Fega as, SMR går till attack.

Idag var det manifestation mot utförsäljningar på Golfängarna i Sundbyberg. Jag var där för att hälsa på och kanske säga några ord. Totalt var vi kanske 12 personer vid det bord Ung vänster ställt ut. Två unga tjejer höll en banderoll med budskapet "Ge fan i våra hyresrätter". Förbipasserande gav glada tillrop och skrev glatt under namninsamlingen.

Då plötsligt, från ingenstans, kliver sex (vuxna) män resolut fram. Dom går rakt fram till tjejerna som håller banderollen och säger, den här ska bort. Jag trodde först att dom skojade men insåg snabbt att det här var allvar. Ungdomarna som alla var i 18-20:års åldern blev så klart väldigt skakade. Killarna tar banderollen och går mot sjön för att slänga iväg den.

Så jag och några andra av dom lite äldre som var där går efter och jag skriker åt folk att ta bilder. (Det finns ett helt album). Killarna vänder då och är mycket hotfulla. Dom försöker ta min mobil och ger sig på en annan kvinna och slänger henne brutalt i marken.

Vid det här laget inser jag att det är läge att ringa 112. Sagt och gjort. Jag berättar vad som händer och killarna inser att det är läge att anse operationen utförd. Dom börjar gå med raskare steg och jag ger polisen koordinater. När dom springer iväg går jag tillbaka till ungdomarna och kvinnan som åkt i backen (inte allvarligt skadad).

Alla är skärrade och vi väntar på att polisen ska komma. Det gör dom också. En timma och tio minuter senare. Vi är tacksamma att det inte blev mer handgemäng. Poliserna var treviga och bra men dom borde så klart varit där en timma tidigare. Suck.

Kontentan, sex män i 25-30:års åldern gav sig alltså på ett gäng tonåringar. Dom var ute efter att sätta sig i respekt och skrämmas. Fega as säger jag, fega as!

Uppdatering
Jag skriver att det handlar om SMR i rubriken. Jag kan så klart inte vara säker på det men dom känns igen från tidigare attacker och dessutom har SMR en liten grupp anhängare som viftar med sina flaggor och klistrar klistermärken runt Sundbyberg.

Smekmånaden för SD är över?

Idag har jag haft det tvivelaktiga nöjet att sitta i kammaren i Sveriges Riksdag och lyssna på debatten om "Våldsbejakande extremism". Omgiven av Sverigedemokrater, ett stort gäng, och en Kristdemokrat. Många av personerna runt omkring mig hade uppenbara problem att sitta stilla, undrar vad det beror på?

Nåja, debatten var okej. Både stort och smått kom upp. Det jag uppskattade mest var nog att alla faktiskt tog chansen att knäppa Åkesson på näsan när det gäller hans argument att "ingen tar debatten/vågar ta i frågan" och liknande argument. Exempel på exempel på olika saker som gjorts och görs radades upp av olika företrädare. Det var också bra att man faktiskt satte hårt mot hårt och på riktigt ifrågasatte de "fakta" som Jimmie slängde sig med. Förhoppningsvis är smekmånaden över.

Det finns fler som borde ifrågasätta vad Sverigedemokraterna verkligen hämtar sin "kunskap" ifrån. Utanför kammaren stod det en hord av journalister som nästan trampade ner varandra i sin iver att få en kommentar av Åkesson. En del av dom kanske borde gå en kurs hos BBC när det gäller förberedelser för intervjuer

Huliganer och andra

Just nu rasar debatten om huliganer och polisinsatser igen. Självklart är det så att våld och idrott inte hör ihop och att jag liksom alla andra tycker det är för jävligt när idioter går bärsärk och slår sönder och förstör. Men, jag håller däremot inte med om att kostnaden för polisinsatser bör lämpas över på klubbarna. Det förekommer droger, folk begår lagbrott, vandalism och misshandel. Det är polisens sak att beivra.

