Just idag är jag stark

Idag vaknade jag och kände mig ovanligt stark. Nästan ingen smärta i foten, hyfsat utvilad och ganska glad. Inga 100%-are men som mellanålders kvinna i dålig form får man vara nöjd ändå. Känner att det börjar spritta och att jag är redo för att förbereda mig för mitt träningsläger. Om jag ska orka med (minst) två pass om dagen måste jag nog ha liiite bättre flås än idag. Har jag tur kan jag börja cykla om någon vecka och det skulle ju vara en stor bonus. Håll tummarna för att det inte kommer mer snö och att halkan ger med sig.

Kanske hänger den där sköna känslan som jag har idag ihop med att jag lyckats med det omöjliga. Jag har fått en tid hos bilprovningen sista dagen på månaden och dagen före min bil beläggs med körförbud. Det är första gången den ska hälsa på hos bilprovningen så det vore ju försmädligt om jag hade missat det. Igår när jag gick in på webben för att chansa på att få en tid så blev jag så glad så glad. Där har försäkringskassan något att lära kanske.

Kanske hänger min glada känsla ihop med något helt annat. Kanske är det bara vår i luften. Snart är det dags för fotbollsäsong och då får vi sjunga ut igen. Igår var jag på teater med min yngsta. Musiken var kanon, direkt hämtad från mitt 70-80-tal. "If the kids" i sitt rätta element, inte reklam. Föreställningen heter Top boy och handlar om en fotbollshuligans resa in i våldet. Har du chansen, se den!

Matkris, svältkris, finanskris och stackars bönder

Hörde på radion i morse att svälten i världen ökar. Fler och fler fattiga människor har allt svårare att äta sig mätta varje dag. Du kanske kommer ihåg att det pratades en hel del om det för något halvår sedan. Undrar du vad som hände sedan? Kanske levde både du och jag i förhoppningen att svälten var över.

Nej, det som hände var att den rika delen av världen drogs ner i en virvel av finanskris. Plötsligt fick vi bonusar och arbetslöshet och förfallna lån i vår egen del av världen att prata om. Självklart är det svårt för fattiga människors lidande att få utrymme i den mediastormen. Svälten försvinner dock inte. Matkrisen fortsätter.

Hörde föresten på radion i morse att EU ska stödköpa mjölkprodukter från mjölkbönder inom unionen för att lägga på lager.

Radikala extremister

Läser i tidningen att delar av Rosengård i Malmö har "radikaliserats". Det ska innebära att fler kvinnor (tvingas) bär(a) slöja och att skäggen blir fler. Integrations och jämställdhetsminister Nyamko Sabouni är bekymrad.

Samtidigt växer antalet religiösa privatskolor i vår avlånga land. Kanske dags att ta sig en funderare!

Pelotta mig

I helgen köpte jag nya skor och samtidigt provade jag ut så kallade framfotspelotter. Jag har ju haft väldigt ont i ett halvår men med dessa enkla hjälpmedel känner jag ett hopp växa. Några tior extra på Intersport och plötsligt kan jag gå ganska långt utan att jag behöver ha foten i ett isbad efteråt.

Igår fick jag ett erbjudande som jag antagligen inte kan säga nej till nämligen att åka till Portugal på en träningsvecka i slutet av februari för nästan inga pengar alls . Bara jag och för min skull. Inga ungar, inga plikter, bara en jädra massa träning.

Om foten håller kanske jag skulle kunna....

Saved by the Clash

Hade tänkt skriva om kaoset på försäkringskassan, läkarnas farhågor med Reinfeldts vårdval och de kommande höjningarna av avgiften till a-kassan. Istället började jag morgonen med en genomlyssning av Lily Allens version av Straight to hell så som den publicerats på min gode väns blogg. Fortsatte med en annan version. Genialt och jag kan inte annat göra än att hålla med.

Go straight to hell boys!!!

