Makt åt dom maktlösa

Det sägs att dom etablerade partierna har duckat i "integrationsfrågan" eller ännu värre "invandrarfrågan". Vad är det för jävla fråga? Det vi i hela samhället misslyckats med är att få folk att känna sig delaktiga. Att få folk att ta makt över sitt eget liv.

Trenden är väldigt tydlig. I dom mer besuttna områdena runt om i landet vandrar folk ur huse för att rösta fram utförsäljaralliansen. Allt för att berika sig själva. Sverigedemokraterna aktar man sig för eftersom man vet att ett läge som det vi har nu kommer att riskera börsfall, höjda räntor och svagare krona.

I medelklassområdena, där man sneglar mot villan över fältet och är rädd för sitt jobb och sina ungars skola, där stoppar man en rasiströst i kuvertet.

Sen finns det områden där dom helt maktlösa bor. Det finns områden i Sverige där vi misslyckats så kapitalt att få människor att känna sig delaktiga att man inte ens känner sig lockad av att gå och rösta. Det finns områden där mindre än 40% av dom röstberättigade lagt sin röst.

Det är dom etablerade partiernas misslyckande. Att vi i Sverige 2010 har ett sådant brutalt klassamhälle att människor inte ser att deras röst mot klassamhället, rasism och främlingsfientlighet spelar någon roll. Nu finns det för mig bara en väg framåt. Att organisera dom som detta berör allra mest måste vara överordnat.

Det finns ingen tid att slicka sår. Det finns ingen tid att gråta. Det finns bara tid att kämpa, mot rasism och främlingsfientlighet och därmed mot klassamhällets alla bojor!

Det är lite körigt nu

Oj vad det är få timmar kvar. Oj vad det är körigt. Oj vad det finns många saker kvar att göra. Oj vad jag önskar alla rasister åt fanders.

Idag lyssnade jag på den gamle gode Göran Persson som höll tal på Stockholms Central. Han var ideologisk, tydlig och lite arg. Det var riktigt bra. Han sa; "vi sanerade ju inte finanserna på 90-talet för att det överskott vi byggt upp skulle gå till skattesänkningar till dom rikaste. Vi gjorde det heller inte för att vi skulle få europas högsta ungdomsarbetslöshet".

Uppdaterat - här kan du också få se talet:

Nog nu, du kan också hjälpa till. Du kan värva din granne, övertala en kompis eller påminna en bekant om hur viktigt det är att rösta.

Nog nu!

Nu och då

För några veckor sedan var musikgruppen Kartellen på tapeten. Det har dom varit förut. Dom har beskyllts för samröre med Original Gangsters och jag vet inte vad. Kartellen har spelat vidare på det ryktet genom att använda bokstäverna OG på ett framträdande sätt bland annat i layout i sina videos. Samtidigt har man kraftigt tagit avstånd från ryktena genom ett uttalande i gruppens egen blogg.

Hur som helst, Kartellen har gjort en låt som heter Hälsning till högern. Det är en rå låt med en hård text. När jag spelat den i valstugan och länkat till den på Facebook har det givetvis retat högern. Kartellens låtar har fått moderata bloggare att nästan kräva censur eller åtminstone håna "lyriken". På Newesmill förs diskussionen vidare.

Själv blev jag av en kompis påmind om min egen ungdomstid, kanske dags att göra något åt rasismen och segregationen istället för att diskutera huruvida Kartellen är rumsrena:

Rassar som triggar

På torsdag är jag med och arrangerar en antirasistisk allsång. Vi kommer så klart att skråla "We shall overcome" för fulla muggar. Däremellan kommer vi att prata antirasism och stärka varandra att vara bestämda i vår uppfattning om alla människors lika värde.

Vi marknadsför evenemanget med ett event på Facebook. Det kom ut bland organiserade rasister som pepprade gästboken med otidligheter. Trist och onödigt men det tvingade mig att stänga gästboken. Då kom dom på att dom kunde messa mig istället så nu får jag en massa rassemail.

Detta visar tydligt att kampen är så himla viktig. Jag vägrar att låta mig tystas. Det har jag alltid gjort. Det finns inget som gör mig så arg och frustrerad som rasism. Människor som tror dom har större rätt till en bit land än någon annan på grund av hudfärg eller födelseort.

Fortsätt skicka mail ni, det gör mig bara ännu mer övertygad och peppad i den antirasistiska kampen!

