Perfekt väder!

Idag är det perfekt väder. Om det bara slutar regna alltså för då kan jag tillbringa dagen med att ta igen två dagars förfall på träningsfronten. Ja, jag cyklade visserligen några mil igår men det var mer "fincykling" än träning. Nä, istället hängde jag backstage efter Prideparaden, drack rosé och skröt för piratpartiets ordförande om hur mycket jag tränat inför den utmaning som jag antagit från henne. Dessutom anslöt sig Maria Abrahamsson på stående fot. Maria spetsade dessutom med att lova att springa i svart kostym, det lovar inte jag!

Pride är över och man kan konstatera att om man vill ha en vädermässigt fin vecka i Stockholm bör man planera efter när Pride går av stapeln. Det är alltid fint under just denna vecka. Nu är det dock över och vardagen tar vid. Jag har en vecka kvar av semestern men det blir ändå lite jobb. Planera, skriva och städa inför jobbavslut. Åh, det ska bli så roligt att börja på nytt jobb.

Men på tal om Pride igen. Festen har förvisso varit full av folk men det har varit något som saknats. Skulle också gärna vilja veta hur många "turister" som betalat Pridepaketet när dom gått in på området? Många ur den gamla Pridefamiljen har så klart i solidaritet gjort det och därmed subventionerat safarit. Det känns lite småkonstigt. Särskilt som en del människor missbrukat öppenheten och att det varit gratis till att kränka de personer som festen i första hand vänt sig till.

Dessutom har (hbtq-)ungdomar effektivt stängts ute från den öppna festen. Det känns inte bra. Det borde vara rimligare att stänga in alkoholförsäljningen än att stänga ute ungdomar från festen. Ska bli spännande att följa utvärderingen, långa listor med plus och minus. Hur som helst så var det tydligen 45000 personer som gick i den 6 km långa paraden igår. 450 000 människor tittade på. Det är stort och det kanske till sist är det som räknas.

Uttråkad

Jag är uttråkad och inte ens Prideveckan har kunnat bota detta. Gårdagens traditionella bubbelkväll var så klart trevlig som vanligt men jag behöver mer. Det är nog dags att börja jobba, återgå i tjänst helt enkelt. Fem veckor kvar på det gamla jobbet sedan är det dags för det nya.

Idag är det prideparad. Jag har inte bestämt mig om jag ska gå. Hur som helst hoppas jag att det ska bli en fantastisk parad. Det hoppas jag verkligen.

Almedalsveckan + goes Stockholm

Idag börjar Prideveckan. Själva festen drar väl egentligen igång först på onsdag även om dom riktiga entusiasterna säkert inte kan vänta tills dess. Men, Pride är väldigt mycket mer än fest, glitter och glamour. Det är klart, stan gör sitt bästa för att glittra redan idag. Det är väldigt fint med alla flaggor och glam som klär stan.

Det finns fortfarande en massa folk som tycker att det är illa att Pride intar stan. "Det är bara sex och sex och man undrar varför stan ska behöva upplåta plats åt eländet". Men, förutom att det är fel i största allmänhet så borde folk bemöda sig att titta in på programmet så skulle man snabbt upptäcka att det är så mycket mer. Faktum är att Pride är det närmaste Almedalsveckan som vi kommer i huvudstaden. Och då menar jag den goda sidan av Almedalen, det vill säga massor av seminarier och föredrag som bara pågår och pågår.

Som vanligt håller seminariedelen till mitt stan, på kulturhuset. Det är fint. I år är dock även festen öppen för alla. Hela partajet hålls i Kungsträdgården vilket betyder att du som funderat på vad som pågår bakom dom höga stängslen kan gå förbi och delta utan att det kostar något extra.

Så du, kolla programmet här ovan. Delta på ett spännande seminarium. Ta en öl eller en läsk i Kungsan. Titta in i ett av utställartälten. Ta en sväng om. Lyssna på en konsert. Gå på en gudstjänst. Var glad och tacksam för att det bjuds in till en fantastisk vecka med inte bara lite utan mycket av allt. Det finns egentligen bara en sak att tillägga:

HAPPY PRIDE

Jag är inte pryd men...

