Visar inlägg med etikett revolution. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett revolution. Visa alla inlägg

onsdag 30 november 2011

Twitterrevolution?

Sedan ett halvår så där twittrar jag. Först var det lite trevande, sedan var det en explotion och nu är det mer avvaktande. Jag fattar verkligen att twitter, facebook och andra sociala nätverk varit nödvändiga i exempelvis den så kallade arabiska våren men jag funderar på vad det gör med oss i vårt land? Vi som redan har fria val, yttrandefrihet och mötesfrihet.

Jag följer nyhetsrapporteringen. Mer och mer låter jag den sållas genom twitterfiltret. De nyheter som dyker upp i den sekund som jag tittar in och som kommenterats av just dom personer som jag följer. Det är nyheten som jag gör till viktig. Det är ett mycket slutet nyhetsflöde. Starkt begränsat i sin öppenhet. Jag vet inte om jag känner mig tillfreds med det på riktigt. Klart jag har ett eget ansvar att följa fler källor men när tiden är begränsad är det lätt att man låter en sanning bli sanningen.

Nåja, det är en sak som jag som sagt kan åtgärda. Det som egentligen föranledde rubriken är att jag på sista tiden blivit mer och mer provocerad av alla radikaler som diskuterar med varandra på nätet. Vi skriver kommentarer och bloggar och twittrar och talar om för varandra vad vi tycker. Vi som är med i den nya tekniken. Men allt mer sällan sipprar samtalet ut på gator och torg. Vad har dom gamla i min kommun för nytta av att jag twittrar om utförsäljningen av vår omsorg, dom lär inte vara bland mina 250 följare.

Nej alla ni vänner som fått nog. Det som är lätt att säga på twitter gör knappast någon nytta på gator och torg. Det är lätta att frälsa dom redan frälsta men nog har vi ett större ansvar än så. The revolution will not be twitterised, i alla fall inte i Sverige.

onsdag 9 november 2011

Nog nu!

Idag kokar mitt blod och min ilska sjuder på gränsen till risk för överhettning! Dagens nyhet i Dagens Nyheter är att riskkapitalbolagens vinster när det gäller äldreomsorg ökat med 4-5 gånger samtidigt som den medicinska kompetensen minskat inom omsorgen.

No shit Sherlock??? 

Bolagens syfte är att tjäna pengar och det gör man genom att minska personalkostnaderna, vad annars ska man dra in på? Jo, så kan man ju så klart smita från skatten också....

Svenska Dagbladet toppar med en annan nyhet. Riskkapitalbolagen som köpt upp apoteken tycker inte att deras vinst är tillräckligt hög. Trots att staten redan ökat sin subvention med 500 miljoner - alltså en halv miljard - vill bolagen ha mer. Svenskan berättar att den största delen av denna halva miljard antagligen redan hamnat direkt i de skatteparadis där bolagen sköter sina affärer.

Ekonomirecensenten Anders Borg har enligt artikeln kritiserat bolagen?!? Kritiserat? JA MEN GÖR NÅGOT ÅT DET DÅ!!!! Det är du som har makten.

Servicen blir sämre, kompetensen minskar, kostnaderna ökar... Men vi har ju ändå fått lite jobbskatteavdrag. På twitter undrade någon om man kan skicka sina skattepengar direkt till Jersey, då kan vi ju spara in på administration. Det känns som en relevant fråga. 

Alltså, när ska folk börja reagera på riktigt? 

måndag 28 mars 2011

Syrien nästa

Har ju bloggat ett tag nu så jag minns inte riktigt vad jag skrivit om och inte men har jag berättat det här så får du hoppa över dagens blogg så hörs vi väl imorgon? Hur som helst, för ett par år sedan - ganska många år sedan faktiskt - så pluggade jag arabiska. När jag berättar det för folk frågar dom genast; är du gift med en arab? Nej, men väldigt intresserad av språk och för den delen vår historia, svarar jag då.

Efter ett års studier ville jag och två vänner åka och praktisera våra färdigheter. Det naturliga hade väl varit att åka till Tunisien eller Egypten men istället valde vi att ta våra ryggsäckar och resa till Syrien. Det blev en fantastisk resa. Vi träffade människor av alla sorter. Rika, fattiga, storstadsbor, lantisar, drömmare och andra. Utan undantag var dock alla nyfikna och otroligt generösa. En annan gemensam nämnare var den outtalade/uttalade rädslan för regimen.

En del av vår resa råkade bli en vecka i ett hus vid kusten i staden Lathakia. Vi hyrde ett semesterhus fullt av kackerlackor och vinrankor för några dollar. Huset hittade vi genom en tjej vi träffat på flyget till Syrien. Hon var svenska från Göteborg med familj just i Lathakia. Hennes familj bodde också granne med stadens polischef. Han hade bäst växelkurs av alla svartväxlare i staden. Eftersom det i princip var belagt med fängelse att växla västvaluta så var det få andra än polisen som höll på med det.


Det finns massor av historier att berätta om besöket i Syrien. Elbristen, rädslan, kvinnornas sammanhållning, maten, barnen och inte minst den efterhängsna magbasillen. Men, jag nöjer mig idag med att önska att mina syriska bekanta får uppleva den efterlängtade friheten och att ni då inte längre behöver viska eller tala i kod!

måndag 14 februari 2011

Vill ni ha det som i Sovjet eller?

Idag är det alla hjärtans dag. Det skiter jag i. Av alla kommersiella högtider är det nog denna som jag tycker mest illa om. Jag menar halloween och sånt är också trams men det är å andra sidan väldigt tillåtande. Alla hjärtans dag däremot skapar både ångest och hål i plånboken.

Vill du krama mig så gör gärna det - imorgon.

Annars är det mycket med integritet och yttrandefrihet just nu. Hörde på radion att folk i Egypten i princip lyft ut sina chefer från den statliga nyhetsbyrån som tvingat dom att förmedla falska nyheter i stor omfattning. Man kan ju lugnt konstatera att Al Jazeera som varit ganska bespottat tidigare verkligen visat vägen genom revolutionen som en fri och oberoende nyhetskälla.

Detta visar tydligt hur viktigt det är med yttrande-, tryck- och pressfrihet. Samtidigt stiftar EU:s ordförandeland Rumänien lagar som inskränker just dessa grundläggande friheter. I Sverige sitter en utredning och funderar på hur vi ska anpassa den svenska yttrandefriheten till den europeiska istället för tvärt om. Lyssna på denna radiokrönika och säg sedan vad du tycker?

För övrigt tycker jag du ska läsa denna artikel också, mycket välskriven (hehe).

lördag 12 februari 2011

Lycka

Igår var det en fantastisk dag. Det egyptiska folket lyckades med sin fredliga revolution och den förhatliga diktatorn tvingades avgå. Man visade hur människor som bestämt sig tillsammans kan försätta berg. Reportrarna på radion grät av lycka tillsammans med människor som dagar och nätter, år ut och år in hade kämpat. Klart att alla vet att det är långt kvar och mycket kamp innan situationen är optimal. Jag pratade med min kompis från Egypten som inte riktigt visste hur hon skulle uttrycka sin lycka.

Runt om i världen uttrycker olika ledare sina gratulationer till det egyptiska folket. Även om man inte vågat stödja revolutionen under tiden den pågått så inser man att nu är det dags att fira. Men inte Sveriges utrikesminister Carl Bildt. En halvtimma efter meddelande att Mubarak avgått har han chansen att säga grattis men istället säger han att nu är han orolig. Det är först när reportern uttryckligen frågar honom om det är bra att diktatorn fallit som han klämmer ur sig ett litet "mja". I TV 4 är han sedan ännu tydligare när han markerar att revolutionen strider mot Egyptens konstitution

Nähä?

Jag tycker det är pinsamt med en utrikesminister som beter sig på det sättet. Vi vet alla att man nu ska lägga grunden till en verklig demokrati och att det lär bli tufft på vägen. Men, om nu det egyptiska folket är glada för att man har en övergångsregim som består av militären så vet dom väl bäst. Under Mubark har kvinnor tillåtits könsstympas, människor mördats och torterats och något rättsväsende har knappast existerat. Jag önskar att Carl Bildt hade sagt:

"Grattis och bra jobbat" till det egyptiska folket. "Nu ska Sverige göra allt för att stötta er med det ni behöver" "Demokratibistånd och bistånd för att implementera kvinnors rättigheter och sjukvård för sexuell och reproduktiv hälsa. Det bidrar vi gärna med". Tänk om vi hade haft en utrikesminister som sagt det istället för att konstatera att det är förbjudet att göra revolution i Egypten.

onsdag 9 februari 2011

Vakna

I Egypten genomfördes igår dom största demonstrationerna hittills sedan upproret mot regimen började. I Tunisien är det inte heller över, snarare pågår väl något slags lågintensivt ställningskrig och även en hel del våld. Människor verkar förvisso vara lyckliga över utvecklingen så här långt men ändå.

Dom unga, dom som inte bjudits in till förhandlingsborden, var dom som tillslut fick nog. Dom unga som söker frihet, arbete, rätten att bli vuxna innan dom går in i medelåldern typ. Alltså, frihet, arbete, bostad, bröd - hur svårt kan det vara.

Inga jämförelser i övrigt men igår kom datainspektionen med sin årliga integritetsrapport. Där framgår att 75 lagförslag och händelser under 2010 direkt påverkar den personliga integriteten för vanligt folk. Strax är det också dags för datalagringslagen.

Samtidigt har vi en ungdomsgeneration som är den första på väldigt länge att få det sämre än sina föräldrar (ekonomiskt och materiellt). Vi har den högsta ungdomsarbetslösheten i Europa. Bostadsbristen är enorm, inte minst i storstäder och samtidigt säljs fler hyresrätter ut för varje dag.

I gratistidningar och på nätet är det lätt att få veta var den bästa latten serveras.

Vakna!

lördag 29 januari 2011

Kommer du ihåg?

Kommer du ihåg dom där så kallade egypenavvisningarna? Ahmed Agiza och Mohammed Alzery sändes brutalt ut ur Sverige med luvor för ansiktet, drogade och bakbundna med hjälp av amerikanska agenter. Dom hämtades upp på Bromma flygplats för att skickas till ett ökänt fängelse i Egypten.

Självklart var det ingen nyhet eller överraskning för svenska myndigheter att det förekom tortyr i Egyptiska fängelser. USA som bistod med flyg och ombordservice struntade antagligen i vilket. Så, vi fick en "diplomatisk försäkran" att dom avvisade skulle hanteras humant! Helt galet.

Samtidigt som vi förfasade oss över hanteringen av Agiza och Alzery fälldes hanteringen i FN. Sverige fick vackert betala ut ett rejält skadestånd för att vi skickat männen rakt i i famnen på en grym och inhuman regim. Samtidigt som detta pågick upptäckte svenskarna på riktigt charterparadisen Sharm al-Sheik och Hurghada. All inklusive, sol och lite dykning vid dom känsliga korallreven i Röda havet på behagligt avstånd.

Dubbelmoral, okunskap, feghet, blindhet, ovilja. Nu pågår revolutionen och ingen vet vad som ska komma efter. Det är tyst, obehagligt tyst från EU och Sverige. Carl Bildt har sagt att han inte gillar att man stängt ner internet - NO SHIT? "Vi ger vårt stöd till folket säger andra". Det är på tiden säger jag.

För att få någon information kring händelserna lyssnar jag på Al Jazzera som ger både direktrapportering och analys. Det duger inte med en minutrapportering om hur många som dödats, vi vill veta mer. Jag hoppas alla förstår att vi i väst varit en del av förtrycket och nu är vi skyldiga att bli en del av lösningen!

torsdag 27 januari 2011

Revolutioner

Det pågår revolutioner. I Tunisien har man kommit en bra bit på väg och flera andra länder i maghrebområdet myllrar och kokar det. Fattar du vad som händer? Hänger du med? Jag som är radiofreak tänker på alla som reportage som Cecilia Uddén sänt från området där hon berättat om bloggare som i princip riskerat både liv och lem för att säga sanningen.

Jag har rest i mellanöstern och till och med pluggat arabiska. Jag hänger med och vet en del och är ganska påläst. Men, jag ska villigt erkänna att jag inte förstod omfattningen av förtrycket, tortyren och diktaturen. Gjorde du det?

Det händer massor, samtidigt som vi snackar extremister i Sverige så pratar man frihet och folkligt uppror i dom muslimska länderna längs medelhavet. När sprider sig den folkliga kampen till nordligare breddgrader? När tar vi upp kampen för rättvisa i vårt land? Alltså, inga jämförelser i övrigt - vi lever inte i en diktatur - men nog skulle vi behöva förstå bättre och nog skulle vi kunna göra lite revolution här hemma på vår egen gata.

(PS, jag rekommenderar varmt helgens Konflikt i P1 för bättre förståelse för vad som egentligen händer i Tunisien).

lördag 15 augusti 2009

Det där med privatskolor och skattepengar

Många enskilda privatskolor i vårt avlånga land har säkert startat för att det funnits enskilda personer eller grupper av personer som varit missnöjda med hur verksamheten fungerat. Det är förståligt eftersom det ofta är långa beslutsvägar och krångliga strukturer i den kommunala verksamheten. Det finns orsaker till det. Det är en stora organisationer och därmed kan det bli lite krångligt. Likabehandling och lagen om offentlig upphandling är två andra skäl, det första självklart och det andra irririterande. Ibland är det bara onödigt hierarkiska strukturer det handlar om. Det borde självklart gå att ordna enklare.

Det finns dock många privatskolor som har startat av helt andra skäl än arbetsmiljömässiga eller pedagogiska. Det handlar om ren och skär lust att tjäna pengar. Stora skolkoncerner har inget annat skäl. Det handlar om att få ut så mycket vinst som möjligt. Visst måste man bedriva hyfsad verksamhet för att nå dit men huvudsyftet är ändå pengar. Värst är det egentligen på gymnasiet. När en ungdom väl börjat på ett program i en privatskola har han eller hon mycket att förlora.

Sedan finns det förstås de värsta avarterna. Det handlar om religiösa privatskolor. Att dom över huvud taget får finnas är illa i sig. Det finns dessutom dom som döljer sin huvudman. Tänk om du plötsligt fått veta att ditt barn varit inskrivet hos scientologerna. Att det finns skolor/fritidshem som får ut miljonbidrag utan att ens bedriva verksamhet går liksom inte att förstå.

Vad är detta? Jag förstår inte hur vi kan tillåta denna utveckling. Att människor vill betala skatt om man vet att pengarna går till rätt saker vet vi men... Jag ska betala restskatt på 14 000, går dom pengarna till sientologernas reklamutskick eller till en bank på Cayman island?

När ska folk börja protestera egentligen?

måndag 6 april 2009

Otålighet

Helgens händelser har gjort mig mer otålig än vanligt. Du vet vad jag talar om! Opinionssiffrorna talar sitt tydliga språk och misären breder ut sig. I morse mötte jag en gammal kompis på väg till jobbet, hon suckade tungt och sa att "mina ideal är omoderna och utdöda". Så kan det väl inte vara? Finns det inget behov av ideologi längre? Finns det inget behov av riktning och linje? Plånboksfrågor avgör säger man och visst, men förut har vi alltid sagt att det kostar mer än det smakar att lämna några efter. Så är det tydligen inte längre. Stäng ögonen och skit i dom som står längst ner på stegen.

Slicka uppåt, sparka nedåt.

Om 12 % är arbetslösa har fortfarande 88 % jobb....

fredag 3 april 2009

Men, då så!

Krisen är över. G 20-länderna (kände du till organisationen för en vecka sedan) har nu beslutat sig för att satsa 1000 miljoner dollar eller något i den stilen för att motverka krisen. Fint, då kan jag luta mig tillbaka då. Revolutionen är än en gång lagd på is och allt är lugnt. Vi kan kanske snacka helgens fotbollspremiär eller balkongstädning i stället.

Men, hm, man kanske ska tänka ett varv till. Vart kommer dom där pengarna ifrån? Vad ska dom användas till? Betala fattiga länders lån i utländsk valuta. Okej, alltså - istället för att Ukraina ska ha lån i dollar som inte kan betalas så ska Ukraina ha lån i IMF:s egen låtsasvaluta. Alltså, jag vill inte påstå att besluten i London är meningslösa. Jag är allt för novis i ekonomisammanhang för att kunna säga något sådant. Men, det känns väldigt mycket som att vi fortsätter sätta vårt hopp till monopolpengar. Sedelpressarna går varma och inte sjutton blir min hyra billigare för det.

Vi måste fotsätta prata om dom verkliga problemen. Vi måste inse att de gigantiska klassklyftor som breder ut sig i världen vare sig gynnar tillväxten, mijön eller enskilda individer. Vem ska företräda oss när LO:s ordförande har tappat fotfästet. Vem ska se till att det blir ordning på torpet. Regeringen vet att även om det är 12 % som är arbetslösa så är det 88 % som inte är det och det räcker att vända sig till dom.

