Sammanfattning och nya löften

2011 var väl ett okej år. Lite för lite sommar men i övrigt helt okej. I och för sig gick inte Bajen upp i år heller men å andra sidan slapp jag tatuera mig eftersom det ska göras först när vi är tillbaka i allsvenskan. Jag fick nytt jobb. Det är riktigt roligt. Jag får resa och jag får prata med folk. Första dagen på nya jobbet åkte jag till San Francisco. Första besöket i USA. Tre dagar med nio timmars tidsskillnad tog i och för sig sin tribut. Mycket jobb är det, men kul har jag.

Så åkte ju jag och döttrarna till New York. Nio dagar i den stora staden, gata upp och gata ner med mängder av shopping. En upplevelse men inte någon direkt kärlek till stan som så många snackar om. Det är en stor stad men slitet och ganska så chavigt.

Dåliga saker från förra året då. Ja, jag misslyckades med träningen dom sista månaderna av året på grund av att jag haft en massa värk. Slarvat med mat och sömn har jag också gjort. Jag skyller på för mycket jobb, och det är faktiskt sant. Eller rättare sagt, egentligen handlar det om planering. Skärpning!

Nåja, strax är det ett nytt år. Nyårslöften brukar hålla några månader men dom är bra som morot. Jag har massor av saker som jag behöver göra nästa år. Jag måste hitta en bättre rytm framför allt, det ska jag se till. Planering är nyckeln till att få tid över till annat. Ta itu med träningen måste jag ju eftersom jag fått ett startbevis till ett springlopp i vår. Börjar man träna, kommer lusten att sköta maten på köpet - det vet jag. Tid, tid, tid.

Några roliga saker det kommande året. Min äldsta dotter fyller 20 i maj och i oktober blir den andra 18. Min syrra fyller 50 liksom flera goda vänner. Jag är redan bjuden på ett bröllop och vem vet vilka andra fester som står för dörren. Hoppas det blir många partaj. Annars har jag planerat in en resa till Oslo, en till London, en till Visby, och en till Washington den första halvan av året. Som sagt, tid, tid, tid.

Nu ska jag förbereda avslutningen av året. Jag har ansvar för efterrätten på kvällens baluns. Det blir glace au four på browniebotten med färska hallon. Det blir finfint tror jag. Måste baka bottnen så den hinner svalna. Ha en fin avslutning på året så kanske vi hörs på det nya. Sista året på Söderstadion, och då måste vi bara upp.

Ut med det gamla

Det är dags att göra sig av med lite gammalt. Idag ska jag röja i förrådet. Kanske hinner jag också med garderoben. Det är skönt. I morgon ska frysen tömmas och rengöras. Nästa år nalkas och året ska få komma till rena ytor.

Jag gillar att röja. Att kasta saker eller ännu hellre ge bort. Blir också bättre och bättre på att inte köpa saker. Har inte funderat på nyårslöften men att ytterligare minska konsumtionen av pryttlar är väl en fin ide.

Så, må röjandet och därmed renandet börja. Det är också ett gott slut.

Träningsvärk och hemlängtan

Sitter vid frukostbordet och har träningsvärk och hemlängtan. Hur skönt det än är att komma hem till byn så räcker det med några dagar. Det är svårt att sitta stilla och inte ha sitt eget att plocka med.

Längtar hem till mitt kök så jag får baka och greja som jag vill. Lyxen av att få maten lagad i all ära men det räcker med ett par dagar.

Nåja, lite träningsvärk har jag också. Sprang en liten sväng igår. Det var skönt men oj vad långt jag har till något slags form. Det är också ett skäl till att längta hem. Att komma igång och träna. Hemfärd i morgon. Det blir bra det.

Ur led

Vädret är ur led. När man vaknar upp på annandagens morgon och termometern står på 10 grader så vet man att det är fel. Solen skiner och himlen är blå. Läge att ge sig ut på långpromenad.

Annars blir det en sväng till den traditionella rean. Sedan ska äldsta dottern åka hem till stan. I morgon är det arbetsdag för henne. Jag och yngsta blir kvar en dag eller två.

Om det inte regnar börjar också uppladdningen ikväll. Under ganska många månader har jag försummat träningen på grund av värk. Nu har jag äntligen gjort slag i saken och gått till doktorn. Efter en veckas antiinflamatoriska kan jag nog ta en liten joggingtur.

När jag kommer hem till Stockholm blir det sjukgymnastik. Jag har beställt tid. Så, tredje helgen i mars är det dags för mitt livs tredje springlopp. Startbeviset fick jag i julklapp -point of no return- tack för sparken i baken mitt kära barn!

Läsa bok-dagen

Idag ska jag läsa bok. I vanliga fall lyssnar jag ju mest på böcker men denna helgen ska det läsas. Eller, det som ska läsas är inte ännu en bok men dock ett manus. Det är spännande.

Det är en god vän som bett mig vara en av några få lektörer. Det är ett stort privilegium och det ska bli spännande. Jag kommer inte att recensera boken här förrän den blivit utgiven på riktigt.

Jag gissar att många andra har mycket att ta tag i på samma tema så ha det så skönt med juldagsläsningen.

God fortsättning!

Jul hemma

Sitter vid köksbordet i huset hemma i byn där jag bodde 17 av mina 18 första levnadsår. Tänker på all bekymmerslös tid som passerats här. Tänker på alla tonårsgräl och hjärtesorger som avhandlats. All politik och alla glada stunder. Tänker på pappa och hans förnöjda skrockande när vi alla kom hem till jul.

Det är andra julen utan pappa och på något sätt saknas han ännu mer i år. Jag skulle så gärna vilja prata lite mer. Jag skulle så gärna vilja ha hans råd. Inte om något särskilt, bara så där i största allmänhet.

Lite senare i dag ska jag tända ett ljus på kyrkogården och sätta några blommor. Jag har valt dom med omsorg för pappa var noggrann med sånt där. Det han gillade och det han ogillade. Riktiga blommor, inga nejlikor, och så inget prål och inget slöseri.

Jag saknar verkligen pappa, idag och alla andra dagar.

God jul!

Jul, jul

På väg mot hembyn med tindrande barn och klappar. Om några timmar blir det julbastu och sedan förhoppningsvis lite glögg.

Julefrid på er alla och ni som liksom vi ska ut i trafiken; ta det lugnt, visa hänsyn och håll avståndet!

Valfrihet/vinstkrav - valfrihet/värdighet

Läser i tidningen om Caremas "sparspel". Se till att spara timmar och minuter så blir du en duktig arbetare. Att patienterna/eleverna/arbetstagarna är dom som ska höja vinstmarginalerna leder nu till ramaskri. Bland anhöriga/föräldrar/politiker ljuder ett samstämt och förvånat rop.

Allvarligt, vad trodde ni? Skattesänkningar, skattesänkningar, skattesänkningar och så lite konkurrens på det. Vinstdrivande företag bedriver inte verksamhet av omsorg utan just för att uppnå vinst. Det finns inget annat ändamål med dessa företag. Riskkapitalbolag kräver högre avkastning än andra bolag eftersom idén med dessa är "snabbt in - snabbt ut" med största möjliga vinst. Academedia, ett av dom (få) största bolagen inom skolvärden, kammar hem en vinst på elevernas/skattebetalarnas bekostnad på nätta 200 mille i år.

I min hemkommun som leds av socialdemokrater vägrar dom styrande erkänna att det är privatskolorna som urholkar både ekonomi och resultat i vår kommun. "Vi är för valfrihet" säger dom. Visst säger jag men till vilket pris? Just nu känns det som om valet står mellan valfrihet och kvalitet.

I min kommun har som som styr just infört LOV och åter igen upphandlat en stor del av äldreomsorgen. Vinnare i upphandlingen, ett av dom stora bolagen med vinst som drivkraft. När LOV är på plats kan alla slåss om våra gamla. Återigen, vad vill vi egentligen uppnå. Valfrihet eller värdighet.

Dagen som försvann

Idag är det årets kortaste dag. Det innebär att vi behöver tända mer ljus än annars. Annars egentligen ingenting. Lika många saker ska hinnas med som vanligt. Det ska jobbas, rusas, putsas, bakas och fixas.

Men, snart är det jul och det ska bli kul. Givmildhetens tid är här. Givmildhet behöver inte betyda köphets. Tänk gärna på det. 

Nåja, tänd ett ljus och gör något mer än bara tänk på som inte har. Dela med dig också.

Dålig morgon

Har ont. Lite överallt faktiskt. Har haft det ett tag vilket påverkat träning och humör, i vilken ordning vet jag inte. Fick nog och bestämde mig för att gå till doktorn. Det är inte ofta det händer men nu har jag som sagt fått nog. Någon trodde jag fått borelia och det kan man ju hoppas på eftersom det går att bota ganska lätt vad jag förstår.

Nåja, rusade iväg till vårdcentralen i morse. Var där i tid och ställde mig i kön. Väl framme vid luckan tittade kvinnan på andra sidan medlidsamt på mig och konstaterade - det är i morgon. Suck. Nåja, det är bara att bita ihop och ge sig av till jobbet när jag plötsligt kommer på att det där viktiga brevet och mobilladdaren som jag lånade igår ligger i väskan som ligger kvar hemma. Jaja, det är bara att traska hem.

Efter en kvarts rask promenad genom byn möter dottern upp med väskan vari både brev och laddare finns och lite småsvettig landar jag till sist på tåget mot jobbet. Känner mig irriterad och trött. Ont har jag och inte fick jag gå till doktorn, som jag hade väntat.

Väl framme vid hållplatsen där mitt jobb ligger går jag upp från underjorden mot gatunivå. Som vanligt möts jag av nymornade personer som står i den lilla kuren som skyddar mot väder och vind. Det är kallt och det blåser ute. Dom som står där väntar inte på julledigt för alla får inte ledigt från sin vardag. Dom som står där är hemlösa och om man är hemlös är småsaker som ont, fel dag för läkarbesök och glömda mobilladdare världsliga saker skulle jag tro.

Det är kallt och det blåser ute.

Strax är det nytt år

Har utnämnt både 2010 och 2009 till officiella skitår tror jag men det kommer jag inte att göra när det gäller 2011. Alltså, det finns så klart mycket att klaga på.

• Regeringen avgick inte
• Rasismen frodas i riksdagen
• Hammarby fotboll ligger kvar i Superettan
• Sommaren var inte särskilt het och vintern inte särskilt vit (ännu så länge)
• Träningen gick åt skogen

Ja, listan skulle säkert kunna förlängas utan problem med ganska många punkter till. Men, å andra sidan har året haft sina förtjänster. En och annan diktator trilla över pinn och en och annan typ revolution blev lyckad. 

På det personliga planet håller jag resan med ungarna till New York högt på listan. Ett gäng nya bekantskaper likaså. Högst upp tror jag ändå jag sätter mitt nya jobb med allt vad det innebär. Spännande frågor, riktigt bra arbetskamrater (vilket jag i och för sig hade på mitt gamla jobb också!) och inte minst resor och möten både i landet och på andra håll. Sitter och fyller i kalendern och konstaterar att under dom första månaderna nästa år ska jag åka till London, Oslo, Umeå, Uppsala, Visby och Washington. Sedan får vi se vad som händer resten av året. Det är roligt.

Gäller bara att lägga in resor så dom inte krockar med Bajens hemmamatcher för mycket - för nästa år, då ska vi upp!

Julefrid och julebak

Idag är det dag för köksarbete. Tillsammans med Lars Keppler ska jag baka knäckebröd och göra chokladpraliner. Fudge, tryffel och kanske något mer. Det blir tredje omgången men det är många som vill ha.

När baket och pralinfixandet är klart är det dags att göra fina julpaket och lägga under granen. Granen som varit klädd i två veckor börjar barra lite nu men det får vi väl leva med. Vi åker ju bort om ett par dagar och sedan ska den ju plockas ner.

När det där är klart ska jag sätta mig i soffan och njuta av friden. Det blir en fin dag.

MP och migrationspolitiken

Under valrörelsen 2010 stod jag i valstuga och svarade på frågor. Eftersom dom rödgröna gick fram som ett alternativ var det inte ovanligt att man fick frågor om vad som skilde partierna åt. Ibland var frågan "varför ska jag rösta på er och inte på mp?" och ibland var det mer direkt "tror du att man kan lita på mp i migrationspolitiken?".

