten-högerkoalitionens politiska plattform 2010-11-24:
"Sundbyberg är en stad med mycket goda förutsättningar. Den som bor här har tillgång till de bästa kollektivtrafikförbindelserna i landet, ett stort utbud av bostäder och dessutom en unik kombination av småstad och storstad med tillgång till fin natur. Staden är skuldfri och vi har en låg skatt."

Vänsterpartiets kommunpolitiska program maj 2010:
"Sundbyberg är idag en bra stad att bo i. Den som bor här har tillgång till de bästa kollektivtrafikförbindelserna i landet, bra skolor, ett stort utbud av kommunala hyresrätter, en äldreomsorg i utveckling och dessutom den unika kombinationen av storstad och småstad i ett. För de allra flesta innebär detta att Sundbyberg är en stad man kan vara stolt över."

Likheten är slående. Men det är ändå ganska talande vad man valt att ändra. Man har exempelvis ändrat "stort utbud av kommunala hyresrätter" till "stort utbud av bostäder". Man har också valt at ta bort skrivningarna om skolan och äldreomsorgen och istället lagt till en slutknorr om att staden är skulfri och "har en låg skatt".

Mitten-högerkoalitionen får gärna hämta mer inspiration från Vänsterpartiet. Vad sägs om att kopiera in följande text:
"Det stora utbudet av kommunala hyresrätter har under många år gjort det lättare för Sundbybergs unga att skaffa bostad, än för ungdomar i många andra kommuner i stockholmsområdet. De senaste årens iver att bilda bostadsrättsföreningar kommer garanterat att leda till att det blir svårare att kunna skaffa sin första bostad. Därför måste det byggas fler hyresrätter i Sundbyberg. Vänsterpartiet har många argument emot att ombilda hyresrätter till bostadsrätter. En av de allra viktigaste är att ombildningarna leder till en mer segregerad stad och gör det svårare för sundbybergare med lägre inkomster att få tag på lägenhet."

Långa veckan

Det är måndag förmiddag och jag har redan klarat av ett kommunstyrelsemöte och ett utkast till en KU-anmälan. Resten av dagen ska ägnas åt mailsvar och den där mailstädningen som aldrig blev av. Hem och laga mat och så vidare på möte med idrottsföreningen och sen börjar väl allt om imorgon. Allt leder fram mot lördag och cupfinal.

Det är intressant att kommunstyra för tillfället. Samtidigt som högerpartierna förhandlar om att ta makten i kommunen ska jag administrera ansvaret för deras beslut - fast dom verkar inte vara överens ens om vart dom är på väg. Det är en konstig situation. Samtidigt är det roligt att få vara lite obstinat. Att inte behöva vara den som förhandlar bort sin själ. Nåja, så länge jag vet att det snart är lördag och cupfinal kan jag stå ut med en del.

KU-anmälan ja. Helt seriöst, det här med den amerikanska övervakningen av svenskar i Sverige. Registrering av allt och inget som knappast skulle vara tillåtet om det var svenska myndigheter som stod för det. En del pratar om statskupp, jag menar att det åtminstone är spioneri. På SÄPO:s hemsida kan man läsa att man minsann inget visste. Fan trot. Hur som helst, snart är det lördag - och då är det cupfinal.

Idrott och politk

Idag är den enda dagen som jag är ledig denna veckan. Därför orkar jag inte blogga. Läs vad jag tycker här istället.

Vardagsrasism

För någon vecka sedan gjorde min ohängda dotter misstaget att sitta på en gräsmatta utanför vårt hus tillsammans med några klasskamrater som rökte vattenpipa. Det får hon så klart inte göra. Eller, hon får sitta där men inte röka vattenpipa alltså.

Hur som helst så var det en granne i huset mitt emot som inte gillade detta. Hon gick till ungdomarna och sa ifrån. Det tycker jag är bra. Om fler sa ifrån när dom ser ungdomar göra fel saker så skulle världen bli lite trevligare.

Om hon bara hade nöjt sig med det.

När en tonåring blir tillsagd att inte bete sig på ett särskilt sätt reagerar dom vanligtvis med att fräsa ifrån. Det har liksom ingen betydelse om dom har rätt eller fel. Då måste du och jag som vuxna bete oss värdigt och agera på ett moget sätt.

Det klarade inte min granne. Eftersom flera av ungdomarna i gruppen är första generationens svenskar så tog kvinnan tillfället i akt. "Jävla svartskallar", sa hon. "För er finns inget hopp". Till råga på allt hade kvinnan i fråga mage att berätta för mig att hon skällt ut ungdomarna och sagt just "svartskalle". Hon sa också att "nästa gång jag ser dom ska jag ge dom på käften".

