Visar inlägg med etikett ungdomar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ungdomar. Visa alla inlägg

söndag 15 april 2012

Ungdomslöner ska dom ha, och lite ockerhyra

Läser i stora morgontidningen att 6 av 10 tycker det är okej med ungdomslöner. Intressant. Hör samtidigt på radion när tre högavlönade tidningsmänniskor diskuterar regeringens förslag för att lösa bostadsbristen. 2 av 3 tycker det är okej att slopa ockerhyrorna, det vill säga att regleringen av uthyrningsavgifter tas bort.

Samtidigt, i en verklighet nära mig, jobbar dottern i en livsmedelsbutik. Hon tar MINST lika stort ansvar som alla andra. Hon öppnar, stänger, hanterar pengar, packar upp, städar, bakar, tar hand om posten och en miljard andra saker. Hon ler mot sura kunder i kassan och hon hjälper dom som behöver det. Arbetstiden omfattar 75 %. Hon har enträget bett om heltid men tji, så går schemat inte att organisera.

På kvällarna letar hon lägenhet. Längtan efter att flytta hemifrån är så klart stor. Det är normalt för vilken ung människa som helst. Hon har varit på ett antal visningar men inte fått napp ännu så länge. Det gäller ju dessutom att hitta något med en hyra som är rimlig om man bara jobbar 75 %.

Så, om hon då istället skulle få lägre lön på grund av att hon är ung och de möjliga objekten som hon skulle kunna hyra visserligen blev fler men samtidigt väsentligt dyrare.

Tja, räkna själv!

tisdag 16 augusti 2011

Finns det lärare som hatar barn?

Läser i tidningen om flickan som mobbats grovt och där vuxenvärden sedan svikit ännu värre genom att lägga skulden på den mobbade. Det här är ingen ovanlig situation även om den kanske i dom flesta fall är mer subtil än så här. Våra barn och ungdomar är utelämnade till främmande makt i skolan under hela sin uppväxt och om det inte fungerar där så ger det i värsta fall livslånga men.

Jag tror lärare och annan personal i skolan behöver mer kunskap om hur barn och unga faktiskt fungerar. Psykologi och sociologi. Jag tror att lärare behöver regelbunden handledning, inte bara vad gäller pedagogik utan också mellanmäskligt beteende. Det är våra barns framtid vi spelar med. Att inte fatta det är oförlåtligt.

Små barn och yngre ungdomar har ett visst skydd om dom har föräldrar som ser vad som händer. Ibland får vi föräldrar förvisso slåss mot väderkvarnar men i alla fall.Värre är det för ungdomar i puberteten som samtidigt går igenom skärselden. Att då ha en lärare som inte kan ta dom toppar och dalar det innebär att vara tonåring kan bli förödande. En okunnig och dåligt förberedd lärare kan ge men (och icke godkända betyg) som ska bäras lång tid framöver och i värsta fall för alltid.

lördag 28 maj 2011

Knark

För några dagar sedan när jag var på väg hem kom tre unga killar ut från tunnelbanan samtidigt som jag passerade. Killarna tände varsin cigg och doften var tydlig. Det var inte Camel lights det var fråga om. Hm, vad gör man då? Klockan var tidigt på eftermiddagen och det var fullt av folk runt om kring som inte reagerade.

Att ringa polisen och säga, "hallå, det är några ungar här som röker jazztobak" hade knappast gjort någon skillnad. Om polisen inte dyker upp mitt i ett pågående nazistanfall lär det knappast bli någon utryckning för dessa ungar.

Som en blixt från klar himmel presenteras idag siffror som visar att ungar föredrar knark framför sprit. Eh, ja - på riktigt. Sverige har den mest restriktiva narkotikapolitiken i Europa, det verkar ju funka? Jag pratar med mina ungar och kan konstatera att siffrorna i Aftonbladet inte verkar ljuga.

Vad är då lösningen? Jag har sett för mycket skit i spåren av knarket för att tycka det är okej. Finns det någon som har en plan? Ska man - behöver man - göra något? Eller, ska vi låta ungarna knarka loss?

tisdag 5 april 2011

Sex å sånt

Läser i tidningen och hör på radion att kondomanvändningen minskat bland tonåringar. Dom vuxna hade tänkt att om man ser till att tjejerna käkar hormoner = tar ansvar för att undvika oönskade graviditeter så kommer killarna säkert att ta ansvar för resten. Eller, var det så man tänkte?

Att man på ungdomsmottagningarna verkligen propagerar för att tjejer ska äta p-piller är både bekymmersamt och så klart jättebra. Det självklara är ju att tjejer har rätt att ha kontroll över sin egen sexualitet och sin frihet att kunna njuta utan att riskera en graviditet. Samtidigt behöver då killar inte ta ansvar för samma sak.

Den frihet som p-piller skulle ge kvinnor blir istället ett dubbelt ansvar. Bristen på manlig personal på dom få ungdomsmottagningar som finns och lärarnas tafflighet är två orsaker som anges. Även om vi föräldrar är oerhört pinsamma kanske vi kan bli bättre också. Samtidigt så är det faktiskt så att dom allra flesta killarna känner till att det finns kondomer. Det är bara det att man gör som män i princip alltid gjort, lämnar över ansvaret för den reproduktiva hälsan till kvinnorna.

Att ansvaret för hetrosexet lämnas över till tjejer gör det så klart inte heller lättare för unga homo- och bisexuella killar. Risken att kondomer snart är en homogrej är så klart också allvarligt på många sätt. Så, snacka mer sex. Snacka mer kondom. Snacka med era ungdomar om att det är både roligt, skön och busigt men att det också är väldigt allvarligt. Glöm helt enkelt inte bort vad din farsa sa:

torsdag 10 februari 2011

Dom växer upp

"Jag har funderat på det där med bostadsrätt", sa min dotter en dag. "Är det bra"? Hm, vad svarar man på det funderar jag? "Ja, visst - men man måste ha kontantinsats och så måste man få lån och sånt. Sedan måste man kolla att det är en bra förening, med hållbar ekonomi och inte allt för stort renoveringsbehov och vad vet jag". Själv har jag bott i villa hela min uppväxt och nu bor jag i hyresrätt och trivs bra med det. Det är svårt att ge råd men det är trevligt att känna att dom börjar testa sina vingar.

I vår lämnar som sagt min äldsta gymnasiet efter tre hårda år. Själv gick jag bara två och sedan flög jag ut från hemmets lugna vrå. Då var jag vuxen, behandlades som en sådan och förväntades bete mig som en. Idag är det svårare. Många unga får inte lov att flytta hemifrån förrän dom är närmare mellanåldern. Antingen är det bostadsbrist eller så är det brist på jobb. Under valrörelsen drev KD i min kommun att man borde "låta barn vara barn". Det handlade egentligen om att man var emot genussatsningar i förskolan. Jag tänker att man borde ha en kampanj under rubriken "låt ungdomar bli vuxna nån förbaskad gång".

Nåja, när jag gick från jobbet i måndags och passerade dom unga punkarna på Sergelstorg kunde jag inte låta bli att le lite för mig själv. Anticimex och en miljard nitar på jackan har den effekten på mig. Framför mig i rulltrappan åkte en mycket liten tant med käpp. Hon kastade långa blickar mot spretiga hår och trasiga kläder. När vi kom ner vände hon sig och sa till mig "det är andra tider än när jag var ung". "Ha, ha" svarade jag, "jag gick just och tänkte att dom ser ut ungefär som vi gjorde när vi var unga". "Ja, kanske det", sa tanten, "men dom är nog snälla i alla fall". Det tror jag också.

onsdag 9 februari 2011

Vakna

I Egypten genomfördes igår dom största demonstrationerna hittills sedan upproret mot regimen började. I Tunisien är det inte heller över, snarare pågår väl något slags lågintensivt ställningskrig och även en hel del våld. Människor verkar förvisso vara lyckliga över utvecklingen så här långt men ändå.

Dom unga, dom som inte bjudits in till förhandlingsborden, var dom som tillslut fick nog. Dom unga som söker frihet, arbete, rätten att bli vuxna innan dom går in i medelåldern typ. Alltså, frihet, arbete, bostad, bröd - hur svårt kan det vara.

Inga jämförelser i övrigt men igår kom datainspektionen med sin årliga integritetsrapport. Där framgår att 75 lagförslag och händelser under 2010 direkt påverkar den personliga integriteten för vanligt folk. Strax är det också dags för datalagringslagen.

Samtidigt har vi en ungdomsgeneration som är den första på väldigt länge att få det sämre än sina föräldrar (ekonomiskt och materiellt). Vi har den högsta ungdomsarbetslösheten i Europa. Bostadsbristen är enorm, inte minst i storstäder och samtidigt säljs fler hyresrätter ut för varje dag.

I gratistidningar och på nätet är det lätt att få veta var den bästa latten serveras.

Vakna!

torsdag 2 september 2010

Att välja

Opinionsundersökningarna rullar på och media gör sitt bästa för att spela med i spelet har jag glädjen att vara ute i verkligheten. Dels så möter jag som fritidspolitiker människor på gator och torg och känner att vinden blåser ganska bra i ryggen. Det hänger så klart på att folk går och röstar men i övrigt känns det bra.

Igår kväll kändes det också bra. Jag blev tillsammans med sex andra partirepresentanter utfrågad av förstagångsväljare. Ett förtiotal unga hade kommit och det blev många frågor. Bostäder, jobb och skola - är någon förvånad? Samtidigt blir det lite torftigt för alla vill ju göra allt och jag blir väldigt sugen på att ifrågasätta dom andra men det finns inget utrymme när man är så många.

Det som gladde mest var ändå den enorma samstämmigheten när det gäller antirasismen. Alla kanske inte glöder lika mycket men det är tydligt att alla tar avstånd. Snart måste det dock till mer än så. En tjej i publiken sa att det är ju faktiskt skamligt att hon ska behöva ställa frågan eftersom hon är tredje generationen som bor i Sverige. Hon har så rätt! Det är skamligt.

lördag 28 augusti 2010

Dagens ungdom

Det är mycket valarbete för mig nu. Jag hänger i valstugan och försöker övertyga medborgarna både att gå och rösta och att rösta rätt. Det är oftast roligt och just nu känns det som om vinden blåser åt vårt håll. Mest hoppfull är jag när det gäller dom unga.

Igår kom det en strid ström oroliga unga. När dom känner sig osäkra så brukar jag undra vilken fråga som är viktigast för dom. Arbete, arbete och bostad säger dom. Dom vill ha fasta jobb till schysta villkor. Dom vill ha ett tryggt boende och dom vill få lov att bli vuxna helt enkelt. Allt alliansen säger motverkar detta. Sälj ut hyresrätter och skapa mer osäkra anställningar till lägre löner.

Igår kom det fram tre 17-åriga killar. Dom var olyckliga för att dom inte får rösta eftersom dom insåg att det här är ett ödesval. Dom var olyckliga för dom vet att det är deras framtid som står på spel. Efter en stunds samtal bestämde dom sig för att gå med i Ung vänster, för får man inte rösta får man göra något annat!

Jag tycker Kartellen säger det ganska bra:

fredag 7 maj 2010

Vardagsrasism

För någon vecka sedan gjorde min ohängda dotter misstaget att sitta på en gräsmatta utanför vårt hus tillsammans med några klasskamrater som rökte vattenpipa. Det får hon så klart inte göra. Eller, hon får sitta där men inte röka vattenpipa alltså.

Hur som helst så var det en granne i huset mitt emot som inte gillade detta. Hon gick till ungdomarna och sa ifrån. Det tycker jag är bra. Om fler sa ifrån när dom ser ungdomar göra fel saker så skulle världen bli lite trevligare.

Om hon bara hade nöjt sig med det.

När en tonåring blir tillsagd att inte bete sig på ett särskilt sätt reagerar dom vanligtvis med att fräsa ifrån. Det har liksom ingen betydelse om dom har rätt eller fel. Då måste du och jag som vuxna bete oss värdigt och agera på ett moget sätt.

Det klarade inte min granne. Eftersom flera av ungdomarna i gruppen är första generationens svenskar så tog kvinnan tillfället i akt. "Jävla svartskallar", sa hon. "För er finns inget hopp". Till råga på allt hade kvinnan i fråga mage att berätta för mig att hon skällt ut ungdomarna och sagt just "svartskalle". Hon sa också att "nästa gång jag ser dom ska jag ge dom på käften".

Jag undrar, hur ska vi kunna uppfostra våra ungar med sådana vuxna omkring sig. Hur ska jag kunna lära dom att inte kränka varandra eller andra om dom inte själva möts av respekt. Jag vet att flera av ungdomarna i fråga kan vara väldigt krävande och irriterande men att sjunka så lågt som min granne gjorde! Om vuxna människor öppet och utan motkraft kan kalla barn för svartskallar och hopplösa fall, då är vi illa ute.

Jag sa ifrån, jag hoppas att du gör samma sak när du får tillfälle!

fredag 16 april 2010

Eget skryt luktar illa

Men jag måste bara ändå. I min kommun finns det en gammal och traditionstyngd idrottsförening. Det är en riktig ideell breddförening med massor av idrotter under sitt paraply. Samtidigt som det är en bredförening så har man många meriter i såväl närtid som dåtid i sitt bagage.

Nåja, i denna förening är jag alltså lite aktiv. Som webmaster och styrelseledamot i en av sektionerna och dessutom så pysslar jag med en massa sponsorer och kollo och andra grejer. Ja, så fixar jag med tävlingskläder och lite sånt också. Ja, just det - så är jag valberedare i huvudstyrelsen.

Ja, nu var det faktiskt inte det jag skulle skryta om. Nej, det jag vill skryta om är att jag faktiskt fick pris som årets ungdomsledare på föreningens årsmöte i veckan. Det tycker jag var fantastiskt roligt, nästan lika roligt som att faktiskt vara aktiv i föreningen.

måndag 3 augusti 2009

Välkommen till verkligheten

Eller föresten, det är bara en liten del av ljuset han sett, folkpartiledaren Jan Björklund. När han i helgen krävde mer resurser till kommunerna och dessutom fler utbildningsplatser på komvux och högskolor ansluter han sig till den kör av röster från röd-gröna sidan som krävt just detta under lång tid nu. Jag vet inte om man ska vara glad eller ledsen för hans plötsliga uppvaknande?

Det är ju ganska uppenbart att när folk blir utförsäkrade från sjukförsäkringen och inte får a-kassa så blir det det yttersta skyddsnätet som får ta smällen. Detta innebär i sin tur besparingar i kommunerna och vilka är det som drabbas i första hand? Jo, givetvis är det de som har minst, både i resurser och motstånd att bjuda. Barnen och ungdomar som behöver samhällets stöd och inte minst dom med särskilda behov av olika slag.

Så, i det perspektivet är det ju bra - för barnens skull att han kommit till insikt. Men risken är ju att folk igen går på deras floskler. Vi fortsätter att tömma reserver och pytsar pengar över dom som redan har. Ska det fortsätta en mandatperiod till så har vi inget kvar - inget!

onsdag 10 juni 2009

Skolavslutning och lite mänskliga rättigheter

I dag är det skolavslutning för min yngsta. Hon går ut åttan och har under det gångna året klarat sig hyfsat i skolan. Sjävlklart är det i första hand hennes egen kapacitet som ligger bakom men också det faktum att hon har hjälp hemifrån genom både tjat, gnat och beröm. Så är det inte för alla. Läste i DN (finns inte på nätet ännu) att man på Järvafältet dock lyckats ganska bra att höja betyg med hjälp av läxhjälp och extra lärare. Det låter ju väldigt fint. Skolborgarrådet (M) uttalade sig också och var väldigt nöjd.

Dröm då om min förvåning när jag läser vidare i DN att läxhjälpen sponsras av en privat organisation och att man inför nästa termin söker nya kommersiella sponsorer. VA? Vänta lite nu. Är inte rätt till kunskap samhällets ansvar? Ska barn och ungdomar verkligen behöva förlita sig på att man hittar sponsorer till skolan för att de ska få den utbildning dom har rätt till. Det kan väl ändå inte vara rätt och riktigt. Något är väldigt fel när man inte förmår se att skolan har grava utlärningsproblem. Om vi såg till att skolan hade tillräckligt med resurser och att skolarbetet faktiskt skulle göras i skolan (förbjud läxor) så kanske vi kunde ge alla barn och ungdomar lika villkor och möjligheter.

Och så till något helt annat. Hörde på ekot att Europa nu slutligen beslutat att inte ta emot Uiguriska flyktingar som varit tvångdeponerade i Guantanamo. De ska istället "placeras" på ön Palau i stilla havet. Ön har inte många innevånare och tanken är väl att placeringen ska vara tillfällig. Alltså, ytterligare en fångenskap om än i något friare former än på Guantanamo. Anledningen till att det blivit så här är att Kina utövat mycket starka påtryckningar mot länder i till exempel EU för att man inte ska ta emot Uigurerna. Ekonomi väger tyngre än mänskliga rättigheter. Skämmes!

onsdag 13 maj 2009

Andras ungar

Igår kväll borde jag varit på kriminalistföreningens årsmöte i Guldmatsalen på Rosenbad. Jag borde froterat mig med lagmän och statsråd. Med av detta blev det dock intet. Nej, för i söndags ringde före detta grannens son som är sex år och bjöd mig mycket hövligt att komma och titta på hans sexårskonsert. Kära nån, inte ett öga torrt. Vad är väl en kväll på Rosenbad mot en sexårskonsert i mina ungars gamla skola. Den unge mannen strålade som solen när han stod där i kören och tillsammans med 50 andra barn sjöng ut sångskatten av hjärtats lust.

"Det finns nån av varje sort, en är lång och en är kort. En är stark och en är svag - men ingen ingen är som jag"

Strax före hade jag slängt mig hem från jobbet för hemma väntade en gammal kompis från förr. Ja, inte till mig men till min äldsta dotter. Jag har inte sett henne på mycket länge eftersom hon flyttade från min lilla stad för flera år sedan. Flickan har inte haft det lätt genom åren med en familj som behandlat henne som askungen. Nu har hon fyllt 18 och därmed också blivit utkastad hemifrån. Hon är en liten flicka som "satt sig i olycka" och nu är hon helt ensam. Jag pratade med henne och förundrades över hur klok man kan vara trots att livet på så kort tid farit så illa fram med en.

Samtalet blev dock avbrutet. Eftersom ungarnas före detta idrottsklubb blivit av med sitt förråd på grund av renoveringar har vi tillfälligtvis flyttat sakerna till min källare. På lördag är det tävling och det innebär blixtutryckningar bland klädpåsar när det plötsligt upptäcks att ungarna vuxit under vintern. Ja, ja - det tog bara några minuter.

När jag och ungarna senare satte oss för att titta på den förskräckliga melodifestivalen var jag ganska trött. Jag insåg att jag spenderat mer tid med andras ungar än mina egna barn under dagen. Jag tror dock att dom mår bra av det - att se att man kan göra något för andra utan att det kostar så mycket.

tisdag 5 augusti 2008

Tredje generationens arbetslöshet

När borgarna vann valet för två år sedan tror jag att de största orsakerna var GP (sossetrötthet) och att borgarna pratade om det så kallade utanförskapet. Det där med utanförskap tror jag tolkades olika beroende vem som lyssnade. I de redan högerinriktade kretsarna ville man få kontroll på "packet" (du vet, biragsfuskare och sådant) och i själva utanför-gruppen ville man så klart komma innanför.

Detta är min lilla korta valanalys som självklart kan kompletteras en masse men idag tillåter jag mig lite förenklingar.

Hur har det då gått så här i halvtid? Nja, inge vidare. De grupper som var arbetslösa då är arbetslösa nu, fortfarande i tredje generationen. Den lilla uppgång som var framkrattad slarvades bort. Vi är på väg in i en ny period av nedgång och det lär ju inte bli lättare när borgarna snabbt som attan dragit ner på resurser till arbetsmarnadsåtgärder och slantar till kommunerna och därmed till nödvändiga satsningar på vård och skola. Det blir helt enkelt bara värre.

Det märkliga är att vi samtidigt fått sänkta skatter med MILJARDER! Jag är inte ekonom men det där med att konsumtionen ska öka... Dom som redan ha miljoner och miljarder kan ju inte handla mer!

Det är svårt att bryta utanförskap. Det är särskilt svårt om innanförskapet inte hjälper till. Jag ska ta två små exempel. PRAO och sommarjobb. När jag var tonåring och skulle ut på arbetslivspraktik under en vecka eller två i skolans regi så fixade skolan att alla hade något att göra. Det kunde handla om att plocka disk på ett café, jobb i en affär eller för den delen inom vården eller liknande. Det var något att göra, det var kontakter som odlades och det var en möjlighet för alla att prova på ett jobb. Idag är det inte så. Var och en får fixa sitt eget. Om du inte hittar någon som vill ta emot dig en vecka eller två så får du vara kvar i skolan. Självklart är det svårast för dom som inte har ett brett kontaktnät genom föräldrar eller så. Tro mig, mina ungar har kämpat hårt för att fixa det själva men har oftast fått hemfalla till mina kontakter.

Sommarjobb då? Jo, det hänger ihop. Det är svårt att få in en fot någonstans. Är du 15 - 16 år så står du dig oftast slätt. Har du haft en PRAO-plats som gett dig kontakter så kanske... eller om du har föräldrar med tur... Ja du fattar vad jag menar.

Nu ska jag göra ett avslöjande. Jag har valt ut 16 ungdomar för sommarjobb i sommar (med avtalsenlig lön och justa arbetstider). I första hand valde jag ungdomar med utländska efternamn. Diskriminering? Vet inte, jag var ju tvungen att ha någon urvalsmetod. Jag tror att det skulle vara väldigt lönsamt för samhället om kommuner och näringsliv samverkade för att ge alla ungdomar sommarjobb.

Nå, utifrån detta kan man fundera på utanförskap, ungdomar som begår brott och ungdomar som ligger hemma på soffan hela sommaren. Man kan också fundera på vad som är viktigt inför nästa val eller så kan man tycka att jag pratar strunt. Du bestämmer.