En kraftfull opposition?

Lyssnade på radion i morse. Jonas Sjöstedt och Åsa Romson pratade om sossarnas kris och om oppositionens roll. Sjöstedt betonade att det enligt den senaste oppinionsundersökningen bara skiljer två procent mellan alliansen och dom röd-gröna, trots sossarnas strul. Det föll inte i så god jord hos Romson.

MP vill nämligen inte vara del av en röd-grön opposition. Det skulle störa deras ambition att vara med och röra i köttgrytorna. Det är ett genomgående tema vart än jag möter dom gröna. Att sitta vid det stora bordet är viktigare än att ideologi och grundhållning.

Romson uttryckte det ungefär så här: (lyssna för exakt citat) "det behövs en kraftfull opposition som granskar regeringen. Vi ska resa runt och prata med medlemmar och sedan förhandla med regeringen".

Eh, förhandla? Jag tror inte det är vad folk förväntar sig av en kraftfull opposition. Vi står inför en klimatkatastrof, klyftorna ökar och arbetslösheten växer. Att då sätta sig och förhandla med regeringen är knappast kraftfullt. Det har vi sett förut, det ger dåliga resultat. Regeringen ska ifrågasättas och ansättas för varje dåligt beslut. Det är ni skyldiga väljarna.

It´s a new day

Läser i tidningen om nomineringar till partiledarposten för Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt leder stort och jag är inte förvånad. Samtidigt görs en massa tester på Facebook som visar vem av kandidaterna vissa partimänniskor står närmst. Av dom jag sett hittills har alla Jonas på sista plats. Värt att notera att dom som jag sett lägga ut sitt resultat ofta står den nuvarande partiledningen nära (eller är en del av den). Min slutsats av detta är att fundera över vem som går i takt med partiet, dom som lägger ut sitt testresultat eller dom föreningar och distrikt som nominerat hittills?

Yay, dags för politisk debatt

Igår var jag och lyssnade på fantastiska fyran. Dom fyra kandidater som anmält sitt intresse att bli partiledare för Vänsterpartiet. Jag var där i tid, en halvtimma innan debatten skulle starta så jag fick en plats men det var på håret. Det var länge sedan jag kände en sådan entusiasm över politisk debatt från människor. Flera hundra personer fick vända i dörren.

Inga jämförelser i övrigt men jag minns när jag blev politiskt aktiv som tonåring. Då var det Palme och Boman som drog fulla hus. Det var rallarsvingar och retorik som lockade människor till folketshus. Det var tuffa tag, ideologi och tydliga skiljelinjer. Jag såg en del sådana igår även om alla fyra tillhör samma parti, det är också positivt.

Nåja, hur som helst. Efter debatten gick några av oss vidare och tog ett glas. Det var nödvändigt att prata om och lufta alla intryck. Vi hamnade på ett sunkigt hak i närheten och rustade med varsin öl tog vi oss an att analysera kvällen. Å vad jag saknar den typen av samtal. Det är just vad vi behöver nu. Verkliga politiska samtal och jag önskar att jag hade orkat lite längre än vad jag gjorde.

Jag tror det blir en fin politisk höst. Många nya ansikten i politiken och många åsikter som ska brytas mot varandra. Jag vet vem jag anser leder loppet hittills och jag ser fram mot fortsättningen för att se om någon kommer i kapp.

Comhem, vi börjar om igen

Sitter och väntar på att comhemreparatören ska dyka upp. Det lär dröja säger luttrade vänner. Faktum är att jag inte haft så mycket bekymmer med bolaget i fråga men det kan ju i och för sig bero på att jag bara anväder dom till TV-basutbudet i fastighetsägarens regi.

Jag är ingen trogen kund när det gäller kommunikationsinfrastruktur. Jag har telefonabonnemang hos såväl Telia som Comvic. Datorn får sitt in flöde via Banhof och TV:n då via Comhem. Just nu! Det där kan ju ändra sig.

Nu när det är höst är det dags att se över alla avtal. Började med att gå till banken igår för att prata sparande, pension och annat. Jag hoppades på att få träffa en äldre kvinna som kunde ta tag i bitarna, det hade känts tryggt. Men, istället fick jag träffa Kenneth. Kenneth är si så där 37, gift tvåbarnspappa och eu-skeptiker. Jag vet en del om hans familj, var hans fru kommer ifrån och när dom brukar ha släktträffar i hennes familj.

Kenneth gillar Småland. Han är en glad typ som troligtvis också gillar sitt jobb. Men han ogillar som sagt EU. Därför gillar han Jonas Sjöstedt. Med det inte sagt att han är Vänsterpartist, det tror jag inte, men han gillar Jonas.

Nåja, vi pratade en timma men vi hann inte så långt. Vi måste ha ett nytt möte för att fundera ut bästa möjliga lösning på sparande och pension. Herregud jag är verkligen medelålders. Och, medans jag skrev denna text dök reparatören upp.

Dags för valkampanj

Så har ytterligare en person från Vänsterpartiets högsta ledning ställt sig till medlemmarnas förfogande som blivande partiledare. Det är väl bra. För närvarande kandiderar alltså fyra personer till posten som partiledare inför kongressen 2012. Då slår alltså vänstern Centerpartiet med en så långt.

När dom tre kandidaterna för Centerpartiet hade utkristalliserat sig dök det genast upp "kampanjgeneraler" för den ena eller andra kandidaten och det är säkert så att dom känner de sina. Jag undrar dock om inte tanken med flera kandidater är just att dom ska få berätta vad dom vill göra med sitt uppdrag innan dom väljs?

Jag känner alla kandidaterna som vill bli partiledare för Vänsterpartiet mer eller mindre. Samtidigt kan jag inte påstå att jag vet hur majoriteten av dom vill förändra vare sig ledarskapet eller partiets inriktning. Jag hoppas verkligen att man nu tar ett kliv framåt i den här processen och inte låter det stanna vid att "vi har ju många kandidater". Nej, jag och många med mig vill veta vad ni vill. En programförklaring och en viljeinriktning vore på sin plats.