Gick till jobbet i morse och mådde ganska bra. Gör det allt som oftast nu för tiden. Har fått ordning på träningen även om jag fortfarande slarvar en del med maten. Har fått ordning på bankbiten efter att ha träffat Kenneth, min bankman, några gånger. Ska börja på nytt jobb och ser ljuset i tunneln vad gäller allt som måste göras på det nuvarande jobbet.
Jo´rå, det går bra nu.
Hade en tid på diatermisalongen för att ta lite hand om mig själv på morgonen. Det är en bra början på en fredag. Tjugo minuters behandling kostar 325 kronor. Beställde en ny tid nästa vecka för att fixa till en liten grej till. Tokigt men jag är ändå en ensamstående mellanålders kvinna som jobbar väldigt hårt så det tycker jag att jag är värd.
Gick med lätta steg från salongen som ligger på en tvärgata till Drottninggatan mitt i Stockholm. Tidigt på morgonen innan alla butiker öppnat så är det rent och ljust mitt i stan. Kostymer med take away-kaffe hastar förbi och jag inser att jag är en av dom.
Men, då ser jag det. Inom 20 meter sitter två personer på gatan. Först en mycket ung kille, i mina ungars ålder. Han tittar ner i backen där han sitter på knä med händerna knäppta över sin mugg vädjande om en slant. Några meter därifrån en äldre man med en skylt där det står "hemlös, hungrig" på.
Går till jobbet och funderar över stadsbudget, högkostnadsskydd, nytt jobb, Folkpartiets euroutspel, framtid, dåtid - men allt jag ser är den unga mannen som uppenbarligen borde varit i skolan, kommit hem till middagen och sedan gett sig ut och spela fotboll eller för att laja med sina vänner. Den unga mannen borde haft framtidsdrömmar utöver en slant i koppen. Det är sådant slöseri, det är så orättvist.
Vi måste ta tag i fattigdomen, här och överallt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar