Finns det lärare som hatar barn?

Läser i tidningen om flickan som mobbats grovt och där vuxenvärden sedan svikit ännu värre genom att lägga skulden på den mobbade. Det här är ingen ovanlig situation även om den kanske i dom flesta fall är mer subtil än så här. Våra barn och ungdomar är utelämnade till främmande makt i skolan under hela sin uppväxt och om det inte fungerar där så ger det i värsta fall livslånga men.

Jag tror lärare och annan personal i skolan behöver mer kunskap om hur barn och unga faktiskt fungerar. Psykologi och sociologi. Jag tror att lärare behöver regelbunden handledning, inte bara vad gäller pedagogik utan också mellanmäskligt beteende. Det är våra barns framtid vi spelar med. Att inte fatta det är oförlåtligt.

Små barn och yngre ungdomar har ett visst skydd om dom har föräldrar som ser vad som händer. Ibland får vi föräldrar förvisso slåss mot väderkvarnar men i alla fall.Värre är det för ungdomar i puberteten som samtidigt går igenom skärselden. Att då ha en lärare som inte kan ta dom toppar och dalar det innebär att vara tonåring kan bli förödande. En okunnig och dåligt förberedd lärare kan ge men (och icke godkända betyg) som ska bäras lång tid framöver och i värsta fall för alltid.

Bara jag

Har inget planerat idag. Det känns oerhört konstigt. Inga planer och inga måsten. Skulle alltså kunna gå ut och lägga mig i parken med en bok. Skulle kunna spring en sväng. Eller, nej föresten - har fortfarande ont i stora rumpmuskeln så om det ska tränas så får det bli strech. Ska hålla ut åtminstone en dag till för den långsiktiga sakens skull.

Nåja, som sagt. En bok och parken. Somnade sent inatt. Inte av egen förlustelse men på grund av tonårsbarn. Klart dom måste få springa fritt. Klart mamma måste ligga vaken. Det är liksom det jobb man tagit på sig. Nykter och ordentlig kom hon hem en halvtimma före utsatt tid. Jag undrar hur mamma och pappa tänkte dom där första åren när jag hade flyttat till Stockholm. Jag var ett drygt år äldre än yngsta dottern är nu.

Jag försöker påminna mig om det så ofta jag kan. Hur levde jag och hur klarade jag mig när jag var 18? Visst, det var gropigt och stenigt ibland men det blir ju oftast folk av oss. Min äldsta frågade för några dagar sedan lite så där ursäktande om jag tyckte det var elakt att hon längtade efter att flytta hemifrån? Vad får dom allt ifrån? Det är ju det dom ska längta efter. Frihet!

Att släppa taget är det svårast som finns och att skriva dom här orden är antagligen en del av den självterapi som man måste gå igenom. Sedan tänker jag på min frihet som ska återupprättas. För kära tonårsbarn, när ni flyger ut - då flyger nog jag också en sväng. Jag älskar verkligen mina ungar och tycker dom är galet spännande men det hindrar inte att snart är det min tur!

Den finaste komplimangen

Av olika skäl har jag kontakt med ungar som har har haft eller har det tufft i livet. Jag menar inte då att dom har det svårt i skolan eller att dom har kärleksbekymmer utan tufft på riktigt. Grunden till varför jag har det är dels att jag har egna tonåringar, dels att jag har varit idrottsledare men kanske framför allt för att jag bryr mig. Det är alltså ingen proffession utan det har bara blivit så.

Det innebär att jag ibland får förtroenden som är väldigt tunga att bära. Men, det är en sanning utan modifikation att det blir lättare om man delar bördorna. Och om man tar sig an problem med allvar så går dom oftast att lösa. Jag använder mina kontakter och jag skaffar nya och för det mesta går det helt okej.

Som sagt, ibland får man veta saker som man helst skulle slippa känna till. Den senaste veckan har innehållit en hel del sådant. Just nu ska det lösas och då försöker jag komma ihåg tre saker. Dels den gången när min dotter hävisade sin kompis till mig för att "du kan lita på min mamma" - det var stort, dels att det faktiskt inte är jag som har det jobbigt utan den unge som vänt sig till mig för råd. Det största att komma ihåg dock är den gigantiska komplimang det innebär att vara den någon litar på. Det gör mig tacksam.

Tankenötter

Här kommer några saker att fundera över:

Varför pratar man alltid om att föräldrar kräver ditten och datten å barnens vägnar och i synnerhet när det gäller skolan? En bra skola som är jämställd och ger en bra utbildning är väl till för barnens skull, inte föräldrarnas?

Hur kan det komma sig att idrottsföreningar förväntas bekosta polisinsatser när vi inte kräver samma sak av krögare? Det är oftare krogen och spriten som leder till bråk än idrott vad jag vet.

Var kommer allt damm ifrån?

Emotser svar inom kort,
mvh
Alla Smutsiga Detaljer

VAB

Igår jobbade jag hemma. Jag har alltid någon liten utredning att läsa, en artikel att skriva eller fråga att klura kring med reserch som kan göras var som helst. Detta gör att jag är mobil och inte fast vid ett skrivbord. Så är det mest jämt. Att jag har möjlighet att ta en dag då och då utanför kontoret. Inte alltid så klart. En förutsättning för att ha det så är ju att man oftast är på plats. Sen finns det ju möten som man måste vara på men mitt jobb innebär ett ganska stort mått av frihet vad gäller stationeringsort. Ett sådant arrangemang kräver disciplin, det är självklart. Man måste veta vad man håller på med. En liten utredning om effektiviteten i buggninglagen är lagom att klämma i sig.

Tyvärr har jag också en hel del komptid att ta ut. Inte sällan blir dagarna något för långa eller så behöver man göra någon grej utanför arbetstid som bygger på kullen av komp till ett berg. Å andra sidan har jag ingen övertidsersättning. Det är tid mot tid som gäller.

I torsdags drabbades min dotter av Den Nya Influensan. Min dotter fyller 15 i höst. Hon är alltså väldigt mycket för gammal för att anses ha behov av sin mamma (eller pappa) när hon är sjuk. Att min dotter kvalar in i en så kallad riskgrupp är ingen ursäkt. För att få vara hemma med sjukt barn ska barnet inte ha fyllt 12. Om jag inte hade haft möjligheten att jobba hemma och ta ut komp skulle jag antagligen ha sjukskrivit mig. Så sjuk var dottern igår. Om jag hade jobbat på kontoret istället för i mitt kök hade jag varit allt för orolig för att vara effektiv ändå.

Att sjukskriva sig utan att vara sjuk är att fuska. Dessutom är det dyrt eftersom det kostar en karensdag Men, hur stor är din sjuka unge när flunsan slår till? Jag är sååå lyckligt lottad, det är inte de flesta. En riskfaktor för spridning av flunsan - säkert.

Det är mycket nu

Det är svårt att vara tonårsförälder. Det är oerhört nervöst att försöka guida döttrarna rätt utan att bli tjatig till döds. Att förstå utan att klampa in på marker där man inte har att göra. Att hela tiden vara orolig men undvika att vara hönsmamma. Hur motiverar man utan att vara tjatig? Herre gud, jag har varit där, jag minns det som igår och jag vet vilka grynnor man kan gå på. Det är svårt att acceptera att man inte kan rädda barnen från allt och att dom kommer att göra samma misstag som jag själv gjort. Jag vet allt men jag fattar ingenting.

Det är svårt att vara engagerad. Man blir lätt självutplånande i engagemanget och liiite martyr när andra inte drar sitt stå till stacken. Det är faktiskt inte särskilt smickrande för en själv att vara så där du vet - lite gnällkärringsaktig. Ännu mer besvärligt blir det när man ställs inför fullbordat faktum i beslut som någon annan tagit trots all tid man själv lägger ner. Utförsäljning av bostadsbolaget. Är det verkligen okej att sälja 25 % av den lokala allmännyttan under "mitt överinseende"? Nej, men vad gör vi nu då? Jävla politiker!

Det är hårt att vara Bajare, ha sitt älskade lag på kvalplats och när Lasse Eriksson - hjälten - får sparken. Det är jobbigt att veta att matchen mot BP ikväll kan gå hur som helst. Alla, två av två, anfallare är avstängda och resten av laget verkar vara skadat. På lördag ska jag i alla fall vara på Söderstadion, det är alltid något.

För övrigt tycker jag det är alldeles för dyrt att gå på jazzfestivalen och även om Janis så klart bara finns där i anden så attans vilken uppställning dom har i sommar.

Varning! Skakande nyheter.

För vissa kommer detta som en chock, jag vet. Det gäller särskilt dom moraltanter och moralfarbröder som själva aldrig varit tonåringar. Det kan också vara lite extra skakande för föräldrar vars ungar strax blir tonåringar, men det kan inte hjälpas. Om detta må man berätta. Här kommer det:

tonåringar är intresserade av och nyfikna på sex. Ännu värre, de flesta tonåringarna har sex!

Jobbigt? Det struntar jag i för du kanske behöver höra det här!

Kanske blir du lugnare om du får veta att de flesta inte inleder sin första sexuella relation (med andra) förrän i 17:års åldern. Men, det spelar mindre roll för du har ett viktigt uppdrag som förälder ändå. Se till att ditt barn, son eller dotter, inte har ett skuld och skamfyllt förhållande till sin egen sexualitet. Uppmana ditt barn till att ta reda på, känna efter och framför allt lära känna sig själv. Lämna dock detaljerna till skolan om dom har juste sex- och samlevnadsundervisning (ta reda på) eller och till ungdomsmottagningen (finns ingen sådan där du bor, kräv av kommunen/landstinget att man satsar på detta). Samtidigt, finns till hands, för du kan behövas.

Jag antar att du fattar att jag skriver det här på grund av den där korkade åklagaren som påstår att man ska åtala en barnmorska som skriver ut p-piller till en tjej som är under 15. Själv tycker jag att p-piller är ett riktigt dåligt preventivmedel för en så ung tjej, men hjälpmedel till våldtäkt är det inte. Det borde kanske räcka med att förklara att p-piller också skrivs ut till unga tjejer som har problem med mensen men jag kan inte nöja mig med det för det är inte hela sanningen.

Jag var med och formulerade lagstiftningen som gäller våldtäkt mot barn. Det var inte enkelt att hitta på en lösning när det gäller till exempel 14:åringar som har sex med 16:åringar. Faktum är ju att även 16:åringar kan våldta och det måste man som lagstiftare ta hänsyn till. Att skriva ut p-piller har dock ingenting med detta att göra! Behöver lagen förtydligas för att alla ska fatta så gör det NU!

I morse hörde jag en moraltant från tidningen Dagen predika avhållsamhet på radion. Hon sa att hon skulle bli upprörd om hon hittade p-piller i sin 13:åriga dotters jeansficka. Jag tänker att det borde hon bli, att dottern måste rigga en "fälla" för att mamma ska förstå är något att bli upprörd över. Skäms på dig mamma!