Mina svar på frågorna var att det inte går att komma från att mp i grunden är ett borgerligt parti men när det gäller migrationspolitiken tror jag inte man kommer att sälja ut sig. På första frågan fick jag rätt, men inte på den andra.

Miljöpartister i min omgivning hävdar att om dom inte gjort upp med regeringen om migrationspolitiken så skulle inte somaliska familjer kunnat återförenas och papperslösa inte fått vård och skola. Tror dom verkligen att dom borgerliga inte skulle kunnat övertygas om detta ändå? Dessutom fattar jag verkligen inte att man så missat att det finns partier i regeringen som faktiskt behövde stöd utifrån för att kunna stå på sig i migrationspolitiken.

Jag är faktiskt övertygad om att regeringen inte skulle gjort upp med SD i migrationsfrågor och därmed spelar MP ingen roll i frågan. Vi hade kunnat göra en bredare blocköverskridande uppgörelse utan att dom sålt ut sig. En sådan skulle också betytt att utredningen om papperslösa inte hade kunnat stanna i en byrålåda och att vi gemensamt kunnat kräva nya regler för ömmande skäl och mycket annat.

Miljöpartiet har svikit i en av sina absoluta hjärtefrågor, jag tror det kommer att kosta.

Halt vid grinden alla Grinchar!

Julen är inte rolig för alla. Det dricks för mycket, det äts för mycket och det handlas för mycket. Pengarna räcker inte till för att barnen ska få dom där klapparna men ville ge. En del funderar inte över klappar utan sover i kylan i porten. Läste i någon tidning att massor av singelpappor ständigt förlorar slaget om att få umgås med sina ungar på jul och då istället sitter hemma ensamma.

Förr var julen en helig familjehögtid. Allt var stängt, nästan i dagarna tre. Det har förändrats, i alla fall om man bor i Stockholm eller annan större stad. Det finns både restauranger och andra nöjesställen öppna. Som i så många andra sammanhang kan vi tacka invandrande personer för det. Människor som för in andra traditioner och andra sätt att umgås i vårt karga land är en välsignelse.

Men, det räcker inte. För som sagt. Alla har inte pengarna, förmågan eller orken att hänga på krogen i jul. Alla har heller inte lust. Så, därför är det läge att dela med sig lite av sin egen stugvärme. Avsätt en slant till välgörande verksamhet. Kräv öppna samlingslokaler. Knacka på hos den ensamma grannen och bjud på en liten julgodis eller två. Det kostar så lite och det ger alla så mycket. Du kan säkert själv fundera ut saker som gör julen lite juligare. Om vi hjälps åt blir julen en glädjens högtid för fler.

Dance to the music

Ska på julfest ikväll, fast om det blir någon dans vet jag inte.

Bytesekonomi 2.0

På fejan finns det en grupp som heter bortskänkes/bytes/mottages. Jag har berättat om den förut när jag bett om saker till den unga mamman som jag brukar hjälpa. När jag skickat ut en fråga om en hjälpande hand har jag genast fått gensvar och kassar med kläder till lillgrabben och därmed en ekonomisk lättnad för mamman.

Igår gjorde jag dock några byten istället, och den här gången åt mig själv. Jag formligen älskar bytesekonomi och måste berätta om just gårdagens lyckade sådana.

För några år sedan köpte jag fel på Ikea. Istället för att den stora kudde jag trodde jag köpt var det en babymadrass i paketet jag fått med mig hem. Konstigt kan tyckas men så var det och att åka och byta den kändes inte aktuellt. Istället har madrassen legat inplastad under min säng.

Igår kom jag äntligen på att jag kanske kunde byta den istället.

Sagt och gjort. Fick ganska snabbt napp. Byter madrassen mot choklad och kondenserad mjölk. Finfint så här i juletid. Dessa varor ska sedan bli fudge. Fudgen plus lite av mitt finfina hembakta knäckebröd ska sedan bytas mot ett vackert halsband som jag hittade på samma sida. Så, min felköpta madrass förädlas genom ett byte och lite kökspyssel till ett nytt halsband åt mig!

(Föresten, den unga mamman. Satte henne i kontakt med en fond som hjälper personer i nöd. I måndags fick hon pengar till en ny dator så hon enklare kan fixa skolan till våren. Det var en julklapp som heter duga!)

Att hålla andan när någon pratar

Idag träffar Håkan Juholt riksdagsjournalisterna. Med jämna mellanrum gör partiledarna det. Små fikastunder och kluriga frågor. Jag vet att dom har träffen idag eftersom jag sett ett antal huggtänder blottas på Twitter där jag följer en och annan journalist. Enligt rapporterna i skrivande stund är Juholt defensiv och självkritisk.

Samtidigt läser jag en mininyhet att folkpartiet fronderar när det gäller EMU och Euro-politiken. Regeringen är inte överens. Igår läste jag också att Beatrice Ask nu avser att låta avlyssna internet hela tiden och överallt. Andra nyheter för dagen är att Göteborg håller på att sjunka och att Kanada hoppade av Durban-avtalet dagen efter det skrivits under - vad säger Lena Ek om det?

Nej, vi fortsätter hålla andan och vänta på vilka skandaler Juholt gör sig skyldig till idag.

Tröttsamt!

Bajen-bandy i Ronneby!

Jag gillar bandy. Det är en snabb sport med skickliga skridskoåkare med bollsinne. Jag har vuxit upp med bandy vilket kan tyckas märkligt eftersom jag kommer från Blekinge men faktum är att bandy var en stor sport där. Min pappa var distriktsmästare i bandy, bara en sån sak.

I Ronneby som är min barndomsstad fanns det två bandylag. Lugnet och Fredriksberg. Bandy spelades på en sjö där kommunens gatu- och fastighetskontor hade ansvar för att ploga. Vi åkte så klart skridsko där ibland också men eftersom jag kom från landet så var vi inte där så ofta. Vi åkte på havet när det frös till vilket jag vill minnas att det gjorde ofta men det kan ju vara ett sånt där falskt minne.

Hur som helst. Bandytraditionen har levt vidare och efter en lång politisk tvist har kommunen nu satsat på en ordentlig bandybana i Ronneby. Det är sånt man gör i småstäder. Första matchen spelades förra veckan men den stora officiella invigningen ska ske den 4 februari. Ryktet säger att den matchen ska bli en stormatch, nämligen mellan Bajen och GAIS. Det skulle vara finfint och gissa om jag skulle passa på att ta en sväng hem?

Lördag i december

Har sovit ut. Det behövdes. Jag vet att det sägs att man inte kan ta igen förlorad sömn men det känns väldigt bra att valna av sig själv och inte an en väckarklocka.

Samtidigt är det faktiskt galet att jobba så mycket att halva helgen går åt till ren återhämtning.

Eller, jobb och jobb. Egentligen handlar det om för långa dagar. En kombo av jobb och politik. Tolv timmar per dag varje vardag. Trött blir jag och så försummar jag mina vänner.

Nåja. Slut med gnäll. Det går ingen nöd på mig. Idag ska jag göra julpaket att lägga under granen. Glöm inte att dom bästa klapparna finns att köpa på www.unicef.se

Borde folk inte oroa sig lite mer?

Vaknar upp till rösten av en MYCKET oroad statsminister. Jag fattar inte riktigt men jag tror att han säger att Sverige inte ska plugga igen hålen i Eurozonen. Men å andra sidan är läget allvarligt och det finns risk att hela skiten kraschar.

Tittar på folk på tunnelbanan. Ser dom oroliga ut? Nej inte särskilt. Nyheten toppar inte ens i tidningarna och jag undrar; hur allvarligt är det egentligen?

På twitter trendar inte frågan. På facebook är det få som pratar om det.

Äsch, julglögg och lussebullar. Idag är det lucka nio som gäller.

Dags för en julsång!

Vems ansvar?

Läste stora morgontidningen till levande ljus och morgonkaffe. Mysigt kan man tycka. Lite småsorgligt tycker jag.

Varför då då?

Jo, tidningen är full av politiska misslyckanden. Det handlar om äldreomsorgen, löner, fattigdom, ökat antal socialbidragstagare, misslyckad bostadspolitik och en massa annat. Ja, inte att förglömma hur mycket Sverige rasat på listan över länder som gör något åt den förestående klimatkatastrofen.

Ingen upplyftande läsning alltså.

Ja, så var det en stor artikel om vad Juholt tänker på för tillfället. Det hänger ihop. Han verkar fundera kring utförsäljningar, försämrad välfärd och landsbygd bland annat.

Så tog jag en sväng på twitter och fejan. Vet inte om jag ska säga att jag blev förvånad.

Hur kan det komma sig att PTS uttalar sig om Juholts vision om att hela landet ska ha mobiltäckning? Borde inte dom istället koncentrera sig på att se till just att det blir täckning?

Jag blir helt enkelt bedrövad av att flödena snarare handlar om att granska Juholts tankar än regeringens tillkortakommanden.

Galet!

Tonåringar - småbarn, samma fast annorlunda

Det börjar närma sig jullov. Alla är trötta och glåmiga och såväl lätt- som kantstötta. Tonåringar längtar extra mycket. Jag förstår det för pressen är hård och jobbet ska göras. Att få ut dom i ljuset en stund på helgen är bara att glömma, då ska det sovas.

Nåja, natten som gick blev jag påmind om just likheten mellan tonåringar och småbarn. Det var värre förr men som sagt, nu är längtan efter ledighet stor. Mitt i natten vaknade jag av ett oväsen från någonstans. Det var dottern som skrattade högt. Ja, inte bara skrattade - utan pratade också. Helt utan hänsyn och helt i sin egen värld låg hon om babblade i telefon. Att klockan var MITT I NATTEN hade tydligen gått henne helt förbi.

Så, min slutsats är att det där med små och stora barn och bekymmer stämmer. Att behöva bli väckt av sin tonåring mitt i natten hade jag inte räknat med faktiskt. Men snart är det jullov och då lär jag vända på mitt dygn också, om jag känner mig rätt.

Skolan får inte fler lärare för att vi skippar julbordet

I min kommun bråkas det om skolan just nu. Vi har en av landets dyrast skolor men vi får inte ut resultat som motsvarar kostnaderna. Dom senaste veckorna har det dessutom visat sig att två av våra stora skolor gått med rejäla förluster. Alltså, inte några hundra tusen utan miljonbelopp.

Jepp, det inbjuder så klart direkt till politiskt tjäbbel. Vems fel och hur och varför?. Själv tycker jag alltid man ska skylla på förvaltning och politik eftersom kontrollansvaret måste ligga där. Och då menar jag inte bara dom som har makten utan alla har ett ansvar.

Detta är dock ett önsketänkande för även om ansvaret borde ligga där är det barnen som drabbas av nedskärningar på grund av dålig budgetkontroll. Så även i detta fall.

Förra veckan bjöds alla politiker till julfest. En liten sak som jag inte tycker är så mycket att tjafsa om. Detta blir dock en finfin möjlighet till politiska utspel. BOJKOTTA JULFESTEN, SKOLAN SKÄR NER OCH POLITIKERNA FESTAR.

Alltså, jag håller med i sak. Det är inte läge för en julfest när det samtidigt står klart att 25 lärare ska sparkas bland annat på grund av det underskott som uppstått. Men jag undrar, alla ni som skriker - vad tänker ni göra åt saken. När vi varit duktiga och bojkottat julbordet, blir det då fler lärare? Nej knappast. Inget parti har lagt förslag om att täcka underskotten för 2011 och då spelar det liksom ingen roll hur moraliskt duktig man är.

Sluta tjafsa med symboler och gör skillnad i praktiken!

PS, för att undvika missförstånd - jag tycker inte heller politikerna ska bjuda sig själva på julbord. Det är också inställt. Min poäng är att det räcker inte att ställa in utan nu gäller det att göra något åt saken också.

Alla mina barn

Har ungarnas syster på besök. Hon kommer lite då och så och sover över och det är trevligt. Hon och min yngsta dotter gillar att hänga och det är roligt att se min lillflicka vara storasyster. Förra veckan hade jag ett av mina "barn på stan" på besök. Ni vet hon som fick en liten son och som har det lite tufft. Förhoppningsvis slutade det besöket med att hon faktiskt fick ett stipendium från en organisation som gör att hon får en lite trevligare jul än vad vi hade vågat tro. Igår kväll tror jag också att vi fick ordning på alla papper till CSN för vårens studier.