Det duger inte att luta sig tillbaka nu och tänka, men då så! Tiotusentrehundrasextioåttamiljardersjuhundrafemtiomiljoner kronor i låtsaspengar duger inte. Det är nu en annan värld är möjligt!

tisdag 10 februari 2009

Länder på i

På allmän begäran skippar vi Bolivias folkomröstning, Cap Verdes akuta färskvattenproblem, Danmarks immigrationslagar, Estlands ekonomiska kris, kvinnoförtryck i Förenade arabemiraten, Greklands brott mot mänskliga rättigheter, Honduras kamp mot HIV och går direkt till bokstaven i.

Idag är det val i Israel. Folket verkar ha två partier att välja mellan. Det ena är ett nationalistiskt parti och det andra är ett extrem-nationalistiskt parti. Det senare har på sin agenda att arabiska Israeler som uttalat kritik mot Israels krig och massaker i Gaza ska bli av med sina meborgarskap. Detta är så klart ett brott mot mänskliga rättigheter som är helt förkastligt. För närvarande är Sverige i krig i Afghanistan, jag stödjer inte det kriget men avser att behålla mitt svenska medborgarskap. Krig är krig och jag hatar det!

Idag är det 30 år sedan den Iranska revolutionen. Inte mycket till revolution att fira. Det är verkligen ett exempel på hur något som var en vacker tanke, bli av med en diktator, kan gå fullständigt åt pipsvängen. Jag var inte så gammal när det begav sig men ska försöka läsa ikapp lite om hur det kan komma sig att en "marxistisk revolution" kunde bli till en extremreligiös förtryckarstat. Man kan kanske konstatera att det där med revolution verkar vara en vansklig väg till förändring.

Island vägrar riksbankscheferna (det finns tre) att avgå. De har spelat högt med landet och innevånarnas pengar och nu när folket tvingat fram en ny regering påstår de tres gäng att de inte behöver följa uppmaningen att lämna sina poster. Man undrar ju hur dessa tre ovise män tänker. Det där med självständig riksbank tål nog att funderas över.

Sen skulle man ju kunna fundera över Iraks återuppbyggnad, det Irländska ekonomiska undret, kaststystemet i Indien och mycket mycket annat men det får vara till en annan gång.

söndag 25 januari 2009

Island igen

Det är oundvikligt, jag bara måste återvända till Island. I förrgår utlyste regeringen nyval. Valet ska hållas i början av maj. Kanske spelar det in att statsministern har cancer och att sossarnas partiledare och tillika regeringskoalitionspartner lider av samma sjukdom men den främsta anledningen torde vara de protester som folket ställt till med.

Krisen djupnar och isländarna får gå från hus och hem. Det där vet du redan. Det du kanske inte visste är att det bildats en folkrörelse på Island under namnet Nya tider. Folket kräver reformer, mindre girighet och bättre välfärd. Igår demonstrerade var 50:e islänning i Reykavik.

På mitt jobb svarar jag ofta i telefon. Ibland är ilskna typer som ryter att "socialismen har ju inte fungerat som samhällsmodell någonstans". Kanske det, men det har inte kapitalismen heller! Det är väl ganska uppenbart. Jag vet att jag drömmer och jag vet att jag är idealist med höga förväntningar men tänk om Island nu kan visa vägen till ett nytt folkhem. Det första landet i väst som var på väg att krascha kan bli ett föredöme om folket får vara med från början.

Revolution underifrån är den enda revolutionen som är värd någonting.

tisdag 4 november 2008

Vårt behov av revolution

Så är det äntligen dags. Valet i USA bevakas som vore det en världsunik händelse. Jag är ledsen att behöva berätta det för dig men det är det inte. Oavsett om Obama eller Mc Cain vinner kommer det inte att bli någon revolution. Den "socialism" som Obama sägs stå för är så klart en chimär. Visst, det kanske blir den första färgade presidenten i USAs korta historia. Visst, Obama kanske står för en eller annan nyhet men jag lovar dig; det blir ingen revolution.

Imorgon när du vaknar kommer USA att vara kvar i både Irak och Afghanistan Många amerikaner kommer fortfarande att behöva minst två jobb för att kunna försörja sig. Inte heller kommer sjukvården att vara mer tillgänglig för människor utan försäkring. Det kommer att finnas lika många vapenbutiker i fattiga områden och utbildningssystemet kommer att vara lika segregerat. USA kommer i övermorgon fortfarande ha den största fängelsepopulationen och majoriteten av de fängslade kommer att tillhöra någon av minoritetsbefolkningarna.

