Cykelmarodörer

Jag älskar som du säkert vet att cykla. Friheten, farten och att känna mig duktig. När jag cyklar förbi vägtullen på morgonen mår jag lite extra bra när jag ser bilarna på kö. Lätt och enkelt susar jag förbi på min röda crecent. Inte ens det faktum att man håller på att bygga om vägarna så att jag måste krångla mig fram på sina ställen gör mig sur.

Det som däremot gör mig sur är det gamla vanliga, gångtraffikanter som går rakt ut i cykelbanan utan att titta. Taxichaffisar som tror att cykelbanan är en parkeringsplats. Gubbilister som svänger rakt in framför en utan att ta någon som helst hänsyn. Folk som har stora hörlurar på sig i traffiken som gör dom onåbara för varningssignaler.

Men, det finns en kategori till. Det är cykelmarodörerna. Dom är många nu i början av terminen. Det är alla dom som landsvägscyklat under sommaren. På långa raksträckor utan annan traffik. Det är härligt men så kan man inte köra på väg till jobbet i stan. Det är fler som ska dela på utrymmet och det blir både farligt och stressigt. Markera när du ska svänga och ta det lite med ro. Jag menar inte att du måste "fincykla" men lugna ner dig - jag är ändå i kapp dig vid nästa rödljus.

Något att fundera på

Från tre av vandra (nästan) oberoende personer har jag fått tips om ett jobb jag enligt dom borde söka. Hm, antingen vill dom bli av med mig på den plats jag för tillfället arbetar eller så tycker dom på riktigt att jag borde passa för jobbet i fråga. Ja, kanske det.

Hade ju bestämt mig för att bli kvar fram till nästa val. Men okej, söka kan man ju alltid göra. Vore ju inte tokigt att få lite utmaningar och för den delen att kanske höja lönen lite. Och, planer kan ju ändras. Eller hur?

För övrigt blev min cykel stulen igår. Min fina gröna cykel. Det finns inga gröna cyklar i sortimentet i år. Det är urtråkigt. Men, Salus Ansvar är ett finfint försäkringsbolag. Dom skickar en rekvisition på en ny cykel redan idag. Dessutom har jag en extraförsäkring som innebär att jag inte behöver betala självrisken. Så, allt som allt blir det nog bra. Hoppas min gamla cykel får ett nytt hem där man tar hand om henne som jag gjort.

Vår i luften

Idag har jag haft en fullspäckad dag. Började som prisutdelare på en ungdomstävling i friidrott redan på morgonkvisten. Trevligt och regnigt. Sedan hoppade jag in i telefonkiosken och dressade snabbt om till lokalpolitiker. En liten stund på det lokala torget för att rädda allmännyttan, det kan det vara värt.

Så, upp på cykeln och en tur till Söderstadion. Från Norrort till Söderort på 45 minuter, en fin fin cykeltur. Det känns som en evighet sedan jag var på SöS och en evighet sedan jag såg bra fotboll. Idag blev det riktigt kul. Trevlig fotboll, trevliga läktarvänner och nya bekantskaper.

Ibland är det dock svårt att koncentrera sig. Såväl på prisutdelningar som fotboll. Det är något som händer på våren nämligen. Alla människor blir så tillgängliga och spännande. Möjligheterna och omöjligheterna blir plötsligt inom räckhåll och pirret vaknar. Det finns bara en bättre tid... och snart är den här. Sommaren!

Note to myself

Det är bra att påminna sig om att efter en hård arbetsvecka efter en lång valrörelse är det bra att gå hem efter jobbet på fredagen. Det är framför allt inte smart att hamna på en bartömning med helt fantastisk musik. Det blir senare än vad man tänkt sig, kom ihåg det.

Fast, å andra sidan. Det är väl okej att unna sig lite tokerier? Att släppa loss och skoja till det. Härligt, härligt men farligt, farligt. Visst så är det men utan lite fara blir det ganska tråkigt.