Tjejen som jag fick iväg för att plugga i norra Sverige i höstas har inte hört av sig så mycket. Tänker att det är för det bästa eftersom man behöver lite tid att komma på plats. Minns det från när jag flyttade hemifrån för hundra år sedan. Behovet av att skapa sig ett eget umgänge och en egen värld. Nåja, nu har vi i alla fall pratat och hon har det fint. Förhoppningsvis kommer hon till stan inom kort och då kan vi prata mer.

Att ha barn på stan och runt omkring är ett ansvar men också en belöning. Nu ska jag göra andra advent och gå på glöggkalas. Yngsta dottern vill köpa gran men jag tycker det är lite tidigt. Den kommer att barra ordentligt innan jul. Nåja, vad gör man inte för sina ungar. Klart hon ska ha en gran!

Husmorstips

På väg till affären lyssnade jag på radion. Underbara Clara. Clara ger husmorstips till stressade kvinnor inför advent och jul. Suck säger jag. Ett steg fram och två steg bak.

Det är så himla provocerande att Sveriges Radio gör ett program som så utan reflektion propagerar för hemmafruidealet. Illa.

Så traskar jag runt och shoppar. Choklad, nötter, kondenserad mjölk. Ikväll ska jag njuta i köket. Lyssna på en bra bok och förbereda mig för jul.

Hepp!

Spotta i nävarna och räta på ryggen - ett upprop till alla sossar

Detta är ett upprop till alla sossar jag känner och inte känner. Spotta i nävarna och räta på ryggen nu, det räcker med hukande och velighet. Vi har inte råd med det här lallandet i vårt land längre. De borgerliga är på väg att slänga allt vi byggt över bord och klasssamhället som ni och vi försökt förhindra växa sig allt för starkt är på väg att ta över.

Den kamp som era och mina företrädare stått för och som givit oss reformer som semester, förskola, likvärdig skola, äldreomsorg och vad vet jag får inte vara bortkastad. Ni måste rannsaka er själva och sätta klackarna i backen. Det är inte okej att man gör marknad av välfärden. Ni vet det så gör något åt det.

Det finns ingen "enda vägens politik". Om ni hjälper till att förklara kommer folk att fatta att valfrihet inte är detsamma som att välja på en marknad. Valfrihet är när välfärden fungerar och vi har frihet att njuta den. Ens frihet bygger på allas frihet. Om klassamhället, den ojämlika vården och skolan och massarbetslösheten får breda ut sig ytterligare har vi snart bara frihet för ett fåtal och då kan ni stå där och prata om er valfrihet på er marknad.

Nej, ta ett djupt andertag nu sossar. Vi behöver ett starkt sosseparti. Vi behöver en riktigt stark vänster som drar er i rockärmen. Välfärden behöver det. Miljön behöver det. Jämställdheten behöver det. Och inte minst, friheten behöver det!

Nu är det jul igen

Kör en favorit i repris idag. Jag vill verkligen ha jul på riktigt nu men tänk på att alla inte har lika kul när det är jul!

Twitterrevolution?

Sedan ett halvår så där twittrar jag. Först var det lite trevande, sedan var det en explotion och nu är det mer avvaktande. Jag fattar verkligen att twitter, facebook och andra sociala nätverk varit nödvändiga i exempelvis den så kallade arabiska våren men jag funderar på vad det gör med oss i vårt land? Vi som redan har fria val, yttrandefrihet och mötesfrihet.

Jag följer nyhetsrapporteringen. Mer och mer låter jag den sållas genom twitterfiltret. De nyheter som dyker upp i den sekund som jag tittar in och som kommenterats av just dom personer som jag följer. Det är nyheten som jag gör till viktig. Det är ett mycket slutet nyhetsflöde. Starkt begränsat i sin öppenhet. Jag vet inte om jag känner mig tillfreds med det på riktigt. Klart jag har ett eget ansvar att följa fler källor men när tiden är begränsad är det lätt att man låter en sanning bli sanningen.

Nåja, det är en sak som jag som sagt kan åtgärda. Det som egentligen föranledde rubriken är att jag på sista tiden blivit mer och mer provocerad av alla radikaler som diskuterar med varandra på nätet. Vi skriver kommentarer och bloggar och twittrar och talar om för varandra vad vi tycker. Vi som är med i den nya tekniken. Men allt mer sällan sipprar samtalet ut på gator och torg. Vad har dom gamla i min kommun för nytta av att jag twittrar om utförsäljningen av vår omsorg, dom lär inte vara bland mina 250 följare.

Nej alla ni vänner som fått nog. Det som är lätt att säga på twitter gör knappast någon nytta på gator och torg. Det är lätta att frälsa dom redan frälsta men nog har vi ett större ansvar än så. The revolution will not be twitterised, i alla fall inte i Sverige.

Faller till föga

Hade tänkt trappa ner i år. Ta det lite lugnare och inte överarbeta så mycket. Ja, det senare får jag väl försöka hålla men sanningen är att suget är tillbaka.

Igår julstädade jag. Köpte faktiskt nya gardiner till vardagsrummet och hängde upp slingan på balkongen. Det är ont om fåglar i år dock. Mina fina små sparvar som brukar äta frukost hos mig är ganska osynliga men dom kommer väl när det blir kallt.

Nåja, faller alltså till föga. Ger mig ner i källaren och hämtar upp tomtar och annat. Det var väl i och för sig väntat. Men sen ska jag åka och handla ingredienser till julbaket. Kola, Gudhem, tryffel - jo, jag faller till föga.

Pyssel och fix

På mitt nya jobb är vi knappt 50 personer som jobbar. Vi sitter i ett ganska öppet kontorslandskap vilket är trevligt. Trodde först det skulle vara jobbigt och stökigt att inte ha en vrå men det är ändå avskärmat så det funkar. Man får träna sig lite på att stänga av och inte ta in allt som händer runt omkring vilket kan vara svårt för en person som har ett kontrollbehov som heter duga.

Nåja, egentligen var det inte alls det jag skulle skriva om utan om julpyssel på kontoret. På mitt jobb är det mest kvinnor som jobbar. Det är si så där 70 procent kvinnor tror jag. Då skulle man kunna tänka sig att det skulle pysslas och grejas av rutin men icke.

- Julgran?

- Du kan gå in i förrådet och rota fram en ljusstake, jag tror det ligger en där....

Men dom viste inte vem dom anställde! Idag inleds revolutionen. Jag har lyckats övertyga om vilket julemys det skulle innebära att hälsas välkommen av en gran i entrén så idag ska jag och en kollega begå julinköp. Mina gamla kollegor vet vad det handlar om när det gäller mig.

Idag har jag piffat med två julblommor och två ljusstakar. Det är bara början!

Reklam

Jobbar lite för mycket. Faktiskt så mycket att jag inte hinner ta tio minuter och tänka igenom ett klokt blogginlägg. Har annars mycket jag vill säga. Som det galna i att man numera handlar med "skolrättigheter". När ett företag har sugit ut vad som behöver av välfärdspengarna säljer man rätten att fortsätta vidare till någon annan. Suck.

Skulle också vilja klaga lite på all reklam på tunnelbanan. Överallt! Först klädde man in väggar och stolpar med reklamtavlor och i morse såg jag plötsligt alla skärmar med rörliga bilder. Dom har säkert funnits där innan också men jag uppmärksammade dem idag.

Det är tröttsamt, inte minst när man jobbar mycket, att ständigt matas med reklam och bilder. Det finns ingen vila någonstans och det är inte bra.

Trots mitt gnäll om för mycket reklam hittade jag denna reklamfilm som jag tycker är värd att dela:

Vart går sossarna?

För några år sedan, innan förra valet, presenterade SSUs tidskrift Tvärdrag en skrift med brev till socialdemokratin. Skriften hade det geniala namnet "Snart går vi utan er". Det var ett upprop med texter som funderade kring socialdemokratiska vägval och hur man kunnat hamna i den sits man då satt i. Texterna i skriften behandlade frågor som unga socialdemokrater och sympatisörer såg som avgörande dels för sitt eget engagemang och dels för socialdemokratins framtid.

Hur har det då gått sedan skriften kom ut? Nja, så där va? Dag efter dag kommer nya svajiga besked och det skär i hjärtat att se ett parti falla i bitar på detta sätt. Höger, vänster? Nej, inte ens rakt fram är riktningen som stakas ut. Tror faktiskt att man skulle kunna ta ett exempel varje dag på saker som känns som avsteg från den traditionella socialdemokratin.

När beskedet om att man backar från kravet på lagstiftning om partibidrag igår satt jag i en sal med ett gäng hyfsat centralt placerade sossar. Vi hade budgetfullmäktige i kommunen. Jag visade dom nyheten som dök upp i mobilen och frågade vad det var frågan om? De skakade på huvudet, slog ifrån sig och sa; "jag har ingen aning". Okej, ingen aning. Samtidigt fanns det ett gäng "gräsrötter" som skadade ännu mer på huvudet.

En stund senare klubbades den kommunala budgeten igenom. Bakom den stod sossarna tillsammans med kd, c och mp. Och nog kan man säga att sällan har ett beslut varit så feltimat som beslutet att genomföra LOV i vår kommun.

Vart går sossarna? Det kan man verkligen fråga sig? När ska ni räta på ryggen?

Politik

Idag är jag politiker. Det tycker vanligtvis är kul. Inte idag. Det är budgetfullmäktige. Väldigt viktigt och väldigt stort.

Samtidigt är det en massa tjäbbel och rävspel. Det är en massa spring i korridorerna och så kallade förhandlingar. Egentligen är det maktspråk och härskartekniker som gör sig gällande.

Det blir lite gnäll här men visst måste man få pysa i sin egen blogg. Sanningen är samtidigt att både den styrande mittenminoriteten och högeroppositionen bifaller en massa av Vänsterpartiets förslag.

Till syvende och sist vinner alltså Sundbybergarna för dom får lite mer vänsterpolitik.

Söndagsblues

Är lite låg idag. Vet inte riktigt varför. I morgon ska vi ha budgetfullmäktige hela dagen och sanningen att säga så är jag lite mätt på politik.

I helgen har jag haft möten med folk som söker stöd för det ena och det andra och jag vill helst säga som Tim Gunn. Make it work!

Samtidigt är jag sorgsen över att vara så neggo. Politik är det viktigaste som finns. Politik är möjligheter och drömmar så jag får väl ta ett djupt andetag.....

Och få det att funka.

Jul, jul - strålande jul!

Har du varit med ett tag så vet du. Den här tiden på året är en högtid i sig. Det är dags för julpyssel men det är något som inte stämmer i år. Stämningen vill inte inställa sig.

Julklappsjakten är i princip över. Det gick lite för lätt. Det betyder att det finns risk att jag handlar för mycket eftersom jag kommer att drabbas av hysterin förr eller senare.

Imorgon ska jag städa förrådet, då kommer jag förhoppningsvis fram till tomtekartongerna. Det måste jag förresten eftersom vinterdäcken är målet och dom ligger längst in.

Jag vill ha vinter och julstämning. Hoppas på i morgon.

Privata skolor och meningen med dom

Hörde på radion i morse ett reportage om den hyllade finska skolan. Det finns så klart problem även i Finland men kunskapsmässigt sägs dom ligga långt före oss. Man funderar ju så klart på varför? Kanske kom några av orsakerna fram i morgonens radioinslag. 

I Finland finns det 22 privata skolor, eller som högern gillar att kalla det - friskolor. Vinst är förbjudet. Inom ramen för den statliga skolan bedrivs skolor/klasser med alternativa pedagogiker. Det finns språkskolor och vad det nu kan vara men fortfarande inom den gemensamma ramen. Uppföljningen går inte ut på att kontrollera genom centrala prov eller genom inspektioner utan istället gör man stickprov. Man går i den skola som ligger geografiskt närmast. 

När reporten talade med föräldrar och lärare som verkade nöjda med sakernas tillstånd sa man att "i Finland är vi noga med att alla ska ha samma chans och livkvärdig utbildning är grunden.

Hm, det krävs alltså inte vinst för att få en mångfald? Hm, det krävs alltså inte militärisk uppföljning för att få resultat? Hm, hur kunde det bli så här och när blev vår sak inte längre vår utan Finlands?

Att jobba med sina fördomar

Igår morse när jag var på väg till jobbet såg jag två personer som intimt pussade varandra hejdå på tunnelbaneperrongen. Det är inte ovanligt alls. Snarare tvärt om. Oftast är det yngre par nyförälskade och lite rufsiga/blyga/självsäkra människor som stryker en hårtest ur pannan på sin älskade och ser hen in i ögonen. Intimt, visst, men inte obehagligt.

Paret på perrongen var inte unga och dom var absolut inte nyförälskade. Dom såg väldigt bekväma och invanda ut. Den ena av dem hade ryggsäck och den andra var ovanligt lång. Dom såg inget omkring sig men dom såg varandra. Dom var snarare medelålders än mellanålders.

Det är inte okej. Alltså, inte så att jag tyckte illa vara. Verkligen inte. Men, jag är obekväm med och det är inte okej att jag hajade till. Varför skulle dessa två inte kunna uttrycka sin passion och kärlek till varandra utan att jag reagerar. Jag menar, jag har ju inga fördomar. Jag är ju vidsynt och öppen i sinnet.

Vad spelar det för roll att det är två kvinnor som uttrycker sin kärlek till varandra.

Korta dagar - och långa

Igår upptäckte jag att det var två månader sedan jag bytte jobb. Det känns som ett år. Eller så känns det som tre veckor. Tiden gå oerhört fort varje dag och när jag tittar på klockan är det plötsligt dags att gå hem. Veckorna rusar iväg och innan jag vet ordet av är provanställningen över.

Nå, jag ska alltså inte klaga. Jag har verkligen roligt på jobbet. Inser hela tiden hur mycket det finns att göra - och lära. Det är en ynnest att ha det så. I morgon ska jag ta en sväng till Bryssel, över dagen. "Det är väl som att åka till Göteborg" sa dottern och hon har ju rätt. Med marktransport både här och där tar det lika lång tid att åka till Bryssel med flyg som det tar att åka till Göteborg.

Nåja, dagarna rusar alltså iväg. Jag har typ fem lediga kvällar fram till jul. Som väl är så är helgerna oräknade. Hur skulle jag annars hinna med att göra godis och baka knäcke och gå på glöggkalas (bara en inbjudan hittills, skärpning!)

Jepp, så avslutar jag veckans blabbigaste blogginlägg. Får se om jag hinner skriva i morgon när jag ska flyga med morgonexpressen. Annars hörs vi på fredag.

Om New York, ockupanter och kampen för en annan värld

Gör det enkelt för mig idag. Läs här!

#Mat140

Tänk så det kan bli ibland. Igår kväll skickade jag ett litet pepparkaksrecept till EU-minister Birgitta Olsson på Twitter. Det var ett tips i all välmening från en stressad kvinna till en annan. Lite vardagslyx helt enkelt.

Twitter är en offentlig plats. Tanken med en tweet är att många ska läsa och att ens tankar och idéer ska flyga vidare så det var så klart kul att Åsa Petersen, fd ledarskribent på Aftonbladet, svarade och tyckte det var ett piffigt recept. Skickade ytterligare ett till henne på samma tema.

Då slog det mig. Alla vi stressade kvinnor (och ibland män) som drivs till vansinne av vardagsmat och nyttighet. Om man kan skriva ett recept på twittervis, det vill säga med max 140 tecken, så kommer det att vara tillräckligt enkelt och gå tillräckligt fort för att alla kan klara det.

Slowfood i all ära, det är trevligt på söndagen, men om jag vill slippa halv eller helfabrikat på måndag och tisdag behöver jag hjälp.

Så, nu kör vi, ett expriment på 140 tecken. #mat140 ska innehålla recept på mat och snacks som ryms på max denna yta. Spännande att se om någon vill läsa, spännande att se om någon vill bidra. I skrivande stund finns det tre recept, två mat och ett för snask. Nedan publiceras ett exempel:

Strimla lövbiff, lök, svamp. Stek. Salt, svpeppar, 1 msk fransk senap. 2 dl creme fraiche, värm. Servera m ris eller pasta. #mat140

Mina hjältar - inte dina

Jag växte upp under punken. Såg banden, färgade håret och levde livet som det skulle levas. Hög provokationsnivå och låg tolleransnivå mot vad som helst utanför "rörelsen". Det var hårda krav i rörelsen. Inte gilla något "mainstream".

Jag älskade redan då Bowie. Han var rebell men ständigt i otakt. Han var lite för snabb för branschen och steget före hela tiden.

Jag höll ändå fast vid honom som min husgud. Det gör jag fortfarande.

Konstigt det där. Min kamp för Bowie då gör att jag nästan blir lite provocerad när någon idag säger "han har alltid varit min hjälte".

Nej, inte din - min!

Lördag i väntan på november.

Sov länge idag. Tror att jag äntligen rätat ut jetlagen och känner mig utvilad. Nu ska det städas och storhandlas och fixas. En promenad i ljuset skulle vara bra också.

Jag tycker dock att november beter sig lite konstigt. Det ska vara mörkt och blaskigt, inte ljust och soligt. Det stör mig i mina julförberedelser. Inte bra.

Hann i alla fall läsa tidningen ordentligt i morse. Det är mycket Carema-skandal. Fler och fler röster höjs nu för att man ska förbjuda riskkapitalbolag att driva äldreomsorg. Då undrar jag, varför ska dessa bolag få äga annan vård och skola som drivs med skattemedel. Och för den delen, varför vinst överhuvudtaget?

Jag bara undrar?

Att leva som man lär.

Var uppe med tuppen idag. Vaknade vid kvart över fem men fick ligga kvar tre kvart i mörkret och värmen. Det var skönt. Så upp, varm dusch, kaffe, macka och iväg. Första anhalt mammografi. Det var dags att fota tuttarna igen. Det kändes lite jobbigt faktiskt. Inte själva fotandet, även om det gör sjukt ont, men att vara på canceravdelningen. När jag gick in genom huvudentrén hade jag sällskap med en man som påminde om pappa i ålder och kroppshållning, det var nog snarare det.

Nåja, nu är det gjort och i väntan på provsvaret finns det massor av andra saker att fundera på. Den stora "skandalen" med vårdföretagen som är mer intresserade av vinst än av vård till exempel. Jag har sett det på nära håll om än inte personligen.

I min kommun har moderaterna styrt i ett år. Det var efter valet 2006. En av dom saker som hann med att göra var att upphandla äldreomsorgen på ett av våra boenden. Detta är en av orsakerna till att min kommun får sämst betyg av alla kommuner i landet när det gäller äldreomsorg. Caremas vårdavdelningar har inte något vidare rykte, det ska gudarna veta.

Nåja, det fina med upphandlingar är ju att dom faktiskt tar slut. Kontraktet upphör efter några år och då har kommunen ett nytt val. Att driva verksamheten i egen regi eller att fortsätta skyffla pengar till riskkapitalbolag. Nu är det sossarna som har makten tillsammans med mp, c och kd i kommunen så vad gör dom i detta läget? Jo, dom utgjuter sig i sociala medier om den "stora skandalen" och samtidigt upphandlar dom samma avdelningar på nytt.

Jodå, det gäller att leva som man lär!

Skärpning

Har ju varit på semester. Den började egentligen långt innan New York, i alla fall i vissa perspektiv. Städperspektivet! Mitt hem förfaller och jag med det. Snart är det jul och om du hängt med i denna blogg vet du att det är en högtid som heter duga och som kräver många och långa förberedelser. Det börjar nu!

Skulle egentligen behöva gå något slags grundkurs i effektiv städning. Mitt badrum är till exempel exceptionellt dammigt. Det beror på ventilationen och på att badrummet också är tvättrum. Orsakerna är klara men hur gör man för att på bästa sätt få bort damm i ett våturymme. Alltså, frågan kan låta trivial men det är faktiskt svårt. Det blir lätt lite mer än "lite skit i hörnorna"....

Skärpning behövs också på andra plan. Ikväll ska jag ut och springa. Har inte tränat på över två veckor och det känns. Det är väl tillbaka på ruta ett skulle jag tro men det är bara att bita ihop. Ska inviga mina nya fina springskor som jag köpte i New York. Det blir bra. Jag har ju lovat mig själv en PT i julklapp men för att det ska bli effektivt krävs att jag förbereder mig.

Helt enkelt slut på sötebrödsdagarna. Skärpning!

Nog nu!

Idag kokar mitt blod och min ilska sjuder på gränsen till risk för överhettning! Dagens nyhet i Dagens Nyheter är att riskkapitalbolagens vinster när det gäller äldreomsorg ökat med 4-5 gånger samtidigt som den medicinska kompetensen minskat inom omsorgen.

No shit Sherlock??? 

Bolagens syfte är att tjäna pengar och det gör man genom att minska personalkostnaderna, vad annars ska man dra in på? Jo, så kan man ju så klart smita från skatten också....

Svenska Dagbladet toppar med en annan nyhet. Riskkapitalbolagen som köpt upp apoteken tycker inte att deras vinst är tillräckligt hög. Trots att staten redan ökat sin subvention med 500 miljoner - alltså en halv miljard - vill bolagen ha mer. Svenskan berättar att den största delen av denna halva miljard antagligen redan hamnat direkt i de skatteparadis där bolagen sköter sina affärer.

Ekonomirecensenten Anders Borg har enligt artikeln kritiserat bolagen?!? Kritiserat? JA MEN GÖR NÅGOT ÅT DET DÅ!!!! Det är du som har makten.

Servicen blir sämre, kompetensen minskar, kostnaderna ökar... Men vi har ju ändå fått lite jobbskatteavdrag. På twitter undrade någon om man kan skicka sina skattepengar direkt till Jersey, då kan vi ju spara in på administration. Det känns som en relevant fråga. 

Alltså, när ska folk börja reagera på riktigt? 

Tillbaka i verkligheten

Är tillbaka på jobbet efter nio dagar i New York. Semester med två tonårstjejer i New York innebär en väldig massa shopping. Okej, det är lika bra jag säger det på en gång. 17 par skor, 7 handväskor och en oräknelig mängd kläder av olika slag. Därutöver några kilo kosmetiska produkter (mest hårprodukter). Jo, det blev 35 kilo ytterligare bagage på vägen hem. Själv köpte jag träningsskor, vinterskor och två väskor, resten är döttrarnas verk.

Om New York förutom shopping då? Jo, det är en sjukt sliten och bedagad stad som verkligen försöker piffa och puffa för att bättra på sitt yttre men liksom andra gamla damer så spricker fasaden lätt. I butikerna jobbar massor av folk. Dom är oerhört hjälpsamma och trevliga. Liksom på krogar och restauranger. Problemet är bara att allt tar sådan evinnerlig tid. Att hämta ett par skor i rätt storlek tar en halvtimma. Att få ett ytterligare glas av något till maten lika lång tid.

Nåja, det har varit en fantastisk resa på många sätt. Klart det är lite häftigt att promenera i Central Park eller på 5:th avenu. Det känns otroligt spännande att kliva in i en av alla tusentals gula taxibilar och ge direktiv om vart man ska. Det är lätt och logiskt att hitta. Att åka upp i Empire state building och att ta båtturen till Frihetsgudinnan är turistigt men också härligt. Tyvärr orkade vi inte med allt vi skulle ha velat som att se en del av staden utanför Manhattan men så är det.

Det bestående intrycket av New York, förutom att det är slitet, är hur som helst att det är en mycket tolerant stad. Man får vara lite som man är och göra lite som man tycker. Det är härligt. Skojigt att ha varit där och jag rekommenderar verkligen ett besök. Men för mig blev det ingen favoritstad, ingen kärlek vid första ögonkastet. Men vem vet, kanske en annan gång.

Liten delrapport från New York

Sitter på en frisersalong mitt i New York och väntar på att döttrarna ska bli färdigbehandlade. Det är billigt med service här. Taxi, hårbehandling, mat på krogen. Det är ganska billigt över huvud taget här. För oss som turister.

I lördags snöade det. Kaos stod det i tidningen och visst, det var blött och kallt men max en cm snöslask på backen. Enligt uppgift ledde det till inställda flyg och 2 000 000 människor som blev utan ström.

USA känns smutsigt, slitet och lite fattigt. Alltså, det är ju tydligt att dom rikaste av dom rika finns här men gator, fasader och infrastruktur ger inte bilden av ett välmående land. Det är en enkel slutledning att dra.

Resfeber

Det är inte ofta det händer men jag har faktiskt resfeber. I morgon lyfter vi mot New York och 9 dagars semester. Plötsligt var det dags fast det kändes som om vi hade massor av tid. Märkligt. Ser verkligen fram mot att umgås med mina barn och uppleva massor av saker.

Väderleksrapporten utlovar två dagars regn, sex dagars sol och en dags snö. Staden som har allt! Så ska vi hinna med Halloween-paraden och dessutom New York marathon (just den dagen ska det alltså snöa).

Får se om jag får för mig att blogga någon dag. Kanske kanske inte. Det är definitivt inte prioriterat! Nu upp upp och iväg. På återhörande!

Dagens blogginspiration

Trött

Går upp går till jobbet, jobbar, jobbar - äter lunch och jobbar lite till. Åker hem, går på möte, hem och diskar lite disk. Tvättar, sover dåligt, vaknar mitt i natten. Drömmer mardrömmar om att missa flyg och anslutningar. Funderar på packning och allt som ska med.

Tog inte ut så mycket semester i somras. Fick ju nytt jobb. Det innebar att jag kortade ner min semester och jobbade dubbelt så mycket på slutet av det förra för att hinna med. Det tar ut sin rätt nu. Det är sjukt vad mycket man kan klämma in i en almanacka. Det är galet vilket behov jag har av semester nu.

På fredag åker vi. Då blir det bloggstopp, facebookstopp och twitterstopp dessutom. I alla fall i princip. Jag mina ungar och nio dagar i New York.

Någon annan sa det bättre

Jag har skrivit om dom där ungdomarna förr. Dom där som står på knä på Drottninggatan mitt i Stockholm. Händerna knäppta, blicken i backen och nacken böjd. Jag får ont i magen varje gång jag tänker på dom fast det spelar ingen roll. Dom har säkert mer ont i magen än jag.

Förra veckan pratade man på den lokala pizzerian om den stackars lille 4:åringen som dödats i Småland. Man konstaterade att han antagligen haft det ganska svårt men trots mammans vädjanden fanns inte hjälpen. "Sverige har blivit kallt" sa man och syftade inte på vädret.

Så igår påminde dottern mig om den där mamman som i desperation dränkte sina söner i höstas. Hon hade nått vägs ände och hon hade vädjat om hjälp men inte fått den.

Vi vänder bort blicken och låter det ske på altaret av den femte jobbskatteavdraget som hägrar där borta.

Läs denna texten och reagera sedan! Reagera.

Just igår

Idag ska jag och mina döttrar planera för vår resa till New York. Vi bestämde oss för resan för läge sedan, redan i våras och på fredag bär det iväg. Resan bokade jag i slutet av juni men långt innan dess började jakten på boende och råd och dåd. En av de hjälpsamma var min Bajen-bekant Gustav Gelin. Gustav tipsade mig om reselitteratur men framför allt förmanade han mig att lämna luft i bokningen för ett eventuellt kval. Då, i typ april tror jag att han menade om vi nu till äventyrs inte lyckades ta en direktplats upp. Men oj vad nära han hade att få rätt på ett annat sätt.

Nåja, jag lovade att lämna plats i schemat för detta men jag lurades. Lite busigt men det kanske lönade sig. Om man nu ska tro på besvärjelser och annat. I morse tittade jag på en liten filmsnutt på HTV och grät faktiskt en skvätt. På riktigt.

Nu vill jag ha ett nytt säsongskort, nu nu nu! Nu vill jag ha mer.

Tack för i år alla mina grannar och vänner i klacken. Tack trots allt drama Bajen, tack för i år!

Söder ut

Idag ska jag åka söder ut. Inte hela vägen dit där mitt hjärta, eller i alla fall där mina nerver, befinner sig. Jag ska alltså inte åka till Ängelholm.

Nä, istället ska jag ta mig till Södertälje och min lilla skydslingfamilj. Vi ska leka lyxfällan fast utan lyx. Gå igenom ekonomi och försöka ta familjen upp på torr mark. Inte så att hon har betett sig som idioterna i programmet med samma namn, nä här handlar det om nödvändigheter på riktigt.

Samtidigt så är jag oändligt stolt över den lilla mamman som trots att hon började på under noll faktiskt bara blivit blöt om fötterna ännu. Utan hjälp har hon gjort allt hon kan för att ta hand om sig och sin lilla pojke.

Jag önskar verkligen att solen skulle lysa på den lilla familjen om så bara för en dag. Mamman vill ha ett jobb med arbetstider och lön så att hon samtidigt kan ta hand om sitt barn. Det är inte så stora krav. Tänk om jag kunde hitta ett stipendie eller om hon kunde vinna på en lott. Hon kämpar så hårt att hon är värd det. Så, tips mottages tacksamt.

För 10 år sedan

Tänk att det är tio år sedan det begav sig. Känns som igår ändå. Den där oktoberkvällen när dimman låg som över Lützen och min röst bedrog mig redan i första halvlek. Jag tillbringade nästan hela den säsongen uppe i övre hörnet på sektion A. Sponsorbiljetter. Det kändes så där efter att ha frusit rumpan av mig på J under många år och därefter kostat på mig F under ett tag på grund av min kompis trasiga knä.

Jag hade två biljetter, dom var sjukt eftertraktade. Jag vet inte vad som for i mig men jag tog med en jobbarkompis istället för att ta med min trogna Bajenkompis. Jag tror vi hade en liten fnurra på kompistråden som man kan ha då och då. Jag minns inte riktigt. Vi har i alla fall pratat ut och jag är förlåten.

Hur som helst, lyckan som vi kände. All folköl som spilldes. När jag gick till jobbet på Medis i morse kunde jag nästa känna doften. Det var total kärlek, total lycka och totalt kaos.

Känslan påminde om förra årets cupmatcher.

Det är värt att tänka på.

Guld i all ära, men det finns en känsla som är större än så.

Det är kärleken till Bajen!

Nedräkning

En vecka kvar till min och döttrarnas avfärd. New York, here we come. Det finns många soundtracks att välja på när det gäller New York. Jag väljer det här:

Det där med att polisen vill ha betalt två gånger

Läser i tidningen och hör i andra media att man nu sent om sidor vaknat när det gäller att idrottspubliken ska straffskattas för polisens insatser. Det är lika galet som att tänka sig att krogägare ska betala dubbelt för att polisen tar hand om dom överförfriskade personer som lämnar krogen sent på natten.

Vi betalar vår skatt i laga ordning och om vi inte gör det blir vi straffade på andra sätt.

Jag bidrar dessutom, genom att jag går på fotboll, till att göra saker och ting lugnare och roligare. Det gör jag dels genom att jag bidrar till stämningen på läktaren men inte minst för att jag är en mellanålders kvinna. Jag har dessutom en hyfsad lön som gör att jag med glädje betalar ganska mycket till polisen redan.

Nåja, det som kanske retar mig mest är att även om Stockholmspolisen nu tar extra skatt av klubbarna och därmed av mig så kommer inte det att innebära att man kan göra ett bättre jobb. Alltså, det blir inte fler poliser. Polisen får inte högre lön. Det blir inte fler hundar eller hästar eller vad man nu tror ska göra susen. Stålarna går nämligen direkt till herr Anders Borg. Rakt in i statskassan och vem vet - kanske till ett nytt jobbskatteavdrag.

Sanktionerad rasism?

Ilmar Reepalu lägger förslag som är rasistiska. Han presenterar dom med en rastistisk retorik. Villkorat medborgarskap som metod för att minska brottslighet är ju inte bara osmakligt utan också sjukt korkat. "Mmmen jag vill ju bara att folk ska få medborgarskap fortare och enklare...." Säger han med darr på rösten. "Jag har pratat med invandrare som håller med mig..."

Alltså, vilket dravel.

Det är inte etnicitet som gör folk kriminella. Dom som "etablerar kriminell verksamhet" i Sverige bryr sig väl inte om medborgarskap. Det finns alltid någon i utkanten som tvingas gå de ärenden som behövs. Om han eller hon är blond eller brunett har ingen betydelse.

Ta den människohandel som avslöjats med några dagar mellanrum. De asfaltsläggare som levt under slavliknande förhållanden. Det är svennar som gjort brottsligheten möjlig. Det är du och jag som vill gå på krogen så billigt så möjligt så att svartspriten måste flöda. Det är Nisse Hult som skryter med att han köpt två liter vodka för en hundring.

Hur som helst, det var inte min poäng. Ilmar Reepalu är sossarnas högste företrädare i Malmö. Sveriges tredje största stad. Alla ni som igår tvådde era händer efter Agenda, vad gör ni idag? Om han sitter kvar lär det smitta och smutsa ner.

Hur ska ni ha det?

Dan före dan

Tycker jag kunnat ta det med fattning. Varit ganska lugn och bestämd. Men, nu är det lite jobbigt - det ska erkännas. Jag vill gärna att imorgon kväll blir årets sista på söderstadion. Verkligen.

Jag har verkligen provat alla sätt att värma upp och förbereda match. Jag har varit på plats på varje hemmamatch utom två och en och annan bortamatch också.

Jag har kommit direkt till match och jag har kört långa uppvärmningar vid dragon eller på söder. Jag har ätit och låtit bli, jag har druckit och låtit bli. Det spelar ingen roll. Vad jag än gjort har det gått åt skogen.

Ja, det är nog helt enkelt så att det inte hänger på mig. Eller...?

Mamma och jag

Idag ska jag hänga med min mamma hela dagen. Hon har varit duktig och flugit till Stockholm istället för att sitta en dag på bussen för att komma hit och en till för att komma hem.

Numera är mamma som pappa var på sin tid. Hon får hemlängtan innan hon kommit till oss. Det är lustigt det där att hemkärheten blir så stark med åren. Hon känner sig sysslolös här när jag menar att hon kan sitta och ta det lugnt.

Nåja, nu har hon i alla fall tagit steget och flugit istället för att sitta på bussen. "kan den där tanten flytta till Thailand så kan väl jag...". Det betyder att även om det inte blir så länge kan det kanske bli lite oftare.

Ingen man, en ö

Lyssnar på turerna kring Håkan Juholt. Har ju själv jobbat i maktens korridorer några år och funderar på hur det kunde bli så här. Pengarna och det påstådda fusket är så klart allvarligt. Så svårt är det ändå inte.

Jag vet ledamöter som haft sina minderåriga barn boende hos sig några veckor och gjort avdrag. Det är inte svårare än att man faktiskt fattar att hyresbidraget är till för ledamoten, ingen annan.

Nåja, min poäng var egentligen en annan. Mellan raderna i skandalen talas det om att kaoset också handlar om att sossarnas kansli avlövats på kompetens. Tror det stämmer. Att driva politisk utveckling och att sköta hantverket kräver både erfarenhet och akademi. Vi har sett tecknen ett tag. Avstannad ideutveckling och oro i leden. Det är inte en partiledare som är ensamt ansvarig för partiets väg. Det borde fler partier fundera på.

Från sorg till glädje

Igår var det en dag med tillbakablick och sorg. Idag är det en dag med tillbakablick, glädje och framåtblick. Solen skiner som den brukar den 13 oktober och det är lite kallt och nypigt.

Min äldsta dotter som är 19 år är född i maj. Hon älskar vår och framför allt sommar. Ju varmare ju bättre. På hösten är hon lite småtjurig och vintern är inget som smäller högt. Min yngsta däremot som är född just denna dag, den 13 oktober älskar höst och vinter. Hon vill ha det mörkt och murrigt med tända ljus och varma täcken. Undrar om födelsetiden har någon betydelse. (Ja, inte tiden på dygnet för dom är födda 21.30 resp 21.33).

Idag för 17 år sedan föddes alltså min lilla unge. Nu är hon inte så pyttig längre men lika söt. Kan konstatera att när yngsta ungen blir myndig om ett år kan jag inte skylla dom extra kilona på graviditeten längre, det svider så klart lite. Nåja, hon är stor och hon flyger högt. Inte lika nära solen längre med mindre risk att bränna sig, men hon flyger högt. Det är bra!

In memoriam

Det har gått ett år redan och det har bara gått ett år. Sorgen är mindre smärtsam men saknaden är lika stor. Jag minns så klart exakt vad jag gjorde när min syster ringde och sa att pappa var död. Jag hade sagt förväl men man kan nog aldrig säga det ordentligt.

Idag ska min mamma tända ljus i minneslunden hemma i byn. Min äldsta tänker lägga blommor i minneslunden hemma i Sumpan istället. Min yngsta tänder ett ljus hemma. Alla gör på sitt sätt. Jag tänker på pappa i trädgården förra sommaren och hur han envisades med att köra gräsklipparen på dom där stråna som låg snett.

Det är en fin bild att minnas av pappa. Finare än den sista veckan när han var som sjukast. Samtidigt är jag glad att han fick som han ville, vara hemma i byn till slutet. Jag har många fina bilder att minnas av min pappa, massor faktiskt.

Min fina lilla pappa. Du saknas mig.

Plötsligt händer det

Idag var jag ute och käka lunch med en vän. Det var en trevlig stund med både lite skvaller och lite allvar. Vi käkade och pratade och när lunchen var slut traskade jag mot tunnelbanan.

Det var då det hände. Plötsligt i ett fönster såg jag den. Jackan som jag letat efter.

Hm, tänkte jag. I Gamla Stan i en liten butik. Nja, det känns dyrt men man får väl kolla.

För en gångs skull stod alla priser utsatta i fönstret, prydligt.

349 kronor!

349 kronor?

Dollar, euro - det kan knappast stämma?

Gick in i butiken. Provade jackan. Den satt som en smäck.

När jag tog fram mitt kort för att betala var jag fortfarande lite orolig att det skulle vara fel men inte.

Jackan som jag letat efter så länge, den röda täckjackan, är nu min och den kostade mig 349 kronor.

Run Keepern och jag

Sprang för första gången i mitt liv med Run Keeper igår. Det var roligt. En app på mobilen som talar om hur "fort" man springer och hur långt. Mitt i steget kommer det en röst som talar om om man är på väg att tappa farten eller om man ökat så man riskerar att inte orka. Peppande.

I början kändes det dock som första gången jag sprang med en nummerlapp på bröstet. Det var för två och ett halvt år sedan. Illamående, ångest och ånger. Men, det ändrades snart. Det var som om den liksom kände på sig när jag var på väg att svänga av, då fick jag ett litet uppmuntrande tillrop att jag hade sprungit si och så långt på si och så tid.

Det var bara en sak jag saknade. Normalt brukar jag stanna till efter halva rundan och köra lite glada styrkeövningar. Det gick liksom inte vilket i och för sig är bra för kondisen. Hur som helst. Det borde finnas en cross-fit app som säger åt en att "nu är det dags att köra 20 armhävningar eller vad det nu kan vara. Det vore finemang och en ganska rolig syn när löpare plötsligt slänger sig ner på backen mitt i löpsteget.

Men den appen finns väl redan?

Feminist javist

Igår hade DN ett reportage om löneskillnader mellan kvinnor och män i olika kommuner i Stockholms län. Min kommun Sundbyberg låg bäst till. Här tjänar kvinnor hela 80 procent av vad männen gör. i alla andra Stockholmkommuner ser det ännu sämre ut. I en del mycket sämre.

Hur kan det komma sig att Sumpan ligger bäst till? Jo, det handlar så klart om hårt arbete. Jag vet för jag är en av dom som varit med och satt denna fråga på kartan. Jämställdhetspott i budgeten, stipendie till den av våra egna verksamheter som drivit jämställdheten riktigt bra och självklart kampen för rätt till heltid är några saker som varit viktiga.

Nu är det andra lekkamrater som styr i vår kommun. Rätt till heltid lever kvar men på verksamhetens villkor vilket är till intet förpliktigande. Jämställdhetspott ser vi inte röken av och jämställdshetsstipendiet är avskaffat. Själv blir jag också provocerad av att man nu döpt om förskolepolitiken till familjepolitik. Det är ett tydligt tecken på att man inte förstår hur kvinnorörelsens krav genom tiderna hänger ihop med nutid. Backlash är bara förnamnet.

Dessutom, vill man ha verklig förändring behöver man ett verkligt feministiskt parti. Inget annat duger.

Pay it forward

Klev upp tidigt i morse. Hade ställt klockan för att åka till stan. Inte då för att shoppa eller hänga på café utan för att möta en tjej som skulle ge mig en kasse vinterkläder till en liten kille som behöver varma grejer. Ja, jag vet att jag skrivit om det förut men jag måste åter igen påminna om hur härligt det är med människor som vill dela med sig av det dom har och dessutom utan krav på något i gengäld.

Imorgon ska jag åka och hämta några saker till, galonisar och en extra vinteroverall. Bra att ha när det är blaskigt ute. Lyxen att kunna ha extragrejer på dagis, det är inte alla förunnat. Ska steka en stor sats med köttbullar också, kanske rent av baka något som den unga mamman kan ta med sig hem från besöket hos oss och frysa in. Jag minns så väl hur lyxigt det var.

Det kan låta fånigt men nog är det skönt att känna sig god. Alltså, både mot miljön och mot sina medmänniskor. Det går inte att säga nog många gånger. Pay it forward och bytesekonomi, det är det bästa man kan göra. Har du inte testat, gör det nu. Det finns säkert någon i din omgivning som behöver ditt överskott mer än du.

Fortsätt!

Uppmaning inför helgen.

Vad är det med folk?

En fördel med att åka tunnelbana istället för att cykla är att man hinner läsa lite på vägen. Idag läste jag till exempel insändarna i gratistidningen Metro. Det var som vanligt en salig blandning mellan ämnen men det som drog till sig min uppmärksamhet var en insändare av en man som inte fick pengarna att räcka till.

I insändaren berättade mannen att han fått 255 kronor i löneförhöjning i år. Hans hyra hade samtidigt gått upp med 162 kronor och tunnelbanekortet med 100. Enligt hans uträkning gick han alltså back 7 kronor.

Hm, min första reaktion var att han antagligen gått sämre utveckling än så för jag antar att han har fler utgifter än hyra och kollektivtrafik. Själv har jag tillexempel fått rejäla höjningar på försäkringar. Dessutom går högkostnadskydden upp om man till äventyrs behöver sjukvård. Ja, det finns nog många exempel.

Nåja, det var ju en del av den stora planen. Ökad lönespridning, mindre löneökningar men ändå en "nöjd och mätt" medelklass. Det var väl så ni tänkte i finansdepartementet - eller? Läste vidare med tanken att insändarskribenten nog skulle dra till med en ordentlig drapa att nu får det vara nog med att gynna dom rika med skattesänkningar och reellt sänka lönerna för dom mindre bemedlade.

Så, dröm om min förvåning när avsändaren avslutades med en förbannelse över.... facket som inte förhandlat upp lönen tillräckligt. Alltså, hallå! Vad tänker folk med?

På mitt jobb

Alltså, om någon missat har jag ju bytt jobb. Mitt nya jobb är svårare och roligare men det kanske hänger ihop med att jag hade jobbat 12 år på mitt gamla. Mina nya arbetskamrater är glada och snälla, det var dom gamla också. Dom saknar jag men inte jobbet i sig.

På mitt nya jobb har jag massor att göra. Mycket, mycket mer än på mitt gamla. Jag gör viktiga saker och dagarna går sjukt fort. Jag pratar om sex och samlevnad och funderar kring frågor som för det mesta gör människor glada. Det är roligt och bra.

En reflektion när man kommer från politiken till världen utanför. Politiken måste sluta ha sådan stor tilltro till juridiken som den kraft som ska lösa allt. Politiken måste sluta med sin beröringsskräck. Politiken måste sluta vara så moralistisk. Kom igen nu, släpp loss - det är ganska kul härute.

Det var väl det för idag.

Fotbollseländet

Igår kväll var jag på fotboll. Stämningen när jag kom till arenan överraskade. Känslan liknade förra årets cupmatcher som visade att allting var möjligt. Faktum är att klacken knappast har varit bättre denna säsongen. Till och med latmaskarna på sittplats stod upp och lät.

När laget kom in på plan kändes det också att dom behövde oss. Dom hade bestämt sig för att nu ska vi spela ihop, alla tolv, och första halvlek såg riktigt pigg ut. Självklart är det helt oacceptabelt att missa en straff. Självklart är det helt oacceptabelt att inte ha en andravåg. Självklart är det fullständigt galet att ingen vågar kliva fram och avgöra. Det är inte okej att spelarna inte orkar två halvlekar, även om det säkert var både blött, halt och tungt igår. Men det såg fortfarande hyfsat piggt ut.

Samtidigt undrar jag var denna försiktighet kommer ifrån. Funderade ett tag på om inte någon borde berätta för Bajenspelarna att det faktiskt inte är Real Madrid man möter. FFF är inte bättre än Bajen. Bajen borde slå FFF med hästlängder. Kan någon berätta det för Bajen att man får lov att lyfta på huvudet nu och faktiskt fatta att i verkligheten är inte Värnamo, Jönköping och vad det nu är bättre än Bajen. Kan någon också berätta för Bajenspelarna att när klacken ändå tackar med applåder så behöver man inte se ut som skamsna småpojkar. Ta tag i det och tacka klacken!

Hur som helst, inget av dom kvarvarande lagen har någon tolfte spelare.

Kära Bajenklacken - spelar vi så här resten av säsongen så fixar vi det här!

Stockholms rusningstrafik

Åkte tunnelbana idag. Vanligtvis cyklar jag den där milen på morgonen och det går mycket fortare än att åka kollektivt. Idag ska jag dock på fotboll efter jobbet och det känns lite mörkt och kallt att cykla hem sent om natten. För närvarande går inte min tunnelbana hela vägen fram till centralen. Det beror inte på förbättringar utan på att man bygger citybanan. Därför måste alla, oavsett var dom ska, byta på Fridhemsplan som är en annan mindre knutpunkt.

För att ta sig upp och vidare måste man gå i en gång ganska långt under jorden och idag var det nästan lite otäckt. Det var tvärstopp och igenkorkat av människor som försökte ta sig vidare. Väl uppe på nästa perrong så var det lika fullt. Jag kom med på det tredje tåget som rullade in på stationen men med nöd och näppe. Väl ombord ropade föraren i högtalarna "välkommen till Storstockholms rusningstrafik, det är många som vill åka med oss just nu - var god ta det lugnt".

Alltså, det måste hända något nu. Kollektivtrafiken är så underdimensionerad att man får skämmas. Undrar också hur många sjukdagar som den här katastrofen innebär. Att vi höstgnuggar oss mot varandra brukar vara illa, men i år är det värre än någonsin.

New York-dags

Sitter och läser guideböcker och försöker planera lite inför vår kommande New York-resa. Om drygt tre veckor åker jag och döttrarna nämligen till den stora staden i väster. Vi ska besöka monument och shoppa tills våra fötter blöder. Det är ju inte gratis att åka så det gäller att planera lite.

Kollar runt på priser och möjligheter att spara en slant. Retar mig på att jag inte hade pengar att köpa tillräckligt mycket dollar för några veckor sedan. Inser att att jag hade tjänat 2000 kronor på boendekostnaden om jag växlat då. Inser att dom som har mycket pengar lätt kan tjäna sig en slant på valutkurser.

Nåja, några slantar hit eller dit. Vi får väl spara in på något annat antar jag. Det lär väl ge sig. Våra planer sträcker sig till att vi ska se dom vanligaste monumenten och platserna och så ska vi åka på utflykt till ett stort outletcenter en bit utanför stan. Det innebär att vi också får se omgivningarna lite vilket är kul. Har du några tips på vad vi ska tänka på eller vad vi absolut inte får missa. Barer och klubbar går bort för ungdomarna är för "små" men annat som du tror att vi inte tänkt på så blir jag glad.

Eller glad, det är jag ändå.

Mobilblogg

För första gången i livet provar jag att skriva blogg på mobilen. Sitter på jobbet och skulle så klart kunnat hämta datorn men jag är lite för lat så detta blir ett experiment.

Varför då jobba på en lördag? Jo, jag ska lära mig en massa om sexualupplysning. Det är ju sånt man sysslar med på mitt jobb. Eller, i alla fall alla dom frivilliga krafter som finns runt om i landet och som samlas idag.

Det är sjukt spännande men också väldigt oroande. Det känns som om hoten är många till och med i Sverige. Det finns en nymoralistisk våg som behöver hejdas.

Jag gillar mitt nya jobb.

Att betala vad det kostar

Försterputsning kräver sin man (eller kvinna). Det är ett ganska tråkigt jobb men också svårt. Det tycker i alla fall jag som provat på många gånger. Två timmars arbete som leder fram till missnöje är liksom inte det man vill lägga tid på.

Så, vissa saker är väl bra att lämna till proffsen. Vad är problemet?

