Funderar på William Petzäll. Igår när nyheten om hans avhopp dök upp tänkte jag att han nu kommer att gå runt, må bra och lyfta minst 54 000 kronor i månaden i några år utan att egentligen behöva göra någonting. Känslan av frustration och ilska var stark.
Fram på dagen läste jag om att Petzäll försökt ta kontakt med andra partier för att erbjuda samarbete. Han vill uppenbarligen inte vara en fri satellit som flyter runt i riksdagen. Eller, han vill nog inte vara ensam över huvud taget. Han har nog en hel del smärta att gräva ner sig i som bland annat hänger ihop med hans missbruk.
Jag har träffat på Petzell i korridorerna några gånger. Han ser hård och arg ut. Det hänger så klart ihop med att Sverigedemokraterna är hårda och arga. Deras mandat bygger på just det. Arga och hårda människor som kräver att dom som företräder dom agerar därefter. Om man inte är så hård och arg under skalet tror jag att det gör ont att ta på sig den rustningen. Sprit och tabletter dövar smärtan.
Jag hoppas någon tar Petzälls försök till avhopp på allvar. Det kan vara just detta som räddar honom från missbruket, om han får göra upp med sitt hat och sin ilska.
2 kommentarer:
haha Kastar ni de HATANDE nu sten i Glashuset IGEN jaja ERT DILEMMA era avskumm
Avskum, stavas det.
Kanske skulle du satsat lite på att hänga med på lektionerna i skolan i stället så hade du sluppit skämma ut dig genom att skriva, stava och tänka som en grottmänniska, du Raoul PETE Joacim Parfalk.
Skicka en kommentar