Det blev en trevlig kväll igår helt enkelt. Djupa samtal och lust och skratt. Träffade på en person som ska cykla till Portugal nästa vecka. Det var spännande. Tanken på att cykla genom Europa låter lockande men än mer lockande låter Portugal, mitt favvoland. Nu måste jag dock samla ihop skärvorna av mig själv och använda en del av helgen till nyttigheter, även om det tar emot. Du vet - rastar man...

Historien i superspeedfart

Det blev en märklig kväll igår, en sån där som man behöver ibland för att komma ihåg och för att inte bara se den gamla tiden i ett rosa skimmer. Jag cyklade in till stan för att köpa biljetter till cupmatchen på onsdag. Väl i stan slog jag en signal till en gammal kompis från förr som liksom jag var sugen på en sväng.

Vi sågs över ett utebord på Half way inn på söder. Dom första personerna jag möter är den för dagen ledige barmannen och hans flickvän. Jag har skrivit om dom förrut för det är ett så galet möte. Hon som är från samma småstad som jag och syster till min tonårskärlek, du vet en sån där som man ritar ett hjärta runt i skolkatalogen men som är långt ifrån möjlig. Han som är "gammal" punkare vilket hon absolut inte är. Där sitter dom i alla fall tillsammans med en kvinna som jag också känner fast i ett helt annat sammanhang. En mamma från mina ungars skola. Dom är jättekompisar och jag känner att denna staden börjar bli allt för liten.

Nåja, dom tre kamraterna går och min aftonkompis och jag sitter kvar. Tyvärr slinker både vinet och cidern ner allt för lätt. Vi snackar och snackar och det är trevligt. Det är gamla kompisar och händelser från förr och det är jobb och kärlek och uppbrott och spänning och en massa annat. Jag frågar honom om han vet var som hände med M som bodde i min lägenhet på Wolmar? Ja, säger han - sitter man i detta hörnet tillräckligt länge så kommer han förbi.

Mycket riktigt, en stund senare kommer han glidande på sin cykel. Jag känner inte igen M. Det är lite konstigt för vi har ju trots allt delat lägenhet. Vi snackar och han drar sitt liv i superspeedfart. Och jag menar verkligen superspeed.

"Ja, efter jag hade tagit livet av mig så fick jag några barn och så har jag gått i en massa terapi och så har jag flyttat och gift mig och skilt mig och haft några vårdnadstvister och så har jag slutat droga och så kör jag buss och så har jag köpt hus och sålt och köpt lägenhet så har jag en studio som jag aldrig hinner använda och nu är jag så där bra som jag ville vara på gitarr och...."

Pust. Sedan blev det lite hur jag uppfattade dig och hur du uppfattade mig och lite förändrade bilder av den verklighet vi trodde fanns. Framför allt mellan de bägge herrarna i sällskapet. Spännande att höra om hur killarna i gruppen uppfattade varandra, det får vi tjejer sällan insyn i.

"Ska du inte hänga med hem sa M, jag bor runt hörnet. Vi kan ha lite kul och jag skulle behöva det. Det var liksom aldrig aktuellt förra gången vi kände varandra".

"Nä, jag skulle inte tro det, skulle nog inte hinna med i tempot även om jag hade varit intresserad".

Det blev en dyr nota efter allt för mycket dryckesjom.

Det blev en sakta och lugn cykeltur hem, utan olyckor.

Jävla skitdag

Började morgonen med att vakna nästan lika trött som när jag gick och lade mig. Väckte bägge döttrarna tre gånger vardera med ett snäsigt "JAaAjjaaa - är vaken" till svar. Nåja, upp upp och i duschen. Frukost och så ett rejält, och jag menar inte lite tjafs, bråk i en timma. Gap och skrik och man undrar när dom ska växa upp.

Kommer rejält försenad ner för trappan bara för att upptäcka att någon haft godheten att stjäla min cykelkorg. Seriöst, är folk helt jävla dumma i huvudet? Ge fan i mina grejer - vad är problemet? Cyklar till stan utan incidenter.

Upptäcker att jag tappat/slarvat bort matchbiljetterna till lördag, måste köpa nya.

Ringer mitt dagliga samtal till föräldrarna Pappa är riktigt dålig nu. Allt annat blir trivialt och lite småaktigt. Slår en signal till sjukhuset som lovar att göra vad som kan för hans komfort. Mamma är ledsen. Jag vill vara där men ungarna ska sluta skolan, jag har ett jobb och jag kan inte lämna allt. Känner mig lite ensam.

Fan.

Jävla skitdag!

Fegis

Det blev ingen cykel idag. Solen skiner förvisso men det kändes ändå för vintrigt. Jag får väl erkänna att jag faktiskt är lite rädd för halkan. Jag är inte helt säker på att jag håller mig på två hjul om jag ger mig ut. Det gick ju illa för ett drygt år sedan och den smällen vill jag inte uppleva igen.

Annars har helgen mest bestått av missade planer. På fredagen skulle jag gå iväg på lite after work med mina gamla arbetskamrater men eftersom jag inte fick tag på yngsta dottern som glömt sin telefon hemma åkte jag hem. Väl hemma försvann bägge döttrarna snabbare än vinden till sina respektive aktiviteter och där satt jag framför let´s dance och kände mig blåst.

På lördagen skulle jag ut och svinga en bägare med goda vänner och återuppleva garagebandens tid. Men, eftersom den där lilla tonårstjejen som fått barn och som jag berättat om tidigare skulle komma förbi tänkte jag ansluta lite senare. Jo tack, hon dök upp först klockan halv nio och då var det ju så dags för en trött mellanålders kvinna att komma igång.

Nåja, jag avslutade i alla fall helgen på topp genom att kolla in Agenda på söndagskvällen. Han den där Björklund kan ju inte vara riktigt riktig. Han säger att den skattesubvention som staten ger för RUT-tjänster lönar sig för staten behöver inte betala ut A-kassa och får in skatt. Ja, det är bra - jag har länge hävdat att det är bättre att ha folk i arbete än i a-kassa. Men, samtidigt påstår han att samma förhållande inte skulle gälla om dessa hemarbetare istället var anställda inom offentlig sektor och tog hand om våra gamla och våra barn. Jag fattar inte det där. Det blir väl ändå samma sak, fast andra mottagare av "subventionen". Det är väl fortfarande så att a-kassekostnaden försvinner och även offentliganställda betalar väl skatt?

Jag vill om jag vågar

Nä, nu är det verkligen dags. Jag står inte ut en dag till. Jag vill cykla, cykla, cykla! Fast, jag är fortfarande lite rädd för att cykla omkull efter förra årets krash. Idag ska jag gå och fixa ett nytt spänne till hjälmen, sen får vi se. Nästa vecka jobbar jag bara tre dagar, kanske en bra början.

På torsdag nästa vecka ska jag åka till Bryssel. Det ska bli väldigt trevligt. Hoppas våren kommit lite längre där. Väl i Bryssel ska jag besöka en av Sveriges internationella toppolitiker. Eva-Britt Svensson, den enda svenska utskottsordföranden i EU-parlamentet. Dessutom har hon fått ROKS årliga hederspris för "årets kvinnogärning".

Det tycker jag är fint.

Pudlar och sånt

Dagens nyhetsflöde har varit fullt av pudlar. Först ut var SJ som nu beslutat sig för att ersätta sina kunder som blivit försenade. Men ser man på - det var väl finfint. Strax därefter rusade SL till skranket och beslöt sig för gruppkompensation för alla som köper 30-dagars kort. Passar mig fint eftersom jag nog inte kommer att kunna inleda cykelsäsongen nästa vecka som jag hade tänkt.

Störst av alla pudlar var väl ändå den kungspudel som en dansk tidning gör idag när man ber om ursäkt för att man publicerat så kallade Mohammed-bilder. Jag är väldigt kluven till denna ursäkt. Förvisso behöver man ju inte kränka folk med vett och vilje genom att uppmana folk att rita tokbilder om man vet att människor blir ledsna. Men å andra sidan måste tryckfriheten och yttrandefriheten upprätthållas. Vad sjutton blir det av oss annars.

I morse möttes jag föresten av en person som mötte min framsträckta hand med ett tydligt - JAG TAR INTE I HAND. Nej, så klart svarade jag. Förlåt, det borde jag tänkt på.

Att en läkare inte vill ta i hand i dessa förkylningstyder ska man kanske vara glad för. Men jag fick penicilin och hostmedicin.

Titta gärna här för mer information om dagens händelser.

Ack Sundbyberg

Igår kväll när jag gick och lade mig var det snöstorm. Det var inställda tåg och det var trafikkaos. Igår rasade tak in i parti och minut. Idag har jag vårkänslor. Idag var det ljust när jag gick hemifrån och snön börjar faktiskt ge med sig. Det spritter lite i kroppen och kanske kanske kan cykelsäsongen komma igång inom kort.

Och, samtidigt som jag skriver dessa ord börjar snön vräka ner igen. Nä, jag vägrar ge upp hoppet. Nästa vecka går tunnelbanekortet ut - det finns ingen lag på att man ska köpa nytt.

I avvaktan på våren vill jag att du ska lyssna på en låt om min hembyggd. Den kom förra veckan och jag har väntat på att kunna dela med mig. Vassego.

Jag har fått brev från kristdemokraterna

Det snöar ute och det känns verkligen som att det är dags att parkera cykeln för året. Har lagt idéerna om dubbdäck på hyllan och bestämt mig för att lägga pengarna på ett SL-kort istället. Trist men bekvämt.

Igår fick jag brev från Göran Hägglund. Ett långt tvåsidigt brev som svar på mitt öppna brev som jag skrev till socialdepartementet i september. Dock fick jag inget svar från departementet eller från socialministern utan jag fick ett svar från partiledare Hägglund. Trist tycker jag för sanningen är att jag skiter i hans åsikter som partiledare, jag ville ju veta hur han som socialminister kunde uttrycka sig som han gjorde.

Jag kommer inte att publicera svaret idag, kanske imorgon men helt säkert inom kort. Håller på med lite rättshaveristiska undersökningar först. I avvaktan på att du får läsa svaret här kan du åter studera brevet som jag skrev till departementet Vad tycker du? Borde Hägglund svarat som minister eller partiledare?

Motståndets minsta lag

Oj vad det tog emot i morse. Först att kliva ur sängen. Trött, trött. Sedan att komma ur den varma sköna duschen. Frukostkaffet lockade till liiiite längre sittning än nödvändigt vid frukostbordet. Så till det där, hur ta sig till jobbet? Blåsigt är det och det såg ganska kallt ut.

Nå, jag är inte den som ger mig. På med underställ och överställ och på det en jacka. Upp, upp och iväg på gröna faran. Jag kan berätta att det blåser. Jag kan berätta att man i princip får stå upp på cykeln och cykla i nedförsbackarna i motvinden. Jag kan också berätta att jag klädde mig väldigt mycket för varmt för faktum är att det inte alls är kallt ute.

Men, det är den 2:a november och det är fortfarande helt okej att cykla den där milen till jobbet. Jag funderar fortfarande på dubbdäck, vet inte om det är värt besväret. Förresten, gäller dubbdäcksförbudet på söder även cyklar?

Smått och gott

Om allt går vägen får jag en ny cykel idag. Alltså, jag hade ju en cykel som jag köpte i våras men den blev ju stulen för två veckor sedan. Till slut är nu allt under kontroll och jag får väl tacka storebror för att cykelaffären lyckades återskapa kvittot på mitt köp. Jag fattar inte riktigt hur det gick till men det lyckades.

Helgen inleder jag annars ikväll på friskis och svettis. Även friskiskortet försvann när jag blev bestulen vilket fick till följd att jag inte kunde boka pass vilket fick till följd att jag inte gick och tränade för det är ju så hopplöst att komma dit och inte få plats... Så, lite nystart är det. Cirkelfys i en timma sedan är jag redo.

Annars har jag nu för tiden en besöksräknare på min blogg nu för tiden. Den är inte synlig utåt men jag kollar den då och då. Det är intressant att se att vissa ord bland etiketterna verkar locka fler läsare än annars. Jag gör ett försök idag och se om min teori stämmer.

Så för att kunna göra det utan att bluffa ska jag berätta att jag är särskilt glad för detta idag.

Söndag morgon

Så var det söndag igen. Jag har ett digert program framför mig. Det ska köpas cykel och rygga och så måste jag skriva några texter till en lokal liten skrift. Jag skulle behöva göra lite planering och helst också hinna med en promenad och så ska jag skicka ut minnesanteckningar från ett möte i veckan som gick. Känner mig lite förkyld sedan i förrgår så det blir ingen träning idag. Får jag cykeln så kan jag åtminstone börja cykla till jobbet igen imorgon.

I köket sitter tre tonåringar och äter frukost. Pannkakor och varma mackor om vartannat. Igår gjorde dom bort sig så dom fick vackert lov att stanna hemma istället för att ge sig ut på den planerade spännande festen och ett gäng dyra droppar uthällda i vasken. Det blev pyjamasparty hemma istället för annat och så blir det att stanna hemma ett tag nu. Jag är ingen vän av straff men lite eftertanke kan man väl kräva.

Idag är det för övrigt 335 dagar till valet. Det känns som det finns hopp. Jag är väldigt glad över att sossarnas ledning verkar vara villiga att ta ansvar när det gäller flyktingpolitiken. Kanske vi blir landet som bevisar att det går att göra annorlunda. Vi blir dom som tar debatten och blir av med rasisterna på köpet. Jag är övertygad om att det går för folk i gemen i vårt avlånga land är inte rasister och främlingsrädda. Folk i Sverige är solidariska och nyfikna, det är jag både glad och stolt över.

Slut

Har jobbat hårt nu i en månad men det har jag redan gnällt över. Inser dock nu fullt ut att hemmet och en hel del annat har förfallit under tiden. Samtidigt inser jag också att det nu bara är en vecka till min dotter fyller 15 år och jag har inte hunnit rodda med någonting.

Det finns många som tycker att det är en stor sak att fylla just 15. Jag vet inte om det är det. Visst, man blir både straff- och byxmyndig men jag vet som sagt inte. När jag var 15 så var jag redan sååå vuxen. Det gick över efter några år och det tog lång tid att komma ikapp men jag kan inte dra mig till minnes att det var en jättesak att just fylla 15.

Jag minns dock den ljusblå cykeln som jag fick i present. Jag önskade mig faktiskt en cykel istället för en moppe.

Annars är det fullmåne nu. Jag har inte sovit på flera nätter. Det tar på krafterna.

Jag är ledig idag

Idag ska jag inte jobba. Ja, alltså - det finns jobb att göra men jag struntar i det för det är så jävla (ursäkta språket) otacksamt. Nej, här sitter jag och latar mig och lyssnar på P1 med en kopp Skånerost och har det ganska lugnt. Jag ska ta en sväng till Söderstadion men eftersom det blåser så förbaskat ska jag faktiskt ta tunnelbanan dit istället för cykeln.

På tal om cykel, igår inledde jag mitt ny-ny-nya liv genom att inviga mitt Friskis och svettis-kort. Jag har köpt ett så kallat all-kort vilket innebär att jag kan träna när som helst och vad som helst. Jag ska testa lite nya grejer tänkte jag och igår var det spinning-dags. Kan inte påstå att jag blev såld direkt men det kanske kommer. Jobbigt var det i alla fall och lite svårt. På onsdag ska jag gå på cirkelfys. Det har jag kört förut, så jag vet att det är skojigt. Frågan är om jag kommer att kunna gå efteråt.

Annars är det kanelbullens dag idag - det kan man fira eller låta bli.

Alla dessa val

Följer väderleksrapporterna med intresse. Ska det bli kallt, blir det sol, hur mycket ska det blåsa och hur blir det med regnet. Snart börjar löven falla på riktigt och det betyder lövhalka, jobbigt.

Det är nu valen kommer in. Jag funderar nu på vantar. Vantar är ett otyg och egentligen tycker jag det är hemskt obekvämt men låter man bli kan det sluta med att reumatismen bryter ut. Sen får man fundera på material. Det är inte så bra att halka runt med garnvantar.

Så är det frågan om man ska byta däck. Jag vet inte riktigt om det är värt priset med dubbdäck. Bäst skulle det vara med något slags "snökedjor" men det har jag faktiskt inte sett någonstans. Har du något tips om sådana får du gärna låta mig ta del av det.

Kanske blir det istället ett SL-kort och vinterförvaring av cykeln inom kort.

Min cykel och jag

Jag har en billig cykel. Den är inte ful och den är inte gammal men den är billig. Jag har köpt den på en sån där billighetsaffär när det var utförsäljning. Halva priset på redan ganska låga priser. Det ska man inte göra. När den cykeln går sönder eller behöver servas kan man inte förvänta sig någon hjälp.

Växeln pajade ihop och jag var i närheten av en cykelaffär. När jag tog in min cykel genom dörren såg jag hur föraktet riktigt lyste i ögonen på handlaren. "Nja, du vet - man får vad man betalar för". Jo, oj - förlåt, ja jag vet...förlåt. "Kanske kan jag titta på den senare i veckan...."

Min favoritcykelhandlare finns i Gamla stan. Det spelar liksom ingen roll vilken cykel man har, dom gillar att man cyklar. Jag ringde och killen som svarade sa; "ring mig när du kommer hem, det spelar ingen roll om det är sent - du kan ta mitt mobilnummer - så försöker jag guida dig så kanske du kan fixa det själv".

Det är cykelkärlek!

Nu lyckades vi inte via telefonakuten laga min cykel så i morse rullade jag sakta till stan på lägsta växel. Det gick inte fort men framåt. En mil på 45 minuter. Det du! Men det var det värt för på lunchen ska jag gå till cykelhandlaren i Gamla stan i trygg förvissning om att min billiga cykel blir väl omhändertagen.

Höst

Det regnar och jag har för första gången cyklat till jobbet i mitt nya regnställ. Jag är väldigt nöjd. Jag är nöjd med två saker. Det första är att jag faktist köpte regnstället och det andra är att jag faktiskt cyklade trots strilande regn. Det är så mycket lättare att tänka när man cyklat en mil eller så. Det där med att jag är nöjd att jag köpte regnstället hänger ihop med att jag är fruktansvärt snål när det gäller att köpa saker till mig själv.

För övrigt, visst berättade jag att jag tappade mina nycklar? Det var för två veckor sedan. Jag låste upp cykeln på morgonen och stoppade nycklarna i fickan. När jag kom fram till jobbet och skulle låsa fast cykeln igen fanns dom inte där. Jag satte upp lappar längs vägen och jag letade och letade. Förra veckan ringde en kille som trodde han hittat dom. Jag slängde mig på cykeln för att åka dit och hämta dom men det var fel nycklar. När telefonen ringde igår i samma ärende var jag därför skeptisk men se - nu var det rätt.

Nu till ett litet solsken. Under två veckor har min cykel varit olåst. Dels utanför mitt hus och dels utanför jobbet mitt i stan. Jag har fortfarande min cykel kvar. Nu har jag också mina nycklar. Det finns massor av goda människor. Ha en härlig dag.

Det går fort utför

Efter att nästan ha levt efter straight edge-principer under sommaren har jag väldigt hastigt hamnat i ett svart hål. Två kvällar i Pride-park räcker liksom och då är det ändå två kvar. Känner mig extremt okoncentrerad idag men är väldigt glad att jag tog cykeln hem så jag piggnade till lite grann.

Igår kväll var det schlagerkväll, inte riktigt min smak men det är väldigt mycket glädje i luften. Sötast av alla var den norske Eurovisionvinnaren Rybak i sin sjömanskostym. Söt som socker. Tyvärr glömde jag som vanligt kameran men ni får tro mig på mitt ord. Ikväll är det 90-tals kväll, det kan gå hur som helst. Har ännu inte bestämt om jag ska gå, vi får se.

Fredagen bjuder också till mingel både här och där. Det är gårdsmingel vid Zinken och det traditionella cava-minglet på Götgatan. Om jag är effektiv hinner jag med bägge. Måste dock ta mig för att springa innan dess.

Föresten, jag kör en låt som jag tycker är bättre än schlager: