Rassar som triggar

På torsdag är jag med och arrangerar en antirasistisk allsång. Vi kommer så klart att skråla "We shall overcome" för fulla muggar. Däremellan kommer vi att prata antirasism och stärka varandra att vara bestämda i vår uppfattning om alla människors lika värde.

Vi marknadsför evenemanget med ett event på Facebook. Det kom ut bland organiserade rasister som pepprade gästboken med otidligheter. Trist och onödigt men det tvingade mig att stänga gästboken. Då kom dom på att dom kunde messa mig istället så nu får jag en massa rassemail.

Detta visar tydligt att kampen är så himla viktig. Jag vägrar att låta mig tystas. Det har jag alltid gjort. Det finns inget som gör mig så arg och frustrerad som rasism. Människor som tror dom har större rätt till en bit land än någon annan på grund av hudfärg eller födelseort.

Fortsätt skicka mail ni, det gör mig bara ännu mer övertygad och peppad i den antirasistiska kampen!

Bara sport, bara sport, bara massor utav sport

Hostar och fräser och snorar och måste avstå från att ut och springa. Tråkigt, det känns som om jag så fort jag kommer upp i något tempo eller distans så går jag på pumpen. Nå, lite styrka har jag klarat av. Jag har "uppfunnit" en ny träningsform som jag tillämpar framför TV:n. I varje reklampaus under ett program gör jag någon styrkeövning. I fredags till exempel så gjorde jag styrkeövningar på boll under let´s dance. Det gick ganska bra men jag fick träningsvärk. Idag ska jag se till att få upp hantlarna från källaren också.

I övrigt har jag försökt bryta min egen tristess genom att titta på andra som idrottar. Igår begav jag mig till Eriksdalshallen för att se Bajen spöa Ystad i handbollskvarten. Väldigt spännande. På kvällen gick jag tre trappor ner till krogen i mitt hus där jag genomlevde VM-kval matchen. Jag gillar fotboll på krogen. I eftermiddag ska jag kröna sporthelgen med att ta mig till Bajens genrep inför allsvenskan. Som du vet har jag redan bevisat att jag är hard-core genom försäsong på Stadshagen så idag blir det bara att njuta av Söderstadion.

Att sitta i Eriksdalshallen med 1500 andra bajensupportrar är att höra till. Att tillsammans med stammisarna på krogen heja på landslaget är att höra till. Att komma till SÖS i eftermiddag ger en härlig känsla i magen av att det är vi mot dom. Det är härligt men det är också farligt. Det är så lätt att det istället för kärlek till det egna laget eller vad det nu kan vara blir förakt och hat mot dom andra. Glöm då för all del inte bort att ta ställning, mot allt hat och mot allt främligsförakt. Det blir så mycket bättre om vi är många som gör det.