Alla har väl vid det här laget läst och förfasats över utslaget från Länsförsäkringar i ärendet om två tjejer som kysstes i t-banan och åkte på däng. Om inte så kommer här en kort sammanfattning: Två tjejer på väg hem från krogen kysser varandra. Kille blir provocerad och börjar filma med mobilkamera. Den ena tjejen ber honom låta bli och när han inte gör det slår hon kameran ur hans hand. Tjejen åker på spö och nekas sedan ersättning från Länsförsäkringar eftersom hon uppträtt provocerande

Okej, Länsföräkringar hävdar så klart att det provocerande beteendet handlar om att tjejen slog kameran ur handen på snubben och så kan det så klart vara. Tjejen som antagligen är van att särbehandlas i den heteronormativa världen tolkar det som om det är kyssen i sig som Länsförsäkringar syftar på.

Jag vet inte vad som är rätt i ärendet men om Länsförsäkringar talar sanning så är bolaget i sanning ett föredöme. Att man är så könsblind att man inte ens kan förstå varför den drabbade skulle kunna "misstolka" svaret. Snabbt som attan ändrar man sig. Dom rosa pengarna prasslar allt för frestande för att man skulle kunna göra annorlunda. (Bli inte förvånade om LF är sponsor av Pride inom kort).

Frågan ger dock moralister av alla färger en chans att komma ut. Malin Sive i Expressen gör ett superbottennapp när hon i princip ger Länsförsäkringar rätt i den mening som man förtvivlat försökt tvätta sig ren ifrån. Alltså, jag är själv lite pryd. Jag tycker att grovhångel bör ske privat eller i nödfall i baksätet på en taxi på väg hem. Men, det är vad jag tycker och det ger mig så klart inte rätt att spöa upp någon. Tvärtom så skäms jag lite för att jag är så pryd...

Skärpning Expressen!

Det regnar inte på min parad

Idag är det Prideparad i Stockholm. Vädret är så där. Jag hoppas det klarnar upp om ett tag, det brukar vara trevligt med parad. Jag tänkte gå med en bit men i år ska jag kolla lite också så jag hoppar väl in efter hand. Det blir den rödgröna sektionen för mig.

Igår var jag på det traditionsenliga cavapartyt, fredagen på pride är liksom vikt för det. Lika roligt varje år. 45 personer på en terrass och en himla massa rosa bubbel. Träffade trevligt folk och som vanligt och drack för många glas (som vanligt).

Ja ja, kvällen slutade inte i Prideparken som planerat utan istället på en krog på söder. Det var inte meningen men det där med intima samtal som liksom bara flyter på och som det inte finns någon ände på. Det är roligt och spännande, man vet liksom aldrig vart det slutar. .. Nåja, diskretion är en hederssak!

Alla goes queer?

Jag vet inte om det är en "synvilla" eller bara en förhoppning men min känsla är att dagens ungdom är bra mycket mer tolerant mot minoritetsuttryck än vad man varit förr. Det är klart att det alltid finns extremister och trångsynta människor men det känns väldigt omodernt att vara tillexempel homofob eller för den delen rasist. När det gäller just frågan om sexuell läggning så tycker jag att fler och fler unga helt enkelt bara utgår från människor.

Det där var inte möjligt när jag var tonåring. Alltså, man var homo eller hetro och helst det senare. En homokompis var väl lite hett att ha om man umgicks i rätt kretsar men där var det stopp. Därför förstod jag nog inte vad det var fråga om första gången det hände mig.

Jag var väl 19-20 år och jag var på krogen med en tjejkompis som jag ofta hängde med. Det fanns en snubbe i baren som uppenbart tyckte det vore väldigt spännande att umgås med oss. Vi drev det där ganska långt, min kompis och jag, och lät honom tro att han faktiskt hade en chans. Han blev mer och mer patetisk i sina försök och till slut tyckte vi väl synd om honom och lät honom förstå att vi hade nog av varandra och inte var intresserade. Det där var ju inte sant för vi hade ju inte ens tänkt tanken. Först när vi stod på trappan utanför krogen blev det allvar och vi visste inte alls vad vi skulle göra med det.

Det blev så klart inget av men långt och länge efter fanns den där spänningen kvar. Vi umgicks och hade det trevligt och vi pratade om det då och då. Lika osäkra båda två. Jag måste nog erkänna att jag fortfarande ångrar mig lite grann.

Idag kan jag konstatera att jag nog är en ganska trist hetro men å andra sidan är jag en mellanålders singelkvinna med tonårsbarn så egentligen har jag inte längre råd att vara kinkig. Idag ska jag gå på VIP-invigningen av Pridepark - även om jag inte hittat min +1 som det står på inbjudningskortet.

Krig

Hade tänkt skriva om krig idag. Om det faktum att Sverige är i krig och att trots att de flesta länder nu verkar vara på gång att dra tillbaka sina militära styrkor så vägrar den svenska regeringen ens prata om att det. Så var det det där med Wikileaks. Strategin har fullständigt krashat.

Sedan vaknade jag till nyheten att Mona Sahlin befinner sig på besök i Afghanistan och tappade lite styrfart. Jag har diskuterat med mig själv om vad jag tycker om det och kommit fram till att jag förstår varför hon gör det och hoppas att hon kommer hem med det beskedet som de flesta förutom vår egen bombhöger nu verkar ha insett. Vi kan inte med militärmakt tvinga fram demokrati i något land, inte heller i Afghanistan.

Nåja, då får jag väl blogga om något annat. Funderade ett tag, eftersom det är Pridevecka, att prata ännu mera sex. Det ger i alla fall många träffar på bloggen. Sedan rann tiden iväg så jag lämnar en cliff-hanger. Senare i veckan kommer Alla ut. Jag lovar.

Den svenska synden?

Läser i aftonbladet om den hemliga lesbiska staden i Norrland. En stad med 25 000 kvinnliga invånare. Tänk att man lyckats hålla staden hemlig så länge. En av norra Sveriges största städer.

Jag funderar också på återväxten. Det måste ju ändå födas barn av bägge könen i staden? Eller hur funkar det egentligen? Är det bara inflyttade? I så fall måste det ju alla försvunna kvinnor kunna återfinnas i staden. Är det så att man varje fredag har en Pride-parad. Hur funkar det i förhållande till resten av landet. Ingår dom i det kommunala utjämningsstödet????

Nä, jag fattar faktiskt inte.

Bekännelse

Det har tagit mig lång tid att komma så här långt men nu känner jag att jag har bearbetat det så pass väl att jag kan berätta om det. Det är tungt men jag vet att sanningen måste fram. Jag vet att jag kommer att komma igen och att jag kommer att få min revansch!

I somras sjöng jag Singstar. Ja, nu kanske du tror att det är själva bekännelsen. Så är det inte - inte ens att det var inför offentligheten. Själva bekännelsen ligger i att jag sjöng Life on Mars - och förlorade. Ja, första omgången vann jag. Det var den när jag sjöng mot min vän Stentorp. Sedan blev jag utmanad av en liten snorunge som hade mage att vinna över mig i en Bowie-sång. 70 poäng, vilken neslig förlust.

Nedräkning

Så är det då en vecka kvar av semestern. Som jag mår just nu skulle jag behöva minst tre veckor till. Jag vet inte om det är sviterna efter en hård vecka eller om det är en släng av influensan men jag har verkligen ont överallt och nyser och hostar och är så trött så trött. Detta trots att jag skippade paradpartyt igår och åkte hem redan kl 18. Visserligen har jag slarvat med maten men jag har tränat nästan varje dag så jag borde faktiskt inte må så här. Idag ska jag städa i parken, sedan är det klart, det känns bra!

Paraden var annars som vanligt fantastisk. Jag brukar variera mellan att gå med och att titta på och det är lika roligt vilket som. I år var jag lite ambivalent vilken sektion jag skulle välja i men det blev partisektionen. Som kompromiss dekorerade jag mig i grön-vitt. Före paraden träffade jag fotbollssektionen och de såg lite nervösa ut. Efteråt däremot så var dom lyckorusiga och glada. De applåder de möttes av visade att beslutet att gå med var riktigt.

På tal om grön-vitt föresten. Du har väl hört om det kommande samarbetet mellan Barca och Bajen? Inte? Då har du inte hört om arbetet som inletts för att få Zlatan att välja Bajen som hemvändarklubb om några år heller? Ok - vi skickade en agent till USA. Du kan läsa om det här!

Nu räcker det

Läste att Henke lägger av nu. Det tycker jag är bra. Någon gång är det dags att ta sin Mats ur skolan och gå vidare. Jag bloggade om det för ett tag sedan eftersom jag tyckte det var dags redan då. Tack Henke för alla fantastiska fotbollsminnen.

När dottern åkte på festival i somras såg jag i programmet att The Stranglers skulle spela. "Kan ingen dö med värdighet" kommenterade någon då. Lite så är det, man måste veta när det är dags att lägga av.

Utanför mitt fönster regnar det. Det känns inte bra eftersom det idag är Prideparad. Efter paraden ska jag åka hem. Jag ska alltså inte partaja i parken ikväll - jag orkar helt enkelt inte en kväll till. Det gäller att veta när det är dags att lägga av.

Det går fort utför

Efter att nästan ha levt efter straight edge-principer under sommaren har jag väldigt hastigt hamnat i ett svart hål. Två kvällar i Pride-park räcker liksom och då är det ändå två kvar. Känner mig extremt okoncentrerad idag men är väldigt glad att jag tog cykeln hem så jag piggnade till lite grann.

Igår kväll var det schlagerkväll, inte riktigt min smak men det är väldigt mycket glädje i luften. Sötast av alla var den norske Eurovisionvinnaren Rybak i sin sjömanskostym. Söt som socker. Tyvärr glömde jag som vanligt kameran men ni får tro mig på mitt ord. Ikväll är det 90-tals kväll, det kan gå hur som helst. Har ännu inte bestämt om jag ska gå, vi får se.

Fredagen bjuder också till mingel både här och där. Det är gårdsmingel vid Zinken och det traditionella cava-minglet på Götgatan. Om jag är effektiv hinner jag med bägge. Måste dock ta mig för att springa innan dess.

Föresten, jag kör en låt som jag tycker är bättre än schlager:

Vad är det vi äter?

I morse gick jag till min lokala butik för att köpa mjölk som saknades till frukosten. Min vana trogen valde jag den ekologiska mjölken som är "standardmjölk" i min butik. Med det menar jag att den icke-ekologiska mjölken är den som står på lilla hyllan och den ekologiska är den som står i den stora vagnen på golvet. Jag brukar ofta fundera på vem som faktiskt tar beslutet att välja den ickeekologiska mjölken, för i detta fallet blir det verkligen ett beslut.

Denna tanke tog mig tillbaka några veckor till mitt besök på Gotland. Där kunde man välja på ekologisk mjölk och mjölk från Gotland. Konstigt val tyckte jag. Vi pratade om det och funderade på vad skillnaden var. Tillslut fick vi veta att den ekologiska mjölken, förutom de krav som ställs när det gäller foder och sånt antar jag, hade varit på fastlandet och vänt! Va? Då blir man lite fundersam. Samma sak kunde man se när jag var i Göteborg. Där kunde jag välja på eko-mjölk eller mjölk från västkusten. Där är kanske valet lättare för mjölken inte behövt åka lika långt antar jag men jag kan ju inte vara säker.