Island igen

Det är oundvikligt, jag bara måste återvända till Island. I förrgår utlyste regeringen nyval. Valet ska hållas i början av maj. Kanske spelar det in att statsministern har cancer och att sossarnas partiledare och tillika regeringskoalitionspartner lider av samma sjukdom men den främsta anledningen torde vara de protester som folket ställt till med.

Krisen djupnar och isländarna får gå från hus och hem. Det där vet du redan. Det du kanske inte visste är att det bildats en folkrörelse på Island under namnet Nya tider. Folket kräver reformer, mindre girighet och bättre välfärd. Igår demonstrerade var 50:e islänning i Reykavik.

På mitt jobb svarar jag ofta i telefon. Ibland är ilskna typer som ryter att "socialismen har ju inte fungerat som samhällsmodell någonstans". Kanske det, men det har inte kapitalismen heller! Det är väl ganska uppenbart. Jag vet att jag drömmer och jag vet att jag är idealist med höga förväntningar men tänk om Island nu kan visa vägen till ett nytt folkhem. Det första landet i väst som var på väg att krascha kan bli ett föredöme om folket får vara med från början.

Revolution underifrån är den enda revolutionen som är värd någonting.

Förändringsdags

Nä, man kanske skulle ta sig ut där ute. Det går ju inte att tillbringa hela livet med att pendla mellan lägenheten, politiken och jobbet. En mellanålders kvinna som jag borde ju vara där ute och spana. Känner mig lite busig men här blir liksom inget gjort. Hörru, börjar det inte bli dags för lite förändring?

I mitt hus där jag bor

Jag bor i en förstad till Stockholm. Från min port till tunnelbanenedgången tar det två minuter att gå. På torget utanför mitt fönster finns en ICA-butik, en kiosk, en pizzeria, en "sportbar", en frisör och en fotvårdare. I mitt område är cirka 60 % av de boende över 65 år och 100 % av bostäderna är hyresrätter byggda på 50-talet men i det nybyggda grannområdet är majoriteten av innevånarna under 40 och höginkomsttagare. Området är ganska etniskt segregerat men det börjar bli bättre.

Mitt hus har två portar och fyra våningar. På varje våning finns fyra lägenheter. Vi har ingen hiss. Det finns alltså 16 lägenheter i min port, jag bor högst upp och längst bort. Jag är en ganska social typ så ibland tar det tid att komma hem. Vi har det trevligt i mitt hus. Vi pratar med varandra, vi planterar blommor utanför porten och vi hjälper till när det behövs. Igår bytte jag en byrå mot ett tv-bord med en granne. Trots det känner jag ingen.

För ett och ett halvt år sedan hade vi stambyte i huset. En av våra mer udda grannar, en trevlig äldre herre som bodde på bottenvåningen klarade inte av att behöva flytta ut under de veckor som jobbet skulle pågå. Några dagar före flytten skulle ske lade han helt enkelt näsan i vädret och kilade vidare. Det var byggjobbarna som hittade honom.

För några dagar sedan stod det en flyttbil utanför vårt hus. Hm tänkte jag, det är väl ändå ingen som ska flytta/flytta ut. Det var det heller inte utan det var den buttre lille farbrorn på en trappa som helt enkelt hade somnat och sedan glömt att vakna. Det var hans barnbarn som var där för att tömma lägenheten. Märkligt, jag hade ingen aning om att han hade barn, än mindre barnbarn trots att vi pratat med varandra så många gånger.

Bägge dessa män som somnat in i sina sängar i vårt hus hade bott i huset sedan det byggdes 1953. Vi har fortfarande fem urinnevånare kvar. Det är bra!

Det kokar på Island

För några år sedan var jag på Island i tjänsten. Jag jobbade för VSG i Nordiska rådet och hade förmånen att åka lite hit och dit. Väl på Island blev vi hämtade i en Jeep av Steingrímur J. Sigfússon som körde oss direkt till Blå Lagunen. Det var mars och i luften yrde snön. Det var en häftig upplevelse att simma ut i den "varma källan" mitt i vintern (egentligen består Blå lagunen av spillvatten från fabriken intill...).