Jag undrar, hur ska vi kunna uppfostra våra ungar med sådana vuxna omkring sig. Hur ska jag kunna lära dom att inte kränka varandra eller andra om dom inte själva möts av respekt. Jag vet att flera av ungdomarna i fråga kan vara väldigt krävande och irriterande men att sjunka så lågt som min granne gjorde! Om vuxna människor öppet och utan motkraft kan kalla barn för svartskallar och hopplösa fall, då är vi illa ute.

Jag sa ifrån, jag hoppas att du gör samma sak när du får tillfälle!

Lördag i min by

Har varit ute i min lilla by idag. Tog en fika med fru Slow och sedan en promenad. Det händer massor i min stad. Ja, det byggs - det är en sak, det byggs massor men det är inte bara det. När jag flyttade till Sundbyberg var det en liten sömnig småstad, nu känns den nästan kontinental.

På min promenad genom stan hittade jag en chokladfabrik. Ja, inte en fabrik egentligen men en butik med hemgjorda praliner och lite annat smått, hade ingen aning att det fanns en sådan i Sumpan. Sedan hittade jag en eko-butik. Massor av saker helt ekologiskt och ganska mycket rättvisemärkt. Flera nya restauranger av olika slag och vi har faktiskt till och med en riktig musikaffär.

Detta om detta. Annars blev det en öl eller två igår och en massa soul-musik och dans och trevliga kollegor så nu passar det bra med en pralin för att bota dagenefter-tröttheten.

Eget skryt luktar illa

Men jag måste bara ändå. I min kommun finns det en gammal och traditionstyngd idrottsförening. Det är en riktig ideell breddförening med massor av idrotter under sitt paraply. Samtidigt som det är en bredförening så har man många meriter i såväl närtid som dåtid i sitt bagage.

Nåja, i denna förening är jag alltså lite aktiv. Som webmaster och styrelseledamot i en av sektionerna och dessutom så pysslar jag med en massa sponsorer och kollo och andra grejer. Ja, så fixar jag med tävlingskläder och lite sånt också. Ja, just det - så är jag valberedare i huvudstyrelsen.

Ja, nu var det faktiskt inte det jag skulle skryta om. Nej, det jag vill skryta om är att jag faktiskt fick pris som årets ungdomsledare på föreningens årsmöte i veckan. Det tycker jag var fantastiskt roligt, nästan lika roligt som att faktiskt vara aktiv i föreningen.

Låt mig berätta

Får jag lov att skryta lite? Du kanske minns att jag berättade om invigningen av vårt nya bibliotek för ett tag sedan? Idag är det dags igen! Ja, inte för ett nytt bibliotek men väl för en helt ny och fräsch fritidsgård. Det är också viktigt. Mitt i byn slår vi upp dörrarna för ungdomar som annars mest hängt på Gyllene måsen. Det känns fantastiskt, härligt.

Det har varit en lång kamp för att få till det. Dels har det varit svårt att hitta en lämplig lokal till ett bra pris men framför allt har det varit en politisk kamp. Det finns dom som tycker att fritidsgårdar är onödiga. "Hänga kan man väl göra hemma", tyckte någon till exempel.

Ibland undrar jag varför man engagerar sig politiskt egentligen? När den enda politiska ståndpunkten man har är "sänk skatten". Eller, för all del - lite hårdare tag brukar slinka in i retoriken också.

Nåja, idag öppnar vi en ny fritidsgård i min lilla stad. Det är jag stolt över. Det är därför jag håller på med politik!

Att köpa eller inte köpa

När jag var i dryga tjugoårsåldern sprang jag på ett erbjudande jag inte kunde motstå. Det var ABF och den kommunala musikskolan som i härlig förening erbjöd sina tjänster till vuxna människor som ville prova på ett instrument. Jag hakade snabbt på för att försöka förverkliga drömmen om att lära mig spela saxofon.

Genom åren har jag fuskat mig fram med både det ena och det andra instrumentet. Jag har spelat piano, gitarr, tvärflöjt, bas, kontrabas och kanske till och med lite triangel. Jag har dock aldrig lärt mig något till fulländning.

Nåvä, vi var tre kvinnor som skred till verket för att lära oss spela saxofon. Efter en månad eller två var det bara jag kvar. För fyrahundra kronor typ hade jag privatlärare en gång i månaden. Jag ska inte påstå att jag fulländade saxofonspelandet men jag lärde mig tillräckligt mycket för att göra ett inhopp i Sundbybergs stadsmusikanter och för att kunna tuta en eller annan bossa.

När jag fick barn sålde jag saxen och köpte barnvagn....

På mitt nuvarande jobb finns det ett gäng tjejer som spelar sax. En av dom har just köpt en ny fin sax och nu säljer hon sin gamla. Den är så fin, den liksom ropar till mig. Att köpa eller inte köpa....

Ack Sundbyberg

Igår kväll när jag gick och lade mig var det snöstorm. Det var inställda tåg och det var trafikkaos. Igår rasade tak in i parti och minut. Idag har jag vårkänslor. Idag var det ljust när jag gick hemifrån och snön börjar faktiskt ge med sig. Det spritter lite i kroppen och kanske kanske kan cykelsäsongen komma igång inom kort.

Och, samtidigt som jag skriver dessa ord börjar snön vräka ner igen. Nä, jag vägrar ge upp hoppet. Nästa vecka går tunnelbanekortet ut - det finns ingen lag på att man ska köpa nytt.

I avvaktan på våren vill jag att du ska lyssna på en låt om min hembyggd. Den kom förra veckan och jag har väntat på att kunna dela med mig. Vassego.

Sänkta löner och smilysar, lite allmänt gnäll och så lite VM

Jag undrar verkligen vad dom håller på med på regeringskansliet. När jag jobbade där slet vi ganska hårt för att göra saker och ting bättre. Nu så verkar det mest vara lekstuga för hela slanten. Hörde på radion i morse att Totto nu importerat ett system med "glada gubbar" som ska klistras på företag som har en god arbetsmiljö. Detta kanske är en kompensation för att man dragit ner på arbetsmiljöarbetet. Totto verkade i alla fall lite besvärad när han väl satt i radiostudion och fick frågor, det får väl hedra honom.

Så läser jag i Expressen om dom "hemliga dokumenten" som visar att Borg är ute efter att sänka löner. Tyvärr är det inte hans egen lön utan våra. Hm, ja ja - vad ska man tro, det mest uppseendeväckande med den nyheten är väl att Expressen fattat det först nu.

När Aftonbladet sedan som grädde på moset basunerar ut att hälften av svenska folket vill höja skatten så blir man ju lite glad för att folk fattar. Sedan blir jag lite fundersam när samma undersökning kommit fram till att 92% tycker att deras egen skatt ska vara oförändrad. En ännu sämre variant på NIMBYs. Tokskallar.

Jag hann med mycket i morse. Lyssnade på kulturnytt. Det var en recension av boken "värdens lyckligaste folk". Den handlar om handlar om när Danmark gick från att vara gemytligt till rasistiskt. Det går fort. Släpper du garden en sekund är du knockad Så kom igen, det gäller att vara vaksam hela tiden. Du vet, mitt löfte lever fortfarande - jag håller aldrig käften när någon säger något rasistiskt. Kom med du också.

Nej, tacka vet jag min lilla hemstad. Där lever vi i endräkt och trotsar Timbro varje dag. Igår var jag på invigning av Sveriges nya nationalarena för baseboll och softboll. Trots att jag bor mitt i huvudstadsregionen - omgivet av Stockholm som Sundbyberg är - så är det lite mysigt att cykla genom parken till vårt eget lilla VM. Det är tufft tycker jag.

I mitt hus där jag bor

Vaknade i morse av att min äldsta dotter förde lite oväsen i badrummet. Det var helt okej för det var ju dags att gå upp. Klev upp och drog ifrån gardinerna och tittade ut över mitt lilla torg. Mina grannar från huset mitt emot - hundtanterna - var redan uppe och några andra hastade uppför backen mot tunnelbanan. Skönt att jag inte har så bråttom till jobbet. Viker lite tvätt.

Frukost med öppen balkongdörr. Morgontrött dotter framför MTV i vardagsrummet. Radion på P1. Kaffebryggaren puttrar, oj den behöver verkligen kalkas av. Andra dottern och jag prasslar med varsin del av morgontidningen.

- AAArgh jag hittar inga strumpor!!!
- Har du strumpbyxor jag kan få låna.
- ...ta åtminstone en frukt....

Pang, igen med dörren. Ah, en liten lugn stund med en kopp kaffe till innan det är dags att gå.

Ut genom dörren. Låsa. Ner för trappan. Jag bor på tre trappor (utan hiss), på vägen ner möter jag yngsta på våningen under. Hon har tydligen glömt något och måste rusa hem. En dörr står öppen. Förskolebarn, pyssel, allt ska med i ryggan.

- Kom nu mamma, kom nu!

Ytterligare en trappa ner rusar den nyblivne gymnasistpojken ut genom sin dörr. Vår "vaktkatt" sitter utanför dörren och konstigt nog hinner grannpojken sätta sig på huk och klappa den innan han rusar vidare. Solen skiner och folk ler mot varandra eller stirrar stint ner i backen. Själv har jag glömt mobilen och rusar upp för trapporna igen. Väl ute på nytt har förskolefamiljen hunnit ut. Vi byter några ord, dom har varit på Mallis och varit lite sjuka men haft trevligt ändå.

Jag går genom dörrarna till T-banan för idag ska jag inte cykla, trots det fina vädret. Då snubblar lillflickan och gråter förtvivlat och jag tänker på den stress det innebär att vara heltidsarbetande småbarnsförälder och planera för snubbeltid också när man är på väg till dagis.

Alla ljud och människor i mitt hus, alla ljud och människor på vårt torg. Jag älskar att bo i stan och jag älskar allmännyttan.