Ensamma mamman

Jaha, så var det söndag. Sista dagen på min barnlediga helg. Ja - nu är ju ungarna ganska stora så man kanske skulle säga ungdomslediga helg men ändå. Det är skönt att vara ensam ibland men jag skulle önska att jag hade kunnat göra mer av helgen. Det är inte så ofta ungarna är borta ens över helgen men istället för att gå ut och träffa vänner och skaffa nya har jag tillbringat helgen i fåtöljen framför TV:n. Till saken hör att att solen har lyst med sin närvaro och det kan ha varit sista "sommarhelgen".

Jag vet verkligen inte vad det är, varför jag lyckas med konststycket att krascha just när jag ska vara ledig. Istället för att ge mig ut på äventyr har jag varit dunderförkyld och helt sänkt. Det är märkligt men sant, jag har inte EN enda sjukdag på kontot dom sista 10 åren. Det betyder så klart inte att jag inte varit sjuk, bara aldrig på en arbetsdag. Suck.

Nå, istället har jag tagit igen några missade filmupplevelser. I fredags såg jag Milk. Den filmen är en nyttig påminnelse om att ingenting är gratis. Dom rättigheter som vi idag tar för givna har människor slagits och till och med dött för. Det gäller allt från rösträtt till barnbidrag och medbestämmande på jobbet liksom rätten att inte bli diskriminerad för sin sexuella läggning eller hudfärg. Det betyder också att dessa rättigheter kan tas ifrån oss om vi inte hela tiden är vaksamma. Det är kamp som ligger bakom de framsteg som vi gjort när det gäller människovärde.

På lördagen blev det Slumdog millionaire. Jag mitt dumma spån var övertygad om att det var fråga om en "feel-good" historia men ack vad jag bedrog mig. Jag hade uppenbarligen inte läst på. Filmen är en läskig påminnelse om hur vi behandlar våra barn på denna jord, för det är väl inte så att du tror att gatubarn och misshandlade barn är historia? Därutöver är filmen ett fyrverkeri av fantastiskt skådespeleri, färger, musik och ja - nästan dofter. Har du turen att ha filmen framför dig. Grattis!

Visste du att?

Barnbidrag, allmän förskola, underhållsstöd, äldreomsorg, rösträtt, bostadsbidrag, a-kassa, kollektivavtal, LAS, MBL och alla andra förmåner du kan tänka dig - inga av dem är självklara. Till största delen är dom ett resultat av kvinnokamp och arbetarkamp. Detta borde vi lära oss i skolan.

För mig är det hur som helst skäl nog. Det fakutm att så många redan glömt vad som ligger bakom det som jag tar för givet räcker. Jag tar till gatorna och jag sjunger internationalen - bonusar och löner till trots. Jag gör det inte för Vanja - inte heller för Lasse eller Mona. Jag stämmer upp för alla dom som kämpat sig till de förmåner jag njuter idag. Jag gör det för att påminna mig själv om att det jag har inte är av gud givet utan resultatet av lång kamp.

Jag gör det för att jag vet även om kampen för att nå dit vi är idag var lång så går det fort att ta det ifrån oss.

Hardcore

Jag är feminist. Det antar jag att du är också. Det tog mig några år i livet att förstå vad det handlar om men när jag väl gjorde det så var det glasklart. Jag har två döttrar, jag såg det klart när jag besökte dom i skolan när de var små.

Sedan när jag väl gjort upptäckten såg jag mig omkring och insåg alla saker som varit dolda i historiundervisningen. Inte läste vi om Rosa Luxenburg och sufragetternas kamp. Allmän rösträtt infördes 1921 men vems var kampen. Vad vi däremot har är bostadsbidrag, barnbidrag, föräldraledighet, dagis, äldreomsorg - allt är resultatet av kvinnokamp. Vi har kommit en bit men attans vad långt vi har kvar.

Jag är inte ute och firar på stan idag, jag väljer att såsa runt hemma. Varje dag är för mig en kampdag och jag är inte nöjd med att 364 dagar uppenbarligen är mansdagar. Jag vill inte att mina döttrar ska ha 20% lägre lön, sämre vård och i största allmänhet sämre livsförutsättningar.


Jag är inte bara feminist, jag älskar fotboll också. I alla fall när Bajen spelar. Igår var jag på försäsongsmatch - det måste man vara minst en gång per år om man vill kalla sig hardcore. Som vanligt var det isande kallt och som vanligt var jag för dåligt klädd. Med djupfrysta fötter såg jag Bajen spöa Örebro med 2-1. Inget skönspel men Igor Armas blir rolig att följa. Egentligen skulle jag visa några riktig hardcore-bilder här, du vet kortbyxor och snö men datorn verkar inte vilja prata med Blogger idag så det blir inget av med det.

Istället önskar jag dig att ha en häärlig 8:e mars.