Att uppfostra barn

Läser i tidningen och hör på nyheterna att antalet anmälningar om misshandel av små barn ökar dramatiskt. Vad handlar det om? Det är över 30 år sedan vi jämställde barn med andra människor i det hänseendet att man inte får slå dom. För det är ju det vi pratar om. Man får inte misshandla andra människor.

Jag förstår verkligen att man som förälder kan bli både utmattad och urförbannad och faktiskt nära nog galen. Inte minst när det handlar om lite större barn (tonåringar). Men vad är det som händer när spärren släpper. Det finns instabila människor så klart men varför ökar det?

Tror att en delförklaring är ensamhet. Och krav på duktighet. Perfekta barn i ett välstädat hem och en tränad kropp för att inte tala om karriären som lyfter mot oanade höjder. Var finns beredskapen mot sömnlösa nätter? Var finns samtalet om att man faktiskt behöver avlastning. När mormor och farfar bor långt borta vem rycker in då?

I våra små moduler sitter vi och hör barnet gråta genom väggen. Vi ser den uttröttade mamman med sitt ständigt dåliga samvete. Vad gör vi?

Självförsvar

Det är sjukt jobbigt att vara tonårsförälder ibland. Den där väna rara lilla ungen växer upp till ett monster med mobilen klistrad vid örat. Dåligt sällskap och dåliga vanor blir en ständig träta. Sällan stannar föräldern upp och funderar över om ens egna telning som egentligen är det dåliga sällskapet om du frågar någon annan förälder. Dom är inte logiska, tonåringarna, men dom är oftast ganska smarta. Det betyder att diskussionerna blir svåra och tuffa, varje gång. Ibland ser man rött och ibland blir man så arg att man knappast kan hantera det.

Det är förbjudet att slå. Det är förbjudet att slå för att hämnas, för att straffa och självklart även för att uppfostra. Det var längesedan vi gemensamt bestämde att även barn och ungdomar är människor och därmed omfattas av samma skyddsregler som andra i detta sammanhang.

För en tid sedan beslöt hovrätten att den pappa som tidigare dömts till fängelse för att rejält ha misshandlat sin dotter nu bara skulle dömas till skyddstillsyn. Skälet till detta var att dottern enligt socialtjänsten var "en besvärlig tjej att leva med", i domslutet framgår inte huruvida pappan - förövaren - var lätt eller svår att ha att göra med.

Det är en ny era. Det finns inget lagstöd för att ett besvärligt barn skulle mildra straffet för en misshanlande pappa (eller mamma). Tänk dig samma scenario på krogen. Det skulle aldrig hålla.

Kvar finns bara en utväg. Domstolen måste ha tänkt att pappan idkade något slags självförsvar. Eftersom tjejen var besvärlig var han helt enkelt tvungen att ta strypgrepp, lyfta upp henne, trycka ner hennes huvud i vasken och vad det nu var. Det får man ju liksom fatta. Självförvar helt enkelt. Konstigt bara att domstolen inte åberopade det i domen.

Passa på att titta på Erik Sandströms program "Hon ville ju inte lyda", tyvärr mer aktuell idag än igår.

Kristna värderingar?

Har slarvat lite med bloggeriet. Det beror på att jag varit på resande fot, inte brist på inspiration. Det som kanske retat upp mig mest den senaste helgen är frågan kring legitimerad barnmisshandel. Om du inte såg dokument inifrån i söndags tycker jag att du ska titta i efterhand, det skulle vara väldigt intressant att höra vad du tycker.

I programmet uttalar sig en domare och försöker förklara varför hon dömt till ringa misshandel i ett ärende där barnet blivit ganska rejält åtgånget. Jo, säger hon, man kan ju inte bara läsa innantill i lagen. Man måste ju tolka och förstå principerna. VÅR LAGSTIFTNING BYGGER JU PÅ KRISTNA VÄRDERINGAR MED 1000-ÅRIGA RÖTTER.

Va? Ursäkta, vad är det för hederskultur? Varför hör man inte kyrkan protestera? "Vi är inte för barnmisshandel" borde prästerna skrika. Helt seriöst, det måste få ett slut nu! Vill vi verkligen återgå till en kultur där barn är auktoritetsbundna? Jag tror att det är farligt, med barn som växer upp i ett samhälle som kräver blind lydnad!

Och som sagt, det vore intressant att höra vad du tycker om programmet.

ASD goes CSI

Det var drama i min sömniga by igår. Jag bor väldigt strategiskt till vid torget med fönster åt tre håll och igår fick jag verkligen nytta av dom. Plötsligt såg jag ett bylte som låg på marken lite undanskymt. Strax efter ett gäng människor som viftade och ringde och hipp som happ var det blåljus i form av både polis och ambulans på uppfarten.

Mannen som legat på marken åkte iväg i ambulans och strax efter gick att läsa i nättidningarna att det var fråga om en misshandel och att personen också blivit knivskuren i ryggen och att polisen letade efter två gärningsmän, en man och en kvinna. När jag tittade ut genom fönstret strax före jag skulle gå och lägga mig, nästan fyra timmar senare, var det fortfarande pådrag med poliser och hundar som spårade. Mannen måste varit illa därann tänkte jag.

I morse när jag åkte till jobbet mötte jag en bekant på väg ner i underjorden. Som den skvallertant jag är var jag tvungen att förfasa mig över det som hänt i vår lilla lugna hörna.

- Men, sa hon, det var ju min granne!
- Va, sa jag - det var värst.
- Ja, jag mötte honom och hans tjej i hissen vid halv 8.
- Nej, det är inte möjligt för just då åkte ambulansen iväg, sa jag.
- Men han blödde i handen och sa att han hade blivit knivskuren.

Snabbt räknade vi ut att det måste varit dessa två personer som polisen sökte och som var gärningsmännen. I deras fat ligger så klart att som är kända bråkstakar. Som dom goda medborgare vi är har vi nu sett till att rättvisan kan ha sin gång. Så kan arbetsdagen börja.

Har du slutat slå ditt barn?

Vet inte om du hört talas om ÖPP. Förkortningen står för Örebro preventions projekt och är ett program som syftar till att stärka föräldrar i sitt ansvar mot sina (och andras) barn. Det handlar om att man skriver ett kontrakt mellan föräldrar i en klass där man lovar att följa vissa gemensamma regler. Vilka regler det handlar om bestämmer man tillsammans.

I min yngsta dotters klass har vi använt ÖPP i några år. Våra regler handlar om att vi ringer varandra när ungarna ska sova över och vi har också lovat att vi hör av oss om vi ser någon röka och att vi inte lämnar ett barn som vi ser har druckit. Det kan tyckas självklart men så är det inte för tonårsföräldrar.

Jag funderar på varför vi inte använder samma metod när det gäller våld. Jag vet att många tvekar när det gäller att anmäla om man misstänker både hedersrelaterad utsatthet och "vanligt" våld. Jag tänker att om man någon gång tog upp denna fråga på föräldramöten skulle vi kanske komma någon vart. Det skulle också bli en slags försäkring för dom utsatta barnen. Gör vi en sådan överenskommelse kan vi ju inte smita undan.

Tills det händer kan vi väl lova varandra att vi inte accepterar att barn far illa - bara du och jag?

Stoppa Nazismen

Idag är det 10 år sedan Björn Söderberg dödades av nazister. Han dödades på grund av sitt politiska engagemang och på grund av sitt engagemang mot nazism och rasism. Det pratas inte så mycket om det nazistiska och rasistiska våldet trots att det sticker upp sitt fula tryne både här och där, och allt oftare.

Jag har som du vet lovat att alltid säga ifrån när någon säger något rasistist. Det är inte så svårt som man tror men det kan vara lite slitigt. Om vi var fler som bestämde oss skulle var och en av oss behöva slita mindre.

Jag undrar så vad det är som får dessa människor att tro att de är bättre än andra. Jag undrar så vad dom tror ger dom rätten att kränka, misshandla och till och med döda. Jag förstår så klart att det handlar om rädsla och mindervärdeskomplex. Jag förstår att dessa människor är så små, så små. Men ändå, det är så extremt.

Nästa år är det val, då kan vi visa en gång till att vi står emot. Olof Palmes tal kan spelas upp hur många gånger som helst, det säger det mesta.

Regler och regler

Sportens värld är en värld för sig. Enligt juridiken kan man inte samtycka till misshandel utom när det gäller just inom idrotten. Detta gäller så klart inte hur allvarlig misshandel som helst men inom "rimliga gränser". Dessa gränser verkar förflyttas dag från dag. Inom hockeyn till exempel där regelrätta slagsmål och medföljande utslagna tänder, spräckta ögonbryn mm aldrig skulle leda till åtal.

Nåja, man kan ju tycka att det är okej. Den som ger sig i leken får väl tåla den antar jag. Sporten har ju dessutom egna regler som man ska följa. Dessa regler gäller material och spelare/deltagare och mycket annat. I fotboll till exempel ska båda lagen starta med 11 spelare. Planen ska ha vissa mått och när en frispark eller straff ska slås gäller vissa avstånd. Några andra regler är målburens storlek och att spelare som deltar följa dom regler som gäller för spelarlicenser.

Det finns regler för publiken också. Dessa regleras ibland i lag och ibland i interna regler. Om någon i publiken bryter mot dessa regler kan dom åtalas eller stängas av. Om fotbollsspelare/klubbar bryter mot reglerna som förbundet själv fastslagit så straffas så klart dessa.

Eller vänta nu? Hur var det nu med det?

Mänskliga rättigheter?

Ibland är det för jobbigt att lyssna. Ibland stänger liksom öronen sig själva. Ett sådant tillfälle inföll i morse när man på radion berättade om den 16 åriga flickan som ska avvisas med sin familj, vilken hon fått skydd från genom svenska myndigheter. Jag kom på mig själv med att höra inledningen på nyheten och sedan slutet. Jag vet inte varför det blev så men under resten av morgonen har frågan fortsatt snurra på P1 och då har jag ansträngt mig lite mer.

Det handlar om en flicka som blivit svårt misshandlad av sin pappa. Familjen är asylsökande och under tiden som familjen väntat på besked har flickan placerats i skyddat boende för att komma ifrån misshandeln. Flickan har omändertagits enligt LVU tillsammans med sin syster (som nu dock är över 18) och har varit placerad på hemlig ort i två år. Nu har migrationsverket beslutat om avslag på familjens ansökan och därmed ska flickan tillsammans med sin pappa ut. Nu är det tydligen ingen fara längre.

Jag har suttit i utlänningsnämnden på den tiden den institutionen fortfarande fanns. Den 13 december är det sex år sedan jag lämnade den platsen med lite buller och bång. Syftet med bullret var att vara en kugge i det hjul som fick nämnden nedlagd. Syftet med bånget var att något bättre skulle komma efter. Syftet var inte minst att barns skyddsskäl också skulle bli lyssnade till. Syftet var att visa att mänskliga rättigheter kränks i Sverige också. Kan väl inte påstå att det känns särskilt lyckat idag.