Jag tycker på riktigt att RUT-avdraget är ett bekymmer för svensk ekonomi (och för moralen). Det är pengar som skulle kunna användas bättre än att ge mig en dussör. Hemtjänst, äldreomsorg - ja, det finns massor av hål som behöver fyllas. Men jag har inte längre något val.

Om jag vill köpa tjänsten fönsterputsning får jag göra det med avdraget redan gjort. Jag kan alltså inte välja att betala vad det kostar. Eller, vad det kostar? Priset har nästan fördubblats sedan RUT-avdraget infördes. Förvisso kan det betyda att fler avgifter betalas in till staten och att därmed försäkringar, pensioner och annat garanteras men jag har aldrig betalat svart tidigare heller. Eller så kan det som andra skattesänkningar på företagarområdet helt enkelt användas till att öka vinsten.

Nåja, min poäng är att jag nu helt enkelt inte längre kan välja huruvida jag vill bli skattesubventionerad eller inte. Det känns inte så valfritt.

En sån där dag

Igår kväll gick jag hem från ett styrelsemöte. Under promenaden passerade jag kyrkogården i min lilla stad. På kyrkogården lyste av någon anledning massor av ljus. Jag har aldrig tänkt på det förut att det är så många som tänder ljus på gravarna hela tiden. Jag tänkte en stund på dom tre personer som jag känner som ligger begravda på den aktuella kyrkogården.

En av dom tog sitt liv. Jag var arg på honom först tills jag förstod att han faktiskt inte hade orkat en dag till. Då förlät jag honom. Hans barn var så små men det hjälpte inte. En annan vän klev upp från sin säng inför sin då tonåriga son och fick en hjärtinfarkt. Han dog på sjukhuset någon dag senare. Han var inte 40 år. Den tredje var min väninna som dog i Thailand. Du vet, i tsunamikatastrofen. Hon lämnade också två barn i sorg.

Jag tänkte på dom och så kom jag att tänka på min pappa. Min pappa som idag för ett år sedan var hemma i huset med mamma. Jag var på jobbet och skulle bara göra klart några saker till innan jag skulle åka ner. Inte visste jag då hur lite tid vi hade kvar. Det kan man aldrig veta. Man borde tänka på det oftare, att man aldrig vet hur lång tid man har.

It´s a new day

Läser i tidningen om nomineringar till partiledarposten för Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt leder stort och jag är inte förvånad. Samtidigt görs en massa tester på Facebook som visar vem av kandidaterna vissa partimänniskor står närmst. Av dom jag sett hittills har alla Jonas på sista plats. Värt att notera att dom som jag sett lägga ut sitt resultat ofta står den nuvarande partiledningen nära (eller är en del av den). Min slutsats av detta är att fundera över vem som går i takt med partiet, dom som lägger ut sitt testresultat eller dom föreningar och distrikt som nominerat hittills?

Hat gör ont

Funderar på William Petzäll. Igår när nyheten om hans avhopp dök upp tänkte jag att han nu kommer att gå runt, må bra och lyfta minst 54 000 kronor i månaden i några år utan att egentligen behöva göra någonting. Känslan av frustration och ilska var stark.

Fram på dagen läste jag om att Petzäll försökt ta kontakt med andra partier för att erbjuda samarbete. Han vill uppenbarligen inte vara en fri satellit som flyter runt i riksdagen. Eller, han vill nog inte vara ensam över huvud taget. Han har nog en hel del smärta att gräva ner sig i som bland annat hänger ihop med hans missbruk.

Jag har träffat på Petzell i korridorerna några gånger. Han ser hård och arg ut. Det hänger så klart ihop med att Sverigedemokraterna är hårda och arga. Deras mandat bygger på just det. Arga och hårda människor som kräver att dom som företräder dom agerar därefter. Om man inte är så hård och arg under skalet tror jag att det gör ont att ta på sig den rustningen. Sprit och tabletter dövar smärtan.

Jag hoppas någon tar Petzälls försök till avhopp på allvar. Det kan vara just detta som räddar honom från missbruket, om han får göra upp med sitt hat och sin ilska.

Folkpartiet ungdomshatarna

I helgen åt jag middag med några vänner och vi pratade om den ekonomiska krisen. Oroligt och tråkigt tyckte några, oundvikligt tyckte andra. Alla ekonomiska system har kraschat, förr eller senare. Vi var dock överens om att våra barn kommer att drabbas. Den första generationen som får det sämre än sina föräldrar. Det är tråkigt.

Men då rycker folkpartiet ut och ansluter sig till Centerpartiets "hata dom unga"-förslag. Sänk lönerna för unga, gör anställningarna ännu mer osäkra och se till att det blir svårare att komma in på högre utbildningar.  Alltså, jag vill inte tro att folk är onda men ibland undrar man ju.

Nåja, idag är det fotboll och det är dagens klo. Ekonomin må krascha och vad det nu kan vara men nu handlar det om överlevnad.

Å så tar vi tre poäng!

Söndag morgon

För första gången på länge känner jag mig helt utsövd. Det är en fin känsla. Funderar rent av på att nytja dagen till att göra lite nytta i hemmet. Men å andra sidan, kanske vore det bättre att inte göra något alls.

Igår skaffade jag äntligen ett nytt abonnemang för lyssnarböcker. Det innebär att städning och annat tråkigt går så mycket lättare.

Så, därmed blir dagen en combo av vila och nytta. Så får det bli. Ha en fin dag du också.

Ledig lördag

Det är ledig lördag, ja - faktum är att det är ledig helg. Den första på länge och den sista på ett tag. Ska njuta av att bara vara och försöka se förbi skiten i hörnorna och dammet under soffan. Fast, en sak ska jag göra. Jag ska skörda det sista på balkongen. Tomater, basilika och chili.

Det är inte bara ledig lördag, det är lönehelg också. Trevligt, i alla fall en liten stund. Ska ut och shoppa lite grann. Titta efter en höstjacka och hörlurar till mobilen. Tänkte testa runkeeper eftersom jag nu har en iPhone och se om det är bra för mig och mina "resultat". Skulle ju egentligen springa ett litet lopp nästa helg men det blir jobb istället.

Nåja, det är då och nu är nu. Huset är fullt av ungdomar som snart ska ge sig av till Gröna Lund. Det är så härligt att ha dom här. Dom börjar vakna till liv och gruffa om vem som ska in i badrummet först men det är okej för det är tonåringar (dom flesta av dom) så det hör liksom till. Snart mycket snart flyger den äldsta ut och då kommer jag ändå att sakna det.

Någon som vill hyra ut en lägenhet föresten?

En galen tid

Läser i tidningen att naturens lagar inte längre gäller. Jag fattar egentligen inte vad det handlar om och vad det kan komma att betyda. Det beror så klart på att jag är hyfsat ointresserad av naturvetenskap. Jag hejar hårt på forskarna som tar fram kunskaper som betyder något för vår framtid om det innebär att den blir säkrare och miljövänligare eller vad det nu kan handla om.

Jag gillar samtidigt att det händer grejer på naturvetenskapens område eftersom det för mig blir ett "bevis" på att religionen blir mer och mer obsolet. Alltså, för tusentals år sedan var religion naturvetenskap. Sättet man förklarade sin tillvaro. Vart efter har vi förstått att jorden är rund och att saker och ting inte styrs av en guds vilja. Det är bra.

Å andra sidan finns mammon kvar. Samtidigt som vi gör framsteg när det gäller naturvetenskap så låter vi pengar styra vårt välbefinnande. När vetenskapen tagit fram ett vaccin mot cancer så överklagas och överklagas upphandlingen gång på gång vilket innebär att unga flickor inte skyddas. Hundratals kommer att drabbas för profitens skull.

Om jag blir förbannad? Det kan du lita på!

Jultidningsdags, typ

Kommer du ihåg hur härligt det var att få bläddra i den där härliga jultidningskatalogen? Att få välja EN men veta att den där som du så hett längtade efter utöver den som du tillslut bestämde dig för skulle antagligen mamma beställa ytterligare en. Inte sällan var det just den som låg i morgonpaketet på julafton, så man skulle ha något att göra under dagen i väntan på "tomten".

Jag älskade det. Jag har alltid älskat tidningar, tidskrifter och böcker.s Dessutom sålde jag så klart jultidningar. Jag var bra på det. Först ute, sist inne och sinne för affärer. Det var jag. Minns när det stora paketet med leveransen kom. Att paketera alla varorna och sedan ge sig ut och leverera. Hysch, hysch - det var ju en och annan julklapp som levererades till mina klasskamrater.

Idag ska jag nästan göra något i stil med att plöja jultidningskatalog. Jag ska läsa katalogen med kontorsvaror och beställa det jag känner att jag vill ha och behöver. Det känns oerhört lyxigt att sitta och bläddra bland dom glansiga sidorna och bestämma. Fjantigt, kanske det, men också lyxigt.

Back in old Sweden

Jaha, så var det dags för vardag. En ny vardag. Sedan en vecka på nytt jobb och det har gått undan. Först en helg i San Francisco. Det var galet och helt nytt. Människor från de "rika länderna" och deras inställning till "Hiv and the law" var ämnet för dagen. Moderatorn var ett nyhetsankare från BBC och min bordsgranne hade tills dagen innan jobbat för Obama i vita huset.

Vi diskuterade straffrätt och olika länders inställning till bärare av HIV. Sverige har en väldigt hård inställning när det gäller detta men det är inget mot vad man har i USA. Jag kan verkligen inte förstå att man kan få 25 års fängelse för att spotta mot en polis om man bär på HIV (hur olämligt spottandet än är). Vetenskap och forskning är ingen intresserad av.

Även om det var sjukt spännande och utmanande att delta i konferensen vill jag verkligen inte rekommendera en weekendresa till San Francisco. Det tar på krafterna, det kan jag lova. Jag brukar tycka det är svårt med omställningen mellan sommar- och vintertid så nio timmar är ingen lek. Eftersom jag är lite snurrig och vimsig lämnar jag bloggandet för idag.

Over and out.

Viktigt meddelande

Bloggpaus fram till tisdag på grund av resa till San Francisco. Stackars, stackars mig.

Sista dagen med gänget pt 2

Jag har gjort det här en gång förut. Det var inte på riktigt. Denna gången är det det. Det är jag säker på. Efter 12 år på riksdagen slutar jag nu. Går vidare till nya äventyr. Det känns fint och sorgligt på en gång. Sorgligt är det så klart att lämna alla goda vänner. Som väl är finns vi kvar.

Vi kan väl höras och ta en öl eller en fika?

Modernisera skoldebatten

Jag skulle vilja rekommendera alla som har ett intresse i skoldebatten att ge sig ut på en gata i sin närhet. En gata där det finns arbetsplatser. Titta dig sedan runt omkring och fundera på vad behöver framtidens arbetare för kunskaper egentligen. Är det den skolan vi är på väg mot som erbjuder framgång.

Ta nationella proven i svenska, de är oerhört viktiga för betygsättningen och därmed framtidschanserna. Endast 10-15 % av resultatet handlar om kommunikation. Jag tror att det är helt galet. jag menar att det självklart är oerhört viktigt för alla att kunna läsa och skriva. Det är en mänsklig rättighet rent av. Men, att inte uppgradera förmågan att kommunicera är omodernt.

Nu kommer också kritik mot Björklunds mattevurmande. Det är väl samma sak som gäller här. Självklart ska man kunna räkna och lite till men de krav som ställs idag på elever är på tok. Jag kan lova att det inte är många av er som läser detta som skulle klara gymnasiematte på samhällsvetarnivå idag och ett stort antal av oss skulle knappast klara högstadiematten.

Men, det märkliga är att jag är övertygad om att många av oss ändå känner oss ganska bekväma i vardagen med den matte vi kan. Själv är jag jurist och har inga behov av potenser, parallellogram och grafer - har du? Läs gärna denna artikel från Svenska dagbladet och tyck sedan till. Skolan måste moderniseras, inte konserveras.

Blodsdiamanter

Hörde på radion i morse att diamantpriserna är på uppgång. Det beror enligt analysen på en växande medelklass i Indien och Kina som har råd att fira förlovningar och andra lyckliga tilldragelser med stenen som aldrig blir omodern. Detta underströks med ett reportage från diamantens huvudstad Antwerpen.

I Antwerpen blir världens hårdast sten slipad till briljanter. Kvalitet granskas och priser stiger. Handeln är stor och vinsterna så klart massiva. Min stilla undran är om alla har glömt debatten som pågick för några år sedan om priset för att utvinna diamanter. Inte ett ord i reportaget om detta. Tror vi verkligen att allt är bra nu i gruvorna i Kongo Kinshasa, Sierra Leone, Botswana, Nigeria, Angola och liknande länder?