Nå, efter denna inledning blev vi guidade genom Reykavik och dess storstilade arkitektur. Fantastiska villor med utsikt och yta. Hela stan utstrålade verkligen flärd och nästan Stureplan. Hemma hos Steingrímur blev vi bjudna på gravad haj och brennevín, inget jag rekommenderar

Nästa dag fick vi åka på en tur med samma guide i samma Jeep. Det var fantastiskt att se geisrarna och spännande att lära om Isländsk historia och kultur. Vi fick bland annat lära oss om det första tinget som hölls på Island. Islänningarna själva berättar gärna om Island som den nordiska demokratins vagga.

Nu kokar det på Island. Demonstrationerna avlöser varandra. De där villorna byggdes av luft och Island blöder. Kan man kalla det revolution om folket tvingar fram ett nyval? Den tyngste kandidaten att efterträda den nuvarande presidenten sägs vara en viss Steingrímur J. Sigfússon. Han hade synpunkter på utvecklingen för länge sedan. Läs om det här.

Kulturtant

Vet inte om jag har berättat att ett av mina "bevakningsområden" på jobbet är kultur. Ja, egentligen är det så klart kulturpolitik jag ska bevaka men ändå. Jag är inte så himla kulturell av mig, eller i alla fall inte i den bemärkelsen att jag har koll på alla företeelser och personer och utställningar och konstformer som finns. Självklart uppskattar jag upplevelser från film via fotboll till dans och rock´n´roll men så kallad finkultur är inte min kopp te.

I vår ska jag dock gå på teater. Det är givet. Det finns vissa saker som jag bara inte missar. Det bara måste bli av. Uppsättningen heter Rock´n´roll suicide och sedan kan du själv räkna ut resten. Låtillustrationen blir dock en annan som bara måste spelas idag. Det känns som om något är på gång och att ljuset hänger kvar lite längre i luften.

Twittrar du?

Vi pratade bloggande idag på jobbet. Hur många besökare har du? Vem kommenterar? Vem länkar? Var pingar du? Det är twitter och twingley och hit och dit.

Jag har med berått mod struntat i att lägga in en besöksräknare på min sida. Jag har ingen aning om det är tre eller 300 som tittar in. Min magkänsla säger mig att sanningen ligger närmre det förra än det senare. När jag funderade på besöksräknare så kom jag till slutsatsen att antingen får jag prestationsångest för att jag har för många besökare eller så blir jag så ledsen för att jag har för få så jag struntade i det.

Hur som helst får du gärna säga hej när du smiter förbi, för det är bra för mitt ego.

I övrigt förbereder jag mig för kvällen då jag ska få utstå en hel del tjat från min fjortonåring. Och du, dom säger denser inte dancer.

Jag tvivlar inte en sekund

CIA-flygningar, utlämnande av flyktingar till tortyr, brott mot mänskliga rättigheter. Anna Lindh var inte ensam.

Jag har inte läst boken ännu.

Jag tvivlar inte en sekund.

Aftonbladet
Expressen
SR

Är lite stressad just nu. Döm själv så hörs vi senare.

Smått och gott och en förhoppning om eld upphör

Har just tagit ut frallorna från ugnen. Två av tre (en inlånad) tonåringar ligger och sover. Den tredje har just givit sig av till kyrkan! Hon går på konfirmationsundervisning och jag är otroligt imponerad av hennes ihärdighet. Ingen i familjen är med i kyrkan och inget av mina barn är döpta så det är verkligen helt hennes eget intresse. Jag vet att hon inte gapar och sväljer utan ifrågasätter, det tycker jag är bra.