Jag betalar skatt. Det gör jag med glädje. Ett av skälen till att jag betalar skatt är att vi ska ha en fungerande polis som upprätthåller lag och ordning, utanför Globen liksom i tunnelbanan eller i den lilla byn som jag ursprungligen kommer ifrån. Jag anser att polisen ska se till att man kan genomföra demonstrationer och manifestationer utan störningar från folk som tycker annorlunda. Det tycker jag även om det handlar om rassar eller andra som jag tycker genuint illa om. Men, jag tycker att polisen ska ingripa om rassarna begår lagbrott under manifestationen/demonstrationen Alltså, liksom jag tycker att polisen ska rycka in om någon begår brott under ett idrottsevensemang.

Det finns andra som tycker att klubbarna själva ska betala för olika typer av insatser. Till er vill jag bara säga att det gör dom. Just nu gäller diskussionen hockey men vanligare är att det gäller fotboll. Elitfotbollsklubbarna i Stockholm lägger mer än 10 miljoner varje år på säkerheten kring sina arrangemang. AIK och Djurgården-hockey lägger ner ungefär lika mycket. Det skulle dom så klart helst slippa men det är en del av verksamheten. Idrottsföreningarna betalar också tillbaka mångfalt genom alla ideella insatser som ungdomsledare och andra gör i vardagen, det är stora pengar vi pratar om. Jag vill se den konsertarrangör eller för den delen den politiska organisation som gör en liknande insats.

Igår hamnade jag i en diskussion med någon som tyckte att insatsen vid hockyderbyt i Stockholm var dyr och onödig. "Satsa pengarna på dom hemlösa istället". Det är verkligen en absurd diskussion. Jag betalar skatt och jag gör det med glädje. Jag gör det för att min kommun ska göra insatser för att bekämpa hemlösheten. Tyvärr går utvecklingen i helt fel riktning med nedlagda härbärgen, brist på sociala kontrakt, minskad satsning på missbruksvård och utförsäljning av hyresrätter. Det är för jävligt. Men, hur detta ska avhjälpas genom att vi stoppar hockeyderbyn, det övergår mitt förstånd.

Statlig rasism?

Det finns rapporter som visar att kvinnor med invandrarbakgrund som anmäler övergrepp mer sällan blir trodda och ibland inte ens får göra anmälan hos polisen. Det finns undersökningar som visar att män med invandrarbakgrund oftare blir stoppade och misstänkta för brott av polisen. Statistik visar att män med invandrarbakgrund får längre straff än etniska svenskar för likvärdiga brott.

Jo, det är sant.

Att polisen inte lägger ihop ett och ett och får det till två på en gång när det gäller skjutningarna i Malmö bygger på samma ryggmärgsreaktion. Först ska man utesluta gängbrottslighet - vad det nu är - sedan letar man andra motiv.

Samma vapen har använts mot män med invandrarbagrund som inte har någon koppling till varandra eller till någon så kallad gängbrottslighet. Är det polisens förutfattade meningar som lägger hinder i vägen för att utredningen ska gå åt rätt håll? Hindrar fördomar polisen att hitta gärningsmannen och skydda människorna?

Kan det dessutom finnas ett samband mellan det där jävla locket vi påstås inte få lyfta på och det här? Det ser ju just nu ut som en spegelbild av 1991, det går inte att komma ifrån. Gör som jag och många med mig. Lova att aldrig hålla tyst när du hör någon säga något rasistiskt, oavsett var du hör det och från vem.

Jag fick sån lust att spela Linton.

Nytt kontor - nya tider

Så går då flyttlasset och här sitter jag i mitt nya rum. Jag har inget skrivbord, ingen dockningsstation till datorn, loggar in via trådlöst gästkonto som går segt som bara den och tjurar över sakernas tillstånd. Vi håller modet uppe med att konstatera att vi har ju ändå en soffa på rummet, det är bra.

Nu sitter vi och skriver önskelista. Lampor, mattor och spegel. Bajenfanan har jag hängt upp, det var det första jag gjorde. Ska packa upp mina kartonger sedan börjar det arta sig. Funderar på invigningspartaj. Nästa vecka kanske.

Imorgon är det andra partaj. Bajen Aid eller HTFF? Match på söderstadion och fina festen. Det blir en härlig lördag, jag känner det på mig. En eller annan kommer nog att dyka upp av annat skäl än bara auktionen.

Pussel och bananrepublik

Läser tidningarna som är fulla av spekulationer om hur man ska hålla SD utanför utskott och valsedlar som kommit bort och räknats fel. Det är fusk och bananrepublik och vad vet jag. Samtidigt går livet vidare och kontakter tas och diskussioner om vem som ska styra var tar vid. Det är ett pussel och ett spel och det är lätt att glömma bort politiken mitt i allt ihop.

Samtidigt ska det packas för jodå, rassarna ska inte bara ta plats i riksdagen. Dom ska sitta i just mitt rum. Ja, inte allihop men någon av dom. Egentligen gör det inte mig så mycket för det är ju bara ett kontor och kampen är inte beroende av fyra väggar, tak och golv. Ser istället fram mot att utforska en ny del av huset.

För att ge mig själv styrka så spelar jag hög musik när jag packar. Dom stryker dessutom runt i korridorerna här för att kolla på sina blivande kontor och då känns det extra viktigt att markera. Barnsligt, javisst men lite skönt också. Detta är vad dom får höra idag:



Samtidigt är det fredag, det är lönehelg och en ocean av tid utan planerade möten. Watch out!

Ett vardagsliv

Det är en något absurd känsla på jobbet just nu. Som ett resultat av valet ska vårt kansli flytta och man diskuterar fram och tillbaka var vi ska placeras. Det är inget märkligt i sig utan det är något som sker efter varje val. Det som är märkligt är att vi nu diskuterar säkerhetsaspekter när det gäller oss som är inne i huset. Jag menar hot utifrån är en sak, nu handlar det om hot inifrån. Galet.

Det är så klart fortfarande mycket kvar att göra. Vi ska förhandla i kommunen och det är utvärderingar. Några ska sluta och organisationen ska samtidigt fungera. Trots allt detta ska jag ta ledigt i helgen. Helledigt. Ungarna ska vara hos sin pappa och jag ska bara vara hemma. Eller inte hemma men jag har inget planerat. Förhoppningsvis hinner jag med att handla och städa och sånt innan för i helgen vill jag slippa. En helg att njuta av helt enkelt.

Snart är det också dags att dra söderut. Min lilla pappa som bara blir mindre och ynkligare har dragit på sig diabetes och legat på sjukhus. Det är en vanlig komplikation av cancern men ändå. Jag behöver träffa honom och måste helt enkelt planera in det i schemat. Nu måste vardagen bli en del av livet igen.

Så var vi igång

Har tillbringat några timmar med att dela valsedlar utanför vallokalen. Varje år diskuteras det huruvida denna utdelning fyller någon funktion eller inte. Själv tror jag att den viktigaste funktionen är för oss som kampanjat i veckor. Vi tar hand om varandra och peppar oss själva. Lite smågnabb är det också.

Ibland kommer det en eller annan som har en sistaminutenfråga. Det är svårare eftersom vi inte får eller åtminstone inte bör kampanja utanför vallokalerna. En del drar det där till absurdum och tittar snett om man säger bu eller bä. Det tycker jag är lite tramsigt eftersom vi faktiskt också ska serva folket.

Nåja, nu är valet hur som helst i folkets händer. Jag önskar mig bara tre små saker. Eller nej, fyra.

Jag önskar mig en rödgrön valseger både i Sverige och i min kommun.
Jag önskar att det går bra för mitt parti så vi verkligen kan påverka när vi vunnit.
Jag önskar mig ett riktigt högt valdeltagande och till sist
Jag önskar att SD inte kommer in.

Det ska väl inte vara så svårt?

Antirasister

Ametist Azordegan och Mikael Tonvig har blivit avstängda från sina publicservice-jobb för att dom medverkat i en antirasistisk kampanj. En kampanj som går ut på att inte få in rassar i riksdagen. Ametist säger själv att visst men eftersom dom får kalla SD för främlingsfientliga i radion trodde hon det var ok.

Jag tycker det är märligt, särskillt när det gäller Ametist som inte jobbar med valbevaknig. Stå på er Mikael och Ametist som båda för övrigt verar tycka att det var värt avstängningen att sjunga ut. Heja!

Det här är mitt land

Rassar som triggar

På torsdag är jag med och arrangerar en antirasistisk allsång. Vi kommer så klart att skråla "We shall overcome" för fulla muggar. Däremellan kommer vi att prata antirasism och stärka varandra att vara bestämda i vår uppfattning om alla människors lika värde.

Vi marknadsför evenemanget med ett event på Facebook. Det kom ut bland organiserade rasister som pepprade gästboken med otidligheter. Trist och onödigt men det tvingade mig att stänga gästboken. Då kom dom på att dom kunde messa mig istället så nu får jag en massa rassemail.

Detta visar tydligt att kampen är så himla viktig. Jag vägrar att låta mig tystas. Det har jag alltid gjort. Det finns inget som gör mig så arg och frustrerad som rasism. Människor som tror dom har större rätt till en bit land än någon annan på grund av hudfärg eller födelseort.

Fortsätt skicka mail ni, det gör mig bara ännu mer övertygad och peppad i den antirasistiska kampen!

Stoppa rasismen

När valrörelsen går in i start/slutspurten (beroende på hur man ser det) är det så klart dags för Folkpartiets vanliga rasseutspel. Burkadebatten har knappast klingat av innan "integrationsminister" Nyamko Sabuni går ut och föreslår att invandrare ska ha kortare föräldraledighet än infödda och gärna lite lägre lön också - för integrationens skull. Samtidigt accepterar man vårdnadsbidrag... Inte nog med att Sabunis förslag är ren apartheid, det är till råga på allt olagligt.

Nyamko och folkpartiet - här får ni en låt av mig:

Besöksstatistik och Bajen

Numera har jag ju en besöksräknare på min blogg. Jag vet inte riktigt varför men det kan vara kul att kolla ibland. Förra veckan skrev jag lite om sommar och bus och så lade jag till ordet sex bland etiketterna. Jag skrev lite om sommar och bus och så lade jag till ordet sex bland etiketterna Oj vad besöken gick upp. Över 100 % på några timmar.

Igår skrev jag om Andres Lokko, hans sommarprat och om rasism. Hoppla, det var farliga grejer. Plötsligt slog alla staplar i taket. Besöken rusade i höjden med över 500 %. Jag fattar inte hur ni gör det. Hur orkar ni scanna och leta. Ni kommer aldrig att övertyga mig. Aldrig.

Nåja, nog om detta. Idag är det fotboll och ibland är fotboll kärlek och ja - nästan sex. Jag hoppas trenden vänder ikväll och att vi får uppleva den där känslan från Bajen Aid och matcherna därefter. Jag kan bara säga Jag ber dig!

Vardagsrasism

För någon vecka sedan gjorde min ohängda dotter misstaget att sitta på en gräsmatta utanför vårt hus tillsammans med några klasskamrater som rökte vattenpipa. Det får hon så klart inte göra. Eller, hon får sitta där men inte röka vattenpipa alltså.

Hur som helst så var det en granne i huset mitt emot som inte gillade detta. Hon gick till ungdomarna och sa ifrån. Det tycker jag är bra. Om fler sa ifrån när dom ser ungdomar göra fel saker så skulle världen bli lite trevligare.

Om hon bara hade nöjt sig med det.

När en tonåring blir tillsagd att inte bete sig på ett särskilt sätt reagerar dom vanligtvis med att fräsa ifrån. Det har liksom ingen betydelse om dom har rätt eller fel. Då måste du och jag som vuxna bete oss värdigt och agera på ett moget sätt.

Det klarade inte min granne. Eftersom flera av ungdomarna i gruppen är första generationens svenskar så tog kvinnan tillfället i akt. "Jävla svartskallar", sa hon. "För er finns inget hopp". Till råga på allt hade kvinnan i fråga mage att berätta för mig att hon skällt ut ungdomarna och sagt just "svartskalle". Hon sa också att "nästa gång jag ser dom ska jag ge dom på käften".

Jag undrar, hur ska vi kunna uppfostra våra ungar med sådana vuxna omkring sig. Hur ska jag kunna lära dom att inte kränka varandra eller andra om dom inte själva möts av respekt. Jag vet att flera av ungdomarna i fråga kan vara väldigt krävande och irriterande men att sjunka så lågt som min granne gjorde! Om vuxna människor öppet och utan motkraft kan kalla barn för svartskallar och hopplösa fall, då är vi illa ute.