Kära P1-morgon. Borde det inte varit på sin plats med en liiiten hänvisning till att barn fortfarande är åtråvärd arbetskraft i gruvorna och att det fortfarande är handlare i väst som tar dom stora vinsterna? Detta är en liten men ack så viktig del av hur vi sakta men säkert suger ut Afrika och upprätthåller såväl krig som förtryck.

Anna Lindh

Idag handlar allt om terrorattacken mot New York för tio år sedan. Faktum är att jag hade glömt att det var just detta datum som Anna Lindh dog. Eller inte glömt men tankarna spärras liksom av med allt detta New York-flöde. Jag minns att jag kom till jobbet på morgonen med en tom känsla i kroppen dagen efter attacken mot Anna Lindh. Jag jobbade på justitiedepartementet då. Jag mötte en blek statssekreterare som berättade vad som faktiskt hänt.

Eftersom jag var på departementet som en gökunge, sakkunnig från ett annat parti än det Anna Lindh tillhörde, kände jag att jag inte skulle vara kvar där just då. Det var dom närmastes sorg och jag ville hem till "de mina". Tomheten som fyllde mig när jag gick över bron mot riksdagen var oändlig. Alla jag mötte var fortfarande ovetande. Nyheten att Anna Lindhs liv inte gått att rädda hade ännu inte släppts och där gick jag och visste.

Jag var tvungen att prata med någon. Jag ringde min mamma, eller om det var pappa som svarade. Dom hade liksom ingen att skvallra för där ute på landet. Det kändes skönt att dela med någon. När jag kom in på riksdagskansliet var det bara minuter tills alla skulle få veta.

Man kan alltid fundera på om saker och ting hade varit annorlunda om vissa saker inte hänt. Jag tror att mordet på Anna Lindh förändrade mycket. Konsekvenserna är större än det gigantiska faktum att en mamma och maka ryckts bort från sin familj. Det tror jag vi alla vet.

För tio år sedan

Imorgon är det tio år sedan de två planen flög in i tvillingtornen i New York. Liksom vid andra omvälvande händelser minns man ofta exakt vad man gjorde vid den aktuella tidpunkten. Själv satt jag vid datorn på jobbet. Jag lyssnade på radion och även om jag hade TT uppe på bildskärmen så var det faktiskt Radio Stockholm som var först ut med nyheten.

Jag minns vad jag gjorde när Olof Palme dog och jag minns mycket väl vadr jag befann mig när jag fick veta om attacken på Anna Lindh. Man kan fundera på vad man gjorde just i sekunden men viktigare är vad man gjort efteråt. Vi kanske skulle ta och hjälpas åt att förändra?

Utrota fattigdomen

Gick till jobbet i morse och mådde ganska bra. Gör det allt som oftast nu för tiden. Har fått ordning på träningen även om jag fortfarande slarvar en del med maten. Har fått ordning på bankbiten efter att ha träffat Kenneth, min bankman, några gånger. Ska börja på nytt jobb och ser ljuset i tunneln vad gäller allt som måste göras på det nuvarande jobbet.

Jo´rå, det går bra nu.

Hade en tid på diatermisalongen för att ta lite hand om mig själv på morgonen. Det är en bra början på en fredag. Tjugo minuters behandling kostar 325 kronor. Beställde en ny tid nästa vecka för att fixa till en liten grej till. Tokigt men jag är ändå en ensamstående mellanålders kvinna som jobbar väldigt hårt så det tycker jag att jag är värd.

Gick med lätta steg från salongen som ligger på en tvärgata till Drottninggatan mitt i Stockholm. Tidigt på morgonen innan alla butiker öppnat så är det rent och ljust mitt i stan. Kostymer med take away-kaffe hastar förbi och jag inser att jag är en av dom.

Men, då ser jag det. Inom 20 meter sitter två personer på gatan. Först en mycket ung kille, i mina ungars ålder. Han tittar ner i backen där han sitter på knä med händerna knäppta över sin mugg vädjande om en slant. Några meter därifrån en äldre man med en skylt där det står "hemlös, hungrig" på.

Går till jobbet och funderar över stadsbudget, högkostnadsskydd, nytt jobb, Folkpartiets euroutspel, framtid, dåtid - men allt jag ser är den unga mannen som uppenbarligen borde varit i skolan, kommit hem till middagen och sedan gett sig ut och spela fotboll eller för att laja med sina vänner. Den unga mannen borde haft framtidsdrömmar utöver en slant i koppen. Det är sådant slöseri, det är så orättvist.

Vi måste ta tag i fattigdomen, här och överallt!

Funderar på tid

Spelar en pauslåt!

Hur mår du idag?

Tog tunnelbanan/bussen till jobbet idag för andra dagen i rad. Skyller på att jag har lite ont i halsen och att jag gärna vill bli frisk så jag kan ut och springa. Det känns viktigt att inte tappa för mycket. Ikväll ska jag försöka ta en tur. Hade funderingar på ett litet spontant lopp. Det går en lokal liten (tävlings)jogg ikväll hemma i byn men det blir nog bara en tur i det vanliga spåret.

Nåja, jag är ju ganska tidseffektiv. Det måste man vara när man har många järn i elden. Kollade mailen när jag satt på tunnelbanan och upptäckte till min glädje att man ändrat min hemresa från San Francisco nästa vecka. Det betyder ett jag har åtminståne ett halvt dygn till återhämtning och vem vet - kanske en promenad. Inget att klaga på. Fast, det blir en lång resa på kort tid.

Dessutom, på bussen som jag bytte till för att komma till jobbet träffade jag en bajenbekant. Med betoning på bekant. Lite oväntat sådär men himla trevligt. Det är känslan i Bajenland, vi är familj, vart vi än ses. På den korta turen hann vi gå igenom bajentruppen inför nästa år. Vem stannar och vem går? Väl framme på jobbet känner jag mig peppad för dagen trots läget i tabellen.

Bortsett från det där lilla svidet i halsen mår jag väldigt bra, hur mår du?

Att uppfostra barn

Läser i tidningen och hör på nyheterna att antalet anmälningar om misshandel av små barn ökar dramatiskt. Vad handlar det om? Det är över 30 år sedan vi jämställde barn med andra människor i det hänseendet att man inte får slå dom. För det är ju det vi pratar om. Man får inte misshandla andra människor.

Jag förstår verkligen att man som förälder kan bli både utmattad och urförbannad och faktiskt nära nog galen. Inte minst när det handlar om lite större barn (tonåringar). Men vad är det som händer när spärren släpper. Det finns instabila människor så klart men varför ökar det?

Tror att en delförklaring är ensamhet. Och krav på duktighet. Perfekta barn i ett välstädat hem och en tränad kropp för att inte tala om karriären som lyfter mot oanade höjder. Var finns beredskapen mot sömnlösa nätter? Var finns samtalet om att man faktiskt behöver avlastning. När mormor och farfar bor långt borta vem rycker in då?

I våra små moduler sitter vi och hör barnet gråta genom väggen. Vi ser den uttröttade mamman med sitt ständigt dåliga samvete. Vad gör vi?

Nedräkning

Idag jobbar jag näst sista måndagen på mitt nuvarande jobb. Jag har inklusive idag åtta arbetsdagar kvar. Separationsångest och stress i en salig blandning. Och förväntan så klart. Något nytt som väntar runt hörnet och det är galet spännande.

Idag om två veckor har jag just kommit hem från Oakland och UNDP-konferensen som jag ska prata på. Det går fort nu.

Jag tror att det blir en fin höst och jag känner en massa glädje inför allt som ska hända. Och att få prata om andra saker än dom jag har pratat om i 12 år nu.

Alla ska till Degerfors....

I somras skrev jag ett inlägg om att tusentals Bajare idag kommer att ta sig till Degerfors för att heja fram vårt kära Hammarby. Det blir verkligen tusentals och handlare i stan har verkligen lyssnat och slagit upp öltält och vad det nu kan vara. Tillsammans med Hammarbys folk har man planerat för att ta emot innovationen.


Jag önskar er en fantastisk dag. Jag är så ledsen att jag inte är på plats. Dålig planering helt enkelt. Jag hoppas att devisen "We come in peace" gäller hela dagen och jag hoppas verkligen att alla ni stolta fina Bajare får en trevlig hemresa.
Tre poäng, inget annat räknas.

Lämna EU-lämnandet

Sitter i Göteborgs Folkets Hus och lyssnar på föredrag om EU-medlemskapet. Olika vänsterpartier från runt om i Europa ger sin syn på medlemsskpet, vad man får och vad man ger. Två av fyra har hittills pratat min slutsats så långt är nog att det börjar bli dags att lämna det där utträdeskravet nu. Eller, det är ingen ny insikt, jag har insett det länge. För att travestera en känd papperslapp är det nog läge nu att skriva "EU är ett jävla skit men nu har vi baxat det ända hit...".

Frågan om EU-medlemsskapet är ett av dom exempel där jag anser att vänstern måste fundera över vad som egentligen händer i vår omvärld. Alltså, det är inte så att folk går runt och rasar över EU-medlemskapet längre. Det finns så klart skeptiker och människor som gillar eller ogillar EU, men - det är ingen stor sak. Släpp frågan eller lägg den i malpåse eller vad ni nu vill men det är de finns viktigare saker att prata om.

Vi ska välja en ny partiledare och en ny partiledning. Vi behöver ny politik. Vi behöver lägga örat mot gatan och lyssna på folk. Vi ska inte bli populister för politiken är inte alltid bekväm men något kan vi nog lära - någon gång.

Yay, dags för politisk debatt

Igår var jag och lyssnade på fantastiska fyran. Dom fyra kandidater som anmält sitt intresse att bli partiledare för Vänsterpartiet. Jag var där i tid, en halvtimma innan debatten skulle starta så jag fick en plats men det var på håret. Det var länge sedan jag kände en sådan entusiasm över politisk debatt från människor. Flera hundra personer fick vända i dörren.

Inga jämförelser i övrigt men jag minns när jag blev politiskt aktiv som tonåring. Då var det Palme och Boman som drog fulla hus. Det var rallarsvingar och retorik som lockade människor till folketshus. Det var tuffa tag, ideologi och tydliga skiljelinjer. Jag såg en del sådana igår även om alla fyra tillhör samma parti, det är också positivt.

Nåja, hur som helst. Efter debatten gick några av oss vidare och tog ett glas. Det var nödvändigt att prata om och lufta alla intryck. Vi hamnade på ett sunkigt hak i närheten och rustade med varsin öl tog vi oss an att analysera kvällen. Å vad jag saknar den typen av samtal. Det är just vad vi behöver nu. Verkliga politiska samtal och jag önskar att jag hade orkat lite längre än vad jag gjorde.

Jag tror det blir en fin politisk höst. Många nya ansikten i politiken och många åsikter som ska brytas mot varandra. Jag vet vem jag anser leder loppet hittills och jag ser fram mot fortsättningen för att se om någon kommer i kapp.

Nytt jobb - att kasta sig ut

Tror nog att jag berättat att jag snart börjar på nytt jobb. Just idag om två veckor faktiskt. Nya arbetsuppgifter och nya förtroenden. Det ska bli väldigt roligt även om det också börjar kännas i maggropen att jag ska lämna alla mina fina arbetskamrater. På min arbetsplats jobbar 1500 personer, det är många. Självklart har man inte en direkt relation till alla men det är många jag kommer sakna. Dom på min "enhet" mest så klart.

Hur som helst, det nya jobbet då. Det kommer att innebära att jag får vara jurist och ha just den titeln på mitt visitkort. Det är kul. "Leagal advisor", fint som snus. Men framför allt handlar det om nya förtroenden. Första dagen på mitt nya jobb ska jag flyga till Oakland för att prata på en UNDP-konferens. Det är faktiskt lite galet, eller egentligen mycket galet.

Jag funderar lite på varför jag egentligen tackade jag till detta när jag fick frågan för två dagar sedan. (trots att jag missar näst sista hemmamatchen för Bajen). Så kommer jag på, det är ju det där svaret man brukar ta till lite retfullt; "För att jag kan". Ja, alltså - i detta fallet menar jag att jag tror att jag verkligen kan klara det även om det är första dagen på jobbet.

Det är väl bara att köra? det finns ju dom som hoppar bungyjump!