Annars är det sportsöndag idag. I den bästa av världar skulle jag dragit på mig löparskorna eller åtminstone tagit ut den nya fina cykeln på en tur. Inget av det känns dock helt bra. Löpningen är utesluten på grund av den onda foten och cykeln får nog vänta tills det är lite varmare ute. Jag ska dock hinna ut på en långpromenad, det är nödvändigt.

Resten av sportsöndagen går i teorins tecken. Idag begår två av våra mest framgångsrika herrlag VM-matcher. Dels är det fotsättning efter gårdagens kross i handboll (idag blir det inte lika lätt!) men dessutom inleds bandy-VM. Sverige spelar mot Finland och matchen spelas i Västerås. På tisdag spelar Sverige mot Norge, den matchen går i Solna - kanske skulle man ta sig dit. Just nu är det slalom på TV och det vore enkelt att bli fast framför TVn hela dagen. Nej nu får det vara nog, måste ut i det grå diset.

**********************

Ensidigt eld upphör i Gaza. Det är så klart bra om bombningarna slutar men jag är inte hoppfull. I skrivande stund, när vapenvilan är mindre än 12 timmar gammal, har den redan brutits av bägge parter. Jag lyssnade på några intressanta analyser av läget på radion i morse. Jag tipsar dig att göra det samma. Eftersom programmet fortfarande pågår finns ingen lyssnarlänk men du hittar programmet här. Lyssna gärna också på konflikt, alltid intressanta analyser. För övrigt blev jag något chockad av att lära mig att av Gazas 1,5 miljoner innevånare är 1 miljon barn.

Å de e löööördag morgon

Ute skiner solen. Himlen är blå och det är isande kallt. På med underställ och ut i ljuset tänker man ju då. Jo tack. Igår gick jag milen hem från jobbet och idag sitter jag här med en svullen fot. Jag vill ut och träna eller åtminstone ut och gå men detta duger inte. Om det finns något tips därute tar jag tacksamt emot. Ska göra ett försök med nya skor och fortsätta knapra diklofenac (eller hur det nu stavas) men sen vet jag inte.

Eller jo föresten. Idag ska jag faktiskt hämta min nya cykel. Det är dock lite för kallt för att kunna ge sig ut på vägarna ordentligt, i alla fall när man är en transportcyklare som jag. En liten sväng blir det ju ändå så jag får väl vara glad åt det lilla.

Det finns fler skäl än ljuset ute att ge sig ut från lägenheten. Ett av dom är så klart ljuset inne. Nu när glada julen är slut och så och solen börjar skina in genom fönstret ser man verkligen hur dammigt det är. Dags för vårstädning, men inte idag...

*******

Även om jag skriver ett glättigt inlägg om ingenting fotsätter övergreppen i Gaza, det kan du läsa om här. Du kan också vara med och protestera mot kriget, var och när kan du se här.

Fred NU!

Med tanke på alla självutnämnda profeter och tokskallar hade jag tänkt lägga ut något från Life of Brian idag. Det kändes relevant.

Dessa känns ännu mer relevanta. Jag vet att den senare har lite taskigt ljud men om du var där så sjunger du med ändå.

Nej nu jävlar

Jag har sagt det förut.

Nu räcker det!

Jag sällar mig till FN:s generalsekreterares ursinne! Israel har idag bombat UNRWAS högkvarter i Gaza. Under hela konflikten har Israel hävdat att man skjuter mot civila mål för att Hamas-aktivister gömmer sig bland civila. I UNRWAS högkvarter fanns tonvis med humanitär hjälp men knappast några terrorister. Ytterligare ett sjukhus står också i brand!

Självklart har Israels fega regering inte undertecknat konventionen om Internationella brottmålsdomstolen men till skranket ska dom, på ett eller annat sätt!

Nu räcker det!