Jag sa ifrån, jag hoppas att du gör samma sak när du får tillfälle!

Varför göra det lätt för sig?

I Vellinge vill man inte ta emot flyktingbarn. Det behöver man heller inte. I Vellinge vill man inte ens hyra ut ett tomt hus till ett företag som vill låta barn som flytt ifrån krig och konflikt få lite lugn och ro. I Vellinge gillar man inte politik men man undersöker nu möjligheterna att stoppa "cirkusen". I Vellinge funderar man på att köpa vandrarhemmet som ska hyras ut för att slippa dessa ensamma barn.

Jag har suttit på ett seminarium idag och lyssnat på vittnesmål om vardagsrasism. Jag har lyssnat till Peter som jobbar inom vården. Han berättar om strukturer och fikarumsskitsnack som leder till att personer med invandrarbakgrund får sämre vård. Personer som inte får relevant smärtlindring för "man vet ju att såna där bara gnäller". Vad är det med människor?

Jag lyssnade på Fryshusets personal som är modiga, kunniga och relevanta. Vi måste lyssna, bygga relationer och finnas närvarande. Vi måste våga låta människor berätta. Och vet du - jag tror att det finns hopp. När mina barn växer upp så kommer det att vara annorlunda.

Då kommer alla att få samma sjukvård oavsett etniskt ursprung, vi kommer alla att orka lyssna på varandra och moderaterna kommer att ha uteslutit idioterna i Vellinge.

Och korven den har två

Idag är det en sån där dag du vet när det inte finns något slut på saker och ting. Har en lista med saker att göra som verkar oändlig. En bra sak är dock att ett planerat två-timmarsmöte som jag stressat för att hinna med i verkligheten går av stapeln först nästa vecka, inte idag. Jag fick liksom två timmar till godo, gratis.

Hemma är det likadant, småsaker att fixa och ordna. Lyckas stoppa in fler och fler sådana och både träning och vänner får stryka på foten allt för ofta. Tiden går hysteriskt fort när man hela tiden är på väg till nästa sak, och snart är det jul.

I morse var jag och äldsta dottern väldigt överens om att både radio och tidning var ovanligt nyhetsfattiga. Därför blir det ingen direkt nyhetsanalys idag. Däremot blev jag väldigt glad när jag såg att även Vellinge äntligen insett att det inte är anständigt att lämpa sin del av vårt gemensamma ansvar på andra. Å andra sidan blev jag beklämd när jag läste detta.

Uppdatering: är ni helt jävla dumma i huvudet?

Återföreningen

För många år sedan var jag aktiv i en organisation som heter Återföreningen. I föreningen arbetade vi för bättre villkor för just återförening av familjer som splittrats på grund av regler för uppehållstillstånd i Sverige. Det kunde handla om ett par som under tiden en av parterna väntade på asyl träffats och fått barn eller för den delen två personer som träffats under en semester i något annat land.

Då som nu är och var reglerna sådana att även om paret i fråga hade barn ihop så måste den utländske parten åka till sitt hemland för att söka uppehållstillstånd från en ambassad. Jag vet inte hur många personer jag pratat med som förtvivlat försökt förklara för migrationsmyndigheterna att det inte finns någon ambassad på platsen som partnern kommer ifrån. Ofta har väntertiderna varit över ett år och när det finns barn med i bilden är det väldigt lång tid.

Nu har regeringen lagt ett nytt förslag där man säger sig lösa problemet. Det är något som efterfrågats lång tid, bland annat av migrationsverket. Två tredjedelar av remissinstanserna är djupt negativa till förslaget. Då kan man fundera över om man verkligen hittat en lösning. Jag hörde migrationsministern på radion idag, han sa: men om det bara tar en vecka eller så kan man väl åka hem? Men då undrar jag, tror ministern att det finns ambassader som har så lite att göra att det bara skulle ta en vecka? Samtidigt, varför ska vi tvinga folk att lämna landet och sin familj när det enligt ministern kan lösas på en vecka? Det verkar både onödigt och dåligt på alla sätt och vis. Nej regeringen, jag säger som jag brukar - riv upp, gör om, gör rätt!

