Det börjar närma sig jullov. Alla är trötta och glåmiga och såväl lätt- som kantstötta. Tonåringar längtar extra mycket. Jag förstår det för pressen är hård och jobbet ska göras. Att få ut dom i ljuset en stund på helgen är bara att glömma, då ska det sovas.
Nåja, natten som gick blev jag påmind om just likheten mellan tonåringar och småbarn. Det var värre förr men som sagt, nu är längtan efter ledighet stor. Mitt i natten vaknade jag av ett oväsen från någonstans. Det var dottern som skrattade högt. Ja, inte bara skrattade - utan pratade också. Helt utan hänsyn och helt i sin egen värld låg hon om babblade i telefon. Att klockan var MITT I NATTEN hade tydligen gått henne helt förbi.
Så, min slutsats är att det där med små och stora barn och bekymmer stämmer. Att behöva bli väckt av sin tonåring mitt i natten hade jag inte räknat med faktiskt. Men snart är det jullov och då lär jag vända på mitt dygn också, om jag känner mig rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar