Vad är det med folk?

En fördel med att åka tunnelbana istället för att cykla är att man hinner läsa lite på vägen. Idag läste jag till exempel insändarna i gratistidningen Metro. Det var som vanligt en salig blandning mellan ämnen men det som drog till sig min uppmärksamhet var en insändare av en man som inte fick pengarna att räcka till.

I insändaren berättade mannen att han fått 255 kronor i löneförhöjning i år. Hans hyra hade samtidigt gått upp med 162 kronor och tunnelbanekortet med 100. Enligt hans uträkning gick han alltså back 7 kronor.

Hm, min första reaktion var att han antagligen gått sämre utveckling än så för jag antar att han har fler utgifter än hyra och kollektivtrafik. Själv har jag tillexempel fått rejäla höjningar på försäkringar. Dessutom går högkostnadskydden upp om man till äventyrs behöver sjukvård. Ja, det finns nog många exempel.

Nåja, det var ju en del av den stora planen. Ökad lönespridning, mindre löneökningar men ändå en "nöjd och mätt" medelklass. Det var väl så ni tänkte i finansdepartementet - eller? Läste vidare med tanken att insändarskribenten nog skulle dra till med en ordentlig drapa att nu får det vara nog med att gynna dom rika med skattesänkningar och reellt sänka lönerna för dom mindre bemedlade.

Så, dröm om min förvåning när avsändaren avslutades med en förbannelse över.... facket som inte förhandlat upp lönen tillräckligt. Alltså, hallå! Vad tänker folk med?

(Minst) 24 år kvar till pension

Hörde ett reportage på ekot i morse om pensioner och pensionsplaceringar. Tydligen var det så att vi som inte gjort aktiva val nu ligger på samma nivå som dom som spelat på egen hand med sina pengar. Det, tänkte jag, måste ju innebära att det är hyfsat meningslöst att lägga tid på att sätta sig in i olika fonder för att berika sig på äldre dar.

Men se där hade jag fel.

Det finns nämligen dom som planerat och placerat på egen hand och gjort sig rejäla vinster. Alltså, pensionsstrateger som satsat rätt och kommer att få rejält mycket mer än vad jag får när jag blir gammal.

Hm, det är något lurt här.

Om medianen ligger hos dom som inte valt, det vill säga vi har varken vunnit eller förlorat, men det ändå finns dom som lyckats väsentligt bättre, vad har då hänt med dom andra? Jo, logiken säger att det då också måste finnas förlorare. Människor som satsat sitt pensionskapital på börsen och förlorat. Kanske förlorat så pass att guldkanten på äldre dagar är borta eller i värsta fall så att grundtryggheten är i fara. Trots detta tycker chefen för PPM att vi ska fortsätta välja för att "alla inte ska hamna på genomsnittet".

Nej, vet du. Jag tror jag väljer att inte välja för det där med valfrihet verkar mest vara ett luftslott som skulle behöva sprängas.

Björklunds bidragsfusk

Fler och fler av regeringens godispåsar visar sig inte bara vara lånade till utan dessutom tomma. Idag beskriver Björklund hur regeringen ska höja studiemedlen men i verkligheten är det tvärtom. Jag fick en kommentar från en vän som jobbar med dessa frågor, jag lägger ut den i sin helhet här:

Regeringen skriver på DN-debatt att studiemedlen ska höjas med 430 kronor i månaden (fyra veckor) från 1 januari varav 390 kronor är höjning av lånedelen och 40 kronor bidragsdelen. Prisbasbeloppet kommer att sänkas med 400 kronor 2010 vilket motsvarar en sänkning av studiemedlet med 72 kr per fyraveckorsperiod och av det utgör bidragsdelen 24 kronor. Det innebär att regeringens reella höjning blir ungefär 350 kronor för en fyraveckorsperiod. Bidragsdelen ökar då i realiteten endast med 16 kr (40-24) per fyraveckorsperiod eller med 4 kronor i veckan.

Samtidigt innebär höjningen av lånedelen att skulden räknas upp med 2.50 kronor i veckan (nuvarande ränta 2,5 %).

Dessutom innebär det att regeringen fattar ett beslut om att sänka andelen bidrag - vilket är första gången det händer sedan det moderna studiemedlet infördes 1965. Förhållanden mellan lån och bidrag enligt regeringens förslag blir 67 % lån och 33 % bidrag jämfört med 65,5 och 34,5 % som det är nu.

Sedan är finansieringen väldigt konstig också. De höjer expeditions- och påminnelseavgiften för dem som betalar tillbaka på lånen eller är försenade med betalningen. Det innebär i princip att det är de studerande själva som betalar de ökade kostnaderna (förutom att de också lånar mer).

Min tolkning till förslaget är att det är ett sätt att undvika kritik för det sänkta prisbasbeloppet, som annars skulle ha inneburit att studiemedlen sänktes.


Hälsningar

/Anders

Självkänsla på tub

Det finns få saker som jag tycker är så irriterande som människor som ska lära mig (och andra) självkänsla. I morse satte jag på TV:n och möttes av Mia Törnblom och Susanne Pettersson som entusiastiskt berättade att om du råkar ut för något hemskt så ska du inte låta dig nedslås. Aha, sa jag. Om du förlorar jobbet är det bara att använda den där samlade självkänslan som du samlat i magen så blir det lättare att bära.

Va? Menar dom att a-kassan räcker längre om man tycker om sig själv lite mer.

Mia Törnblom talar intensivt och glödande med händer och röst men säger absolut ingenting. Jag ser henne överallt. Hon skriver bok på bok med hemmasnickrade tips hur man blir mer älskvärd genom att älska sig själv. Det är väl självklart att en person som inte hatar sig själv har det lite lättare med sig själv än en som gör det.

Nå ja, både Mia och Susanne åker land och rike runt och föreläser om sina hemmasnickrade modeller. Kanske blir någon glad en stund av att lägga några hundralappar för att titta på spektaklet. Lika bra som att ta några öl med vännerna eller se en film och fika efter. Jag ska inte fördömma någon men om du som jag har lite skralt i kassan just nu så ska du få tipset här och nu:

gilla dig själv lite grann så blir du gladare!

Lättlurad

Igår ringde mobilen på eftermiddagen. Jag svarade som vanligt:

"Alla S"
"Hej, det är Tony - Gustafsson - -"
"Okej?? Hallå!?"
"Tränare i Hammarby"
"Eh, okej...."
"Jag ringer bara för att berätta...."

Vid det här laget har massor av tankar flugit omkring i huvudet. Visserligen har jag haft kontakt med centralt placerade personer i Hammarby på sista tiden men det har varit å jobbets vägnar. Jag har faktiskt pratat med folk i nästan alla allsvenska fotbollsklubbar, SEF och SvFF men det här är ju något annat.

"Hej, det är Tony..."

I min vildaste fantasi, och vild fantasi har jag, kunde jag inte komma på något smart att säga eller för den delen vad Tony skulle kunna vilja mig. Jag harklade mig lite och kände att lite vatten nog skulle behövas för detta samtal.

"På lördag är det premiär..."
"...ja..."
"...och då ringer jag dig som vanligt från omklädningsrummet med aktuell laguppställning"

Aha, det hade jag glömt. Jag tillhör ju den lyckliga skara som får ett litet samtal inför varje match. Det är så klart ett inspelat meddelande och alla som vill kan anmäla sig på hemsidan men jag känner mig ändå löjligt utvald när det ringer en timma innan match.

En av tankarna som hann rinna genom huvudet igår när Tony ringde var att han ville presentera klubbens nyförvärv. Gudarna ska veta att vi behöver ett eller två. Idag stänger transferfönstret, jag hoppas Tony ringer idag igen - och jag lovar att jag inte ska vara lika lättlurad då.

Och du Tony, ingen fara, vi ses på matchen.