Smått och gott

Om allt går vägen får jag en ny cykel idag. Alltså, jag hade ju en cykel som jag köpte i våras men den blev ju stulen för två veckor sedan. Till slut är nu allt under kontroll och jag får väl tacka storebror för att cykelaffären lyckades återskapa kvittot på mitt köp. Jag fattar inte riktigt hur det gick till men det lyckades.

Helgen inleder jag annars ikväll på friskis och svettis. Även friskiskortet försvann när jag blev bestulen vilket fick till följd att jag inte kunde boka pass vilket fick till följd att jag inte gick och tränade för det är ju så hopplöst att komma dit och inte få plats... Så, lite nystart är det. Cirkelfys i en timma sedan är jag redo.

Annars har jag nu för tiden en besöksräknare på min blogg nu för tiden. Den är inte synlig utåt men jag kollar den då och då. Det är intressant att se att vissa ord bland etiketterna verkar locka fler läsare än annars. Jag gör ett försök idag och se om min teori stämmer.

Så för att kunna göra det utan att bluffa ska jag berätta att jag är särskilt glad för detta idag.

Skitsnack

Det är mycket skitsnack nu och jag vill på en gång säga att oavsett hur det är förpackat så är det just skitsnack. Det är SD i tidningen med deras tramsiga rassepropaganda. Hallå, vi går inte på det. Det räcker nu! Så är det på jobbet med förfrågningar om mer intressanta uppgifter som det aldrig blir något av.

Det är mycket skitsnack på TV också. Det är Svennis hit och ensamma mammor dit. På debattprogrammen får ingen tala till punkt och nyheterna skrapar bara på ytan. Djupet flyr undan och den färdiglagade mikro-måltiden tar över.

Sitter i sörjan och kommer liksom ingen vart. Sitter fast i skitsnacket helt enkelt.

Nå, vad gör man då? Jo man får väl ta saken i egna händer eller vad man nu brukar säga. Kanske finns det något mer intressant där ute? Kanske kan man fylla livet med något annat än jobb? Kanske kan man hitta ett nytt jobb? Men, å andra sidan - ska man inte ge det en chans? Kanske blir det bättre...

Nä, gå inte på den - det har du gjort förrut!

Fast, det är klart - det är inte särskilt synd om mig egentligen. Jag har hem och barn och snart en ny cykel och fritid och vänner. Det är märkligt hur mycket jobbet betyder för hur man mår faktiskt. Funkar det inte där så funkar det inte på andra håll heller. Kanske kunde det hända något kul nu. Till exempel att Bajen slår AIK på söndag. Snälla, snälla, det är väl inte för mycket begärt? För om det blir så står jag ut en vecka till.

Söndag morgon

Så var det söndag igen. Jag har ett digert program framför mig. Det ska köpas cykel och rygga och så måste jag skriva några texter till en lokal liten skrift. Jag skulle behöva göra lite planering och helst också hinna med en promenad och så ska jag skicka ut minnesanteckningar från ett möte i veckan som gick. Känner mig lite förkyld sedan i förrgår så det blir ingen träning idag. Får jag cykeln så kan jag åtminstone börja cykla till jobbet igen imorgon.

I köket sitter tre tonåringar och äter frukost. Pannkakor och varma mackor om vartannat. Igår gjorde dom bort sig så dom fick vackert lov att stanna hemma istället för att ge sig ut på den planerade spännande festen och ett gäng dyra droppar uthällda i vasken. Det blev pyjamasparty hemma istället för annat och så blir det att stanna hemma ett tag nu. Jag är ingen vän av straff men lite eftertanke kan man väl kräva.

Idag är det för övrigt 335 dagar till valet. Det känns som det finns hopp. Jag är väldigt glad över att sossarnas ledning verkar vara villiga att ta ansvar när det gäller flyktingpolitiken. Kanske vi blir landet som bevisar att det går att göra annorlunda. Vi blir dom som tar debatten och blir av med rasisterna på köpet. Jag är övertygad om att det går för folk i gemen i vårt avlånga land är inte rasister och främlingsrädda. Folk i Sverige är solidariska och nyfikna, det är jag både glad och stolt över.