Nej, det blir ingen revolution idag. Inte ens om demokraterna vinner ännu mera än väntat i senaten också. Eller?

fredag 15 augusti 2008

Det är mycket nu

Idag börjar OS. Ja, jag menar verkligen inte att förringa vare sig cyklister eller brottare (möjligtvis simmare :-() men för mig är det friidrotten som "gör" OS. Fast, det är vackert att se USAs basketlag när dom går loss. Handbollsdamerna har givit oss några riktiga nagelbitare men det är liksom inte riktigt OS. Nej, idag sätter det igång. Själv ska jag faktiskt vara lagledare i lag-SM för friidrottsungdomar i helgen men det är en annan historia.

Kulturfestivalen i Stockholm tuffar vidare. Ikväll spelar The last Poets och blir det inte regn kan jag nog inte låta bli att åka dit och kolla. Jag brukar annars ha kulturfestival varje fredag då jag får en låt på facebook från en kompis, det är jättespännande att se vilken färg helgen ska få. Nu har antingen min facebook spårat ur eller så har min kompis strukit mig från sin sändlista för jag fick ingen idag, snyft.

Men, färgen på helgen blir hur som helst grön för ikväll är det fotboll. Bajen tar emot GAISsöderstadion. Oj, då borde man vara där också. Funderar på om jag tycker det är riktigt att Zengin är petad, han var riktigt bra i det senaste inhoppet mot Sundsvall, är han på väg bort?

Äsch, har vi tur kommer revolutionen:

PS Jag tycker Ara gjorde rätt!

torsdag 19 juni 2008

Röstförklaring

Vet du, jag är för lagreglering av signalspaning. Jag tror inte heller att syftet med den nya FRA-lagen är att avlyssna alla "skötsamma" svenska medborgare. Jag är också övertygad om att snickaren Torsten Leander inte hade som mål att göra revolution genom ett jobb på marinmuseum i Karlskrona. Så långt allt gott och väl.

Vet du, jag hade också en viss tilltro till lagen som demokratiskt styrmedel. Vi har gjort det förr, använt regeringsformens "sölparagrafer" som finns till just för att mindre demokratiskt sinnade regimer inte genom att använda lagen ska kunna avskaffa demokratiska principer. Parlamentarismen bygger på just dessa principer. Regeringen styr genom att lägga fram förslag men det är riksdagen som beslutar. När regeringen inte får igenom ett förslag är det dags att packa sina påsar och dra. Teatern som pågått de senaste dagarna är en parodi på just detta.

Varför är jag då för lagreglering av signalspaning? Jo, oreglerade tvångsmedel riskerar att missbrukas. Jag vet också att oreglerade tvångsmedel strider mot internationella konventioner och också mot vår egen grundlag. Jag vill minimera riskerna att någon som inte ska hamna i nätet hamnar där genom att ge FRA tydliga restriktioner - inte fritt spelrum. Det är skillnad.

"Vi tänker inte avlyssna hela det svenska folket" säger FRA-chefen. Nej, det tror jag inte heller men för mig räcker det att några politiska flyktingar råkar illa ut och att medddelarfriheten sätts ur spel. Fattar ni inte att ni lägger band på det demokratiska samtalet. Att ni inskränker yttrandefriheten och det fria åsiktsutbytet.

Du undrar varför FRA skulle avlyssna allt och alla.

Det finns också många som undrar varför hundar slickar sig mellan benen.

För att de kan!

tisdag 3 juni 2008

Desillusionerad

Du vet, jag sysslar ju med "politik". Jag sitter på kammaren och skriver ihop förslag om både det ena och det andra i ett ärligt uppsåt att förändra. Men jag undrar vem som bryr sig.

När jag efter en dags dividerande om formuleringar och publiceringar får nej från den sjuttielfte debattredaktionen går jag hem och tänker, vem bryr sig?

Mina förslag röstas utan undantag ner.

Jag är intellektuellt understimulerad!

Är det revolution i faktisk mening som krävs?

Konsumentmakt då? Utövar du din? Handlar du rättvisemärkt, kravmärkt, giftfritt, svanmärkt, CO2-smart och vad det nu kan vara?

Mår du bättre?

Arbetarmakt? Elevdemokrati? Medinflytande? Vinstmaximering, fritidsmaximering, lager i lastbilar och individuella löner.

Sanningen kanske är att de flesta är nöjda.

Du vet; gå upp - gå till jobbet - jobba - jobba - äta lunch - samma sak händer i morgon, jobba - åka trick - hem och sätta sig och glo...

Är det bra som det är? Bekvämt, enkelt, tryggt.

Vem bryr sig?