Nytt jobb - att kasta sig ut

Tror nog att jag berättat att jag snart börjar på nytt jobb. Just idag om två veckor faktiskt. Nya arbetsuppgifter och nya förtroenden. Det ska bli väldigt roligt även om det också börjar kännas i maggropen att jag ska lämna alla mina fina arbetskamrater. På min arbetsplats jobbar 1500 personer, det är många. Självklart har man inte en direkt relation till alla men det är många jag kommer sakna. Dom på min "enhet" mest så klart.

Hur som helst, det nya jobbet då. Det kommer att innebära att jag får vara jurist och ha just den titeln på mitt visitkort. Det är kul. "Leagal advisor", fint som snus. Men framför allt handlar det om nya förtroenden. Första dagen på mitt nya jobb ska jag flyga till Oakland för att prata på en UNDP-konferens. Det är faktiskt lite galet, eller egentligen mycket galet.

Jag funderar lite på varför jag egentligen tackade jag till detta när jag fick frågan för två dagar sedan. (trots att jag missar näst sista hemmamatchen för Bajen). Så kommer jag på, det är ju det där svaret man brukar ta till lite retfullt; "För att jag kan". Ja, alltså - i detta fallet menar jag att jag tror att jag verkligen kan klara det även om det är första dagen på jobbet.

Det är väl bara att köra? det finns ju dom som hoppar bungyjump!

Kan inte påstå att det är en perfekt dag

Solen skiner vackert utanför fönstret. Det är ganska varmt och faktiskt en fantastisk höstdag. Kalle Anka-partiets kvinnoklubbsordförande Anna har välkomnats till KD och så långt allt väl. Resan till jobbet idag var inte så himla rolig. Som vanligt hoppade jag på cykeln och drog iväg. Redan efter några hundra meter kändes det lite märkligt. Väl i Solna kraschade allt, kedjan hoppade av och något vaj var det på växlarna. Kände mig stressad, parkerade och rusade till t-banan, cykeln får jag fixa på vägen hem.

Byte till buss eftersom t-banan är avstängd dom sista stationerna pga renoveringar. Åker buss 200 meter, sedan är vägen avstängd av polisen på grund av något j***la EU-tjossan. En rask promenad känns fint men pulsen är redan uppe i 150. Väl på jobbet har jag så klart glömt passerkortet. Gå förbi "nycklar och kort" utan att passera gå. Suck, har förlorat en timmas jobb redan. Så, nu blir det att jobba denna helgen också.

Nåja, det finns också ljus i mörkret. När jag pluggde på juristlinjen lät vi ibland latheten övermanna oss. När vi tyckte att det saknades logik eller något var allt för besvärligt hemföll vi till vårt mantra "konstatera, acceptera och gå vidare". Alla gör inte det, och det är bra. Nu ska lagen bli tillgänglig för alla, inte bara oss som lagt ner en kvarts mille på studier. Det tycker jag är bra. Heja!

Fejan

Idag befinner jag mig här. Därför uppmanar jag dig att läsa detta inlägget, jag tycker det är ett viktigt inlägg.

Kom ihåg, ingenting är gratis.

Jävla talibaner!

Jag är feminist, men det visste du ju redan. Jag utgår från att du är det också. Jag förstår inte riktigt vad som håller på att hända i vårt avlånga land. Du har ju hört talas om den där åklagaren som tycker att män som vådtar kvinnor i en relation begår ett "övertramp" eller en bruten "gentlemannaöverenskommelse" och att det är att jämställa med en ordningsföreseelse. Vad fan är det?

Nu har även advokatsamfundets generalsekreterare anslutit sig till uppfattningen att våldtäkt inom relationen ska bedömas mindre hårt. Men vad är det fråga om? Vad har hänt med alla människors lika värde? Är ni inte kloka?

Jag uppfostrar mina döttrar till frihet. Ska någon jävla åklagare komma och sabba det? Ska vi ta på oss slöja också? Sen gnäller man om att det finns personer med rötter i andra länder som har taskig moraluppfattning. Var ska vi skicka Hillegren och Ramberg med sina moraluppfattningar? Ska vi utvisa dom till något laglöst talibanland???

(O)hedersvåld

Lyssnade på P1 morgon i morse. Frågan handlade om så kallat hedersrelaterat våld och förtryck. Som vanligt var det Elisabeth Fritz som fick föra ordet. Elisabeth Fritz är jurist och har jobbat länge med dessa frågor. Just detta gör det ytterligt förvånande att hon är så himla dålig. Jag menar att det är väldigt sorgligt att socialborgarrådet i Stockholm inte vet vad som är brottsligt men det är inte så förvånande när man hör Fritz uttala sig.

- Är det brottsligt att hindra sin dotter att ha en pojkvän?
- Nej, det är inte brottsligt men domstolen borde ha möjlighet att göra något åt dessa brott...
- Men är det brottsligt?
- Nej, men det strider mot mänskliga rättigheter och domstolarna borde kunna döma för dessa brott...

Äh, inte blir man klokare av att allt är Gudrun Schymans fel enligt en annan kvinna som får uttala sig i reportaget. På vilket sätt det är Gudruns fel framgår dock inte.

Förtryck av kvinnor och barn är förskräckligt. När det gäller kvinnors rättigheter har vi ganska bra lagstiftning men tyvärr anmäls och utreds brotten fortfarande inte som dom borde. När det gäller barn är situationen annorlunda. Gör barnkonventionen till svensk lag så är vi ett steg närmre ett barnvänligt samhälle och då behöver kanske vare sig socialborgarrådet i Stockholm eller Fritz famla i mörkret längre.

Att cykla är nödvändigt

Några av mina bästa idéer har jag fått på cykel. Utan att skryta kan jag nog säga att jag knäckt en och en annan juridisk nöt under vådliga färder i stan. Det har gällt förhandlingar på "hög nivå" som lösts ut för att vinden blåst i håret (genom hjälmen så klart) och tankarna fått flyta fritt.

För någon dag sedan mötte jag justitieministern med cykel utanför Rosenbad. Jag säger med cykel eftersom hon inte cyklade vilket väl var bra eftersom hon inte hade hjälm, istället hade hon två SÄPO-pojkar som skydd!

Kanske är det dock dags för Bea att gränsla cykeln. Hoppa upp och ta en tur och låta tankarna flyta. Det är nämligen kris i rättsväsendet.

Det finns inte pengar till att driva mål till rättegång - brottsoffer och misstänkta gärningsmän sätts på vänt. Det går inte att vårda dömda eftersom pengarna tydligen bara räcker till "förbättrat" skalskydd - inte till innehåll innanför skalet. Samma sak gäller ungdomsvården - och regeringen vill ha hårdare tag. Häktena, sveriges största avgiftningsklinik har sett fler självmord än någonsin. Domstolarna går på knäna och polisen hemfaller till hämdaktioner mot förorten. Till råga på allt, det finns inte ens kraft att utse en ny chef för polisen.

När Nylén äntligen kommer med ett bra förslag, nämligen halvtidsfrigivning, är Beas svar att föreslå längre strafftid i stället. Dessutom ska ju polisen jaga skolkare.

Seriöst, jag kräver skärpning.

Ut och cykla med dig, Beatrice.

Du kanske kan knäcka en eller annan idé!

Om inte, fortsätt cykla!

Uppdatering

Och som av en händelse kom idag nyheten, Bengt Svensson blir ny chef över polisen. Öppen rekrytering - jo pyttsan.