Jag gillar att handla ekologiskt och närproducerat. Det är inte lätt när man bor i Stockholm. Eller, visst finns det en massa ekologisk men det är väldigt ont om gårdsbutiker, egenplock och liknande. Det tycker jag är tråkigt för jag vill ha sker som smakar och ger näring. Det är roligare så.

Roligt är det också med Pridefestival. Jag blir glad att se regnbågsflaggan på bussar i Stockholm och utanför Dramaten. Jag ska dit och "jobba" snart och det ska bli kul som vanligt. Kommer du ihåg denna låten?

Besvärjelse

Idag invigs Pride och självklart borde jag skriva några rader om det. Det finns säkert en massa att säga om väder och vind och vad vet jag. Regeringen har säkert hittat på något tok som man borde kommentera. Ni får förlåta mig men idag utbrister jag i en besvärjelse istället.

Pride och hyfs

Jag har lämnat Bajen Fans. Jag är fortfarande Bara Bajare, Bajenflicka, Bajens vänsterflank och en massa andra saker. Jag håller helt enkelt på Bajen och jag älskar mitt lag men jag har som sagt lämnat Bajen Fans.

Varför då detta? Jo, igår kväll kom ett meddelande från föreningen där man kräver att Hammarby IF drar sig ur medverkan i Prideparaden i Stockholm. Jag mailade avsändaren för att ta reda på om kravet var beslutat i styrelsen och det var det tydligen. Ordföranden i föreningen hävdar att det inte har något med homofobi eller egentligen med själva budskapet at göra utan att man anser att Bajen ska stå utanför politiska ställningstaganden.

När jag fick höra att Bajen i år tänker gå med i paraden under Grön-Vita fanor blev jag stolt och glad. Det kändes som ett stort framsteg att två av landets största idrottsföreningar tagit ställning för acceptans och mot diskriminering (även AIK kommer att vara med). Det är lång väg att vandra innan man tagit itu med homofobi i omkädningsrum och på läktare men paraden är ett steg på vägen. Därför blev jag ledsen när jag fick mailet från Bajen Fans. Att det skulle vara fråga om politik är bara trams. Att acceptera folk som dom är, att acceptera människors sexuella läggning är nämligen inte politik. Det är vanlig hyfs!

Jag - en tant

Idag tänkte jag skriva något initierat om rasism och diskriminering. Läste i stora morgontidningen om hur restaurangägare i Kina fått underteckna kontrakt att inte servera svarta (hittar inte länken). Läste om hur personer från Nigeria som bor i Kina förutsätts vara droghandlare och därmed riskerar olika typer av represalier.

Sedan insåg jag att inget var nytt under solen. Det är samma rasism som vi alltid sett genom historien, nutid och dåtid. Jag fortsätter min quest att säga emot så gott jag kan. Någon gång måste det ju bli förändring?

Nej, istället ska jag gnälla lite över det faktum att jag nog är lite tant. Efter en helg av vin och grill på torsdagen, pridefest på fredagen och parad på lördagen är jag stel och har ont överallt. Det är för hemskt att inte klara en helg längre. Det är ju inte så att jag varit ute hela nätterna och raglat hem på morgonkvisten. Herre gud, hur gick det till när man gick nästan direkt från efterfesten till jobbet? Hur kom det sig att man blev insläppt på jobbet överhuvud taget?

Nu ska jag ut och springa och se om jag kan skaka loss lederna. Sedan ska jag utöva den idrottsgren som jag är bäst på nämligen läktarfotboll. Dagens match är Bajen - Ljungskile, hoppas vädrets makter ser till att ge oss uppehåll mellan 18 och 20.

Over and out!

Stockholm kommer ut

Det var färgglatt idag, och massor av kärlek i luften.


Stockholmarna verkade ha gått man ur huse, jag har varit med i paraden i flera år och jag hävdar att även publiken slog rekord i år, i alla fall på söder.

Det var verkligen folk överallt, och det var många glada människor som dansade till musiken från alla parad-bilar.

En del behövde inte trängas utan hade första parkett och deltog på sitt sätt.

Idag var Stockholm draperat i regnbågar, vackert var det och stolt blir man.

Paradbilder

Lite regn stoppar inte en Pride-parad. Oj vad härligt! Det tog en timma innan paraden var framme vid Slussen. Först kommer alltid Dykes on bikes, i år var de ovanligt många.

Någon halvtimma senare kom "min" mer politiska sektion. Jag gick med till Zinken och sedan tittade jag vidare på paraden. Bilden nedan är inte från min sektion men jag gillar mångfalden.

Dagens sagolika parad innehöll verkligen något för alla. 80 000 personer sägs ha gått med i tåget och det var mycket trångt vid sidan av.

När klockan var fem orkade mina fötter inte längre så jag tog T-banan hem. Då hade paraden varit igång fyra timmar redan.

Nästa år hålls Europride i Schweiz, här är deras delegation.

Jag - en fag hag!

Jag bodde i mina yngre tonår mest hemma hos min kompis M. M är ett år äldre än jag men trots sin ringa ålder hade egen lägenhet. Att han bodde i egen lägenhet berodde på att han valt att gå på gymnasiet i grannstaden och inte ville pendla. Istället blev det jag som pendlade till hemstaden. Det var ett arrangemang som passade oss båda. M var min musikgruru som lärde mig allt jag behövde veta om rock´roll. Jag var hans alibi.

M var väldigt populär bland flickorna. Dock var flickorna aldrig särskilt poppis hos M, han hade nämligen andra intressen. Så, vilket praktiskt arr att ha mig i närheten för att förvirra.

Efter tonåren har det flutit mycket vatten under broarna. M och jag har umgåtts big time och skiljts åt long time men på något sätt har vi alltid funnits där för varandra. Långa rödvinsnätter på Tre Backar, galna kvällar på RFSL-huset, stora och små konserter, hjärtesorger, liv och död. Han är min bästa barndomskamrat.

I går kväll pratade jag med M i telefon. Han var glad i hatten och lite knäckt över att stå mitt i Schlager-eländet på Pride (Ms make H älskar så klart schlager). Vi bestämde att om den där festen för punken 30 år blir av ska vi gå (M bor inte längre i Stockholm så sådant måste planeras). Men, innan vi kommer så långt ska jag gå på fest med M och H och många fler i kväll, sen ska jag återuppleva den gamla tiden - som fag hag på Pride.

In the name of love

Så är det äntligen dags. Europride inleds med allsång på Skansen. Folkligt, festligt och vanligt. Jag antar att syftet är att lyfta fram "radhusbögen" och det är väl bra. Annars har försnacket som vanligt handlat om den "rosa ekonomin", det vill säga alla rika homosar som spenderar pengar i Stockholm under prideveckan. Som om kärleken måste rättfärdigas med ekonomi eller vad då?

Idag handlar det lite om mångfald och "komma ut"-processer också. I allmänhet är det positiva nyheter men idag är det två riktigt tråkiga som fastnar. Den ena är en rapport om att antalet hatbrott ökar och att Kd:s representant i SL:s styrelse protesterar mot regnbågsflaggor på bussarna.

Herre gud kunde vara ett relevant utrop i det senare sammanhanget! Jag är sååå trött på intolerans. Själv blir jag både glad och stolt när jag ser regnbågsflaggor över hela stan. Jag blir också glad när jag talar med mina tonårsdöttrar om dessa frågor. De tittar på mig som om jag inte var riktigt klok. För dem är tolerensen självklar, det ser ljust ut för framtiden.

Samtidigt, kampen mot hatbrott är viktig just nu. Rätten att älska den man vill och manifestera det är självklar för mig men inte för alla. Kampen för politiska fri- och rättigheter måste gå vidare till exempel kampen för könsneutralt äktenskap. Prideveckan kommer säkert att bjuda på ett eller annat utspel i den riktningen.

Själv tänker jag fira kärleken i största allmänhet. Så till alla er som har längtat och kanske just nu funderar på att komma ut: ha en underbar Pridevecka! IN THE NAME OF LOVE!