Aftonbladet
Expressen
SvD
DN
SR

Reinfeldt med röd näsa

Sitter och lyssnar på partiledardebatten och häpnar. Ja, du vet ju att jag är vänster men nu handlar det inte om det utan om retorik. Vem är det som skriver Freddans repliker? (Ja, de är väl förberedda - tro mig).

Först undrar han varför Lars Ohly slutat vara glad. Det gör han samtidigt som de är mitt i ett replikskifte om massakern i Gaza. Lars Ohly ryter ifrån och undrar varför han ska skratta år hundratals döda i ett blodigt övergrepp? Osmakligt av statsministern.

Sedan hävdar han att det är humor när Sahlin talar om varslen och den svåra situationen på den svenska arbetsmarknaden. Sahlin undrar om han tror att de som varslats kan se humorn i det hela? Hur tänkte dom när dom förberedde denna debatt?

Reinfeldt är en clown och nu är det dags för hans side-kick Maud Olofsson.

Bara en väldigt bra låt

Ett nytt liv

Jag vet att det normala är att börja sitt nya liv den första januari. Då ska man ta tag i nyårslöften och vikt och kondition och bättre levene och allt sånt där. Jag har också lovat mig ett bättre liv och det börjar idag. Så nu vet du det.

Ett råd till Henke Larsson

Läser i sportbladet att Henrik Larsson tvekar om sin fortsatta fotbollskarriär. Men kära nån, vad finns det att tveka om? Henke som givit oss så många fantastiska fotbollsstunder, så många fantastiska mål och dribblingar. Minns du målet mot Bulgarien i den där fantastiska matchen 2004? Han låg som ett streck i luften när han nickade in målet.



I Europeisk fotboll är han större än vad jag förstår. Feynooord, Barcelona, Man United och så Celtic så klart. Nyss var han på väg till Frankrike också men som väl är verkar han ha tackat nej.



Med en resumé som denna borde väl Henke ändå förstå att nu är det dags att lägga av!

Nu är glada julen slut, slut, slut

Igår fick jag låna in mina ungars lillasyster för tomtejakt. Mina egna är lite för stora för att tycka det är kul. Även den minsta tröttnade när hon kom till 102...

Krig är inte bra för något!

Krig pågår på många platser i världen. När jag befinner mig på Sergels torg idag kl 13 protesterar jag i första hand mot Israels folkrättsbrott och massaker i Gaza. Jag är arg och förbannad! Men jag skickar också en tanke till alla andra som lider under krigets gissel. Det lilla vackra ordet solidaritet behöver uppvärderas. Gå ut och ta ställning du också!

Tyst protest

Nu vet jag vem han är och jag vet vad han vill. Det känns nästan lite antiklimax för särskilt salig var han inte. Jag gick inte och pratade med honom igår. Något tog emot och jag kanske önskade att han skulle vara lite hemlig. Hur som helst, mannen som sitter utanför mitt jobb vid en marschall med benen i kors heter Jonas Nordgren. Han titulerar sig aktivist och genomför en tyst protest mot FRA-lagen. Han ska sitta där i fyra veckor och jag gissar att han kommer att få blåskatarr.

Det är intressant hur FRA-lagen har tagit fram protestanten i många människor. Folk hittar på de mest speciella sätt att uttrycka sin åsikt. Vi har sett Stekare mot FRA, vi har sett partyprotest på Café Opera(?), vi har sett diverse facebookgrupper och hemsidor, massmail och gud vet vad.

Det handlar om demokrati och yttrandefrihet. Jag kan bara hoppas att detta intresse snart växer också utanför givna grupper och utanför frågor som verkar vara mest fokuserade på den individuella sfären. I EU-parlamentet driver bland andra Eva-Britt Svensson på för en resolution till förmån för Dawit Isaak till exempel. Det handlar också om yttrandefrihet. Meddelarfriheten som urholkas på jobbet, är det något som kan intressera? Solidaritet med folk som lider av total brist på demokrati och mänskliga rättigheter.

Välkommen i kampen!

Så här skriver Jonas på sin facebookgrupp som heter Jag besöker Jonas under trapprotesten v 2-4.

Jag är en medborgare med stark tro på demokrati, mänskliga rättigheter och icke-våld.Staten har i och med FRA-lagen skaffat sig de tekniska förutsättningarna för att kunna kartlägga medborgarnas sociala nätverk och politiska åsikter.Under fyra veckor kommer jag att sitta utanför riksdagshuset hela dagarna, från att ledamöterna kommer till jobbet tills de går hem. Syftet är dels att utrycka min besvikelse över att vårt land styr bort ifrån den demokratiska vägen, dels försöka förstå varför våra politiker låter det hända.Eftersom jag söker en dialog så vill jag inte ha en folksamling med plakat som ropar slagord. Däremot vill jag gärna ha många besökare under aktionen, eftersom det signalerar att det är fler än jag som är missnöjda.Traditionella demonstrationer är väl bra, men jag försöker göra någonting annorlunda för att inspirera och engagera människor./Jonas Nordgren---------------------------------Tills vidare sitter jag vid norra ingången till innergården, inom synhåll ifrån trappan från kl 8:00 till kl 17:00 på vardagar.

Engagemang

Igår när jag efter nästan tre veckors ledighet gick till jobbet satt det en ung man på marken utanför min arbetsplats. Han hade en marschall framför sig och satt på den iskalla, snöiga marken. Visserligen var han väldigt varmt klädd men det såg ändå väldigt kallt ut. Jag slog ned blicken och tänkte, nej jag orkar inte med en olycklig enmansdemonstrant till. Utanför mitt jobb sitter det nämligen inte sällan ensamma personer som hungerstrejkar, hotar, ber eller använder den sista strimman hopp på något annat sätt. Jag får ont i magen för jag vet att jag inte kan rädda, trösta, ordna vad det nu är som behövs.

När jag kom lite närmre såg jag att mannen i fråga var en ganska ung kille som såg både frisk, sund och glad ut. Han log ett nästan saligt leende och sökte inte uppfordrande ögonkontakt. Han hade inget plakat och inga flygblad med krav. Jag blev lite förvirrad men det ska erkännas att jag också blev lättad. Efteråt kände jag dock skam över min brist på engagemang.

På väg hem hade jag glömt mannen men blev snabbt påmind Där satt han med benen i kors i mörkret med sin marschall. Jag blev åter igen lättad när en kvinna gick fram till honom och frågade varför han satt där. En gång till kunde jag slinka förbi men samtidigt ökade mitt behov att vara en av dom som inte slår ner blicken och som ställer frågan. Hur ska jag kunna titta strängt på mina medmänniskor och känna mig duktig?

I morse var han där igen. En man med två hundar gick fram och talade med honom och han såg återigen glad ut och klappade hundarna. Vad ska jag göra? Det ger mig ingen ro. Tänk om han är borta när jag går hem idag. Då får jag aldrig veta varför han satt där. Då får jag gå med skammen att jag var en som vände bort blicken och gick förbi.

Politik är roligt

Efter omräkning visar det sig att Minesotas folk har valt Al Franken som sin senator. Det visar sig att det skiljer 245 röster mellan den konservativa kandidaten och demokraten Franken. Al är kanske mest känd som komiker efter att i många år medverkat i och skrivit manus till Saturday night live men han har också skrivit flera politiskt satiriska böcker. Har du inte läst någon av dem så vill jag gärna tipsa om en lite äldre bok Lögner - och de lögnaktiga lögnare som sprider dem. Läs den och se att politik också är humor!

Varför skjuter ni barn?

Jag slog på text-tv för att kolla bandyresultaten. Då ser jag på förstasidan att Israel bombat ytterligare en skola och dödat 45 personer till. Sedan igår har man bombat minst fyra skolor. När jag sedan går ut på nyhetssidorna på nätet ser jag att man också bombat några av de fältsjukhus som finns i landet. Sjukhusen tillhör en dansk hjälporganisation och är väl märkta med stora röda kors.

Nu har Israel snart brutit mot varje regel i Genevekonventionerna. Man skjuter och bombar civila, barn, humanitära hjälporganisationer och vad man hittar. Detta till trots finns det fortfarande dom som påstår att det handlar om självförsvar. Skärpning!

På radio igår hörde jag en palestinsk man som bor på Västbanken. Han sa; dom skjuter på barn och dom som håller i vapnen är också barn. Det är nog sant i många fall.

Men nu räcker det. Sluta skjuta och sluta framför allt att bomba skolor och sjukhus. NU!

Godnattsagor

När jag var si så där i slutet på tonåren och början på tjugoårsåldern reste jag en del med tummen. Ja, alltså jag liftade runt eller rättare sagt fram och tillbaka till Paris, Caen eller Lissabon beroende på var kärleken för tillfället befann sig. Jag tror jag berättat om det förut. Hur som helst. På dessa resor fanns det tre saker som var oumbärliga för själva resandet.

1. Min gröna militärryggsäck med metallstativ från ÖB - på den tiden var det verkligen militärt överskott som såldes.
2. Min praktiska kniv som hängde på utsidan av ryggan.
3. Boken!

Boken som alltid fanns med heter Mästaren och Margarita skriven av Michail Bulgakov. Det pocketexemplar som jag hade med mig hölls ihop av en gummisnodd men jag läste den om och om igen. Nu är det många år sedan sist. Nu har den som du kanske sett kommit i pocket-nyutgåva. Samtidigt har den lästs in som lyssnarbok. Det är Thomas Bolme som läser och han gör det väldigt bra.

Det var med lite bävan jag började lyssna för några dagar sedan. Du vet, när du har en minnesbild från långt tillbaka och så sätter du på plattan, smakar, doftar eller vad det nu är och blir besviken. Dock inte i detta fallet. Jag lyssnar och lyssnar och lyssnar och får nästan inget annat gjort. Eller jo föresten, jag väldigt mycket gjort. Det är ju fördelen med lyssnarböcker - man kan göra annat samtidigt, nästan vad som helst - till exempel somna.

Har du inte läst boken - läs eller lyssna! Har du läst boken - gör det igen!

Kalenderflicka

Idag är jag kalenderflicka. Jag är ju, som du vet, en aktiv människa så i början av året är det dags att fylla kalendern med tider och bokningar. Nu när ungarna inte längre tävlar i idrott blir det i alla fall några lediga helger. Jag kämpar annars hårt för att hålla nere antalet bokade vardagskvällar till två per vecka, det funkar ibland. Jag har köpt en riktigt snygg almanacka som ska göra mig glad hela året (den är grön).

Annars har jag ju återupptagit mitt gamla liv. Färre kolhydrater i såväl fast som flytande form. Mer protein trots att jag är icke köttätare. Det tråkiga är att jag inte kan träna ordentligt eftersom jag har ont i foten. Har varit och röntgat den idag och det verkar inte vara stressfraktur utan bara en ordentlig inflammation Voltaren och jag kan nog glömma det där loppet i mars.

Lite kompensation blir det. Jag har i avvaktan på att kunna börja springa köpt en tränings-dvd och EN NY CYKEL! Det var ett rent spontanköp och himla glad är jag för det. Det var halva priset vilket så klart gör mig ännu gladare. Att jag går från tre till sju växlar spelar mindre roll men jag ska cyklar riktigt långt och mycket så snart vädret tillåter.

I födelsedagspresent önskar jag mig en ny hjälm.

Idag kräver jag att Israel släpper in humanitär hjälp till Gaza!

Stoppa kriget, ni skjuter på barn

Nu är det fullt krig i Gaza. I skydd av mörkret har israeliska soldater re-occuperat Gaza, ett område utan elektricitet, medicinsk kapacitet, fullt av apatiska barn. "Lämna era hem", har Israel uppmanat. Vart då? Var ska människor ta vägen? Alla vägar ut är spärrade sedan lång tid tillbaka. Det finns dessutom inga drivmedel till eventuella fordon.

Ni skjuter på försvarslösa människor.

Igår demonstrerade israeler i Tel Aviv mot Israels krigspolitik. Idag blir det demonstration i Stockholm. Demon går från Sergels torg till Israels ambassad kl 14. Kan du inte vara där så uppmanar jag dig att åtminstone följa nyhetsrapporteringen. Det kan du göra här och i många andra media:

Expressen
Aftonbladet
DN
SvD

Jag tycker också att du ska titta på nedanstående klipp som handlar om barn i flyktingläger. Dom finns inte bara i Gaza, dom finns på många platser i världen men i detta ögonblick lever barnen i Gaza under attack.

På förekommen anledning

En sommarbild från min balkong. Anledningen till bilden är en fotoutmaning som ingen verkar ha fattat! Se här till exempel, eller här!

Domen

Träffade tant doktorn igår. Suck, inte bra. Misstänkt stressfraktur i foten bådar inte gott för min framtida löpkarriär. Tråkigt men först på måndag blir det röntgen. Håll tummarna för mig.

Annars har flunsan kommit och tagit familjen. Två av tre snörvlar och hostar och gnäller. Den tredje spelar våldsamma spel på PS2. Det är brutala slagsmål som kompas av riktigt dålig "musik" och stönanden och tjut. En djup mansröst konstaterar "you win", "round two" eller i värsta fall "you lose". Man kan i alla fall glädjas åt att spelen är jämställda. Min dotter har tydligen en kvinnlig avatar och häften av de motståndare som dyker upp är tjejer. Otroligt ospännande sysselsättning om du frågar mig men hon har bestämt sig för att denna dagen ska tillbringas med spelen så okej, så får det väl vara.

Nu blir det soppmiddag. Bra både mot influensa och tomma plånböcker.

Nu jädrar

Efter att ha tillbringat nästan 36 timmar i viloläge är det dags nu att ta tag i saker och ting. Jag har ju till exempel lovat mig själv att springa mer. Målet är ju att komma iväg på mitt livs första motionslopp redan i mars. Just nu känns det inte så hoppfullt eftersom jag har en trasig fot. Men, för att hedra det nya året kom jag mig äntligen för att ringa vårdcentralen och fick en tid redan idag. Det är bara att hoppas att dom kan ge mig en quick-fix så att jag kan komma igång.

Så lite nyhetsbevakning.

I expressen läser jag att polisstationen i Strömssund (och som samhyrs med domstolsverket) ägs att två personer som inte bara har ett kriminellt förflutet utan som faktiskt är på rymmen från rättvisan. Nästan vansinnigt roligt faktiskt om det inte vore för det faktum att skattepengar droppar rakt ner i fickan på dessa personer så att man faktiskt kan säga att jag och du bekostar flykten från rättvisan. Galet.

Galet kan man också tro att svenska folket är. När man betygsätter regeringen i aftonbladet ger man topbetyg åt Anders Borg och Carl Bildt. Carl Bildt? Vad gör den karln egentligen? Smiter från skatten och snackar strunt. Dessutom har man givit höjt betyg åt Odell, seriöst. Jag förstår verkligen ingenting. Nå, ingen når så högt som fyra av fem så kanske folket inte är helt ute och cyklar ändå. Nu är det ett år och nio månader kvar till den verkliga oppinionsmätningen, då får vi se.

Bakis

Idag är jag (lite bakis) och trött efter allt för mycket vin och sång. Det är okej för det är nyårsdag så av tradition är det soffan och TVn som gäller. Igår sjöng vi sing-star för fulla muggar. Jag lyckades bara vinna en enda gång: