Valfrihet - på många sätt

Att jag tycker att vårdvalet är korkat är väl ingen nyhet? I Stockholm har vårdvalet hittills lett till fler friska hos läkare, färre besök hos distriktssköterska och mindre förebyggande vård. Vården fördelas sämre mellan dom som verkligen behöver det och dom som egentligen borde lägga sig med en alvedon under täcket. Dessutom har antibiotikaförskrivningen ökat väsentligt vilket vi får betala för i framtiden.

Idag läser jag i tidningen att förskoleavdelningar i utsatta områden stängs på grund av vårdnadsbidraget. Nähä, det var väl en överraskning för alla att det var just i dom utsatta områdena som detta skulle ske. Språkkunskaperna hos barnen kommer att försämras. Skolsituationen i segregerade områden blir än värre. Kristdemokraterna låtsas som ingenting. "Det man missar i språket tar man igen i trygghet." Snälla ni, hur trygg känner sig en sexåring som kommer till första skoldagen och inte förstår vad folk säger? Snacka om missriktad satsning.

Finns det någon "reform" som regeringen infört som lyckats egentligen?

Själv funderar jag på jobb. Är det dags eller är det helt tokigt att börja om. Det är 9 månader till valet. Ska man hålla ut eller hoppa. Valrörelse är roligt men det är å andra sidan nytt jobb också. Oj vad svårt det är, oj.

Kvantiet - kvalitet

För ovanlighetens skull ska jag använda detta blogginlägg till att gnälla på moderaterna. Idag handlar det om Filippa Reinfeldt. Man kan konstatera att vården inte var perfekt innan moderaterna tog över men nu är det riktigt illa. Antalet onödiga besök hos läkare ökar dramatiskt, kostnaderna stiger och vården för dom som verkligen behöver den blir därmed sämre.

Mest allvarligt är det för multisjuka patienter. Har du många och/eller svåra sjukdomar har doktorn inte tid att lyssna på dig för man ska klämma in så många besök som möjligt. Människor som har problem med språket råkar så klart väldigt illa ut när det ska gå så fort som möjligt.

När besöken hos läkare ökar minskar samtidigt antalet besök hos sjuksköterskor och undersköterskor. Det förebyggande arbetet tar stryk och därmed minskar folkhälsan. Jag funderar på hur svårt det kan vara att få till det egentligen. I januari ska "stockholmsmodellen" med fritt vårdval börja gälla i hela landet. Man undrar hur dom tänkte. Dyrare, sämre och i förlängningen antagligen farligt. Hm, dags att välja nytt?

Våra mest utsatta

Var på studiebesök i verkligheten igår. Besökte socialpsykiatrin i en förort där en grupp besjälade människor har till yrke att till en allt för låg lön ta hand om våra allra mest utsatta. Du vet, dom där som vi förut låste in på institution men som vi i vår godhet sedan beslöt skulle få vandra bland oss andra. Det är kanske jättebra men vi glömde bort att vi också borde väva skyddsnätet därefter.

Nå, vid besöket igår fick jag lära mig ett och annat. Till exempel så har Stockholm valt att upphandla tjänsten personligt ombud. Gott och väl, det personliga ombudet ska ju vara frisrående från den övriga verksamheten så det kanske är bra. Det är bara det att den organisation som vann upphandlingen har placerat ombudet i centrala stan och dom personer i förorten som behöver hjälp lär knappast söka den i stan. Man undrar lite hur dom tänkte där.

Jag fick också lära mig att till daglig verksamhet står man inte i kö utan man "har anmält intresse". Så använder man nyspråk för att trolla bort köerna. En annan finess som den borgerliga majoriteten ordnat är att nu ska klienterna få välja utförare. Alltså, dessa människor som verkligen inte kan välja mellan aftonbladet och expressen ska nu ta ansvar för att dom får rätt hjälp. Men det är klart, dom kan ju alltid fråga sitt personliga ombud om hjälp.

