Man blir lite fundersam

Läser i Aftonbladet om länspolismästaren i Stockholm, Karin Götblad, som förgäves larmat SÄPO när hon brutit benet. Enligt tidningen gick Götblad upp mitt i natten för att stänga ett fönster och föll då omkull av någon anledning. I fallet bröt hon benet så illa att hon inte kunde påkalla hjälp per telefon. Turligt nog kunde hon däremot trycka på larmet till SÄPO för att få hjälp.

Så långt allt gott och väl. Historien fortsätter dock med själva skandalen. Götblad fick inget svar på sitt SÄPO-larm. Nu ska det utredas varför. Var det så att SÄPO-jouren sov eller var larmet trasigt. Om det varit statsministern eller för den delen Karin själv som verkligen varit i nöd, vad hade hänt då?

Det är några av frågorna som ställs. Jag har dock en annan fråga. I artikeln framgår nämligen att Götblad i sin nöd kröp eller släpade sig ut på gatan och fick hjälp av förbipasserande. Men då undrar man, varför släpade inte Karin sig till telefonen för att ringa på ambulans? Jag tror till och med att Götblad har tillgång till direktnummer inom polisen som hon kunde ringt om det knep. Vad var det som fick Götblad att släpa sig ut på gatan?