Att räkna upp alla kortsiktiga dumheter som dessa stackars människor råkar ut för skulle ta många långa stycken i denna blogg. Jag nöjer mig med att konstatera att ett samhälle som inte tar hand om sina allra minsta är ett ovärdigt samhälle. Jag önskar att alla skattesänkarivrare förstod det. Förr eller senare blir vi varse, det vet jag.

Sjuk vård

hörde ett reportage på radion i morse, det handlade om hur vården gör människor sjuka. Ja, jag vet det låter knasigt men det är sant. Vi får piller mot grejer och undersöker saker i sådan omfattning att vi blir mer sjuka på kuppen. Mindre åkommor som vi inte skulle behöva känna till upptäcks i undersökningar som kanske inte var nödvändiga från början men framför allt medicinerar vi för saker som vi inte är säkra på att vi behöver medicinera för. Slentrian och många sköna slantar i läkemedelsbolagens fickor.

I reportaget på radion beskrevs en kamp mellan allmänläkare och "organspecialister". En hjärtläkare ser till vad som är bäst för hjärtat men kanske inte bäst för hela människan. I en screening upptäcks småsaker som man aldrig skulle behövt veta och som man skulle kunna levt utmärkt med utan vare sig oro eller medicin.

I Stockholm innebär vårdvalet att man gynnar piller och pulver-utvecklingen. Ett snabbt besök hos doktorn och ett recept i handen på patienten ger sju gånger så stor vinst för vårdgivaren som ett hälsosamtal med en distriktssköterska. Lustigt det där att så kallade livsstilssjukdomar ska botas med piller. Ska vi öka livskvaliten för människor är det kanske livsstilsvård - inte diagnoser som borde vara melodin?

Saved by the Clash

Hade tänkt skriva om kaoset på försäkringskassan, läkarnas farhågor med Reinfeldts vårdval och de kommande höjningarna av avgiften till a-kassan. Istället började jag morgonen med en genomlyssning av Lily Allens version av Straight to hell så som den publicerats på min gode väns blogg. Fortsatte med en annan version. Genialt och jag kan inte annat göra än att hålla med.

Go straight to hell boys!!!

Vad va´ det jag sa´och en konsert

Två nyheter klistrar sig fast idag också. Självklart till att börja med bussförarstrejken. Bussförarna strejkar för att få rätt till 11 timmars dygnsvila - alltså att slippa vara på jobbet mer än 13 timmar per dygn. För att slippa osäkra anställningar - rätt till heltid och fast anställning. Och slutligen FÖR ATT FÅ SAMMA LÖN SOM KOMMUNALT ANSTÄLLDA.

Vänta nu, var det inte någon som sa´ att om man har mer konkurrens blir det bättre för alla? Eller, det kanske bara gäller anställda inom vården för där är dom ju jätteglada för sämre arbetstider, sämre bemanning och timanställningar!

Det där med bättre arbetsvillkor av konkurrens gäller inte folket "på golvet", möjligtvis kan det gynna oss tjänstemän.

Den andra nyheten handlar just om vården och det så kallade vårdval Stockholm. Första utvärderingen har kommit fram till att friska personer i innerstaden gynnas på bekostnad av sjuka i förorten. Nä hä? Är det sant. Eller, vad va´ det jag sa´?

Så till något helt annat.

Igår var jag på Mosebacke för att kolla på bandet som äntligen ska breaka. Herregud, nu har de mycket musikaliska grabbarna hållit på i så många år och i så många konstellationer att det är dags. Lyssnade in bandet på myspace och tyckte att det lät så där. Live var det faktiskt mycket roligare.

Abbes fina röst och poserande som lätt kunde göra honom till både flick- och pojkidol. Tillsammans med Davves röj skulle det kunna gå. Men pojkar, känner ni flåset i nacken? Bakom mig på haket stod några grabbar i TIDIGA 20:års åldern och snackade. "Seriöst, vi är mycket tightare än dom". "Visst, vi spelar ut dom vilken dag som helst i veckan".

Välkomna till mellanåldern grabbar...